Växtskyddsrådets möte den 17 december 2014 minnesanteckningar

Transkript

1 1(9) Dnr / Växt- och miljöavdelningen Växtskyddsrådets möte den 17 december 2014 minnesanteckningar Plats: Kemikalieinspektionen, Sundbyberg Närvarande: Christina Nordin ordförande, Olof Johansson vice ordförande, Anders Emmerman sekreterare samt följande ledamöter Peter Bergkvist, Kemikalieinspektionen (KemI) Maggie Javelius, Naturvårdsverket (NV) Ann Lundström, Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) Bengt Persson, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Per Sandberg, Föreningen Sveriges Spannmålsodlare (SpmO) Hans Hagenvall, Svenskt Växtskydd Barbara Ekbom, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Nils Yngveson, Hushållningssällskapen (HS) Gun Rudqvist, Naturskyddsföreningen Vid mötet delgav professor Sven Ove Hansson från Kungliga Tekniska Högskolan, (KTH), tankar kring synen på risk. Övriga gäster var Helene Holstein under punkten om Konkurrenskraftsutredningen, Ing-Marie Olsson Ressner, KemI, under punkten om reglering av hormonstörande ämnen, Agneta Westerberg, avdelningschef på KemI, samt Johan Axelman, enhetschef på KemI och suppleant i växtskyddsrådet samt Eva Anflo, LRF, blivande suppleant i växtskyddsrådet. Sammanfattning Välkomnande m.m. Ordf hälsade välkommen till växtskyddsrådets möte nummer 17 där hon vände sig särskilt till inbjudna gäster. Agneta Westerberg som är relativt ny chef på Avdelningen Tillstånd och upplysning hälsade oss varmt välkomna till KemI. Hantering av risk, professor Sven Ove Hansson, KTH Det har varit ett starkt önskemål från växtskyddsrådets ledamöter att ha en djupare diskussion kring hantering av risk inklusive tillämpning av t.ex. försiktighetsprincipen utgick till väsentliga delar från hans bok, Riskfilosofi, utgiven Jordbruksverket Jönköping jordbruksverket@jordbruksverket.se

2 Jordbruksverket (9) Bland frågorna som togs upp var hur ordet risk används, hur risker kan kvantifieras, hur riskvärdering kan göras, framtagande av policy, risk/nyttovärderingar, varför bedömningar av risker skiljer sig åt och hur ska risker kommuniceras. Reglering av hormonstörande ämnen, Ing-Marie Olsson, KemI Här beskrevs hormonsystemet, hormonstörande ämnen och dess påverkan på hälsa och miljö, definition, regelverken och vad som pågår just nu inom området. Inom EU pågår ett arbete med att fastställa kriterier för att identifiera hormonstörande ämnen, inklusive ett offentligt samråd. Aktuellt från Konkurrenskraftsutredningen, Helene Holstein, Konkurrenskraftsutredningen Här redovisades den aktuella utredningssituationen. Utredningen ska lämna sitt betänkande till regeringen den 1 mars Utredningen har i sitt fortsatta arbete använt sig av växtskyddsrådet inklusive där publicerat material, en intern arbetsgrupp ledd av experter till utredningen (två månader under hösten 2014) och ett externt uppdrag till oberoende part. Det externa uppdraget togs särskilt upp som handlade om hantering av ansökningar om ömsesidigt erkännande. Det blev en del diskussion kring resultaten. Från utredningen slogs fast att konsulten står för innehållet just i denna rapport, men att den kan komma att utgöra ett underlag för utredningen. Övriga frågor Svenskt Växtskydd tog upp frågan om hur vi definierar begreppet minor use, t.ex. små grödor men även små användningar i större grödor. Det är en lösning på gång som i stort innebär att hänvisa till vad som alltid är major use enligt den nordiska listan, i kombination med befintliga svenska beslut (112 stycken) om utvidgning av produktgodkännanden för mindre användningsområden (tidigare: Off label), för att vägleda vilka användningsområden som kan komma på fråga. Johan Axelman, enhetschef på KemI, nämnde arbetet inom KemI med en mer rationell miljöriskbedömning. KemI ser på möjligheterna med ett alternativt sätt att hantera riskbedömningen som syftar till att underlätta harmoniseringen, ge rättsliga fördelar, bättre verktyg för att säkerställa att alla sökanden behandlas lika, ge en högre förutsägbarhet, högre effektivitet i riskbedömningen och en högre transparens i processen. Fokus ligger i första hand på produktprövningen inom EU. Vid vårt förra möte diskuterades behovet av samordning och samarbete mellan myndigheter avseende vägledning med koppling till användningen av växtskyddsmedel. Frågan togs upp i sista mötet med Tillsyns- och föreskriftsrådet och ambitionen är att mer aktivt påbörja samordningsarbetet till hösten med en gemensam aktivitet. Samtliga i växtskyddsrådet underströk vid vårt förra möte betydelsen av att försöka hitta en så snabb lösning som möjligt på problematiken med att få växtskyddsmedel med låg risk godkända (t.ex. såpor). Frågan är prioriterad 2

3 Jordbruksverket (9) på KemI och man är angelägen att finna en lösning. Förhoppningen är att finna en praktisk lösning helst i god tid inför säsongen. Ordf framförde att detta möte blir hennes sista att leda växtskyddsrådets arbete. Hon lämnar SJV för en tjänst vid det nya Näringsdepartementet som avdelningschef på avdelningen för Näringsliv och villkor och där ingår bl.a. Jordbrukets miljö- och naturresursfrågor. Hon framförde varmt tack för mycket givande diskussioner och att hon kommer följa växtskyddsrådets verksamhet även framöver. Hon ersätts av Håkan Henrikson. Därutöver meddelades att det även var det sista mötet för den ordinarie ledamoten Magnus Franzén, SJV, som ersätts av Cecilia Lerenius. Vid mötet deltog även Eva Anflo, LRF, som kommer vara suppleant för ordinarie ledamoten Sunita Hallgren istället för Anna Tiberg. I bifogat dokument, Inför växtskyddsrådets möte den 17 december, tas upp aktuella frågor hos myndigheter och organisationer. Kommande möten Den 11 mars i Stockholm och den 20 maj 2015 hos HaV i Göteborg Avslutning Ordföranden tackade för bra diskussioner och framförde ett särskilt tack till KemI som värd. Välkomnande m.m. Ordf hälsade välkommen till växtskyddsrådets möte nummer 17 där hon vände sig särskilt till inbjudna gäster. Agneta Westerberg som är relativt ny chef på Avdelningen Tillstånd och upplysning hälsade oss varmt välkomna till KemI. Aktuellt hos myndigheter och organisationer Se under övriga frågor. Utskickat material läggs som bilaga till protokollet Hantering av risk, professor Sven Ove Hansson Sven Ove Hansson är föreståndare för avdelningen för filosofi vid KTH. Han är även programchef för Mistra Biotech 1 vid. Det har varit ett starkt önskemål från växtskyddsrådets ledamöter att ha en djupare diskussion kring hantering av risk inklusive tillämpning av t.ex. försiktighetsprincipen. Sven Ove Hanssons resonemang och diskussion utgick till väsentliga delar från hans bok, Riskfilosofi, utgiven 2013 (framförallt kapitel 1, 4 och 7 och till viss del 6, 8 och 12). Det är mycket svårt att göra en helt rättvisande bild av diskussionen och det är lätt att t.ex. komma fel i betoningar av slutsatser m.m. varför nedanstående an- 1 Ett tvärvetenskapligt forskningsprogram inriktat på användningen av bioteknik för en hållbar och konkurrenskraftig lantbruks- och livsmedelsproduktion i Sverige vid SLU. 3

4 Jordbruksverket (9) teckningar, (utifrån hur Sekr upplevt diskussionen), enbart kort tar upp några punkter som kom upp främst utifrån Sven Oves resonemang. Inledningsvis togs frågan upp om hur ordet risk används, där forskarna noterat att det ofta inte används som forskarna tror, vilket man bör vara medveten om. Risk kan definieras som något oönskat/något vi inte vet och är beroende på hur den enskilde ser det. Komplikationer kan finnas med att det finns såväl objektiv som subjektiv sida. Det kan finnas ett stort behov att kvantifiera risker, dvs. skillnader i allvarlighetsgrad. Här togs användningen av sannolikhetsbedömningar och av s.k. väntevärden upp. Det finns svagheter med dessa begrepp men det är viktigt att tydligt prata om dessa när de används. Användning av sannolikhet saknar mätetal på allvarlighetsgraden och väntevärden i sin tur vilket inflytande människor har över de risker de utsätts för. Avseende riskvärdering i Sverige togs upp frågan varför just begränsa oss till Sverige, varför inte i varje län eller i ett än bredare perspektiv världsligt perspektiv. För myndigheter finns vissa ofta relativt tydliga uppdrag och mandat. Som exempel nämndes Livsmedelsverket, men mandatet är ofta ändå begränsat som i detta fall då det inte omfattar allt om mat. T.ex. ingår inte religiösa traditioner eller etiska ställningstaganden t.ex. om djurskydd. Faktorer som inte går att kvantifiera hänförs till begreppet osäkerhet. Det framfördes att det inte behöver vara irrationellt att fatta beslut från ett mer osäkert underlag, där klimatmodellerna lyftes fram som exempel. Finns det en chans att utvecklingen blir mycket värre än modellen visar kan den ändå få betydelse för besluten. Osäkerhet kan innebära en risk för handlingsförlamning även i situationer när beslut i någon riktning måste tas. Här togs även upp att kunskapsutveckling i sig kan innebära risker. Policy, försiktighetsprincip m.m. Diskussionen handlade bl.a. om hur vetenskaplig evidens kan användas i beslutsfattande. Här lyftes bl.a. fram att avseende vetenskapliga bedömningar och data, vad vi vet, bör tröskeln vara hög och i princip bestå av vad vi kan skriva i en lärobok. KemI lyfte fram att det kan finnas brister med och i underlagen. Det kan ha betydelse vem som fastställer policyn. Vid t.ex. sjukdomar kopplar läkaren till sig själv vilket ökar trovärdigheten för patienten. Även osäkerheter ska tas med i bedömningen. Däremot är det tveksamt att ta med studier som är av dålig kvalitet. Risk/nytto-värderingar. I princip är en risk acceptabel i den mån den uppvägs av en större nytta. Det finns egentligen två olika sätt att väga risk med nytta där det ena är att väga summan för alla individuella risker respektive nyttor för ett helt land, t.ex. luftföroreningar (kollektiv princip). Alternativet är att göra det för varje individ (individuell princip). Det fördes en diskussion om en person/grupp av personer får nyttan, men andra får ta risken, t.ex. inom avfallshanteringen. 4

5 Jordbruksverket (9) Det blev en diskussion kring varför vi kan få skilda bedömningar av risker. Här anfördes bl.a. att det finns skillnader utifrån vem som betalar studien. Även myndigheters eget arbete och dess resultat kan variera en hel del. Många gånger är litteratursökningen bristfällig. Olika stor vikt på olika studier ger stort tolkningsutrymme. Viktigt är ändå att ta fram det allra bästa faktaunderlaget. Slutligen diskuterades hur man ska kommunicera risken. Ett budskap typ lita på mig är direkt förtroendeskadande och om en PR-konsult anlitas är det redan kört. Osäkerhet ska alltid redovisas och allmänheten ska inte oroas i onödan. Det slutliga budskapet var att tala om vad man vet så slipper man också alla konsultkostnader. Ordf framförde ett varmt tack för en mycket givande genomgång och diskussion. Reglering av hormonstörande ämnen, Ing-Marie Olsson Ressner Ing-Marie Olsson Ressner beskrev hormonsystemet (endokrina systemet), hormonstörande ämnen och dess påverkan på hälsa och miljö, definition, regelverken och vad som pågår just nu inom området, pp bifogas. Hormonsystemet är avgörande för att upprätthålla livet och arbetar tillsammans med nerv-, och immunsystemet så att individen kan agera och reagera i förhållande till sin omgivning. Störning kan ske på flera nivåer dels direkt via receptor bindning, påverkad produktion av hormon eller receptorer, påverkad transport eller metabolism och utsöndring av hormoner. Det pekades särskilt på riskerna för påverkan redan i fosterstadiet. Ett exempel som lyftes fram var s.k. konazoler som i djurstudier gett skadliga effekter i form av missbildningar, avmaskulinisering av hanar, maskulinisering av honor och förlust av foster. Det finns skrivningar om hormonstörande ämnen/egenskaper i flera regelverk, bl.a. i förordningen om växtskyddsmedel (1107/2009) och förordningen om biocidprodukter (528/2012). I förordningen om växtskyddsmedel framgår att ett verksamt ämne, ett skyddsämne eller en synergist endast ska godkännas om det., inte anses förorsaka endokrina störningar som kan ge skadliga effekter för människor,.. Med koppling till ovanstående förordningar pågår ett arbete inom EU med att fastställa kriterier för att identifiera hormonstörande ämnen, inklusive ett offentligt samråd. Kriterier är en standard på vilken en bedömning eller ett beslut kan baseras för att begränsa hälso- och miljörisker med farliga hormonstörande kemikalier. EU-KOM beskriver i en s.k. roadmap för hormonstörande ämnen syftet, vad som hittills gjorts, olika kriteriealternativ, alternativ för implementering i regelverk, bedömning av påverkan, datatillgång, planering och offentligt samråd. KemI har i sitt svar i det offentliga samrådet förespråkat kriteriealternativet med tre kategorier: I endocrine disruptors, II suspected och III endocrine active, samt att inga förändringar behöver göras avseende implementering av lagstiftningen. Slutligen beskrevs skäl för och emot om vi behöver oroa oss. Det framfördes att vi vet tillräckligt för att agera, trots att det fortfarande finns stora kun- 5

6 Jordbruksverket (9) skapsluckor. Idag och framöver kan enligt KemI myndigheterna arbeta för att utveckla regelverken och dess användning, företagen vidta åtgärder utöver lagens minikrav, forskare rapportera på ett sätt som ger myndigheter och företagare grund för beslut samt privatpersoner efterfråga information och göra medvetna val. I diskussionen noterades att det offentliga samrådet utformats så att det kräver att man är relativt insatt för att kunna svara. På en fråga från HS om det finns dokumenterade negativa effekter av vissa specifika hormonstörande växtskyddsmedel som använts sedan länge svarade KemI att det är i stort sett omöjligt att direkt koppla ett enskilt ämne till olika effekter hos människa. HS menade också att det finns en risk för att vi kan bygga upp en rädsla samt den grad av subjektivitet som kan ligga i olika bedömningar. Naturskyddsföreningen lyfte fram osäkerheten och bristen på tillräckliga regler inom området. Aktuellt från Konkurrenskraftsutredningen, Helene Holstein Helene Holstein som är sekreterare i Konkurrenskraftsutredningen redovisade den aktuella utredningssituationen, se även bifogat pp. Utredningen ska lämna sitt betänkande till regeringen i början av mars 2015 och som kan bli ett väsentligt underlag i framtagande av en ny livsmedelsstrategi. Det gjordes en återkoppling till den skrivning SJV gjorde med stöd av ett enigt växtskyddsråd bl.a. om behovet av en oberoende utredning som innefattar en företags- och samhällsekonomisk analys inklusive miljö- och hälsomässig konsekvensanalys av tillämpningen av förordningen om växtskyddsmedel (1107/2009) och att analysera skillnader mellan olika länders tillämpning. Utredningen har fördjupat sig i vissa av frågor under hösten då med ett konkurrenskraftsperspektiv och utifrån utredningens uppdrag att titta på effektiva insatsmedel för en konkurrenskraftig sektor och att undanröja hinder för en utveckling av sektorn. Det hänvisades också här till att vissa delar i skrivelsen kräver en egen utredning. Utredningen har använt sig av växtskyddsrådet inklusive där publicerat material, en intern arbetsgrupp ledd av experter till utredningen (två månader under hösten 2014) och ett externt uppdrag till oberoende part. Vid vårt möte togs särskilt upp det externa uppdraget. Det gavs till Grøn plantebeskyttelse, Videncenter, i Danmark. Bakgrunden till detta var EU-kommissionens kontor för livsmedels- och veterinära frågor (FVO) och deras revision för att utvärdera kontrollerna av bekämpningsmedel under I FVO- rapporten framgick bl.a. att av 18 ansökningar om produktgodkännande genom ömsesidigt erkännande som inkommit har endast en beviljats fullt ut och en delvis. Uppdraget inom utredningen innebar bl.a. att granska inkomna ansökningar genom ömsesidigt erkännande, skälen till beslut/detaljgranskning av ett antal ärenden och jämföra med andra länder inom zonen samt om det finns nationella särkrav. Utifrån konsultrapporten gjordes en hänvisning till FVO rapporterna om Sverige och Finland och till en översikt om besluten om ömsesidigt erkännande i Sverige, Danmark och Finland. Sverige sticker där ut avseende få bifall i synnerhet jämfört med Finland. Av rapporten lyfts bl.a. fram synpunkter på att 6

7 Jordbruksverket (9) man i den svenska hanteringen inte vill beakta kompletterande information från sökande företag. En annan fråga som det pekades på är att Sverige inte accepterar den godkännandeprocess som vidtagits i referenslandet. Konsulten hade också att titta på nationella särkrav men att det är svårt att vikta sådana särkrav mellan olika länder. KemI framförde att konsulten inte konsulterat dem när rapporten togs fram och menade att de enda säkra slutsatser som egentligen nu kan dras är att Sverige och Danmark är jämförbara med avseende på att flertalet ansökningar om ömsesidigt erkännande avslagits/dragits tillbaka på ett tidigt stadium. Finland sticker ut genom att de istället har bifallit i stort sett alla ansökningar. När det gäller beaktande av kompletterande information finns ett ärende uppe för prövning hos miljödomstolen som är principiellt viktig för denna prövning. KemI menade vidare att det finns en del frågetecken och brister i rapporten, som också påpekats av regeringskansliet och att det finns en risk att den lever sitt eget liv med dessa fel. Det uttrycktes att det var olyckligt med det begränsade deltagandet i arbetet och den korta tid som fanns för att lämna synpunkter. Från utredningen slogs fast att konsulten står för innehållet just i denna rapport, men att den kan komma att utgöra ett underlag för utredningen. Enligt utredningen har förutsättningarna för arbetet under hösten med stark tidspress varit lika för alla deltagare. Övriga frågor Svenskt Växtskydd tog upp frågan om hur vi definierar begreppet minor use, t.ex. små grödor men även små användningar i större grödor. Det hänvisades här till ett vägledningsdokument för effektivitetsutvärderingen i norra zonen, nordisk lista, som anger major uses. Är alternativet att resten är minor uses? KemI anförde att det finns en artikel i förordningen om växtskyddsmedel som säger att medlemsländerna ska hålla aktuella listor om vad som är minor uses. Några länder har också en sådan tillämpning. Ett exempel på detta är Tyskland men där listorna blir mycket detaljerade. Vidare anfördes att det pågår en diskussion med SJV att finna en lösning. Den innebär i stort att hänvisa till vad som alltid är major use enligt den nordiska listan, i kombination med befintliga svenska beslut (112 stycken) om utvidgning av produktgodkännanden för mindre användningsområden (tidigare: Off label), för att vägleda vilka användningsområden som kan komma på fråga. SJV stödjer ett sådant förslag och lyfte fram betydelsen att det är viktigt att företagen får ett rättesnöre. Ambitionen är att få till stånd en lösning i början av Johan Axelman, enhetschef på KemI, nämnde arbetet inom KemI med en mer rationell miljöriskbedömning. Det handlar kortfattat om att nuvarande metodik för riskbedömning inom EU har blivit alltmer komplex och baseras till stor del på uppskattningar/bedömningar av enskilda experter. Detta leder inte sällan till olika resultat mellan sökandens bedömningar och myndigheternas samt mellan myndigheter m.m. KemI ser på möjligheterna med ett al- 7

8 Jordbruksverket (9) ternativt sätt att hantera riskbedömningen som syftar till att underlätta harmoniseringen, ge rättsliga fördelar, bättre verktyg för att säkerställa att alla sökanden behandlas lika, ge en högre förutsägbarhet, högre effektivitet i riskbedömningen och en högre transparens i processen. Fokus ligger i första hand på produktprövningen inom EU. Detta projekt ses som ett angeläget område att ta upp i växtskyddsrådets fortsatta diskussioner. Vid vårt förra möte diskuterades behovet av samordning och samarbete mellan myndigheter avseende vägledning med koppling till användningen av växtskyddsmedel. Det hänvisades bl.a. till Tillsyns- och Föreskriftsrådets möte den 3 december och att ta upp frågan där. SJV och HaV tog upp frågan och det fanns vid det mötet inga invändningar mot redovisade tankegångar. KemI deltog inte, men här finns redan ett etablerat samarbete. NV lyfte dock här att det behövs ytterligare intern diskussion inom myndigheten hur man ska gå vidare. Ambitionen är att mer aktivt påbörja samordningsarbetet till hösten med en gemensam aktivitet. LRF och HS underströk att det behövs en praxis generellt över hela landet, bl.a. utifrån kommunernas olika ambitioner. Samtliga i växtskyddsrådet underströk vid vårt förra möte betydelsen av att försöka hitta en så snabb lösning som möjligt på problematiken med att få växtskyddsmedel med låg risk godkända (t.ex. såpor). SJV skulle ta med sig frågan hem till SJVs ledning för diskussion hur man på lämpligt sätt kan dra frågan framåt inklusive med kontakter med KemI. Ordf framförde att detta tagits upp med SJVs generaldirektör där en möjlighet att hantera det inom SJVs tillsynsvägledning diskuterats och underströk samtidigt att en lösning bör gå hand i hand med KemI. Kontakter har även tagits med KemIs ledning. KemI förklarade att man prioriterar frågan och är angelägen att man finner en lösning, men att deras jurister har ännu inte hunnit se på den. Ambitionen är att återkomma så fort som möjligt. Ordf avslutade med att man hoppas på en nyårsgåva med en praktisk lösning redan i januari i god tid inför säsongen. Ordf framförde att detta möte blir hennes sista att leda växtskyddsrådets arbete. Hon lämnar SJV för en tjänst vid det nya Näringsdepartementet som avdelningschef på avdelningen för Näringsliv och villkor och där ingår bl.a. jordbrukets miljö- och naturresursfrågor. Hon framförde varmt tack för mycket givande diskussioner och att hon kommer följa växtskyddsrådets verksamhet även framöver. Håkan Henrikson kommer att ersätta henne. Därutöver meddelades att det även var det sista mötet för den ordinarie ledamoten Magnus Franzén, SJV, som ersätts av Cecilia Lerenius. Vid mötet deltog även Eva Anflo, LRF, som kommer vara suppleant för ordinarie ledamoten Sunita Hallgren istället för Anna Tiberg. I bifogat dokument, Inför växtskyddsrådets möte den 17 december, tas upp aktuella frågor hos myndigheter och organisationer. Kommande möten

9 Jordbruksverket (9) Den 11 mars sannolikt hos SJV men i NVs lokaler i Stockholm och den 20 maj hos HaV i Göteborg. Avslutning Ordf tackade för bra diskussioner och framförde ett särskilt tack till KemI för värdskap och god förtäring. 9