Överklagande av Länsstyrelsens beslut

Transkript

1 Mark- och Miljödomstolen via Länsstyrelsen i Stockholms län Box Stockholm Överklagande av Länsstyrelsens beslut Klagande Gladökvarns Vägförening och Gladökvarns Fastighetsägareförening (nedan Vi), vilka representererar ägarna till 442 fastigheter varav 440 ingår i detaljplaneområdet. Dessutom de 109 fastigheters ägare för vilka fullmakt utställts till Vägföreningen (lista bifogas). Överklagat beslut Länsstyrelsens beslut med beteckning från , om avvisande samt avslag av överklagande avseende Huddinge kommuns kommunfullmäktiges beslut om antagande av detaljplan för Gladö kvarn, sammanträdesdatum i protokoll diarienummer KS 2011/22. Det överklagade detaljplaneärendets eget diarienummer är KS- 2011/ Yrkanden Vi yrkar att Länsstyrelsens beslut om avvisande samt avslag av överklagande avseende detaljplan för Gladö kvarn i Huddinge kommun upphävs, att detaljplanebeslutet i dess helhet upphävs och att ärendet återförvisas till Huddinge kommun (nedan kommunen) för ny handläggning. Alternativt yrkar vi att detaljplanebeslutet ändras så att den mark som idag omfattas av samfälligheten som Gladökvarns Vägförening och Gladökvarns Fastighetsägareförening sköter markeras som kvartersmark med enskilt huvudmannaskap i detaljplanen, inte allmän plats. Denna mark utgörs av alla gemensamma ytor och vägar i området utom bussvägen, som förutom att vara bussens färdväg också är den väg som leder till något av allmänintresse så som badplatser och skjutbana. Alternativt yrkar vi att de vägar som ingår i de gemensamma ytorna inte detaljplaneras till de överdådiga standarder som kommunen tillämpar i centrumområdena, utan tillåts bibehålla sitt kulturvärde som de småvägar de är idag. Vi yrkar också att kommunens krav på ofrivilliga marktillskott stryks ur detaljplanen, och att eventuella fastighetsbildningar som inte krävs för detaljplanegenomförandet, vilket omfattar samtliga tillskott av mark, görs upp på frivillig basis skilt från detaljplanearbetet och att detaljplanen modifieras för att avspegla rådande fastighetsförhållanden efter sådana frivilliga fastighetsbildningar. 1 (9)

2 Vi yrkar också att kommunen inte tillåts ignorera samarbetskravet avseende sjövattenledningarna i Gladö kvarn. Vi anser att bevattningsledningen för sommarbruk ska vara kvar och vi vill att dessa förläggs i de nya ledningsgatorna. Vi stödjer att ett avtal träffas mellan vattenföreningarna i området och kommunen, så att de boende även fortsättningsvis kommer att ha tillgång till sjövatten. Vi vill att kommunen ska beakta vad som sägs i förarbetena till ÄPBL, prop 1994/95:239 s31: "Kunskaper om lokala förutsättningar, problem och önskemål måste tas till vara när förändringar i den byggda miljön diskuteras. Beslut som rör människans vardagsmiljö skall utformas med stor hänsyn till önskemål och synpunkter från de människor som främst berörs." Vi anser därför att kommunen bör ta hänsyn till de boendes synpunkter om hur området Gladö kvarn ska förändras. Kommunen får inte tvinga på de boende förändringar som de inte begärt, inte vill ha och som inte är nödvändiga för att området ska kunna förvandlas från fritidsboende till permanentboende. Grunder De avvisade klagande har gjort allt rätt De i Länsstyrelsens beslut uppräknade 40 avvisade klagande har gjort allting rätt. De inkom via fullmakt med synpunkter i samband med samrådsutställningen, anståndsansökan under överklagandetiden samt överklagande inom anståndstiden till Huddinge kommun. Huddinge kommun har dock felaktigt skickat deras dokument till Förvaltningsrätten istället för Länsstyrelsen, och fullmakterna är alltsedan dess på villovägar. Om reglerna föreskriver att alla handlingar ska lämnas till kommunen för att de sedan ska skicka dem till Länsstyrelsen, så är det en process som dessa myndigheter gemensamt måste se till att sköta. Som medborgare har man inte den möjligheten, och bör ingalunda få sina rättigheter åsidosatta när myndigheterna begår misstag. Fel avvägningar mellan enskildas och det allmännas intressen samt bristande handläggning hos kommunen Fastighetsägarna i Gladö kvarn har i många år varit mycket tydliga med sina önskemål för områdets utveckling. Genom Fastighetsföreningen och Vägföreningen, samt genom mängder av individuella skrivelser, samtal och överklaganden, har framförts önskemålet om VA-utbyggnad med minsta möjliga påverkan på områdets lantliga karaktär. Utöver mycket välbesökta årsmöten genom åren har föreningarna vid tre tillfällen (2002 svarsfrekvens 86%, % och %) genomfört enkätundersökningar bland de 442 medlemsfastigheterna för att säkerställa att föreningarna känner till och arbetar för fastighetsägarnas uttryckta vilja. Ägarna till 109 av föreningarnas 442 medlemsfastigheter har också lämnat fullmakt för Vägföreningen eller den föreningen i sitt ställe förordnar att föra deras personliga talan i fråga om detaljplanen och sammanhörande gatukostnadsutredning. Länsstyrelsen har förvisso underlåtit att utveckla hur de kommit fram till bedömningen att de enskildas intressen inte väger tillräckligt tungt i förhållande till det allmännas för att detaljplanen ska upphävas, men vi menar att Länsstyrelsens bedömning är felaktig, vilket vi utvecklar vidare nedan. Med en stor enighet hos de boende i det berörda området är det till yttermera visso frågan om vem som egentligen utgör allmänheten. Kommunens detaljplaneförslag uttrycker inte vare sig de enskildas eller det allmännas intressen. 2 (9)

3 Både den idag aktuella plan- och bygglagen (2010:900) (PBL) och den äldre (1987:10) (ÄPBL) vilken är den som anses tillämplig i detta ärende, inleder med att påtala att Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden... (1kap. 1). Vidare talas om...enligt denna lag skall både allmänna och enskilda intressen beaktas... (PBL 2kap. 1, ÄPBL 1kap. 5) samt hänsyn till/beaktande av natur- och kulturvärden (PBL 2kap. 3, ÄPBL 2kap. 2). Detta torde vara det mest grundläggande i all detaljplanering, och ett samråd ska enligt lagstiftningen ge möjlighet till insyn och påverkan (PBL 5kap. 12, ÄPBL 5kap. 21). Kommunen har dock valt att inte besvara, bemöta eller utreda samrådssynpunkter, utan hanterat dem genom att hänvisa till överklaganderätt och kommunala standarder. På så sätt anser man sig uppenbarligen kunna slippa utreda varje områdes särskilda behov och förutsättningar, och slippa lyssna till synpunkter. Detta ger ingalunda möjlighet till påverkan! I den överklagade planbeskrivningen för Gladö kvarn står (vår egen understrykning): Ambitionen med detaljplanen är att ge möjligheten för fastighetsägarna att utveckla sina fastigheter samtidigt som områdets kvaliteter med stora naturområden och tillgången till Kvarnsjön bevaras. Detaljplanen avväger mellan önskemålet att bevara områdets karaktär och behovet av att anpassa området efter de förändringar som ett ökat permanentboende medfört. Detta innebär att det finns ett behov av ett större underlag för service samtidigt som det finns kvaliteter i att bevara något större fastigheter för att på så sätt behålla vegetationen och den kuperade terrängen. Planen underlättar även för dem som vill både bo och verka i Gladö kvarn då den ger möjlighet att ha verksamheter i bottenvåningen. En ambition är även att skapa möjligheter till fler mötesplatser i området och detaljplanen stöder därför områden som kan innehålla lekplatser och de platser som idag används av fastighetsägarna i området, tennisbanorna och festplatsen, med planbestämmelser. Trots denna text lämnas fastighetsägarnas starkt uttryckta önskemål om minsta möjliga åverkan i området helt utan eftergift istället hänvisas i kommunens samrådsredogörelse (diarenummer SBN PL 2007/47.31, sid 8, sista stycket) till Kommunens policy. Det synsättet utgör ingalunda en avvägning, utan ignorerar helt enkelt önskemålen. Detaljplanen ska reglera Gladö kvarn, ingenting annat. Någon idé om att över 140 kvadratkilometer kommun med bosättningshistoria från stenåldern för 9000 år sedan, till alldeles nyplanerade bostadsområden som exempelvis Västra Balingsnäs i samma naturområde som Gladö kvarn (men 5 kilometer närmare centrum), ska ha likadana vägar oavsett förutsättningar är inte avvägningar, bara enkel pappersexercis. Tillämpning av en kommunal policy för vägar förefaller dessutom mycket godtycklig. Ett område av Gladö kvarns lantliga karaktär, som dessutom präglas av en starkt kuperad topografi, lämpar sig synnerligen dåligt för breda asfalterade vägar. Dagvattenhantering, trafiksäkerhet och inte minst social miljö och livskvalité innebär att kommunens olika standardnivåer av lokalgator inte alls passar in i området. Vi återknyter till ett av Huddinge kommuns allra senaste bostadsprojekt, Västra Balingsnäs, enligt dess detaljplan planerat för ca 260 bostäder i en blandning av flerbostadshus och småhus i olika former : Från detaljplan för Västra Balingsnäs (mars 2007, Huddinge SBN PL 2005/10.313): Vägarnas utformning ska signalera områdets karaktär som naturnära bostadsområde. Samtidigt som utformningen ska ge god framkomlighet ska bredderna hållas nere. De kommunala gatorna ska asfalteras och förses med gång- och cykelbana eller gångbana. Kvartersvägarna med enskilt huvudmannaskap förses med beläggning av oljegrus och kantas av grus för omhändertagande av dagvatten (LOD). 3 (9)

4 Från gestaltningsprogram för Västra Balingsnäs (november 2006): Lokalgator får asfalteras under förutsättning att höjdsättning och utformning sker så att avrinning sker diffust till anslutande grönmark eller till dräneringsstråk I Västra Balingsnäs har man alltså ett delat huvudmannaskap, där s.k. kvartersvägar ska signalera naturnära karaktär och lokalgator får asfalteras. Kvartersvägarna har ett vägområde på 6,5 meter bestående av 0,5 meter grusad stödremsa, 4,5 meter körbana samt 1,0 meter grusad yta för LOD (lokalt omhändertagande av dagvatten). Delat huvudmannaskap och icke asfalterade vägar som signalerar områdets naturnära karaktär är exakt vad de boende i Gladö kvarn ständigt efterfrågar, men konstant nekas med hänvisning till att den kommunala standarden är något annat. En standard kan inte godtyckligt gälla bara ibland och för vissa. Det är självfallet så att varje områdes speciella förutsättningar måste analyseras. Huddinge kommun har i Gladö kvarn-fallet underlåtit att göra den analysen, och istället bestämt att gamla, lantliga Gladö kvarn mitt i naturen bara ska ha breda asfaltsvägar, men nybyggda naturnära Västra Balingsnäs ska ha mysiga grusvägar som signalerar områdets karaktär. Att kommunalt huvudmannaskap ska gälla för samtliga allmänna platser är förvisso huvudregeln, men lagstiftningen ger utrymme för annat om särskilda skäl föreligger. Det anser vi att det verkligen gör här. Vägföreningen har i närmare 70 års tid anlagt, underhållt och snöröjt vägarna till fastighetsägarnas belåtenhet. Kommunen anser i detaljplanen att Fastighetsägareföreningen även fortsättningsvis kan ansvara för förvaltning av tennisbanorna, dansbanan och de nya planerade bryggorna. Vi menar att det på motsvarande sätt är mest lämpligt att rita om detaljplanen så att alla vägar som inte behöver vara lokalgata (bussvägen) omfattas av kvartersområdesklassificeringen och får den kommunala standard som gäller för kvartersväg, samt tas om hand av Vägföreningen. Genom att förändra gemensamhetsanläggningens omfattning, så att bussvägen överlämnas till kommunen, kan kvartersvägarna fortsätta att tillhöra och förvaltas av samfälligheten i en standardnivå som bibehåller områdets karaktär och miljö, samt uppfyller de boendes önskemål och behov. Som beskrivs i proposition 1985/86:1, om ny Plan- och bygglag, var några av syftena med den reform av lagstiftningen som då genomfördes: att ge bättre förutsättningar för de boende att delta i planeringen och påverka utformningen av närmiljön, att ge större frihet och ansvar för den enskilda människan Så som nämns i förarbetena för PBL är proportionalitetsprincipen en del av Europakonventionen som skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Principen kan beskrivas som ett krav på att det alltid ska finnas en rimlig balans mellan ett beslut i en fråga och de konsekvenser som beslutet får för motstående enskilda intressen. Vidare talar propositionen om att Det är viktigt att en avvägning alltid görs i det enskilda ärendet och att beslut som går emot enskilda intressen har en tillräcklig motivering. 4 (9)

5 I förarbetena för PBL görs tydligt att delat huvudmannaskap ska vara möjligt för olika allmänna platser, inom en och samma detaljplan. Vidare beskrivs den äldre plan- och bygglagen: Enligt de nuvarande bestämmelserna i 5 kap. 4 och 6 kap. 26 plan- och bygglagen är huvudregeln att kommunen ska vara huvudman för allmänna platser inom områden med detaljplan om det inte finns särskilda skäl. Kommunen kan emellertid besluta att kommunen inte ska vara huvudman. Med denna ordning måste det framgå av detaljplanen om kommunen har beslutat att avstå från huvudmannaskapet för de allmänna platserna. Bestämmelserna avser alltså de allmänna platserna och den är inte tillämplig på vägar och grönområden m.m. på kvartersmark. Syftet med bestämmelserna är att kommunen inte utan vidare ska kunna avsäga sig huvudmannaskapet. Vi anser att det är tydligt vad intentionen med både den äldre och den nya Plan- och bygglagen är, nämligen att enskilt huvudmannaskap många gånger är önskvärt, men att kommunen inte med tvång ska kunna övervältra ansvaret på annan part. Här har dock Huddinge kommun tagit lagtexten till intäkt för att, mot samfällighetens föreningars vilja, tilltvinga sig huvudmannaskapet för all mark som inte är enskilt ägd. Varken kommunen eller Länsstyrelsen motiverar heller sina avväganden mellan allmänna intressen och enskilda intressen. Av särskild vikt torde vara att motivera vägran att hörsamma synpunkter i de fall detaljplanens syften inte motverkas av en anpassning till de lokala önskemålen. Kommunen talar om förbättrad vägstandard, höjda hastighetsgränser, och trafiksäkerhetsåtgärder (gupp eller liknande) där så bedöms nödvändigt. Att höja hastighetsgränser och ta detta till intäkt för behov av bredare vägar är bakvänt. Likaså är anläggandet av stora, fina vägar för att sedan konstruera hinder på dem för att få ned hastigheterna igen. Genom att i så hög utsträckning som möjligt bibehålla smala grusvägar med 30-begränsning uppnås både högre trafiksäkerhet, lägre buller och framför allt den områdeskaraktär som lockat dit Gladö kvarns fastighetsägare. Kommunens idé att cityfiera området och ovanpå det dyra vägbygget lägga till ytterligare fördyrande trafiksäkerhetsåtgärder, förstör viktiga kulturvärden och förväntas dessutom ske på fastighetsägarnas bekostnad. Anläggningen för sommarvatten har varit i bruk sedan början av 1970-talet. Gladöborna är med detta system föregångare i miljöhänseende. Länsstyrelsen anför att frågan om bevattningsledning från Kvarnsjön är en fråga som inte omfattas av det nu överklagade antagandebeslutet. Vi menar dock att själva avgränsningen att inte hantera frågan om bevattningsledning från Kvarnsjön är en del av det överklagade antagandebeslutet. Miljövinsterna med att kunna bibehålla bevattningsledningssystemet i Gladö kvarn är avsevärda. Det av naturen tempererade, näringsanpassade vattnet gör att inget miljöpåverkande renat dricksvatten används i Gladö kvarns trädgårdar! Felaktigheterna i kommunens handläggning av ärendet är många, bland annat konstaterar vi att: Lantmäterimyndighet som remissinstans för detaljplanen borde varit statliga Lantmäteriet, inte den lokala Lantmäterimyndigheten i Huddinge som är jävig, eftersom det är kommunen som är en av parterna som enligt detaljplanen inte bara ska förvärva mark (inlösen) utan också ska försälja mark genom marktillskott till fastighetsägare oavsett om de är intresserade av att köpa eller inte. 5 (9)

6 , överlämnades till kommunen i samband med samrådsutställningen av detaljplan för Gladö kvarn, av Fastighetsägareföreningens dåvarande ordförande 109 fullmakter från fastighetsägare i Gladö kvarn för att styrka att Vägföreningen eller den föreningen i sitt ställe förordnar för deras talan i fråga om detaljplanen och sammanhörande gatukostnadsutredning. Ingenstans i kommunens dokumentation efter utställningen framgår att 109 st fullmakter är inlämnade. Kommunen har, när beslutet överklagades, undlåtit att skicka samtliga ärendets handlingar till Länsstyrelsen. De utelämnade handlingarna som vi känner till är de 109 fullmakterna samt en överklagan från Sidney Wigren. Länsstyrelsen fick heller inte någon information om fullmakternas existens, eller Wigrens överklagande. Fastighetsägareföreningen uppmärksammade kommunen och Länsstyrelsen på de saknade fullmakterna i juni 2012, och skickade kopior av fullmakterna till Länsstyrelsen. Endast kommunen kan dock styrka att fullmakterna inlämnats i laga ordning, men de har ännu inte återfunnit handlingarna och visar inte heller intresse av att göra det (e-post i ärendet är ännu obesvarad efter att ha skickats till Miljö- och Samhällsbyggnads kundtjänst ). Efter kommunfullmäktiges beslut i december 2011 skickade kommunen felaktigt överklagandehandlingarna till Förvaltningsrätten istället för Länsstyrelsen. Troligen är det någonstans i det misstaget som handlingarna tappats bort. Överklagandet från sakägare Sidney Wigren, har helt sonika utelämnats från handlingarna och ska enligt uppgift ha skickats till Länsstyrelsen efter att de fattat beslut i ärendet. Alla dessa felaktigheter innebär att 40 personers överklaganden avvisats hos Länsstyrelsen eftersom de inte bedömts ha inkommit med synpunkter under samråd, samt att åtminstone ett överklagande över huvud taget inte prövats. Situationen saknar fullständigt rättssäkerhet, och frågan infinner sig huruvida fler överklaganden och synpunkter försvunnit i kommunens bristfälliga handläggning. Att tidplanen för genomförande av gatuutbyggnaden förlängdes med fyra år flera månader efter att detaljplanens samråd avslutats, och endast tre veckor innan antagandebeslut i kommunfullmäktige, är ytterligare tecken på att handläggningen varit undermålig och att otillräckligt underlag och kunskap förelåg under samrådet. I detaljplanen står att De allmänna ytorna, det vill säga vägområden och naturområden, ägs av Huddinge kommun men förvaltas idag av Gladö kvarns Vägförening. Eftersom Vägföreningen anser sig ha äganderätt till stora delar av den gemensamhetsanläggning som kommunen nu vill upplösa och planera som sin egen bör kommunen besvara frågan om när och hur de anser sig ha förvärvat marken. Om kommunen tillåts skriva in mark som sin egen i en detaljplan försämras Vägföreningens möjligheter att hävda sin rätt avsevärt. Länsstyrelsen prövar inte denna fråga, som man anser vara civilrättslig. Det må vara en civilrättslig fråga, men det saknas stöd för påståendet om kommunens ägande, vilket tydliggör att kommunens plan brister i grundförutsättningarna. En detaljplan bör rimligen vara korrekt i innehåll, varför den här frågan inte kan lämnas obesvarad. Oönskade marktillskott Att markinlösen krävs för att uppnå detaljplanens syften (ge förutsättningar för en utbyggnad av ett gemensamt va-system samt ny- och ombyggnad av vägar) är odiskutabelt, även om större delen av markinlösensbehovet bortfaller om kvartersväg istället för lokalgata planeras. 6 (9)

7 Hur marktillskott av över kvm fördelat på 58 fastigheter kan krävas för att uppnå detaljplanens syften är ett mysterium, vilket även Länsstyrelsen uppmärksammar, exempelvis i formuleringen från sid 20 i Länsstyrelsens beslut: Ifrågavarande marköverföring är dock inte nödvändig för genomförandet av detaljplanen. Vi anser att detaljplanen bör återförvisas till Huddinge kommun p.g.a. att de många marktillskotten utgör en detaljeringsgrad som inte behövs för detaljplanens genomförande. Frågan om fastighetsregleringar som inte behövs för att kunna genomföra detaljplanen måste lämnas utanför densamma och istället hanteras i sedvanlig ordning med hjälp av Lantmäteriet. Möjligheten att utöka sin fastighet kan säkerligen locka en del fastighetsägare. Om det tillför fastigheten något värde är fastighetsägare säkerligen glada att ges chansen att köpa mark, men detta måste rimligen ske frivilligt. För att fastighetsägare ska kunna ta ställning till sådant förvärvserbjudande krävs också att kommunen kan uppge ett pris för köpet i ett konkret köperbjudande, vilket inte skett. Fastighetsägarna har endast upplysts om att de måste förvärva marken till ett pris som senare kommer att bestämmas, och undlåtenhet att göra detta kan leda till, ur samrådsredogörelsen, sid 13: Vid bygglovsgivningen gör man en kontroll att fastigheten överensstämmer med gällande detaljplan. Detta kan därför medföra att fastigheten då behöver köpa in mark som detaljplanen säger ska tillföras fastigheten. Om kommunen vill sälja mark till fastighetsägare bör de komma överens om detta före eller, allra senast, under samrådet, för att sedan besluta om en detaljplan där, så som lagen kräver, hänsyn tagits till rådande fastighetsförhållanden. Det är orimligt att kommunen under samrådet lämnat fastighetsägares synpunkter på oönskade marktillskott därhän med motiveringen att det går bra att överklaga detaljplanen, när sedan fastighetsägarna får avslag på överklagandet med Länsstyrelsens besked att Frågan om överföring av mark prövas i samband med fastighetsreglering. På fråga till Länsstyrelsen om hur detta ska komma att få en prövning hänvisas till Lantmäteriet, vilka låter meddela att om kommunens önskemål om fastighetsbildningen är inskriven i detaljplanen så verkställs dessa önskemål, eftersom Lantmäteriets eventuella synpunkter på lämpligheten av fastighetsbildningen ska ha avgivits i detaljplanens samråd. Eftersom Lantmäteriet aldrig ombads lämna synpunkter i samrådet finns dock inga invändningar. De lantmätare som tillfrågats i samrådet är Huddinge kommuns Lantmäterimyndighet, vilken har en jävsposition i frågan och inte hade någon erinran alls i samrådet. Vi menar att det är en befängd vägning mellan enskilda och allmännas intressen att kommunen med detaljplanen som medel anser sig kunna tvinga fastighetsägare att köpa mark. Den tvångsåtgärd kommunen hotar med är fråntagna möjligheter till framtida bygglovsgodkännanden. Dessa fastigheter förvägras således rätten att exempelvis bygga en carport eller byta takbeläggning, om de inte betalar kommunen dyra pengar för mark som fastighetsägarna inte ser någon nytta med. Eftersom åtgärden saknar betydelse för detaljplanens syften finns över huvud taget inget allmänintresse annat än att tillföra kommunen medel. Eftersom dessa medel inte heller avräknas mot kostnaderna för markinlösen som kommunen avkräver fastighetsägarna i form av gatukostnader, finns inte ens en finansiell koppling till detaljplanens genomförande. Att på detta godtyckliga sätt avkräva ett fåtal medborgare vad som i praktiken blir extra skatteinbetalningar på hundratusentals kronor kan omöjligen vara förenligt med svensk lagstiftning, och detaljplaneförslaget måste således omarbetas så att det inte tillåts missbrukas på detta sätt. 7 (9)

8 I den överklagade detaljplanen beskrivs också genomförandeorganisationen, där fastighetsrättsliga frågor ska handläggas av lantmäterimyndigheten i Huddinge kommun. Här anser man således att kommunen är lämplig att bestämma vad som ska tvångsförsäljas, till vilka enskilda individer, och till vilket pris. Återigen saknas insikt i det olämpliga i att kommunen agerar myndighetsutövare i frågor där kommunen själv är en av de berörda parterna. Kostnader för fastighetsägarna Länsstyrelsen har gjort det enkelt för sig genom att påpeka att prövning avseende en överklagad detaljplan omfattar inte frågan om gatukostnadsersättning. Detta är naturligtvis helt riktigt, men nivån på gatukostnaderna är ett direkt resultat av detaljplanens utformning, och måste därför påverka prövningen av huruvida kommunen i sin bedömning har gjort en felaktig avvägning mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och allmänna intressen. Den förevarande situationen utgör ett klassiskt Moment 22: Om det inte går att hävda att kostnaderna är för höga i överklagandet av detaljplanen, och det inte går att hävda att ambitionsnivån i detaljplanen är för hög i gatukostnadsutredningens samråd, hur ska man då göra? Kommunens beslut om gatukostnader kan inte heller överklagas (Plan- och bygglag 2010:900 kap.13 2). Den ständigt återkommande formuleringen i Länsstyrelsens avslag av överklagandena avseende Gladö kvarns detaljplan är: Länsstyrelsen finner, vid en vägning mellan fastighetsägarnas enskilda intressen och de intressen som planen syftar till att tillgodose, att de fördelar som kan vinnas med detaljplanen överväger de nackdelar som planen orsakar... Detaljplanens fördelar uppnås enligt vår mening ännu bättre med en annan gatustandard än den kommunen vill planera. De enskilda intressen som omtalas är härvidlag inte bara subjektiva besvär kring förstörd utsikt, buller, dålig lukt eller andra besvär som förvisso inte ska förminskas men som ändå till syvende och sist är en bedömningsfråga. Inte heller är frågan så okvantifierbar som en bedöming av om en bred asfalterad väg är trevligare än en smal grusväg. Nej, de enskilda intressen som ligger i vågskålen är istället frågan om huruvida fastighetsägare kan behålla sin bostad eller inte! Kommunen har beräknat att befintliga fastighetsägare kommer att bli betalningsskyldiga ungefär kr för gatukostnaderna. Det är dessvärre få familjer förunnat att kunna få fram sådana pengar och majoriteten av Gladö kvarns invånare tillhör sannerligen inte Huddinges mest välbeställda villaägare. Befolkningen i Gladö utgörs i många fall av människor som förverkligat drömmen om ett eget hus, trots små ekonomiska möjligheter, och med ytterst knappa marginaler. En dröm som kunnat uppfyllas eftersom Gladös fastigheter är jämförelsevis lågt prissatta med anledning av det avsides läget 7 km från närmsta butik och med endast 12 dagliga bussar till centrum och bebyggelsen som företrädesvis utgörs av små (55 kvm), äldre sommarhus. Inget av detta är faktorer som förändras av en ny detaljplan. Möjligheten att få lov till att bygga större i framtiden kan förvisso anses tillkomma nu, men eftersom alla färger av politisk majoritet som varit i kommunhuset de senaste 15 åren gjort klart att intentionen finns, har den möjligheten intecknats sedan länge av den så kallade marknaden. 8 (9)

9 Eftersom gatukostnadsreglementet infördes så sent som 2007, långt efter att Huddinge klargjort att VA och vägar skulle byggas i Gladö kvarn, har fastighetsägarna på senare år sett sina fastighetsvärden rasa. Fastighetsägare som köpte i Gladö i 2000-talets början, i tron att en VA-anslutning var nära förestående, till sedvanlig VA-taxa, löper stor risk att även efter en försäljning av fastigheten kvarstå i skuld för oönskade vägar och parker som kommunen tvingat fram. Inte ens att flytta från sitt hem löser skulden. Kommunen menar att det finns möjligheter till avbetalning och anstånd. Men villkor för båda dessa alternativ innebär enligt Huddinge kommuns gatukostnadsreglemente (Huddinge kommuns författningssamling HKF 3100) att Pantbrev ska ställas med företrädesrätt inom fastighetens taxeringsvärde, vilket de facto innebär att den som till större delen redan belånat sitt hus utestängs från denna finansieringsmöjlighet. Observera att vi här endast talar om gatukostnaderna. Om fastighetsägaren vill dra nytta av detaljplanens fördelar och ansluta sig till VA-systemet, bygga ut, stycka av eller liknande uppstår ytterligare kostnader och möjligheten till anstånd med gatukostnadsbetalningen försvinner vid ny-/tillbyggnad, avstyckning samt överlåtelse. Är fastighetsägaren dessutom någon av de 58 till vilken kommunen vill tvångsavyttra mark tillkommer kostnaden för det. Priset avgörs i fastighetsbildningen, men kommunens tjänstemän uppger att det troligen kommer att vara över 1000 kr/kvm. De 58 fastigheterna ska tillföras i genomsnitt 316 kvm mark och de största tillskotten avser över 600 kvm. En fastighetsägare som vill bibehålla samma boendesituation som tidigare kan alltså behöva betala över kronor till kommunen! Med VA-anslutning blir det över 1 miljon kronor. Eftersom detaljplanens huvudsakliga syfte, tillika anledningen till dess uppkomst, är att möjliggöra gemensam VA-hantering för att säkerställa naturområdets långsiktigt goda miljö, är det mycket olyckligt att detaljplanens komplexitet och ambitionsnivå leder till så höga kostnader för fastighetsägarna att det för många blir en omöjlighet att finansiera VAanslutningen. Detaljplanearbetets utgångspunkt borde varit att uppnå så hög VA-anslutningsgrad som möjligt, i likhet med vad de boende i området också uttrycker önskemål om, men den miljöfokuseringen har fått stå tillbaka till förmån för policy-dokument som utan motivering föreskriver samma vägstandard till svamppromenaden som kring IKEA i Kungens Kurva. Sammanfattningsvis begär Vägföreningen och Fastighetsägareföreningen i Gladö kvarn, samt de fastighetsägare vi företräder, att detaljplanen upphävs, så att Huddinge kommun kan börja om processen och i samråd med de boende ta fram en detaljplan för Gladö kvarn som de boende i området kan acceptera. Mot den antagna detaljplanen finns ett massivt motstånd från de boende inom området och de anser att kommunen förstör deras livsmiljö och att kommunen inte hörsammar vad de säger. Kommunen behöver utreda ytterligare områdets karaktär, frågan om äganderätten för vägarna, vägstandarden liksom gemensamhetsanläggningens omfattning. Gladökvarns Fastighetsägareförening Gladökvarns Vägförening Jenny Malmén, ordförande Martin Felldin, ordförande Kärrsjövägen 16 Össjövägen Huddinge Huddinge 9 (9)