Frågor och svar om livsmedelstillsatser

Transkript

1 MEMO/11/783 Bryssel den 14 november 2011 Frågor och svar om livsmedelstillsatser Vad är livsmedelstillsatser? Tillsatser är ett slags ämnen som av olika skäl används vid beredningen av livsmedel till exempel för att förbättra hållbarheten eller ge färg eller sötma. I EUlagstiftningen definieras en livsmedelstillsats som ett ämne som i sig normalt inte konsumeras som ett livsmedel eller används som karakteristisk ingrediens i livsmedel, oavsett om det har något näringsvärde eller inte. Tillsatsen tillförs livsmedlet i tekniskt syfte vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring, och den och dess eventuella biprodukter blir direkt eller indirekt en beståndsdel i livsmedlet. Till vad används tillsatser? Tillsatser används i många syften. I EU-lagstiftningen fastställs 26 tekniska syften för livsmedelstillsatser, bland annat följande: Färgämnen ämnen som återställer färgen hos ett livsmedel eller ger det mer färg. Konserveringsmedel ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel genom att skydda dem mot mikroorganismer. Antioxidationsmedel ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel genom att skydda dem mot oxidering (t.ex. härskning av fett och färgförändringar). Mjölbehandlingsmedel ämnen som tillförs mjöl eller deg i syfte att förbättra bakegenskaperna. Är livsmedelstillsatser säkra? Alla livsmedelstillsatser som i dag är godkända har utvärderats av vetenskapliga kommittén för livsmedel och/eller Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Bara tillsatser som konstaterats vara ofarliga med tanke på den planerade användningen finns med på EU:s lista. De flesta utvärderingar gjordes på eller 1990-talet, i vissa fall till och med på 1970-talet. Därför kommer Efsa att göra en ny utvärdering av alla godkända livsmedelstillsatser. Detta arbete ska vara slutfört Efter att ha tagit del av Efsas råd kan kommissionen eventuellt föreslå att de nuvarande användningsvillkoren ses över, och vid behov stryka vissa tillsatser i listan. De nya utvärderingarna har hittills lett till att användningen av tre livsmedelsfärger har ändrats, eftersom Efsa sänkt det acceptabla dagliga intaget för dem på grund av att människor sannolikt utsätts för alltför höga halter av dessa färger. De högsta tillåtna halterna för dessa färgämnen i livsmedel kommer därför att sänkas i början av Det gäller kinolingult (E 104), para-orange (E 110) och nykockin (E 124).

2 Hur utvärderas livsmedelstillsatsers säkerhet? Livsmedelstillsatsers säkerhet bedöms av Efsa. Utvärderingen sker på basis av dokumentation som sökanden vanligen producenten eller någon som vill börja använda tillsatsen tillhandahåller. Dokumentationen måste innehålla uppgifter om tillsatsens kemiska beteckning, tillverkningsprocessen, analysmetoder, reaktion och nedbrytning i livsmedel, behovet, den föreslagna användningen samt toxikologiska uppgifter. De toxikologiska uppgifterna måste omfatta metabolism, subkronisk och kronisk toxicitet, carcinogenicitet, genotoxicitet samt reproduktions- eller utvecklingstoxicitet. Vid behov ska även information om andra studier ingå. Utifrån dessa uppgifter fastställer Efsa hur stort intag av ämnet som kan anses vara säkert gränsvärdet kallas acceptabelt dagligt intag (ADI). Efsa uppskattar också om den föreslagna användningen i olika livsmedel kan leda till att detta värde överskrids. Om ADI-värdet inte överskrids anses livsmedelstillsatsen vara säker. Kan man få i sig farligt höga mängder livsmedelstillsatser? När den möjliga exponeringen för en livsmedelstillsats bedöms tar Efsa hänsyn till den högsta halt som enligt ansökan ska tillsättas i olika livsmedel. Dessutom utgår Efsa från att dessa livsmedel konsumeras i stora mängder dagligen. Endast om den mängd man uppskattas få i sig via olika livsmedel ligger under det acceptabla dagliga intaget kommer Efsa att konstatera att ämnet är säkert. Om ADI-värdet överskrids kan kommissionen besluta att begränsa användningen av tillsatsen eller att inte tillåta den överhuvudtaget. Förekomsten av livsmedelstillsatser bör därför anses vara ofarlig även för konsumenter som konsumerar stora mängder livsmedel som innehåller den högsta tillåtna halten av tillsatserna. Vad krävs för att en livsmedelstillsats ska godkännas? Följande villkor måste uppfyllas för att en livsmedelstillsats ska godkännas: Det finns inga vetenskapliga bevis för att den skulle utgöra en hälsorisk för konsumenten när den används i den mängd som föreslås. Det finns ett rimligt tekniskt behov som inte kan tillgodoses på annat sätt. Användningen av tillsatsen är inte vilseledande och innebär fördelar för konsumenten. Också andra relevanta faktorer kan beaktas vid godkännande av livsmedelstillsatser, t.ex. etiska hänsyn, traditioner och miljön. 2

3 Vilka är fördelarna för konsumenterna? Enligt EU-lagstiftningen måste livsmedelstillsatserna innebära en fördel för konsumenterna. Den måste därför ha ett eller fler av följande syften: Att bevara livsmedlets näringsvärde. Att tillföra nödvändiga ingredienser eller beståndsdelar till livsmedel för konsumentgrupper med särskilda kostbehov. Att öka hållbarheten eller stabiliteten hos ett livsmedel eller förbättra dess organoleptiska egenskaper, under förutsättning att konsumenten inte vilseleds. Att fungera som hjälpmedel vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring av livsmedel eller livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, under förutsättning att tillsatsen inte används för att kompensera för bristfälliga råvaror eller ohygieniska metoder. Varför tillåts livsmedelsfärger som kan vilseleda konsumenterna? Användningen av färgämnen i livsmedel kan godkännas om syftet är något av följande: Att återställa det ursprungliga utseendet hos livsmedel vars färg påverkats genom bearbetning, lagring, förpackning och distribution. Att göra ett livsmedel mer tilltalande. Att ge färg åt i sig färglösa livsmedel. Livsmedelsfärger får bara användas på villkor att konsumenten inte vilseleds. Färgämnena får till exempel inte ge intryck att livsmedlet innehåller vissa ingredienser som inte finns i det. Kan vilka ämnen som helst användas som tillsatser i livsmedel? Endast sådana ämnen som uttryckligen anges i EU-lagstiftningen får tillsättas livsmedel och bara på vissa villkor. Tillsatser vars toxikologiska risk är minimal får användas i så gott som alla bearbetade livsmedel. Detta gäller till exempel kalciumkarbonat (E 170), mjölksyra (E 270), citronsyra (E 330), pektiner (E 440), fettsyror (E 570) och kväve (E 941). Men när det gäller andra tillsatser är användningen mer begränsad, till exempel följande: Natamycin (E 235) får bara användas som konserveringsmedel för ytbehandling av ost och torkad korv. Isoaskorbinsyra (E 315) får endast användas som antioxidationsmedel i vissa kött- och fiskprodukter. Natriumferrocyanid (E 535) får endas användas som klumpförebyggande medel i salt och saltersättningar. Får tillsatser användas i alla livsmedel? I vissa livsmedel är användningen av tillsatser mycket begränsad. I obearbetade livsmedel som mjölk, färska frukter och grönsaker, färskt kött och vatten tillåts endast några få tillsatser. Ju mer ett livsmedel bearbetas, desto fler tillsatser tillåts och används. Sötsaker, snacks, smaksatta drycker och desserter hör till kategorin högförädlade livsmedel som får innehålla många tillsatsämnen. 3

4 Finns det en förteckning över tillåtna livsmedelstillsatser? En förteckning över alla tillsatser som får användas i livsmedel finns i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser. I den anges även användningsvillkoren. Endast de tillsatser som finns på förteckningen är tillåtna på vissa villkor. Förteckningen över tillsatserna är uppdelad efter de kategorier av livsmedel i vilka de får användas. Kommissionen har även en databas över livsmedelstillsatser på internet ( I denna databas kan såväl konsumenter som näringsidkare hitta information om vilka tillsatser som är tillåtna i ett visst livsmedel. Hur går det till när en livsmedelstillsats godkänns? Förfarandet för godkännande av livsmedelstillsatser fastställs i förordning (EG) nr 1331/2008. För att få godkännande för en tillsats måste den berörda parten lämna in en ansökan till EU-kommissionen. Om det gäller en ny tillsats ber kommissionen Efsa bedöma ämnets säkerhet. Efter det att Efsa har yttrat sig (vilket måste ske senast nio månader efter begäran) diskuterar kommissionen tillsammans med experter på livsmedelstillsatser från samtliga EU-länder om tillsatsen kan godkännas. Säkerhetsbedömningen, det tekniska behovet, riskerna för missbruk och fördelarna för konsumenterna väger alla in. Vid behov utarbetar kommissionen ett förslag till eventuellt godkännande av tillsatsen. Förslaget behandlas sedan av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa. Om kommittén röstar för förslaget överlämnas det till rådet och Europaparlamentet för godkännande. De kan dock besluta att inte godkänna förslaget om de anser att användningsvillkoren i EU-lagstiftningen inte uppfylls. Vilken information får konsumenterna om livsmedelstillsatser? Alla tillsatser i livsmedel ska märkas i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2000/13/EG. Livsmedelstillsatser räknas som livsmedelsingredienser och bör därför anges i ingrediensförteckningen. Först anges vilken funktionsgrupp tillsatsen tillhör, därefter namnet och E-numret. Till exempel: färgämne kurkumin eller färgämne E 100. E-numret kan användas för att förenkla märkningen av ämnen med komplicerade kemiska namn. 4

5 Kan man laga mat utan tillsatser? Man kan naturligtvis laga mat utan att använda några tillsatser. När man lagar mat hemma använder man vanligen inte tillsatser. Men hemma konsumeras maten oftast genast. Dessutom påverkas matens utseende mindre när den tillreds hemma än om den framställs industriellt. Men tillsatser behövs inte i alla industriframställda livsmedel. Som exempel kan nämnas vissa slags bröd, vissa färdigmåltider och en del frukostflingor. Huruvida man använder tillsatser eller inte beror på tillverkningsprocessen, de ingredienser som används, det slutliga utseendet, hur lång hållbarhet som krävs, behovet av att skydda livsmedlet mot utveckling av skadliga bakterier, förpackningstypen m.m. Det bör även påpekas att vissa livsmedel innehåller ingredienser som förekommer naturligt men som också är godkända som livsmedelstillsatser. I äpplen finns till exempel riboflaviner (E 101), karotener (E 160a), antocyaner (E 163), ättiksyra (E 260), askorbinsyra (E 300), citronsyra (E 330), vinsyra (E 334), bärnstenssyra (E 363), glutaminsyra (E 620) och L-cystein (E 920). På vilka villkor godkändes steviolglykosider? Steviolglykosider är sötningsmedel som utvinns ur bladen på växten Stevia rebaudiana Bertoni, som kommer från Paraguay. Efter det att en ansökan hade lämnats in till EU-kommissionen fick Efsa i uppdrag att bedöma ämnets säkerhet. Efsa drog i ett yttrande i mars 2010 slutsatsen att sötningsmedlet varken är cancerframkallande, genotoxiskt eller visar tecken på reproduktions- eller utvecklingstoxicitet. Det acceptabla dagliga intaget (ADI) fastställdes till 4 mg/kg kroppsvikt och dag. Försiktiga bedömningar av exponeringen för steviolglykosider både hos vuxna och barn antydde dock att det acceptabla dagliga intaget torde överskridas vid de föreslagna maximihalterna. För att se till det är säkert för konsumenterna att exponeras för ämnet var man därför tvungen att se över de användningsområden och halter som ansökan gällde. Man har därför diskuterat vidare både med Efsa och de sökande för att kunna föreslå en halt som är ofarlig och som ändå gör att produkterna fungerar som sötningsmedel. Stevia får nu användas i lämpliga halter i 31 kategorier av livsmedel, bland annat läsk, desserter, sötsaker och bordssötningsmedel. 5