Frågan är vilka berättelser man som journalist ska berätta

Transkript

1 Frågan är vilka berättelser man som journalist ska berätta Andrew Holtz, tidigare medicinreporter på CNN, ordförande för amerikanska medicinjournalistföreningen AHCJ och författare till tre böcker om tv-såporna House och Grey s Anatomy Kan du berätta lite om din bakgrund och hur du började inom medicinjournalistiken? Jag är naturvetare med fysik som huvudämne. Under studietiden jobbade jag med radioprogram vid sidan om studierna. Datorer och rymden var mina stora intressen, och jag ville tidigt bli vetenskapsreporter. Jag fick chansen att börja på TV-bolaget CNN när företaget vara bara sex veckor gammalt. I sex år arbetade jag som allmänreporter innan det 1987 blev en öppning inom vetenskapsredaktionen. Totalt jobbade jag 17 år där. Gary Switzer, numera på Health News Review, som basade för medicinreportaget blev min mentor. Med tiden slogs jag alltmer av gapet mellan verkligheten och människors uppfattning om verkligheten. Jag reagerade mot mediernas besatthet av det allra senaste, de mest udda behandlingarna. Detta beror dels på nyhetsverksamhetens beroende av en ständig ström nyheter, dels på att läkemedelsindustrin och den medicintekniska industrin marknadsför exotiska nymodigheter, som definitionsmässigt har mycket lite relevans för den allmänna folkhälsan. Så jag blev mer och mer intresserad av avståndet mellan vad den genomsnittlige tittaren behöver veta om hälsa och vad han eller hon verkligen får se, både på tv-nyheterna och i de fiktiva tv-serierna. författaren och Studentlitteratur 7

2 Var det därför du lämnade CNN? Ja, ett av skälen till att jag lämnade CNN var att det kändes otillfredsställande att göra reportage om saker som jag visste inte hade någon större betydelse för gemene man, men som vi var tvungna att rapportera om. Det handlade ofta om något nytt läkemedel eller någon apparat som förbättrats på något marginellt sätt. Javisst, om du var en patient och råkade ha just den aktuella sjukdomen, då var den nyheten av avgörande betydelse för dig. Men de allra flesta människor skulle aldrig komma att få sjukdomen ifråga eller någonsin ens känna någon som hade den sjukdomen, så varför behövde de känna till den nyheten? Människor har i dag tillgång till hur mycket hälsoinformation och annan information som helst men behöver hjälp att handskas med den. De har ingen aning om vilken information som är trovärdig och vad den kan betyda för dem. I själva verket distraheras människor av den enorma mängden irrelevant information. De lär sig alla möjliga intrikata detaljer om saker som inte spelar någon större roll för dem överhuvudtaget. Antingen skräms medierna eller lovar för mycket. Det är så medierna fungerar. Tv måste göras spännande, fakta får ofta vika för det fantasieggande. En typ av kritik mot mediernas hälsomaterial är att den inte speglar den verkliga förekomsten av sjukdomar utan förvränger verkligheten. Jag håller inte riktigt med om den kritiken. Jag anser inte att journalister ska vara hälsokommunikatörer eller hälsoupplysare. Vårt jobb är inte att framställa folkhälsobroschyrer utan att bevaka nyheterna, så det kommer alltid att finnas en diskrepans mellan verkligheten och medieinnehållet. Däremot finns det viktiga händelser och frågor som vi borde bevaka, inte nödvändigtvis för att de är pinfärska nyheter utan för att de handlar om viktiga saker som människor inte känner till. Vi borde också vara oberoende granskare och vakthundar vad gäller hälsopolicy och hälsoindustri. Men den uppgiften har journalisterna varit jättedåliga på, vilket beror på en kombination av brist på expertis och intresse. Istället har många journalister fungerat som hejarklackar åt den medicinska forskningens och industrins senaste framgångar utan någon kritisk distans. 8 författaren och Studentlitteratur

3 Tycker du att Media Doctor och dess motsvarighet Health News Review i USA med sina kvalitetskriterier och betygssättning av hälsonyheter fungerar som ett bra korrektiv? Dessa kriterier fungerar egentligen bara för medicinska interventioner, medan det viktigaste människor behöver förstå gäller hälsan, inte medicinen. Den mesta forskning som jag har sett säger att medicinska insatser bara svarar för omkring 10 procent av människors hälsa och livslängd. Resten beror på sociala omständigheter, där social jämlikhet är den främsta faktorn. Därför är det viktigt med en allmän sjukförsäkring exempelvis. Det hänger också samman med varför jag kallar mig hälsoreporter snarare än medicinreporter. Inom den amerikanska medicinjournalistföreningen hade vi en konflikt om den här namnfrågan. Jag pratar alltid om hälsa och hälsovård. De flesta människor betraktar hälsa och medicin som synonyma, men de är helt olika saker. Om man vill åstadkomma dramatiska förändringar av folkhälsan, är det skolan, lokalsamhället, stadsplaneringen och sådana saker som påverkar folkhälsan mycket mer än antalet läkare. Den här uppfattningen är potentiellt explosiv i USA, eftersom människor tycker att det låter som socialism och omfördelning av ekonomiska tillgångar. Hur kom du in på att skriva böcker om medicinska såpoperor som House och Grey s Anatomy? Jag kom på att man kunde använda såpan som utgångspunkt för att förklara verkliga medicinska förhållanden. Handlingen i första House-serien gick oftast ut på att något negativt hänt som personalen skulle försöka lösa. Vi får följa läkarnas sätt att resonera och diagnostisera sjukdomen. Just den delen beskrivs korrekt, även om programmet innehåller överdrifter. Programmet handlar till 95 procent om verkliga förhållanden. När jag gjorde research för den första boken om House pratade jag med läkare inom socialmedicin, akutmedicin och andra specialiteter. De förklarade för mig hur de resonerar, hur allt beror på omständigheterna och hur man går igenom alla möjliga orsaker till patientens besvär. Så programmet är bara kryddan författaren och Studentlitteratur 9

4 som ska locka tittare att lära sig mer om medicin, exempelvis läkarledd dödshjälp som togs upp i ett program. Min andra bok om House tog upp helt andra aspekter, den handlade mer om karaktärerna. En av rollfigurerna, en läkare, begick självmord, så jag skrev om arbetsvillkoren för män och kvinnor. I dag är hälften av läkarstudenterna kvinnor, och kvinnor vill ofta arbeta deltid och så vidare. Jag belyste om det var jobbet som ökade risken för självmord eller kanske personlighetsfaktorer hos läkarna. De vill inte fråga efter hjälp och litar inte själva på vården där de arbetar. Inom det amerikanska flygvapnet har det skett en intressant förändring. Där var självmord en viktig dödsorsak. Piloterna ville inte berätta när de mådde dåligt eller prata om personliga problem, eftersom man då riskerade att inte få flyga, vilket var det värsta som kunde hända en pilot. Så flygvapnet har försökt ändra på dessa yrkesmässiga värderingar, och många säger att det krävs en liknande kulturförändring inom medicinen. Såporna förmedlar, tror jag, föreställningarna att ju mer av medicinska åtgärder som människor får, desto bättre, och att det som är nytt är bättre än det beprövade. Men dessa tankar saknar stöd. I USA har människor också uppfattningen att staten håller på att ta över, att det finns en doktor House med en experimentell behandlingsmetod någonstans som skulle kunna rädda dig, men att den stoppas av någon byråkrat. Sådana idéer förhindrar en rationell hälso- och sjukvårdsutveckling. Så många av tittarna har ingen distans till såporna, menar du? House är bara en tv-show, men det finns mycket forskning som visar att folk påverkas av den, även om de vet att den är påhittad. Människor tror mest på sina egna personliga erfarenheter, därefter sådant som hänt deras vänner och bekanta och sist medierna. Men människor saknar ju egna erfarenheter av vården, så medierna fyller detta kunskapsvakuum. De har svårt att skilja fakta från fantasier. De kan å ena sidan rationellt sett förstå att det bara är en påhittad show. Men om man frågar dem som forskare gjort om de vet hur det ser ut i en operationssal, så svarar de tveklöst ja. 10 författaren och Studentlitteratur

5 De tycker att de kan bedöma om såpornas skildring överensstämmer med verkligheten eller inte. Med serien ER förändrades allt. Man ville vara mer verklighetstrogen. Läkare och sjuksköterskor heltidsanställdes som manusförfattare och konsulter för att alla detaljer skulle stämma. Det var viktigt för att serien skulle uppfattas som realistisk, ansåg producenterna. Så jag har förtroende för att om de nämner ett läkemedel, så är det ett verkligt läkemedel, och om de pratar om en effekt eller en komplikation, så är det något som verkligen skulle kunna hända. Visst manipulerar de tiden, så att saker som i verkligheten skulle utspela sig över flera månader eller år komprimeras till en enda dag, men det är i alla fall verklighetsbaserat. Problemet är dock att denna realism kan göra serien ännu mer missvisande och förödande för tittarna. Eftersom detaljerna stämmer, så ökar också trovärdigheten i det som är rena fantasier ännu mer, och tittaren sugs in. Han eller hon har ju redan köpt det verklighetstrogna i miljöbeskrivningen. Skildringen av sjukhuset eller hur saker och ting går till, som är så överdrivna, blir trovärdiga. Människor får uppfattningen att det finns en massa konstiga hot ute i samhället som drabbar unga, vackra människor, och visst förekommer sådant. Men sjukhusen är ju i stället fulla med människor som har banala kroniska sjukdomar, sjukdomar som inte går att bota. Medan folk som tittar på tv-såporna kan tro att om du är sjuk så är lösningen att hitta en hjältemodig läkare som satsar allt och använder alla knäppa apparater och metoder och otestade läkemedel för att rädda dig. Det är en fantastisk historia, men i själva verket är det mer sannolikt att en sådan läkare dödar dig än hjälper dig. Alla studier som jag känner till som jämfört aggressiva interventioner med mer konservativ behandling har visat att de senare i allmänhet fungerar bättre. Absolut, om du befinner dig i en desperat situation där du inte har något att förlora, så visst kan det stämma, men de flesta människor är inte där. De kanske är sjuka, men en aggressiv behandling, en operation eller läkemedelsbehandling exempelvis, gör troligen mer skada än nytta. Vad gäller Grey s Anatomy var det svårt för mig att få tillgång till ett medicinskt universitet och få observera utbildningen. Det är normalt förbjudet för journalister att observera hälso- och sjukvård av integritetsskäl. Man författaren och Studentlitteratur 11

6 måste få tillstånd från patienterna. Men om syftet är legitimt, går det bra. Så till slut lyckades jag övertyga juristerna om att syftet var gott, och jag gick med på vissa saker, att ge något tillbaka som kunde förbättra utbildningens kvalitet, och då fick jag till slut lov att samla material till boken. Beslutsfattare påverkas också av starka berättelser som är övertygande men inte nödvändigtvis rationella eller sanna. Alla nyheter eller underhållningsprogram måste berätta en fängslande berättelse först för att få din uppmärksamhet. Men frågan är vilka berättelser man som journalist ska berätta, och hur man ska hitta dem. Det finns drabbande historier som beskriver den verkliga världen och hur saker och ting fungerar. Varför vi inte har fler trottoarer och cykelvägar, varför bostadsområdena i storstäderna med de flesta överviktiga har minst tillgång till fullgod kost. Människorna där kan inte få tag på nyttiga matvaror, det finns inga bra livsmedelsaffärer, och de har inga bilar eller bussar som kan ta dem någon annanstans. De går inte ut och joggar, därför att området är farligt. Så det är sådana historier som behöver berättas om hälsans bestämningsfaktorer. Men hur ska du förmänskliga historierna, och var är bevisen? Det är mycket svårare att få till ett sådant nyhetsinslag än ett inslag om det senaste läkemedlet, där företaget förser dig med patienter och läkare att intervjua och gör allt arbete åt dig. Medan om du vill göra ett inslag om folkhälsa, får du ingen hjälp alls. Så du kan välja mellan att göra ett färdigtuggat inslag eller göra din egen research och ta reda på allt själv, vilket naturligtvis kostar mer i tid och pengar. Det är ett verkligt praktiskt problem. David Finer 12 författaren och Studentlitteratur