Den dominerande demokratidiskursen - Hur ser kritiken ut?

Transkript

1 Innehåll: 1. Inledning Den dominerande demokratidiskursen - Hur ser kritiken ut? 1.1 Syfte och problemformulering 1.2 Metod och teori 1.3 Avgränsningar 2. Demokratimodeller 2.1 Den liberala demokratin 2.2 Den deliberativa demokratin Deliberativ kritik 3. Kritisk teori 3.1 Socialkonstruktivism 3.2 Postmodernism 3.3 Makt och kunskap 3.4 Den liberala demokratin 4. Slutsatser 5 Källförteckning 1

2 1. Inledning Den dominerande demokratidiskursen, härrörande från den västerländska kontexten och dess ledande förhållningssätt i formandet av de demokratiska värdena, har sin grund i den liberala demokratin. Denna form av demokratibegrepp har mer eller mindre blivit synonymt med det som många människor idag identifierar som demokrati d v s den parlamentariska, representativa modellen. Denna diskursiva dominans som inte enbart konstruerar våra demokratiska värden utan också den demokratiska praktiken har däremot inte lyckats övertyga stora delar av den folkliga massan till någon större demokratisk mobilisering, inte ens inom ramen för den egna representativa demokratin. Den kritik som riktats mot den liberala demokratimodellen har växt fram inom den s.k. Kritiska teoritraditionen som förknippas med Frankfurtskolan (Adorno, Horkheimer, Marcuse och Habermas). Man kan säga att kritiken mot den liberala demokratin är främst en postmodernistisk produkt som motsätter sig fasta värden, i detta fall den liberala demokratisynen och hur den påverkar och inskränker människors fantasi, autonomi och beslutsfattande, samt hur de ojämna maktrelationerna påverkar antaganden, föreställningarna om demokratin och den demokratiska organiseringen. Som alternativ till den liberala demokratin brukar den deliberativa demokratimodellen, som är ursprungen från den kritiska teorin, framhävas. Denna utgår ifrån att den liberal demokratiska ordningen inte klarar av att lösa olika pluralistiska och komplexa frågor som ojämlikhet, deltagande och andra nutida problem inom den liberala demokratin (Carter & Stoke, democratic theory today, Cambridge, UK: Polity Press, 2002s 39-40) då mycket av den är en produkt av en ojämn maktordning som enligt deliberativa förespråkare är sedimenterad i den liberala demokratin. 1.1 Syfte och problemformulering All samhällsutveckling är beroende av en kritisk hållningssätt där den rådande ontologin, varandet ifrågasätts. Detta för att man överhuvudtaget skall kunna bedriva en forskning där de rådande epistemologierna, kunskapsteorierna skall kunna kritiseras. De pluralistiska 2

3 ansatserna både kring ontologi och kring epistemologi framhäver en relativistisk verklighetsuppfattning, d v s det finn inte en riktig uppfattning utan snarare flera, där all utveckling är en produkt av en socialprocess (jmf Alvesson & Deetz, kritisk samhällsvetenskaplig metod, studentlitteratur Lund 2000 s7-9). Språket är viktigt för den kritiska teorin som menar att den påverkar vår kunskap om verkligheten. Språket är involverat i specifika sociala processer som skapar institutioner, politik och identitet. Detta arbete kommer att, inom ramen för kritiskt perspektiv, ha till syfte att kritisk bemöta den liberala demokratiteorin genom att just använda kritiskt perspektiv kring den dominerande demokratidiskursen. Problemformuleringen lyder därför som följande: Hur ser kritiken mot de den liberala demokratin ut? 1.2 Metod och teori Jag kommer att först att redogör för den liberala demokratiteorin och den deliberativa för att sedan kritisera den liberala demokratiteorin med det deliberativa demokratiidealet som huvudsaklig utgångspunkt. Den dominerande liberala demokratisynen är en produkt av en socialprocess som produceras i dominerande diskurser och som påverkat vår kunskap om verkligheten, i detta fall vår syn på demokrati. Därför ska jag också kort redogöra för den socialkonstruktivistiska teorin och Foucaults diskursbegrepp, postmodernismen för att förklara mer om vad som gör vissa kunskaper och sanningar mer legitima än andra, d v s kopplingen mellan makt och kunskap. Jag kommer att i detta stycke dra paralleller mellan socialkonstruktivismen, det postmoderna diskurbegreppet och den av Peter Strandbrink och Maud Eduards kritiska skildring av EUkampanjen och kvinnors organisering i svensk politik för att kritisera den liberala demokratin och illustrera dess svagheter. 1.2 Avgränsningar Den kritiskteoretiska ansatsen villar på en oerhörd bred teoretisk grund som förknippas, som tigare skrivits, med Frankfurtskolan, men som samtidigt använder sig av olika teorier och metoder. Exempel på teorier med olika metoder som är kopplade till den kritiska teorin är postmodernism, poststrukturalism, postfeminism, postkolonialism och postmarxism som alla 3

4 följer den kritiska idétraditionen. Av dessa diskursteoretiska inriktningar är det den postmoderna och de poststrukturella diskursbegreppen som starkast är förknippat med diskursteorin. Men jag ska enbart använda mig av den postmoderna diskursteoretiska inriktningen för att inte falla ifrån besvarandet av den grundläggande problemställningen. Gällande mitt val av att avgränsa problemställningen till att enbart innefatta kritik mot den liberala demokratin, och att jag i huvudsak använder mig av den deliberativa demokratiteorin som grunden i min kritik, är för att det är det ända sättet att få fram tydliga skillnaderna mellan den dominerande liberala demokratin och den kritiska och, i mitt tycke, helt motsatta demokratiidealet. Att framhålla skillnader mellan dessa två demokratiideal är oerhört viktiga för att få fram kritiken. 2. Demokratimodeller Olika demokratimodeller löser olika problem. Hur man formulerar ett problem beror dock på vilka värden och vilka perspektiv man har, som i sin tur är starkt kopplade till olika politiska syften. Den kritik som funnits mot de liberala demokratierna av vår tid har just behandlad den medborgerliga organiseringen. Fler och fler grupperingar som utsätts för diskriminering så som kvinnor, invandrare och homosexuella begär alla att få rätt till fulla medborgerliga rättigheter så att de kan få organisera sig och få de positioner i samhället som är nödvändiga för att förändra samhället (Carter & Stoke 2002:23). Vad har då vår tids dominerande demokratiteori, den liberala demokratin, och dess främsta kritiska demokratiteori, den deliberativa demokratin, att erbjuda kring medborgerlig organisering? Vilka perspektiv och värden finns det i dessa teoribildningar och hur ser kritiken ut från det deliberativa hållet mot den liberala demokratin? 2.1 Den Liberala demokratin Man kan säga att den liberala demokratin är ett beskyddande demokrati, alltså den viktigaste uppgiften för den liberala demokratin är att beskydda individen, medborgaren allt från förtryck och egenmäktig styre till kränkningar av individuella rättigheter från andra individer. Alltså är demokratin ett institutionellt instrument som används för att garantera individuella och politiska rättigheter (Carter & Stokes 2002:28). De roller som den liberala demokratin har är alltså att skapa konstitutioner, lagar och lagförstärkande mekanismer som underlättar den representativ parlamentarismen och som ser till så att rättsäkerheten, rösträtten, yttrandefriheten och mötesfriheten garanteras. Medborgarnas roll i demokratin är 4

5 begränsad till att tillsätta regeringar genom att rösta på politiska eliter som tävlar om medborgarnas röster (Carter & Stokes 2002:28). I den här rollen avsäger sig medborgarna sin egen makt att regera till regeringar som bildats av deras representativa företrädare. Med en förstärkt liberaldemokratisk medborgarroll bidrar man till att motverkar starka auktoritära krafter och att försäkra ett legitimt styre. Med detta så menar man att den liberala medborgerliga rollen främjar lojalitet mot staten som inte ska bygga på några specifika nationella eller religiösa uppfattningar. Den medborgerliga förpliktelsen mot hela det politiska samhället skyddar den liberala demokratin mot rasmässiga eller religiösa konflikter och reducerar därmed omfattningen av motsättningar i samhället (Carter & Stokes 2002:24). 2.2 Den deliberativa demokratin Den deliberativa demokratiprocessen utgår ifrån två viktiga principer. Det ena har att göra med deliberation, dvs. att man har ett samarbete där man resonerar och överväger olika saker för att uppnå ömsesidiga och godtagbara beslut, alltså någon form av samförstånd. Det andra har att göra med att medborgarna är en part i denna process dvs. de som är berörda styr sig själva på alla nivåer, en form av självstyre (Carter & Stoke 2002:40). Den deliberativa demokratin menar att gemensamma angelägenheter, problem och besluten skall inte begränsas till politiska representanter, domare, media, teknokrater eller andra eliter (Carter & Stoker 2002: 174). Mark Warren skriver i stycket om deliberativ demokrati att han inte kan räkna de som endast anammar det deliberativa sättet att besluta och som endast förespråkar en praktisering av den deliberativa demokratin i representativa församlingar och bland politiska eliter, men inte inom ramen för medborgerliga deltagande, som deliberala demokrater (Mark Warren, Carter & Stoker 2002:174). För att alla berörda ska ha möjlighet att påverka i lika stor utsträckning förutsätter den deliberativa demokratin en jämlikhet inför beslutsfattandet men också kring makten. De hinder som finns kring den deliberativa jämlikhets - och deltagaridealet är det materiella ojämlikheten som försvårar en jämn maktfördelning, som i sin tur skapar olika förutsättningar kring deltagande och beslutsfattande (Carter & Stoker 2002:53-54) Deliberativ kritik Den deliberativa demokratins främsta kritik mot den liberala demokratin riktar sig mot dess sätt att förhålla sig till medborgerlig deltagande. Man menar att den liberala modellen, där medborgaren ger bort en del av sin makt att styra till representativa och till representativt 5

6 valda regeringar där medborgaren enda roll blir att välja sina representanter (se Carter & Stokes 2002:29), minskar folkets förtroende för demokratin. Deliberation mellan medborgarna och deras representanter är det bästa sättet att skapa en legitim demokrati på. Ju mer av deliberation mellan folket och de folkvalda desto mer förtroende får de folkvalda då de visar hänsyn till folkviljan (Carter & Stoker 2002:40). Det största problemet med den liberala demokratins elitistiska drag och begränsning av medborgerlig deltagande är det medborgerliga underskottet, dvs. att folket börjar känna en så pass radikal besvikelse över demokratin, då deras begäran inte verkställs, att de inte ens väljer att göra sin röst hörd i val (Carter & Stoker 2002:24). Ett annat problem som skapar ett medborgerlig underskott i den liberala demokratin är den materiella ojämlikheten och den ojämna maktfördelningen. Enligt John Rawls så förhindras fattiga människorna och människor med begränsade materiella medel att praktisera och utnyttja sina medborgerliga rättigheter. Han menar att man endast kan prata om lika frihet för alla när alla människor har de materiella förutsättningar som krävs för att praktisera sin frihet med. Denna radikala kritik av den liberala demokratin kräver inte lika förutsättningar för alla frihetliga rättigheter, bara de som är förknippade med deltagande och politisk beslutsfattande. Den materiella ojämlikheten är fel då det motarbetar det deliberativa idealet kring deltagande och politiska beslutsfattande (John Rawls, Carter & Stokes, 2002: 52-53). Den materiella ojämlikheten i den liberala demokratin skapar en oerhörd ojämn maktfördelning där vissa medborgare, rika och inflytelserika får mer makt över det politiska beslutsfattandet, där både tillträdet till beslutsprocessen och deltagandet blir ojämnt fördelat mellan medborgarna. Detta är nåt som dem deliberativa demokratin tar starkt avstånd från (se: Carter & Stokes 2002:174). Den materiella ojämlikheten och den ojämna maktfördelningen i den liberala demokratin motverkar alltså det deliberativa idealet om en jämlik beslutsprocess. Vad är det då som gör att människor med pengar och makt har mer inflytande än andra i det politiska beslutsfattandet? 1. Rika människor och stora företag har stora pengar att slösa på politiska kampanjer och lobbying. På det sättet får de mer inflytande i beslutsprocessen. 2. Den ojämna fördelningen av kapital och rikedomar gör så att kapitalstarka människor eller företag får mer gehör för sina krav då samhället är stark beroende av dem. 3. Tack vare sin inflyttande och makt kontrollerar de den politiska agendan 6

7 4. De rika tenderar att vara mer utbildade och får också därför många gånger tolkningsföreträdet i samhället samtidigt som de har stora kontaktnät och bättre informations möjligheter Deltagande i den liberala demokratiska politiska beslutsprocessen kräver alltså resurser som tid, pengar och skicklighet. I den liberala demokratin har alla medborgare, formellt, lika mycket att säga till om då rösträtten är lika för alla. Den deliberativa kritiken till detta är att det är mellan valen som politiken pågår och att den liberala demokratin exkluderar stora delar av medborgarna kring den politiska beslutsprocessen medan man ger rika och andra resursstarka medborgare en oerhörd stor makt i politiken (Se Carter & Stokes 2002:54-55). 3. Teorier Med kritisk teori, som ett samlingsnamn på en viss forskning kring kön, klass o s v, undersöks sociala institutioner, ideologier och diskurser (språket, det dominerande resonemanget) och hur den formar människor (Alvesson, Deetz 2000:13). Man kan säga att kritisk teori är samma sak som kunskapsteori, vars syfte är att göra kunskapen till föremål för kritik. 3.1 Socialkonstruktivismen Socialkonstruktivismen har ett konstruktivistisk ansatts. Vår syn på kunskap, epistemologi och på verklighet, ontologi formas av oss själva, av vår sätt att tänka, tala och beskriva. Enligt socialkonstruktivismen så produceras vår kunskap genom sociala konstruktioner som har sin grund i en maktkamp. Vår verklighet formas alltså av sociala konstruktioner, sociala processer som produceras i dominerande diskurser. Socialkonstruktivismen blir en fascinerande förklaringsmodell då den bryter mot de dominerande traditionella frågeställningar, så som att en del av den sociala verkligheten skulle vara ett uttryck för något naturligt. Socialkonstruktivismens dragningskraft bygger alltså på att den avslöjar något som på ytan ter sig som naturligt eller som en naturlig utveckling, men som egentligen inte är det, utan under ytan döljer sig en social påverkan (Se Barlebo, ett kritisk perspektivsocialkonstruktivism 1, artikelkompendiet). 3.2 Postmodernism 7

8 Foucaults historiska idéutvecklingsteori går ut på att förklara hur relationen mellan makt och kunskap - mer konkret hur historiska fenomen- formar diskursen. Makt som man fysisk äger eller förvaltar är inget annat än ett resultat av grundläggande maktrelationer. Makten ligger i själva formandet av diskurserna - en kombination av en uppsättning språkliga distinktioner, sätt argumentera ett regelsystem som lyfter fram och legitimerar vissa kunskaper och sanningar till förmån för andra (Alvesson 2000: 117). Detta regelsystem har exkluderande mekanismer som påvisar när något är förbjudet, sjukt, otraditionellt eller helt enkelt felaktigt. Diskurser avgör således vad som kan sägas, vem som får säga det, och vilka som har auktoriteten att säga nåt. Dessa sammansättningar av språkliga distinktioner skapar och organiserar tillsammans sociala institutioner och särskilda former av subjekt. Därför finns den verkliga makten i avgränsningarna och i de diskurssystem som upprätthåller dem, inklusive materiella arrangemang som belönings - och kontrollstrukturer, rekryterings - och urvalsprocesser, utbildningar och discipliner - förbund med olika former av normativt beteende som tjänar som täckmantel för godtyckiga och privilegierande diskursiva praktiker (Alvesson, 2000: 117). 3.3 Makt och kunskap Med den postmoderna teorin och moderna tänkare som Foucault har den traditionella synen på makt och kunskap, där den som behärskar kunskap har makt - kastats om - vilket lett till att uppmärksamheten riktats mot det faktum att kunskap är makt. Kunskap är en funktion av mänskliga intressen och maktrelationer och alla sanningar har sitt ursprung i nätverk av maktrelationer som formar och reglerar individer (Alvesson 2000:54). Människan födds in i diskurser och samtidigt som diskurserna strukturerar världen så strukturerar den människans subjektivitet och förser henne med en särskild social identitet och särskilda mönster av enhet och uppdelning som ger henne en särskild position i världen innan hon har någon känsla av att hon kan välja (Alvesson, 2000:109). Individen är alltså en effekt av ett socialt maktdiagram, ett nätverk av institutioner, beteendeteknologier och vetenskaplig expertis som reglerar och normerar vårt beteende och levnadssätt. Alla val av intressen, värden och kunskap man gör anspråk på i vardagslivets i vetenskapens, affärsvärldens, akademins och religionens institutioner är historiska val som är politisk laddade. För att förstå hur produktionen och bevarandet av kunskap fungerar måste man alltså inse vikten av de intressen och mekanismer som driver fram dessa processer. På varje stadium av produktionen uppstår frågan om makt, 8

9 en fråga som oftast fördunklas genom sanningens och sakkunnighetens anspråk (Alvesson 2000:56). 3.4 Den liberala demokratin Jag ska försöka ge två exempel på hur de kritiska teorierna avspeglas i den liberala demokratin. Den postmoderna teorins förklaringar kring hur relationen mellan makt och kunskap formar diskursen och hur diskursen som regelsystem exkluderar vissa mekanismer och påvisar när något orationellt, felaktigt och vad som får sägas och inte sägas (se stycket om postmodernism) är något som varit tydlig under den svenska EU-kampanjen Under denna kampanj gick den politiska och ekonomiska eliten, klassen i Sverige gemensamt ut i strid för ett EU-medlemskap. I rapporter efter rapporter och uttalanden, som fick stort medial uppmärksamhet, gick företrädare för ja- sidan ut med hur rationellt och klokt det var att rösta ja, och hur orationellt och oklokt det var att inte rösta ja till ett medlemskap. Man hänvisade till olika ekonomiska profetior om hur många fler jobb och arbetstillfällen som skulle skapas om Sverige skulle gå med i EU jämfört med om man inte gjorde det (Peter Strandbrink, Förnuftets entoniga röst, Södertorps högskola 2003 s 46-50). Detta exempel visar tydligt på hur det i den liberala demokratin skapas en dominerande diskurs, syn på ett EU-medlemskap, och hur denna syn blir rationell och sann, medan den motsatta synen blir orationell och fel. Ett annat exempel på en kritiskteoretisk ansats som avspeglas iden liberala demokratin är den som förklarar människan som en individ som födds in i diskurser som strukturerar människans subjektivitet och förser henne med en särskild social identitet och en position i världen, och hur individen är en effekt av ett socialt maktdiagram, ett nätverk av institutioner, beteendeteknologier och vetenskaplig expertis som reglerar och normerar vårt beteende och levnadssätt. (Se stycket om makt och kunskap). I Maud Eduards bok om kvinnors organisering tar hon just upp det motstånd som finns från etablissemanget i den liberala demokratin mot kvinnlig organisering som hon menar bygger på att kvinnlig organisering ses som ett hot då de försöker omforma könsrelationerna i samhället (de har en motdiskurs), alltså ändra på normer, levnadssätt och på det sociala maktdiagram som upprätthåller, i allmänhet, 9

10 etablissemangets och, i synnerhet, männens makt. (Se: Maud Eduards, förbjuden handling, Stockholm 2001 s: 12-14). 4. Slutsatser Man kan utifrån den deliberativa kritiken mot den liberala demokratin och den kritiska teorin, och dess syn på formandet av kunskap och verkligheten som sociala konstruktioner producerade i maktkamper, få en tydlig och sammanhållen kritik mot den liberala demokratin. Utgångspunkten i denna kritik är den begränsning av medborgerlig deltagande som den representativa liberala demokratin står för, där medborgarna endast reduceras till väljare som väljer sina ledare, en politisk elit, som helt och hållet förhåller sig den politiska rätten/makten att ta beslut som berör medborgarna. Vidare så utgår även kritiken mot den materiella ojämlikheten och den ojämna maktfördelningen som existerar och som begränsar fattiga och de med mindre makt i samhället att ha lika stor del i beslutsprocessen som de rika och mäktiga. Makt och beslutsfattande är två sammankopplade saker som oundvikligen formar vårt samhälle. Den kritiska teoribildningen hävdar att det är maktkampen som skapar de dominerande diskurserna som i sin tur skapar de sociala processer som formar vår verklighet och kunskap. Därför måste alla medborgare ha lika förutsättningar i de politiska processerna och då måste makten också vara jämlikt fördelat för i den deliberativa demokratin måste makten vara jämlikt fördelat om en jämlikhet i deltagandet ska kunna få råda. Det är då den riktiga friheten som inte formar och reglerar människor och skapar endast en sanning nås, där alla medborgare får vara med på riktigt och deliberera tillsammans på alla nivåer i beslutsprocessen. På det här sättet formas en riktig demokrati. 5. Litteraturförteckning Litteratur Alvesson Mats & Deetz Stanley, Kritisk samhällsvetenskaplig metod, studentlitteratur Lund 2000 Carter April & Stoke Geoffrey, Democratic theory today, Cambridge, UK: Polity Press, 2002 Eduards Maud, förbjuden handling, Stockholm

11 Rawls John, Democratic theory today, Cambridge, UK: Polity Press, 2002 Strandbrink Peter, Förnuftets entoniga röst, Södertorps högskola 2003 Warren Mark, Democratic theory today, Cambridge, UK: Polity Press, 2002 Artikel Barlebo, ett kritisk perspektivsocialkonstruktivism 1, artikelkompendiet 11