Miljödepartementet Stockholm. Stockholm

Transkript

1 1 Miljödepartementet Stockholm Stockholm s synpunkter på Förslag till åtgärder som kan stärka vargstammens genetiska status. Redovisning av regeringsuppdrag (Dnr Nv). Ia) Akuta mål och åtgärder för att få ned inavelsnivån - Naturvårdsverkets förslag Vi uppfattar Naturvårdsverkets vaga förslag och låga målsättningar som att de ger uttryck för en mycket låg ambitionsnivå i förhållande till det mycket kritiska läge för vargstammen som samtliga forskare vittnar om. * Naturvårdsverket (NV) påstår (t ex på sid 9) att de "föreslår i första hand åtgärder som väsentligt ökar immigranternas överlevnad och deras chanser att nå den svenska vargstammen och reproducera sig", vilket i själva verket inte är några åtgärder, eftersom inga sådana konkretiseras. I jämförelse med forskarnas förslag framstår Naturvårdsverkets redovisning som en passiv vänta och se-strategi som föga skiljer sig från den strategi som tillämpats i de 25 år som vargstammen funnits och som lett fram till dagens kraftigt inavlade vargstam. Har inte just överlevnad hos invandare varit en prioriterad strävan även tidigare? * NV säger sig vidare förorda naturliga processer (sid 13) och glömmer därvidlag bort att såväl den legala som illegala jakten på varg idag är fjärran från några naturliga processer. Ett allvarligt problem är alltså att inga åtgärder eller ens något förslag till handlingsplan presenteras. I den mån några förslag kan skönjas handlar de mycket okonkret om att en mängd förankringsprocesser, ska utredas vidare. * NV underlåter i sin bedömning av artificiell förstärkning av vargstammen (sid 19) helt att beakta att en sådan åtgärd kan ske i kombination med att man förbättrar den naturliga genetiskt effektiva invandringen. Detta skulle medföra en högre ambitionsnivå i så motto att man skulle initialt få ned den skadliga inavelsnivån snabbt, för att samtidigt vidta åtgärder för att åstadkomma den naturliga invandring som krävs för att förhindra att nivån ökar igen. Om inavelsnivån minskar till 15% genom inflyttning kommer därefter en invandringsfrekvens på 0,5 vargar/år att i hög grad motverka en fortsatt ökning, (Bilaga 1:3, sid 50).

2 2 * NVs sammanlagda bedömning är att Ifall åtgärder för ökad överlevnad och reproduktion hos invandrande vargar är framgångsrika krävs det inga andra aktiva åtgärder. Vi förhåller oss skeptiska till detta mot bakgrund av att vår analys indikerar följande: - att en betydligt högre ambitionsnivå för immigrationen är nödvändig på lite sikt - att tidsperspektivet inte är tillfredställande - att det är olämpligt av flera skäl att hålla vargstammen på en nivå av max 230 individer - källpopulationens beskaffenhet är av största vikt och måste undersökas bättre för att kunna avgöra vilka effekter olika åtgärder får, samt - att en konkret handlingsplan måste upprättas snarast Motivering * På sid 17 uppger NV att den ambitionsnivå man själva förespråkar, nämligen 1 ny reproducerande immigrant vartannat år (0,5 st/år) inte riktigt räcker för att ens kompensera inavelsökningen som sker om vargstammen hålls på en nivå av max. 230 individer, vilket visas i figur 5 i Forslunds simuleringar. Samtidigt påstår man (sid 9) att det med populations nivån 230 vargar finns utsikter att nå bevarandemålen. Visserligen större utsikter än med 150, men det är den enda målnivå man anger. * NVs målsättning (sid 10) som är En ny reproducerande immigrant vartannat år torde innebära ungefär 2,5 vargar per 5-årsperiod (0,5 vargar per år), förefaller vara marginellt lägre än det som anges som en högre ambitionsnivå i nästa steg på en immigrationsnivå på minst tre nya reproducerande vargar per femårsperiod (0,6 vargar per år). * Noteras bör att även med en invandring på 0,5-1 invandrare/år (2,5 5 per generation) tar det så lång tid som 100 år att komma ned till acceptabla inavelsnivåer på 0,1 0,15, enligt Pär Forslunds simuleringar som antar en oändligt stor källpopulation. För att erhålla samma resultat på kortare tid behövs betydligt fler effektiva immigranter per generation. * Det är viktigt att uppmärksamma den stora betydelsen av källpopulationens beskaffenhet, som leverantör 3 framhåller i sina analyser. Är källpopulationen liten blir reduktionen av inaveln p.g.a. invandring väsentligt mindre och dessutom bara tillfällig. Den finsk-karlelska populationen kan svårligen med säkerhet bedömas som en oändligt stor population som NV gör på sid 10 - utifrån de resultat som presenterats. Kontakten mellan den Karelska och större ryska populationer måste undersökas bättre, vilket NV också föreslår.

3 3 Ib) Akuta mål och åtgärder för att få ned inavelsnivån - SRFs förslag till handlingsplan De populationsgenetiska experterna Laikre och Ryman bedömer att inavelsläget är akut, och de föreslår ett mål om att inom 20 år få ner den genomsnittliga inavelsnivån i vargstammen till 5-10 %. De andra biologerna Liberg, Sand, Forslund, Åkesson och Bensch rekommenderar till skillnad från Naturvårdsverket - en konkret åtgärdsstrategi för att minska de akuta genetiska problemen. SRF rekommenderar regeringen att ta till sig forskarnas förslag med de tillägg vi föreslår enligt nedan: Steg 1) I dagsläget underlätta för invandrare mm. Minst två nya, genetiskt effektiva invandrare inom fem år kan vara en första check-point, och sedan kan högre mål sättas för vad som ska ha uppnåtts om 10 respektive 15 år. Vi delar inte leverantör 1:s bedömning (sid 10) att 2 effektiva invandrare per generation (0,4 effektiva invandrare per år) är tillräckligt i ett lite längre perspektiv. Vi delar dock deras bedömning att sannolikheten att den naturliga invandringen under dagens förhållanden kan bli större än 2 vargar per generation är liten. Därför föreslår vi också i vårt förslag till handlingsplan att man initialt och på kort sikt siktar på denna målsättning. I dagsläget bör man underlätta vidarevandring söderut av vargar som invandrat naturligt till norra Sverige, genom att utesluta all jakt på sådana djur och deras avkomma, samt genom att låta upp till fyra föryngrande familjegrupper etableras i renskötselområdets kustnära delar, alternativt något större delar utanför åretruntmarkerna. För detta ändamål måste även svenska vargar tillåtas etablera sig i samma område för att få till reproduktiv kontakt med de finska invandrarna som till 80% utgörs av hannar. Även om det skulle lyckas kommer det att ta ett eller flera decennier innan vargar etablerat sig i hela korridoren, menar leverantör 1 (Bilaga 1, sid 9). Detta bör kombineras med andra aktiva åtgärder för att särskilt skydda värdefulla vargar. - På basis av den unika stamboksinformation som finns bör man snarast beräkna mean kinship (genomsnittlig släktskapsgrad) för dagens vargar, så att de genetiskt viktigaste individerna i populationen kan identifieras. Individer av stor genetisk vikt har låg genomsnittlig släktskapsgrad i relation till övriga individer (Bilaga 1:4, sid 69). - Inga skyddsjakttillstånd ska utfärdas innan aktuell varg är DNA-testad och för de vargar som befinns vara av särskilt stort genetiskt värde på basis av deras genomsnittliga släktskapsgrad ska inga jakttillstånd ges. Spontant invandrande vargar är så genetiskt viktiga att de inte bör avlivas under några omständigheter.

4 4 - Eftersom många invandrade vargar sannolikt fallit offer för illegal jakt (Bilaga 1, sid 6) och skoter är ett effektivt redskap för illegal jakt föreslår vi att märkning av snöskotrars drivmattor blir obligatoriskt, och kanske även andra former av identifikation, som kan urskiljas från luften. I den mån det ännu inte finns tekniska möjligheter att märka drivmattor på ett meningsfullt sätt förslår vi att någon form av märkning/identifikation snarast blir obligatorisk. Steg 2) I dagsläget parallell handlingsplan Redan nu upprätta en handlingsplan som identifierar vilka alternativa åtgärder som måste vidtas ifall inte ovan strategi inom 5 år leder till invandring av två genetiskt effektiva djur per 5- årsperiod. Även om vi ser det som mycket viktigt med handlingsberedskap vill vi understryka att ser det som otänkbart att kontinuerliga aktiva åtgärder ska bli någon permanent modell för att rädda vargen i Sverige. Huvudstrategin måste vara att den naturliga och kontinuerliga invandring som är nödvändig (som underlag 2 och 3 slår fast) ska säkras så snart som möjligt. Det måste skapas förutsättningar för att kontinuerlig invandring sker på naturlig väg och det är då helt nödvändigt att renskötselområdet, som utgör 40 % av Sveriges yta och ligger som en effektiv barriär mellan finska vargar och svenska vargar, tas i anspråk för fasta vargetableringar. Steg 3) I ett längre perspektiv en sammanhängande fennoskandisk population I ett längre perspektiv är det enda rimliga alternativet att tillåta så många vargetableringar inom renskötselområdet att vi dels kan få en sammanhängande kontakt med den finsk-ryska populationen och dels kan få till en sammanhängande vargpopulation inom landet. Detta torde innebära en omprövning av den nuvarande zoneringspolitiken för varg i renskötselsområdet. Det är mycket olyckligt att Naturvårdsverket tycks avfärda tanken på en sammanhängande fennoskandisk population utan att ens framhålla att alternativet borde analyseras bättre. Detta är det enda rimliga eftersom det är avgörande för att Sverige ska kunna hysa en livskraftig vargpopulation som kan överleva på sikt. Detta framgår mycket tydligt från de genetiska underlagen. I avsaknad av en sådan ambition skulle Sverige avvika från såväl nationella som internationella förpliktelser att bevara livskraftiga populationer av hotade arter, liksom att skapa förutsättningar för vargstammen att uppnå gynnsam bevarandestatus, vilket är ett uttalat krav i EU-lagstiftningen. SRF menar att detta alternativ är den rimligaste lösningen på några årtiondens sikt. Det skulle innebära att vargetableringar måste få finnas i renskötselområdet i betydligt större utsträckning än idag samtidigt som rennäringen måste finna driftsformer som möjliggör en samexistens med varg. NV menar (sid 13) att det behöver utredas noggrant hur deras förslag om ökad överlevnad hos de vargar som naturligt invandrar till Sverige samt underlätta deras vandring söderut så att de kan reproducera sig ska kunna effektueras för att nå de mål som är nödvändiga.

5 5 Våra förslag är: * Att regeringen tillsätter en utredning som ska analysera förutsättningarna för hur alternativet med en sammanhängande fennoskandisk vargpopulation ska kunna uppnås inom några årtionden. Inom ramen för denna utredning bör Naturvårdsverket och Sametinget uppdras att börja utreda vilka åtgärder som behövs för att möjliggöra en samexistens mellan varg och renskötsel, vilket inkluderar en miljöanpassning av rennäringen. Det kommer förvisso att medföra avsevärda påfrestningar för rennäringen, och troligen även ökade kostnader för myndigheterna. Det är dock inte rimligt att en närings krav ska avgöra utbredningen av varg i 40% av landet och därmed också avgöra möjligheterna för den svenska vargstammen att kunna bli genetiskt frisk och överleva på sikt. Den areella näringen renskötsel bör framledes jämställas i högre grad med andra areella näringar när det gäller krav på miljöanpassning. Näringen måste anpassa sig till naturens förutsättningar, vilket inkluderar de vilda arter som hör hemma i norra Sverige. I den rådande situationen är det högst rimligt att miljöanpassning av rennäringen och åtgärder som möjliggör en samexistens mellan varg och renskötsel ges högsta prioritet, varför det är angeläget att redan nu börja analysera och diskutera närmare vad som behöver göras för att detta ska bli möjligt. * Detta aktualiserar även behovet av att regeringen uppdrar åt länsstyrelserna att deras, under åren, samlade erfarenheter från vargförekomst i renskötselområdet skyndsamt sammanställs och redovisas, liksom att de nyligen påbörjade predationsstudierna på ren fortsätter. Omfattande material finns bla om den sk. Laponiavargen ( ), som trots flera anmodanden aldrig redovisats av Länsstyrelsen i Norrbotten. Ett flertal vargar har levt ett relativt ouppmärksammat liv i renskötselområdet under åren och devisen att renskötsel omöjliggörs av varg grundar sig inte, så vitt vi känner till, på faktiska studier om predation, samexistens mellan renar och varg, eller möjliga anpassningar från renskötselns sida. * Det är även högst angeläget att regeringen inleder en diskussion med Finland om exakt hur den finska målsättningen att Målet är även att säkra vargarnas vandring mellan Skandinavien och Ryssland. (sid 13) ska gå till i praktiken. För att på sikt kunna åstadkomma en kontinuerlig fennoskandisk population är det angeläget att både Sverige och Finland omprövar såväl policies som praxis i de respektive renskötselområdena om det ska finnas några realistiska utsikter till att lyckas. Finland har ett undantag i EU, det har inte Sverige, varför nog Sverige torde föregå som ett gott exempel om Finland ska kunna förmås agera. 2) Ambitionsnivå bevarandemål på kort sikt Allvaret i situationen framgår inte i NVs överväganden med samma önskvärda tydlighet som i de genetiska underlagen från leverantör 2 och 3. Trots att verket konstaterar att inavelsnivån hos varg ligger på 30%, vilket är ca fem gånger så högt som den nivå på 6,2% som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för hundar uttrycks inga konkreta målnivåer för att komma tillrätta med de genetiska problemen i vargstammen.

6 6 Nedan föreslår vi konkreta målnivåer för inavel, invandring och genetisk variation. 2a) Vårt förslag till målsättning inavelsnivå och inavelsminskning Vargstammen nuvarande status bör i propositionen beskrivas på det sätt som gjorts i bilaga 1:4: Den svenska vargpopulationen är långt ifrån genetiskt livskraftig. Den är kraftigt inavlad och har en extremt smal genetisk bas. Den uppvisar tydliga tecken på inavelsdepression skador och nedsatt livskraft till följd av inavel. Populationsgenetisk expertis bedömer situationen som genetiskt akut, (Bilaga 1:4, sid 68). Det mest akuta är att snarast bryta den starka inaveln. På basis av de rekommendationer populationsgenetikerna (leverantör 3) gör i Bilaga 1:4, (sid 63) föreslår vi regeringen att målsättningarna ska vara: - att få ner den genomsnittliga inavelsnivån till 10% (F<0.10) inom de närmaste fyra varggenerationerna (20 år), - att innan denna reduktion nåtts ska inga invandrande vargar skjutas, - att den genomsnittliga inavelsnivån inom 100 år ska vara lägre än 5% (F<0.05), (Bilaga 1:4, sid 63. Se VÅR BILAGA 1) punkt 1 för Forskarnas utsagor om inavelsminskning och inavelsnivå 2b) Vårt förslag till målsättning för invandring Vi föreslår följande skrivning i propositionen, som en god inramning till de förutsättningar som gäller för invandringsproblematiken: Vad gäller nödvändigt inflöde av genetiskt material gäller att i) ju mindre den svenska populationen är, desto mer invandring/införsel av individer kommer att behövas; ii) ju mindre vargpopulationerna i Finland/Ryssland är, desto mer utbyte kommer att krävas; iii) utbytet behöver vara kontinuerligt, det räcker inte med enstaka insatser, och iv) det handlar om ett relativt stort utbyte jämfört med det som hittills förekommit., (Bilaga 1, sid 14). Förslag till målsättning: * Nuvarande läge: Som i vårt förslag till handlingsplan: Minst två nya, genetiskt effektiva invandrare inom fem år kan vara en första check-point, och sedan kan högre mål sättas för vad som ska ha uppnåtts om 10 respektive 15 år. * På sikt: Vi förespråkar att Sverige anammar en ambitionsnivå på lite sikt om 1-2 effektiva invandrare per år i paritet med rekommendationerna från den populationsgenetiska expertisen. Detta baserar sig på en rekommendation från leverantör 3: Vi rekommenderar målsättningen att reducera dagens extrema inavelsnivåer till under 10% (F<0.10) snarast möjligt. För att uppnå en sådan reduktion inom 5-20 år (1-4 varggenerationer) krävs i storleksordningen 5-10 genetiskt effektiva immigranter per generation (1-4 per år)., (Bilaga 1, sid 15).

7 7 Vi föreslår också följande skrivning i propositionen, som angivande av möjliga alternativa målsättningar för invandringen för att uppnå målet att inaveln ska reduceras till under 10%: * För att under en 50-årsperiod (10 generationer) få ner inaveln under 10% krävs minst 4-5 genetiskt effektiva immigranter per generation., (Bilaga 1, sid 14). 2c) Vårt förslag till målsättning för genetisk variation På sid 16) uppger NV att Med vargstammens nuvarande storlek och immigration riskerar stammen förlora ca 20% av sin nuvarande genetiska variation på 100 år. Detta är mycket långt ifrån det kortsiktiga målet NV talar om (sid 17) att förlora minst 5% genetisk variation på 100 år. Vi föreslår därför att regeringen går på rekommendationerna nedan och antar en målsättning om att bevara 95% av vargpopulationens genetiska variation (heterozygositet) i 100 år under beaktande av att: - för detta krävs en effektiv storlek om minst 200 om populationen är isolerad. - vid lägre effektiva storlekar krävs en immigration om c. 5 genetiskt effektiva individer per generation. Se bilaga 1, sid 15. Motivering Allendorf & Ryman (2002) förslår som Ett genetiskt kriterium för en kortsiktigt livskraftig population att populationen förlorar mindre än 5% av sin genetiska variation på 100 år. Även Naturvårdsverket förefaller stödja för detta förslag (även om man blandar ihop det med långsiktigt bevarande). Leverantör 3 uppger att: Analyserna visar att utan immigration måste den svenska vargpopulationen uppgå till minst 1000 individer för att målsättningen att bevara 95% av den genetiska variationen i minst 100 år ska kunna uppfyllas. Om den svenska populationen ska hållas på en så låg nivå som 200 individer kommer målet om att bevara 95% av variationen endast att kunna uppfyllas om minst 4 genetiskt effektiva individer invandrar varje generation från en stor population, (Bilaga 1, sid 14). 3) Långsiktig kontra kortsiktig livskraft Naturvårdsverket blandar på många ställen ihop långsiktig och kortsiktig livskraft på ett sätt som är felaktigt och vilseledande - trots att underlagsrapporterna från forskarna är tydliga på denna punkt. Under rubriken Art- och Habitatdirektivet på sidan 14 uppges tydligt att kravet är att populationen ska vara livskraftiga på lång sikt, men sedan blandar NV ihop denna definition med kriteriet för livskraftig på kort sikt såsom definierat av Allendorf och Ryman, vilket är allvarligt.

8 8 Långsiktig livskraft inbegriper krav på bibehållen evolutionär potential, något som PVAs (sårbarhetsanalyser) inte förmår hantera. Vi har även påpekat detta tidigare i processen utan att det föranlett någon ändring. Istället har man (på sid 9) försöka införa en åtskillnad mellan "förvaltningsmässig" långsiktighet och annan långsiktighet, vilket vi menar är oacceptabelt. En långsiktigt hållbar förvaltning måste även beakta längre tidsperspektiv än 100 år - och det gäller för hotade arter och populationer lika väl som för andra naturresurser. Det torde vara Naturvårdsverkets uppgift att verka för en långsiktigt hållbar förvaltning av naturresurserna. Dessutom, i de "Guidelines" som EU-kommissionen publicerat, och som Naturvårdsverket enligt regeringsuppdraget skulle beakta, görs uttryckligen tolkningen att "the form of viability that the Directive aims for considers both short term demographic and long term genetic components". Detta understryker det orimliga i att en förvaltningsmyndighet bortser från långsiktig genetisk livskraft när den talar om långsiktig livskraft. 4) Betydelse av vargstammens populationsnivå på kort sikt Det genetiska kriterium för en kortsiktigt livskraftig population, som rekommenderas av Allendorf & Ryman (2002) är som angivet ovan att populationen förlorar mindre än 5% av sin genetiska variation på 100 år. Vårt förslag till målsättning för vargstammen på kort sikt I avvaktan på att ambitionsnivån för invandring infrias i verkligheten krävs att vargstammens storlek ökar eftersom populationsstorleken har mycket stor betydelse i avsaknad av den invandring som behövs för att förbättra den akut dåliga genetiska situationen. Detta i sin tur har bäring på artens förutsättningar att uppnå gynnsam bevarandestatus. Det finns flera faktorer som tyder på att vargstammens storlek har stor betydelse för dess fortsatta överlevnad och välbefinnande i landet. Så länge inget väsentligt ökat genetiskt utbyte sker innebär en så låg populationsnivå som dagens, som ligger i storleksordningen om en effektiv population på 50 vargar: - att inavelskoefficienten ökar - att de skadliga inavelseffekterna ökar i frekvens i stammen - att den genetiska variationen inte kan bevaras på ett tillfredställande sätt En liten population är också känsligare för miljöförändringar, som t ex en plötslig ökning av den illegala jakten.

9 9 Att vargstammen fortfarande växer har ingen direkt relevans för att bedöma situationen som mindre akut så länge inget nytt genetiskt material tillkommer. Samtliga leverantörer är överens om att (sid 16): Punkt 5) Det är inte utdöendesannolikheter eller procentuell tillväxt som är av primär betydelse för vargstammens genetiska hälsa och resiliens (förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar), utan ett säkrat genetiskt utbyte med en annan och större population., (Bilaga 1, sid 16). SRF föreslår att regeringen beaktar följande: * Om Sveriges ambitionsnivå för vargpopulationen på kort sikt ska rimma med kvalitetskravet i Art- och Habitatdirektivet (se Uppdrag till Naturvårdsverket ifråga om förvaltning av varg och järv, sid 14/16), torde det innebära en målsättning om att hysa en frisk och livsduglig population med en inavelsnivå på mindre än 10%, samtidigt som minst 95% av den genetiska variationen bevaras i 100 år. * Leverantör 3 anser att den populationsstorlek som krävs för Sveriges del är helt beroende på graden av genetiskt utbyte. Om detta utbyte även framgent är lika lågt som det varit de senaste 20 åren behövs en genetiskt effektiv population om närmare 200 i Sverige för att uppnå målsättningen om bibehållande av 95% av heterozygositeten i 100 år. Om utbytet ökar, minskar kraven på lägsta effektiva storlek (Leverantör 3 diskuterar olika kombinationer av effektiv storlek och antal effektiva migranter i Bilaga 4)., (Bilaga 1, sid 16-17). * Om en viss populationsstorlek förutsätter en viss invandringsfrekvens för att den genetiska situationen i populationen ska kunna betraktas som rimlig är det utomordentligt viktigt att inte stanna vid denna populationsnivå innan den nödvändiga invandringsfrekvensen verkligen uppfyllts. Tex. vore det oförsvarligt att stoppa vargstammen på en nivå av 200 djur (Ne=50) före det att en sådan kontinuerlig invandringsfrekvens uppnåtts som leder till rimligt snabb och varaktig inavelssänkning. Man kan även tänka sig att ha flera alternativa ambitionsnivåer beroende på hur invandringen utvecklar sig framöver, enligt de tankegångar som förs fram av Laikre & Ryman ovan. Eftersom inga säkra uppgifter finns om källpopulationens beskaffenhet och det är mycket osäkert hur stor invandringen kommer att bli framöver torde man behöva utgå från att den effektiva populationen behöver vara i storleksordningen Ne= Flera utsagor stöder detta: * På sid 17 uppger NV att: Vid en effektiv storlek på vargpopulationen på 200 minskar också inavelsökningen avsevärt, liksom de skadliga anlagen i populationen, även om invandringen ligger på en låg nivå. * Av såväl bevarandebiologiska som etiska skäl, måste populationsgenetikernas rekommendation om att Förekomsten av de skadliga arvsanlag som nått hög frekvens i populationen bör minska, tas på mycket stort allvar. Detta kan uppnås genom att populationen tillåts öka till en effektiv storlek om minst 200, enligt Laikre och Ryman, (Bilaga 1,sid 15). Se VÅR BILAGA 1) punkt 2 för Forskarnas utsagor om populationsstorlek

10 10 Kommentar till förslag om populationsstorlek från leverantör 1 Utifrån resonemanget ovan är SRF kritiska till den tanke som framkastats av Liberg m fl om att sänka ambitionsnivån för att bevara heterozygositeten i populationen från 95% till 90% enkom av den anledningen att det behövs en mindre populationsstorlek om ambitionsnivån sänks. Leverantör 1 rekommenderar ett populationsmål för Sverige på minimum en genetiskt effektiv stam på 50, förutsatt att invandringskravet uppfylls. Noteras bör att detta förutsätter att invandringskravet på 2 vargar per generation ska uppfyllas, vilket innebär att denna ambitionsnivå inte torde kunna vara aktuell före det att invandringskravet uppfyllts. Leverantör 1 uppger att En populationsnivå på minimum 200 vargar skulle i bästa fall kunna uppfylla detta kriterium, men en nivå på 300 skulle ge en värdefull säkerhetsmarginal. (Bilaga 1, sid 12). På sid 11 (Bilaga 1) förs ett resonemang om att man med den ambition på invandringen leverantör 1 förespråkar (2 vargar per generation) även måste beakta sk. evolutionär potential, så att vargstammen säkras på lång sikt. Tyvärr blandar man här samman begreppet evolutionär potential, liksom tidsperspektivet lång sikt (över 100 år) med kriterierna för kortsiktigt bevarande som är att bevara 95% av heterozygositeten på 100 år. Oavsett detta misstag - uppger man vidare att det vid invandring på endast 2 vargar krävs en effektiv populationsstorlek på minst 200 djur enligt leverantör 3, vilket skulle innebära djur (beroende på kvoten N/Ne). Därför förordar man att sänka ambitionsnivån till 90%, och menar att det då skulle räcka med ett Ne på 50, dvs djur. Man menar också att en population på 300 vargar skulle ge en mycket god säkerhetsmarginal. 5) Ambitionsnivå för bevarande av vargstammen på lång sikt NV talar på sid 9) om bevarandemålen. Vi menar att det saknas proportioner mellan samtliga leverantörers bedömning att det behövs (minst) 2100 vargar på lång sikt och NVs bedömning att 230 skulle vara tillräckligt för att nå bevarandemålen. Att 230 vargar skulle uppfylla bevarandemålen torde vara uteslutet på basis av de genetiska redovisningarna i underlaget. Detta är en kraftig felbedömning av NV som inte bör beaktas. Vårt förslag målsättning för vargstammen på lång sikt * SRF rekommenderar starkt den svenska regeringen att ha som långsiktig målsättning att den svenska vargstammen ska uppnå långsiktig genetisk livskraft genom att bli en del av en internationell total-population. En sådan långsiktig livskraft uppnås vid effektiva storlekar om djur. Se även tidigare resonemang om en sammanhängande fennoskandisk population. * Vi föreslår även att livskraftig population definieras i enlighet med skrivningen i bilaga 1:4, sid 68. Livskraftig population: Det råder stor vetenskaplig enighet kring att det krävs en effektiv storlek om för att en isolerad population ska betraktas som långsiktigt livskraftig i

11 11 genetiskt hänseende. För vargens del skulle detta motsvara en verklig storlek av tusentals eller tiotusentals djur. Om en vargpopulation av den storleken (tusentals djur) inte anses politiskt realistisk för Sverige eller den skandinaviska halvön - men det politiska åtagandet att hålla ett livskraftigt bestånd av varg i Sverige ligger fast - måste de svenska vargarna utgöra en del av en större livskraftig population som sammantaget ger en effektiv storlek på , (Bilaga 1:4, sid 68). * SRF vill understryka vikten av att man i den kommande utredningen om målnivå för vargstammen noga beaktar leverantör 3:s rekommendationer och vilken storlek på vargstammen som krävs för att uppfylla rimliga bevarandegenetiska mål och därmed gynnsam bevarandestatus för stammen. Härvidlag uppger både leverantör 2 och 3 att det är den genetiska situation som är helt avgörande för detta, något som även övriga leverantörer instämmer igenom att säga att utdöenderisker och tillväxt inte är av primär betydelse. Detta understryker även vikten av att ta fram en allmänt vedertagen definition av begreppet gynnsam bevarandestatus i Sverige som tillfullo inbegriper långsiktig genetisk livskraft, vilket de kriterier som LCIE tagit fram i Guidelines inte uppfyller. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka centrala rekommendationer från leverantör 3, som i Bilaga 1:4 (sid 63) uppger att: IUCNs kriterier för att fastställa hotstatus i relation till en populations genetiska situation är bristfälliga. Det saknas genetiska parametrar i IUCNs kriterier, och genetiken är endast indirekt representerad i termer av populationsstorlek och antalet könsmogna individer. Mot bakgrund av det exceptionellt goda kunskapsläge som skapats tack vare stora forskningssatsningar bedömer vi det inte rimligt att använda IUCNs kriterier för att klassificera den svenska vargpopulationens hotstatus. Sverige bör i stället använda alla nu tillgängliga data och vetenskaplig expertis (så som nu sker) för att göra bästa möjliga bedömning av hotsituationen. * Eftersom vargstammens bevarandestatus primärt måste avgöras på basis av genetiska överväganden snarare än demografiska (tillväxt och utdöenderisk) har begreppet effektiv populationsstorlek (kvoten Ne/N) stor betydelse för att avgöra hur stor vargstammen behöver vara. Det bör noteras att flera olika uträkningar och förslag finns i omlopp. Se VÅR BILAGA 1) punkt 3 för Forskarnas utsagor om bevarande på lång sikt 6) Samhälleliga aspekter Avsnittet är i allt väsentligt mycket negativt och indikerar i det närmaste ett katastrofscenario om aktiva åtgärder beträffande varg skulle göras. Det får nästan ett löjets skimmer över sig och är helt i samma anda som den beskrivning som görs i Åke Pettersons utredning, som fått kritik för sina överdrivet negativa utgångspunkter om rovdjurs/vargförvaltningen i Sverige. Att en övervägande majoritet var positiv till såväl rovdjurspolitiken som till rovdjursstammarna, inklusive varg, avspeglas inte i den omfattning som det positiva resultatet av Fjällmistras stora opinionsundersökning (2005) ger fog för.

12 12 På sid 12 uppges att: Naturvårdsarbetet med bevarande av varg har däremot resulterat i polariserade ståndpunkter hos olika grupper. Vi ställer oss frågande till vad är det som säger att det är naturvårdsarbetet som resulterat i detta? Är det inte framför allt skrämselpropagandan från vissa extremister som leder till polarisering? Även politiseringen av rovdjursfrågorna har i hög grad befrämjat en polarisering, samtidigt som politiska beslut är viktiga för en demokratisk förankring, vilket gör politiseringen problematisk. Vad som borde undersökas men inte gjorts - är hur all den negativa propaganda mot varg, som Brå (2007) tydligt påtalar förekommer i jakt- och lokalpressen, påverkar en del människors inställning till vargfrågan. Även om man menar att människors inställning kan vara en följd av vad vargen representerar förhåller det väl sig som så att även denna aspekt påtalas flitigt i omnämnda media. Att eventuella aktiva åtgärder bör förberedas noga håller vi dock helt med om. Att fortsätta att ducka även för förberedelse av alla former av aktiva åtgärder framledes ser vi som oerhört undfallande och menar att en handlingsplan för beredskap bör påbörjas snarast. Kvalitativ attitydforskning När det gäller den s k kvalitativa attitydforskningen tycks den bestå i att handplocka några extrema rovdjursmotståndare, några mer måttfulla företrädare för olika intressen som kan komma i konflikt med rovdjuren, och någon som är uttalat positiv till rovdjur, och sedan intervjua dessa personer och sammanställa en massa påståenden, åsikter och argument som sedan länge är vanligt förekommande på insändarsidor och på rovdjursdebatter. Underlagsrapporten bilaga 3 av Sjölander-Lindqvist och Cinque följer det mönstret. Vi kan inte se att denna s k forskning hittills har genererat någon ny kunskap. Det är närmast makabert att enstaka anonyma personers tyckanden och ibland direkt felaktiga påståenden från intervjupersoner på detta sätt ges status av "forskningsresultat". Författarnas uppgifter om vad "en majoritet" eller "ungefär hälften" av de intervjuade framfört förefaller helt meningslösa, eftersom urvalet av intervjupersoner inte är representativt för någonting. Det finns också några detaljer som gör oss ytterligare tveksamma till underlagsrapportens kvalitet: på sid 4 nämns att SNF lyft fram någonting, men i uppräkningen på sid 3 av vilka organisationer som omfattades av studien finns inte SNF med; och på sid 5 påstås att "uppfattningen att myndigheterna och forskningen redovisar lägre siffror än vad verkligheten visar är stark hos just de personer som brukar delta i inventeringsarbete", men bland de intervjuade fanns ingen företrädare för den organisation som deltagit mest i rovdjursinventeringar, dvs Svenska Jägareförbundet. Allt detta bidrar till att vi inte ser någon anledning för regeringen att fästa någon vikt vid denna underlagsrapport. Samhället bör inte slösa ytterligare resurser på denna typ av attitydforskning. Ann Dahlerus Generalsekreterare

13 13 BILAGA 1) Punkt 1) Forskarnas utsagor om inavelsminskning och inavelsnivå På sid 17 uppger NV att Genom inaveln förlorar populationen genetisk variation med en hastighet som inte är förenlig med bevarandegenetiska kriterier, genetisk hälsa och resiliens (bilaga 1:4), miljökvalitetsmålen (prop. 2004/05:150) och EUs riktlinjer för artbevarande inom Art- och habitatdirektivet (Anon. 2006, Linnell m.fl. 2008). Populationsgenetikerna som är experter på området anser att läget är genetiskt akut och uppger också att Bland annat måste här beaktas med vilken hastighet inaveln (F) ackumuleras, eftersom de skadliga effekterna av inavel (inavelsdepression) vanligen är större ju snabbare inaveln ökar, (Bilaga 1:4, sid 63). Vidare säger de (Bilaga 1, sid 13): * Populationen förlorar genetisk variation med en hastighet som inte är förenlig med bevarandegenetiska kriterier. * det har gång på gång bekräftats att stark inavel är som att öppna Pandoras box vad gäller genetiska sjukdomar och defekter * Erfarenheterna från liknande extrema inavelssituationer är begränsade och kunskapen bristfällig om vad som händer i naturen i extrema inavelssituationer som den som råder för de svenska vargarna. Enstaka observationer av liknande situationer bidrar med föga information om vad som kan förväntas hända i det nu aktuella fallet. * Det är inte utdöendesannolikheter eller procentuell tillväxt som är av primär betydelse för vargstammens genetiska hälsa resiliens (förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar). * Alla leverantörer är överens om att: Mängden inavelsdepression är sannolikt underskattad eftersom endast ett begränsat antal karaktärer studerats med avseende på effekterna av inavel. Fortsatta insatser för att kartlägga inavelseffekter behövs, (Bilaga 1,sid 16). * Leverantör 2 uppger att: Det finns betydande risker för att ytterligare, hittills okända, negativa effekter av inavel förekommer eller kan komma att uppstå. Misstänkt ytterligare inavelsdepression diskuteras t ex av Ryman & Laikre i den genetiska beskrivningen av populationen i denna rapport. Med den höga inavelsnivån i populationen skulle andra former av inavelsdepression kunna få stora konsekvenser för utdöenderisken. Denna riskbedömning stöds av sammanställningar av studier av ett stort antal naturliga populationer, som visar att inavelsdepression är vanlig i inavlade vilda populationer (Crnokrak & Roff 1999; Hedrick & Kalinowski 2000; Frankham et al. 2002; Keller & Waller 2002; Frankham 2005). Dessutom drabbar det ofta så kallade livshistoriekaraktärer, d v s egenskaper som fekunditet och individuell överlevnad, som direkt påverkar populationstillväxten, (Bilaga 1:3, sid 51).

14 14 Punkt 2) Forskarnas utsagor om populationsstorlek Följande axplock ur leverantör 2 och 3:s underlag visar att populationens storlek har betydelse: * Spridning av skadliga arvsanlag Skadliga anlag har en hög spridning i populationen. Ju mindre en population är desto starkare blir den genetiska driften, och den naturliga selektionen sätts i ökande omfattning ur spel. Det blir alltså svårare att bli av med skadliga arvsanlag ju mindre populationen är. Den naturliga selektionen verkar visserligen för att reducera förekomsten av skadliga arvsanlag genom att individer som bär dem i dubbel uppsättning reproducerar sig sämre, men selektionen sätts till stor del ur spel i en liten population, (Bilaga 1:4, sid 67). Om den svenska vargpopulationen fortsätter att vara liten kan vi förvänta oss en ökad spridning av enskilda, negativa anlag som leder till sjukdomar och skador. För att sannolikheten att skadliga recessiva arvsanlag ökar i frekvens ska vara rimligt låg (t.ex. mindre än 25%) visar initiala analyser att det krävs en genetisk effektiv storlek om c , vilket motsvarar c vargar, (Bilaga 1, sid 14). * Genetisk variation och källpopulationens beskaffenhet Populationens storlek har betydelse när det gäller att bevara heterozygositetsgrad, dvs genetisk variation i arvsanlagen. Behovet av populationsstorlek är dessutom direkt relaterat till hur stor invandringen är samt till källpopulationens beskaffenhet, (Bilaga 1:4, sid 65). Om den svenska populationen ska hållas på en så låg nivå som 200 individer, kommer målet om att bevara 95% av variationen endast att kunna uppfyllas om minst 4 genetiskt effektiva individer invandrar varje generation från en stor population, sid 14. Om invandringen sker från en liten isolerad population är det inte möjligt att nå 95%- kriteriet om inte den effektiva storleken är minst Ne=100 (motsvarar c. 500 vargar), (Bilaga 1 sid 7). Om immigration endast kan ske från en genetisk liten population (Ne 50) kan målet - att inavelsnivån reduceras till under 10% - inte nås oavsett vilken tidsperioden som betraktas, (Bilaga 1 sid 7). * Inavelsökning Forslunds simuleringar (bilaga 1:3, Figur 5) visar att 1 ny reproducerande immigrant vartannat år (0,5 st/år) inte riktigt räcker för att kompensera inavelsökningen som sker om vargstammen hålls på en nivå av max. 230 individer, sid 17. Punkt 3) Forskarnas utsagor om bevarande på lång sikt * Samtliga leverantörer är överens om att: För att uppnå långsiktig genetisk livskraft behövs genetiskt utbyte med en eller flera populationer som tillsammans resulterar i en genetiskt effektiv storlek om , (Bilaga 1,sid 16, punkt 6).

15 15 * Leverantör 3 rekommenderar som målsättning att uppnå långsiktig genetisk livskraft för en internationell total-population inom 5-25 år. En sådan långsiktig livskraft uppnås vid effektiva storlekar om , (Bilaga 1,sid 15). * Samtliga leverantörer är överens om att (sid 16): Punkt 6. För att uppnå långsiktig genetisk livskraft behövs genetiskt utbyte med en eller flera populationer som tillsammans resulterar i en genetiskt effektiv storlek om , (Bilaga 1,sid 16). * I leverantör 2:s slutsatser (sid 53) uppges att: Den uppskattade utdöenderisken i modellen är inte direkt tillämplig som ett mått på populationens långsiktiga överlevnad eftersom betydelsen av miljövariation och eventuella andra typer av inavelsdepression inte är skattade. Samt att Vargpopulationens överlevnad bör i stället bedömas utifrån dess genetiska situation. * Laikre och Ryman uppger att en antal försök har gjorts för att beräkna den effektiva populationsstorleken, men menar att den faktiska storleken sannolikt ännu är okänd eftersom man i de beräkningar som gjorts inte tagit hänsyn till alla relevanta faktorer som påverkar uppskattningen (Bilaga 1:4, sid 64). De menar t.ex. att Leverantör 2:s simuleringar inte tagit hänsyn till effekterna av en eventuell miljövariation, varför det är troligt att skattningen utgör en optimistisk bild av verkligheten. Det förefaller inte orimligt att kvoten Ne/N ligger lägre än 0.25, (Bilaga 1, sid 13).