misshandeln i Gullänget

Transkript

1 Allehandas rapportering misshandeln i Gullänget av På nyårsnatten blev en yngre man misshandlad i Gullänget. Allehanda rapporterade saken i sin helhet på detta sätt: Bilförare grovt misshandlad blev invinkad av tre män: Hotat att döda honom Under natten mot tisdag beordrades polisen till sjukhuset där en man i 25årsåldern uppgett att han blivit hotad och misshandlad. Vi bedömer det som att han har blivit utsatt för en grov misshandel, säger SvenOlof Gustavsson på polisen. Händelsen ska ha inträffat vid ett-tiden under natten mot tisdag på Gullänget i Örnsköldsviks kommun.

2 Enligt polisen ska mannen ha färdats i sin bil då han blev invinkad av tre män. Mannen kom körande och då stoppade de honom, säger Sven-Olof Gustavsson, jourhavande förundersökningsledare vid polisen. Då mannen stannade till blev han misshandlad. Två av männen ska ha varit aktiv i misshandeln och en utav dem ska även ha hotat att döda honom, säger Sven-Olof Gustavsson. Har de använt något tillhygge i samband med händelsen? Nej, det har de inte, säger han. Flera patruller har sökt efter gärningsmännen, men utan att påträffa dem. Polisen har hållit förhör och upprättat en anmälan om grov misshandel. Nu visar det sig att brottsoffret själv beskriver händelsen så här på Instagram:

3

4 Låt oss bortse från att det finns signalement på gärningsmännen. Det är trots allt så att i Sverige har polis och media någon typ av, för oss oförståelig, överenskommelse om att inte gå ut med signalement. Visst, det händer, men mycket sällan. Polisen dröjer även mycket länge med att offentliggöra filmer från övervakningskameror där en gärningsman är synlig. Du läsare har nog sett Efterlyst både en och flera gånger där sådana filmer visas flera månader eller t.o.m. över ett år efter det att brottet begåtts. I de flesta länder så går polisen ut så fort som möjligt med sådana filmer om man bedömer att det bidrar till att snabbt kunna identifiera gärningsmannen. Att Allehanda inte ens frågar efter signalement är alltså inte förvånansvärt. Däremot så är det minst sagt obehagligt att polisen påstår att inget tillhygge använts och att det inte framkommer i Allehandas artikel att dödshotet levererades med en kniv mot halsen. Är det polisens fel, kanske du undrar? Nej. Bevisligen har polisen talat om för journalisten att dödshot förekommit. En rimlig följdfråga från journalisten borde då vara: hur har dödshotet yttrats? Det är helt enkelt en stor skillnad mellan att skrika åt någon på håll att man ska döda denne, respektive att hålla en kniv mot strupen och skrika samma sak. En domstol skulle behandla de två olika brotten väsentligt olika. Låt oss vara den där spekulativa djävulens advokat en stund och ställa frågan: kan man finna något skäl till att Allehanda skulle tona ned den här händelsen? En del kanske skulle anföra ett politiskt skäl som går ut på att media generellt tonar ned brottslighet där gärningsmän är av utländsk härkomst. Det finns nog fog för sådana tankar. Men det brukar mest handla om att dölja just gärningsmäns bakgrund och undvika att granska invandrares överrepresentation i viss typ av brottslighet. Inte att få själva gärningen att framstå som mindre allvarlig, även om det också förekommer. Att diskutera sådana motiv hos Allehanda är också minerad mark, då allt som tangerar invandring skär som en mental kniv genom samhället. Kan man då se någon annan möjlig orsak? Ja. Två, som vi ser det. Den ena är den självklara och inte, tyvärr, osannolika: journalistisk inkompetens. Den andra är betydligt mer besvärande att närma sig. Det är att polisen eller Allehanda (eller båda) misstror brottsoffret och misstänker att händelsen inte ägt rum. Låt oss vara kristallklara med att vi saknar anledning att misstro brottsoffret. Men vi spekulerar i huruvida Allehanda och/eller polisen gör det och om det i så

5 fall kan påverka hur händelsen rapporteras. Vore det så att Allehanda anpassar rapporteringen av polisanmäld brottslighet utifrån deras egen bedömning av hur sannolikt det är att den polisanmälda gärningen verkligen begåtts, så är det mycket allvarligt. Det skulle betyda att brottsoffer måste sälja sin story för att få medial uppmärksamhet. Ett sådant mycket tråkigt fall finns också i bygden: våldtäkterna i Bjästa. Där var den våldtagna en dålig försäljerska. Gärningsmannen och, erfar vi, hans mamma, var betydligt bättre på att sälja gärningsmannens oskuld. Allehanda gjorde inte piss i frågan, förrän riksmedia i form av Uppdrag Granskning lyckades gå till överdrift och karaktärsmörda ett helt samhälle. Ett år efter våldtäkten så rapporterar Allehanda efter det att Uppdrag Gransknings program sänts. Nyheten var alltså mer riksmedias intresse för Bjästa, än våldtäkterna och det ovärdiga sätt delar av vuxenvärlden hanterade dem på. Som det nu är blir knivhotet en Schrödingers katt. Det både finns och inte finns. I Allehandas rapportering finns det inte. På Instagram lever det i välmåga. Vi anser att medias enda rimliga hållning är att detaljerat rapportera polisanmälda händelser, där påstådd gärning kan anses ha ett allmänintresse. Visar sig gärningen inte ha ägt rum, så korrigerar man den saken i efterhand.