Väg 709 i Vendel socken

Transkript

1 , tillfartsväg till E4, startsida/om grävplatserna Om grävplatserna Ortnamnet Vendel väcker associationer till forna tider inte bara för arkeologiskt intresserade. I första hand är det naturligtvis de imponerande båtgravarna man tänker på med sina fantastiska fynd och kanske den imposanta Ottarshögen. En hel arkeologisk period har dessutom döpts efter platsen. Den forskning som har gjorts har också, inte helt oväntat, fokuserat på dessa lämningar. Vad som finns i socknens utkanter är mer okänt. UV GAL kommer att under våren och försommaren undersöka tre platser längs väg 709, en tillfartsväg till E4:an mellan Uppsala och Gävle. Dessa tre platser ligger i socknens utkanter och berör lämningar från olika perioder. Den äldsta delen, som kommer att undersökas först, går under namnet Fembäcke. Den berör lämningar från neolitikum, närmare bestämt från cirka 3200 före Kristus. På platsen finns också vad som bedöms vara så kallade tjärtrattar, som på andra ställen har visat sig vara från 700 till 800 efter Kristus. På den andra platsen, Fembäcke gravar, hittade vi vid den förberedande förundersökningen vad som bedömdes vara tre stensättningar från yngre bronsålder eller äldre järnålder. Dessutom finns rester av en så kallad stensträng som troligen kan dateras till äldre järnålder. Stämningsbild från Vendels utkanter. Den sista platsen,, berör syllstenar och stenskodda stolphål efter någon form av byggnad samt en stenröjd yta, fossila åkrar och odlingsrösen. Typologiskt, alltså formmässigt, kan husgrunden dateras till yngre järnålder eller tidig medeltid. Undersökningarna längs väg 709 kommer alltså att ge oss information om utkanterna i Vendel under flera olika perioder. Frågeställningarna skiljer sig naturligtvis mellan de olika platserna, men de har gemensamt att de alla ligger i områden som hittills är relativt obeforskade, vilket ger oss möjlighet att lära oss mer om hur människor i olika tider har valt att organisera sina omgivningar. 14:23:34]

2 , Fembäcke Fembäcke Vid en förundersökning sommaren 2005 fann vi en stenålderslokal som troligen är från cirka 3000 före Kristus. Dateringen grundar sig på typen av keramik som hittades och höjden över havet, eftersom inget material lämpligt för kol 14-datering påträffades. Under förundersökningen fann vi också en tjärtratt och brända ben, som kunde dateras till vendeltid/tidig vikingatid. Lokalen ligger inbäddad i en svacka i moränåsen på en höjd av cirka 42 meter över havet. Vid 3000 före Kristus låg vattnet ungefär 41 meter över dagens nivå och denna del av åsen stack upp som en liten ö, som var omkring en kvadratkilometer stor. Stenålderslokalen låg på den västra sidan av ön där vattnet var ett smalt sund skyddat mot väder och vind. Läs mer om årets undersökning i loggboken. Bertha Amaya sållar jorden i jakt på fynd vid förundersökningen av grävplatsen Fembäcke stenålder. 14:23:40]

3 , Fembäcke gravar bronsålder Som redan har nämnts på projektets första sida är Vendel en mycket känd arkeologisk fyndort, så känd att den har fått namnge en hel arkeologisk period. Bilden har dock länge dominerats av frågor som rör båtgravarna och Ottarshögen. Detta gäller i första hand järnåldern. När det gäller de tidigare perioderna är kunskapen sämre. Man har länge trott att trakten inte bebyggdes förrän under yngre järnålder. Det har dock hittats en rad lösfynd i åkrarna och markerna i trakten, som tyder på att det har funnits människor där långt tidigare, vilket naturligtvis också indikeras av stenåldersundersökningen en bit bort. Det finns också några mindre inslag av fornlämningar från bronsålder och yngre järnålder s norra delar. De enda undersökta bronsålderslämningarna i Vendelbygden var fram till helt nyligen tre mindre stensättningar och en skadad skeppsättning som ligger någon kilometer norr om Fembäcke. I en av gravarna framkom en mindre gravgömma med cirka två liter brända ben. Den stora undersökningen vid Snåret, som ligger cirka tre kilometer väster om Fembäcke visade spår från allt från stentill järnålder. Gravarna som ska undersökas vid Fembäcke är troligen från yngre bronsåldern och verkar ingå i ett större sammanhang som hittills inte är undersökt. Få gravmiljöer från den aktuella perioden är undersökta i Uppland. Men i och med undersökningarna inför E4:an har ett antal undersökts, till exempel i Sommaränge skog i Viksta, Vallby södra i Tierps och Ryssgärdet i Tensta. Återkommande drag i dessa lokaler är att de är svåra att upptäcka i terrängen. Undersökningen kommer alltså att kasta ljus över en hittills relativt okänd period i bygden. en kommer att ge en fördjupad bild av hur förhistorien i norra Uppland har tett sig. Aktuella frågeställningar Hur ser gravformerna ut, hur har de döda begravts? De begravdas sociala tillhörighet. De begravdas placering i landskapet. 14:23:44]

4 , järnålder och tidig medeltid Förutom de stora fornlämningarna, för vilka Vendels blivit känd, är få bebyggelselämningar undersökta från yngre järnålder i bygden. Det stora båtgravfältet ligger cirka 1,5 kilometer söderut. I kyrkans omgivning har flera undersökningar gjorts av boplatser och gravar. En bebyggelsehistorisk analys har visat att området under yngre järnålder har tillhört stormannagården i Tuna. Vid järnålderns slutskede bröt sig den norra delen av Tuna loss från resten av enheten och bildade, på vars ägor undersökningsområdet kom att hamna. Under historisk tid tycks undersökningsområdets omgivningar uteslutande ha bestått av betes- och utmark. Fornlämningen ligger i anslutning till en fägata som i historisk tid löpt mellan utmarken i norr och området kring kyrkan vilket antyder att det funnits ett faktiskt samband mellan utmarken och stormannamiljön från yngre järnålder/tidig medeltid i söder. I bygdens södra del har lösfynd från folkvandringstid och vikingatid hittats i närheten till torpen Gyllerboda och Kläringboda. Dessa platser ligger cirka tre kilometer väster om fornlämningskomplexet vid Ottarshögen. I östra Mellansverige är problematiken kring bosättningar och agrara aktiviteter i utmarken under yngre järnålder ännu ett föga utforskat fält. Detta beror troligen på att lämningarna är svåra att se. Potentialen är dock stor, lämningarna kan berätta mycket om landskapsutnyttjande och sociala strukturer. Från medeltid är få lämningar undersökta på landsbygden i östra Mellansverige, än färre utanför bytomterna. Undersökta exempel är Sommaränge skog i Viksta och Sandbro i Ärentuna. Denna undersökning är alltså mycket spännande, den kan ge ny kunskap om hus Husgrund av syllstenar. Aktuella frågeställningar Frågor kring utnyttjande av utmarker och resursutnyttjande lokalt och regionalt i en utkantsbygd. Kan man spåra sociala strata? Hur ser de sociala förhållandena ut? Hur har man utnyttjat landskapet? Alla dessa frågor kommer att ge ny kunskap om utkantsområden och om platsens roll i ett större, regionalt perspektiv. Litteraturtips Dutra Leivas, I. & Rahmqvist, S Litet hus i skogens slut. Ett medeltida torp på Sandbros ägor. Uppland. Årsbok för medlemmar i Upplands fornminnesförening och hembygdförbund, s Uppsala. Eriksson, L. & Larsson, L-I Läby-Örbyhus. Arkologisk förundersökning. Fembäcke,, Bergby, Kättslinge och Kurirstenen, Vendels, Tierps kommun, Uppsala län, Uppland. Riksantikvarieämbetet UV Uppsala, Rapport 1997:35. Rahmqvist, S Sätesgård och gods. De medeltida frälsegodsens framväxt mot bakgrun av Upplands bebyggelsehistoria. Upplands fornminnesförenings tidskrift :23:48]

5 , och odlingslandskap samt ge en ny bild av bebyggelseexpansionen bygden. Undersökningen kan därför komma att ge oss ny kunskap om bebyggelse ochh odlingslandskap under denna period samt en ny kunskap om den tidigmedeltida bebyggelseexpansionen bygden. Uppsala. Schmidt Wikborg, E Livet på en medeltida gård i Viksta. Uppland. Årsbok för medlemmar i Upplands fornminnesförening och hembygdförbund, s Uppsala. Seiler, A I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle s under yngre järnålder. Theses and papers in Archaeology B:7&8. Stockholm. 14:23:48]

6 , kartor :s läge i norra Uppland. Utsnitt ur GSD Röda kartan. 14:23:53]

7 , kartor Översiktskarta som visar grävplatsernas läge längs väg 709. Utsnitt ur GSD Fastighetskartan. 14:23:53]

8 , tillfartsväg till E4, loggbok En gång i veckan kommer loggboken att uppdateras med senaste nytt från undersökningarna. Vecka 21 (22/5 24/5 2006) Vecka 22 (29/5 2/6 2006), husgrund och grav Vecka (3/6 9/6 2006) Vecka 24 (12/6 16/6 2006) Vecka (26/6 7/7 2006) 14:23:57]

9 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 21 Fembäcke gravundersökning, vecka 21 (22/5 24/5 2006) Vi har schaktat av stora delar av den kulle som står i centrum för vår undersökning. På kullens västra del fanns en fördjupning som var till förvillelse lik en plundringsgrop i en gravhög. Där fanns också en sten som har bedömts vara rest som gravmarkör. I dagsläget är vi lite förundrade, då kullen verkar vara en helt naturlig bildning. En moränkulle. Fördjupningen tycks inte vara någon plundringsgrop. Men, vi är inte säkra, det finns några mindre samlingar av sten, bland annat vid den förmodade resta stenen. Och det finns andra tecken på mänsklig närvaro under yngre bronsålder eller äldre järnålder. Hällristningsinventeraren Sven-Gunnar Broström var här i onsdags och kontrollerade om det finns skålgropar eller hällristningar i närområdet och visst! Han hittade två block med skålgropar, ett av dem hade två gropar inhuggna och det andra hade ett. Mycket uppmuntrande! De ska vi undersöka i veckan som kommer. Men, det verkar tyvärr som om vi får lämna platsen snabbare än beräknat. Översikt från norr över kullen med de förmodade gravarna. Foto: UV GAL. Arkeolog Annika Willim rensar bland stenarna uppe på kullen. Foto: UV GAL. 14:24:01]

10 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 22 Fembäcke stenåldersundersökning, vecka 22 (29/5 2/6 2006) Under den första veckan i fält skalade vi av det översta jordlagret för att nå ner till nivåerna med fynd och ta fram de anläggningar som fanns på platsen bland annat en stenformation och en tjärtratt. Vi grävde med maskin eller för hand beroende på hur känsliga områdena var. Tjärtratten, som under förundersökningen sommaren 2005 daterades till vendeltid/tidig vikingatid ( efter Kristus) grävdes skiktvis ner till botten för att vi skulle kunna förstå hur den konstruerats. Metoden visade sig vara mycket lyckad då flera konstruktionsdetaljer kunde ses. Bland annat en ram i trä som suttit kring karet, som uppsamlat tjära, och i botten en form tillverkad av bränd lera som troligen karet varit placerat i. Under andra veckan har vi börjat med utgrävning i rutor. Ett sammanhängande nät av kvadratmeterstora rutor har lagts ut över ytan. Rutorna grävs i stick om 10 centimeter i taget. Redan under det första svepet om 10 centimeter har många spännande fynd kommit fram. Bland annat skärvor från keramikkärl och verktyg av kvarts och bergart från stenålder. Ett av de roligaste fynden hittills är en kniv av järn som ännu inte har daterats men troligen har samband med de Vendeltida aktiviteterna. Avtorvningen av stenåldersytan i full gång. Fredrik Larsson i full gång att städa upp ytan med fyllhammare efter att grävmaskinen torvat av de översta centimetrarna av rötter och jord. Då grävplatsen är väldigt svårtillgänglig fick en något större grävmaskin än vanligt användas. Foto: UV GAL. Grävningens första fynd är också ett av de intressantaste. En liten kniv av järn som påträffades i närheten av den Vendeltida tjärtratten. Foto: UV GAL. 14:24:07]

11 , tillfartsväg till E4, loggbok v husgrund och grav, vecka (3/6 9/6 2006) Nu har vi bytt plats, lite snabbare än vi hade räknat med. Nu är vi i med lämningar efter någon form av husgrund av syllstenar, och efter något vi under förundersökningen tolkade som odlingsrösen och odlingsytor. På vägen till blir man väl påmind om Vendels imponerande förhistoria. Man passerar fornlämningsområdena vi Ottarshögen, Vendlas hög och kyrkan, där de så berömda båtgravarna legat. Själva undersökningsytan ligger idylliskt i vad som tills nyligen varit en skogsbacke, men som röjts från träd inför byggandet av vägen. Söder och norr om ytan vi undersöker ligger skogen kvar. När man tittar in i skogen ser man att fornlämningen troligen fortsätter in åt båda hållen. Där finns ytor som ser stenröjda ut, stensamlingar som ser ut som husgrunder och gropar som påminner om såväl tjärframställningsgropar som fångstgropar. Husgrunden syntes väl innan undersökningen. Nu, när vi har torvat av syns betydligt mer sten, framför allt på den östra gaveln samt den södra långsidan. Det verkar nästan som om dessa två väggar byggts upp för att jämna ut marken. Det finns hittills nästan inga spår efter de andra väggarna. Men, vad är det då för lämningar? Vi är hittills rätt förbryllade. Vi har hittat betongklumpar, förvisso ytligt, men ändå. Tyder det på att det är en byggnad från så sent som kanske 1900-tal? Å andra sidan hittade Anton ett märkligt fynd, vars närmsta paralleller tycks ligga i bronsålder. Fast vi är osäkra. Det ser ut som en så kallad harpixkaka, en hartskaka. Om någon har en idé går det bra att lämna förslag på var det är. Vi lutar ändå mot att det är sentida lämningar. Den enda kol 14- dateringen som finns är tagen i ett osäkert sammanhang och är daterad till 1600 till 1800-tal. Vi har i den här veckan haft två besök, Siv Olsson, geolog från Lund som har hjälpt oss Vad är detta? Det ser ut som en hartskaka, men vi är inte säkra. Foto: UV GAL. Vi blir mer och mer förbryllade, men också mer och mer övertygade om att vi inte undersöker en sentida byggnad. Ett av de förmodade rösena har idag visat sig vara en grav, med fynd av brända ben, keramik och bränd lera. Denna anläggning ser ut att ligga på samma nivå som husgrunden och det verkar sannolikt att de hör ihop. Vi har också schaktat vidare och runt omkring huset ligger ett antal mindre anläggningar. Även inne i huset finns stolphål, och vi har idag troligen hittat ingången till huset som är placerad i mitten av ena långsidan. Fynden lyser med sin frånvaro, men Anton hittade vad vi tror är en bit av ett betsel i en härdliknande anläggning söder om huset. Vi börjar inse att den här platsen kan komma att ta tid att förstå, kommer vi att hinna? 14:24:25]

12 , tillfartsväg till E4, loggbok v att ta fosfatprover och så har vår grävmaskinist Jerkers son, Erik Persson, varit här och hjälpt oss. Förhoppningsvis dyker han upp även nästa vecka. Översikt över husgrunden, Charlotta Helgesson rensar och Anna Östling mäter och pratar i telefon. Foto: UV GAL. Betseldel? Foto: UV GAL. Docent Siv Olsson tar prover i ett av schakten. Foto: UV GAL. Översikt över området från en dumphög. Foto: UV GAL. Erik Persson, 9 år, rensar i husgrunden. Foto: UV GAL. 14:24:25]

13 , tillfartsväg till E4, loggbok v Graven. Foto: UV GAL. 14:24:25]

14 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 24 Värstinghus?, vecka 24 (12/6 16/6 2006) Att vara arkeolog i fält innebär ett ständigt prövande och omprövande av idéer vissa tolkningar ratas och andra föds. Det är ett ständigt funderande. Detta är en stor del av charmen med yrket, man måste hela tiden vara beredd att tänka om. Här i väntade vi oss att hitta en husgrund från senare tid, det vill säga kanske från tal och ett mindre antal röjningsrösen. När vi hade börjat undersöka lämningen började vi förstå att det troligen rör sig om något annat. Vi försökte då med tolkningen att det var ett relativt stort hus cirka 9 15 meter stort med en uppbyggd terrass på de norra och östra sidorna, och att det som ursprungligen tolkats som röjningsrösen i själva verket var gravar. Det har vi funderat över nu i ett par dagar. Och, det är inte uteslutet att det stämmer. Men efter att ha grunnat och funderat, och tagit emot goda råd av besökande, arbetar vi efter en helt ny tanke, nämligen att det vi förut tolkade som gravar i själva verket är delar av syllstensrader, som tillsammans med de vi kände till tidigare bildar ett MYCKET stort hus. Det skulle i så fall ha varit ungefär 35 meter långt och 14 meter brett och det finns även spår efter innerväggar. I så fall är väggarna mycket kraftiga och vi ställer oss frågan varför ligger denna lämning här? Det borde också i så fall finnas fler byggnader i närheten. Och visst, börjar man titta sig runt omkring ser man vad som skulle kunna vara betydligt fler husgrunder som tillsamman bildar någon form av gårdsmiljö. Men, som sagt vad har det varit? Vi har än så länge inga daterande fynd, men de vi har antyder att det rör sig om järnålder, troligen yngre järnålder eller tidig medeltid. Helt klart är det tämligen spektakulärt och kunskapen som vi kan utvinna kommer att kunna ge en helt ny bild av Vendels förhistoria och kanske framför allt ny kunskap om vad som Översikt över området med möjlig stor byggnad. Man kan se det som kan vara det nordöstliga hörnet i förgrunden och man kan ana det sydöstra hörnet längst bort i bild. Foto: UV GAL. Vår referensgrupp Bengt Söderberg och undertecknad Anna Östling stående framför vår ovanliga manskapsbod (bilden visar arkeolog Anna Östling och fil dr, Bengt Söderberg stående framför en grön manskapsbod, modell äldre). Foto: UV GAL. Nu ska vi tänka till och bestämma hur vi ska fortsätta undersökningen för att utvinna så mycket kunskap som det bara är möjligt ur husgrunden på en relativt begränsad tid. Spännande är bara förnamnet! Vi har haft besök också, först av vår referensgrupp som består av enbart fil. dr Bengt Söderberg, vanligen verksam på RAÄ UV Syd som har givit oss goda idéer och 14:24:33]

15 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 24 funnits i den rika bygdens utkanter. tankar, och av Länsstyrelsen, representerad av Tina Fors, samt av Vägverkets beställarstöd Sverker Söderberg som båda också kommit med goda idéer och nya infallsvinklar. 14:24:33]

16 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 24, slutanteckningar vecka Det har hänt mycket vid undersökningarna i. Teorierna har varit många och spekulationerna desto fler. Helt klart är att resultaten kommer att ge en ny bild av hur fornlämningar i de här trakterna kan se ut och hur markerna har använts. Arbetsstyrkan har blivit större, vi har fått hjälp av Hans Lindfors och Christian Gatti och dessutom har Håkan Svensson hoppat in ett par dagar. Håkan har annars arbetat med metalldetektering inför undersökningarna i Skuttunge som påbörjas på riktigt nu, vecka 28. Håkan har metalldetekterat även här i, vilket vi är mycket tacksamma för. Han har hittat en rad föremål av järn, inte minst knivar och eventuellt en pilspets. Tyvärr går dessa inte att knyta till någon speciell del av huset. De ligger spridda över främst den södra delen av undersökningsområdet. Möjligen kan man ana att de legat längs med det område som vi anat varit en väg upp till huset, där ligger också en hästsko av möjligen gammalt ursprung samt ett klackjärn av troligen betydligt yngre datum. Vi har även fått flygbilder, fina flygfoton av fotograf Max Marcus. De ger en mycket bra översikt över området och man kan se detaljer i husgrunden som är svåra att spåra från marken. Innan vi har fått svar på analyserna från kol 14-prover och keramik, är det lite svårt att datera lämningarna. De fynd som hittats förekommer under en mycket lång tidsperiod och är därför svåra att använda till att datera platsen. Det lutar dock mer och mer åt att huset byggts under mellersta eller yngre järnålder. Vår keramikexpert Thomas Eriksson har kastat ett getöga på lite av den keramik vi hittat och har antytt att den borde vara tillverkad under just denna period. Skulle huset vara från mellersta eller yngre järnålder (rent av Vendeltid?) är det naturligtvis mycket intressant för förståelsen av hela Vendel Arkeolog/detekterare Håkan Svensson får hjälp av vår hjälpreda Erik Persson, 9 år. Foto: UV GAL. Pilspets? Foto: UV GAL. niv. Foto: UV GAL. 14:24:40]

17 , tillfartsväg till E4, loggbok v. 24 och därmed stora delar av norra Uppland. Undersökningen har också uppmärksammats i Uppsala Nya tidning som gjorde ett reportage på platsen. Kort sagt, undersökningen i har givit oväntade resultat, det har varit ett mycket roligt och omväxlande arbete och vi ser med spänning fram emot resultaten från de naturvetenskapliga analyserna och vårt eget bearbetande av materialet. Men nu tackar vi för oss här i och far vidare mot nya mål och nya upptäckter i Skuttunge! Översikt med Vendelsjön i bakgrunden. Foto: Hawkeye flygfoto. Husgrunden från ovan. Området längst i söder (bildens högra sida) var inte framschaktat när bilden togs. Foto: Hawkeye flygfoto. 14:24:40]

18 , resultat Nyheter Folkvandringstid (24/1 2007) Vendeltida idisslare i (21/2 2008) ett snitt genom Vendels förhistoria (19/1 2009) Nyheter från rapport- och analysarbetet, och så småningom en sammanfattning av resultatet från undersökningarna. 14:24:46]

19 , tillfartsväg till E4, resultat, v. 4, 2007 Folkvandringstid (), vecka 4 (24/1 2007) I somras undersöktes en lämning s utkanter. Enligt förundersökningen skulle det vara en lämning från 1700 till tal, men vi förstod ganska snart att det var något betydligt äldre och större. Efter att ha grunnat och funderat fram och tillbaka landade vi till slut i tolkningen att det rörde sig om ett stort hus. Det var tidigare okänt att så stora byggnader funnits i dessa trakter som vi har trott vara utmarker. Vi gissade att huslämningen var från äldre järnålder, och visst! Vi har fått dateringar från kol 14-analyserna som visar att byggnaden uppfördes på 400-talet efter Kristus, vilket stämmer bra med hur huset såg ut. Vi har också fått svar på de analyser som gjorts på så kallade makrofossil, det vill säga fröer och annat som har bevarats i till exempel härdar och stolphål. Analyserna visar att där fanns säd i form av korn och vete, och även en äldre form av vete, kubbvete. Ett resultat som också stämmer med en äldre järnåldersmiljö. I skogsområdena runtomkring huset fanns fler stengrunder och gropar som kan ha varit fångstgropar eller gropar för tjärframställning. Det undersökta huset ingår med stor säkerhet i en mycket större gårds- eller bymiljö som vi hittills inte känt till. Närheten till de centrala delarna av Vendel kring kyrkan och båtgravarna gör inte resultatet mindre intressant. Arbetet med att analysera och skriva om kommer att fortsätta i vår. Håll ögonen öppna för mer information! En av de troliga husgrunderna som ligger i skogen som ringar in undersökningsytan. Foto: Anna Östling. En spjutspets eller en kniv. Många knivar hittades vid huslämningen. Foto: Anna Östling. 14:24:54]

20 , tillfartsväg till E4, resultat, v. 8, 2008 Vendeltida idisslare i, vecka 8 (21/2 2008) Kommer ni ihåg undersökningarna som utfördes i anrika Vendels för ett par år sedan? Längs väg 709? Det skrevs lite om dem på hemsidan då. Först nu har arbetet med att sammanställa materialet kommit igång på allvar. Att det har tagit så lång tid beror i huvudsak på att vi har varit ute på andra uppdrag i skog och mark. Arbetet har dock inte stått helt stilla. Alla analyser som vi ville göra är färdiga och det är främst dem jag tänker skriva om idag. Det som var mest överraskande med undersökningarna var det nästan 40 meter långa hus från vendeltid som vi hittade. Enligt den tidigare förundersökningen som gjordes på 1900-talet skulle det på platsen ha legat en ganska sentida ladugård eller liknande. Så det var det vi räknade med att hitta när vi satte igång i maj för två år sedan. För att ni inte ska tro att de som gjorde förundersökningen var inkompetenta måste jag här verkligen poängtera att det är oerhört svårt att göra en förundersökning. Det fanns ingenting som tydde på att det skulle vara något annat än en sentida ladugård. Faktum är att det dröjde ganska länge innan vi verkligen var säkra på att det inte var det. Man måste också komma ihåg att när förundersökningen gjordes växte relativt kraftig skog på området, vilket gjorde det svårare att tolka lämningarna. Annika Willim och Hans Lindfors vid undersökningen av huset. Foto: Anna Östling. (Klicka på bilden för att se en större version.) Hartskaka? Foto: Anna Östling. Ett av många sätt att skaffa sig mer fakta om forntida matvanor och matkultur är att analysera organiska beläggningar på keramikens yta, och lipidrester (nedbrutna fetter, oljor och vaxer) i keramiken. När oglaserade kärl används för tillredning eller lagring av födoämnen kan vätskor från maten sugas upp av keramikens porer. De lipidrester som, med hjälp av lösningsmedel, går att frigöra ur forntida keramik härrör från de sista användningarna av kärlet. Utifrån sammansättningen av lipidresterna går det att uttolka vad kärlet använts till. en har jämförts med tidigare utförda analyser på lipidrester i keramik från två lokaler vid Vendel kyrka, en huvudgård och en mindre funktionsgård, som ligger ungefär en och en halv kilometer söder om. en visar, det lilla materialet från till trots, att där finns en skillnad i hur man använt kärlen lokalerna emellan. Den tydligaste skillnaden är att det finns fler kärl med spår av lipidrester från idisslare i materialet från i jämförelse med de båda materialen från Vendel kyrka. Detta skulle mycket väl kunna stämma med att områdets omgivningar huvudsakligen har bestått av betes- och utmark, samt att kan ha varit knutet till storgården vid Vendel kyrka och då möjligen som en funktionsgård med boskaps- och eventuellt mejerihantering som sin speciella funktion. 14:25:01]

21 , tillfartsväg till E4, resultat, v. 8, 2008 Nå, vad har hänt? Jo, vi har låtit utföra en rad olika analyser av det som vi hittade för att vi lättare ska kunna tolka materialet. De kol 14-prover som analyserats visar en ganska entydig bild av att huset främst användes under mellersta och yngre järnålder (folkvandringstid eller vendeltid). Många av dateringarna hamnar runt år 600 efter Kristus, vilket tyder på att det är den yngre perioden som är mest trolig. Hartskaka? Ett av de mer förbryllande fynden är något som ser ut som en hartskaka, ca 9,5 cm i diameter, helt rund och platt. Vi funderar fortfarande på vad det kan ha varit. Hypoteserna är många, men detta får vi nog återkomma om längre fram. Vikingatida idisslare Vi fann inte så väldigt mycket keramik. Sju mynningsskärvor från två olika kärl och fem bottenbitar från tre olika bottnar har kunnat urskiljas i materialet. I vanliga fall är keramik bra att använda för att datera kontexter. Den här är av en typ som användes under hela järnåldern, och det talar i alla fall inte emot kol 14- dateringarna. Keramikbitarna låg på ett sätt inne i huset som gör att vi tror att de använts på eller mycket nära den plats där de hittades. Flygfoto över husresterna Foto: Max Marcus, Hawkeye flygfoto. (Klicka på bilden för att se en större version.) I den osteologiska analysen (benanalysen) hittades obrända ben av häst och nöt och brända ben av gris och fisk. Detta material var litet och det är svårt att göra några långtgående tolkningar. Men, precis som för de andra analyserna kommer resultatet att sättas in i ett större sammanhang i den kommande rapporten. Nästa loggbok kommer att handla om fyndmaterialet från, som inte är så omfattande, men nog så intressant! Välkomna åter! Anna & Anton 14:25:01]

22 , tillfartsväg till E4, resultat, v. 4, 2009 ett snitt genom Vendels förhistoria, vecka 4 (19/1 2009) Nu var det ett tag sedan rapporten om väg 709 blev klar. Så det är på tiden att den uppmärksammas på den här sidan. I rapporten beskrivs tre platser som alla berördes av vägbygget. Platserna var sinsemellan väldigt olika. I en av dem, Fembäcke, undersöktes lämningar efter mellanneolitiska boplatser: en äldre kustboplats som då låg på en mindre ö i skärgården, och en yngre fångsstation för fiske och insamling av vegetabilier som var belägen vid en insjö. Där fanns också spår efter en vendeltida tjärframställningsgrop och efter folk som arbetat vid gropen. Se och lär: detta är inte en gravhög. Foto: Anna Östling. (Klicka på bilden för att se en större version.) Vad kan det vara? Hans Lindfors och Christian Gatti funderar. Är det en pilspets? Foto: RAÄ. Här fanns ändå tre skålgropar. Här är en. Leif Karlenby pekar. Foto: Anna Östling. Översikt över Fembäcke stenålder. Christian Gatti och Kalle Lindberg jobbar. Foto: RAÄ. (Klicka på bilden för att se en större version.) I nästa undersökning, Fembäcke gravar, trodde vi att vi skulle undersöka ett antal gravhögar från järnålder. Men, det visade sig vara naturliga formationer. Så kan det gå Men, det gjorde att vi snabbare kunde Husgrunden i. Man kan ana en stenram. På bilden syns också Anton Seiler med Trufelle, Annika Willim och hans Lindfors. Foto: Anna Östling. (Klicka på bilden för att se en större version.) De undersökta platserna ger en helt ny bild av bygden. Här har funnits ett dynamiskt landskap som till följd av 14:25:07]

23 , tillfartsväg till E4, resultat, v. 4, 2009 ta oss an arbetet med den förmodade sentida ladan i. Det var väldigt bra, eftersom det visade sig att det som vi trodde var något som skulle vara ganska snabbt avklarat var betydligt mer komplicerat. Efter ett tag stod det klart att vi hade att göra med en hel gårdsmiljö från mellersta järnålder med bland annat Upplands första kända stenmurshus. Området ligger inte långt från stormannamiljön med de kända båtgravarna så det är svårt att inte koppla ihop dem. Samtidigt är huset snarast likt vissa norrländska byggnader. strandförskjutningsprocessen skapat helt skilda levnadsvillkor genom de olika tiderna från mellanneolitikums skärgårdsmiljöer till den yngre järnålderns bördiga jordbrukslandskap som omgavs av resursrika skogsmarker. Dessa tidigare okända sidor av förhistorien gör att bygden framstår som mer spännande än någonsin! De olika platserna är noggrant redovisade i rapporten, som är rikt illustrerad och finns som nedladdningsbar pdf-fil (UV Uppsala Rapport 2008:15). Välkomna! Anna Östling, Anton Seiler, Kalle Lindberg och Niclas Björck 14:25:07]

24 , kontakt RAÄ UV Mitt tel: e-post: Anna Östling, GAL ( och, husgrund m.m.) Anton Seiler, GAL Niclas Björck, GAL () Personal Vi som arbetar med Fembäcke gravar och, husgrund med mera: Grävmaskinist Jerker Persson, Anton Seiler, Annika Willim, Anna Östling och Charlotta Helgesson, samt grävhunden Truffele. Foto: UV GAL. Den tappra grävstyrkan Fembäcke stenålder. Övre raden: Kalle Lindberg, Niclas Björck, Christian Gatti och Hans Lindfors. Nedre raden: Fredrik Larsson, Charlotta Helgesson och Annika Willim 14:25:15]