Minnesanteckningar Fartygsforum 2016

Transkript

1 Minnesanteckningar Fartygsforum 2016 Simrishamn SMM Dnr: Årets fartygsforum genomfördes med Simrishamns scoutkår och segelfartyget Sarpen som värdar. Lördagen den 15 oktober genomfördes mötet på Autoseum ett privatägt bilmuseum med en mycket stor samling bilar. I lokalerna finns även andra samlingar bl a en utställning med musikinstrument. Inledningsvis hälsade Ingrid Hall Roth välkommen å Statens maritima museers vägnar och sedan hälsade Sverker Lindholm från Simrishamns scoutkår deltagarna välkomna till dagens möte. Lokalerna med sina samlingar presenterades kortfattat av ägaren till Autoseum, Nils Nilsson. Claes Wollentz från Kulturarvsenheten gick kortfattat igenom dagens program och tipsade om filmen Över Sund Över hav, där både Sarpen och flera av deltagarna i årets fartygsforum medverkar. Fartygsforum inleddes sedan med presentationerna av de fyra segelfartyg som verkar i trakten.

2 Sarpen Sverker Lindholm gjorde en presentation med rubriken Varför blev Sarpen kvar?. Han berättade dels om fartygets historia då det fortfarande gick i yrkesmässig fraktfart. Sarpen byggdes 1892 i Nykøbing-Falster, Danmark men har under en drygt 40-årig period haft Degerhamn på Öland som hemmahamn. År 1963 köptes fartyget till Simrishamns scoutkår som på den tiden var en mycket bred förening som bl a hade en dyksektion. Vid den tid då fartyget kom till Simrishamn fanns fortfarande stor yrkesmässig kunskap och mycket erfarenhet hos folk på orten man sökte dessutom och fick stöd för ungdomsverksamheten även via de sakkunniga myndigheter både inom sjöfarts och det sociala området. Detta gav ett gott stöd för verksamheten under de första åren. De nödvändiga ombyggnader som behövdes för att göra Sarpen till ett skolsegelfartyg utfördes under vintern efter köpet. Detta innebar att fartyget kunde fortsätta segla som vanligt efter vinteruppehållet. Sverker framhöll att ett av skälen till att man kunnat bibehålla Sarpen är just att hon aldrig slutat segla. Vad gäller finansieringen av både reparationer och ombyggnader så har man kunnat få medel dels genom olika privata bidragsgivare, Allmänna arvsfonden, Flottans ungdomsfonder samt lokala sponsorer. I mitten av 1970-talet sjönk dock engagemanget kring fartyget det handlade bl a om en generationsväxling. I samband med detta genomfördes flera skutseglingar tillsammans med flera historiska segelfartyg ett resultat som man fick glädje av genom dessa seglingar var tillkomsten av organisationen SSF (Sveriges segelfartygsförening). Man startade även stödföreningen Vår skuta Sarpen som kunde satsa på att söka ekonomiskt stöd och arrangera olika aktiviteter till stöd för bevarande och drift av fartyget. Samtidigt kunde scoutkåren fortsätta med själva seglingsverksamheten främst för ungdomar. En grundstötning 1980 tvingade fram en större nödvändig reparation av fartyget tack försäkringspengar och insamlade medel kunde man göra en miljoninvestering vid detta tillfälle. Man fick en nystart efter denna renovering där man bl a riktade in sig på seglingar för elever som inte kommit in på gymnasiet och som behövde aktiviteter för att komma vidare i livet.

3 Sverker återkom i slutet av presentationen till sin ursprungliga frågeställning varför har Sarpen klarat sig som skolsegelfartyg i 50 år och han satte upp ett antal framgångskriterier; - Engagerade människor både inom och utanför den egna organisationen - Ekonomin är svår men den är inte omöjlig. Man måste arbeta för att bredda stödet för fartyget och verksamheten - Att fartyget är i drift varje år innebär att den tekniska statusen upprätthålls något som är centralt för bevarande och bruk. - Infrastrukturen runt fartyget. - Upprätthållande av kunskapen kring både drift och underhåll. Både hos besättning och varv. - Samhälleligt erkännande med k-märkningen som symbolen för att man från det allmännas sida anser att verksamheten är viktig. Sverker avslutade med att fråga publiken vad som behövs för att klara ytterligare 50 år och gemensamt kom deltagarna fram till att samma kriterier gäller även för framtiden. Klara Marie Skonerten Klara Marie, byggd i Rönne på Bornholm 1884 finns sedan 1994 i Skillinge. Mats Malmberg från föreningen partsrederiet Klara Marie berättade inledningsvis litet grand om fartygets historia inom yrkessjöfarten. Från slutet av 1800-talet fram till 1959 gick Klara Marie på fraktfart mellan Bornholm och Köpenhamn. Tack vare sin stävform kallades dessa fartyg för Bornholms-klipper. Under 2:a världskrigets sista skälvande dagar gick fartyget till botten intill kajen under ett sovjetiskt bombardemang av Bornholm till följd av att den tyske kommendanten på ön vägrade att kapitulera. Fartyget kom till Sverige efter att fraktfarten upphört Efter ett antal olika ägare där den första bodde i Skillinge var fartyget till salu på en auktion i början av 1990-talet. Föreningen köpte då fartyget. Efter att föreningen tagit över 1994 arbetade man de först 6 åren med att få fartyget i skick. En kombination av ideellt arbete, stöd från Sparbanken Syd samt förmånliga lånevillkor från både den banken och länsförsäkringars bankverksamhet gjorde att man kunde göra sin jungfrutur i samband med Öresundsbrons invigning år Enligt Mats kan man se även varvet i Skillinge som ett viktigt stöd eftersom man får möjlighet att dela upp betalningen av fakturor därifrån. Intäkterna till fartyget idag är dels medlemsavgifter, dels inkomster från seglingar (t ex bröllop och askspridningar), utöver detta får man även en del bidragsmedel. Till de seglingar man arrangerar hör kortare fisketurer, kvälls- och eftermiddagsturer samt charterseglingar t ex till Christiansø vid Bornholm. Vad gäller fartygets skick så har man gjort ganska omfattande reparationer bl a skrovrenovering med en del bordbyten, stävbyte, ombyggnad av navigationspulpet. Vad gäller marknadsföring så ger man tillsammans med Sarpen, Helene och Hoppet ut tidningen Bogsvall, som kommer ut 3 ggr per år.

4 Segelfartyget Helene och bild från juniorsegling på jakten Hoppet från respektive förenings hemsida. Jakten Hoppet Till skillnad från de andra skutorna är Hoppet av Brantevik inget 1800-talsskepp utan ett bygge från 2000-talet. Carl-Erik Frisk berättade att tanken på att gå samman och bygga ett traditionellt segelfartyg började diskuteras Väsentligt för Hoppet-projektet var att få med sig hela lokalsamhället bl a eftersom stor kunskap fanns lokalt. Stöd till bygget fick man bl a genom olika donationer virke från det lokala storgodset. Eftersom det endast fanns en slip i Brantevik blev man tvungen att bygga upp ett varv med snickeri och sågmöjligheter. Hoppet är byggt efter samma standard som för ett fiskefartyg i nordsjöfiske. Hans Cederholm stod för professionaliteten i bygget där både skrov och garnering är gjorda i skånsk ek. Sjösättningen, som skedde sommaren 2000 besöktes av personer vilket är nästan tio gånger ortens fasta befolkningsantal. Sedan jungfruseglingen som gjordes 2002 arrangerar man ungdomsseglingar och kvälls- och eftermiddagsseglingar samt längre seglingar av charterkaraktär. Fortfarande idag har man en stark koppling till lokalsamhället där bl a den årliga äggpickningen i samband med påskhelgen drar mycket folk och medel till fartyget. Segelfartyget Helene Rune Sörensson presenterade Helene och Ystads segelfartygsförening. I slutet av 1990-talet fanns några engagerade personer som ville skaffa hem någon av de skutor som byggts i staden. Man fick vetskap om Helene som fanns till salu på Västkusten. Fartyget, som är byggt i Ystad 1916, köptes in för 1.4 miljoner kronor. Sedan dessa har man under åren renoverat fartyget för ungefär 6 miljoner kronor. Det senaste stora jobbat man behövt göra är att byta ut akterspegeln på fartyget. En reparation som kostade ungefär en halv miljon kronor. Vad gäller finansieringen av detta så har renoveringskostnaderna kunnat bekostas av både insamlade medel, sponsring samt olika bidrag. Till fartyget finns även en stödförening Helenes vänner som särskilt engagerar sig i kringverksamheten runt fartyget. Rune berättade även en del om fartygets tidigare ägare, där bl a en stenhuggeri-ägare var delägare i ett av de tidiga partrederierna som hade fartyget. Efter att det lämnat yrkessjöfarten nyttjades Helene för teaterföreställningar och den dåvarande ägaren Anders Lönn har betytt mycket för att fartyget fortfarande finns kvar. Nu på senare år har en av föreningens medlemmar forskat fram tidigare okända delar av fartygets historia. När det kommer till inkomsterna i föreningens verksamhet så är det främst seglingarna till Rostock och den turverksamhet som man gör på festivalens uppdrag, konfirmationsseglingar, kvällsseglingar och litet längre seglingar t ex till Christiansø vid Bornholm.

5 Information från Transportstyrelsen Fredrik Hellsberg från sektionen för sjöfartstillsyn lämnade en lägesrapport vad gäller myndighetens arbete med Projekt Nationella Föreskrifter (PTF). Se myndighetens beskrivning av arbetet samt förslag på Han inledde med att nämna Transportstyrelsen vision som handlar om att möjliggöra morgondagens resor och transporter. För att kunna uppfylla sitt uppdrag har man från myndighetens sida målsättningar som handlar om att reglerna ska vara tidsenliga och följa samhällets utveckling, man ska från Transportstyrelsen kunna möta den teknikutveckling som finns inom transportsystemen. Därutöver ska man säkra digitala lösningar som möter samhällets behov samt bidra till att transporterna i allmänhet blir hållbara. Fredrik reflekterade över att Transportstyrelsen har en del utmaningar på sjöfartssidan särskilt om man jämför med samma myndighets snabba hantering av t ex körkort. På digitaliseringssidan håller man just nu på med att digitalisera fartygsakter. Vad gäller arbetet med de nationella föreskrifterna så vill man dels övergå till ett system med betydligt mera egenkontroll. Tanken är bl a att man därmed kan skapa ett enklare regelverk samtidigt som sjöfartsbranschen känner sig bättre informerad om regelverket. Från Transportstyrelsens sida planerar man för att det nya regelverket och tillsynssystemet ska vara på plats i mars Sedan ska det implementeras. Förslaget till ny föreskrift är nu ute på extern remiss (t o m den 21 oktober 2016). Tillämpningen av de nya föreskrifterna planerar man för till den 1 jan En nyhet avseende tillämpningen är att man även planerar att dessa föreskrifter ska gälla ej certifierat tonnage. Fredrik redogjorde även för att gamla certifikat inte kommer att upphävas av de nya föreskrifterna om man t ex fått ett femårigt certifikat innan de nya reglerna börjar gälla så gäller det certifikatet under hela den bestämda tidsperioden. Kortfattat kan de nya föreskrifterna beskrivas som funktionsorienterade d v s de inriktas på vilka funktioner som fartyget har och olika lösningar kan bli aktuella t ex för olika äldre fartyg. Tillsynen kommer att bli mer inriktad på egenkontroll vilket förhoppningsvis kommer att innebära sänkta kostnader för fartygsägarna. Inledningsvis kommer dock det sistnämnda kräva ökade satsningar på dokumentation. Fredrik beklagade att man från myndigheten ännu inte hunnit få ut systemen av stöd åt fartygsägarna men detta har man som en del i implementeringen av de nya föreskrifterna. Här finns olika delar som en tillsynshandbok, webblänkar där man kan se hur man gör samt allmänna råd som delar i stödverktygslådan. I slutet av sin presentation tog Fredrik även upp en fråga som kommit inför detta möte det gäller huruvida man från myndighetens sida kommer att vara lika noggrann vad gäller krav på full fysisk kapacitet (enligt läkarintyg) hos den personal som framför äldre fartyg Han svarade att man från Transportstyrelsens sida kommer att bara kunna ge undantag, särskilt om personalen har lång yrkeserfarenhet. Man måste dock ansöka om detta. På frågan om hur man tänker sig påbörja arbetet med de mindre fartygen så ser man framför sig något som påminner om en självdeklaration som dessa fartygsägare fyller i och intygar att det stämmer med verkligheten. Nytt från SSF & Transporthistoriskt nätverk Leif Lindau som sitter i SSF:s styrelse framhöll att denna organisations syfte är att framförallt bruka fartygen. Eftersom man är relativt få i styrelsen så prioriterar man segelfartygens förhållande till lagar och förordningar. Därefter arbetar man generellt för en långsiktig finansiering. Även om man även har kunskapsbevarande som målsättning så får det stå tillbaka i nuläget. Leif berättade att SSF växer

6 man har fått 10 nya fartyg in i organisationen. Man har förändrat organisationens namn till Sveriges Segelfartygsförbund även om förkortningen blir densamma. Man prioriterar dialog med Transportstyrelsen samt engagemanget i EMH särskilt fokuserat på MoU (memorandum of understanding). Sedan sist har man från SSF även träffat kulturutskottets ledamöter. Anders Svensson informerade om det senaste inom det Transporthistoriska nätverket. Man har tillsammans med Helena Törnqvist från Arbetets museum varit på en träff med Fredrik Linder på Kulturdepartementet. Man framhöll då det rörliga kulturarvets betydelse och vikten av att även detta kulturarv får ett relevant skydd. Intrycket från mötet var positivt där man från departementets sida framhöll att detta kulturarv kommer att betonas i den kulturarvsproposition som regeringen förbereder. Anders berättade även om sommarens engagemang under Almedalsveckan där nätverkets programpunkter ökat i popularitet för politikerna. Man känner till att en handfull riksdagsledamöter just nu förbereder motioner inriktade på det rörliga kulturarvets betydelse. Helena Törnqvist från Arbetets museum informerade kortfattat om möjligheten att sprida information om sitt fartyg genom medlemskap i Arbetsam och prisvärda presentationer i den årligt utkommande museiguiden för arbetslivsmuseer. Ångmaskinistutbildning för bibehållen kompetens Claes Insulander inledde sin presentation med att göra liknelser från segelfartygens komplexa rigg. De speciella kunskaper som behövs för att på ett sakkunnigt sätt kunna segla en jakt eller en galeas motsvarande kunskaper behövs på ångfartyget. Dock är det då ångpannan som står i fokus. Det som behövs är dels att ge formell kompetens till dem som redan är insatta i arbetsuppgifterna dels öka antalet nyutbildade ångmaskinister. Utbildningen har tidigare getts på Sjöfartshögskolan i Kalmar men problemet var då avståndet till skolan för de ideellt engagerade. Från ångbåtsrörelsen i Stockholm har man sedan något år tillbaka fått Sjöskolan på Beckholmen att agera utbildningsanordnare och Claes Insulander är själv på plats som lärare för vissa moment. Därmed kan man hålla den kontinuerliga ångbåtstrafiken vid liv. Det kunde konstateras att utbildningen även behövs på andra platser i landet där det finns ångbåtar i drift.

7 Gemensam middag på segelsällskapet Efter att programmet på Autoseum återsamlades deltagarna på Simrishamns Segelsällskap där Sarpen-gänget ordnat en middag som skulle passat vilken redare som helst. Under middagen berättade Bengt-Olof Näslund om bogserbåten Dynäs II ett fartyg som finns i Ångermanälven. Dynäs II ägs och drivs sedan 2005 av en ideell förening och drog timmer sista året Föreningen har satsat på en rejäl upprustning av båten. I nuläget står man inför en del tekniska problem efter ett maskinhaveri men föreningen har övervunnit sådana utmaningar tidigare och hoppas göra det igen. Madeleine Bäckvall från Sarpen har varit central vid planeringen och genomförandet av Fartygsforum. Simrishamns varv Under söndagen gjordes besök vid de kommersiella varven i Simrishamn och Skillinge. I Simrishamn var det Andreas Eldh som presenterade varvet och ledde rundvandringen. Här är man särskilt inriktad på fartyg med stålskrov men emellanåt nyttjar även skutorna varvets tjänster. Bland annat berättade Andreas om den attityd man har till nya jobb och komplexa arbetsuppgifter, nämligen det där kan vi ännu inte men det ska vi lära oss. Varvet har drygt 20 anställda och har gemensam ägare med flera andra varv, t ex Ö-varvet på Öckerö utanför Göteborg och Hasslö varv utanför Karlskrona. En lotsbåt under arbete i en av Simrishamns varvs lokaler.

8 Brantevik I Brantevik gjordes besök både i sjöfartsmuseet Hoppet. John E Persson visade runt och berättade både om skutsjöfarten och om den lokala historien i huset. Runt sekelskiftet 1900 fanns flest antal segelskutor i landet just i Brantevik. I museets lokaler finns många fartygsporträtt men även den mycket speciella räddningsutrustning som användes här. Både de varvsbyggnader och jakten Hoppet besöktes i Brantevik. Bland annat berättade företrädare för föreningen om de olika aktiviteter man arrangerar. I byggnaderna finns bl a en del av de maskiner som man fick som gåva under byggnadsarbetet av fartyget. Man berättade även att under byggtiden så fanns det återkommande varje vecka en teckning och en statusrapport hur skeppsbygget gick i Sydsvenska Dagbladet. Klara Marie på äldre foto hämtat från föreningens hemsida.

9 Skillinge I Skillinge avslutades dagens rundtur med besök vi varvet som sysslar med olika typer av arbeten på fartyg både i trä och plåt. Man satsar även på vinterförvaring och har nyss byggt en ny stor hall för detta syfte. Varvet har goda kontakter med skutorna vilket är till stor nyttaför dessa ideellt drivna föreningar. Bland annat berättade Thomas och Maria Ingvarsson-Glimberg från varvet att man samarbetar om olika jobb med t ex varvet i Simrishamn vilket innebär att man kan använda deras större slip, men egen personal från Skillinge. Avslutningsvis besöktes segelfartyget Klara Marie som har sin hemmahamn i Skillinge. Ombord var det Mats Malmberg som berättade om både verksamheten och fartyget. I Skillinge varvs lokaler.