TBM TEKNISKA BESTÄMMELSER FÖR MEKANISKA ANORDNINGAR. Utgåva 7, Fastställd: Anders Magnusson FKA, Erik Lindén OKG och Rasmus Waginder RAB

Transkript

1 TBM 1(86) TBM TEKNISKA BESTÄMMELSER FÖR MEKANISKA ANORDNINGAR Utgåva 7, Detta dokument är gemensamt framtaget av de svenska kärnkraftsföretagen. All uppdatering skall ske i samråd dem emellan. Fastställd: Anders Magnusson FKA, Erik Lindén OKG och Rasmus Waginder RAB Verksförvaltare av PAKT-dokumenten

2 TBM 2(86) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Bakgrund Syfte och användning Innehåll ALLMÄN DEL Tillämpningsområde Förkortningar, föreskrifter och standarder Definitioner Förkortningar Föreskrifter och standarder Klassning Säkerhetsklass Kvalitetsklass Konstruktionsspecifikationer Allmänt Innehåll Anvisningar Konstruktionsförutsättningar Allmänt Inriktning och arbetsgång Funktionskrav Driftfall Belastningar och belastningskombinationer Acceptabla påkänningar MATERIAL, KONSTRUKTION OCH TILLVERKNING Material Kobolt Silver Antimon Aluminium och Zink Kolstål och låglegerade stål Martensitiska och martensit-austenitiska stål Ferritiska och ferrit-austenitiska (duplexa) rostfria stål Rostfritt stålgjutgods Austenitiska rostfria stål Nickelbaslegeringar av typ NiCrFe Material för saltvattensystem Material för mellandränage Material för skruvar, muttrar och brickor Tillsatsmaterial för svetsning Plast och gummi Packningsmaterial Smörjmedel Termisk isolering Konstruktion och beräkning Tillverkning och installation Standarder för svetsning Värmepåverkad zon Krav för tillfälliga svetsar Krav vid hantering av rostfritt stål och nickelbaslegeringar Svetsning Passning och häftning Svetsprocedurer/svetsdatablad (WPS)... 28

3 TBM 3(86) Speciella krav på svetsförband Svetsreparation av grundmaterial Reparation av svetsskarvar Formning och riktning Värmebehandling Märkning Ytbehandling Allmänt Målnings-, Korrosivitets- och Miljöklasser Konstruktion och förbehandling Målning Förzinkning Gummering Lagring och transport Dokumentation Erforderlig dokumentation vid offert Erforderlig dokumentation före tillverkning Dokumentering av avvikelser under tillverkning Leverans av teknisk dokumentation Dokumentation av ytbehandling OBJEKTSPECIFIKA BESTÄMMELSER Rörledningar Allmänt Svetsförband Tätningsutföranden i flänsförband Gängförband Rördelar Avgreningar Rörböjar och bockade rör Reduceringar Flänsförband Gavlar i rörsystem Svetsklackar på stålrör Övriga rördelar Ventiler Inledning Restriktioner för material Konstruktion och beräkning Tillverkning Dokumentation Pumpar Inledning Restriktioner för material Konstruktion och beräkning Vibrationer och balansering Tillverkning Dokumentation Värmeväxlare Inledning Restriktioner för material Konstruktion och beräkning Tillverkning Dokumentation Processmätutrustning Inledning Konstruktionskrav för vissa komponenter Tryckkärl... 72

4 TBM 4(86) Inledning Konstruktion Anslutningar Tätningsutförande Hållfasthetsberäkningar Dokumentation Upphängningar Inledning Restriktioner för material Konstruktion och beräkning Tillverkning Dokumentation Öppna cisterner Konstruktion Beräkning Tillverkning Dokumentation Interndelar i reaktortryckkärl och ånggeneratorer Restriktioner för material till interndelar i reaktorn Konstruktion Dokumentation Rörbrottsförankringar Inledning Material Konstruktion Beräkning Tillverkning Dokumentation REPARATION AV INSTALLERAD ANORDNING... 86

5 TBM 5(86) Bilagor: Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 EVENT CATEGORIZATION, ANSI/ANS TABLE 3-6 i ANSI/ANS Oxidlikare Täthetsklassning Bilagor kopplade till TBM: Bilaga 5 TSM-Specifikationer: Rörledning, S-TSM 101 och E-TSM 101 Ventil, E-TSM 102 Reglerventil, E-TSM 103 Säkerhetsventil, E-TSM 104 Pump, E-TSM 106 Värmeväxlare, E-TSM 107

6 TBM 6(86) REVISIONSFÖRTECKNING TBM Utgåva Ändringsorsak Berörda sidor Datum 2 Uppdatering på grund av "Statens kärnkraftinspektions föreskrifter om ändring i kärnkraftinspektionens föreskrifter (SKIFS 1994:1) om mekaniska anordningar i kärntekniska anläggningar" SKIFS 1996:1 samt erfarenheter och synpunkter från tillståndshavarna och SAQ Kontroll AB Kärntekniks granskning av utgåva 1. 3 Uppdatering på grund av erfarenheter och synpunkter från tillståndshavarna 4 Genomgripande uppdatering på grund av SKIFS 2000:2 samt synpunkter från tillståndshavarna. 5 Genomgripande uppdatering på grund av SSMFS 2008:13 samt synpunkter från tillståndshavarna. 6 Genomgripande uppdatering på grund av SSMFS 2008:13 samt synpunkter från tillståndshavarna. 7 Uppdatering på grund av införande av delar från TBY samt synpunkter från tillståndshavarna. Uppdatering av hela dokumentet Till stora delar helt omarbetad Uppdatering av hela dokumentet Uppdatering av hela dokumentet Uppdatering av hela dokumentet

7 TBM 7(86) 1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Föreliggande "Tekniska bestämmelser för mekaniska anordningar", TBM, är ett av de svenska kärnkraftföretagen gemensamt framtaget tillämpningsdokument och utgör en gemensam tolkning för att uppfylla kraven i de av SSM utgivna föreskrifter SSMFS 2008:13 kraven, vid konstruktion och tillverkning av trycksatta anordningar, i de av Arbetsmiljöverkets utgivna föreskrifter AFS 1999:4, AFS 1993:41 (omskriven i AFS 1994:53) samt AFS 2005:2 tillståndshavarnas krav Bestämmelserna kan också användas som vägledning, för utrustning och arbeten som inte omfattas av angivna tillämpningsområden. TBM och övriga PAKT-dokument skall återkommande uppdateras. Vid revidering arbetas nya normer och vunna erfarenheter in i dokumenten. 1.2 Syfte och användning Dessa tekniska bestämmelser, TBM, avser att klarställa och uttolka krav som ställs på nya och modifierade mekaniska anordningar som skall installeras i svenska kärnkraftverk. Krav utöver TBM anges i anordningens kravspecifikation. TBM behandlar ej krav som relaterar till systemnivå och anläggningsnivå, till exempel redundans och diversifiering. TBM skall användas tillsammans med de kraftverksgemensamma kvalitetsbestämmelserna KBM. Då mekaniska anordningar som omfattas av TBM även innehåller elektriska delar, skall TBE och KBE användas tillsammans med TBM och KBM. Tillståndshavarna skall använda TBM vid upphandling, konstruktion, tillverkning, reparation samt installation av mekaniska anordningar. 1.3 Innehåll Kapitel 1 som beskriver bakgrund, syfte, användning och innehåll i TBM. Kapitel 2 beskriver tillämpningsområde för TBM, ger definitioner, beskriver klassningsförfarandet i svenska kärnkraftverk samt ger en handledning vid framtagande av konstruktionsförutsättningar för mekanisk integritet. Kapitel 3 beskriver generella krav och bestämmelser för material, ytbehandling, konstruktion, tillverkning och installation av mekaniska anordningar. Kapitel 4 beskriver objektspecifika krav och bestämmelser vilket innebär att tillägg och undantag, från de i kapitel 3 angivna generella kraven och bestämmelserna, redovisas för olika typer av mekaniska anordningar. Kapitel 5 beskriver krav som ställs vid reparation av installerad anordning. Kapitel 1,2 och 5 är normalt avsett för tillståndshavaren medan tillämpliga delar av kapitel 3-4 normalt ingår i det underlag som skickas till en leverantör.

8 TBM 8(86) 2 ALLMÄN DEL 2.1 Tillämpningsområde De kärntekniska anläggningar som omfattas av dessa bestämmelser är: Forsmark 1, 2 och 3 Oskarshamn 1, 2 och 3 Ringhals 1, 2, 3 och 4 De tekniska bestämmelserna gäller för reparationer, utbyten samt om- och tillbyggnader för sådana mekaniska anordningar som täcks in av följande: Mekaniska anordningar som ingår i primärsystemet eller i inneslutningsbarriären eller i säkerhets-, drift- och hjälpsystem i kärnkraftsreaktor. Mekaniska anordningar som har betydelse för anläggningens säkra drift och som berörs av kravet på personalens skydd mot ohälsa och olycksfall. Mekaniska anordningar som har betydelse för anläggningens produktionsförmåga och tillgänglighet. De tekniska bestämmelserna gäller dock inte för: rörliga maskindelar i turbiner, motorer och generatorer, lyftanordningar och lyftredskap, mekaniska delar i kärnbränsleknippen, behållare som används för transport av kärnämne och kärnavfall, mekaniska anordningar som används vid hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnavfall, samt sådana behållare som avses användas för kärnavfall. De tekniska bestämmelserna kan i tillämpliga delar användas som vägledning för reparationer, utbyten samt om- och tillbyggnader för mekaniska anordningar såsom rörliga och interna maskindelar i pumpar, ventiler, turbiner och generatorer. De tekniska bestämmelserna gäller inte heller för: sådan öppen cistern avsedd för brandfarlig vätska för vilken föreskrifter har meddelats med stöd av förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. sådan rörledning för brandfarlig vätska för vilken föreskrifter har meddelats med stöd av förordningen om brandfarliga och explosiva varor och som används mellan objekt som inte är tryckkärl eller vakuumkärl. De tekniska bestämmelserna kan i tillämpliga delar användas som vägledning för reparationer, utbyten samt om- och tillbyggnader för öppna cisterner och rörledningar för brandfarlig vätska. 2.2 Förkortningar, föreskrifter och standarder Definitioner För definitioner se tillståndshavarnas gemensamma definitioner, PAKT Definitionslista.

9 TBM 9(86) Förkortningar AFS Arbetsmiljöverkets Författningssamling ANSI American National Standard Institute ANS American Nuclear Society ASME American Society of Mechanical Engineers ASTM American Society for Testing and Materials BWR Boiling Water Reactor CFR Code of Federal Regulations DIN Deutsches Institut für Normung DN Nominell Diameter,( se Nominal Pipe Size NPS och SS-EN ISO 6708) EN European Standard GDC General Design Criteria HAZ Heat Affected Zone ISA International Society of Automation ISO International Organization for Standardization KBE Kvalitets Bestämmelser för Elektrisk utrustning KBM Kvalitets Bestämmelser för Mekaniska anordningar KFM Konstruktionsförutsättningar för mekaniska anordningar PED Pressure Equipment Directive PWR Pressurized Water Reactor RCPB Reactor Coolant Pressure Boundary SAR Safety Analysis Report SS Svensk Standard SSM StrålSäkerhetsMyndigheten SSMFS StrålSäkerhetsMyndighetens Författningssamling TBE Tekniska Bestämmelser för Elektrisk utrustning TBM TBV Tekniska Bestämmelser för Mekaniska anordningar Tekniska Bestämmelser för Ventilationsanordningar TSM Tekniska Specifikationer för Mekanisk anordning VDI/VDE Verein Deutscher Ingenieure/Verband der Elektrotechnik WPQR Welding Procedure Qualification Record (Protokoll över svetsprocedurkvalificering) WPS Welding Procedure Specifikation (Svetsdatablad) Föreskrifter och standarder Om inte speciell utgåva av standard angetts gäller senaste utgåva alternativt ny standard som ersätter en utgången standard. Tillståndshavaren skall dock alltid godkänna nya standarder. Nedan anges de föreskrifter, normer och standarder som skall gälla, om annat ej anges i beställning. Svenska föreskrifter AFS 1999:4 AFS 1993:41 SSMFS 2008:13 Tryckbärande anordningar Enkla tryckkärl Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar

10 TBM 10(86) Svenska standarder: SS-EN SS-EN SS-EN Tryckkärl Rörledningar Cisterner Utländska standarder ANSI/ANS ANSI/ANS ASME III ASME VIII EKS ANSI/ANS nuclear safety criteria for the design of stationary pressurized water reactor plants ANSI/ANS nuclear safety criteria for the design of stationary boiling water reactor plants ASME BPVC Section III - rules for Construction of Nuclear Facility Components ASME BPVC Section VIII - Rules for Construction of Pressure Vessels Europeiska konstruktionsstandarder 2.3 Klassning All utrustning i kärnkraftverk indelas i säkerhetsklasser efter utrustningens betydelse ur kärnkraftsäkerhetssynpunkt. Av tradition baseras denna indelning på amerikansk lagstiftning och normer, dvs. i detta fall 10CFR50, Appendix A, GDC 1. Enligt denna skall konstruktionen av strukturer, system och komponenter vara så utformad att kvalitén svarar mot hur viktiga de aktuella funktionerna är ur säkerhetssynpunkt Säkerhetsklass Indelning i säkerhetsklasser sker med utgångspunkt från risken för radioaktivt utsläpp till omgivningen. Säkerhetsklass 1 betecknar de högsta kraven och säkerhetsklass 4 motsvarar konventionella krav. Indelningen sker enligt reglerna i standarden ANS års utgåva för BWR-anläggningar, och ANSI/ANS års utgåva för PWRanläggningar. Säkerhetsklassningen styr klassningsindelning av mekanisk och elektrisk utrustning. För mekaniska anordningar styr säkerhetsklassningen kvalitetsklassen och för elektrisk utrustning styr säkerhetsklassningen den elektriska funktionsklassen Kvalitetsklass Mekaniska anordningar skall indelas i fem kvalitetsklasser (1-4, 4A). Grundregeln är att en anordning åsätts samma kvalitetsklass som säkerhetsklass. Kvalitetsklassen styr konstruktions-, tillverknings-, installations- och kontrollkrav samt kvalitetssäkringsåtgärder vid om- och tillbyggnader, utbyten och reparationer i anläggningen. Anordningar klassade NNS (Non Nuclear Safety) enligt ANSI/ANS 51.1 eller 52.1 får antingen kvalitetsklass 4A eller 4, där kvalitetsklass 4A gäller för utrustning som kan innehålla stora mängder radioaktiva ämnen.

11 TBM 11(86) För mekaniska anordningar som inte omfattas av SSMFS 2008:13 (konventionella anordningar) används inte klass 1-4 (eller 4A). Principerna för indelningen i kvalitetsklasser skall vara säkerhetsgranskade i enlighet med SSMFS 2008:1, 4 kap. 3. Innan dessa principer får tillämpas skall de vara anmälda till Strålsäkerhetsmyndigheten. Indelning i kvalitetsklasser framgår av för respektive anläggning gällande flödesscheman och/eller av klassningslistor, baserade på klassningsregler ingående i säkerhetsredovisning (SAR) för respektive anläggning. Gällande regler och principer för kvalitetsklassning är anmälda till och accepterade av SSM för respektive verk. Vid ändringsarbeten som innebär att nya system eller systemdelar tillkommer, klassas dessa efter regler och principer i säkerhetsredovisning (SAR) för respektive anläggning. 2.4 Konstruktionsspecifikationer Allmänt Syftet med detta kapitel är att ge en handledning vid framtagande av konstruktionsspecifikationer. Det är tillståndshavarens ansvar att ta fram konstruktionsspecifikationer. Konstruktionsspecifikationer är specifikationer av de krav som skall uppfyllas av konstruktionen och ska redovisa förutsättningarna för detaljkonstruktion mek samt uppfylla myndighetskravet att på granskningsbara sätt redovisa åtgärdens omfattning. Konstruktionsspecifikationen ska ha genomgått säkerhetsgranskning enligt 4 kap. 3 i SSMFS 2008:1 och de ingående konstruktionsförutsättningarna skall vara anmälda till SSM innan konstruktionsspecifikationen får tillämpas. Vid alla ändringar av mekaniska anordningar för samtliga kvalitetsklasser i anläggningen som kan leda till förändrade förutsättningar för någon del av anläggningen ska konstruktionsspecifikationer tas fram. Sådana ändringar av mekaniska anordningar som omfattas av kravet på konstruktionsspecifikationer är: om- och tillbyggnader sådana utbyten där den aktuella systemdelens gällande belastningstillstånd kan påverkas av ersättningsanordningarnas funktion eller konstruktion utbyten som berör mer än en begränsad del av ett system åtgärder som vidtas för att avlägsna sprickor eller korrosionsangrepp, utan efterföljande reparation av material eller svetsgods Innehåll Konstruktionsspecifikationer skall upprättas efter de riktlinjer som anges i SSMFS 2008:13 och ska i tillämplig omfattning innehålla följande uppgifter: krav på anordningarnas funktion avgränsningar mot andra anordningar inklusive belastningar vid avgränsningen konstruktionsförutsättningar (KFM) krav på tryckavsäkring inre och yttre miljö inklusive eventuell neutronstrålning

12 TBM 12(86) krav på kontroll och provningsbarhet klassning (säkerhets-, kvalitets-, seismisk, täthets-, elektrisk funktionsklass) specifika materialkrav förteckning över standarder och normer, som ligger till grund för konstruktionen. Utgåva skall specificeras förteckning över ventiler och förreglingar som under drift skall var låsta i öppet eller stängt läge hänvisning till dokument som beskriver kriterier för driftklarhet förteckning över aktiva komponenter (komponenter i vilken mekanisk rörelse måste ske för att utföra komponentens kärnsäkerhetsfunktion) flödesschema. Konstruktionsspecifikationen bör även innehålla analyser hur ändringen påverkar belastningar på och driftgränser för befintliga anordningar, såväl i aktuellt som i anslutande system Anvisningar Vid framtagande av konstruktionsspecifikationer är det väsentligt att gällande SAR beaktas då denna ger den bakgrund som erfordras för att undvika att kravbilden för den tilltänkta modifieringen kommer i konflikt med de krav som gäller generellt för anläggningen. Varje tillståndhavare har interna instruktioner om hur en konstruktionsspecifikation ska utformas Gränssnitt För alla gränssnitt mot befintliga system(-delar) ska krav ställas att alla uppträdande krafter, moment och förskjutningar specificeras, alternativt ska sådan information bifogas så att det under konstruktionsarbetet går att fastställa interaktionen över gränssnittet Konstruktionsförutsättningar Anvisningar för konstruktionsförutsättningar finns i TBM kapitel 2.5. Vanligen hänvisas i konstruktionsspecifikationen till separata KFM Tillverkning Provning Om särskilda krav ställs på tillverkningsprocessen enligt TBM kapitel 3.3 ska detta framgå av konstruktionsspecifikationen. Det ska ställas krav i konstruktionsspecifikationen om tryckprovning ska utföras med luft eller gas i stället för med vätska. Eventuella begränsningar i val av vätska för tryckprovning ska framgå. Vid val av vätska skall beaktas att den inte har någon negativ inverkan samt att den kan användas vid aktuellt tryck och temperatur. Likaså ska det framgå om särskilda krav ställs vid tryckprovning av expansionsbälgar. Täthetskrav för spindeltätningar, ventilsäten, flänsförband etc. ska ingå i konstruktionsspecifikationen.

13 TBM 13(86) Tryckavsäkringar Sådana komponenter där tryck och samhörande temperatur, antingen statiskt eller i samband med transienter, kan överskrida beräkningsdata skall tryckavsäkras. I konstruktionsspecifikationen skall framgå om krav på tryckavsäkring föreligger samt, om så är fallet, uppgifter om erforderlig avblåsningskapacitet Särskilda komponentkrav Om särskilda krav ställs på någon komponent enligt TBM kapitel 4, ska detta framgå av konstruktionsspecifikationen. 2.5 Konstruktionsförutsättningar Allmänt Konstruktionsförutsättningar (KFM) är en beskrivning av signifikanta belastningar och belastningskombinationer med acceptanskriterier för en unik systemkonfiguration till exempel ett rörsystem med upphängningar. En KFM skall innehålla tillräcklig information för att kunna utföra en strukturmekanisk verifiering. Varje verk skall ha en instruktion som alltid skall följas när KFM för mekaniska anordningar tas fram och uppdateras. Finns det avvikelser mellan det som står i detta avsnitt angående konstruktionsförutsättningar och verkets KFM instruktion så är det verkets KFM instruktion som är styrande och gällande. Nedanstående avsnitt är en grov översikt för framtagande av KFM med avseende på mekanisk integritet för mekaniska anordningar. Kraven på mekanisk integritet är baserade på normer och syftar till att tryck- och kraftbärande komponenter skall tåla tryck och övriga laster utan brott eller läckage. Den kvalitetsklass en komponent tillhör styr de normer som skall användas vid analys av den mekaniska integriteten. Även krav på aktiv och passiv funktion hos en komponent påverkar utvärderingen. Styrande för de anvisningar som ges i detta delkapitel har varit SSMFS 2008:13, där det i 4 kap. 4 sägs: Vid ändringar i en anläggning som berör mekaniska anordningar genom: om- och tillbyggnader sådana utbyten där den aktuella systemdelens gällande belastningstillstånd kan påverkas av ersättningsanordningarnas funktion eller konstruktion utbyten som berör mer än en begränsad del av ett system åtgärder enligt 2 skall konstruktionen och utförandet vara baserade på aktuella konstruktionsspecifikationer, vilka skall vara säkerhetsgranskade i enlighet med 4 kap. 3 i SSMFS 2008:1. Innan konstruktionsspecifikationerna får tillämpas skall de däri ingående konstruktionsförutsättningarna vara anmälda till Strålsäkerhetsmyndigheten. I Allmänna råd om tillämpningen av SSMFS 2008:13 görs flera hänvisningar till ASME III. Även om hänvisningen till ASME III endast är rådgivande har det valts att följa större delen av det upplägg som ASME III avsnitt NCA-2140 Design Basis, appendix B

14 TBM 14(86) föreskriver vid framtagande av konstruktionsförutsättningar för mekanisk integritet. Anledningen är att man av tradition följer ASME III vid kvalificerade utvärderingar. I de fall då utvärdering skall ske enligt annan norm är fortfarande ASME:s arbetsgång, vid framtagande av konstruktionsförutsättningar för mekanisk integritet, tillämplig Inriktning och arbetsgång Utifrån en tolkning av tillämpliga delar av SSMFS 2008:13 och ASME III kan följande inriktning och arbetsgång ställas upp. Konstruktionsförutsättningarna för mekanisk integritet skall ange de aktuella belastningar och belastningskombinationer mekaniska anordningar utsätts för. Dessutom skall det ingå uppgifter om vilka påkänningar som kan accepteras. Vid framtagandet bör följande tillvägagångssätt användas: Klarställande av funktionskrav Bestämning av tillämpliga driftfall, störningar och haverier Framtagning av belastningar och belastningskombinationer Bestämning av acceptabla påkänningar. Konstruktionsförutsättningar för den mekaniska integriteten i kvalitetsklass 1, 2, 3, 4 och 4A skall specificera hela omfattningen av beräkningslaster och driftlaster, samt motsvarande acceptabla påkänningar. För mekaniska anordningar som ej har kvalitetsklassats, finns inget föreskriftstyrt krav på framtagning av konstruktionsförutsättningar Funktionskrav Vid identifiering av ett systems laster görs en genomgång av tillgänglig dokumentation såsom SAR systembeskrivningar, klassningslistor, flödesschema, driftrapporter, driftinstruktioner, haveriinstruktioner, transientunderlag, tryckavsäkringsanalyser, rapporterbara omständigheter, omvärldserfarenheter, SSM-beslut etc. Alla dessa dokument ger information om systemets funktion och drift, samt om funktionskrav som finns under olika händelser Driftfall För att kunna avgöra vilka belastningar en anordning utsätts för måste de olika driftfall som berör anordningen bestämmas. I detta ingår de normala tillstånd, störningar och haverier som man anser att anordningen skall klara. För att dessutom kunna bedöma vilka gränser som skall åsättas de olika belastningarna måste det också till varje driftfall ansättas en sannolikhet (lägre sannolikhet för ett driftfall medför att högre gränsvärden kan accepteras, se kapitel 2.5.6). Ett sätt att beskriva detta är att indela driftfallen i olika händelseklasser. I SSMFS 2008:17 definieras händelseklasser H1-H5 samt restrisker. I ANSI/ANS 51.1 (PWR) samt ANSI/ANS 52.1 (BWR) definieras en uppsättning händelseklasser vilka benämns "Plant Conditions" (PC). Kortfattat kan man säga att H1 och PC1 motsvarar normala driftsituationer medan högre tillstånd anger störningar eller haverisituationer med sjunkande grad av sannolikhet.

15 TBM 15(86) I bilaga 1 ges en sammanställning av sannolikheter för olika H och PC samt en koppling till andra använda händelseklassningar. I säkerhetsredovisningen för aktuell station skall gällande händelseklassning vara beskriven. Om detta saknas måste relevanta drifttillstånd ställas upp för berörda system baserade på händelseanalyser i aktuell säkerhetsredovisning. Genom utvärdering av detta kan relevanta driftfall ställas upp på system- och komponentnivå. Exempel på detta är: normaldrift (tryck, temperatur, egenvikt) pumptransienter (start/stopp) ventilmanövrar temperaturtransienter vibrationer (t.ex. p.g.a. rörbrott eller pooldynamik) jordbävning. Varje driftfall skall sedan knytas till relevant anläggningstillstånd eller tilldelas en bedömd sannolikhet Belastningar och belastningskombinationer Belastningar (Loadings) delas in i Beräkningslaster, Driftlaster och Testlaster. I ASME III Appendix B-2121 ges en uppräkning av vilka belastningar som skall beaktas. Vid utvärdering skall belastningar som verkar samtidigt sammanlagras. Detta innebär ofta att en dynamisk last beaktas sammanlagrad med inre övertryck och egenvikt Beräkningslaster Beräkningslaster (Design Loadings) delas i sin tur in i beräkningstryck, beräkningstemperatur och mekaniska beräkningslaster. I dessa skall ingå de laster som komponenten skall basdimensioneras för (cykliska eller transienta laster ingår normalt inte), se ASME III avsnitt NCA "Design Loadings" Driftlaster Utifrån de identifierade driftfallen skall driftlaster (Service Loadings) härledas. Till driftlaster hänförs alla de laster komponenten utsätts för under förutsägbara normala och störda driftssituationer samt tänkbara haverisituationer. Till driftlaster hör tryck, temperatur, mekaniska laster samt deras eventuella cykliska eller transienta förlopp (se vidare ASME III avsnitt NCA "Service Loadings"). Samhörande driftlaster kombineras till belastningskombinationer (Service Loading Combinations) vilket tillsammans med tillhörande händelseklass eller ansatt sannolikhet skall utvärderas mot relevant driftgräns, se nedan Testlaster Till testlaster (Test Loadings) hör laster som uppkommer under olika tester av ett system eller en komponent. Analyser av laster vid tryckprovning görs om testet sker med annan

16 TBM 16(86) systemkarakteristik än vad som beaktas eller täcks in under beräkningslaster till exempel provtryckning med vattenfyllda ledningar och stämpade upphängningar för ångledningar eller vid höga provningstryck. Laster från andra typer av prov beaktas på samma sätt som driftlaster. Se vidare ASME III avsnitt NCA "Test Loadings" Acceptabla påkänningar Acceptabla påkänningar delas in i Beräkningsgränser, Driftgränser och Testgränser (se ASME III avsnitt NCA "Design, Service and Test Limits") Beräkningsgränser Beräkningsgränser (Design Limits) anger gränsen för beräkningslasten. I de fall driftlaster inte skall analyseras sätts beräkningsgränsen till samma nivå som Service Limits A (se nedan). I annat fall framgår beräkningsgränserna ur de utvärderingsanvisningar som finns t.ex. i ASME III (avsnitt NB, NC, ND, NE, NF eller NG) eller SS-EN och SS-EN Driftgränser Driftgränserna (Service Limits) delas enligt ASME III in i fyra nivåer, Service Limits A, B, C och D. Här motsvarar Limit A gränser som ger de marginaler och säkerhetsfaktorer som krävs för att komponenten skall uppfylla sin specificerade prestanda. Limit B motsvarar de gränser som ger mindre marginaler och säkerhetsfaktorer jämfört med Limits A men där fortfarande ingen skada på komponenten skall uppstå. Limits C och D motsvarar gränser som ger ytterligare minskning av marginaler och säkerhetsfaktorer och där bestående skador som kräver reparation kan uppstå. Tryckkärlsintegriteten får dock inte vara äventyrad. För kvalitetsklass 4 anordningar kan SS-EN driftgränser (service limits) appliceras. I nedanstående tabell jämförs ASME och SS-EN. ASME Service Limit A B C D SS-EN Service Limit Normal Occasional Exceptional Tabell 2-1. Ungefärlig jämförelse av Service Limits mellan ASME och SS-EN Händelseklass (eller ekvivalenta driftfall inklusive sannolikhet) avgör vilken driftgräns som skall tillämpas. Denna koppling skall finnas beskriven i säkerhetsredovisningen. I bilaga 2 (från ANSI/ANS 51.1 respektive ANSI/ANS 52.1) finns motsvarande koppling beskriven för "Plant Conditions". Där framgår även kopplingen till krav på aktiv och passiv funktion.

17 TBM 17(86) I utvärderingen av en komponent enligt t ex ASME III avsnitt NB, NC, ND, NE, NF eller NG tilldelas driftgränserna A - D siffervärden på tillåtna spänningar Testgränser Testgränser (Test Limits) anger gränser för de tester som skall utföras. I utvärderingen av en komponent enligt t.ex. ASME III avsnitt NB, NC, ND, NE, NF eller NG tilldelas testgränser siffervärden på tillåtna spänningar.

18 TBM 18(86) 3 MATERIAL, KONSTRUKTION OCH TILLVERKNING 3.1 Material Allmänna krav på kvalitetssäkring, föreskrivna behörigheter och krav på provning och kontroll återfinns i tillståndshavarens kvalitetsbestämmelser, KBM. Väl beprövade och dokumenterade material ska alltid väljas. Om alternativa normer, standarder eller specifikationer önskas användas ska dessa godkännas av tillståndshavaren före tillämpning och ge minst likvärdig kvalitet. Material och formvara ska kontrolleras och provas, och resultatet ska redovisas i intyg enligt kraven i KBM. Märkning av material ska utföras på ett sådant sätt att märkningen blir varaktig utan att påverka funktion eller materialegenskaper. Det åligger tillverkaren att svara för det detaljerade valet av materialstandard eller materialspecifikation i varje enskild konstruktion samt att detta står i överensstämmelse med de krav, riktlinjer och restriktioner som specificeras nedan. Tillståndshavaren ska bedöma och godkänna, alternativt underkänna, de av tillverkaren föreslagna materialvalen. Exempel på material som kan användas i tryckbärande konstruktioner är metalliska tryckkärlsnormerade material enligt EN eller ASME Section II. Generellt gäller för material de krav, begränsningar och restriktioner som anges i respektive materialstandard/materialspecifikation med tillhörande tekniska leverans- och kontrollbestämmelser. Även nedanstående restriktioner och begränsningar ska beaktas för angivna materialgrupper Kobolt Det mesta av den strålning som finns i kärnkraftverken orsakas av den mycket långlivade koboltisotopen Co-60. Kobolt härrör från kobolthaltiga konstruktionsmaterial som slits, korroderar eller bearbetas till slipdamm. Sådana korrosions- eller bearbetningsprodukter sprids med reaktorvattnet in i härden där de aktiveras. Därefter vandrar de åter ut i systemen och avsätter sig i olika komponenter som synnerligen besvärliga strålkällor. För att minimera kollektivdoserna måste nedan ställda krav uppfyllas: Kobolthalten får ej överstiga 0,05 % i reaktortank eller dess interna delar. Detta gäller även för större ytor (>10 m2) utanför reaktortanken om ytorna utsätts för vatten som därefter kan komma in i reaktortanken, utan att först passera jonbytare. För ytor 10 m2 gäller att kobolthalten ej får överstiga 0,20 % i komponenter, som kommer i kontakt med vatten som kan komma in i reaktorn utan att först passera jonbytarfilter. För hårdbeläggning i ventiler kan en viss ökad kobolthalt accepteras efter godkännande av tillståndshavaren. Se kap För material ingående i system vars vatten ej kan komma in i reaktorn ställs inga krav på kobolthalten.

19 TBM 19(86) Silver Silverisotoperna Ag-108 och Ag-110m medför liknande radiologiska problem som koboltisotopen Co-60 och antimonisotopen Sb-124. Förutom att silver ökar dosen i anläggningen, är nukliderna svåra att filtrera vilket medför ökade utsläpp. Silver finns bl.a. i vissa packningar. Silver får endast användas efter tillståndshavarens godkännande Antimon Antimonisotopen Sb-124, medför liknande radiologiska problem som koboltisotopen Co-60 och silverisotoperna Ag-108 och Ag-110m. Antimon används som tillsats i bly-, koppar-, tenn- och zinklegeringar för att öka hårdheten. Kända källor till antimon är pumplager, packningar och tätningsflätor till ventilspindlar. Antimon får endast användas efter tillståndshavarens godkännande Aluminium och Zink I reaktorinneslutningar ska Aluminium och Zink eller legeringar innehållande dessa ämnen undvikas på grund av att vid korrosion så avger de vätgas. Om det inte är möjligt att undvika dessa ämnen ska tillståndshavaren först ge sitt godkännande för att använda dem Kolstål och låglegerade stål Mikrolegerade stål får ej utan tillståndshavarens godkännande användas i processystem oavsett driftstemperatur. För övriga stålkonstruktioner gäller samma krav i de fall där dessa långvarigt är utsatta för temperaturer över 100 C. För stål som ska svetsas får kolhalten ej överstiga 0,23%, svavelhalten ej överstiga 0,030% och fosforhalten ej överstiga 0,035% Martensitiska och martensit-austenitiska stål På grund av sämre svetsegenskaper får martensitiska och martensit-austenit stål inte användas utan tillståndhavarens godkännande, vilket även gäller utskiljningshärdade martensitiska stål (PH-stål). Kravet gäller material i tryck- och kraftbärande applikationer. För maskindelar se kap (ventiler) och (pumpar) Ferritiska och ferrit-austenitiska (duplexa) rostfria stål Dessa ståltyper får endast användas efter godkännande från tillståndshavaren, samt där det anges i TBM Rostfritt stålgjutgods Rostfritt stålgjutgods tillåts ej i tryckbärande komponenter i kvalitetsklass 1 och 2 utan tillståndshavarens godkännande. Där austenitiskt stålgjutgods tillåts ska halten fri ferrit vara 5-20 % och kolhalten får inte överstiga 0,03% i rostfritt stålgjutgods.

20 TBM 20(86) Austenitiska rostfria stål För austenitiska rostfria stål gäller: Kornstorlek enligt KBM EP Materialet ska uppfylla krav på sprickfrihet efter IK-test enligt SS-EN ISO Metod A, B eller C, alternativt enligt ASTM A262/E. Korrosionskrav enligt KBM EP Materialet ska levereras i släckglödgat tillstånd I system innehållande ånga eller vatten med drifttemperatur över 100 C får utskiljningshärdat material inte användas (exempelvis /SS 2570). I PWR-anläggningar gäller: I system innehållande ånga eller vatten med drifttemperatur över 100C får kolhalten ej överstiga 0,03 %. Detta gäller även titan- eller niobstabiliserat material. För övriga detaljer gäller kolhalten max 0,05 %. I BWR-anläggningar gäller: Kvalitetsklass 1-3 I system innehållande ånga eller vatten med drifttemperatur över 100C får kolhalten ej överstiga 0,02 % för plastiskt format material, gäller även titan- eller niobstabiliserat material. För övriga detaljer gäller kolhalten max 0,05%. För detaljer med drifttemperatur under 100 C gäller kolhalten max 0,03%. Molybdenhalten i plastiskt format stål ska vara minst 2%. Kvalitetsklass 4A och 4 Kolhalt max 0,03%, med undantag för kraftbärande applikationer i torr miljö där given materialstandard gäller Nickelbaslegeringar av typ NiCrFe Nickelbaslegeringar accepteras med följande restriktioner: Kolhalten får ej överstiga 0,05 % Alloy X-750 får endast användas i värmebehandlat tillstånd. Värmebehandling skall vara upplösningsbehandling vid 1080 ± 15ºC och en hålltid på 1 till 2 timmar. Kylning genom vatten- eller oljehärdning. Utskiljningshärdning vid 715 ± 15º C i 20 timmar och luftsvalning Svetsning får inte göras mot utskiljningshärdade NiCrFe-legeringar typ Alloy X-750/A- 718 utan tillståndshavarens medgivande Kallbearbetning får endast ske då det av tillverkningsmässiga skäl ej går att undvika. I sådana fall kan en kallbearbetning upp till 3 % tillåtas.

21 TBM 21(86) Material för saltvattensystem För saltvattensystem skall användas titanlegeringar, gummerat kolstål och för saltvatten speciellt utvecklade rostfria stål. Austenitiska rostfria stål skall ha en molybdenhalt av minst 6 %. Duplexa rostfria stål skall ha en molybdenhalt på minst 3%. Sammansättningen skall dessutom uppfylla kriteriet PRE (Pitting Resistans Equivalent) 37, där PRE beräknas enligt följande formel: PRE = Cr+3,3 Mo+16 N. I vissa komponenter kan även andra material tillåtas efter tillståndshavarens godkännande. För polymerer se kap Material för mellandränage För mellandränageledningar ska någon av följande eller motsvarande material användas / UNS S / UNS S / UNS S / UNS N Material för skruvar, muttrar och brickor Skruv och mutter i tryck- och kraftbärande komponenter ska vara tillverkade av material enligt SS-EN alternativt ASME SA-193, ASME SA-194 eller ASME SA-540 för specialskruvar. Skruvförband i kolstål skall normalt ha skruv i hållfasthetsklass 8.8 eller ASME SA-193 Grade B7, mutter i hållfasthetsklass 8 eller ASME SA-194 Grade 2H och rundbrickor i hårdhetsklass 200 HV. Vid tryck över 40 bar eller temperaturer över 300 C får inte skruv i hållfasthetsklass 8.8 och mutter i hållfasthetsklass 8 användas, alternativt material måste väljas ut enligt SS-EN Skruv i rostfritt stål skall normalt tillverkas i A4-70 eller ASME SA-193 Grade B8M Class 1 och mutter i A4-70 eller ASME SA-194 Grade 8M. Efter godkännande från tillståndshavaren kan även A2-70 eller ASME SA-193 Grade B8 Class 1 accepteras för skruv och A2-70 eller ASME SA-194 Grade 8 för mutter. Dock tillåts inte A4-80 eller A2-80. Rundbrickor i rostfritt stål skall ha hårdhetsklass 200 HV. Om rostfria skruvförband väljs ska risk för skärning beaktas. Skruvar av austenitiskt rostfritt material med hårdhet överstigande 220 HV får ej vara i direkt kontakt med vatten med en temperatur över 100 C. Skallskruvar får inte användas vid tryck över 40 bar eller temperatur över 150 C. Vid högre tryckklass eller temperatur skall gängad stång/pinnskruv i ovanstående material användas. För kvalitetsklass 1 skall alltid gängad stång/pinnskruv i ovanstående material användas. För skruvförband i såväl kolstål som rostfritt kan krävas högre hållfasthetsklass vid höga åtdragningsmoment, och därmed även högre hårdhetsklass på brickor.

22 TBM 22(86) Tillsatsmaterial för svetsning Tillsatsmaterial ska vara anpassat till grundmaterialet, provat och dokumenterat enligt KBM EP 3-11/5-11. För austenitiskt tillsatsmaterial skall egensvetsgodset och det aktuella svetsgodset i avsett svetsförband ha en ferrithalt som ligger inom intervallet 5-15 % med undantag för Nickelbaslegeringar av typ NiCrFe. Kolhalten i austenitiskt tillsatsmaterial får inte överstiga 0,03 %. Alloy 182 får inte användas utan tillståndshavarens godkännande. I tabellen nedan anges riktlinjer för val av tillsatsmaterial enligt SS-EN/ISO Plast och gummi Halogenbaserade material som fluorgummi, kloropren, kloreten, sulfongummi, teflon och PVC får inte användas i kärnkraftverk utan tillståndshavarens godkännande. Halogenfri plast och gummi används främst i tätningselement, O-ringar, kabelisolering och havskylvattenrör. För polymerer som kommer i kontakt med högtemperaturvatten ( 100 C) gäller ett krav på i vatten högsta lakbara halt av klorid och fluorid på sammanlagt 150 mg/kg. Tillståndshavaren ska specificera användningsområde och miljö samt arbetstemperatur. Beroende på komponentens funktion skall hänsyn även tas till förväntad stråldos och temperatur efter ett eventuellt haveri. Utförlig materialspecifikation skall avkrävas leverantören. Polymermaterial åldras, speciellt vid förhöjda temperaturer och vid bestrålning, varför tillverkaren ska rekommendera bytesintervall för komponenten ifråga.

23 TBM 23(86) Polymera material påvisar olika tålighet mot strålning. Flourplast (PTFE, tex. Teflon) är den mest strålningskänsliga plasten och får inte utsättas för större total stråldos än 5*10² Gy. Även polyacetaler (tex. Delrin) är känsliga för gammastrålning, vilket bör beaktas i fall där strålningsnivåerna kan förutses vara höga. Peroxidvulkat gummi visar generellt högre tålighet mot temperatur och strålning än svavelvulkat gummi. Plaströr bör endast användas i kvalitetsklass 3, 4A och 4 där mediet är havsvatten, industrivatten eller totalavsaltat vatten. Material som kan användas i sådana system är de plaster som finns förtecknade i Tryckkärlsstandardiseringens plaströrledningsnormer, PRN1988. Plaströrledningar skall konstrueras, tillverkas, monteras, kontrolleras och provas enligt PRN1988. Alternativt kan SS-EN eller EWF581användas för certifiering av svetsare. Procedur för svetsningens utförande ska finnas. Rörledningar får inte monteras på ett sådant sätt att de riskeras utsättas för brand Packningsmaterial Material i mekaniska axeltätningar ska väljas i samråd med tillståndshavaren. I packboxar ska expanderad grafit användas såvida ej annat specificeras av tillståndshavaren. Även fyllnadsmaterial i spirallindade packningar och sträckarmerade packningar ska utgöras av expanderad grafit. Grafit får emellertid inte användas i system som kan komma i kontakt med havsvatten, pga ökad risk för galvanisk korrosion på närliggande utrustning. Summan av de i vatten vid 100 C lakbara halterna av klorid, fluorid, sulfat och antimon får inte överstiga 150 mg/kg och för packningar av ren grafit 50 mg/kg. Asbest får inte användas i anläggningen. Gummibundna fiberpackningar får användas enligt tillverkarens rekommendationer, men packningsmaterial ska godkännas av tillståndshavaren. Packningar ska vara utförda enligt tillämplig standard ASME B16.20, ASME B16.21, SS- EN , SS-EN och SS-EN Smörjmedel Antimon- eller svavelhaltiga smörjmedel som exempelvis molybdendisulfid får ej användas i BWR-vatten eller PWR primärsida. I första hand ska grafitbaserade eller grafitnickelbaserade smörjmedel användas. Smörjmedel som används måste vara klassificerade, godkända och registrerade i kraftverkens kemikaliedatabas. Friktionsvärde för beräkning av klämkraften i skruvförband ska specificeras för smörjmedel Termisk isolering För termisk isolering gäller krav på i vatten högsta lakbara halt av klorid och fluorid som beslutas av tillståndshavaren.

24 TBM 24(86) 3.2 Konstruktion och beräkning Konstruktion av tryck- och kraftbärande anordningar med avseende på mekanisk integritet ska ske enligt av tillståndshavaren godkända konstruktionsspecifikationer. Hållfasthetsberäkningar ska upprättas i en omfattning som anges i nedanstående normer och standarder och dokumenteras i en teknisk rapport. Hållfasthetsanalyserna skall göras mot aktuella KFM:er, se kap Krav på kontroll av beräkningar anges i KBM. Konstruktion och beräkning av mekaniska anordningar i kvalitetsklass 1, 2 och 3 ska ske efter ASME BPVC, Section III, Subsection NB, NC, ND respektive NF och enligt särskilda konstruktionsregler och krav i TBM kapitel 3 och 4. Tryckbärande anordningar i kvalitetsklass 4A och 4 med radioaktivt medium skall normalt konstrueras enligt SS-EN (rörledningar) och SS-EN (tryckkärl) med tillägg av särskilda konstruktionsregler och krav i TBM kapitel 3 och 4. Tryckbärande anordningar i kvalitetsklass 4 utan radioaktivt medium skall uppfylla kraven i AFS 1999:4 (PED). Konstruktion och beräkning av dessa anordningar ska normalt ske efter SS-EN (rörledningar) och SS-EN (tryckkärl) och enligt särskilda konstruktionsregler och krav i TBM kapitel 3 och 4. Hur ASME Service Limit Levels skall tolkas för beräkningar enligt SS-EN och SS-EN framgår av tabell 2-1 under kap Tryckbärande anordningar i kvalitetsklass 4A kräver täthetsklass S eller P, medan kvalitetsklass 4 kan använda täthetsklass K. Täthetsklass S och P ställer särskilda krav på flänsförband enligt kapitel 4.1.3, och krav på tätningar i pumpar och ventiler enligt kapitel 4.3 och 4.4. För val av täthetsklass se bilaga 4. Tillståndshavaren kan medge att konstruktion av mekaniska anordningar tillhörande kvalitetsklasserna 2, 3, 4A och 4 sker enligt andra regler, normer och anvisningar. Detta förutsätter att en likvärdighetsbedömning tas fram. Det åligger leverantören att skriftligt ansöka om sådant medgivande. De särskilda regler som ska beaktas för respektive objektspecifika mekaniska anordningar anges under "Konstruktion och beräkning" i kapitel 4.

25 TBM 25(86) 3.3 Tillverkning och installation Detta kapitel anger i tillämpliga delar de minimikrav som gäller vid tillverkning, installation och svetsning av kvalitetsklassade mekaniska anordningar. Företag som tillverkar och installerar sådana anordningar ska upprätta och använda av tillståndshavaren godkänt tillverknings- och installationsunderlag. Detta ska uppfylla de krav som ställs i TBM samt övriga krav beträffande konstruktion och utformning i nedan angivna standarder. Men däri angivna regler för kontroll, provning, svetsning och värmebehandling ersätts av bestämmelserna i KBM och TBM. Tillverkning och installation av mekaniska anordningar i kvalitetsklass 1-3 ska utföras efter ASME BPVC Section III, Subsection NB-,NC-, ND- respektive NF och enligt särskilda krav i TBM. SS-EN (tryckkärl) och SS-EN (rörledningar) får användas efter godkännande av tillståndshavaren. Tillverkning och installation av mekaniska anordningar i kvalitetsklass 4 och 4A ska utföras efter SS-EN och SS-EN och enligt särskilda krav i TBM. Andra standarder som t ex ASME VIII får användas efter godkännande av tillståndshavaren. Tillverkning av tryckbärande anordningar i kvalitetsklass 4 utan radioaktivt medium ska uppfylla kraven i AFS 1999:4 (PED). AFS 1999:4 används däremot inte för installation utan då gäller SSMFS 2008:13 (KBM) Standarder för svetsning All svetsning av mekaniska anordningar i kvalitetsklass 1-3, 4 och 4A ska utföras enligt krav i KBM kap. 1.6 och i TBM kap. 3.3, med undantag för tillverkning i kvalitetsklass 4 utan radioaktivt medium, där gäller AFS 1999:4 (PED).

26 TBM 26(86) Värmepåverkad zon Termisk skärning ska undvikas i anläggningen men vid behov av termisk skärning ska förvärmning användas där så erfodras. Om termisk skärning används för fogberedning ska fogytan bearbetas så att eventuellt uppkolat material och värmepåverkad zon HAZ helt avlägsnas. HAZ anses vara 5 mm bred räknat från smältgränsen. Övriga termiskt skurna ytor ska bearbetas så att krav enligt godkänt tillverkningsunderlag uppfylls. Skärsår och andra ytfel får ej förekomma. Svetsgods Toppyta Grundmaterial Värmepåverkad zon Smältgräns Värmepåverkad zon Figur 3-1. Värmepåverkad zon, HAZ Rotsvulst Om materialets mekaniska egenskaper menligt påverkas genom någon tillverkningsprocess eller felaktig hantering ska materialet återställas genom värmebehandling enligt av tillståndshavaren godkänd procedur. Vid anslutning till befintligt system eller anordning ska allt gammalt svetsgods och HAZ avlägsnas. Vid kapning tas normalt dubbla HAZ-avståndet bort. Vid tätsvets och låssvetsning kan återsvetsning tillåtas i HAZ Krav för tillfälliga svetsar Under tillverkning och installation får tillfälliga stöd eller andra anordningar svetsas fast under förutsättning att materialet är identifierat, svetsbart och kombinerbart med grundmaterialet. Där stöden suttit ska ytan märkas och därefter kontrolleras med penetrantprovning eller magnetpulverprovning enligt krav i KBM och dokumenteras. WPS för tillfälliga svetsar ska vara godkända på samma sätt som för permanenta svetsar Krav vid hantering av rostfritt stål och nickelbaslegeringar Austenitiskt rostfritt material skall hanteras helt separerat och utan kontakt med kolstål och låglegerade stål, för att undvika kontamination. Enbart handverktyg, fil och putsmaterial, rostfria stålborstar etc. som är avsedda för arbete i rostfritt stål och nickelbasmaterial får användas. Arbetsredskap såsom jiggar och fixturer ska vara beklädda med rostfritt material i sådan omfattning att kontakt med andra material typ kolstål, koppar, brons, bly och zink inte förekommer.

27 TBM 27(86) Dessutom gäller: Komponenter skall ha en renhet som specificeras av tillståndshavaren. Koncentrationen av fluorid, klorid och sulfat skall hållas så låg som möjligt och enligt gränsvärde som specificeras av respektive tillståndshavare. Omsorg skall ägnas åt att förhindra försmutsning med Halogener samt kolstål, koppar, zink, bly och andra tungmetaller. För blästring föredras rena glaskulor som ej har använts för blästring av annan typ av material. Om annat blästermaterial används måste det godkännas av tillståndshavaren. Stålborstar skall utgöras av material i samma materialgrupp och får ej ha använts för rengöring av annat material. För utvändiga, icke medieberörda ytor tillåts ett begränsat antal små färgfläckar, rostfläckar och rester av färgmärkning. Ska ej bandas med kolstålsband utan mellanlägg. Ska lagras inomhus på rent och torrt underlag. Material av austenitiskt rostfritt stål och nickelbaserade material får inte komma i kontakt med emballage, tape etc. innehållande i vatten lakbara halogener. Slipning och blästring i austenitiskt rostfritt material och nickelbaslegeringar kräver tillstånd av tillståndshavaren, om området kommer i kontakt med primärvatten med en temperatur över 100 C. Putsning eller borstning liksom glasblästring för att avlägsna oxidskiktet är dock tillåtet liksom användande av roterande fil med god skärpa, eftersom detta motverkar att hög yttemperatur uppnås. Roterande stålborstning ska undvikas och får endast användas efter godkännande från tillståndshavaren. Alla arbetsmetoder som används ska vara godkända av tillståndshavaren Svetsning Företag och svetsare knutna till företaget ska inneha behörighet för svetsning enligt krav i KBM. Ett kompletterande arbetsplatsprov ska utföras när tillståndshavaren bedömer det nödvändigt. Svetsning av tryckkärl och rör DN50 och godstjocklek 6 mm i kvalitetsklass 1 och 2 ska utföras med mekaniserade svetsmetoder, beakta åtkomst för svetsutrustning. Avsteg ska motiveras och godkännas av tillståndshavaren. Kravet gäller ej insvetsning av stutsar och avstickare som är svetsade direkt på huvudröret. Tillsatsmaterialet ska vara anpassat till grundmaterialet samt provas och dokumenteras i enlighet med kraven i KBM. Vid svetsning av reaktornära komponenter bör TIG eller MMA användas, men även andra svetsmetoder kan tillåtas, t.ex plasmasvetsning och lasersvetsning. Manuell gasmetallsvetsning (MIG/MAG) får inte användas för interna delar i reaktorn eller i kvalitetsklass 1-3, utan tillståndhavarens godkännande. För svetsning i utrustning som tillhör kvalitetsklass 4 och 4A utanför reaktortanken krävs inget särskilt godkännande av tillståndshavaren, förutsatt att svetsmetoden är väl beprövad inom kärnkraft. Gassvetsning får ej användas. Vid metallbågsvetsning med belagd elektrod i låglegerade stål ska basiska elektroder med vätehalt H5 eller lägre användas.

28 TBM 28(86) Passning och häftning Häftsvetsning är tillåten enligt följande: Häfta i roten får sitta kvar om den är längre än 2 x t, dock min 6 mm om godstjockleken av häftan <2,0 mm och ändarna avtunnas före insvetsning. Utförs med rundstav eller brygga och svetsas i fogytan samt avlägsnas med slipning. Utförs med clips och svetsas utanför färdig svets på båda sidor. Efter svetsning bortslipas clipsen och ytan provas med penetrant- eller magnetpulverprovning i enlighet med kraven i KBM och dokumenteras. Kravet på godkänd svetsprocedur och behörighet för svetsning gäller även vid häftsvets. Vid tillverkning och installation ska gällande mått för kantförskjutning, fasning etc. innehållas enligt SS-EN ISO Felaktigheter ska påtalas och åtgärdas. Bestående felaktigheter ska dokumenteras och tillställas tillståndshavaren för bedömning, varefter arbetet åtgärdas eller accepteras Svetsprocedurer/svetsdatablad (WPS) Tillverkaren ska upprätta svetsprocedurer (WPS) enligt SS-EN ISO serien för aktuella svetsoperationer. Svetsprocedurerna ska vara baserade på godkända WPQR (Welding Procedure Qualification Record) enligt tillämplig del av SS-EN ISO eller SS-EN ISO samt de tekniska tilläggskrav som tillståndshavaren begär. Svetsprocedurerna ska godkännas av tillståndshavaren Speciella krav på svetsförband Färdig svets i tryck- och kraftbärande delar ska med avseende på yttre diskontinuiteter och formavvikelser minst uppfylla kvalitetsnivå B enligt SS-EN ISO Rör DN<10 får ej ha en rotsvulsthöjd överstigande 10 % av rörets innerdiameter. Svetsrågen ska ha en ytfinhet Ra 16 m eller finare när ultraljudprovning ska utföras. Ytor i anslutning till svetsar som ska ultraljudprovas (se figurer i kap ) får inte ha ojämnheter som tändsår, svetsstänk, färgrester o.dyl. Påsvetsade ytor i låglegerade material som ska ultraljudas ska ha en ytfinhet som minst motsvarar Ra 16 m. Övriga svetsförband ska minst uppfylla fordringar enligt svetsklass C i SS-EN ISO 5817, för målade produkter se även krav i kap För svetsar i austenitiskt rostfritt material gäller dessutom följande: Konstruktioner för processmedia ska utföras så att värmepåverkad zon, HAZ, efter svetsning inte placeras i spalt pga risk för spaltkorrosion. Detta avser inte instickssvetsar som utförs enligt kap Svetsning ska utföras på ett sådant sätt att sensibilisering minimeras.

29 TBM 29(86) Vid svetsning ska alltid skyddsgas användas på rotsidan. Vid insvetsning av svetsklackar eller liknande på utsidan av rör, ska röret skyddsgasspolas alternativt vattenfyllas om godstjockleken är mindre än 12 mm. Austenitiskt rostfritt stål som svetsas eller kan komma att svetsrepareras får inte slipas utan efterföljande släckglödgning, om materialet är avsett för beräkningstemperaturer över 100 C. Rostfria ytor i vattenburna processystem ska uppfylla kraven enligt C i oxidlikare bilaga 3. I övriga system kan under vissa omständigheter D accepteras. Under en övergångsperiod, efter tillståndshavarens godkännande, accepteras även tidigare oxidlikare 17 enligt TBM 6.0 bilaga 4. Mellansträngstemperaturen får ej överstiga 100 C i primärvattensystem med drifttemperatur över 100 C. Vid installation och nytillverkning av komponenter bör avståndet mellan svetsskarvars rågkanter vara minst 150 mm, och aldrig understiga 50 mm. Betning och passivering får inte utföras utan godkännande av tillståndshavaren. För svetsförband mellan austenitiska rostfria stål och kolstål respektive låglegerade stål, s.k. blandskarvar, gäller dessutom följande: Tillsatsmaterial ska alltid användas och spalten i svetsfogen ska vara >1,5 mm. Rotsidan ska spolas med skyddsgas. Svetsning i verkstad och horisontalläge ska eftersträvas.

30 TBM 30(86) Svetsreparation av grundmaterial Material till skruvar och muttrar får ej svetsrepareras. Plastiskt format material såsom plåt, rör, stång och smide får inte svetsrepareras utan godkännande från tillståndshavaren. Svetsprocedurer ska kunna redovisas. Svetsreparerade områden ska uppfylla de krav som ställs på grundmaterialet och kontrolleras i enlighet med godkänd detaljerad kontrollplan samt ställda krav i avvikelserapport. För omfattande svetsreparationer på gjutjärn och stålgjutgods krävs godkännande av tillståndshavaren samt reparationsprocedurer godkända av tillståndshavaren. En svetsreparation ska betraktas som omfattande om: Gjutjärn och stålgjutgods har defekter som kan ge upphov till otäthet under tryckprovning Den för svetslagningen urslipade/preparerade håligheten är djupare än 15 mm eller 10 % av godstjockleken eller något fel har större area än 50 cm 2. Före svetsreparation gäller följande krav: Krav på behörighet för svetsning enligt KBM ska vara uppfyllda Leverantören ska inneha svetsreparationsprocedurer enligt respektive fall ovan. Svetsprocedurerna skall godkännas av tillståndshavaren innan dessa används. Efter svetsreparation gäller följande krav: Samtliga svetsreparationer ska dokumenteras Ytorna ska efter svetsreparation omsorgsfullt bearbetas så att jämn övergång mot omgivande grundmaterial erhålls Material som har svetsreparerats ska värmebehandlas enligt kraven i godkänd materialspecifikation/standard Svetsreparerade områden ska uppfylla de krav som ställs på grundmaterialet och kontrolleras i enlighet med KBM.

31 TBM 31(86) Reparation av svetsskarvar En enskild svets i anordningar med drifttemperatur över 100 C, får ej genomgå mer än tre lokala reparationer med inbördes avstånd mindre än 50 mm. Om fler reparationer erfordras ska hela skarven kapas och fogberedas på nytt, varvid värmepåverkad zon (HAZ) ska avlägsnas. Vid fler än en svetsreparation i samma område fordras godkännande från tillståndshavaren. Före svetsreparation gäller följande krav: Krav på behörighet för svetsning enligt KBM ska vara uppfyllda Leverantören ska inneha av tillståndshavaren godkända svetsreparationsprocedurer Efter svetsreparation gäller följande krav: Samtliga svetsreparationer ska dokumenteras Material som har svetsreparerats ska värmebehandlas enligt kraven i godkänd WPS/standard Reparerade områden ska uppfylla de krav som ställs på svetsfogen och kontrolleras i enlighet med en av tillståndshavaren godkänd detaljerad kontrollplan Formning och riktning All formning och riktning ska utföras före slutkontroll, dvs. före okulär- och dimensionskontroll samt oförstörande provning. Formningsprocedur ska alltid godkännas av tillståndshavaren innan formning utförs. I de fall kvalificering av formningsprocedur krävs, ska också förfarandet godkännas av tillståndshavaren. Procedur och eventuella kvalificeringsrapporter ska också ingå i det underlag som ska granskas av ett ackrediterat kontrollorgan. Uppgifter angående formning i aktuella materialstandarder och materialtillverkarens rekommendationer ska beaktas Procedur för formning Tillverkaren ska upprätta procedurer för formning, bockning, invalsning av tuber samt omfattande riktningsarbeten. Dokumentationen för formningsarbeten ska innehålla följande uppgifter i tillämplig omfattning: Typ av formning och riktning t ex kapning, fogberedning, valsning, induktionsbockning och varmriktning Typ av material och formvara Materialdimensioner Arbetsgång, utrustning, renhetskrav före och efter formning Materialets formningstemperatur, svalningstemperatur, utrustning för temperaturmätning Metodens inverkan på hårdhet, mikrostruktur, resultat vid IK-provning Eventuella krav på efterföljande värmebehandling

32 TBM 32(86) Krav på dimension, ovalitet, ytbeskaffenhet och, bestående kalldeformation Kontroll av färdigformade detaljer Formning av austenitiska rostfria stål och vissa nickelbaslegeringar För formning av tryckbärande austenitiska rostfria stål och nickelbaslegeringar av typ NiCrFe i vattenburna system ställs följande krav: Materialet ska levereras i släckglödgat utförande. Riktningsvalsat utförande accepteras om deformationen ej överstiger 3% och hårdheten ej överstiger 240 HV För rör gäller att deformationen uttryckt i procent är (100 Dy)/2R, där D y är rörets ytterdiameter och R är rörets medelbockningsradie. Deformationen får ej överstiga 3%. För undantag se tabell 3-2 nedan Vid bockning av rör med rördimension DN40 skall bockningsradien vara 3,5 Dy Material som utsätts för induktionsbockning, varmformning eller varmriktning skall släckglödgas efter formning. Vid induktionsbockning av austenitiska rostfria stål får inte formningstemperaturen överstiga 1050 C. Släckglödning ska ske efter induktionsbockning. Krav på efterföljande värmebehandling efter kallbockning av austenitiska rostfria rör framgår av nedanstående tabell om kalldeformation överstiger 3%. För mellandränageledningar, se kap , krävs ingen värmebehandling. Rördimension Drifttemp 100 C Avstängningsbar del* Drifttemp >100 C Ej Avst.bar del* DN < 10 Inget krav Inget krav Inget krav 10 DN 25 Inget krav Inget krav Släckglödgning 25<DN 40 Inget krav Släckglödgning Släckglödgning * Med avstängningsbar del avses att ett eventuellt läckage ska kunna isoleras med ventil, utan att driften behöver stoppas. Tabell 3-2. Krav på värmebehandling efter kallbockning av austenitiska rostfria rör Formning av kolstål och låglegerade stål För formning av tryckbärande detaljer av kolstål och låglegerade stål gäller följande: Stål som utsätts för mer än 5 % kalldeformation ska normaliseras för att undvika risken för skadlig försprödning. Kallbockning av rör och rördelar får ske om medelbockningsradien R 4 Dy och DN 50 (för att undvika risken för skadlig försprödning) Värmebehandling Företag som utför värmebehandling efter svetsning ska uppfylla kvalitetskraven i SS-EN ISO 17663

33 TBM 33(86) Värmebehandling ska utföras enligt anvisningarna i SS-EN , SS-EN eller av tillståndshavaren godkänd procedur. Vid installation mot befintligt system i material 15Mo3/16Mo3 skall behovet av värmebehandling för godstjocklekar 15t35mm bedömas av tillverkaren och godkännas av tillståndshavaren. Värmebehandling efter svetsning ska utföras i en omfattning som anges i en av tillståndshavaren godkänd svetsprocedur. Övrig värmebehandling skall ske enligt respektive materialstandard eller enligt en av tillståndshavaren godkänd värmebehandlingsprocedur. Värmebehandling ska utföras före slutlig kontroll. I förekommande fall ska procedur för värmebehandling upprättas av tillverkaren och innehålla följande uppgifter i tillämplig omfattning: Typ av värmebehandlingsutrustning som ugn och induktionsvärmeanordning Typ av temperaturmätning, placering och antal mätpunkter Registreringsutrustning för temperatur-tidsförlopp Atmosfär, isoleringsmaterial, renhetskrav Objektets värmebehandlingsområde avseende temperatur och hålltid Uppvärmningshastighet Svalningshastighet Rutiner vid eventuella avbrott under behandlingen Eventuell betningsprocedur. Kalibreringsprotokoll el dyl. avseende temperaturmätning och laboratorieutrustning ska redovisas. Uppgifter i aktuella materialstandarden och materialtillverkarens rekommendationer angående värmebehandling ska beaktas. Värmebehandlingsprocedur ska godkännas av tillståndshavaren innan värmebehandling utförs Märkning Trycksatt anordning skall märkas i tillämpliga delar enligt krav i SSMFS 2008:13 4 kap 12. Se även krav i KBM EP 2, -4, Tillverkare av anordningar och anordningsdelar ansvarar för att förväxling av material eller objekt inte kan ske och för att sambandet mellan material och intyg ständigt upprätthålls tills kontroll av färdigtillverkad komponent/komponentdel är utförd och dokumenterad av berörda instanser enligt kontrollplan. Vid delning av material ska tillverkaren ansvara för att märkning överförs på alla delar. Märkning av materialdetaljer eller objekt ska utföras på ett sådant sätt att risk för materialförväxlingar minimeras utan att påverka detaljens funktion eller materialets egenskaper. Vid godstjocklekar < 5 mm får trubbig stålstämpel ej användas. För tryckbärande materialdetaljer som av funktionsskäl inte kan märkas samt för små detaljer där enbart materialidentitetsintyg krävs får styckmärkning ersättas med märkning av förpackning samt hanteras enligt av tillståndshavaren godkända QA-rutiner.

34 TBM 34(86) 3.4 Ytbehandling Allmänt Krav i verksspecifik ytbehandlingsinstruktion skall följas. Tillverkaren skall ha rutiner för rengöring och för renhetskontroll. Tillverkaren skall även redovisa resultat från utförd renhetskontroll. Hög grad av renhet skall eftersträvas i alla tillverkningsled, vid montage samt i samband med provning, förvaring, emballage och transport. En god renhet under alla tillverkningsled och vid mellanlagring är en förutsättning för att kunna garantera en god slutlig renhet. Ytor skall vara fria från synliga föroreningar och lösa partiklar. En tunn fläckfri vidhäftande oxidfilm bildad på rena ytor i samband med värmebehandling i olje- eller kolfri atmosfär kan accepteras, liksom även ett mycket tunt rostskikt på kolstålsytor. Om ej annat anges skall tillverkaren för tillståndshavaren presentera ett program för rengöring, förbehandling och ytbehandling, vilket lämpligen görs innan funktionsprovning eller tryck- och täthetsprovning. Tryck och täthetsprovning av rörkonstruktioner, ventiler och pumpar m.m. skall vara utförd, enligt kontrollplan, innan ytbehandling utförs. All ytbeläggning, inklusive korrosionsskydd och temporärt korrosionsskydd (konservering/transportytskydd), skall vara utförd enligt verksspecifik ytbehandlingsinstruktion och med av tillståndshavaren godkända produkter. Risk för väteförsprödning skall beaktas.

35 TBM 35(86) Målnings-, Korrosivitets- och Miljöklasser Korrosionsskydd av objekt vid kärnkraftverk utgår från olika klassningar enligt nedan. Målningsklasser: Klass I II III IV V VI Rumsexempel Endast reaktorinneslutningen Utrymmen inom kontrollerad zon Utrymmen utanför kontrollerad zon Utrymmen med hög luftfuktighet (>90% RH) och ytor helt eller tidvis under vatten eller tidvis kondenserade inom eller utanför kontrollerad zon Kontorsrum eller liknande Utomhus Korrosivitetsklasser enligt SS-EN ISO : C1 C2 C3 C4 C5-I C5-M Im 1 Im 2 Im 3 Mycket låg Låg Medium Hög Mycket hög (industri) Mycket hög (marin) Sötvatten Salt eller bräckt vatten Jord Miljöklass enligt Asea-Atoms miljöklasser: Miljöklass N1 Normal, torr till moderat fuktig inomhusmiljö. Ingen risk för kondensutfällning på målad yta. Korrosivitetsklass C2 enligt SS-EN ISO Miljöklass N2a Inomhus på ytor utsatta för radioaktiv kontaminering. Korrosivitetsklass C2 eller C3 enligt SS-EN ISO Miljöklass N2b Inomhus på ytor utsatta för radioaktiv kontaminering samt för fukt och kondens. Korrosivitetsklass C4 enligt SS-EN ISO Miljöklass V Vatten, oventilerade bergrum osv motsvarande korrosivitetsklass C4, C5-I, C5M eller Im1-3 enligt SS-EN ISO Miljöklass R1 Reaktorinneslutningens övre och undre primärutrymmen. Miljöklass R2 Reaktorinneslutningens kondensationsutrymme Miljöklass U Utomhus motsvarande korrosivitetsklass C5-M i Ringhals eller C4 i Oskarshamn och Forsmark enligt SS-EN ISO

36 TBM 36(86) Konstruktion och förbehandling Konstruktionen ska utformas så att förbehandling och applicering av rostskyddsfärg är möjlig att utföra på ett tekniskt riktigt sätt. Rekommendationer i SS-EN ISO Annex A-D skall beaktas. För konstruktioner i mycket aggressiv miljö är utförande Good i SS-EN ISO minimikrav. Objektet ska kontrolleras och godkännas för målning av sakkunnig innan det lämnas till måleriet. Tillverkningshandlingarna skall entydigt ange vilka ytor som ska målas. Krav på förbehandlig av obearbetade ytor: Oberarbetade ytor som efter förbehandling skall förses med ytskydd ska uppfylla SS-EN ISO enligt: Minst rostgrad B för invändiga ytor i tankar eller objekt som tillhör målningsklass IV. Minst rostgrad C för övriga ytor. Krav på yta som ska målas: Ytan ska vara ren, även från klorider och sulfater och jämn dvs inget svetsslagg, skarpa kanter och grader etc. Svetsar ska vara fria från diskontinuiteter. För objekt i målningsklass IV ska ytan uppfylla förbehandlingsgrad P3 och svetsar kvalitetsnivå B, för övriga målningsklasser gäller förbehandlingsgrad P2 och kvalitetsnivå C enligt SS-EN ISO resp. SS-EN ISO 5817:2007. Intermittent svets tillåts inte för objekt i målningsklass IV Målning Rekommendationer från färgtillverkaren skall följas om ej annat anges i verksspecifik ytbehandlingsinstruktion eller i datablad för behandlingstyp. Färgtillverkare eller entreprenör får ej ändra gällande anvisningar utan kemigodkännande enligt tillståndshavarens kemi och miljöavdelning. Målning av fästelement skall undvikas Leverantörs standardmålningssystem Respektive tillståndshavare ska tillhandahålla ett kravdokument med godkända färgsystem. Leverantörers standardmålning kan accepteras beroende på målnings och miljöklass för objektet och utrymmet. För standardmålade delar och komponenter skall det säkerställas att färgprodukten/färgsystemet klarar av miljön i ett kärnkraftverk. Ny färgprodukt/färgsystem som ska användas på stålytor måste uppfylla relevanta (beroende på objektets målningsklass) krav, se verksspecifik ytbehandlingsinstruktion t.ex.: Max tillåtna halter av vissa ämnen Strålningsresistens Dekontaminerbarhet Resistens mot totalavsaltat vatten Brand

37 TBM 37(86) Kemikalier Generellt får inte färgprodukt/färgsystem vara baserade på klorkautschuk eller polyvinylklorid Förzinkning Zink och aluminium ska undvikas i reaktorinneslutningar se kap Varmförzinkning som alternativ till målade konstruktioner får i viss utsträckning väljas i detaljer som gallerdurk, durkplåt, kabelstegar, ventilationstrummor, stålkonstruktioner utomhus och tunnplåt för portar (i kombination med målning) etc. Varmförzinkning utförs enligt SS-EN ISO1461:2009. Rensverksutrustning som luckor och pumpar bör inte innehålla varmförzinkade delar. Sprutförzinkning av konstruktioner prövas från fall till fall. Zinkens renhet ska vara 99,99%. I övrigt se SS-EN ISO2063:2005. Inom kontrollerad zon är det olämpligt med sprutförzinkning. Elförzinkning bör enbart väljas för standardprodukter som erhålls som lagervara och är avsedd för torra utrymmen. Elförzinkning ska uppfylla SS-EN ISO 2081:2008 Service condition 2 och för gängade ståldetaljer SS-EN ISO 4042 eller likvärdig norm. För fästelement bör elförzinkning undvikas. Risk för väteförsprödning föreligger vid elförzinkning Gummering Vid val av gummering av rör och komponenter skall det alltid beaktas om beläggningen är lämplig ur joniserande strålningssynpunkt. Leverantören skall till tillståndhavaren lämna utförlig specifikation för gummimaterialet och gummeringen för godkännande. Utförandet av gummeringen skall dokumenteras av leverantören (gummeringsföretaget). Ytor som ska gummeras får ej ha rostgrad sämre än B och uppfylla förbehandling Sa3 enligt SS-EN ISO Ytor som skall gummeras får ej tryckprovas med havsvatten. Tryckprovning av rör och komponenter skall vara utförd innan förbehandling påbörjas. Gummibeläggningens tjocklek skall normalt vara 4 ±0,4 mm. Tillståndshavaren skall lämna kravbild på maxgränser för utlakade produkter Temporärt korrosionsskydd I de fall tillståndshavaren önskar att rör och armatur m.m. temporärt ska korrosionsskyddas (konservering/transportskydd) före leverans, ska tillverkaren presentera ett program för tillståndshavaren. Påverkan på gummidetaljer m.m. ska beaktas Lagring och transport Transport och leverans till anläggningen ska ske under sådana förhållanden och med sådant emballage att risken för skador, korrosion och försmutsning undviks. Speciellt måste stutsar och bearbetade ytor skyddas noggrant. Vid leverans ska komponenten vara fullständigt torr

38 TBM 38(86) och rengjord om ej annat har överenskommits mellan leverantör och tillståndshavaren. Se kap Förvaring av målade konstruktioner skall ske i en väl skyddad miljö för optimal kvalitet på målningssystemet erhålls och att kemisk uthärdning sker i en följd. Målade detaljer får ej hanteras om märken kan uppstå. Transport får ej ske innan detaljerna blivit genomtorra (enligt färgtillverkarens datablad) ej heller om miljön vid härdningsförloppet understiger ställda krav. Vid tveksamhet ska beställaren kontaktas. Alla öppningar ska vara förslutna och avtätade med lämpliga pluggar eller lock av halogenfritt material. Förslutningen ska ske i omedelbar anslutning till renhetskontrollen. 3.5 Dokumentation Erforderlig dokumentation vid offert Anbudsgivaren skall ge ett komplett underlag i form av ritningar, broschyrer, handlingar angående kontrollomfattning etc. för att uppfylla den av tillståndshavaren begärda informationen i anbudsförfrågan. I anbudshandlingarna skall anges om utrustningen i något avseende avviker från kraven i översända TBM och anbudsförfrågan. Anbudshandlingarna skall även innehålla uppgifter om begränsningar av kontrollomfattning eller önskemål att använda andra kontrollmetoder än de som anges i tillståndshavarens översända KBM Erforderlig dokumentation före tillverkning Nedanstående information skall översändas till tillståndshavaren för godkännande: Ritningar samt beräkningar i enlighet med kraven i TBM och KBM Procedurer för svetsning, formning och värmebehandling Kompletterande komponentdata i översänd komponentspecifikation Övriga av tillståndshavaren begärda procedurer. Ritningsunderlaget skall minst innehålla de uppgifter som anges i de objektspecifika bestämmelserna i kapitel 4 och i föreskrivna normer och standarder. Tillverkaren skall svara för att alla godkända konstruktions- och tillverkningshandlingar listas i ett särskilt dokument, där de godkända handlingarnas dokumentnamn/nummer med gällande revision tydligt framgår. Denna förteckning på gällande konstruktions- och tillverkningshandlingar skall hållas aktuell av tillverkaren under hela tillverkningsprocessen och ingå i slutdokumentationen. Dessutom skall detaljerat kontrollunderlag översändas till tillståndshavaren i en omfattning som anges i KBM Dokumentering av avvikelser under tillverkning Samtliga mellan tillståndshavaren och tillverkaren överenskomna avvikelser från godkänt tillverknings- och kontrollunderlag skall rapporteras med avvikelserapporter. Avvikelserapporten skall vara godkänd av tillståndshavaren före åtgärd av aktuell avvikelse. Samtliga svetsreparationer skall dokumenteras av tillverkaren.

39 TBM 39(86) Leverans av teknisk dokumentation Slutlig dokumentation skall sändas till tillståndshavaren i samband med leverans av anordningen. Innehållet och utförandet skall vara uppgjort i samråd mellan tillståndshavare och leverantör Dokumentation av ytbehandling Slutdokumentation skall lämnas till respektive tillståndshavare i ett exemplar vilket bör vara originalhandlingar och ska innehålla följande: Från respektive utförd ytskyddsbehandling: Eventuell rapport eller protokoll från speciella utredningar eller kontroller. Rapport på för aktuell ytskyddsbehandlingsblankett (målning, målning enligt leverantörs standardprogram, varmförzinkning, gummering) Signerad kontrollplan inklusive eventuella separata kontrollintyg Eventuell avvikelserapport Besiktningsprotokoll Lista över eventuella restpunkter Egenkontrollrapport för genomfört målningssystem

40 TBM 40(86) 4 OBJEKTSPECIFIKA BESTÄMMELSER 4.1 Rörledningar Allmänt I de fall leverantören skall svara för detaljkonstruktionen skall denne inkomma med ritningar och godstjockleksberäkningar i enlighet med nedan angivna krav. Samtliga av leverantören framställda tillverkningsritningar och eventuella beräkningar skall godkännas av tillståndshavaren. Rörledning bör åskådliggöras isometriskt. Huvuddimensioner, svetsfogberedning, toleranser, korrosionstillägg skall överensstämma med rörspecifikationen och ritningar. Avvikelser fordrar tillståndshavarens skriftliga medgivande. Rör och rördelar i kvalitetsklass 1 och 2 bör vara sömlösa. Toleransen på prefabricerade montageenheter skall uppfylla kraven i SS-EN ISO klass C. Om snävare toleranser krävs framgår detta av tillståndshavarens underlag. Tolerans för installerad rörledning ska uppfylla ASME III appendix T, om snävare toleranser krävs framgår detta av tillståndshavarens underlag Svetsförband Antal svetsförband skall minimeras. Svetsfogar i stål bör utformas enligt SS-EN ISO eller enligt tillståndshavarens krav. Vid blandskarvar skall en spalt om minst 1,5 mm finnas mellan svetsändarna innan svetsningen påbörjas och svetsningen bör ske i horisontalläge och om möjligt i bänk. Förekommer buttring vid tillverkning eller montage skall detta framgå av ritning eller WPS. Om uppmätningsprotokoll för montageskarvar mot befintlig installation bifogats rörspecifikationen skall anslutande rörände anpassas till dessa mått så att tillåten kantförskjutning innehålles. Instickssvets: Efter tillståndshavarens godkännande kan instickssvetsar användas. Dessa skall då ha utseendet enligt Figur 4-1.

41 TBM 41(86) Figur 4-1. Instickssvets Kantförskjutning: Vid svetsning av rundskarvar i kvalitetsklass 1 och 2 skall tillåtna värden för kantförskjutning, fasning etc. uppfyllas enligt Figur 4-2 båda fallen får kombineras. 14 Figur 4-2. Kantförskjutning vid svets Tillåten kantförskjutning (mått i mm): utvändigt s 5 h 0.5 s, dock max 1 mm s 5 h 0.2 s, dock max 2 mm invändigt s 5 h 0.5 s, dock max 1 mm s 5 h 0.05 (s - 5) + 1, dock max 2 mm h = in- och utvändig kantförskjutning s = tunnaste godstjocklek k = halva fogbredden L = avstånd mellan centrum av fog och fasningens början r = radie mellan fas och L

42 TBM 42(86) Då bearbetning krävs, gäller följande mått för objekt som inte omfattas av återkommande kontroll: utvändigt - fas 18 - r 6 - L = k, om h 5 - L k + 10, i övriga fall invändigt - fas 14 - r 6 - L = 1/2 spalt, om h 3 - L 10, i övriga fall Fasning vid återkommande kontroll: Då bearbetning krävs (se figur ) skall objekt som omfattas av återkommande kontroll kunna kontrolleras med antingen Puls eko (UT) eller Phase Array (PAUT) enligt de kvalificerade ultraljudsprocedurerna. Vilken metod som är aktuell att använda beror på typ av förekommande skademekanism samt material. Val av metod får inverkan på avståndet F i härvid kommande formler vilket medför att den geometriska utformningen får bestämmas från fall till fall. För fasningar i anslutning till stumsvetsförband ska konstruktionsregler för utvändig och invändig fasning uppfyllas (fig 4-3 och 4-5), om ingen annan överenskommelse finns. I figurerna ingår följande storheter: r = radie mellan fas och a-mått eller b-mått a- och b-mått = nödvändigt avstånd för återkommande kontroll t, t 1 och t 2 = godstjocklek F = avståndet mellan sökarens utpunkt och bakkant (generellt värde 13 mm används) Då Phase Array används för ultraljudsprovning skall F=52 mm om 6,0<t<11, och F=70 om 11<t<40. k = halva fogbredden 3,9 t 6,0 a = 3 t F 6,0 < t 11 a = 3 t F 11 < t 40 a = 3 t F Figur 4-3. Minsta utvändig fri sträcka från svetsfog