RAPPORT: DAM- OCH FLICKFOTBOLLEN I LÄNET Detta dokument är framtaget av dam.- och flickfotbollsgruppen

Transkript

1 RAPPORT: DAM- OCH FLICKFOTBOLLEN I LÄNET Detta dokument är framtaget av dam.- och flickfotbollsgruppen

2 Avsnitt Underavsnitt Rubrik Sidan Sammanfattning 1. Vårt uppdrag och arbete 1.1. Uppdraget 1.2. Arbetets bedrivande 2. Tidigare gjorda utredningar 2.1. Sammanfattning 2.2. Tidningsartiklar Ystads Allehanda Artikel av Per Betting på expert.com 2.3. Avhopp inom föreningsidrotten Malmö Högskola 2.4. Varför lämnar ungdomar idrotten? En undersökning av fotbollstjejer och killar från 13 till 15 år (FoU-rapport 2004:3) Riksidrottsförbundet 2.5. Motivation och föreningsidrott En kvalitativ studie kring flickors motiv att sluta spela fotboll Högskolan i Gävle 2.6. Vart tar alla idrottstjejer vägen? När och varför slutar de med sin idrott och vad gör de istället? Idrottshögskolan i Stockholm 2.7. Varför slutar flickor att idrotta inom organiserad lagidrott? En kvalitativ studie bland flickor i åldern år uppsats Högskolan Kristianstad 2.8. Damprojektilens slutrapport 2.9. Kartläggning gjord av Upplands Fotbollförbund Kartläggning av dam- och flickfotbollen inom Södermanlands Fotbollförbund 3. Utveckling av antal lag inom Örebro-distriktet 4. Genomförd SWOT-analys 5. Svenska Fotbollförbundets Spelarutbildningsplan 6. Enkät om tävlingsverksamhet 6.1. Inledning 6.2. Sammanställning av de svar som har lämnats från föreningarna F Sammanställning av de svar som har lämnats från föreningarna F15/F Bilaga till Representantskapet den 5 december Enkät om utbildningsnivåer för ledare 7.1. Inledning 7.2. Örebro SK Ungdom 7.3. Rynninge IK 7.4. Nora/Pershyttans BK 7.5. Garphyttans IF 8. Förslag till handlings- och åtgärdsplan 8.1. Förslag till åtgärder utifrån genomförd SWOT-analys

3 8.2. Hur får vi flickor att spela fotboll längre? 8.3. Hur får vi fler dam- och flicklag och en större geografisk spridning? 8.4. Hur tar vi hand om talangerna i distriktet? 8.5. Har vi en optimal tävlingsverksamhet för flickor? 8.6. Hur rekryterar vi ledare och spelare? 8.7. Hur skulle ett utökat samarbete mellan elit och bredd kunna se ut 8.8. Ligger förbundets spelarutbildning i linje med föreningarnas? 8.9. Hur kan vi skapa nätverk för en gemensam utveckling av dam- och flickfotbollen? Hur kan vi starta upp nya lag med visionen En förening i varje by? 9. Genomförande av handlings- och åtgärdsplanen?

4 Sammanfattning

5 1. Vårt uppdrag och arbete 1.1. Uppdraget En projektbeskrivning för uppdraget utarbetades och presenterades för arbetsgruppen vid första mötet som hölls i början av september Uppdraget benämndes Dam- och flickfotboll i fokus. Syftet och målet med arbetsgruppens arbete är att besvara följande frågeställningar: Genomföra en SWOT-analys Hur får vi flickor att spela fotboll längre? Hur får vi fler dam- och flicklag och en större geografisk spridning? Hur tar vi hand om talangerna i distriktet? Hur skapar vi bästa seriesammansättning på dam- och flicksidan? Har vi en optimal tävlingsverksamhet för flickor? Hur rekryterar vi ledare och spelare? Hur skulle ett utökat samarbete mellan elit och bredd kunna se ut? Ligger förbundets spelarutbildning i linje med föreningarnas? Under arbetets gång har det framkommit ytterligare frågeställningar att besvara och det är Hur kan vi skapa nätverk för en gemensam utveckling av dam- och flickfotbollen? Hur kan vi starta upp nya lag med visionen #en förening i varje by? Hur kan vi samarbeta med skolor för att rekrytera spelare och hur bör vi samarbeta med skolorna? Hur kan föreningarna engagera föräldrarna på ett positivt och bra sätt? Arbetsgruppens arbete ska resultera i att ta fram ett förslag till en åtgärds- och handlingsplan för den framtida utvecklingen av dam- och flickfotbollen i distriktet. Som en inledning av arbetsgruppens arbete ska också en kartläggning och analys av tidigare gjorda utredningar genomföras. De slutsatser som har dragits i dessa utredningar bör i vissa delar vara en input till denna arbetsgrupps arbete Arbetets bedrivande I samband med att Örebro Läns Fotbollförbunds styrelse tillsatte Kjell-Åke Sjödin, Bo Fredriksson och Birgitta Östman för att leda en arbetsgrupp för dam- och flickfotbollens framtidsutveckling valde vi att också be föreningarna om representanter till en sådan arbetsgrupp. Daniel Lindahl utsågs som kansliets tjänsteman i gruppen.

6 Följande personer nominerades att ingå i gruppen. Magnus Palmér, Adolfsbergs IK (tränare F15/18), Anders Karlsson, Rynninge IK (tränare damer), Leif Järnkvist, Lillåns FK (tränare damer), Peter Nilsson, Rynninge IK (ansvarig för dam- och flickfotbollen), Bo Hallin, klubblös (tidigare tränare IFK Kumla m fl.), Jonas Ask, ÖSK Söder (sportchef), Malin Nilsson, Öfvre Adolfsberg (spelare), Jörgen Gustafsson, ÖSK Ungdom (ungdomskonsulent), Anders Eriksson, Hallsbergs BK (ordförande), Emma Gabrielsson, KIF Örebro (fotbollsutskottet), Arne Karlsson, IK Sturehov (tränare damer), Anders Schreiber, Rynninge IK (ordförande), Pernilla Johansson, Laxå IF (tränare F15/18). Dessutom var Peter Johansson, Adolfsbergs IK (tränare F01), nominerad men avsade sig uppdraget innan det påbörjats. Anders Karlsson, Rynninge IK, har också under senare delen av arbetsgruppens arbete tackat nej till uppdraget. Likaså har Anders Schreiber, Rynninge IK, under arbetets gång tackat nej till uppdraget. Arbetsgruppen har då bestått av 11 föreningsrepresentanter och 4 förbundsrepresentanter. Arbetsgruppen har träffats vid sex tillfällen under tiden september 2012 mars En konferensresa genomfördes i början av april 2013 där stora delar av arbetet slutfördes. Därutöver har arbetsgruppen haft ytterligare ett möte för att diskutera förslagen i denna rapport. Större delen av arbetsgruppen har också genomfört en konferens för att slutdiskutera förslagen till en åtgärds- och handlingsplan. Arbetsgruppens målsättning är att presentera resultatet för UK den 13 maj och för styrelsen vid styrelsesammanträdet den 14 maj Arbetsgruppens arbete får därmed anses vara slutfört. Under avsnitt 9 i denna rapport finns också en redovisning av arbetsgruppens förslag till hur de olika förslagen kan genomföras och implementeras i verksamheten.

7 2. Tidigare gjorda utredningar 2.1. Sammanfattning Vad säger olika rapporter och vad säger spelarna. Under detta avsnitt redovisas ett antal olika rapporter och här sammanfattas varför tjejer slutar spela fotboll i alltför tidig ålder. Aktiva någon gång inom föreningsidrotten i åldern år är 86%. Aktiva inom föreningsidrotten och över 20 år är 50%. Socialt kapital i form av skolkamrater eller kompisar samt fotbollskapital i form av erkännande är VIKTIGA FAKTORER för viljan att fortsätta spela fotboll. Även ledarnas kvaliteter visar sig betydelsefulla. Hade tränarna och träningarna varit bättre hade de inte slutat. Varför slutar tjejer spela fotboll och hur behåller vi dem?

8 * Varför slutar tjejer spela fotboll och hur behåller vi dem? Prestation Färdighetsträning Upplevelse * Varför slutar tjejer spela fotboll? Prestation Färdighetsträning Upplevelse - Får inte spela match eller för lite match - För lite matchspel på träning (tävlingsmoment) - För stor/hård elitsatsning upplevd press - Skador

9 * Varför slutar tjejer spela fotboll? Prestation Färdighetsträning Upplevelse - Inga roliga träningar/inget utvecklande - För oseriöst under träningar (övningarna) - Får inte stöd i träning - Ingen personlig utveckling - Dålig feedback från ledare - För många träningar * Varför slutar tjejer spela fotboll? Prestation Färdighetsträning Upplevelse - Kompisgruppen bryts sönder - Dåliga ledare (utbildning) - Dåliga ledare (social kompetens) - Inga roliga träningar - Skolan tar tid fotbollen blir ett stressmoment - Roligare med spontanidrott

10 * Hur behåller vi dem? Prestation Färdighetsträning Upplevelse Alla får spela matcher Vinna matcher/spela bra Känner att man utvecklas Roliga och bra träningar Feedback från ledare Bättre på att lära ut idrotten fotboll (ledare) Ledare som lyssnar på spelarna Ledare som peppar och pushar Tränarnas bemötande Roligt tillsammans med sina kompisar Samverkan skolaförening (läxläsning) Motiverande, rolig och meningsfull! 2.2. Tidningsartiklar Ystads Allehanda I oktober 2001 skrevs en artikel i tidningen angående att dam- och flickfotbollen tappade spelare i årsåldern. Artikeln har sedan uppdaterats i juli I samband med att årets främsta herr- och damspelare i Skåne utsågs vid en Bollfestival så hade arrangörerna nominerat sammanlagt sex kandidater. Herrspelarna var 27, 29 och 36 år gamla medan tjejernas ålder låg på 15, 17 och 19 år. I hela Skåne fanns då endast ett fåtal 15-årslag. I varje A-lag brukar det finnas några riktiga seniorer i 30-årsåldern och det finns tjejer som känner olust att spela tillsammans med så många år äldre spelare. Från att ha spelat tillsammans sedan 8-årsåldern så luckras tjejlagen upp i tidiga åldrar. Det gör att många hellre slutar.

11 Skånes FF drog igång att skapa uppmärksamhet om 13-årslagen. Tjejerna genomgick grundutbildningar som både domare och tränare. Vart och ett av de aktuella 30 lagen fick en fadder från förbundet som skulle följa verksamheten under ett års tid. Att tjejerna slutade spela fotboll beror inte på sociala omständigheter, typ graviditet och barnafödande eftersom de oftast slutar betydligt tidigare än så Prestationskrav får tjejer att sluta idrotta. Fler kvinnliga förebilder behövs för att vända trenden. I en studie bland 244 tjejer i nordöstra Skåne kan konstateras att tävlingsfokus får tjejer att sluta idrotta. Det handlar inte om att helt ta bort tävlingsmomentet men fokus bör inte enbart ligga på tävlingsmomentet om idrotten ska kunna behålla ungdomarna längre upp i åldrarna. En övervägande majoritet av tjejerna i studien har inte proffsdrömmar, de finns hos några, men den stora massan tränar av sociala skäl, för att hålla sig i form och må bra. En viktig del är att få fler unga kvinnor att stanna inom idrotten som ledare och skapa ett träningsklimat som passar tjejer. Den sport som lockar flest unga kvinnliga idrottare idag är fotboll, men det är ovanligt med kvinnliga ledare. De behövs för att tjejerna ska kunna identifiera sig. Sedan blir utvecklingstrappan på damsidan oftast brantare än på herrsidan, då det är svårt att få ihop lag med jämnåriga tjejer. Det finns även sociala förklaringar utanför föreningsidrotten till varför tjejerna slutar träna och inte blir ledare. Idrott förknippas ofta med barn, ungdomar och yngre vuxna. För en kvinna i vuxen ålder är det mer naturligt med motionsaktiviteter än tävlingsidrott. Tjejerna vill gärna bli vuxna så tidigt som möjligt och tar då efter det mönster som de ser i sin omgivning. På samma sätt som de drar in varandra i idrotten i unga år tenderar de att dra varandra ifrån idrotten när de kommer upp i högstadieåldern. Det är något som man måste jobba med. Som förälder kan du uppmuntra och stötta ditt barn till att fortsätta. Genom din positiva och uppmuntranden attityd blir idrotten en fortsatt viktig del av barnets vardag även när de blir äldre. Viktigt att föräldrarna försöker vara uppmärksam på om något inte är bra så kan de tillsammans lösa problemet och barnet kommer att känna sig stärkt av att föräldrarna bryr sig.

12 Så behåller man tjejerna Istället för att slå ihop lag med stora åldersskillnader inom samma förening kanske man kan hitta samarbeten med närliggande föreningar Locka fler kvinnor att bli ledare för andra, många kvinnliga idrottare saknar förebilder av samma kön att identifiera sig med Öka variationen inom skolidrotten, även skolidrotten tenderar att mest innehålla aktiviteter med fokus på tävlingar och matcher, genom att även fokusera på t ex kampsport eller dans kan man få fler ungdomar att börja med en specifik sport senare i livet Artikel av Per Betting på Expert.com Hatet av damfotboll EM i fotboll spelas i Sverige. Och nej det handlar inte om herrfotboll, utan den så hårt kritiserade damfotbollen. En damfotboll som har massvis med näthatare. EM i fotboll är fortfarande flera månader borta och Pia Sundhages landslag är redan igång med förberedelserna. Ett landslag som fortfarande får ta emot massvis med kritik. Damfotboll är ingen sport som bör lyftas fram, enligt många. Och nu med matchandet mot pojklag har diskussionen om damfotbollens vara eller icke vara tagit än mer fart. I början av året träningsspelade det svenska damlandslaget mot AIKs P17 och fick stryk med 3-0, detta trots att Sverige fick spela med en man mer i 30 minuter. I den andra träningsmatchen blev det visserligen seger mot Norrtäljes P19, men över detta höjde inte många på ögonbrynen. I veckan spelade även LdB Malmö en träningsmatch mot killar, i form av Helsingborgs IFs P98. Alltså killar i 14 och 15 åldern. En baggis för Sverigetvåan kan tyckas, men HIFs killar vann, och detta utan större problem. Och på nytt haglade negativa kommentarer om damfotbollen. Detta är ännu ett bevis för att damer och herrar inte skall tjäna lika mycket pengar. På tal om näthatet som man tagit upp i massmedia under de senaste veckorna är damfotbollen ganska utsatt. Här snackar vi visserligen inte om en enskild person, men hatet som försiggår gällande damfotbollen är påtagligt och enligt mig ett stort problem. Jag har själv varit fotbollstränare i över 10 år. Under mina 10 år har jag enbart tränat tjejer och damer. Gång på gång har man fått pikar om hur uselt det är med dam och

13 flickfotboll och fått frågan om när jag skall börja träna ett riktigt fotbollslag. Damfotboll är ju så uselt. Tyvärr är detta vardag i en damfotbollstränares liv och många gånger skakar man bara av sig från dessa påståenden. Gång på gång spys det galla över Damfotbollen, många garvar åt vad man kallar elände och så fort det går dåligt för Sverige i ett större mästerskap kommer olycksfåglarna kraxande. Damfotbollen är en riktig måltavla för näthatarna, och då främst männen gick exempelvis Gert Fylking ut i media där han kritiserade damfotbollen - "Damfotboll är som V75 med kossor". Hur tänkte han där? Tävlar inte ston också i V75? Ingen ifrågasätter damtennis eller damgolf Visst är dam och flickfotbollen vara långt ifrån herr och pojkfotboll, vad gäller spel, men inte en jävel har ifrågasatt damtennis eller damgolf. Att en kvinnlig tennisspelare hade haft någon större chans mot en medelmåtta på herrsidan är mer eller mindre otänkbart, detsamma gäller golfspelarna. Visst var Annika Sörenstam sagolik att titta på när hon dominerade damgolfen. Men skulle hon haft någon chans mot dem bästa herrarna? Inte en chans. Herrarna slår klart längre än damerna och brukar spela på betydligt tuffare banor än damerna. I tennisen hade Djokovic, Federer och Murray förmodligen inte tappat ett enda game mot Williams, Azarenka eller Sharapova. Men trots skillnaderna så har vi tagit både damtennis och damgolf till våra hjärtan. En damtennisspelare tjänar till och med bättre än en herrtennisspelare. I alla fall om man ser till timlönen. Segerpremierna i Grand Slam är i stort sett dem samma för herrar och damer, detta trots att herrarna spelar i bäst av fem set och damerna bara i bäst av tre. När det kommer till damfotbollen är skillnaderna enorma. Då herrklubbarna slåss om hundratals miljoner kronor i Champions League, får damerna vara glada om de håvar in en eller två miljoner kronor i motsvarande turnering. Skillnaderna är enorma och avståndet mellan herr och damfotboll är gigantiskt. Så vad beror de stora skillnaderna på? Damfotbollen är en relativt ung sport. Damtennis och damgolf har visserligen en klart äldre historia, men båda sporterna blev inte accepterade i samhället förrän en bra bit in på 1900-talet. Så att skylla damfotbollens usla inkomster på detta känns inte speciellt motiverande. Det största problemet handlar nog istället om att fotbollen är enormt mansdominerad. Att damfotbollen skall kunna bryta barriärerna är svårare sagt än gjort. När herrlagen får större delen av klubbens pengar är det inte lätt för damfotbollen att fortsätta växa och utvecklas. Som tränare fick jag se detta på nära håll. Damlagen fick hela tiden ta pengar ur egen ficka, det var dessutom otänkbart att spelarna skulle få medlemsavgiften betald vilket

14 var en självklarhet hos herrarna. Att en bra damfotbollsspelare skall kunna leva gott på sin sport är idag fortfarande oftast en utopi. Visserligen kan Marta plocka ut en hygglig lön i Tyresö, men då skall man komma ihåg att Marta också är världens bästa fotbollsspelare. Nu vet jag inte vad Marta lyfter per år, men över miljonen känns knappast sannolikt. En miljon kronor är, mikroskopisk i jämförelse med Ronaldo, Messi och Zlatan. En miljon kronor är vad dessa stjärnor tjänar på mindre än en vecka. Ronaldo, Messi och Zlatan är så klart överlägsna Marta, men så är dem också av olika kön, och med helt olika förutsättningar, liksom Williams vs Djokovic. Men varför kan inte damfotbollen lyckas då både damgolfen och damtennisen gjort det? Förmodligen handlar det mycket om att fotbollen är så mansdominerad plus att skillnaderna blir klart mer märkbara i fotboll i jämförelse med golf och tennis. Dem stora ytorna på fotbollsplanen avslöjar skillnaderna klart mer, och ju mindre spelplan det blir ju mindre märkbara blir skillnaderna. I handbollen känns exempelvis skillnaden klart mindre kr i skillnad på snittlöner mellan herr och dam 2011 Jag kan hålla med om att det skiljer en hel del mellan herr och damfotboll. Men att skillnaderna skulle vara så stora som dem är idag vad gäller löner är ledsamt. Hur skall tjejer i framtiden motiveras till att spela fotboll, då lönerna är ett skämt? Bara ett fåtal spelare i damallsvenskan kan idag försörja sig på fotbollen, bland herrarna finns det dem som får betydligt mycket mer i plånboken så långt ner som division 2. Snittlönen för en spelare i damallsvenskan har beräknats till 7572 kronor i månaden under var lönerna något högre, men mycket på grund av utlandsproffsen. I Herrallsvenskan var snittlönen enligt fotbollskanalen.se en bra bit över kronor, alltså en skillnad på närmare kronor. Är det för mycket begärt att damfotbollen skall premieras med lite vettigare löner, eller skall vi fortsätta dra upp snacket om att damfotboll är uruselt och trist att titta på? Jag hoppas klubbarna i Damallsvenskan börjar kräva lite mer pengar från Svenska fotbollsförbundet och att man lyfter upp denna fråga en gång för alla. En spelare i damallsvenskan skall i mina ögon få bättre betalt en en spelare herrspelare i division 1.

15 Några jämförelser inom herr och damidrott Herrar Damer Friidrott 100 m 9,58 10,49 Längdhopp 8,95 7,52 Höjdhopp 2,45 2,09 Simning 100 m fritt 46,91 52,07 Simning 800 m fritt 7:32,12 8:14,10 Vasaloppet snabbaste tid 3:38,41 4:08,24 Maraton 2: :15,25 Att det råder stor skillnad mellan herr och damidrott råder det inga tvivel om. I friidrotten är skillnaderna stora i längdhopp skiljer det 1,5 meter mellan världsrekorden och i höjd 36 centimeter vilket får ses som ganska mycket. Mest märkbart mellan herrar och damer blir det på de längre distanserna i 800 meter fritt i simning skiljer det hela 42 sekunder mellan Lin Zhangs 7:32,12 och Rebecca Adlingtons 8:14,10. I Vasaloppet skiljer det nästan en halvtimme mellan Jörgen Brinks notering från 2012 och Vibeke Skofteruds 4:08,24. Vibeke Skofteruds tid hade inte ens räckt till en plats bland dem 150 bästa. I bollsporterna är skillnaderna också stora. Inom tennisen, skiljer det hela 46 kilometer i timmen, när man jämför världens hårdaste servar. Ivo Karlovic 251 km/h mot Serena Williams 205 km/h. En framgång i EM ett måste. Pia Sundhage står in för en tuff uppgift i sommar. Efter att ha gjort stordåd i USA, där hon blev hyllad av både massmedia och spelare, är det dags att göra samma sak med det svenska damlandslaget. Men Sundhage har inte speciellt lång tid på sig och frågan är om hon hinner få ihop pusselbitarna lagom till EM? Jag håller alla tummar jag kan för dem svenska damerna, men det lär krävas en prestation utöver det vanliga för att rubba Frankrike och fram för allt storfavoriten Tyskland. Skulle Sverige misslyckas är jag rädd för att näthatarna får vatten på sin kvarn igen och ännu en gång ger damfotbollen en känga, samma som skulle stå upp i hyllningskören om det skulle bli guld! Våga kritisera damfotboll Avslutningsvis skulle jag ändå vilja påpeka att det är viktigt att våga kritisera damfotbollen. Den skall absolut inte behandlas som någon helig ko, men idag känns det nästan som en sport att kritisera den, vilket många gånger känns patetiskt. Kritik kan vara till damfotbollens fördel bara den sker på rätt sätt och på sakliga grunder. Sett till utvecklingen har damfotbollen blivit av helt annan kvalitet om man jämför från 80-talet fram tills idag. Något att ta med sig in i framtiden och inför EM Väl mött till mästerskapet som i skrivande stund redan sålt över biljetter! Låt oss hoppas på en riktig folkfest där vi för en gångs skull kan skippa jämförelserna!

16 Vad är er ståndpunkt gällande damfotbollen? Och skall man verkligen jämföra herrar med damer? Kom gärna med kommentarer! 2.3. Avhopp inom föreningsidrotten Malmö Högskola 2010 gjordes ett examensarbete på 15 poäng som hade rubriken Varför tonårsflickor väljer att sluta föreningsidrotta? I sammanfattning av denna studie kan utläsas att orsakerna till flickornas avhopp inom föreningsidrotten var olika. Flickorna som varit aktiva inom lagidrotterna fotboll och basket svarade att de främst slutade på grund av att deras ursprungliga lag tog en annan form. Detta resulterade i att gruppdynamiken förändrades vilket ledde till att flickorna i studien slutligen valde att sluta i idrottsföreningen. Flickorna nämner även att det var flera andra flickor i deras lag som kände likadant vilket resulterade i att de också slutade föreningsidrotta. Flickorna i studien betonar att egenskaper hos ledare och tränare är viktiga och att de också har synpunkter på hur en idrottsledare ska vara. Majoriteten av flickorna i studien menade att det inte spelade någon roll om tränaren eller ledaren var kvinna eller man. Flickorna hade under sin tid inom en idrottsförening generellt upplevt att deras olika tränare haft bra egenskaper. De egenskaper som kännetecknar en bra tränare och ledare var bland annat att tränare ska vara rolig, se till att de hade kul på träningarna och ha en öppen relation till spelarna. Tränarna skulle även vara stränga och hårda när det behövdes och försöka kommunicera och lära ut till alla. Majoriteten av flickorna i studien menade att idrotten har format och givit dem erfarenheter som de kunnat ta med sig vidare i livet. Den menade att de fått många vänner genom idrotten, att de blivit socialare, fått en bättre hälsa och att de blir gladare och presterar bättre i skolan när de idrottar. Flickorna i studien menade att de tappade intresset, hade brist på tid eller fick andra intressen. En annan anledning var också att gruppen och laget tog en annan form vilket ledde till att gruppdynamiken förändrades.

17 2.4. Varför lämnar ungdomar idrotten? En undersökning av fotbollstjejer och killar från 13 till 15 år (FoU-Rapport 2004:3) Riksidrottsförbundet Utgångspunkten för denna rapport är en önskan från RF om att belysa problemen kring varför ungdomar lämnar organiserad idrottsverksamhet i föreningar. Idrotten utgör på flera sätt en viktig del av det svenska samhället. Den engagerar med sina nära tre miljoner medlemmar betydande delar av befolkningen som utövare och åskådare. Vid sidan av familjen och skolan utgör idrotten idag den viktigaste organiserade socialisationsmiljön för barn och ungdom. Samhället ger ett omfattande stöd till idrotten och ställer samtidigt stora förhoppningar på att verksamheten skall bidra till en demokratisk och social fostran, till integration och jämlikhet samt uppmuntra barn och ungdomar till fysisk aktivitet. Därför finns det anledning att försöka förstå vilka faktorer som gör att man börjar, fortsätter respektive slutar att idrotta. Studien består av två delar. I den första delen diskuteras strömmarna in och ut ur idrottsrörelsen. Det kan finnas både inre (idrotts- eller verksamhetsrelaterade) och yttre (samhällsrelaterade) faktorer av betydelse. Dessa faktorer kan också förväntas samvariera på olika sätt. Externa skäl handlar om att någon annan verksamhet har blivit intressantare, eller att yttre faktorer får en eller tvingar en att sluta. Vill man leta externa faktorer bör man även fundera över vilka faktorer som hindrar eller motverkar att barn och ungdomar kommer till idrotten. Sådana faktorer kan även antas fortsätta påverka dem när de kommit in i verksamheten. Interna faktorer är sådana som genereras ur själva den idrottsliga verksamheten. Studiens andra del följs fotbollsspelande pojkar och flickor under tre år (13 15 år). Det rör sig om samtliga spelare i 47 lag som representerar 31 olika föreningar i fotbolls-sverige, sammanlagt pojkar och flickor födda De lagen är hämtade från sex fotbollsdistrikt och från föreningar vars representationslag finns på olika nivåer i seriesystemet, från sexan till allsvenskan. De resultat som framkommer ur studien bekräftar i huvudsak sådant som redan är känt, nämligen att avhopp kan förklaras med olika förhållanden som går att hänföra till inre respektive yttre förhållanden samt förhållanden som gäller de ungas egen utveckling. Lokala yttre förhållanden, som var föreningen geografiskt är belägen, visar sig i stort sett sakna betydelse för vilka som fortsätter med fotbollen eller väljer att sluta. Detsamma gäller för bakgrundsvariabler som kön och etnicitet: någon diskriminering som gör att man slutar om man inte är pojke eller av svensk härkomst kan således inte konstateras. Här kan poängteras att samband som förväntats men inte kan bekräftas kan vara lika intressanta som bekräftade samband.

18 Däremot visar sig innehav av såväl socialt kapital i form av skolkamrater eller kompisar i verksamheten som av fotbollskapital eller erkännande ha betydelse för vilja att fortsätta spela fotboll. Även ledarnas kvaliteter visar sig betydelsefulla. Däremot verkar konkurrens från andra aktiviteter sakna betydelse. Tvärtom verkar det som att fotbollen understöds av att de unga intresserar sig också för andra verksamheter. Ett oväntat resultat är dessutom att de som inte valde studieförberedande gymnasieprogram i skolan i större utsträckning också valde att hoppa av fotbollen. Det förekommer tydligen att unga flickor och pojkar slutar med idrotten när kraven från skolan börjar uppfattas som alltför stora. Att vissa då väljer att sluta för att hinna med skolan bekräftas av andra undersökningar, men detta handlar om att samtidigt hoppa av både sina skol- och sina idrottsambitioner. Fotbollen fungerar alltså inte som ett alternativ till skolan när det gäller ungdomar som inte är särskilt studiemotiverade. Därmed kan inte heller fotbollen ses som en konkurrent till skolan. En förklaring kan vara att fotbollen som mången annan idrott bedrivs i alltmer skolliknande former, vilket gör att den i mindre utsträckning förmår att attrahera de mindre skolmotiverade. Under detta samband ligger högst troligt en klasseffekt. De välutbildades barn är de som väljer att satsa på studier; skolsystemet selekterar fortfarande uppåt längs klasslinjer Motivation och föreningsidrott En kvalitativ studie kring flickors motiv att sluta spela fotboll Högskolan i Gävle Riksidrottsförbundet (2004:3) vill gärna behålla fler ungdomar inom idrotten även när de har passerat 20 års ålder och arbetar ständigt med att minska avhoppsproblematiken. Olika studier har gjorts kring motiven till varför ungdomar slutar idrotta i syfte om att fortsätta främja föreningsidrott och folkhälsan i Sverige. En undersökning gjord på uppdrag av Västerbottens Fotbollförbund undersökte varför vissa ungdomar i Västerbotten slutat spela fotboll. Enkäten besvarades av 40 ungdomar i åldern år, 11 flickor och 29 pojkar. På enkäten fanns 20 frågor som deltagarna skulle besvara på huruvida olika faktorer påverkat deras beslut att sluta spela fotboll. Resultatet i denna studie visade att de fem största faktorerna till att deltagarna slutat spela fotboll var att de hade tappat motivationen, valde en annan idrott, att kompisar slutade, dåliga tränare eller ledare samt att det var för många träningar. Andra faktorer som spelade mindre roll var dålig lagsammanhållning, tråkiga träningar, skador och andra fritidsaktiviteter. Stora delar av både pojkar och flickor svarade att de slutat spela fotboll på grund av att de tappat motivationen. Det fanns en tydlig skillnad mellan pojkarna och flickorna gällande hur stor betydelse och påverkan en dålig tränare hade inför valet att sluta spela fotboll.

19 Resultatet visade att flickorna var mer benägna att sluta spela fotboll om de hade en dålig tränare. Alla flickor i studien svarade att det var viktigt att tränaren hade goda fotbollskunskaper och att träningar var roliga. Nedan presenteras delar av enskilda intervjuer: Resultatet visade att deltagarna kände press och tvång ifrån föreningen att spela i högre divisioner och i damlaget. Pressen upplevdes negativt och glädjen för fotbollen minskades när pressen ökade. Detta var bl a en bidragande faktor till att motivationen för att spela fotboll sänktes, vilket bidrog till avslutat deltagande. Relationerna och sammanhållningen i laget hade också inverkan till att flickorna slutade spela fotboll. Dåliga relationer, gällande både spelare och tränare, påverkade motivationen till fortsatt deltagande negativt. Mobbning och trakasserier var några orsaker som skapade dåliga relationer mellan spelarna i laget vilket slutligen ledde till avslutat fotbollsdeltagande. I undersökningen visade det sig att tränaren utgjorde en påverkansfaktor till avslutat deltagande för flickorna. En av flickorna berättar att tränaren favoriserade spelare i laget och gav henne mer spelutrymme än andra. Detta påverkade både henne och hennes övriga lagkamrater negativt och fungerade motivationssänkande för deltagandet. En försämrad sammanhållning i laget var en tredje faktor till avslutat deltagande för flickorna i studien. Sammanhållningen försämrades bl a på grund av att det var vissa spelare som flyttades upp för spel i damlaget då de andra skulle stanna kvar och spela med sitt ordinarie flicklag. Bemötandet av damlaget hade också negativ inverkan på sammanhållningen och motivationen att fortsätta spela fotboll. Nivån på spelet med damlaget begränsade även flickornas speltid vilket ledde till att intresset för att spela fotboll minskade. Faktorn gällande sammanhållning orsakade även att fotbollen valdes bort för en annan idrott. I undersökningen framkom det olika faktorer som hade kunnat motivera flickorna att fortsätta spela fotboll. Ett önskemål var ökad delaktighet gällande beslut och förlopp om vad som skedde i föreningen. Delaktigheten gällde bl a information kring uppflyttningen till damlaget i syfte att förbereda spelarna om övergången. Ökad kommunikation och bättre dialog i föreningen var ett annat önskemål som kom fram i under intervjuerna med flickorna. Kommunikationen gällde en av tränarna och

20 hans behandling kring spelarna i laget. Problematiken i detta fall var att tränaren favoriserade en spelare speciellt mycket i jämförelse med de övriga spelarna. Önskemålet var att situationen med tränaren borde uppmärksammats mer ifrån föreningens sida samt att ett samtal borde ägt rum. I undersökningen framkom det att om tränarna höjt sitt engagemang skulle detta kunna inverka positivt på motivationen för fortsatt deltagande. Även önskemålet att ge fler spelare chansen att utveckla sin fotbollsprestation genom spel i damlaget beskrivs som en motivationsfaktor till fortsatt deltagande. Under intervjuerna gavs förslag kring vad som skulle kunna förbättrat sammanhållningen i det ordinarie laget. Förslaget var att anordna fler gemensamma aktiviteter i syfte att förbättra sammanhållningen och öka glädjen att spela fotboll. I undersökningen kom det fram att sammanhållningen bland spelarna försämrades pga uppflyttningen till damlaget. Även gällande damlaget fanns önskemål att försöka förbättra sammanhållningen genom att göra fler gemensamma aktiviteter Vart tar alla idrottstjejer vägen? När och varför slutar de med sin idrott och vad gör de istället? Idrottshögskolan Stockholm Genomförde en enkät i år 5 med flickor. När flickorna har ledig tid umgås de med kompisar före TV-tittande och datorer och idrotten kommer på 3:e plats. 2/3 tränar någon idrott. Vanligast är bollsporter som fotboll och handboll samt ridning. Vanligast är att man börjar med en bollsport i 8-9-års åldern. Överlägset flest svar om varför de började idrotta var att de visste tidigt att det var just detta de ville syssla med följt av att kompisar höll på. En enkät genomfördes i årskus 1 och 2 på ett gymnasium. Började med bollsport i 6-9-års åldern. Föräldrarna fick dem att prova. 15 av 17 tjejer har idrottat när de var yngre, de flesta 3-4 ggr per vecka på motionsnivå eller bara på skoj. Flest svar om när intresset avtog för idrotten var mellan årskurs 8 och 9 tätt följt av i början på gymnasiet. De flesta slutade för att det inte var kul längre och att skolan tar för mycket tid. De anger att de istället umgås med kompisar och ägnar sig åt skolan. I en intervju ställdes frågan om hur vi skall göra i hela samhället för att få fler tjejer att idrotta högre upp i åldrarna? Föräldrarna måste engagera sig mer och inte ha så bråttom att kräva resultat, utan ge tjejerna tid att utvecklas. Information om vikten av god hälsa borde också finnas med i skolans regi till föräldrarna tidigt i åldrarna. I en annan intervju nämndes att självförtroendet bör stärkas hos tjejerna. Mer information om hälsans betydelse, fler idrottslektioner i skolan, många prova på

21 aktiviteter; t ex föreningar som kommer till skolan och presenterar sitt utbud. Personligt engagemang från både föräldrar, lärare och idrottsledare är mycket viktigt. Kanske ibland på skolidrotten på vissa aktiviteter dela på tjejer och killar. Sammanfattningsvis måste föräldrar, skola, idrottsföreningar tillsammans hitta vägar att samverka för framtiden Varför slutar flickor att idrotta inom organiserad lagidrott? En kvalitativ studie bland flickor i åldern 13 till 16 år uppsats Högskolan Kristianstad Föreliggande studie tyder på att idrottsföreningarna och tränaren var den främsta orsaken till att flickorna slutade att idrotta inom organiserad lagidrott. Idrottsföreningarna och tränarna lägger sina resurser på elitsatsande lag vilket genererar i att idrottsföreningarna inte tar tillvara på individernas behov och synpunkter, och blir därmed inte öppen för alla. Även familjen var en bidragande faktor till avhopp inom organiserad lagidrott. Ställer föräldrarna inte upp på att skjutsa barnen till sina aktiviteter blir resultatet att flickorna inte kan ta sig till sina fritidsaktiviteter, på grund av dåliga transportförbindelser och långa avstånd till träningsanläggningarna. Skolan har även den ett ansvar, vilket var att stimulera elevernas behov av fysisk aktivitet. Pojkdominerande och enformiga idrottslektioner gynnar inte flickorna i valet om att vara fysiskt aktiva på sin fritid. De idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet borde först och främst driva en förening grundad på föreningsfostran och Idrotten vill, men samtidigt beröra tävlingsfostran för barns- och ungdomars utveckling i frågor kring etik och moral. Om alla idrottsföreningar arbetar med föreningsfostran och Idrotten vill i åtanke skulle förmodligen fler unga individer vara medlemmar i de svenska idrottsföreningarna, och fler skulle förmodligen tycka att det är stimulerande och kul att idrotta. Unga borde få vara delaktiga och utföra något som de tycker känns meningsfullt och lustfyllt på sin fritid; utan att behöva känna press på sig att prestera så bra som möjligt för att inte riskera att bli exkluderad från laget. Idrottsföreningar behöver försöka se varje individs utvecklingstakt, kompetens och ta till vara på den. En förening som kan balansera Idrotten vill, föreningsfostran och tävlingsfostran kommer förmodligen att skapa en god grund för att nå framgång på olika sätt. Inom idrottsvärlden borde en starkare anda av att bry sig om skapas. Idrottsverksamheten behöver bli mer än bara idrott. När det kommer till problematiken kring avstånd och transportmöjligheter till och från träningsanläggningar kan kommunerna se över bussförbindelserna, skolan skulle kunna erbjuda senare skolskjuts hem och ett körschema inom laget skulle kunna bidra till att fler kan delta i träningarna. Föräldrarnas roll behöver lyftas fram, och

22 deras engagemang stärkas så att de är ett stöd för sina barn, och uppmuntra sina barn till att vara fysiskt aktiva och utöva en idrott på sin fritid. Föräldrarnas engagemang handlar även om att de borde ställa upp och skjutsa sina barn till och från träningar och matcher. Skolidrotten behöver bli mer variationsrik så att eleverna utvecklar ett intresse för idrott och fysisk aktivitet. Det är under idrottslektionerna som eleverna har möjlighet att hitta en idrott som de tycker är kul och kan känna sig bra på, samt att eleverna kan upptäcka nya intressen och nya fritidssysselsättningar. Det är just av denna anledning skolor och idrottsföreningar borde ha ett nära samarbete. Ett exempel är att erbjuda prova-på-dagar där de har möjlighet att prova på olika idrotter under skoltid vilket förmodligen skulle uppskattas av både elever, skolor och idrottsföreningar. Genom prova-på-dagar kan eleverna finna idrotter som de tycker känns meningsfulla. Sett utifrån ett folkhälsovetenskapligt perspektiv så kan ett livslångt intresse för fysisk aktivitet bli en naturlig del av ungas vardag vilket kan leda till en positiv hälsoutveckling Damprojektilens slutrapport Under åren genomförde Svenska Fotbollförbundet, distriktsförbunden och SISU Idrottsutbildarna en stor satsning på dam- och flickfotbollen, benämnd Damprojektilen. Syftet med Damprojektilen var att skapa förutsättningar för en positiv utveckling av svensk damfotboll genom rekrytering, utbildning, ledarvård och föreningsutveckling Centrala mål: Att rekrytera och utbilda 6000 nya verksamma kvinnliga ledare inom damfotbollen Att utbilda/fortbilda 5000 befintliga ledare inom damfotbollen Att genomföra föreningsbesök i alla föreningar med damfotboll, totalt 1000 föreningar Att samtliga elitföreningar och minst 60% av övriga föreningar med damfotboll har en utifrån sin verksamhet anpassad utvecklingsplan, totalt 600 föreningar Att öka antalet kvinnliga licensierade fotbollsspelare med 10 %, totalt 4000 spelare Centrala delmål: av de 6000 nya ledarna ska 1000 vara verksamma förenings-/ distriktsdomare föreningar med damfotboll ska ha minst två kvinnliga styrelseledamöter

23 Alla 24 specialdistriktsförbund och Elit Föreningen Damfotboll (EFD) har deltagit i projektet med egna mål uppsatta utifrån sina egna förutsättningar och ambitioner. Den centrala utvärderingen genomfördes av externa utvärderare från Högskolan i Halmstad. Utvärderingen bygger på inlämnat underlag från deltagarna och visar att samtliga centrala mål och delmål är uppnådda med råge. Resultat 7000 nya verksamma kvinnliga ledare i damfotbollen Framgångsrika rekryteringsåtgärder har varit utbildning anpassad till damfotbollen med enbart kvinnor/tjejer som deltagare, Kvinnliga instruktörer på utbildningarna, föreningsbesök kvinnor har deltagit i någon form av utbildning Framgångsrika utbildningsåtgärder har varit temaföreläsningar, riktade inbjudningar till kurser, kvinnliga instruktörer, enbart tjejer som deltagare 1500 föreningsbesök har genomförts Föreningsbesöken har huvudsakligen utförts av SISU Idrottsutbildarnas konsulenter Ideella personers tidsbrist och bristande organisation i föreningen utgör de största hindren för att kunna genomföra föreningsbesök Föreningarna vill ha hjälp med arrangemang, utbildningar, upprättande av utvecklingsplaner. Behov finns för att skapa nätverk för tränare samt hjälp att finna nya forum/mötesplatser där det finns möjlighet att diskutera damfotboll 650 utvecklingsplaner i föreningar med flick- och damfotboll har upprättats 8000 fler licensierade kvinnliga fotbollsspelare 1800 nya verksamma kvinnliga domare 1100 föreningar med damfotboll har kvinnliga styrelseledamöter Oklarhet råder beträffande föreningsmålet 1 eller 2 kvinnliga styrelseledamöter per förening. Vi vet dock att antalet kvinnliga styrelseledamöter har ökat med 882 och att antalet föreningar med kvinnlig styrelserepresentation har ökat med 690 under projektperioden Att höja damfotbollens status, öka distriktens engagemang för damfotbollen och att stärka elitfotbollen är positiva synergieffekter som vi kan fastställa är uppnådda.

24 Projektgruppen anser också att damfotbollen förankrats i den ordinarie fotbollsverksamheten och skapat goda förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling av svensk damfotboll. LEDNINGSGRUPPENS ERFARENHETER Projektets bakgrund Damfotbollsutredningen konstaterade och Damfotbollskonferensen 1999 bekräftade att positiv utveckling av damfotboll är en ledarutvecklingsfråga. Svensk fotboll måste arbeta för att engagera fler kvinnor till ledaruppdrag. I takt med att fler flickor spelar fotboll krävs det fler ledare till verksamheten. Projektets grundidé (1.)En bra ledare skapar en (2.)bra verksamhet som i sin tur ger( 3.)fler deltagare som kräver fler ledare. 3.DELTAGARE 1.LEDARE 2.VERKSAMHET Damprojektilens tillkomst och ledning Behovet av ett projekt med Damprojektilens inriktning kom från en analys som damfotbollsutredningen genomförde i alla distrikt, riktad till alla föreningar med dam- och flickfotboll. Beslutet att starta Damprojektilen och den ekonomiska satsningen var förankrad hos SDF-ordförandena, EFD, SEF och Förbundsstyrelsen. Mål och riktlinjerna för projektet diskuterades och beslutades av den centrala styrgruppen, sedermera Ledningsgruppen för Damprojektilen. Fler indikationer fick styrgruppen att Damprojektilen var ett uppifrånprojekt med stark central styrning. Riktlinjerna för distriktens medverkan var tvingande och upplevdes i vissa fall som ett onödigt tvång där kravet på samarbete mellan SDF och SISU Idrottsutbildarna är ett exempel. I ansökningsförfarandet kan nämnas att några SISU-distrikt kände sig utanför i ansökningsförfarandet vilket senare påverkade samarbetet negativt. Fotbollsdistriktens deltagande var formellt frivilligt, men eftersom alla distriktsordföranden bejakat projektet upplevdes nog deltagandet som ett måste.

25 Ekonomi Avvägningen mellan centralstyrning och stor regional frihet har hela tiden varit en balansgång Styrgruppens uppfattning var mycket klar, nämligen största möjliga frihet till distrikten att genomföra projektet utifrån sina förutsättningar och mot egna uppsatta mål. Ledningsgruppens uppfattning var att alla skulle erhålla en grundersättning där huvuddelen fördelades utifrån distriktets projektplan och resterande efter den verksamhet som genomfördes i relation till distriktsmålen. Alla medel skulle inte fördelas i förväg utan vissa medel skulle tilldelas utifrån den verksamhet som varje distrikt genomförde. Vi bestämde också att den procentuella fördelningen mellan åren skulle vara och att vissa medel skulle avsättas för bonus till distrikt som gjorde insatser utöver ordinarie projektplan. Fotbollsrörelsen uppfattade detta som en onödig kontrollfunktion och föreslog att vi skulle betala ut projektmedlen och därefter inte lägga oss i hur de användes. En sammanställning av distriktens egna uppsatta mål visade att de klart översteg de centrala målen som tydligt gick hand i hand med distriktens äskande av bidrag. Ju högre målsättning desto mer medel för att driva projektet var ett uttalat önskemål från distrikten. Samarbetet med SISU Idrottsutbildarna För att få kraft och hjälp att nå de högt uppsatta målen var det naturligt för fotbollen att vända sig till idrottens egen utbildningsorganisation, SISU Idrottsutbildarna. Samarbetet villkorades på distriktsnivå genom kravet på en integrerad projektledning i distrikten mellan SDF och SISU Idrottsutbildarna. Samarbetet mellan fotbollen och SISU Idrottsutbildarna var på många håll mycket gott då många fotbollare redan arbetar som utbildningskonsulenter inom SISU-organisationen. SISU Idrottsutbildarna har ett väl utbyggt kontaktnät med våra föreningar och stor kompetens vad det gäller ledarutbildning och föreningsutveckling. Erfarenheter visar att i de distrikt där samarbetet mellan fotbollen och SISU Idrottsutbildarna var bra kom projektarbetet igång snabbare. Tanken med SISU var också att vi skulle skapa goda förutsättningar för en fortsättning efter Damprojektilens genomförande och då kunna utnyttja folkbildningens medel. Nu satte tyvärr Folkbildningsrådet käppar i hjulet, med frysningen av bidrag, men trots detta fungerade projektarbetet och organisation väl hela tiden.

26 Några avtal upprättades inte mellan SvFF och SISU Riks men ledamöter ur SISU s förbundsstyrelse och dess VD har varit med från projektets start i Damprojektilens Styrgrupp/ Ledningsgrupp. Lärdomar av projektet Utvärdering Styrgruppens ambition var att planera utvärderingen redan från starten och kontakter togs tidigt med utvärderare Eva Olovsson, Umeå Universitet och Jan Byström, SISU Idrottsutbildarna. Kontakter för möjligheter till finansiering av Damprojektilens utvärdering togs med Kulturdepartementet. Av olika skäl kom inte utvärderingsarbetet i gång som planerat då Eva Olovsson fick annat uppdrag och SvFF`s centrala projektledare slutade. Lärdom: Planera och säkerställ utvärdering i inledningen av ett projekt, gör en enkel enkät väl genomtänkt. Tillfråga externa utvärderare som är med hela resan. Målformulering Ledningsgruppen vidhåller lämpligheten av konkreta och mätbara mål Lärdom: Säkerställ samstämmighet och definition i målformuleringen Ersättning Bidrag Ledningsgruppen föreslår en fortsatt diskussion beträffande namnbytet till ersättning från bidrag. Möjligen blir det allt vanligare i framtiden att villkora ersättningar. LEDNINGSGRUPPENS FÖRSLAG TILL FORTSATTA ÅTGÄRDER Ledarfrågan är fortfarande avgörande för damfotbollens utveckling, men nu är det inte ledare i allmänhet vi ska satsa på utan ledare med speciell kompetens. Distrikten pekar på två framgångsfaktorer som är gemensamma för rekrytering och utbildning av kvinnliga ledare, nämligen utbildningar, kurser, seminarier, föreläsningar enbart för tjejer kvinnliga instruktörer Andra framgångsfaktorer som framhålls är nätverk för kvinnliga ledare nätverk för flick-och damansvariga mentorverksamhet

27 Damprojektilen har medverkat till att många flick- och damfotbollsspelare har kvinnliga fotbollsspelare som förebilder men det är fortfarande för få kvinnliga förebilder på ledarsidan. Damprojektilens Ledningsgrupp föreslår: att vi gör en speciell satsning för att få fram kvinnliga förebilder som ledare, tränare, instruktörer, lagledare, föreningsledare och domare mfl. att vi bildar ett nätverk i landet som följer upp Damprojektilens goda arbete och påverkar fortsatt utveckling av damfotbollen i den ordinarie verksamheten 2.9. Kartläggning gjord av Upplands Fotbollförbund Kartläggningen visar på att samtliga distrikt har minskat när det gäller flicklag från åren 2006/2007 och fram till och med Snittet för hela Sverige ligger på en minskning med 852 i antal lag, vilket motsvarar 18,2 %. För Örebro Läns Fotbollförbund fanns 110 lag 2006 och , vilket motsvarar en minskning med 34 i antal lag och 30,9 i %. Uppland, Södermanland, Skåne, Medelpad, Gotland, Gestrikland och Dalsland har minskat i större omfattning än Örebro. De lägsta minskningarna svarar Göteborg 2,5 % och Stockholm 5,4 % för Kartläggning av dam- och flickfotbollen inom Södermanlands Fotbollförbund Kartläggningen handlade om utveckling av 11-mannafotbollen och genomfördes under hösten Syftet var att utveckla den sörmländska dam- och flickfotbollen genom diskussion och grupparbete för att därigenom skapa en handlingsplan med aktiviteter att jobba vidare med. I introduktionen sägs att det finns 69 dam- och flicklag som spelar 11-mannafotboll. Dessa lag finns hos 39 föreningar av totalt 135. Aktiviteter och eventuella kostnader kommer att finansieras via idrottslyftsmedel som föreningarna själva får ansöka om.

28 Damserieutredningens uppdrag var att få fram fler elitspelare som matchas på rätt sätt göra seriespelet attraktivare så att det ökande intresset fortsätter definiera kraven för lagen på elitnivå specificera de ekonomiska ramarna för respektive serienivå Den sörmländska fotbollen erbjuder damer och flickor idag 11-mannafotboll i rak seriepyramid för seniorer 9-mannafotboll för seniorer 7-mannafotboll för seniorer Juniorlagsfotboll Flickfotboll div 1 (rekommenderad ålder 17 år) Flickfotboll div 2 (rekommenderad ålder 15 år) Flickfotboll div 3 (rekommenderad ålder 14 år) Vissa grupparbeten genomfördes enligt nedan beskrivning. Grupparbete 1 Hur fungerar dam- och flickfotbollen i Södermanland? - Vad har vi för styrkor i dam- och flickfotbollen? o Vad är det viktigaste som vi måste förvalta? - Vad ser vi för utmaningar? o Vad är det som vi måste fokusera på för att dam- och flickfotbollen ska utvecklas? Grupparbete 2 Hur kan vi förbättra dam- och flickfotbollen i Södermanland? - Vilka åtgärder skulle kunna underlätta fortsatt positiv utveckling? o Exempelvis tävlingsformer och/eller regelförändringar? - Hur kan vi behålla spelarna längre inom fotbollen? o Exempelvis rekrytering till funktionärer och ledare? Sammanfattning Vilka områden ska vi jobba vidare med? - Vem kan leda aktiviteten? - När ska det vara klart? Projekt i Dalarna med Dalarnas FF som ansvarig Dalarna har genomfört ett utvecklingsprojekt där föreningar med dam- och flickfotboll inom distriktet inbjöds att delta. Projektet är ett resultat av de tankar och diskussioner som förts med föreningarna inför säsongen 2010.

29 Bakgrunden var att flickfotbollen i Dalarna är stark i ett nationellt perspektiv. Unga tonårstjejer hävdar sig väl i konkurrensen med andra spelare i landet. Distriktet har dock inte samma framgångar som serniorspelare och seniorlag och de bästa tjejerna utvecklas inte lika bra som i andra distrikt. Vad beror detta på? Har distriktet inte tillräckligt bra miljöer för tjejerna att utvecklas i? Är distriktets föreningar inte tillräckligt starka att ta hand om dessa tjejer? Måste duktiga tjejer flytta utanför distriktet för att få bra träning och matchning? Syftet var att Stärka dam- och flickfotbollsföreningarna Skapa förutsättningar för en bra spelarutbildning Utbilda och utveckla kvinnliga fotbollstränare Utbilda och utveckla tränare för dam- och flickfotbollen och att ha bra tränings- och matchmiljöer för spelare som vill satsa på fotboll Målet var att vid projekttidens slut ha Skapat mötesplatser internt i föreningarna för konstruktiva diskussioner Skapat mötesplatser för föreningar att prata dam- och flickfotbollsutveckling Utbildat 20 nya kvinnliga fotbollstränare Utbildat 60 fotbollstränare i dam- och flickfotbollen Höjt kunskapsnivån i föreningarnas styrelserr Målgruppen var föreningar med damfotboll i div.1 3 kalenderåret Projekttiden var 27 november november Projektet innehöll Utbildning av föreningens styrelse (2-dagars utbildning) Aktivt arbete med föreningens idé, mål och visioner internt på hemmaplan med processledare från förbundet och SISU Tränarutbildning (Bas 1 och Bas 2) Spelarutbildning (tematräningar 2 gånger på våren back, mittfältare, forward, målvakt) Tränarträffar internt i föreningen i lärgrupp (6 gånger/år) Nätverksträffar externt med andra föreningar (4 gånger/år styrelsen och tränare) Projektet finansierades via Idrottslyftet samt en egen insats från föreningen ( kronor från Idrottslyftet och egen insats = kronor/år)