Utfodringsrekommendationer för häst

Transkript

1 Utfodrinsrekommendationer för häst Institutionen för husdjurens utfodrin och vård Rapport 289 Report Swedish University of Aricultural Sciences Uppsala 2013 Department of Animal Nutrition and Manaement ISSN ISRN SLU-HUV-R-289-SE

2

3 Utfodrinsrekommendationer för häst Anna Jansson (redaktör) Juli 2011 Institutionen för husdjurens utfodrin och vård Rapport 289 Report Swedish University of Aricultural Sciences Uppsala 2013 Department of Animal Nutrition and Manaement ISSN ISRN SLU-HUV-R-289-SE

4 SVERIGES LANTBRUKSUNIVERSITET Text: Jansson med flera Utivninsår: 2011 Illustration: Anna Jansson Tryck: Tabers Media Group AB, Jönköpin.

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD 6 HÄSTARS BEHOV OCH FODERMEDLENS INNEHÅLL 7 VUXNA HÄSTARS UNDERHÅLLSBEHOV AV ENERGI OCH PROTEIN 9 UNGHÄSTARS GRUNDBEHOV AV ENERGI OCH PROTEIN 10 TILLÄGG 12 HÄSTARS BEHOV AV VATTEN 17 HÄSTARS BEHOV AV MAKROMINERALER 18 HÄSTARS BEHOV AV MIKROMINERALER 20 HÄSTARS BEHOV AV VITAMINER 21 FODERMEDEL 22 BERÄKNING AV FODERMEDLENS NÄRINGSVÄRDE FÖR HÄST 25 FODERMEDELSTABELLER 26 FODERMEDLENS HYGIENISKA KVALITET 30 FODERSTATSBERÄKNING OCH RIKTLINJER 32 BERÄKNA HÄSTENS VIKT 35 OMRÄKNING MELLAN KG FODER OCH KG TORRSUBSTANS 36 FODERSTATSBLANKETT 38

6 FÖRORD Detta häfte är en svensk sammanställnin av närinsbehov, fodermedel, fodervärderinsmodeller och utfodrinsrekommendationer för häst från Sveries Lantbruksuniversitet (SLU). Principerna för beräkninar av hästars eneri- och närinsbehov samt fodermedelsvärderin har utarbetats emensamt i de nordiska länderna och byer på de franska, holländska (The Dutch Nutrient Recommendations for Horses - a description of the system, Austbø, 1997) och amerikanska systemen (NRC 2007, National Research Council: Nutrient requirements for horses, National Academy Press, Washinton D.C.). Senare forsknin har också inkluderats. Häftet är avsett att vara ett hjälpmedel för såväl hästäare, analyslaboratorier som foderfabrikanter för att uppskatta hästars närinsbehov, värdera fodermedel och öra balanserade foderstater. Liknande sammanställninar har jorts år 1989 av dåvarande Lantbruksstyrelsen (Hästens foder), år 1993 av Statens Jordbruksverk samt från 1997 av SLU (Planck m. fl. 1997: Hästen, närinsbehov och fodermedel, Jansson m.fl. 2004: Utfodrinsrekommendationer för häst). I arbetet med föreliande upplaa har Anna Jansson funerat som projektledare och sekreterare i den rupp som ranskat materialet. I ruppen finns representanter från SLU och lärare på ymnasienivå och vid hippoloutbildninen. Gruppen består av: Docent Anna Jansson, Institutionen för husdjurens utfodrin och vård, SLU Professor Jan Erik Lindber, Institutionen för husdjurens utfodrin och vård, SLU Ar doktor Marareta Rundren, Institutionen för husdjurens utfodrin och vård, SLU Ar doktor Cecilia Müller, Institutionen för husdjurens utfodrin och vård, SLU Ar licentiand Malin Connysson, Travskolan Wånen Aronom Linda Kjellber, Ridskolan Strömsholm AB Aronom Mia Lundber, Flyine AB 7:e upplaan Uppsala juli 2012

7 HÄSTARS BEHOV OCH FODERMEDLENS INNEHÅLL Eneri I Sverie anes hästens eneribehov och fodermedlens eneriinnehåll i omsättbar eneri och i enheten meajoule (MJ). Omsättbar eneri är den eneri som finns kvar när man räknat bort de eneriförluster som örs med träck, urin och tarmaser (Fi. 1). Relativ andel Eneri i foder Eneri i träck Eneri i urin & aser Värmeeneri Fiur 1. Fodrens eneriinnehåll. Bruttoeneri är den värmemänd som utvecklas då ett fodermedel förbränns fullständit. Smältbar eneri (SE) är bruttoeneriinnehållet i fodret minus eneriinnehållet i träck. Omsättbar eneri (OE) är smältbar eneri minus eneriinnehållet i urin och tarmaser. Nettoeneri (NE) erhålls enom att från den omsättbara enerin dra bort värmeenerin som bildas när hästen tuar, smälter och omsätter fodret. NE är den eneri hästen kan utnyttja för exempelvis muskelarbete och mjölkproduktion. I rova dra är SE x 0.86 = OE och OE x 0.74 = NE. I enelska texter uttrycks SE som diestible enery (DE), OE som metabolizable enery (ME) och NE som net enery (NE). Protein Fodermedlens proteininnehåll anes som smältbart råprotein. Detta beräknas enom att fodrets råproteininnehåll (erhållet enom kemisk analys) multipliceras med en smältbarhetskoefficient som erhållits enom smältbarhetsförsök (på häst eller andra djur) eller enom härledninar till liknande fodermedel. Mineralämnen och vitaminer De amerikanska behovsnormerna (National Research Council, NRC 1989, 2007) används av flertalet nationer. I NRCs normer uttrycks behovet av närinsämnen per häst och da. I denna skrift är behovet av mineraler och vitaminer anivet per 100 k levande vikt och da. I vissa intervall kan därför värdena avvika marinellt från NRCs normer. Beräknin av behovet av eneri och protein Hästarnas behov av omsättbar eneri delas upp i underhållsbehov och en rad tilläsbehov för t.ex. arbete, dräktihet, diivnin och tillväxt. Underhållsbehovet av eneri baseras på hästens vikt och är det behov hästen har för att klara rundläande behov (äta, stå, andas, urinera etc) och för att dess vikt varken ska öka eller minska. Om hästen har ett lämplit eneriinta kontrolleras detta enom att

8 bedöma dess hull. I tabell 1 finns ett exempel på en ofta använd bedömninsskala. För den lånsiktia hälsan är sannolikt en hullpoän mindre än 6 lämpliast (och > 4) för de flesta hästar med undanta för fölston där 6-7 kan vara lämplit. Mycket tyder på att ras eller typ av häst påverkar eneribehovet. Hästarnas underhållsbehov av eneribehov indelas därför i tre rupper; lättfödda, normalfödda och svårfödda (Tabell 2). För normalfödda hästar beräknas behovet vara unefär 5 % höre och för svårfödda hästar 10 % höre än för lättfödda. En annan faktor som kan påverka hästarnas eneribehov är könet. Hinstar förutsätts ha ca 10 % höre eneribehov än ston och valacker. Hästarnas behov av protein anes som ram smältbart råprotein ( smb rp) per MJ. Behovet beräknas också som underhållsbehov plus eventuellt tillä. Tabell 1. Hullbedömninskala 1 Extremt utmärlad 1 Rykotor, revben, svansrot och höftben kraftit utstickande, skelettstrukturen krin manke, boblad och hals klart synlia samt inet fettlaer. Mycket maer 2 Rykotor, revben, svansrot och höftben utstickande, skelettstrukturen krin manke, skuldror och hals svat synlia. Maer 3 Revben och ryrad synlia, svansroten utstickande men individuella rykotor är inte synlia, höftknölen rundad men klart synli, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals markerade. Slank 4 Lätt åsformad ry, revbenen svat skönjbara, lite fett runt svansroten, bäckenbenet inte skönjbart, manke, skuldror och hals inte tunna. Måttli 5 Jämn läns ryen, revbenen inte synlia men lätta att känna, fettet runt svansroten börjar kännas svampit, skuldror och hals överår mjukt till kroppen. Måttlit fet 6 Kan ha en liten ränna läns ryen, svampit fett över revbenen, mjukt fett runt svansen, börjar tydlit ansätta fett läns manken, bakom skulderbladen och läns halsen. Fet 7 Kan ha en ränna läns ryen, år att känna individuella revben men också fett mellan dem, mjukt fett runt svansroten, fettansättnin runt manke, skuldror och läns halsen. Mycket fet 8 Ränna läns ryen, svårt att känna revbenen, väldit mjukt fett runt svansroten, tjockt fettlaer runt manke, skuldror, förtjockad hals, fettansättnin på insidan av benen. Extremt fet 9 Tydli ränna läns ryen, varierande tjockt fettlaer över revbenen, bullit fettlaer runt svansrot, manke, skuldror och läns halsen. Insidan av bakbenen kan skava. 1 modifierad av A. Jansson efter Henneke med flera (1983) Equine Vet J. (1983) 15, och NRC (1989). Tabell 2. Exempel på hästar som kan ha olika underhållsbehov Lättfödda Normalfödda Svårfödda Ofta ponnyer och hästar med kallblodskaraktär Måna varmblodia hästar Måna fullblodshästar

9 VUXNA HÄSTARS UNDERHÅLLSBEHOV AV ENERGI OCH PROTEIN Eneri och protein Tabell 3 visar vuxna hästars dalia underhållsbehov av eneri. Behovet kan också beräknas enlit formeln (lättfödda hästar): 0,5 MJ x V 0,75 ( V= hästens kroppsvikt) Tabell 3. Vuxna hästars underhållsbehov av eneri (MJ omsättbar eneri/da). För normalfödda och svårfödda hästar beräknas behovet vara unefär 5 respektive 10 % höre än för lättfödda. Hinstar i samtlia rupper har 10 % höre underhållsbehov av eneri Vikt* Lättfödd Normalfödd Svårfödd ,5 17, *) För beräknin av hästens unefärlia kroppsvikt då vå saknas hänvisas till sid 34. OBS! Om hästen är maer måste underhållsbehovet beräknas utifrån den vikt hästen skulle haft vid normalt hull. Är hästen i överhull beräknas behovet utifrån den läre vikt hästen skulle haft vid normalt hull. Den vuxna hästen behöver 6 ram smältbart råprotein per MJ ( smb rp/mj) för att täcka underhållsbehovet av protein. Den vuxna hästens krav på proteinkvalitet (dvs fodrets aminosyrasammansättnin) är lå. Om vallfodret är proteinrikt kan beräknat proteinbehov överskridas utan att det neativt påverkar hästen. Behovet kan ej, utan märkbara neativa effekter, underskridas under länre period.

10 UNGHÄSTARS GRUNDBEHOV AV ENERGI OCH PROTEIN Eneri Grundeneribehovet för una hästar innehåller två komponenter: underhållsbehov och tillväxtbehov. Underhållsbehovet är nåot höre för den växande hästen än för den fullvuxna. I tabell 4 visas unhästars underhållsbehov. Tabell 4. Unhästars underhållsbehov (V* = aktuell vikt) Ålder i månader Underhållsbehov (MJ) 0-6 0,63 V 0, ,59 V 0, ,57 V 0,75 *För tabeller om unhästens vikt vid olika ålder samt dali tillväxt hänvisas till tabell 26. Tillväxtbehovets storlek påverkas av hur snabbt hästen skall växa. Tillväxtbehovet av eneri kan beräknas med formeln: MJ = dali tillväxt (k) x [ ,94 x ålder(mån) - 1,093x ålder 2 (mån)] x 13,45/1000 Med utfodrinen styr vi hästens möjlihet att växa. Eneri- och närinsintaet avör således i vilken utsträcknin hästen kan utnyttja sin tillväxtkapacitet. I tabell 5a och b es exempel på eneribehov för att uppnå lå eller hö tillväxt. Tabellerna byer på att man uppskattar vuxenvikten. Om man känner till den aktuella vikten och åldern på en unhäst kan man uppskatta vuxenvikten på ett bra sätt (Tabell 6). I tabell 7 es exempel på dali tillväxt med lå och hö tillväxttakt. Om hästen får växa i lå takt kommer den att utnyttja sin kompensatoriska tillväxtkapacitet om den släpps på bete under sommaren och växa snabbt under den perioden. Hästar som har en lå tillväxttakt blir dock färdiväxta nåot senare. En unhäst med jämn och hö tillväxttakt kommer att ha uppnått sin slutlia kroppssvikt vid ca 3 års ålder medan en häst med lå tillväxttakt når denna mellan 3 och 4 års ålder. Det finns ina entydia vetenskaplia bevis för att den ena eller den andra typen av tillväxt skulle e upphov till mer hälsoproblem så läne hästarnas behov av protein (livsnödvändia aminosyror), mineraler och vitaminer är tillodosett. För hästar som skall tränas och tävla som treårinar kan en hö tillväxttakt dock vara lämpli. Det naturlia är att stoet avvänjer fölet själv vid 3-4 månader före nästa fölnin och det finns ina bioloiska skäl att avvänja tidiare. Separationen i samband med avvänjnin kan vara en påfrestande tid för fölet och bör inte ske innan fölunen säkert äter tillräcklit med foder för att täcka sitt eneribehov. Lunast är fölen om de får en foderstat med låt stärkelseinnehåll. Tabell 5a. Grundeneribehov (underhåll+tillväxt)* (MJ/da) för unhästar med lå tillväxttakt (L=lättfödd, N=normalfödd, S= svårfödd) Uppskattad 3-6 mån 7-12 mån mån mån vuxenvikt L N S L N S L N S L N S

11 Tabell 5b. Grundeneribehov (underhåll+tillväxt)* (MJ/da) för unhästar med hö tillväxttakt (L=lättfödd, N=normalfödd, S= svårfödd). Vid hö tillväxttakt blir den dalia tillväxten 40 % höre än vid lå från 7 mån Uppskattad 3-6 mån 7-12 mån mån mån vuxenvikt L N S L N S L N S L N S *Tabellsiffrorna är avrundade från formlerna på föreående sida. Till dessa siffror skall tilläen räknas på (kön, arbete, dräktihet etc). Tabell 6. Kroppsvikt för unhästar vid olika ålder och beräknad vuxenvikt vid reducerad tillväxt (vid hö tillväxt är hästarna ca 3-8 % tynre med den största skillnaden under den första vintern) Ålder månader Vuxen vikt % av Tabell 7. Unefärli, enomsnittli dali tillväxt () för en blivande 500 k häst utfodrad för att få reducerad respektive hö tillväxthastihet 3 mån 6 mån 7-12 mån mån mån Lå Hö Protein Unhästens proteinbehov är höst under de första månaderna av livet och sjunker i takt med att den dalia tillväxten minskar. Unhästens tillväxt påverkas också av tillånen på den första beränsade aminosyran lysin. Som riktvärden vid foderstatsberäknin kan värdena i tabell 8 användas. Om vallfodret är proteinrikt kan beräknat proteinbehov överskridas, utan att detta neativt påverkar hästen. Behovet kan inte, utan märkbara neativa effekter, underskridas under en länre period. Det år att använda tabellvärden för att beräkna lysinintaet från olika fodermedel. Tabell 8. Unhästens protein- och lysinbehov per MJ 3-4 mån 5-6 mån 7-12 mån mån mån smb rp/mj ,5 7 6,5 lysin /MJ 0,8 0,6 0,5 0,4 0,4

12 TILLÄGG Tillä för arbete Eneri och protein Avörande för hur mycket eneri en häst behöver för arbete är arbetets intensitet och omfattnin. Det finns flera sätt att illustrera hur mycket eneri som hästar i olika typer av arbete behöver. I rova dra kan en kateoriserin enlit tabell 9 och 10 öras. Storleken på arbetstilläen kan också beskrivas efter arbetets karaktär (Tabell 11). Tilläen äller för både vuxna och växande hästar. Räkna med unhästens aktuella vikt och inte dess förväntade vuxenvikt. Normerna är unefärlia. Sker arbetet på tunt eller kuperat underla blir eneribehovet höre. Arbete i uppförsbacke (10 % lutnin) ökar eneribehovet unefär två åner jämfört med arbete samma sträcka på plan mark. Eneritilldelninen bör följas upp med hjälp av hullbedömnin. Proteinbehovet för arbete är 6 smb rp/mj arbetstillä, både för vuxna och växande hästar. Tabell 9. Eneribehov för arbete vid olika typer av aktivitet Arbete Exempel på aktivitet Unefärlit eneribehov (% av underhållsbehovet) Lätt Fritidsridnin 25 Medel Hårt Mycket hårt Ridskoleverksamhet, en del fritidsridnin Lå- och medelnivå fälttävlan, viss trav- och alopptränin, svårare klasser hoppnin Trav- och alopptränin (varmblod och fullblod), elitnivå fälttävlan, tävlin distansritt Tabell 10. Eneritillä hos ridhästar (% av underhållsbehovet) Skolhäst, Ridskolan Strömsholm 1 Arbete minst 1 timme/varda, hae ca 2 timmar/da Som ovan plus tävlin 1-2 r/mån Ridskola 2 Arbete 2 tim/da 48 Privatäd ridhäst 3 Arbete 50 min/da och hae > 6 timmar/da 42 1 Kjellber, pers.med Aenäs, Examensarbete 122, HUV, SLU. 3 Henricson, Examensarbete 248, HUV, SLU.

13 Tabell 11. Tillä för olika typer av arbete Ridtränin (enomsnitt per da) Skritt Trav- och alopparbete Trav- och alopptränin Tränin ink. flera snabbjobb/vecka Endast lånsamtränin, Skritt Trav (ca 3 min/km) Skos- och jordbruksarbete + 0,2 MJ/100 k och 10 minuter + 1,3 MJ/100 k och 10 minuter MJ/100 k + 0,2 MJ/100 k och km + 0,4 MJ/100 k och km + 1,0 MJ/100 k och timme EXEMPEL a) Ryttare A rider sin häst (500 k) 1 timme 5 daar i veckan och har uppskattat att ca 15 minuter av varje timme utörs av trav- och alopparbete och resten är skritt. Hästen behöver då ett tillä för skritt på 32 min/da (45 min x 5 daar/7 daar per vecka) och för trav- och alopparbete 11 min (15 min x 5 daar/7 daar per vecka). Underhållsbehov 56 MJ Tillä skritt ca 30 min 3,0 MJ (0.2 x 5 x 3) Tillä trav/alopp ca 10 min 6,5 MJ (1.3 x 5 x 1) Summa behov 65,5 MJ Ridhästen ovan har ett behov av smältbart råprotein på 393 (56 x 6) + (9.5 x 6).

14 Tillä för dräktihet Eneri och protein Ett sto producerar ett foster som väer 8-10 % av moderns vikt. Därutöver tillkommer ca 3,5 % av stoets vikt för tillväxt av livmoder, fostervatten mm. Dessutom behöver stoet lara fett för den kommande diivninsperioden. Ett sto som utfodras riktit ökar sin vikt, inklusive fostret, med ca 18 % under dräktiheten. Fostrets största tillväxt sker under senare delen av dräktiheten, framförallt under de tre sista månaderna (Fi. 2) och det är också då som stoet behöver extra tillä av eneri (Tabell 12) och protein. Proteinbehovet är 12 smb rp/mj i dräktihetstilläet. % av födelsevikten Dräktihetsmånad Fiur 2. Fostrets tillväxt. Tabell 12. Tillä av eneri (MJ/da) utöver underhållsbehov Dräktihetsmånad Tillä OBS! Tilläsbehovet är beräknat % av underhållsbehovet* för ston som vid inträdandet i hödräktiheten är i normalt hull och som under dräktiheten dalien har möjlihet till utevistelse. *beräknat på det ej dräktia stoets normala vikt. Ökninen bör ske successivt. EXEMPEL Ett ardennersto, vikt då hon inte är dräkti ca 800 k, i normalhull i 10:e dräktihetsmånaden: Underhållsbehov 75 MJ 450 smb rp ( 75 MJ x 6 ) Dräktihetstillä = 25 % av (19 MJ x 12) Summa behov 94 MJ 678 smb rp Ett fullblodssto, vikt då hon ej är dräkti ca 450 k, i normalhull i 11 dräktihetsmånaden: Underhållsbehov 54 MJ 324 smb rp Dräktihetstillä= 30 % av Summa behov 70 MJ 516 smb rp

15 Tillä för diivnin Eneri och protein Stoet producerar dalien en mjölkmänd motsvarande 2,5-3,5 % av kroppsvikten under de första diivninsmånaderna. Därefter avtar produktionen successivt. Mindre hästar producerar förhållandevis mycket mjölk (3-3,5% av kroppsvikten) medan större ston producerar nåot mindre. Den individuella variationen är stor. Proteinbehovet är 12 smb rp/mj i diivninstilläet. Tabell 13. Tillä av eneri (MJ/da) utöver underhållsbehovet Diivninsmånad Diivninstillä OBS! Två veckor efter fölnin, (% av underhållsbehov) 1 eller tills stoet ått ur fölbrunst, 4 till avvänjnin 70 1 Ponnyston, speciellt de minsta raserna, behöver ytterliare ca 20 % tillä. EXEMPEL Ett diivande shetlandssto vikt 200 k i normalhull, 3 mån efter fölnin Underhållsbehov 27 MJ 162 smb rp (27 MJ x 6) Diivninstillä 32 (1.2 x 27 MJ) 384 (32 MJ x 12 ) Summa behov 58 MJ 546 smb rp Ett diivande fullblodssto vikt 600 k, 1 mån efter fölnin Underhållsbehov 67 MJ 402 smb rp Diivninstillä 67 ( 1,0 x 67) 804 Summa behov 134 MJ 1206 smb rp Ett diivande fullblodssto vikt 600 k, 6 mån efter fölnin Underhållsbehov 67 MJ 402 smb rp Diivninstillä 47 ( 0,7 x 67) 564 Summa behov 114 MJ 966 smb rp bör foderstaten hållas på samma nivå som under hödräktiheten. Därefter ökas foderivan successivt tills normen nåtts. Tillä för hö ålder Den praktiska erfarenheten har visat att eneribehovet hos en del hästar ökar vid unefär 20 års ålder. Kontrollera därför reelbundet hullet på äldre hästar. Proteinbehovet är 6 smb rp/mj tillä. Tillä/avdra för hullkorrierin För att korriera hullet på en övervikti eller maer häst måste hästens bantas eller fodras upp. För att minska risken för utvecklandet av metaboliska svältsymptom och beteendestörninar bör bantnin ske under en länre period (> 1 månad). Mara hästar kan es fri tillån till eneririkt rovfoder alternativt att foderstaten kompletteras med lämplit kraftfoder. Proteinbehovet är 6 smb rp/mj tillä för vuxna och se tabell 7 för unhästar. Tillä för mycket havistelse och rupphållnin Havistelse och hållnin av hästar på lösdrift i rupp på stora ytor kan öka eneribehovet eftersom hästarna rör si mer. Hur mycket eneribehovet påverkas av havistelse och rupphållnin är inte undersökt och varierar förmodlien mellan individer och förhållanden. Reelbunden hullbedömnin är därför nödvändit.

16 Tillä för kyla Vid fodersmältninen bildas värme som, beroende på omivninstemperaturen, både kan vara en tillån eller en belastnin för djuret. Ju mer hästen äter desto mer värme producerar den och förutsättninarna för att klara kalla klimat blir bättre. En del hästar, och framförallt hästar på underhållsfoderstat (eller i låt hull), kan behöva extra foder för att klara kall, reni/fukti eller blåsi väderlek. Inet extra tillä av protein utöver underhåll/tillväxtbehovet behövs för kyla. Följande tillä kan användas som riktlinjer: 1. Vuxna, oklippta hästar (utan täcke) på underhållsfoderstat som vistas ute större delen av dynet och som är acklimatiserade till vinterklimat behöver ett eneritillä på 2,7 % av underhållsbehovet per ºC som temperaturen år under -15ºC. 2. Unhästar med fri tillån till foder kan behöva öka eneriintaet motsvarande 1,4 % av rundbehovet för varje rad som temperaturen sjunker under -11ºC för att bibehålla samma tillväxt. Man måste då eventuellt e ett eneririkare foder. Om temperaturen är lå under enstaka nätter är dock denna typ av korrierin av marinell betydelse för hästens totala tillväxt. 3. Unhästar som växer med reducerad hastihet behöver ett tillä motsvarande 1,4 % av totalfoderstaten för varje rad under 0 ºC. EXEMPEL En vuxen fjordhäst (vikt 400 k) i normalt hull har vid lunt, torrt väder (ca -5 0 till ca ) ett eneribehov på ca 45 MJ och proteinbehov 270 smb rp (6 smb rp x 45 MJ). Om temperaturen under en period lier runt kommer eneribehovet att öka med 2,5 MJ/da (0,027x 45 x 2ºC). Hur tilläsbehoven påverkar hästarnas totala eneribehov Vuxna hästar Tillä för kön, rupphållnin, hull, kyla, dräktihet och diivnin skall beräknas från underhållsbehovet i tabell 3 och läas till detta. Arbetstilläet uppskattas/beräknas från tabell 9 eller 10 och läs till underhållsbehovet i tabell 3 eller från hästens aktuella vikt och tabell 11. Unhästar Tillä för kön, ras, hull, uppstallnin, kyla, dräktihet och diivnin skall beräknas från rundbehovet i tabell 5 och läas till detta. Arbetstilläet uppskattas/beräknas från hästens aktuella vikt och läs till rundbehovet. EXEMPEL För en 10 månaders varmblodi unhinst på lösdrift i rupp som förväntas väa ca 500 k som vuxen och som skall växa med hö tillväxt i januari (-15 ºC varje da) beräknas eneri- och proteinbehovet så här: Eneri (MJ) Smb rp () Grundbehov (tabell 5b) (66 x 8.5) Tillä typ/ras 3.3 (0.05 x 66) 28 (3.3 x 8.5) Tillä hinst 6.6 (66 x 0.1) 56 (6.6 x 8.5) Tillä rupphållnin 6.6 (66 x 0.1) 56 (6.6 x 8.5) Tillä kyla 3.7 (0.014 x 66 x 4ºC) 31 (3.7 x 8.5) Totalt

17 HÄSTARS BEHOV AV VATTEN Hästen förlorar vatten enom träck, urin, avdunstnin, utandninsluft och svettnin. Under ett arbete där hästen svettas mycket kan upp till 15 liter vätska per timme förloras. Behovet av dricksvatten är beroende av omivninstemperaturen och fodrens vatteninnehåll. Bete innehåller % vatten. På stall utfodras hästarna antinen med hö med en vattenhalt på ca 15 % eller ett inplastat vallfodermed vattenhalt på %. Hästar på stall dricker mest efter utfodrin. Största vattenkonsumtionen blir därför efter att den största vallfoderivan ivits. Hästar föredrar att dricka vatten ur hink jämfört med ur en automatisk vattenkopp. På bete och lösdrift är det viktit att se till att det finns tillräcklit med vattninsställen i proportion till antalet hästar. Vattenkvalitet Hästar har lika höa krav på vattnets hyieniska kvalitet som människor. Vattnets smak och lukt kan ha stor inverkan på hästens vatteninta och måna hästar kan välja att avstå från att dricka eller dricka mindre under en beränsad period. Vattnets smak och lukt kan påverkas av t.ex. svavelväte och höa järn- eller kopparhalter. Vattnets syreinnehåll påverkar också smaken. Vattenflödet i automatiska vattenkoppar En anlednin till dåli foderlust och kolik hos hästar kan vara vattenbrist förorsakad av för låt flöde i vattenkoppen. Hästar behöver unefär 3-3,5 liter vatten per k torrsubstans foder men variationen är stor beroende på tex svettförluster och omivninstemperatur. Reelbunden kontroll av stallets samtlia vattenkoppar rekommenderas. Ett flöde på 3 liter/min är för låt för att hästar skall tillodose sitt vattenbehov. Hästar som står i stallar med så låt flöde bör erbjudas vatten ur hink. Ett flöde på 8 liter har visat si e samma vatteninta som om hästarna vattnats ur hink men eventuellt kan 6 liter/min räcka. Tabell 14. Unefärlit vattenbehov (liter per da och 100 k kroppsvikt) Underhåll Hårt arbete OBS! Stora individuella skillnader i hästarnas vatteninta kan uppmätas, både vad det äller dasmänder och dricktillfällen. Hästar med fri Diivande ston 8-10 tillån till vatten relerar sitt vatteninta efter behovet. EXEMPEL Ett diivande sto (500 k) behöver ca 50 liter vatten/da. På en stallfoderstat där foderivan består av 10 k hö och 3 k kraftfoder som båda innehåller ca 15 % vatten behöver hon därför dricka 48 liter per da. På bete, som innehåller 80 % vatten, behöver hon dricka 2 liter per da om hon äter 60 k bete. Om omivninstemperaturen är hö kan vattenbehovet dock bli betydlit större.

18 HÄSTARS BEHOV AV MAKROMINERALER Kalcium (Ca) byer upp skelettet och behövs för muskelarbete. En vuxen häst innehåller ca 1,5 k Ca per 100 k varav den största mänden finns i skelettet. Underhållsbehov beräknas utifrån att hästen dalien med träck och urin förlorar ca 2 /100 k vikt. Vid ökad aktivitet ökar också Cabehovet nåot. Dräktihetsbehov utår från beräknad Ca-inlarin i fostret under dräktihetens sista månader. Diivninsbehovet utår från Ca-innehållet i stomjölken. Detta är 1,2 Ca/ k under den tidia laktationen (1-3 mån) och nåot läre i slutet av laktationen. En snabb tillväxt kräver nåot ökad Ca-tillån mot en moderat tillväxt. Fosfor (P) är viktit för uppbynad av skelettet och för eneriomsättnin i cellerna. Underhållsbehov rundas på att förlust enom träck och urin uppskattas till ca 1 /100 k vikt och da. Behovet ökas nåot vid höre arbetsintensitet. Skelettillväxt hos fostret sker under de sista dräktihetsmånaderna. Både Ca- och P- tillförsel måste då ökas till det dräktia stoet för en optimal skelettutvecklin. Stomjölkens fosforinnehåll varierar mellan 0,75 P/ k mjölk i laktationens början och 0,5 P/k mjölk i slutet av laktationen. Kvoten Ca/P. För underhåll, tillväxt, tränin, fostertillväxt eller diivnin behöver hästen kalcium och fosfor i en lämpli proportion. Foderstatens sammansättnin bör vara sådan att kvoten Ca/P aldri understier 1,1. Ett lämplit intervall är 1,2 till 1,8. Med hänsyn taen till de felkällor som påverkar foderstaten (variationer i fodrens mineralinnehåll och foderivornas storlek) kan det vara lämplit att hålla si i den övre delen av intervallet hellre än den nedre. Försöksmässit har kvoter upp till 6 studerats utan att skadlia effekter observerats, förutsatt att fosforbehovet varit tillodosett. Manesium (M) är en aktivator för ett flertal enzymer och är nödvändi för muskelarbetet. Underhållsbehov byer på att kroppen innehåller ca 0,05% M. Förlust enom träck och urin är ca 0,6 /100 k kroppsvikt. Hästar som svettas mycket förlorar också M via svetten. Först i sista delen av dräktiheten ökar fostrets, och därienom även stoets manesiumbehov nåot. Natrium (Na) har betydelse för kroppens vätskevolym. Förluster av natrium sker enom träck och urin (ca 1,5 /100 k kroppsvikt och da) och enom svettnin. Natrium finns inte i tillräckli mänd i hästens naturlia föda och natrium måste därför tillföras. Det vanliaste sättet är via koksalt (NaCl) som innehåller 40 % Na. En del hästar klarar att relera sitt saltbehov själva om de erbjuds en saltsten men de som ör stora saltförluster via svetten ör det inte. Alla hästar bör ha tillån till en saltsten (undanta för fölunar) men arbetande hästar måste alltså tillföras extra salt. Trav-, alopp-, fältävlans- och distansritthästar som ör större svettförluster flera åner i veckan kan antinen erbjudas en förhöjd NaCl-iva (jmf med underhållsbehovet) enlit Tabell 13 eller erbjudas underhållsbehovet under vilodaar och motsvarande hela svettförlusten daar med arbete enlit tabell 14. Salt kan erbjudas inblandat i annat foder eller som en elektrolytblandnin (9 NaCl eller mindre per liter vatten). Kalium (K) är liksom natrium, av betydelse för vätskebalansen. Kalium inår även i enzymer som relerar eneri- och fosforomsättninen i cellen. Största delen av kroppens kalium finns inne i cellerna. Det flesta fodermedel innehåller kalium men särskilt mycket finns det i bete och vallfoder. Brist på kalium förekommer därför inte i en foderstat där vallfoder inår. OBS! Vallfoder bör analyseras för kalcium-, fosfor- och manesium. Behoven kan överskridas utan att det neativt påverkar hästen. Behoven kan inte, utan neativa effekter, underskridas under länre perioder. Detta äller speciellt avelshästar, unhästar och hästar i tränin och hårt arbete. För rekommendationerna har hänsyn taits till mineralernas smältbarhet i fodermedlen.

19 Tabell 15. Totalt dalit mineralbehov (minimum, per 100 k kroppsvikt och da) Ca P M NaCl 1 Vuxen, underhåll 4,0 2,8 1,5 5,1 Vuxen, arbete Eneritillä, % av underhåll <30 6,0 3,6 1, ,0 4,2 2, ,0 5,8 3, ,0 5,8 3, * Dräktihet <6 månader 4,0 2,8 1,5 5,1 7-8 månader 5,6 4,0 1,5 5, månader 7,2 5,3 1,6 5,6 Diivande 1-3 månader 11,8 7,6 2,3 6,5 4-6 månader 7,9 5,0 2,1 6,0 6 månader- 7,5 4,7 1,8 5,9 Växande 4-6 månader 17,2 9,6 2,1 2, månader 10,3 5,7 1,7 3, månader 7,5 4,2 1,6 3, månader 6,2 3,4 1,5 4,5 Växande i arbete månader 9,6 5,3 3,0 7, månader 7,9 4,4 3,0 13 till 21 1 För arbetande hästar kan natriumbehovet också tillodoses enom att dalien e underhållsbehovet och vid arbetsdaar komplettera med den uppskattade svettförlusten enlit tabell Gäller trav- och alopphästar eller hästar med motsvarande träninsproram. För övria äller rekommendationen för växande. *Den höre siffran äller för svåra förhållanden som distansrittävlan i varmt klimat. EXEMPEL En vuxen häst (500 k) i arbete med ett underhållsbehov på 56 MJ och ett arbetstillä på 22 MJ (40 % av underhåll) behöver minst: 35 Ca (7 x 5) 21 P (4,2 x 5) 11,5 M (2,3 x 5) 45,5 NaCl (9,1 x 5) Tabell 16. Saltförluster (NaCl) vid olika typer av arbete (/100 k kroppsvikt) Arbete Förhållande Förlust 30 min trav varm sommar 8 snabbjobb (trav-alopphäst) vinter/höst 17 varm sommar 27 fälttävlansritt varm sommar 35 distansritthästar minimum 45

20 HÄSTARS BEHOV AV MIKROMINERALER Generellt kan säas att en balanserad foderstat med tillräckli mänd vallfoder av od kvalitet, odlad på mineralrika eller mineralödslade marker, er hästarna tillräckli mänd av de flesta mikromineraler. Hästarnas förmåa att ta upp mikromineraler beror till stor del på kroppens mineralstatus, dvs vid en underskottssituation tenderar djuret att förbättra upptaet. Upptaninsförmåan påverkas även av fodrets totala innehåll av mineraler. Järn (Fe) I hästkroppen finns ca 60% av järnet i blodkropparnas hemolobin. Vid större blödninar eller parasitanrepp kan kroppen förlora järn. Resorptionen är anska lå, men ett innehåll av m järn/k ts i den dalia foderivan anses täcka hästens behov. Koppar (Cu) inår i måna enzymsystem och spelar en vikti roll vid mobiliserin av järnreserver. Cu medverkar indirekt vid hemolobinbildninen. Resorptionen är lå och hämmas av höt innehåll av flertalet mikromineraler. Vanlien innehåller rovfoder tillräcklia mänder, men lokalt kan bristsituationer uppstå. Manan (Mn) är vikti för omsättnin av kolhydrater och fett samt vid broskbildnin i skelettet. Grovfoder är en od manankälla och bristsituationer är ovanlia. Zink (Zn) inår i ett stort antal enzymer som behövs vid t.ex. kolhydrat-och proteinmetabolismen. Zink behövs för keratinbildnin i hud, hår, hovar och slemhinnor. Kobolt (Co) behövs för bildnin av vitamin B 12 och inår i flera centrala enzymsystem. Jod (J) är nödvändit för bildnin av sköldkörtelhormon. Såväl överutfodrin som brist på jod kan e dödfödda eller svaa föl med struma. Tån och aler är mycket jodrika. Selen (Se) är en vikti del i det enzymsystem som skyddar cellmembranen. Selen och E-vitamin förstärker och kan till viss del ersätta varandra. Sverie har selenfattia jordar och tillskott behövs i de allra flesta fall. Numera är samtlia svenska mineralblandninar och kraftfoderblandninar till hästar selenberikade. Tabell 17. Rekommenderad dali tillförsel och hösta tolererade intaet av vissa mikromineraler i totalfoderstaten (m per 100 k kroppsvikt) Hästar på underhållsfoderstat Hödräktia, diivande, växande Arbete Maximal toleransräns Järn (Fe) Manan (Mn) Koppar (Cu) Zink (Zn) Kobolt (Co) 0,1 0,2 0,2 30 Jod (J) 0,35 0,35 0,35 10* Selen (Se) 0,2 0,2 0,2 5 *dräktia ston bör lia väl under detta. OBS! Ovanstående rekommendation kan överstias om vallfodret har höt innehåll av mikromineraler utan att det neativt påverkar hästen. Rekommendationen bör inte underskridas under en länre period. Flertalet mineralämnen samverkar med och kan störa resorbtionen av andra mineralämnen. Överutfodrin med såväl makro- som mikromineraler bör undvikas.

21 HÄSTARS BEHOV AV VITAMINER Vitaminbehovet varierar med hästens ålder, prestation och stressituation. Hästar som år på bete har inet behov av tillskottsvitaminer. Hästar på underhållsfoderstat samt hästar i lätt, och medelhårt arbete har inet, eller mycket rina, behov av tillskottsvitaminer om de får en foderstat rundad på ett välbärat vallfoder och om de har möjlihet att dalien vistas utomhus. Vitaminerna delas in i fettlöslia och vattenlöslia. De fettlöslia kan laras i kroppen under en relativt lån period. De vattenlöslia laras inte utan utsöndras med urinen. Fettlöslia vitaminer Vitamin A verkar vid celldelnin och inverkar positivt på slemhinnornas funktion som skydd för sekundära infektioner. Grundsubstansen karotin finns i röna växter och morötter mm. Karotinet är känslit för ljus, syre och värme och innehållet minskar under fodrets larin. Vitamin D verkar vid relerin av blodets kalciumnivå. D-vitamin finns i soltorkat vallfoder och bildas i kroppsfettet vid solbelysnin. Vitamin E funerar som en antioxidant på cellnivå och stabiliserar omättade fettsyror samt vitamin A. E-vitamin finns i röna växter och spannmål. Vitamin K behövs för blodets koaulerin. Vitaminet finns i växter och syntetiseras också av mikroberna i hästens tarmkanal och inet behov av att ytterliare tillföra K-vitamin finns beskrivet. Vattenlöslia vitaminer Vitamin B 1, B 2 och biotin verkar på olika sätt i ämnesomsättninen inom cellerna. Bristsymptom är inte påvisade hos hästar. Biotintillskott har i nåra fall visat si vara av betydelse för hovhornskvaliteten. B-vitaminer tillförs enom spannmålsprodukter och syntetiseras dessutom i stor mänd av mikroberna i hästens tarmkanal. Om hästen har störd ma-tarmfunktion kan B- vitaminsyntesen vara försämrad. Vitamin C syntetiseras i kroppscellerna varför det inte behöver tillföras med fodret. Tabell 18. Rekommenderad dali tillförsel och hösta tolererade intaet i totalfoderstaten av vitaminer (per 100 k kroppsvikt) Underhållsfoderstat och arbete Dräktia, diivande Växande Hårt arbetande* Maximal toleransräns A IE D IE E m B 1 m B 2 m Biotin m 0,1 0, ,2 0, *Trav- och alopphästar, fälttävlan och distansritthästar

22 FODERMEDEL Foderlastiftnin Laen om foder aner vad som får kallas foder. Jordbruksverket (SJV) är tillsynsmyndihet och utfärdar föreskrifter om foder (SJVFS 1993:177). Dessa relerar kontroll av foder och anläninar där foder tillverkas. Foder måste vara beskaffat på ett sådant sätt att det inte är skadlit eller i övrit otjänlit för djur, människor eller miljö. Den som levererar eller importerar foder ska vara reistrerad hos Jordbruksverket. Märknin av varor ska vara tydli och inte vilseledande. Jordbruksverkets foderinspektör ör besök hos leverantörer och kontrollerar då bl.a. allmänhyien och märkninsuppifter. Föreskrifterna aner riktvärden för vissa hyieniska parametrar. Enheter I det här häftet beskrivs fodermedlen utifrån det svenska värderinssystemet med omsättbar eneri och enheten MJ. Tyskland och Enland aner behovet och fodermedelsinnehållet som smältbar eneri men också i enheten MJ. USA använder också smältbar eneri men använder enheten Mcal (1 Mcal = 4,19 MJ ). Våra nordiska rannländer aner behov och fodermedelsinnehåll som nettoeneri (NE) och i enheten Fu. Även i Holland och i Frankrike anes behov och fodermedelsinnehåll som NE men uttryckt i VEP respesktive UFC. Enheterna Fu, VEP och UFC kan översättas med foderenheter häst och utår från innehållet av nettoeneri i ett k standardkorn vid 87 % torrsubstanshalt till en häst på underhållsfoderstat. Proteinbehovet anes i Sverie i form av smältbart råprotein vilket också våra nordiska rannländer, Tyskland, Enland och Holland ör. USA använder råprotein. Det franska systemet för hästens proteinbehov kallas MADC vilket kan översättas med tillänlia aminosyror för häst. Grovfoder Närinsinnehållet i olika foderpartier varierar med växtsammansättnin, odlinsplats, ödslin, skördetidpunkt, årsmån, hanterin och larin. Skördetidpunkten, dvs i vilket utvecklinsstadium vallen har skördats, har stor betydelse för hästens förmåa att smälta och ta till vara växtens närinsämnen. En växt skördad i tidit utvecklinsstadium dvs innan cellväarna förvedats, innehåller mer lättillänli eneri, mer protein samt mer lättillänlia mineralämnen än en sent skördad växt. Vallens innehåll av olika växtsla har stor betydelse för närinsinnehållet i vallfodret. Som exempel kan nämnas att baljväxterna är rika på protein och kalcium. Kväveödslin av vallen ökar proteininnehållet. Kalknin påverkar mineralinnehållet. Ett skonsamt skördesätt, så att bladen finns kvar med in till stallet, bibehåller vallens närinsinnehåll. Vallfoder laras antinen torkat till hö eller konserverat enom inplastnin. Torrsubstansinnehållet är avörande för närinsinnehållet per k foder. För omräknin från k ts till k foder och vice versa se sid 36. För att en foderanalys av vallfoder skall motsvara det aktuella vallfoderpartiets närinsinnehåll krävs att ett representativt prov taits ut (se sid 24). Bete Det är en stor variation i tillväxt, eneri- och närinsinnehåll i olika betesmarker. Variationen beror bland annat på räsens utvecklinsstadium, den botaniska sammansättninen och täthet, klimat, jordmån och huruvida betet ödslats eller ej. Betets eneri- och proteininnehåll är som höst när räset är tidit utvecklat, vilket det är på försommaren och i den nya tillväxten efter en skörd/avbetnin. Man kan förvänta si samma variation i betens eneri- och närinsinnehåll som för de vallfoderprover som analyserats i tabell 18. Ett exempel på hur eneriinnehållet i ett naturbete kan förändras under sommaren visas i fiur 3.

23 Betets produktion är höst under försommaren. Antalet hästar per hektar bete måste anpassas efter betestillånen. Om betet putsas, ödslas och eventuellt bevattnas kan betesproduktionen och antalet hästar per betesareal ökas. Tillvänjnin till bete bör ske successivt under minst en vecka. Fölston, unhästar och hårt arbetande hästar har mycket höa eneri- och proteinbehov och kräver sålunda mycket bra beten om det skall kunna utöra en väsentli del av deras eneri- och närinsinta. Diivande ston äter runt 2,5 k ts (=12-15 k bete)/100 k kroppsvikt och da. För vuxna hästar utan tilläsbehov duer ofta ett bete av betydlit sämre närinsmässi kvalité. 12 Eneriinnehåll (MJ/k ts) Hårt betat Svat betat Obetat 0 05-jun 05-jul 05-au 05-sep 05-okt Fiur 3. Exempel på hur ett naturbetes eneriinnehåll kan påverkas av betestryck och tidpunkt (Andersson, Examensarbete 112, HUV, SLU.) Kraftfoder I denna skrift anes värden för enskilda foderråvaror. För fabriksblandade kraftfoderblandninar som finns på marknaden har, enlit Jordbruksverks föreskrifter om foder (SJV F5 1993:177), tillverkaren skyldihet att ane innehåll och e en analysaranti på varan. Kraftfodermedlen kan indelas i spannmål, kvarnbiprodukter, sockerfodermedel, proteinfodermedel och fetter. Spannmål och kvarnbiprodukter Havre, korn, vete, råvete. Spannmålens huvudinrediens är stärkelse. Årsmånen kan påverka främst proteininnehållet. Under år med stor skörd är spannmålens proteininnehåll vanlien läre än tabellernas värden. Omvänt, vid liten skörd är spannmålens proteininnehåll vanlien höre än tabellvärdena. Mineralämnesinnehållet varierar relativt lite. Havren avviker från de övria spannmålsslaen enom att ha ett relativt höt fett- och fiberinnehåll, det senare pa en hö skalhalt. Fettinnehåll och skalhalt varierar mellan olika havresorter och växtplatser. Vid en hö andel havre i foderstaten rekommenderas att den analyseras. Vetekli och veteroddar är biprodukter vid vetemjölsframställnin. Havrekli och havreskal är biprodukter från havrerynsframställnin och vid skalnin av havre. Sockerfodermedel Betmassa, Betfor, betfiber och melass är biprodukter vid sockertillverkninen. Huvudinredienserna i de tre första fodermedlen är betfiber. I betmassa, Betfor och melass finns också socker. Dessa produkter saknar stärkelse.

24 Proteinfodermedel Fodermedel med höt proteininnehåll räknas hit. Oftast är de restprodukter från oljeutvinnin ur oljeväxter av olika sla (t.ex. raps och lin). Vanlien varierar proteininnehållet mycket litet mellan olika partier. Proteinfodermedel är larinskänslia fodermedel och bör betraktas som färskvaror. Proteinfodermedlen kan ha olika värde för hästen beroende på inående mänder av och förhållande mellan de livsnödvändia aminosyrorna. Fett och övria fodermedel Veetabiliska oljor av olika sla kan användas som enerifodermedel till hästar. Beakta att oljan ska vara av livsmedelskvalitet. Till övria fodermedel räknas biprodukter från bryeri-, bränneri-, och stärkelseindustri samt även en del udda fodermedel. Provtaninsmetodik för foderanalys Hur provtaninen av ett foderparti enomförs är helt avörande för provets tillförlitlihet och överrensstämmelse med foderpartiets sammansättnin. Ett exempel på felakti provtanin är t.ex. när ett enstaka prov taits från en storbal. Följande rutiner är att rekommendera: Löst hö på skulle: Det enklaste sättet är att använda en höborr. Husdjursföreninar och analyslaboratorier kan ofta tillhandahålla höborrar. Ta ut prover på ett flertal ställen på skullen. Blanda innehållet i en ren säck eller plastpåse. Förslut förpackninen väl. Hö i småbalar: Öppna ett flertal småbalar, minst 5 st, ta ut nåra nävar ur var och en. Var noa att få ett representativt prov, dvs. att även blad och fröställninar kommer med i samma förhållande som de inår i partiet som helhet. Lä i en ren säck eller plastpåse som stäns noa. Vid een höskörd är det enklast att ta ut provet i samband med inkörnin. Gå diaonalt över fältet och ta ett flertal prover i vallfoderstränen på olika djup, eller ta ett par representativa prov ur var balvan eller kärra, lä i en enomluftninsbar förpacknin (ex. potatissäck) och låt torka färdit på skullen innan provet skickas för analys. Hösilae/ensilae i storbal: Även här är en ensilae- eller höborr enklast att använda. Ta prover ur nåra storbalar (minst tre), klistra ihop hålen väl efter provtanin med ensilaetejp. Alternativt kan man rulla upp balarna och skära ut prover på ett flertal ställen. Blanda innehållet i en ren plastpåse, försök få ut så mycket luft som möjlit och stän förpackninen ordentlit. Förvara svalt/fryst tills provet skickas för analys. Ytterliare ett sätt är att ta ut prov från de första balarna man öppnar och förvara proven i frysen tills man öppnat minst tre balar. Ett samlinsprov skickas sedan för analys. Vid een hösilae/ensilaeskörd är det enklast att ta provet innan pressninen sker. Gå då diaonalt över fältet och ta ett flertal prover i vallfoderstränarna på olika djup. Blanda i en ren plastpåse, försök få ut mesta möjlia av luften och stän väl. Förvara svalt tills provet skickas in för analys. Spannmål i laer: prov tas med hjälp av provtaninsspjut. Det ska komma ner en bit i laret, och ett flertal prover tas ut och blandas. Vid een spannmålsskörd: prov om ca en liter spannmål tas ur var kärra som transporteras från tröskan. Lufttorka samlinsprovet enom att breda ut spannmålen på en tidnin i ett torrt, tempererat utrymme. Efter torkninen tas ett par liter av provet i en plastpåse. Förpacknin och transport Klipp ner vallfoderprover till korta bitar och skicka ca två liter för analys. Förvara och skicka provet i en ren plastpåse, annars kan vattenhalten i provet förändras. Undvik att sända prov före heler då de kan bli liande och försämras. Prov som skall analsyras enbart med avseende på närinsinnehåll kan frysas innan de skickas men inte prov som skall analyseras med avseende på hyienisk kvalitet. På följesedeln ska det anes vilka analyser som önskas samt att provet ska analyseras för häst.

25 BERÄKNING AV FODERMEDLENS NÄRINGSVÄRDE FÖR HÄST Vallfoder Omsättbar eneri för häst (ME h ; MJ /k torrsubstans) är beräknat enlit följande formel: ME h = 1,12x - 1,1 ME h x omsättbar eneri MJ per k torrsubstans (ts) för häst omsättbar eneri MJ per k ts för idisslare Smältbart råprotein ( Smb.rp ; /k ts) är beräknat enlit följande formel: Smb.rp = dcp x CP/100 dcp smältbarhetskoefficient för CP = 93,9-313/y CP innehåll av råprotein i /k ts y torrsubstansens råproteinhalt i procent Kraftfodermedel (råvaror, ej helfoder eller koncentrat) Omsättbar eneri för häst (ME h ; MJ /k ts) är beräknat enlit följande formel ME h = (GE x de x ME DE ) + F GE bruttoeneri i MJ /k ts = (24,1 CP + 36,6 EE + 20,9 CF + 17,0 NFE - 0,63 Su) / 1000 (CP råprotein, EE råfett, CF växttråd, NFE kvävefria extraktivämnen och Su socker, samtlia anes i /k ts. Korrektion för ett innehåll av Su större än 80 /k ts.) de smältbarhetskoefficient (d; uttryckt som andel; ex. 86% = 0,86) för eneri (E) de kraftfoder = (0,95 dom h + 1,1) / 100 dom h smältbarhetskoefficient häst för oranisk substans = 1,144dOM idisslare - 16,7 dom idisslare hänvisas till Spörndly, 2003 (Fodermedelstabeller för idisslare) ME DE andel omsättbar eneri av smältbar eneri = (93,96-0,02356CF - 0,0217CP) / 100 F = EE x 0,0366 x [0,9 - de] x [0,95 - ME DE ] (korrektionsfaktor för eneribidra från fett) Smältbart råprotein (Smb.rp; /k ts) är beräknat enlit följande formel: Smb.rp = dcp x CP dcp CP hänvisas till Spörndly, 2003 (Fodermedelstabeller för idisslare för resp. fodermedel). innehåll av råprotein i /k ts Fett (samtlia fettkällor) Omsättbar eneri för häst (ME h ; MJ /k ts) i fett är beräknat enlit följande formel ME h = 0,0313 x EE EE råfett /k ts; faktorn 0,0313 har beräknats under antaande att råfettets smältbarhet är 90 % och att ME DE för fett är 0,95.

26 FODERMEDELSTABELLER Värden i nedanstående tabeller rundas, såvida inte annat anes, på analysuppifter i Fodermedelstabell för idisslare (Spörndly, 1999 SLU). Enerivärdena är omräknade enlit beräknin av fodermedlens närinsvärde för häst (sid 25). Spannmål och spannmålsprodukter Tabell 19. Innehåll av eneri, protein, kalcium, fosfor och manesium i spannmål och kvarnbiprodukter (per k foder) Torrsubstans % MJ Smb. rp Ca P M Havre 1 kärna 87 9,7 75 0,7 3,3 1,1 skalad 87 10, ,7 4,0 1,1 kli 87 5,1 24 1,7 6,7 Korn kärna 87 11,0 73 0,4 3,5 1,1 kli 87 7,7 87 Majs kärna 87 12,1 55 0,3 2,7 1,1 Ris kärna skalad 89 11,9 39 0,3 1,0 1,0 kärna 87 10,9 41 0,6 2,6 1,3 Rå kärna 87 11,6 55 0,4 3,1 1,0 kli 87 9, ,0 9,7 3,0 Råvete kärna 87 11,7 77 0,3 3,5 1,3 Vete kärna 87 11,4 88 0,3 3,2 1,1 roddar 87 12, ,1 9,7 2,7 kli 87 8, ,5 10,4 4,6 Sorhum kärna 87 11,7 71 0,4 2,7 1,2 1 Havre kan, på rund av varierande skalhalt, variera en hel del i eneriinnehåll. Om större mänder havre inår i foderstaten rekommenderas att havrepartierna analyseras. Närinsinnehållet till vuxna hästar är oberoende av om havren utfodras hel, krossad eller knäckt. Om havren förvaras krossad finns risk för försämrad hyienisk kvalitet. Stråfodermedel Tabell 20. Variationen i innehåll av eneri, smältbart råprotein, kalcium och fosfor (per k torrsubstans) i minst 1000 foderprover från både hö och hösilae under 2002, 2003 och 2005 från företaet Analycen/Eurofins Eneri MJ Smb rp Ca P 2002 Hö 6,0-12, ,1-11,1 0,6-4,2 Hösilae 6,0-12, ,6-14,8 0,9-4, Hö 6,4-11, Hösilae 6,3-11, Hö 7,0-10, ,3-9,5 1,4-4,0 Hösilae/rönmassa 7,2-11, ,5-10,1 1,4-4,1

27 Tabell 21. Innehåll av eneri, protein, kalcium, fosfor och manesium i halm (per k torrsubstans) Torr- Substans % Eneri MJ smb.rp Ca P M Gräsfröhalm 90 6,6 29 3,3 1,4 1,4 Stråsädeshalm - ej behandlad ,3 0 3,3 1,1 1,3 NH 3 -behandlad 2 8,2 50 3,3 1,1 1,3 Baljväxthalm 90 7, ,0 2,4 3,9 1 Halm med rikli oräsinblandnin eller halm efter spannmålsskörd där vallinsådd skett kan ha höre närinsvärde. Fodermedelstabellen aner närinsvärdet i hela halmpartiet, men hästarna sorterar ofta halmen och äter huvudsaklien de närinsrikare bladen. 2 Proteinet i NH 3 -behandlad halm består av enkla kväveföreninar. Ensidi utfodrin kan e brist på de livsnödvändia aminosyrorna. Denna halm bör ej utfodras som enda rovfoder till avelsdjur eller växande unhästar. Proteinfodermedel Tabell 22. Innehåll av eneri, protein, kalcium, fosfor och manesium (per k foder) Torrsubstans % Eneri MJ Smb rp Ca P M Bryerijäst 90 12, ,0 14,0 2,3 Drank (vete, torkad) Arodrank , ,9 6,6 2,3 Drank (vete, färsk) Drank SBI 8 0,9 20 0,2 0,7 0,2 Fiskmjöl, fettfattit 91 11, ,9 fettrikt (sillmjöl) 91 12, ,0 lå fett-och askhalt 94 12, ,9 Lin, frö 1a) 93 15, ,6 5,3 3,6 fröexpeller 1b) 90 12, ,3 7,7 4,7 Lupin, frö 87 10, ,1 6,5 2,7 Majsluten 92 13, ,4 3,0 1,1 Oljepalm, kärnexpeller 91 11, ,9 5,9 2,8 Potatisprotein 90 13, ,0 4,0 1,0 Raps, frö 93 16, ,0 8,0 2,2 expeller, enkellå 94 12, ,5 10,3 4,7, värmebehandlat 94 12, ,1 11,7 3,9 Sojamjöl extraherat 87 11, ,8 6,3 2,3 Sojaböna 87 12, ,3 5,5 2,5 Solros, expeller, ej välskalad 92 8, ,2 9,8 5,2 välskalad 92 9, ,9 9,8 5,2 Vicker, kärna 87 11, ,3 4,5 - Åkerböna, kärna 87 11, ,0 3,6 1,1 Ärter, kärna, mat/foderärt 87 11, ,8 3,7 1,1 1a,b) Expeller är en restprodukt efter det oljan pressats ur fröna. Innehåller ca 160 fett/k foder. Finns även som krossad kaka. Linfrö innehåller ca 315 fett/k foder.