Idrott och mångfald februari 2015 i Karlstad

Transkript

1 Text: Jonas Carplind / Foto: Patrik Norlin, Debora Karlsson och Alexia Gustavsson /Layout: Monika Wikström Idrott och mångfald februari 2015 i Karlstad Mer information från konferensen som; bilder, PP-presentationer och UR (filmer från konf.) hittar du på:

2 Dag 1, 11/2 Inledning För fjärde gången i ordningen arrangerades konferensen Idrott och mångfald i Karlstad. Denna gång med huvudtemat Dolda funktionsnedsättningar kan alla vara med? I Aula Magna på Karlstads universitet hölls föreläsningar och diskussioner, där rön inom forskning lades fram, olika projekt presenterades samt erfarenheter och tips delgavs, med fokus på att kunna se funktionsnedsättningar som styrkor istället för hinder. Arrangörer för årets konferens var Karlstads universitet, Karlstads kommun, Värmlands Idrottsförbund, SISU Idrottsutbildarna, Region Värmland, Riksidrottsförbundet, Sveriges kommuner och landsting och Centrum för Idrottsforskning. På konferensen var 98 kommuner, 5 förtroendevalda politiker, 69 personer från olika förbund, 15 föreningar samt 56 studenter representerade = 243 deltagare sammanlagt. Vi är alla olika men har lika värde, fortsatte Malin Olin. Vikten av bred och allomfattande mångfald poängterades samt att kunskapen om dolda funktionsnedsättningar måste bli bredare och bättre. I vår strategiska plan inom kommunen har vi en stad för alla som vision, avslutade Johanna Larsson och betonade hur viktigt det är att man arbetar mot samma mål överallt. Konferencierer för årets konferens var Sandra Sundbäck och Erika Bergkvist. Johanna Larsson, Malin Olin och Thomas Blom Vid öppnandet av årets konferens hälsade Karlstads universitets prorektor Thomas Blom, Malin Olin, ordförande Värmlands Idrottsförbund/SISU Idrottsutbildarna Värmland och Johanna Larsson på Karlstads kommuns kultur- och fritidsnämnd gäster och åhörare välkomna. Thomas Blom inledde med att förtydliga att mångfald är att respektera att alla är olika, och att det finns kvaliteter hos alla. Vidare poängterades allas lika värde, oavsett kön, härkomst, etnicitet, sexuell läggning eller fysiska, psykiska och sociala förutsättningar. 1

3 Idrott och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Slutligen uppmanar Maria till att våga fråga för att lära sig, och att dolda funktionsnedsättningar inte ska behöva ses som hinder, utan snarare som tillgångar. Detta för att personer med dolda funktionsnedsättningar ska kunna delta på idrottslektioner, vara aktiva i idrottsföreningar men även för att de ska bli bemötta med respekt och förståelse. Samarbeta med experter och då inte bara sådana som kan det ur ett kliniskt perspektiv, utan även människor som har erfarit det själva. Våga fråga: Vad var det som gjorde att det funkade? Alla vinner på att det fungerar bättre, menade Maria. Maria Unenge Hallebäck, Överläkare, med. dr. Till vardags är Maria överläkare och knuten till folkhälsovetenskap där hon arbetar med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Hon berättade om sina erfarenheter samt sådant som man bör tänka på. Maria Unenge Hallebäck Problematiken med funktionsnedsättningar som är dolda kan många gånger just bero på att de för det mesta inte märks. De som främst nämns är ADHD, ADD, autism och Tourettes syndrom. ADHD finns hela tiden men märks inte hela tiden. Vid engagemang märks den inte. Koncentrationssvårigheterna kan handla om att låta bli att göra något annat, förklarade Maria. Maria förklarar vidare att spontanitet och ett levande i nuet ofta förekommer, där aktiviteter inte ska bordläggas till en nära eller avlägsen framtid, utan göras här och nu. Detta är sådant som gemene man troligen känner igen sig i, menar Maria, där sådant som intresserar en ofta tar överhand till förmån för något som inte är lika roligt. Undanflykter vid vissa aktiviteter och sådant som ska göras har alla. Men om jag gör något som jag tycker är kul, inte tänker jag då att jag ska sortera lite på skrivbordet eller hänga lite tvätt, sade Maria. 2

4 Physical Activity as a Potential Strategy for Managing ADHD in Young Children - Forskning kring Idrott och ADHD Handboll för alla verksamhet för barn med ADHD Al Smith, professor vid Michigan State University Med utgångspunkt i både sin egen och andras forskning föreläste Al om hur ADHD kan ta uttryck i tidig ålder och hur den kan te sig i samband med fysisk aktivitet, både i och utanför skolan. Al har konstaterat att barn med ADHD är mer fysiskt aktiva än andra barn, både under skoldagen som på fritiden. Vidare verkar detta, inte helt överraskande, ha en positiv verkan på motorik och koordination. Med detta menade Al att det kan vara så att barn med ADHD kan använda sin funktionsnedsättning som en styrka. Slutligen menar Al att det inte finns något färdigt recept för hur man ska gå till väga för att använda fysisk aktivitet som medicin för barn med ADHD, men poängterar vikten av att skolan underlättar för barns idrottande i allmänhet. Malin Bisso, IK Bolton, Malin Bernt, Idrottsförvaltningen i Stockholm Stad och Håkan Nilsson, Stockholmsidrotten IK Bolton har tillsammans med SISU Idrottsutbildarna Stockholm startat projektet Handboll för alla, som riktar sig till barn med dolda funktionsnedsättningar. Detta för att den ordinarie verksamheten ofta kan vara jobbig för dessa barn, men även för att kunskaper och erfarenheter inom området saknas. Detta är ett pilotprojekt där barn med funktionsnedsättningar erbjuds att idrotta i en förening. Först får de börja i en mindre grupp för att, kanske, senare gå in i den vanliga verksamheten, sade Anna Bisso. I Idrottspolitiskt program för Stockholm Stad är barn, ungdomar och vuxna med dolda funktionsnedsättningar en av de prioriterade målgrupperna, och som det ska satsas extra på. Detta för att hitta nya sätt att jobba på för att nå de som är fysiskt inaktiva i dessa målgrupper. I fyra av de åtta projekt som för tillfället är igång ingår det personer med olika former av funktionsnedsättningar. Fritid för alla består av ett nätverk av ansvariga kontaktpersoner och i Fritidsnätet samlar vi fritidsaktiviteter för barn och vuxna med funktionsnedsättning, berättade Malin Bernt. Al Smith Håkan Nilsson på Stockholmsidrotten berättade att projektets upplägg och innehåll har lagts över på det ordinarie utbildningsprogrammet samt poängterar 3

5 vikten av att föreningar ser till att stötta det helhjärtat, med både sociala och ekonomiska resurser. Den förutsägbara ledaren Vi vill ge oss möjlighet att vara långsiktiga i vårt tänk, att inte bara skapa förutsättningar för projektåren, utan även för framtida utveckling, förklarade Håkan. Måns Lööf, Sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle I sitt arbete inom barn- och ungdomspsykiatrin var Måns med och startade ett klättringsläger för barn och ungdomar med ADHD i Gävle, med syftet att träna dem i relationer och socialt samspel. Det här lägret gjorde funktionsnedsättningar till funktionstillgångar och föräldrarna som satt och såg sina barn lyckas var alldeles tagna av att få vara med, berättade Måns. Malin Bernt Som målsättning att träna barn och ungdomar i relationer och socialt samspel samt stärka deras självförtroende med en fritidsaktivitet som de tycker är rolig. Måns berättade att många föräldrar har upplevt en förändring till det bättre även i hemmiljön. Slutligen berättar Måns att drivkraften bottnar i att bredda kunskapen om dolda funktionsnedsättningar bland ledare och föräldrar. Idrott för alla, eller? Jag möter många barn som beskriver att de inte får vara med i idrotten. Vem är ledare? Det är oftast föräldrar. Föräldrar som till vardags jobbar på kontoret eller i en affär. Så jag kontaktade SISU Idrottsutbildarna och Gästriklands Idrottsförbund och blev mottagen med öppna armar! Vårt mål var att öka kunskapen hos ledare och föräldrar om neuropsykiatri, sade Måns. 4

6 Jag är inte dum i huvudet jag har Asperger Joanna Halvardsson, bloggare och föreläsare Mot bakgrund av sina egna erfarenheter berättar Joanna på ett gripande sätt om hur en funktionsnedsättning kan bli till en styrka; att kunna vända på tillvaron och se möjligheter istället för begränsningar. Likaså att inte stämpla människor och placera dem i fack, utan se det unika i alla. Joanna Halvardsson När jag behöver göra något tar jag fram min Aspergerkraft. Då gör jag allt med 420 procent. Det finns inte 48 timmar på ett dygn. Men jag skapar 48 timmar på ett dygn. Det finns ingen lista på hur vanliga människor är och det finns inte heller någon lista på hur människor med Asperger är, sade Joanna. Vidare menar Joanna att utbildning och mer kunskap om Asperger och andra dolda funktionsnedsättningar är av stor vikt och framförallt att man ska våga prata om det i större utsträckning. Visa att det är okej att prata om det. Visa att det är okej att vara olika. Visa att det är okej att inte vara normal. Hur normala är ni här inne liksom? Ingenting är omöjligt. Det är bara olika svårt. Som en sa till mig en gång: du har ingen funktionsnedsättning, du har en funktionsförbättring, avslutade Joanna. 5

7 Bilder från middagen på Karlstad CCC Underhållning med Tor och David 6

8 Dag 2, 12/2 Rörelse en underskattad medicin man gjorde. Hon menar vidare att primära rörelsemönster kombineras med beteende, vanor och emotionell respons. Som avslutning vävs allt samman på så vis att man kan konstatera att fysisk aktivitet för med sig mycket positivt, vare sig man har funktionsnedsättning eller inte. Det verkar vara väldigt viktigt att träna grundmotorik för att träna den sociala kompetensen. Socialt väl fungerande människor har ofta bättre möjlighet att utveckla sig både fysiskt och kognitivt. Men vilket kom först, hönan e ägget? avslutade Susanne. Susanne Wolmesjö, fil. mag. pedagogik, Bosön Idrottsfolkhögskola Med ett projekt i USA bakom sig, som syftade till att få barn att vara mer fysiskt aktiva, berättade Susanne att ohälsa i vuxen ålder ofta kan vara föranlett av dålig motorik i tidig ålder. Hon poängterade också att grovmotoriken måste komma före finmotoriken, eftersom glädjen i aktiviteter kan försvinna om man känner sig otillräcklig. Eftersom forskning pekar på att stillasittande i för stor utsträckning inte är bra för hälsan, pekar Susanne på vikten av att låta barn röra på sig så mycket som möjligt, så att både intresset och de motoriska färdigheterna utvecklas. Publiken får testa på olika övningar som Susanne visar. Det är både jobbigt och farligt att sitta stilla. Varför inte slå en twist tre gånger om dagen istället för att ta piller? Föreslog Susanne. Susanne berättar om en pojke med autism som inte ville kramas men som lärde sig när han fick se hur 7

9 Fritidsnätet ett lyckat samarbete över kommungränserna föreningslivet, som har flutit på så bra. Alla såg behov och så samarbetade vi omkring hur vi kunde möta behoven, fortsatte Markus. Förhoppningen är att de som har tagit del av Fritidsnätet så småningom ska kunna föra det vidare på egen hand. Jag har träffat många ungdomar som jag vet skulle få det svårt att få jobb idag. Vem skulle kunna göra ett bättre jobb om inte de? avslutade Markus. Samtal med aktiva, föräldrar och ledare våra erfarenheter från idrotten och livet Markus Blomqvist, verksamhetsansvarig på People and Technology AB Med stor passion för såväl människor som teknik och med bakgrund i både närings- och föreningslivet startade Markus en webbtjänst med syftet att hitta fritidsaktiviteter för människor med någon form av funktionsnedsättning. Efter att ha haltat i början tog projektet alltmer fart och ett långsiktigt arbete började gro. Vi ville inspirera, såklart. Vi ville inkludera. Men vi ville också instruera. Vad? När? Hur? Varför? Och vad kommer att hända sen? sade Markus. Efter fyra år avslutades projektet, men det tog inte slut där. Projektet hade berört och efter att ha kommit i kontakt med Fritid för alla tog arbetet ny fart. Envisheten segrar. Ett frö slår rot, fortsatte Markus. I en förstudie med 255 respondenter som deltagit i intervjuer och enkätundersökningar tillsattes en styrgrupp i syfte att föra projektet vidare och ta reda på hur man smidigast skulle göra det. Ni kan tänka hur det är att göra en sida för folk med funktionsnedsättning. Hur hittar vi det gyllene snittet? Hur når vi till precis alla? sade Markus invigdes Fritidsnätet och arbetet går vidare än idag i tron om att tillgängligheten ska bli ännu mer omfattande. Anna Wennerlund Cruickshank, Azita Iranipour och Helen Wesström I ett samtal mellan tre personer med olika perspektiv utifrån att leva med en funktionsnedsättning delgav och diskuterades erfarenheter och sådant som skulle kunna bli bättre. Som förälder har jag känt att jag måste finnas tillhands hela tiden. Å ena sidan vill jag inte att min dotter ska särbehandlas. Å andra sidan vill jag att hon ska särbehandlas när hon behöver särbehandlas, berättade Anna. Det är nya utmaningar varje dag. När han är på plats på hockeyn ska allt flyta på som det ska. Det kan vara lätt att fastna i en tanke och då är det viktigt att lotsa honom igenom, fortsatte Azita Iranipour. Helen, som har diagnostiserats med Asperger och ADHD, berättar om de erfarenheter som hon själv har och hur hon tror att man kan få en förändring till det bättre. Jag har aldrig varit med om ett samarbete mellan så många olika parter, i varken näringslivet eller 8

10 Det finns så mycket kunskap så ta vara på dessa ungdomar. Peppa dem, stärk dem, låt dem vara med! Idrotten har skapat struktur för mig. Så länge jag fick träna var det inte deppigt alls, berättade Helen. Allas rätt att vara med Helen Wesström Aila Ibanez Mengüc, Riksidrottsförbundet Efter att ha diagnostiserats med ADHD själv och har ett barn med ADHD berättade Aila om sina erfarenheter, både som förälder och som ledare, och hur hon hoppades att det ska bli i framtiden. Jag är övertygad om att det har funnits minst ett eller två barn med ADHD i varje grupp jag har haft under 20 år. När det inte riktigt fungerar beror det mycket på okunskap hos ledaren. Det är dock inte ledarnas fel. Det handlar om okunskap hos samhället i stort, sade Aila. Aila menar att varje ledare måste ställa sig frågan vem man är ledare för, och att svaret borde vara alla. Hon berättar om styrdokumentet Idrotten vill, där anvisningar om bland annat barn- och ungdomsidrott finns. Det är ett stort arbete som pågår just nu för att vi ska leva upp till vad idrotten vill. Det handlar också om att den egna individen, oavsett diagnos eller inte, ska få påverka sin verksamhet. Det finns något för alla inom idrotten, det lovar jag, berättade Aila. Slutligen förklarar Aila hur det är bra för samhället i stort om idrotten blir än mer inkluderande, där alla är välkomna oavsett fysisk, psykisk och social hälsa. Vi vet att barn och ungdomar utvecklas i olika takt. Vi vet att de lär sig på olika sätt. Finns det en bra verksamhet kan det vara så att det gör en jätteskillnad för den enskilda individen. Att vara en del av ett samhälle och känna att man är någonting, menade Aila. 9

11 Mr. Tourette och jag-version Classic Avslutningsvis Pelle Sandstrack, föreläsare, författare och ofrivillig ståuppare Som en rafflande avslutning på 2015 års upplaga av Idrott och mångfald berättade Pelle Sandstrack om sitt liv och sina erfarenheter med att ha Tourettes. Efter att ha presenterat sig själv som föreläsare, författare och ofrivillig ståuppare blandades hysterisk humor och många skratt med allvar och tystnad. Några budskap som sammanfattar hela konferensen på alla sätt och vis var: Våga prata om det! Lär av dem som vet och se till att Sverige får världens bästa idrott, där alla är välkomna och får inkluderas! Det är precis vad idrotten vill. Per Dalebjer, Värmlands Idrottsförbund, Karin Karlsson, Karlstads Kommun och Christian Augustsson, Karlstads universitet Som summering av årets konferens berättas kort om hur arbetet kommer att fortgå ur kommun-, forsknings- och föreningsperspektiv, gällande idrott och mångfald. Alla ska få plats i idrotten. Dessa kunskaper ska föras in i ledarutbildningar, så att vi som ledare kan möta deltagarna på rätt sätt, sade Per Dalebjer, Värmlands Idrottsförbund. Vår roll som kommun är att stödja det här. Ställ krav på oss. Vi jobbar tillsammans för att utforma hur det ska gå till, fortsatte Karin Karlsson, Karlstads kommun. Vi från forskningens sida som utgår från barnperspektiv anser vi att vi behöver bli bättre på att titta på barns miljö, även utanför lagidrotten. Att idrotten, som ska vara till för alla, kan göra att det är särskilt viktigt att ha kunskapen för att kunna möta alla barn. Det är av största vikt att tänka på att barnperspektiv innefattar alla barn, avslutade Christian Augustsson, Karlstads universitet. 10

12 Intervjuer Per Dalebjer, distriktsidrottschef på Värmlands Idrottsförbund Vad tycker du om årets konferens? Jag tycker att den har varit jättebra. Best ever! Temat var speciellt i år men den röda tråden från första konferensen hänger i. Det började med jämställdhet och integration bland annat, och allting hänger ihop. Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? Det som har varit speciellt i år är att vi hade ett upplägg mycket akademisk kunskap varvat med känsloupplevelser, och jag tror att det berör. De som delar med sig av sina livserfarenheter är oerhört värdefullt för oss att ta del av, och där tror jag att vi har mycket kunskap att hämta. Peter Bergwall Virtanen, Örebro Läns Idrottsförbund Vad tycker du om årets konferens? Jag tycker att det är ett angeläget ämne. Någonting som vi inom idrotten måste jobba med mycket mer, att göra idrotten tillgänglig för alla. Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? De tips och idéer om vad andra har jobbat med, så att vi kan ta upp nya trådar i vårt arbete. Mycket nyttiga saker som har sagts, inte minst när människors egna erfarenheter lyfts fram. Charles Carayol, Blackeberg Basket Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? Ledarrollen har jag läst och hört mycket om tidigare, men föräldraskapet var en intressant och värdefull ingång. Att föräldrarnas roll är stor och att kommunikationen mellan dem och föräldrar är viktig, och att man har mycket att lära från dem. Josefin Stolpen & Ida Karlsson, Kristinehamn Folkhögskola Vad tycker du om årets konferens? Jag tycker att den är jättebra. Lärorik. Vi läser specialpedagogik och detta är ju en viktig del som man absolut inte får glömma bort. Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? Joanna var väldigt bra. Hon blev personlig och det var inte bara sport, utan även hennes syn. Det var väldigt givande. Sen gör komiken en stor del, det blir bättre Johan Larsson, Sundbybergs Stad Vad tycker du om årets konferens? Bra, väldigt intressant. Variation på föreläsningarna och seminarierna. Allt från vetenskap och forskning till egna erfarenheter och upplevelser. Sen gör ju komiken mycket och man håller sig alert. Är det något speciellt som Du tar med dig härifrån? Jag är ganska ny i branschen så att säga, så det mesta är sådant som jag kommer att ha nytta av i mitt dagliga arbete med barn och unga. Vad tycker du om årets konferens? Riktigt lärorikt! Bra för mig både som lärare och ledare i förening på många sätt. Jag tycker att en del är väl ganska självklart för just mig men en hel del relativt nytt, vilket var bra. Jag känner att jag vill dela med mig av denna information till yngre ledare i min förening. 11

13 Fler bilder från dagarna 12