INBJUDAN SVERIGES UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLEFÖRBUND (SUHF) OCH MALMÖ HÖGSKOLA INBJUDER TILL KONFERENSEN

Transkript

1 INBJUDAN SVERIGES UNIVERSITETS- OCH HÖGSKOLEFÖRBUND (SUHF) OCH MALMÖ HÖGSKOLA INBJUDER TILL KONFERENSEN Högskolors och universitets breddade uppdrag 20 oktober 2004

2 Högskolors och universitets breddade uppdrag Konferens vid Malmö högskola under de senaste 10 åren har det skett en kraftig utbyggnad av den högre utbildningen i Sverige. Här liksom runt om i världen sätts som mål att minst 50 % av varje årskull skall ha högskoleutbildning. Tillsammans med de allt tydligare förväntningarna om att universitet och högskolor skall bidra till att stärka tillväxten i samhället genom att bland annat öka innovationstakten, har detta medfört att lärosätena ställs inför uppgiften att i allt högre grad bli politiska redskap, såväl lokalt som regionalt, nationellt som internationellt. Förväntningarna är stora på att högre utbildning och forskning dels skall se till att arbetskraften får den utbildning som krävs för framtiden och dels att forskningen bidrar till att lösa de problem som mänskligheten står inför. Vi skall också lämna ett kraftfullt bidrag till att integrera nya grupper. Det handlar i många stycken om att förhindra exkludering av framför allt de nya svenskarna och att hjälpa till att öka inkluderingen. Vad innebär detta för universitet och högskolor? För att få en viss koncentration på diskussionen kommer vi att utgå från uppdraget att bredda rekryteringen eftersom denna sätter många viktiga frågor i fokus. Den breddade rekryteringen innebär ju så mycket mer än att antalet studenter ökar; den ställer nya krav på hur vi rekryterar studenter, hur vi sorterar de sökande och hur vi möter och undervisar dem, och hur vi följer upp vad som händer efter utbildningen. Mångfald och breddad rekrytering kan betyda olika saker om vi ser på det ur hela högskolesystemets synvinkel eller om vi ser det ur det enskilda lärosätets eller den enskilda utbildningens synvinkel. Det är avgörande för oss att vi kritiskt granskar och aktivt förhåller oss till uppdraget att bredda rekryteringen i alla dess aspekter. Frågorna är många och vi räknar med att kunna bjuda på en givande dag med både nationella och internationella perspektiv. christina ullenius Ordförande i Sveriges universitetsoch högskoleförbund Rektor vid Karlstads universitet lennart olausson Rektor vid Malmö högskola

3 Program Tid: Onsdagen den 20 oktober 2004, kl Plats: Malmö högskola Lokal: Citadellsvägen 7, sal REGISTRERING OCH KAFFE VÄLKOMMEN TILL MALMÖ HÖGSKOLA Lennart Olausson, rektor Kjell Gunnarsson, förvaltningschef BREDDAD REKRYTERING Patricia Staaf, universitetsadjunkt DEMOKRATI OCH UTBILDNING Pauline Stoltz, universitetslektor SOCIAL RÖRLIGHET KLASSRESA Mats Trondman, professor i kultursociologi LUNCH Lokal: Restaurangen, Gäddan FRÅN SOCIAL SNEDREKRYTERING TILL BREDDAD REKRYTERING Stig Forneng, utredare vid Högskoleverket HUR VÄLJER STUDENTERNA? Ida Lidegran och Mikael Börjesson, doktorander i pedagogik vid Uppsala universitet KAFFEPAUS VETENSKAP OCH BEPRÖVAD ERFARENHET Ingela Josefsson, rektor vid Södertörns högskola STUDENTERNA VID DEN ÖPPNA HÖGSKOLAN Karin Röding, departementsråd på utbildningsdepartementet PANELDEBATT Kent Andersson, kommunalråd i Malmö Christina Ullenius, ordförande i SUHF med flera MIDDAG PÅ MALMÖ RÅDHUS, STORTORGET Malmö akademiska kör och orkester SUHF:s förbundsförsamling sammanträder enligt särskild kallelse påföljande dag, den 21 oktober kl Lokal: Citadellsvägen 7, sal 107.

4 Praktisk reseinformation Konferensen arrangeras av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) tillsammans med Malmö högskola. För vägbeskrivning till konferensen på Malmö högskola, Citadellsvägen 7. Se karta på under rubriken om Malmö högskola. FLYG/HOTELL Konferensdeltagare bokar själv hotell och resa, samt står för sina egna kostnader. Rum är reserverade på följande hotell till och med den 4 oktober: Elite Hotel Savoy Elite Hotel Residens Rica City Hotel Norra Vallgatan 62 Adelgatan 7 Stortorget Pris: 1.029: inkl frukost Pris: 825: inkl frukost Pris: 797: inkl frukost Bokn nr Bokn nr Bokn nr MA 1019 För information om konferensen kontakta ulla hård irene ernheimer tel tel ulla.hard@mah.se irene.ernheimer@mah.se Anmälan Välkommen med anmälan på bifogad blankett.

5 Breddad rekrytering på Malmö högskola Patricia Staff, universitetslektor, Malmö högskola Malmö högskola har ambitionen att ha en helhetssyn på arbetet med breddad rekrytering. Bifogade bilder vill beskriva hur vi ser de olika satsningarna för att bredda rekryteringen och öka mångfalden som sammanhängande delar kopplade till varandra och, inte minst, till vårt ordinarie utbud. De satsningar som presenteras här är högskolegemensamma utbildningar och projekt. Utöver detta förekommer andra rekryteringsaktiviteter som t.ex. Skugga en student och samarbete med grund- och gymnasieskolor. Särskilda satsningar för invandrare Möjligheterna att rekrytera och särskilt stödja invandrare med högskolebakgrund ökar om dessa tidigt får kännedom om vilka förutsättningar de har för att framgångsrikt bedriva sina fortsatta eller kompletterande studier i Sverige. Därför är det viktigt med tidig kontakt med högskolan. Genom Akademikerintroduktion i samverkan med sfi-anordnare underlättar Malmö högskola denna tidiga kontakt och breddar därmed sin rekryteringsbas. Högskolans främsta bidrag till introduktionen är högskolemiljön, mentorer och studievägledning. Många av dem vi kommer i kontakt med under akademikerintroduktionen väljer att fortsätta till Malmö högskolas Introduktionsutbildning för invandrare. Utbildningen är ettårig och vänder sig till invandrare/flyktingar och som vill studera på svensk högskola eller universitet. Genom utbildningen fördjupar de sina kunskaper i främst svenska men även i engelska och samhällskunskap. En viktig del i utbildningen är att presentera högskolans arbetssätt. Efter avslutad godkänd utbildning får de, i kombination med sina gymnasiebetyg, behörighet för fortsatta studier på högskola/universitet. De studenter som lockas av Introduktionsutbildningen har ofta en akademisk bakgrund, de flesta kommer från familjer med en akademisk tradition och många har också en akademisk utbildning från sitt hemland. Majoriteten har, redan då de söker Introduktionsutbildningen, tagit beslutet att söka en högskoleutbildning i Sverige som nästa steg. De flesta läser vidare vid Malmö högskola, en del söker sig till andra lärosäten som Lunds universitet. De som inte har behov av en ny utbildning eller en svensk examen erbjuder vi Aspirantutbildningen (Särskild praktisk och teoretisk utbildning för invandrade akademiker). Denna utbildning, som Malmö högskola och Linköpings universitet ger på särskilt uppdrag, ger invandrade akademiker en möjlighet att bygga på sin utbildning med teori och praktik för att på så sätt öka sina möjligheter på arbetsmarknaden. Utbildningen omfattar 40 p och utgörs, efter en gemensam introduktion/karriärplanering, av en individuell utbildningsplan som omfattar arbetsplatsförlagd utbildning (praktik), teoretiska kurser plockade ur högskolans hela utbud samt ett vetenskapligt projektarbete. Innehållet i utbildningen läggs upp utifrån individuella behov, förkunskaper och önskemål. De individuella studieplanerna ställer krav på samarbete mellan områdena och nytänkande inom studieadministrationen. De studenter som lockas till utbildningen representerar 60 olika nationaliteter och många olika utbildningar. Den största gruppen är dock samhällsvetare ekonomer och jurister. Som en konsekvens av detta kommer vi från och med nästa kursstart att erbjuda en särskild inriktning mot offentlig förvaltning som vi utvecklat tillsammans med arbetsgivare inom den offentliga sektorn. Även om vi kanske inte har lyckats få så många studenter som vi hoppats, bland annat beroende på möjligheter till studiefinansiering, kan vi konstatera att utbildningen motsvarar stu-

6 denternas behov och i många fall faktiskt leder till anställning. Det är i sig ett dilemma då studenterna inte slutför utbildningen p.g.a. arbete. Kompletterande studier för invandrade akademiker är en uppdragsutbildning för Länsarbetsnämnden i Skåne län och syftar till att de studerande ska öka sina möjligheter till arbete på den svenska arbetsmarknaden. Målgruppen kan, utifrån behov, delas i tre: Invandrade akademiker med avslutad utbildning i behov av motsvarande svenska examen Invandrade akademiker med ej avslutad utbildning i behov att komplettera sin medhavda utbildning till en svensk examen Invandrade akademiker med en avslutad utbildning och eventuell arbetslivserfarenhet i behov av praktik samt breddning/fördjupning av den medhavda kompetensen, d.v.s. samma målgrupp som Aspirantutbildningen. Det som är speciellt för detta är att avtalet med Länsarbetsnämnden är ett ramavtal som innebär möjligheter för individen att läsa upp till 80 akademiska poäng med aktivitetsstöd (till skillnad mot normalt 40 poäng), att individen läser enligt en individuell studieplan samt att högskolan ger en form av förhandsbesked om tillgodoräknande om studenten efter utbildningen vill ta ut examen. Erfarenheterna från detta samarbete har lett till att vi nu har en diskussion med Länsarbetsnämnden om ett valideringsuppdrag där högskolans roll skulle vara att tillsammans med arbetsmarknaden validera invandrade akademikers reella kompetens i förhållande till arbetsmarknadens krav snarare är till utbildningsinnehåll. Högskolan skulle då svara för en validering av den akademiska kompetensen. Satsningar för studenter från studieovana miljöer Collegeåret är en ettårig utbildning som syftar till att studenter som tvekar inför steget till högskola ska ges möjlighet att bekanta sig med högskolan och dess arbetssätt. Utbildningen, som nu startar för tredje gången, ges i samarbete med Komvux i sju sydvästskånska kommuner. Den första terminen läser man 75 procent av tiden vid Komvux och resterande 25 procent vid Malmö högskola. Den andra terminen läser man 25 procent vid Komvux och övriga 75 procent vid Malmö högskola. På Komvux läser man de ämnen man behöver för att få minst grundläggande behörighet för att söka in till högskolan. Studierna på Malmö högskola ger en introduktion till vad det innebär att läsa vid en högskola. Man studerar praktisk svenska och engelska med inriktning mot högskolestudier. Vidare läser studenterna en kurs i idéhistoria och kunskapssyn och dessutom får de pröva på en valfri kurs inom det ämnesområde som man kanske vill läsa senare på högskola. Utbildningen avslutas med ett projektarbete där man använder sina nya kunskaper. Utbildningen har lyckats väl med att nå studenter ur de avsedda målgrupperna. I årets utbildning har 65 % utländsk bakgrund och nästan lika många har föräldrar som inte har akademisk utbildning. Utbildningen resulterar i att många väljer att söka vidare till högre studier, att de gör ett mer välunderbyggt val än de annars skulle ha gjort samt att de är framgångsrika i sina studier. Då de söker vidare till Malmö högskola har de som fullgjort hela collegeåret, liksom de som fullgjort Introduktionsutbildningen, en fördel i form av möjligheten att söka till en särskild urvalsgrupp. Denna omfattar alla Malmö högskolas utbildningar som inte redan har ett alternativt urval. Vid antagningen fördelas ett antal platser till denna urvalsgrupp och om det är fler sökande än platser konkurrerar studenterna med resultaten på de kurser man läst på högskolan. Skulle det fortfarande inte gå att rangordna dem prioriteras underrepresenterat kön.

7 Möjligheten med det särskilda urvalet spelar större roll vid rekryteringen till collegeåret än den gör då studenterna söker vidare. De flesta kommer in på sina egna meriter. Slutligen kan en väg in till högskolan gå via de fristående kurserna Svenska för högskolestudier och English för Professional Purposes. Stöd parallellt med studier Parallellt med sina studier har studenterna på dessa utbildningar, liksom alla andra studenter på högskolan, möjlighet till stöd av Språkverkstaden. Språkverkstadens syfte är att öka studenterna språkliga kunskaper och självkänsla och därigenom bidra till att säkerställa att de fullföljer sina påbörjade studier. Språkverkstaden arbetar på flera olika nivåer: drop-in verksamhet med möjlighet att arbeta med bl. a. datorbaserade träningsprogram Lärare med språkkompetens finns tillgängliga för att svara på frågor och hjälpa till med konkreta begränsade uppgifter korta riktade kurser enligt ett rullande schema. Kurserna behandlar t.ex. svenskt uttal, att skriva projektarbete, formalia, engelska som skriftspråk mm. Kurserna anslås och studenten anmäler sig på plats. möjlighet att boka tid hos lärare med viss kompetens för hjälp med specifika uppgifter analys och kartläggning av studenters kunskaper och färdigheter för att föreslå fortsatta åtgärder en mötesplats. Genom att träffa andra studenter med likartade svårigheter stärks individen och blir mer motiverad att arbeta med språket och fortsätta sina studier. Framgångsfaktorer Arbetet med breddad rekrytering kan sammanfattas i en rad förutsättningar eller framgångsfaktorer. Dessa faktorer kan också ses som mervinster för högskolan. De är: Helhetssyn Stöd från ledningen Intern referensgrupp stöd från hela högskolan Engagerad, stabil personalgrupp Motiverade studenter Samverkan mellan högskolans områden Flexibelt arbetssätt Nya metoder Samarbetspartners utanför högskolan Ekonomiska förutsättningar Den sista punkten är värd en kommentar då det samtidigt är ett av de stora problemen för denna typ av verksamhet i tider av neddragning. Satsningarna för breddad rekrytering på Malmö högskola kommer dock att fortsätta trots att den externa finansieringen som möjliggjort flera av projekten, upphör i år.

8 H Ö G S K O L E S T U D I E R INDIVIDUELLA KOMPLETTERANDE STUDIER MAX 80 P UPPDRAGS- UTBILDNING (LAN) Valideringsuppdrag (LAN) ASPIRANTUTBILDNING ALLMÄN FÖRVALTNING S P R Å K V E R K S T A D BEHÖRIGHET F Ö R B E R E D A N D E INTRODUKTIONS- UTBILDNING FÖR INVANDRARE AKADEMIKER- INTRODUKTION UPPDRAGSUTB. I SAMVERKAN MED SFI-ANORDNARE

9 H Ö G S K O L E S T U D I E R SVENSKA FÖR HÖGSKOLE- STUDIER COLLEGEÅR ENGLISH FOR PROFESSIONAL PURPOSES S P R Å K V E R K S T A D MAH 20 POÄNG F Ö R B E R E D A N D E 7 KOMVUX 400 GY POÄNG

10 Demokrati och utbildning Pauline Stoltz, FD i statsvetenskap vid Malmö högskola Jag skulle vilja diskutera dem idéer utifrån vilka utbildningspolitiker skulle kunna resonera om orättvisor som kan relateras till olika kategorier av människor inom högre utbildning (framförallt i termer av kön och etnicitet). Det vill säga: hur kan man med politiska medel åtgärda problem med sexism och rasism inom högskolan? Jag tar min utgångspunkt i en omvärdering av begreppet medborgerlig bildning som en syn på högskolans roll i samhället som olika aktörer skulle kunna resonera utifrån. Styrningen av verksamheten på högskolor och universitet sker genom olika aktörer. Vilka dessa är och vilka idéer dem har om högskolans roll i samhället är inte oväsentlig när man talar om högskolans roll i samhället och därmed om varför man ska ha ett breddat uppdrag. Vad som är viktigt att veta är oftast avhängig av vad man vill använda kunskapen till eller hur man vill förändra sitt eget liv eller hela samhället. Till en del kan individen avgöra detta, men samtidigt har även andra aktörer makt över vilken kunskap som är relevant för våra utbildningar. Vad en utbildning är värd, bestäms av olika aktörer. Man kan skilja på två sätt att se på detta. (1) Värdet av en utbildning kan bestämmas av experter på utbildning, det vill säga lärare, utbildningsnämnder och utbildningspolitiker kan avgöra vilka utbildningar som ges och hur de utformas. (2) Men värdet av en utbildning kan också bestämmas av konsumenterna av denna utbildning, det vill säga av studenter och arbetsmarknadsaktörer. Då måste lärare, utbildningsnämnder och utbildningspolitiker bedöma hur marknadsanpassad kunskapen och utbildningen är eller bör vara. (Se även Olssen et al 2004, s ) I praktiken finns i Sverige en blandform av detta. Men det finns en dimension till som man inte får glömma och det är att utformningen av svensk utbildningspolitik inte enbart formuleras i Sverige. På 1990-talet blev Sverige medlem i den Europeiska Unionen, vilket har haft till följd att regeringen deltar i förhandlingarna kring 1999-års Bologna deklaration och den process som följer i dess fotspår. Denna process handlar inte enbart om studenters och lärares rörlighet inom EU, utan framförallt om skapandet av ett europeiskt utbildningsområde som ska stå färdigt år Detta kan ses i ljuset både av globala migrationsmönster och av det behov som man inom EU anser finnas av en konkurrenskraftig marknad av högutbildade arbetare inom Europa. Betoningen är här bland annat på en kunskapsekonomi, på tillväxt och på innovation. Samtidigt är det intressant att notera att det i en parantes i 2003-års Berlin Kommuniké beskrivs hur Bolognaprocessen är avsett att främja utvecklingen av en europeisk dimension av högre utbildning. Bolognaprocessen förväntas bidra till förstärkningen av studenternas europeiska identitet och medborgarskap och underlätta deras möjligheter att få en anställning inom andra medlemsländer. Bortsett från EU med sin fokus på ekonomi har man fler aktörer som jag kort vill framhäva. Högskoleverket har en satsning på bildning och regeringen har en blandning av en satsning på begrepp som jämställdhet och mångfald, på breddat rekrytering, men också nyliberala tendenser som det senaste förslaget om att avgiftsbelägga utbildning för studenter som kommer utifrån EES området.

11 Medborgerlig bildning Detta sätt att se på utbildningens roll i samhället utifrån kunskapsekonomier och utbildningsmarknader påminner om det Sheila Slaughter och Larrie Leslie (1997) kallar för akademisk kapitalism. Deras resonemang går ut på att högre utbildningsinstitutioner inte längre är fristående aktörer i samhället utan står på en marknad, en utbildningsmarknad, som alla inom högre utbildning på olika sätt får förhålla sig till. Om denna beskrivning stämmer blir frågan hur detta påverkar andra idéer om utbildning, som till exempel bildning. Bildning som mål för utbildning lägger betoningen på fler aspekter av ett utbildningsideal än ett som enbart fokuserar på marknadens aktörer och deras behov. Bildning handlar om en utveckling av tre förmågor: 1) det handlar om utvecklingen av kunskap och förståelse om ett yrke, 2) det handlar också om en utveckling av den egna personligheten och en mognad som människa. 3) Dessutom handlar det om samhällets utveckling. Tänkare som Dewey (1916), Gutmann (1987) och Nussbaum (1998) har omsatt detta resonemang i termer av democratic education eller medborgerlig bildning. Idén är då att utbilda medborgare som i sin senare yrkesutbildning bland annat har en förmåga att reflektera över vad egna och andras handlingar får för konsekvenser inom ett samhälle eller rent av i världen. Detta är en syn på utbildning som inte enbart kommer individen, eller marknaden, till del utan hela samhället. Martha Nussbaum (1998) formulerar det som att ett minimimål borde vara att en student på ett intelligent sätt kan delta i diskussioner kring frågor som rör skillnader och likheter mellan människor och hur man uppnår ett gott samhälle. Frågan vad är ett gott samhälle?, borde därmed vara central för all utbildningsverksamhet. Konkret behöver vi enligt Nussbaum utveckla ett antal olika förmågor för att bli goda medborgare. Bortsett från till exempel en allmän förmåga till vetenskapligt och kritiskt tänkande rör det sig mer specifikt om (1) förmågan att kunna kritiskt granska sig själv och de traditioner som präglar ens egen omgivning, (2) förmågan att se sig själv som en människa som står nära andra människor i världen och en förmåga att visa omsorg om varandra, och (3) förmågan att kunna tänka sig in i andra människors situation. (Nussbaum 1998, s 9-10) Hon koncentrerar sig visserligen mest på humaniora och samhällsvetenskap på amerikanska offentliga universitet, men det går att utvidga detta resonemang till att även omfatta andra delar av högskolan. Vilka är till exempel följderna av den genteknik som utvecklas idag för det goda samhället? Det är en fråga som borde diskuteras utifrån olika disciplinära infallsvinklar och inte begränsas till enbart tekniska. Vilka följder har utvecklingen av olika typer av bioteknik för till exempel jordbruket i olika delar av världen? När Nussbaum talar om medborgerlig bildning, resonerar hon dels utifrån en amerikansk kontext, med ett annat utbildningssystem än vad vi har, dels resonerar hon enbart om humaniora och samhällsvetenskap och lämnar teknik, medicin och andra områden därhän. Den svenska kontexten ser annorlunda ut. Vi har ett utbildningssystem där mer eller mindre all forskning och undervisning samlas inom ramen för samma utbildningsinstitutioner. Dessutom har vi ett högskolesystem som i det närmaste helt och hållet är statligt organiserat. I andra länder hittar man i högre utsträckning även privata institutioner för högre utbildning. En

12 diskussion om medborgerlig bildning i en svensk kontext borde ta detta i beaktande och utnyttja de inneboende möjligheter som detta statliga/offentliga system erbjuder. Skall utbildning vara till för att öka en nation eller en kontinents ekonomiska framgång (se diskussioner om kunskapsekonomier och utbildningsmarknader i Europa och Sverige) eller för att odla en individs personliga och moraliska utveckling och därigenom skapa reflekterande medborgare som håller samman en nation eller en kontinent (se Högskoleverkets satsning på bildning och de svenska diskussionerna om jämställdhet och mångfald som kommer till uttryck i senare års SOUs, propositioner och lagar)? Kan man kombinera dessa två på ett ansvarsfullt sätt? Det kan man göra genom att betrakta medborgerlig bildning som en bildning där varken staten, kyrkan eller för den delen marknaden var för sig ses som de enda allenarådande krafter bakom styrningen av den högre utbildningens roll i samhället. Målet idag i en svensk kontext borde snarare vara att utbilda reflekterande medborgare som klarar att delta i offentliga överläggningar inom ramen för olika demokratiska processer. Ett fokus på ett samhälles ekonomiska tillväxt och utveckling ses inom ramen för detta synsätt därmed underordnat ett bredare fokus på hur det goda demokratiska samhället ser ut i dagens globala och kapitalistiska värld. Målet med våra kunskapsprocesser blir därmed att de olika deltagarna (studenter, lärare, forskare, administratörer, politiker, och övriga samhällsdeltagare) bidrar till inte enbart en personlig utveckling utan även en global, social, ekonomisk och politisk utveckling som är demokratisk till sin karaktär. Dessutom, om vi utgår ifrån det önskvärda i att utbildningsinstitutioner spelar en roll i skapandet av integrationen av kön, etnicitet och klass inom ett samhälle, då är en fokus på medborgerlig bildning till och med viktigt. Högre utbildning förbereder studenter för ett liv på arbetsmarknaden, men den arbetsmarknaden står inte isolerad från resten av världen. Detta kräver att högre utbildning är inriktad på kunskaps- och lärandeprocesser som fokuserar på hanteringen av orättvisor som studenterna kommer att möta inom lärosätena, på arbetsmarknaden och inom samhället i stort. Om vi inte gör det kan högre utbildning bidra till att dessa orättvisor blir bekräftade snarare än utmanade. Med en medborgerlig bildning ska studenter få redskap på vägen så att de kan känna igen dessa orättvisor och har en förmåga att diskutera och genomföra idéer hur man skall kunna bemöta och bekämpa dem. Avslutning Det är inte oväsentligt hur man motiverar den politiska styrningen av svensk högre utbildning. Att ta sin utgångspunkt i tankar kring medborgerlig bildning för att söka lösningar på orättvisor som rasism och sexism, har i mina ögon stora fördelar. Det är viktigt att inte enbart se på frågor om kön och etnicitet som antingen siffror och rekrytering, utan också på innehållet i utbildningarna och vilka praktiker som försiggår där. För att inte låta ekonomiska eller kortsiktiga resonemang om högskolans roll i samhället ta överhanden är det också betydelsefull att högskolan, som i det svenska fallet, är i hög utsträckning statligt organiserat. Det är lättare att resonera om en utbildning som inte enbart leder till en profession utan också till en personlig, social och moralisk utbildning i en tradition av medborgerlig bildning, om verksamheten är offentligt reglerad. Detta är ett viktigt påpekande i en tid av ökande privatisering och konkurrens om medel inom både forskning och högre utbildning, och av diskussioner om att skilja elitforskningsinstitutioner från grundutbildningsinstitutioner.

13 Från social snedrekrytering till breddad rekrytering Stig Forneng, utredare vid Högskoleverket Hur bred är rekryteringen? Nybörjarnas bakgrund - Social bakgrund - Svensk/utländsk bakgrund Skillnader mellan utbildningar - Inklusive forskarutbildningen Skillnader mellan lärosäten Vad har hänt under expansionen? Regionala skillnader

14 Social bakgrund Nybörjare 34 år och yngre Nybörjare Födda 2001/ Högre tjänstemän Tjänstemän, mellannivå Lägre tjänstemän Företagare, lantbrukare 8 9 Facklärda arbetare Ej facklärda arbetare Summa (procent) Antal (cirka)

15 Övergångsfrekvenser -25 år Födda 80 Övergång Högre tjänstemän % Mellangrupper % Arbetare % Alla, procent % Antal Källa: Social bakgrund bland högskolenybörjare 2001/02 och doktorandnybörjare 2000/01, Statistiska meddelanden

16 Etnisk bakgrund Nybörjare med utländsk bakgrund 2002/03 15 procent Representation: 96 % Lägre övergång bland första generationens invandrare Stora skillnader mellan grupper Stora skillnader i studieval Hög andel med utländsk bakgrund bland Tandläkare Biomedicinska analytiker Över genomsnittet bland Läkare Ingenjörer Under genomsnittet på Lärarutbildning, till exempel

17 De senaste tio åren 25 procent fler nybörjare Andelen med arbetarbakgrund har ökat från 18 till 26 procent Antalet med arbetarbakgrund har ökat med 50 procent Andel studenter med arbetarbakgrund Juristutbildning Psykologutbildning Socionomutbildning Civilingenjörsutb Ingenjörsutbildning Läkarutbildning procent procent procent procent procent 9 9 procent

18 Övergång till och med 25 års ålder, andelar i procent Boendelän vid 18 år Män Kvinnor Samtliga Uppsala 47,3 61,8 54,6 Blekinge 40,1 64,5 51,9 Västerbotten 40,0 62,6 51,2 Kalmar 41,4 61,5 51,0 Kronoberg 45,4 55,9 50,4 Stockholm 43,0 54,9 48,8 Norrbotten 38,7 58,6 48,3 Jönköping 41,5 55,2 48,2 Skåne 41,3 55,2 48,1 Östergötland 41,7 53,4 47,4 Västernorrland 37,1 58,4 47,4 Västra Götaland 41,7 53,4 47,3 Värmland 40,0 54,7 47,1 Halland 39,3 52,5 45,8 Örebro 37,8 54,3 45,8 Dalarna 39,1 51,8 45,2 Gävleborg 39,2 50,6 44,8 Västmanland 37,8 52,0 44,7 Gotland 38,3 49,3 43,7 Jämtland 33,9 51,9 42,5 Södermanland 36,3 47,3 41,8 Hela riket 41,0 54,9 47,8

19 Boendekommun vid 18 år Män Kvinnor Samtliga Lund 68,1 79,7 73,7 Danderyd 65,6 79,3 71,6 Lomma 62,5 75,9 68,8 Lidingö 58,1 71,2 64,9 Uppsala 54,0 69,7 62,0 Vellinge 56,7 67,1 61,8 Kalmar 53,6 68,5 60,8 Täby 51,9 69,0 60,0 Karlstad 49,9 69,0 59,4 Växjö 52,5 64,6 58,4 Haparanda 20,1 41,9 30,4 Älvdalen 18,9 40,2 30,3 Eda 19,8 41,7 30,2 Bjuv 24,3 35,1 30,0 Grums 29,3 29,6 29,9 Bjurholm 36,4 22,2 29,5 Nordmaling 19,9 38,1 29,2 Dorotea 20,0 37,7 28,4 Härjedalen 19,6 36,6 27,6 Laxå 21,1 30,8 26,8 Hela riket 41,0 54,9 47,8

20 Samband mellan andel med eftergymnasial utbildning (45 54 år) och övergång till högskolan ( 25 år) i kommuner Män 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 Kvinnor 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 0,0 20,0 40,0 60,0 80,0

21 Vad väljer studenterna? Utbildningssociologiska reflektioner kring högskolors rekrytering Donald Broady, Mikael Börjesson och Ida Lidegran Utbildnings- och kultursociologi, SEC/ILU, Uppsala universitet I debatten om svensk högre utbildning talas det just nu mycket om breddat uppdrag, breddad rekrytering, nya grupper och mångfald. Orden används både för att beskriva pågående förändringar och i målformuleringar. Förändringarna i rekryteringen består i att fler studenter ur lägre samhällsklasser eller med utländsk bakgrund tas emot vid universiteten och högskolorna, eller skulle kunna tas emot om förutsättningarna vore de rätta. De nya målsättningarna innebär att universitet och högskolor förväntas locka till sig dessa studenter och ge dem en utbildning som passar deras förutsättningar. I ett längre tidsperspektiv, det vill säga i jämförelse med situationen för något eller några decennier sedan, har onekligen rekryteringen till universitet och högskolor förändrats. Kvinnorna har ökad sin andel liksom barn ur lägre sociala klasser och med invandrarbakgrund. Den politiska målsättningen att 50 procent av en årskull skall ha påbörjat en högre utbildning innan de fyllt 25 år är inte långt från att realiseras. Nya utbildningsalternativ har tillkommit, nya lärosäten har etablerats, ett antal mindre och medelstora högskolor har fått universitetsstatus, och framför allt har antalet studenter i högskolan vuxit dramatiskt. En triumf för demokratiseringspolitiken, kan det tyckas. Men här finns en risk för att vi blandar ihop två saker. Att fler underprivilegierade studenter strömmat till det som i dag rubriceras högskolan kan kallas demokratisering, men då får vi inte glömma att detta slags demokratisering är en närmast matematiskt nödvändig effekt av expansionen. Överklassens och de övre medelklassernas barn finns redan i högskolan, när nya utbildningsplatser tillkommer måste rekryteringen ske från lägre samhällsklasser. Dessutom betyder expansionen inte att den sociala skiktningen försvunnit. Den har kort sagt flyttat in i högskolan. Vi måste således hålla isär å ena sidan effekterna av högskolans expansion, å andra sidan den interna differentieringen inom högskolan. Den åtskillnaden görs sällan när honnörsord som ökad mångfald cirkulerar i debatten. Att exempelvis kortare ingenjörsutbildningar byggs ut och rekryterar många studenter ur lägre samhällsklasser, med lägre skolbetyg eller från glesbygden, innebär onekligen ökad mångfald inom högskolan som helhet. Samtidigt får samma förändring till följd att mångfalden minskar inom vissa mer prestigefyllda civilingenjörsutbildningar. De sistnämnda blir än mer elitpräglade i takt med att lägre rankade utbildningar för mindre bemedlade studenter växer till. Samma mönster uppträder i många andra sammanhang. När så kallade nya grupper träder in i högskolan stärker de gamla grupperna sitt grepp om de mest elitpräglade utbildningarna. Den aspekten har varit frånvarande i debatten om mångfald eller minskad social snedrekrytering, en debatt som enbart handlat om hur nya grupper skall flyttas upp. Ingen önskar tala om vilka gamla grupper som skall flyttas ned. Denna tystnad är begriplig, att väcka frågan om vilka läkarbarn som skall avvisas från läkarprogrammet skulle inte ge många popularitetspoäng. Men broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 1

22 debatten blir ganska tam så länge den bara handlar om hur de nya grupperna skall styras in i högskolan och inte om var i högskolan de hamnar, och mer generellt om hur olika utbildningar förhåller sig till varandra och hur olika sociala grupper utnyttjar högskolan. Kravet på ökad mångfald i högskolan tycks vara så politiskt påträngande att det är nödvändigt att prata om saken och så komplicerat att det är bekvämast att slippa göra något åt saken. I. Högskolefältet Nedan presenteras några kartor över hur universitetens och högskolornas utbildningar förhåller sig till varandra med avseende på vilka slags studenter de rekryterar. Därmed framträder den svenska högskolan som ett fält med hierarkier och polariteter. Vilken position varje enskild utbildning intar i detta fält avgörs av hur dess rekryteringsprofil liknar eller skiljer sig från alla andra utbildningars rekryteringsprofiler. Utbildningar med liknande rekryteringsprofiler hamnar nära varandra på kartan och de med olika profil långt från varandra. Därmed närmar vi oss frågan om breddad rekrytering från ett annat håll än det vanliga. Vi kan sätta de nya gruppernas inträde i relation till hur de gamla grupperna använder högskolan. Vi får även veta något om hur förändringar i studentrekryteringen påverkar hela systemet, en påverkan som skiftar beroende på var i fältet utbildningarna befinner sig. Med utbildningssociologiska metoder finns det flera tänkbara sätt att teckna kartan över utbildningars relationer till varandra. Ett sätt vore att jämföra studiernas innehåll och inriktning, den studentkultur som odlas, lärarkårens profil ur olika avseenden och så vidare, det vill säga olika interna egenskaper hos utbildningarna. Ett annat sätt vore att rikta blicken mot de yrkesområden och den framtid i övrigt som olika utbildningar förbereder studenterna för. I så fall skulle vi ta hänsyn till det värde som studenterna och lärarna, företrädare för andra akademiska institutioner, och framtida arbetsgivare tillmäter utbildningen. Det vore motiverat eftersom en utbildning inte bara kännetecknas av sin placering i högskolefältet utan även av sin relation till de sociala fält den förbereder för. Här skall vi använda ett tredje tillvägagångssätt. Som signalement för varje utbildning kommer vi att använda dess rekryteringsprofil, det vill säga av vilka slags studenter den attraherar. Med andra ord låter vi studenternas egenskaper och tillgångar, såsom kön, tidigare skolprestationer, resultat på högskoleprovet, socialt ursprung föräldrarnas utbildning, inkomst och yrke -, boende och så vidare avgöra varje utbildningsposition i högskolefältet. 1 1 De data som redovisas i denna uppsats har presenterats mer utförligt i Donald Broady, Mikael Börjesson & Mikael Palme, Det svenska högskolefältet under 1990-talet. Den sociala rekryteringen och konkurrensen mellan lärosätena, pp , i Thomas Furusten (red.), Perspektiv på högskolan i ett förändrat Sverige, Högskoleverket, Stockholm 2002, och Mikael Börjesson, Det svenska högskolefältet och lärarutbildningarna, SEC Report 30, 2 reviderad uppl., SEC/ILU, Uppsala oktober För tekniska upplysningar och mer detaljerade grafer hänvisas dit. Undersökningarna har genomförts inom ramen för projektet Kampen om studenterna. Det svenska högskolefältet och lärosätenas rekryteringsstrategier < finansierat av Vetenskapsrådet, HS broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 2

23 II. Kartan över det svenska högskolefältet 1998 Med hjälp av en statistisk metod kallad enkel korrespondensanalys 2, och två aktiva variabler, nämligen utbildningarna och deras rekryteringsprofiler, finner vi att det svenska högskolefältet höstterminen 1998 bäst låter sig representeras av ett tredimensionellt rum, strukturerat i den första dimensionen efter kön, i den andra dimensionen enligt den sociala hierarkin och i den tredje dimensionen som en polaritet som ställer kulturellt bemedlade grupper mot grupper som besitter omfattande ekonomiska tillgångar. 3 Av Graf 1 framgår att den första axeln det vill säga den axel som förklarar mest av spridningen i materialet bör tolkas som en tudelning av högskolefältet i en manlig hälft och en kvinnlig hälft. I grafens högra halva finns medelpunkterna för sönerna ur olika sociala grupper och i den vänstra medelpunkterna för döttrar. 4 Studenternas tidigare gymnasieutbildningar är tydligt strukturerade efter kön: NVTE/teknisk linje är kraftigt mansdominerad, medan framför allt SPHU/humanistisk linje, men även SPSA/samhällsvetenskaplig linje, ES/MP/tvååriga teoretiska linjer och treåriga yrkesförberedande/tvååriga praktiska linjer är kvinnodominerade. 5 NVNA/naturvetenskaplig linje och SPEK/ekonomisk linje placerar sig i mer könsneutrala positioner. Därtill kan vi notera att låga betyg hamnar närmare den manliga polen medan låga poäng på högskoleprovet drar mot den kvinnliga polen. Den andra dimensionen ställer grupper med omfattande (främst kulturella) tillgångar mot grupper med mer begränsade tillgångar mot varandra. I grafens övre del finner vi studenter med ursprung i vad vi kan kalla en kulturell elit, dvs. barn till läkare, universitetslärare, jurister och journalister, eller med andra ord grupper (med undantag av journalister) vilkas sociala positioner främst vilar på omfattande utbildningsinvesteringar. Vid den andra polen, den nedre i grafen, finns grupper med små ekonomiska och kulturella tillgångar, det vill i stort sett säga arbetarklassen, som i debatten ofta benämns kallas studieovana miljöer. Mellan dessa två ytterligheter finns något ovanför mittpunkten grupper som räknas till den 2 För en aktuell och grundlig presentation av de slags korrespondensanalyser som vi använder, se Brigitte Le Roux & Henry Rouanet, Geometric Data Analysis: From Correspondence Analysis to Structured Data Analysis, Kluwer Academic Publishers Det svenska högskolefältet höstterminen 1998 har vi konstruerat baserat på en tabell omfattande olika utbildningar och 32 sociala grupper uppdelade efter kön, dvs. vi skiljer här mellan läkarsöner och läkardöttrar, civilingenjörssöner och civilingenjörsdöttrar, etc. Vid sidan av dessa aktiva variabler, som skapar rummets struktur har vi som supplementära variabler (som inte påverkar rummets struktur) lagt in uppgifter om studenternas föräldrars högsta utbildningsnivå, inkomst och nationella härkomst, samt studenternas egen nationella härkomst, gymnasieutbildning och gymnasiebetyg, och resultat på högskoleprovet. Tidigare analyser baserade på samma typer av data presenterades i Donald Broady & Mikael Palme, Högskolan som fält och studenternas livsbanor, Rapporter från Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi (Sociology of Education and Culture Research Reports), Stockholm 1992 och Mikael Palme, Högskolefältet i Sverige. En empirisk lägesrapport, Arbetsrapport 1989:4, UHÄ FoU, Stockholm Dessa analyser är inspirerade av Pierre Bourdieus och hans kollegors utbildningssociologiska studier av det franska högskolefältet, mest syntetiskt presenterade i Pierre Bourdieu, La noblesse d État. Grandes écoles et esprit de corps, Éditions de Minuit, Paris Det förekommer förstås somliga kvinnor på männens halva och omvänt. Analysen visar bara att för olika sociala grupper, och i synnerhet för de lägre placerade, hamnar genomsnittsvärdena för män och för kvinnor på var sin sida om fältets mittlinje. 5 Att de treåriga yrkesförberedande/tvååriga praktiska linjer (som i gymnasieskolan i dess helhet karaktäriseras av en relativt jämn fördelning mellan könen) är kvinnodominerade beror helt enkelt på att eleverna från de mansdominerade yrkesförberedande linjerna inte gått vidare till högskolan i samma utsträckning som kvinnorna. Vilket bland annat har samband med att männen haft bättre tillgång till en arbetsmarknad som inte krävt någon form av högre utbildning broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 3

24 socioekonomiska kategorin högre tjänstemän, men vars innehav av ekonomiska tillgångar är större än de kulturella och utbildningsmässiga. Här finner vi således barnen till en ekonomisk elit (företagsledare, högre tjänstemän, civilingenjörer). Allra högst upp placerar sig barn till läkare, jurister och andra som i större utsträckning har längre högskoleutbildningar. 6 Centrerade runt mitten av grafen finns grupper som kan klassificeras som medelklasser (tjänstemän på mellannivå, klasslärare, hälso- och sjukvårdsanställda och tekniker). Under dessa, men ovanför arbetarklassgrupperna, placerar sig grupper ur de lägre medelklasserna (kontorsanställda, handelsanställda, småföretagare och poliser). Så långt de aktiva variablerna. De supplementära variablerna visar att ju högre upp i rummet vi rör oss, desto högre utbildningsnivå har föräldrarna. Detta gäller till viss del även föräldrarnas inkomster. De högsta inkomsterna hamnar högt i grafen, medan de lägre inkomsterna inte uppvisar något tydligt mönster. Så är exempelvis de lägsta inkomsterna placerade ovanför de medelhöga inkomsterna. Följaktligen är föräldrarnas utbildningskapital viktigare för struktureringen av högskolefältet än det ekonomiska kapitalet. Individernas eget skolkapital, mätt i gymnasiebetyg och poäng på högskoleprovet, stärker denna tes detta skolkapital ökar stegvis när vi rör oss uppåt längs den andra vertikala axeln. Beträffande studenternas gymnasieutbildning intar NVNA/naturvetenskapliga linjen och Internationell baccaleurate (IB) positioner högst i grafen, dvs. studenter med ursprung i de högre sociala skikten (framför allt de med tunga utbildningsinvesteringar) har betydligt oftare än andra studenter gått dessa gymnasieutbildningar. I motsatt ände av grafen, längst ned till vänster, uppträder motpolen, nämligen de tvååriga praktiska linjerna/treåriga yrkesförberedande programmen. 6 Beträffande de social klassificeringarna, se Mikael Börjesson & Mikael Palme, Social klassificering - analyser av olika nomenklaturer för social klassificering och sociala gruppers karakteristika. Paper presenterat på Workshop "Kulturellt kapital och sociala klasser", Uppsala universitet, okt broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 4

25 Graf 1. Det svenska högskolefältet 1998, 32 sociala grupper uppdelade efter kön samt supplementära variabler, moln av modaliteter, axel 1 och 2. Hur är då utbildningarna relaterade till studenternas sociala karakteristika? Graf 2 visar samma rum, men här har vi prickat in tyngdpunkterna för vissa utbildningar (de två graferna kan således placeras över varandra, de visar två sätt att betrakta en och samma struktur, med utgångspunkt i studenternas egenskaper respektive med utgångspunkt i utbildningarnas rekryteringsprofiler). Längs den första axeln, den horisontella (vilken såsom nämnts representerar en könsmässig dimension), ställs högerut mansdominerade teknologiska utbildning, såväl ingenjörsutbildningar som civilingenjörsutbildningar, mot kvinnodominerade utbildningar vänsterut inriktade mot vård, skola och omsorg, dvs. förskollärarutbildning, fritidspedagogutbildning, lärarutbildningar för de lägre åldrarna, sjuksköterskeutbildningar, omsorgsutbildningar, socionomutbildningar, etc. Längs den andra axeln (den vertikala, som representerar den sociala hierarkin) återfinns i den övre delen av grafen långa, traditionellt prestigeladdade utbildningar såsom läkarutbildningen, juristutbildningen, vissa civilingenjörsutbildningar (framför allt arkitekt- och kemiutbildning), journalistutbildning, veterinärutbildningen, samt vissa humanistiska fristående kurser, vilka står i motsättning till kortare utbildningar inom teknologi (ingenjörsutbildningar och andra utbildningar), vård och utbildning (framför allt fritidspedagogutbildning och förskollärarutbildning) i grafens nedre del. Denna polaritet ställer också mot varandra å ena sidan de traditionella universiteten i Uppsala och Lund, universiteten i Stockholm och broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 5

26 Göteborg, och fackhögskolorna (exempelvis Handelshögskolan, Kungl. tekniska högskolan, Karolinska institutet, Sveriges lantbruksuniversitet, Teaterhögskolan), å andra sidan mindre 7 och medelstora högskolor och vårdhögskolor. Graf 2. Det svenska högskolefältet 1998, 32 sociala grupper uppdelade efter kön, molnet av individer, utbildningar, planet av axel 1 och 2. När vi neutraliserar könsskillnaderna och analyserar hur de 32 sociala grupperna fördelar sig på högskoleutbildningarna framträder en tredje polaritet, vilket framgår av Graf 3. Den första dimensionen, återgiven horisontellt i grafen, är densamma som den andra dimensionen ovan, det vill säga en social hierarki. Den andra dimensionen, den vertikala axeln i Graf 3, låter sig tolkas som en polaritet framför allt inom den sociala eliten, en polaritet som ställer kulturella och ekonomiska tillgångar mot varandra. I nedre delen av grafen återfinns barn till de grupper som är väl försedda med kulturellt kapital. För dem är tunga utbildningsinvesteringar av central betydelse. Närmast den kulturella extrempolen finner vi barn till läkare och universitetslärare, därnäst barn till ämneslärare och konstproducenter. Deras motsvarigheter i den övre halvan av grafen, dvs. bland grupperna med större mått av ekonomiskt än kulturellt kapital, är barn till företagsledare, jurister, högre tjänstemän i privat sektor samt även civilingenjörer och högre tjänstemän i offentlig sektor. Med undantag av de sistnämnda är grupperna närmast det ekonomiska kapitalets pol till övervägande delen anställda i privat sektor. Den andra axeln, det vill säga motsättningen mellan kulturellt och ekonomiskt kapital, kan således även tolkas som en motsättning mellan offentlig och privat sektor. 7 Denna struktur är påfallande stabil. I de analyserna i Donald Broady, Mikael Börjesson & Mikael Palme, Det svenska högskolefältet under 1990-talet. Den sociala rekryteringen och konkurrensen mellan lärosätena, pp , i Thomas Furusten (red.), Perspektiv på högskolan i ett förändrat Sverige, Högskoleverket, Stockholm 2002, har vi använt oss av en klassificering i 300 olika utbildningar. Denna klassificering ger samma grundstruktur som den här presenterade broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 6

27 Graf 3. Det svenska högskolefältet 1998, 32 sociala grupper samt supplementära variabler, molnet av modaliteter, planet av axel 1 och 2. Graf 4 visar samma rum som Graf 3, men här har vi lagt in utbildningarna. Vid den kulturella/offentliga polen (nedre vänstra regionen) dominerar läkarutbildningar, tandläkarutbildningar, veterinärutbildningen, apotekarutbildningen, vissa naturvetenskapliga utbildningar såsom biologi och kemi, samt humanistiska utbildningar (franska, idéhistoria, teatervetenskap, bland andra). Vid den ekonomiska/privata polen placerar sig ekonomiutbildningar och de flesta civilingenjörsutbildningar, vissa samhällsvetenskapliga utbildningar (främst nationalekonomi, statsvetenskap och andra juridiska utbildningar) samt juridikprogrammet vid Stockholms universitet (dock ej vid Uppsala universitet och Lunds universitet, vilka återfinns närmare grafens mitt). Denna polaritet mellan kulturellt och ekonomiskt kapital, eller mellan offentlig och privat sektor, uttrycker även en motsättning mellan lärosäten. Nära den kulturell/offentliga polen finns de gamla universiteten Uppsala och Lund, medan lärosätena i Sveriges två största städer (Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola, Kungl. tekniska högskolan och Handelshögskolan) är placerade närmare den ekonomiska/offentliga polen. Till viss del speglar denna uppdelning det nationella sociogeografiska rummet: högre tjänstemän i privat sektor, företagsledare och jurister är överrepresenterade i Stockholm, medan universitetslärare och läkare är starkt överrepresenterade i de traditionella universitetsstäderna. För en och samma utbildning gäller att den ofta hamnar närmare den kulturella/offentliga polen om den ges vid Uppsala eller Lunds universitet än om den ges vid Stockholms eller Göteborgs universitet. Den förenklade grafen visar inga enskilda utbildningar vid enskilda lärosäten, och därför kan vi inte åskådliggöra de intressanta interna polariteter och hierarkier som präglar relationerna mellan enskilda utbildningar. Mer detaljerade analyser lyfter exempelvis fram polariteter mellan en kulturell och en ekonomisk pol, kanske tydligast bland civilingenjörsutbildningarna där teknisk fysik och kemiteknik dras mot den kulturella polen och industriell ekonomi, maskinteknik och materialteknik mot den ekonomiska. Vidare karaktäriseras många utbildningsområden av en hierarkisk ordning definierad av hierarkin mellan lärosäten. Ett exempel är det breda spektrumet av ekonomiutbildningar, från Handelshögskolan som utgör den dominerande polen, över de internationella broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 7

28 ekonomiutbildningar (där franska placerar sig högre än tyska) vid Uppsala universitet, Lunds universitet och Linköpings universitet, och därefter de vanliga ekonomiutbildningarna vid de större universiteten och längst ned i hierarkin (motsv. högra delen av Graf 4) flertalet av ekonomiutbildningarna vid de mindre och medelstora högskolorna (vilka också i sin tur är hierarkiserade). Graf 4. Det svenska högskolefältet 1998 (32 sociala grupper), molnet av individer, utbildningar, planet av axel 1 och 2. III. Utvecklingstendenser Sådant var läget Hur ser det ut i dag? Vi har tyvärr ännu inte tillgång till mer aktuella data över högskolestudenter och kan därför endast spekulera kring dagens situation. Mycket talar för att den grundläggande strukturen består. Den struktur vi funnit i data från 1998 är i stora drag densamma som de vi erhållit för åren 1978, 1984 och Men även om grundmönstret är detsamma har det skett viktiga förändringar. Den kanske viktigaste förändringen är den utbyggnad av den högre utbildningen som pågått från och med 1990-talet fram till dags dato. Från 1989/1990 till 2001/2002 ökade det totala antalet studenter med 83 procent eller från till För de år för vilka vi har tillgång till SCB-data, 1993 till 1998, är ökningen något mindre, men fortfarande betydande, från till (23 procent). 8 Utbyggnaden har framför allt kommit de mindre och medelstora högskolorna till del, se Tabell 1. Här har antalet studenter mellan 1993 och 1998 ökat från till , en ökning med 57 procent, samtidigt som 8 Vi har i våra beräkningar utgått från utbildningsinstitutionernas perspektiv. Detta innebär att en och samma student kan räknas flera gånger, nämligen om hon eller han exempelvis både läser på en civilingenjörsutbildning på KTH och går en kurs i engelska vid Stockholms universitet. Det faktiska antalet individer i högskolan är således lägre. Det faktiska antalet enskilda studenter var hösten 1993 och hösten Ökningen av faktiska individer var 23 procent, dvs. helt i paritet med den ökning vi erhåller med vårt individbegrepp broady-borjesson-lidegran-SUHF-konf.doc, utskrift 30 oktober 2004 kl 16:58, s. 8