Skötsel av vattensköldpadda

Transkript

1 Skötsel av vattensköldpadda Vattensköldpaddor lever spritt i hela världen i områden med varmt klimat, framför allt i tropikerna samt subtropiska områden. De finns i vitt skilda miljöer, från dammar, kärr och små insjöar med tät vegetation, till stora sjöar, floder och hav. Alla vattensköldpaddor har vissa gemensamma drag, ex simfötter. En del har utvecklat specifika drag för att anpassa sig till en viss miljö. Varje ägare av en sköldpadda bör noga försöka sätta sig in i vilken miljö djuret kommer ifrån, och vilken typ av föda den behöver. Den allra vanligaste vattensköldpaddan i fångenskap är den rödörade vatten- sköldpaddan (Chrysemys scripta elegans). Den lever normalt sett i USA:s östra och mellersta delar i sötvatten. Förutom att de naturligtvis tillbringar mycket tid i vattnet, så ligger denna sköldpadda ofta länge på land på stenhällar och trädstammar under dagens varmaste del för att solbada. Den följande skötselrådgivningen gäller i huvudsak rödörad vattensköldpadda. Miljö Akvarie Enligt djurskyddslagen krävs för en vattensköldpadda på max 20 cm sköldlängd ett akvarium med ytan 60 dm 2, och för en sköldpadda på upp till 30 cm en akvarieyta om 100 dm 2 dvs 1 x 1 m. Den rödörade vattensköldpaddan blir som vuxen ofta runt 25 cm lång, och kräver alltså ett mycket rymligt akvarium. Detta är alltså minimikrav helst ska ytan vara ännu större för att ge gott om utrymme för sköldpaddans olika behov. Landdel Största delen i akvariet ska utgöras av en vattendel, men eftersom rödörade vattensköldpaddor ofta tillbringar mycket tid på land i solskenet, så ska det även finnas en bra landdel. Landdelen bör utgöra 25-50% av totala ytan. Helst ska området vara så stort att det både finns en varm och en sval del för sköldpaddan på land. Framför allt unga vattensköldpaddor kan bli utmattade och drunkna om de inte har en torr landyta att vila sig på. Mycket små vattensköldpaddor kan erbjudas en bit flytande trä/bark som de kan kravla upp på, eller gömma sig under. Större sköldpaddor kräver en stadigare och orörlig landningsplats. 1

2 Landdelen kan vara en plattform av plast, sten, tegel, bark eller drivved. Den måste vara förankrad så att den inte slår runt och fångar sköldpaddan under vattnet. Landdelen bör ha en svagt sluttande sida mot vattnet så att det är lätt att ta sig upp. Landdelen är viktig ur flera aspekter. Genom att sköldpaddan kan ta sig upp på land och torka i värmen, minskar risken för sköldinfektioner, samt immunförsvaret och magtarmkanalens funktion stimuleras. Landdelen är också viktig då man har en hona i fertil ålder. Hon kan då behöva en lämplig äggläggningsplats på land. Äggläggningsplatsen ska bestå av en blandning av av jord och grus, så att det går bra att gräva där. Djupet bör vara dubbelt så djupt som längden av honans ryggsköld. I omfång bör äggläggningsplatsen vara 4-5 gånger större än honans sköld. Praktiskt kan detta lösas genom att ställa en stor plastbalja i akvariet, och fylla denna med sand och jord. Runt plastbaljan byggs sedan resterande landdel upp med stenar, klipphällar och trädstammar. Botten/substrat Det allra enklaste skötselmässigt är att inte ha något bottenmaterial alls. Nackdelen med detta är att miljön blir onaturlig. Att ständigt leva i en onaturlig miljö utan tillgång till insynsskydd och gömställen är stressande för kroppen. Långvarig stress hämmar immunförsvaret och ökar alltså risken för sjukdomar. För att ge en naturlig miljö kan man kombinera sand, grus, stenar och växter. Sköldpaddan kan gräva i bottenmaterialet samt söka skydd bland växterna. Växter kan även fungera som en naturlig föda. Nackdelen med ett naturligt bottenmaterial är att det blir mer arbetskrävande för att hålla hög vattenhygien, samt att filtrets effektivitet minskar. Risken finns att sköldpaddan äter av underlaget. Av den anledningen bör stenarna antingen vara ganska små (typ singel), eller så stora att sköldpaddan inte får in dem i munnen. Vatten Vattendjupet ska minst vara lika med sköldpaddans längd, men helst flera gånger djupare. Kranvatten duger vanligen bra. Vattnet bör vara väl syresatt. Brist på syre i vattnet leder till ökade halter av ammonium, ökade halter av alger, samt ökar risken för tillväxt av sjukdomsframkallande bakterier. En kraftig pump ger god syresättning. Likaså kan luftstenar placeras i vattendelen för att öka syresättningen. I det vilda lever vattensköldpaddor ofta i ett tämligen varmt och surt vatten. Surheten skyddar mot många sjukdomsorsakande bakterier. Detta system kan man härma i fångenskap genom att tillsätta en liten mängd salt i vattnet Filtrering I det vilda späds mängden avföring och icke- uppäten mat ut via de stora vattenmängder som sköldpaddan lever i. Sköldpaddor i fångenskap däremot utsätts ofta för stora mängder avfallsprodukter som anrikas i den begränsade vattenmängden. Dessa 2

3 omständigheter gynnar tillväxten av sjukdomsframkallande mikroorganismer. Vid dålig hygien (bristfällig rengöring) riskerar sköldpaddan därför att insjukna. För att hålla vattnet rent krävs täta vattenbyten i kombination med ett bra filtreringssystem och slamsugning. Synligt skräp och avföring ska omedelbart avlägsnas med en liten håv. Slamsugare finns att köpa i de flesta djuraffärer. Man kan även tillverka en egen genom att klippa av botten till en PET- flaska och fästa en slang i flaskans korköppning. Genom häverteffekten slamsuger man sedan botten. Var noga med att stoppa ner slamsugaren ordentligt i bottenmaterialet så att man får upp det som även ligger längst ner i gruset. De vanligaste filtren för vattensköldpaddor rensar dock bara ut de stora synliga smutspartiklarna. Olika mikroorganismer finns trots filtret ändå kvar i vattnet. I ett vanligt fiskakvarium elimineras dessa mikroorganismer med hjälp av ett bottenfilter under sanden på akvariets botten. I sköldpaddsakvarier är det ofta svårt att använda bottenfilter eftersom sköldpaddan ofta bökar i bottenunderlaget, och därmed ofta skadar bottenfiltret. Antingen får man därför skärma av botten med hjälp av en nätanordning, så att sköldpaddan inte kommer åt filtret, eller också får man som djurägare acceptera att vattnet måste bytas så ofta som varannan dag. Externa filter är effektiva, ger höga vattenflöden och är relativt lätta att rengöra. Dessa filter bör cirkulera drygt 1000 liter vatten/timme, eller vara ca 3-4 gånger starkare än för ett fiskakvarium av motsvarande storlek. Filtermediet bör vara av skumgummityp och inte av textiler eftersom dessa lätt täpps till av alla avskrädesprodukter. Skumgummimediet är lätt att avlägsna för regelbunden sköljning. Externa filter avlägsnar slaggprodukter både mekaniskt genom att synliga avfallsprodukter avlägsnas, samt biologiskt, genom att gynnsamma bakterier växer till i filtermediet. Dessa bakterier bryter ner ammonium och nitrit som är osynliga restprodukter från matrester och avföring. För att bibehålla dessa gynnsamma bakterier i filtermediet är det bäst att skölja detta i akvarievattnet. Bottensubstrat och vattenväxter minskar effektiviteten hos filtret genom att hämma vattenflödet. Flödet ökar genom att in- och utflöde till filtret placeras i olika ändar av akvariet. Vattenbyte Trots användningen av ett effektivt filter måste vattnet ändå bytas ofta. Tortoise Trust ger följande rekommendationer: 1. Byt 28 % av vattnet varannan dag, töm hela tanken var dag, detta passar bäst för små akvarier. 2. Byt 50 % av vattnet var 5:e dag, töm hela tanken var dag, detta passar bäst för medelstora och stora akvarier. 3. Byt 50 % av vattnet en gång i veckan, töm hela tanken var dag, detta kan bara användas om du har ett mycket bra externt filter. När tanken töms ska den rengöras noga. Hela akvariet och all inredning ska rengöras med desinfektionsmedel. Du kan t ex använda en blandning av 30 ml klorin och 5 ml Yes 3

4 handdiskmedel i en liter vatten. Stenar och grus kan kokas eller hällas ut på en ugnsplåt och upphettas i ugn till 160 grader. Levande växter bör bytas ut regelbundet. Plastväxter kan upphettas (ej kokas), alternativt rengöras i desinfektionsmedlet som ovan. Om sköldpaddorna utfodras i separat tank, kan det räcka med att byta ut 25-50% av vattnet en gång per vecka i 2-3 veckor. Därefter (var 3-4 vecka) måste hela tanken tömmas och rengöras noga som ovan. Om sköldpaddan har utfodrats i sitt akvarium måste vattnet bytas ut helt och hållet inom 12 timmar. Så fort ett vattenbyte har gjorts måste Du vara mycket noga med att vattentemperaturen är konstant, dvs samma temperatur i vattnet efter som före vattenbytet. Använd termometer. Genom att droppa i lite vinäger kan vattnets ph hållas runt 6,0-6,5 och därigenom hålla bakteriemängderna nere. Droppa i lite i taget och mät med ph- papper tills du får lagom effekt. 1 tsk icke- joderat salt per 4,5 liter vatten har också denna effekt. Temperatur Försök alltid att efterhärma luft- och vattentemperaturen från sköldpaddans naturliga miljö. Ofta kan man räkna med att en lufttemperatur mellan grader är lämplig. Vattentemperaturen bör ligga mellan grader. Om det blir för kallt blir sköldpaddan slö och slutar äta. Mat som då redan finns i mage- tarm kan jäsa och leda till ansamling av bakterier. Tänk på att om rumstemperaturen understiger 24 grader, så blir vattnet kallare än 21 grader. Vattensköldpaddor från tropikerna kräver en värmekälla. Du kan använda en vanlig akvarievärmare. Observera dock att dessa vanligen är gjorda av glas, och att Din sköldpadda kan ha sönder detta. En trasig doppvärmare i kontakt med vatten innebär risk för elskador både på sköldpadda och djurägare. Bygg därför in akvarievärmaren så att sköldpaddan inte kan komma åt den. Eftersom vattensköldpaddor i sin naturliga miljö tillbringar mycket tid på land med att solbada, så måste även detta kunna utföras i akvariet. Solbadandet är viktigt för sköldpaddan dels värms kroppen upp så att matsmältningen fungerar effektivt, dels får hud och sköldar en chans att torka, vilket minskar riskerna för hudinfektioner. För att skapa en varm solbadningsplats kan en värmekälla, t ex keramisk värmare, hängas över landningsplatsen. Värmen här bör hållas mellan grader. Se dock upp så att denna värmekälla inte också höjer värmen på vattnet till en alltför hög nivå. Kontrollera temperaturen regelbundet både i vattnet och under värmekällan. Rumstemperatur är inte tillräckligt varmt för normal ämnesomsättning under vintermånaderna, eller kallt nog för vinterdvala. Vinterdvala kräver exakta miljöförhållanden och kan vara riskabelt för djuret. Det är bättre att erbjuda 4

5 tillskottsvärme på vintern. Använd en timer, eller slå av ljuset på natten. Alternativt kan hela rummet värmas upp, detta är dock oftast inte ekonomiskt. Tänk på att temperaturen går ner när ljuset slås av. Använd en termometer för att vara säker på att tillräcklig temperatur upprätthålls både dag som natt. Ljus Förutom vanligt ljus behöver reptiler även tillgång till UVB- ljus. Detta bidrar till att hålla djuret friskt genom att hjälpa till med D- vitaminupptaget. För att erhålla UVB- ljus krävs speciella lysrör. Det finns en typ av lysrör som kan stå på timmar under dagen, och ge en naturlig dagsperiod. Under resterande timmar bör sköldpaddan ha det mörkt. Utfodring Precis som med andra reptiler i fångenskap så är felutfodring i kombination med dålig hygien den viktigaste anledningen till sjukdom bland vattensköldpaddor. Unga vattensköldpaddor är vanligen i huvudsak köttätare, men blir med ökad ålder allt mer grönsaksätande. Bristsjukdomar ses när de utfodras med ensidigt bara grönsaker eller bara kött, eller med felaktiga köttprodukter. Vattensköldpaddor måste utfodras i vattnet. Därmed blir deras omgivning omedelbart nedsmutsad. Djuret bör därför utfodras i en separat tank för att underlätta hygienen i sköldpaddans akvarium. Förslag till utfodring av en vuxen vattensköldpadda: Fri tillgång till bladiga grönsaker och vattenväxter romansallad, frisé, ruccola, maskrosblad, vattenväxter: andmat (Lemna sp, Spirodela), musselblomma (Pistia stratiotes) och vattenhyacint (Eichornia crassipes) kan med fördel utgöra en del av grönsaksfodret. Vattenväxter är lättodlade och utgör även en miljöberikning för sköldpaddan 3 ggr/vecka ges torrfoder av god kvalitet för vattensköldpaddor, t ex Reptomin alternativt ges 3 ggr/vecka endera av följande rå hel liten fisk, ej frusen uppblött torrfoder för katt och hund (med lågt fettinnehåll) eller fisk insekter, t ex zofobas, syrsor, mjölmask, daggmask, sniglar Då det gäller köttdelen av kosten så bör sköldpaddan helst utfodras med hela djur, för att få en så allsidig kost som möjligt. Sköldpaddan får därigenom i sig kalk från foderdjurets skelett, och vitaminer från foderdjurets tarm. Utfodring med enbart fiskkött kan leda till vitamin- och mineralbrist. Samma problem uppstår vid utfodring med rent kött eller hamburgare. Utfodring med enbart guldfisk eller frusen fisk kan orsaka B- vitaminbrist; medan överdrivet mycket fet fisk kan leda till E- vitaminbrist och inflammation i kroppsfettet. 5

6 Erbjud olika sorters fisk i stället för en enda, för att få bättre balans på utfodringen. Snabbt växande unga sköldpaddor ska utfodras varje dag, medan vuxna sköldpaddor kan få mat 2-3 gånger/vecka. De ska inte ges mer mat än att de genast äter upp allt. Annars ökar risken för fetma och nedsmutsning av vattnet. Kalktillskottet ges lättast genom att skaka pulver över torrfodret. Därefter blötläggs torrfodret i en liten del vatten och får stå i min. Tillskottet sugs då in i torrfoderbitarna, och risken blir mindre att det sköljs bort av akvarievattnet. För att minska risken för att en kräsen sköldpadda bara ska äta de bitar som den gillar bäst, och för att minska risken för att vitamin- och mineraltillskott ska sköljas av i vattnet, så kan maten bäddas in i gelé. Blanda de ingredienser du vill att sköldpaddan ska äta, inklusive tillskott. Häll på gelatin och låt allt stelna till en kaka. Denna kan sedan delas i mindre bitar och frysas in. Till kräsna sköldpaddor kan man även använda sig av speciellt frestande mat, t ex levande foder (fisk), kraftigt luktande mat (t ex torrfoder uppblötta i tonfiskspad), eller mat i klara färger, t ex sötpotatis, morot, fruktbitar. Vinterdvala Till skillnad från vanlig sömn, så innebär vinterdvala en förlängd period av inaktivitet tillsammans med en kraftigt sänkt ämnesomsättning. Dessa förändringar tillåter djuret att överleva under perioder då omgivningens villkor är kärva och ogynnsamma. I det vilda gräver vattensköldpaddorna ner sig i lerbottnen på sjöar och dammar under vintermånaderna. Vinterdvala är inte nödvändigt för hälsa och välbefinnande för en sköldpadda i fångenskap. Tvärtom bör man oftast inte tillåta sin sköldpadda att gå i dvala om man inte är helt säker på att sköldpaddan är helt frisk. De flesta vattensköldpaddor i fångenskap mår bäst av att vara vakna året om. Det enda tillfället då en vinterdvala kan vara nödvändigt, är då man vill avla på sina djur. Om sköldpaddan utsätts för svalare temperatur under vintern så blir resultatet en halvdvala. Detta är farligt eftersom sköldpaddans ämnesomsättning i detta läge fortfarande är igång normalt. Resultatet blir en långsam svält. Text sammanfattad av Leg vet. Liv Gottschalk Karlsson. Information tagen från text skriven av Leg vet. Gunnel Andersson, Evidensia Djurkliniken Roslagstull 6