rutinarbete Inget vanligt ISO 9001: no Kalix först i länet med självdialys En dag i mammografivagnen Revymakaren från Malmberget

Transkript

1 no Kalix först i länet med självdialys En dag i mammografivagnen sidan 4 sidorna 8 9 Revymakaren från Malmberget sidan 16 Foto: anders alm ISO 9001: Inget vanligt rutinarbete Många arbetar med kvalitetsfrågor i landstinget, men Gemensam service blev först med att certifieras enligt ISO I länsarkivet på Björkskatan i Luleå finns numera nedskrivna rutiner för alla arbetsuppgifter. På det sättet tar vi bort sårbarheten om någon är sjuk eller på semester, säger Åsa Enmark, kvalitetsmedveten arkivassistent. tema kvalitetsarbete sidorna 5 7

2 eija Joona ser glad ut när hon kliver in i mitt arbetsrum. Med sig har hon en lika lycklig Dan-Christer Nilsson. De kommer för att tala om att Gemensam service tagit examen i kvalitetsarbete och certifierats enligt ISO Ett stort engagemang hos de 160 medarbetarna vid bland annat vaktmästeri, transport, lokalvård och kundservice har gett resultat. Nu är man i mål men arbetet är ingalunda över ett ständigt förbättringsfokus är en av grund idéerna med certifieringen. I temat i detta nummer får ni veta mer om hur Gemensam service gått tillväga. kvalitetsarbete kan dock se olika ut och låter sig inte alltid ISO-certifieras. På Grytnäs vårdcentral i Kalix är Siv Björn verksamhetschef. Hon vill och vågar agera för att förbättra arbetsklimatet, och är inte heller rädd för att berätta om de problem som finns. Vårdcentralens senaste satsning syftar till fördjupning och självreflektion; tillåts vi att växa som individer klarar vi bättre de krav som ställs i yrkeslivet. I och med det fria vårdvalet måste även landstinget ansöka om att få driva vårdcentraler. När konkurrensen om patienterna hårdnar borde primärvårdens värdegrund beaktas i varje stund. Enligt den ska allt bemötande bygga på respekt, helhetssyn och professionellt kunnande, en formulering som ska fyllas med innehåll. För att efterleva värdegrunden räcker det inte med ett påklistrat leende ett etiskt förhållningssätt kräver betydligt mer av varje medarbetare. Är jag beredd att fundera över mina värderingar och min egen roll i mötet med andra? Är jag redo att släppa prestige och börja samarbeta på riktigt, även över yrkesgränserna? Kan jag på djupet förstå att mitt sätt att vara påverkar människor i min omgivning? Frågorna är lätta att ställa, men kräver en hel del av den som tar dem på allvar. att värdegrundsfrågor och kvalitet hänger ihop vet även personalen vid Norrbottens länsbibliotek, som sedan årsskiftet tillhör division Kultur och utbildning. För några år sedan inleddes ett genomgripande förändringsarbete där ett av de första stegen var att låta de anställda vid länets 35 bibliotek reflektera över vilka attityder och värderingar som ska ligga till grund för verksamheten. Mycket har hänt sedan dess. I dag finns ett nationellt intresse för hur biblioteken i Norrbotten gör för att inspirera och berika människor. Utan en genomarbetad värdegrund hade det knappast funnits något att bygga vidare på. Landstingstidningen är förvisso inte ISOcertifierad men ska även fortsättningsvis försöka hålla en god kvalitet. Välkommen med tips och synpunkter! ULRIKA ENGLUND, redaktör 2 Varför inte börja med sig själv? Redaktör: Ulrika Englund Ansvarig utgivare: Lars Tyskling Grafisk form: Tor-Arne Moe, Moe Media AB Besöksadress: Norrbottens läns landstings kansli, Robertsviksgatan 7, Luleå Postadress: Landstingstidningen NLL Luleå E-post: ulrika. englund@nll.se Upplaga: ex. Teknisk produktion: Tryck i Norrbotten AB, Luleå Distribution: NSD Detta nummer är presslagt 11 februari 2010 Årgång 39 Prenumeranter gör anmälan om ändrad adress till: NSD Abonnemang Innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges. Nästa nummer av Landstingstidningen utkommer 27 mars 2010 Sex anställda vid Grytnäs vårdcentral deltar i ett projekt, vars syfte bland annat är att stärka samarbetet mellan yrkesgrupper. Jag ser det som en långsiktig investering, säger Siv Björn, verksamhetschef. Till höger Kristina Gunnari, distriktsläkare och projektledare. Foto: ANDERS ALM Projekt för att stärka samarbete på Grytnäs vårdcentral Med respekt för sig själv och andra På Grytnäs vårdcentral ser personalen både problem och lösningar. Ska samverkan och gott bemötande bli mer än fina ord måste var och en börja hos sig själv, säger Kristina Gunnari, distriktsläkare och ledare av gruppsamtal på kognitiv grund. Grytnäs vårdcentral ligger två kilometer utanför Kalix. Den låga enplansbyggnaden är formad som en åtta och uppfördes anställda arbetar med att ta hand om cirka av kommunens invånare, främst från byarna söder om centralorten. Förutom att älgar då och då spatserar förbi i skogskanten utanför fönstret är det en helt vanlig vårdcentral, på gott och ont. När jag började som verksamhetschef för tio år sedan sades det vara högt i tak, men i vardagen fanns en del samarbetsproblem. Vi hade grupperingar av olika slag. Man pratade oftare om än med varandra, berättar Siv Björn. Inte sällan handlade det om vaga känslor, svåra att sätta fingret på. Stängde någon en dörr för att tala enskilt med en kollega, exempelvis om en patient, kunde andra uppfatta det som hotfullt: Vad var det egentligen som avhandlades därinne? Ibland blev det tyst när någon kom in i fikarummet var det en slump eller hade samtalet handlat om den personen? En äldre kvinna i väntrummet uttryckte glädje över att bli tilltalad; personal som tidigare passerat hade inte brytt sig om att se henne. Den gamla damens reaktion fick Siv Björn att vakna upp. Jag ställde mig frågan: Vad är det vi håller på med? Om vi inte ser varandra och patienterna är det något som är fel. Sedan dess har företagshälsovården varit inkopplad vid olika tillfällen. SIV BJÖRN, verksamhetschef på Grytnäs vårdcentral: Vi har sänkt garden och vågar lyfta fram problemen. Först då kan vi hitta lösningar och komma vidare. Medarbetarna har fått möjlighet att utbilda sig i och utöva mindfulness, en teknik för avslappning och medveten närvaro. Ett team från vårdcentralen har medverkat i primärvårdens stora etikprojekt. Siv Björn anser att hon som ledare måste vara öppen för att prova nya idéer och tankar. Hon tvekade därför inte när distriktsläkare Kristina Gunnari, som numera arbetar tre dagar i veckan på Grytnäs vårdcentral, lade fram idén om ett samverkansprojekt. Det fria vårdvalet innebär att vi måste bli ännu bättre på bemötandefrågor. Vi bildar i dagarna fyra vårdlag, som ansvarar för egna patienter. Gränserna mellan yrkesgrupper luckras upp och gör ett gott samarbete helt nödvändigt, summerar Siv Björn. Sex medarbetare från olika yrkesgrupper deltar i projektet, som inom kort avslutas och utvärderas. Varje träff har inletts med en timme i gymnastiksalen, där deltagarna bland annat jobbat med balans, andning och rörelser syftet med basal kroppskännedom är att upptäcka och stärka de egna, inneboende resurserna. Den delen har sjukgymnasten Lilly Ekenberg tagit hand om. Den andra timmen har Kristina Gunnari ansvarat för. Med hjälp av gruppsamtal på kognitiv grund har deltagarna fördjupat kunskapen om sig själva, närmat sig sina egentliga tankar och känslor och lärt sig hur kommunikationen med andra kan förbättras. Genom att utveckla självkänslan, tilliten och respekten för sig själv och sina medmänniskor kan man börja agera, inte bara reagera, säger hon. Kristina Gunnari har använt sig av sina kunskaper i medicin, idé- och lärdomshistoria, psykologi samt gruppsamtalsteknik. Hon lovordar samarbetet med Lilly Ekenberg och framhåller styrkan i kombinationen basal kroppskännedom och kognitiv coaching. Om man jobbar med både kroppen och knoppen kommer man snabbare framåt. Vid ett FoU-seminarium i december berättade de tre kvinnorna om arbetet med att förbättra stämningen vid vårdcentralen. Gensvaret har varit stort. Utåt slår man sig gärna på bröstet, men i själva verket känner anställda vid många vårdcentraler igen sig. Vi har sänkt garden och vågar lyfta fram problemen. Först då kan vi hitta lösningar och komma vidare, säger Siv Björn. ULRIKA ENGLUND

3 Hallå där Kerstin Hamre, strateg inom Kultur och hälsa. Efter drygt tre år som projekt blev Kultur och hälsa vid årsskiftet en permanent verksamhet inom landstinget. Hur känns det? Mycket roligt! Det är ju ett kvitto på att kultur och hälsa är viktigt. På vilket sätt kan kultur göra oss friskare? Forskare har kunnat visa att vår hjärna reagerar positivt på naturupplevelser, konst och musik. Det finns många exempel. Musik har betydelse för barns kognitiva förmåga, reducerar stress vid cellgiftsbehandlingar och minskar komplikationer inför, under och efter en operation. Kulturupplevelser kan fördröja utbrott av demenssjukdom. I Göteborg leder Gunnar Bjursell, professor i cell- och molekylärbiologi, det nationella tvärvetenskapliga centret Kultur och hälsa. Forskning om sambandet mellan kultur och hälsa anses vara ett högprestigeområde då det rör hjärnan. Det handlar dessutom om mätbara effekter. Vilken är din uppgift? Jag ska arbeta för att öka kunskapen om kopplingen mellan kultur och hälsa, och för att skapa kontinuitet och långsiktighet i kultur- och hälsaverksamheten. Jag kommer dessutom att samarbeta mer inom det regionala folkhälsoarbetet. Kultur är viktigt även i förebyggande syfte. Sedan 2006 har landstinget drivit många kultur och hälsa-projekt, bland annat i samarbete med studieförbund, föreningar och kommuner. Är det slut med det nu? Nej, inte alls. Men idag handlar det främst om ett mer strategiskt arbete. Vad möts du av för reaktioner? Jag tror att många förknippar kultur och hälsa med kulturaktiviteter riktade till äldre. Det är en viktig målgrupp men det här handlar om så mycket mer. Kultur kan på många olika sätt fungera som ett värdefullt komplement och en viktig resurs till traditionell vård och medicin. ULRIKA ENGLUND Anders Niklasson, överläkare på Öron-näsa-halsmottagningen i Piteå och Sunderbyn, använder ett par särskilda glasögon som förstorar upp patientens ögon och ögonrörelser. På så sätt kan han se om yrseln kommer från örat. Foto: TOMAS bergman Yrsel besvärligt men oftast ofarligt NLL och LTU startar forskarskola Luleå tekniska universitet och Norrbottens läns landsting startar Sveriges första forskarskola där universitet och landsting samarbetar med patientnära forskning inom området hälsovetenskap. Forskarskolan ska pågå under tre år. Målet är att höja kvaliteten i vården genom ökad kunskapsutveckling och uppbyggnad av nätverk som stärker forskningen inom hälsovetenskap. Det tiotal doktorander som anställs inom forskarskolan studerar sjukgymnastik, arbetsterapi och omvårdnad. Vanligare med ensamma yngre Ensamheten har inte ökat i Sverige under de senaste 20 åren, tvärtom känner sig svenskarna lite mindre ensamma i dag än på 1980-talet. Det visar en studie av Lars Tornstam, professor i sociologi vid Uppsala universitet. Undersökningen omfattar svenskar i åldrarna 20 till 90 år. Precis som en tidigare studie 1985 visar den att ensamhet är vanligast bland unga människor. År 1985 var det 49 procent av den vuxna befolkningen i åldrarna 25 till 79 år som kände sig ensamma ofta eller ibland. År 2008 hade siffran sjunkit till 42 procent. Kvinnorna kände då som nu mer ensamhet än männen. Yngre människor framhäver orsaker som att man är alienerad, avvikande och har otillräckliga vänskapsband. Yrsel är ett diffust symptom som kan tyda på många olika sjukdomar. Det är viktigt att utesluta de allvarligaste, som hjärntumör och stroke. Men i de allra flesta fall är yrseln ofarlig. Det är obehagligt att vara yr. Oftast blir patienterna så rädda att de vänder sig till akuten. På sjukhuset kan de få stanna för övervakning, särskilt om yrseln är så svår att de inte klarar sig hemma. Vi har alltid någon patient inlagd för yrsel. I de allra flesta fall har den gått över redan nästa dag och då gör vi ingen utredning. Men om den håller i sig måste vi utesluta allvarliga orsaker, säger Sven- Erik Marklund, överläkare i internmedicin på Piteå älvdals sjukhus. När hjärnan skadas av en hjärntumör eller stroke kan patienterna drabbas av yrsel. Om hjärtat slår för fort eller för långsamt eller om det är något problem med syresättningen kan man också känna att allting snurrar. Om det rör sig om en stroke får patienterna hjälp av sjukgymnaster för att långsamt bli bättre. De får först försöka att sitta upp i sängen. När de klarar det kan de prova att stå upp. Sjukgymnaster kan också behandla patienter som lider av yrsel till följd av nackbesvär. Även andra patienter remitteras till sjukgymnastiken för att hitta sätt att hantera yrseln. Det gäller att provocera fram situationer som gör dem yra och sedan ge dem en strategi för att klara av det. En del äldre kan också behöva hjälpmedel som rullatorer för att inte falla. Många lider av en ostadighet som ett åldersbetingat symptom, säger Ann-Charlotte Öhlund, sjukgymnast vid Piteå älvdals sjukhus. En annan vanlig orsak till yrsel är lågt blodtryck. Patienter blir lugnade när de får reda på att de här varianterna inte är farliga. Det blir lättare att leva med yrseln även om den i vissa fall inte går att bota. Anders Niklasson, överläkare på Öronnäsa-halsmottagningen i Piteå och Sunderbyn, träffar i sitt arbete ofta på patienter med yrsel. Fyra varianter är rätt vanliga, varav två leder till att patienterna hör sämre. Den ena är Menières sjukdom som ger ett ökat tryck mot innerörat. Den andra är en knuta på balansorganet innanför örat. En tredje yrsel kommer från ett virus på balansnerven och den fjärde varianten kallas för godartad lägesyrsel. Det kan vara svårt att ringa in vad yrseln beror på eftersom det är ett diffust tillstånd som det inte alltid finns ord för att beskriva, säger Anders Niklasson. För att se om patienternas yrsel eventuellt kommer från örat använder han ett par särskilda glasögon som förstorar upp patienternas ögon och ögonrörelser. Då kan han se om det handlar om någon av de fyra vanliga typerna. Patienterna blir oftast lugnade när de får reda på att de här varianterna inte är farliga. Då blir det lättare att leva med yrseln även om den i vissa fall inte går att bota, säger Anders Niklasson. Vid Menières sjukdom brukar yrseln sitta i några timmar åt gången och lindras eller botas helt med vätskedrivande medicin som minskar trycket mot innerörat. Knutan på balansorganet kan ibland opereras bort. Akut yrsel, som patienterna får när ett virus har angripit balansnerven, brukar gå över efter en dryg vecka. Vid godartad lägesyrsel är det kristaller i örats båggångar som ger yrsel i vissa lägen. Yrseln kommer sekundsnabbt när patienten är i en viss position och går över lika snabbt igen när han eller hon byter ställning. För att sprida kunskap om yrsel till läkare och sjukgymnaster var Ann-Charlotte Öhlund med och anordnade en konferens i Piteå där Anders Niklasson och Sven-Erik Marklund deltog. Intresset från sjukvårdspersonalen var stort och konferensen blev mycket uppskattad. Inte minst gillade de när Anders Niklasson demonstrerade sitt trick för att få bort lägesyrseln. Patienterna läggs på en brits och rullas på ett speciellt sätt på sidan så att kristallerna hamnar i rätt läge. I 90 procent av fallen blir de botade för gott efter rullningen. Det ser ut som rena rama trolleriet, men det fungerar, säger han. Ann-Katrin Öhman 3

4 Ökad frihet med självdialys Dialysmottagningen i Kalix slog upp dörrarna för två år sedan. I dag är man först i länet med att låta patienter dialysera sig själva. När njursjuksköterskorna Lisa Christiansen och Christina Öberg vidareutbildade sig i njurmedicin och dialys vid Umeå universitet valde de att fördjupa sig i självhemodialys, vilket innebär att patienten sköter sin egen bloddialys. Ett stipendium möjliggjorde ett studiebesök vid Kungsholmsdialysen, en enhet i centrala Stockholm med dialyskörkort och självhemodialys på programmet. Därifrån var steget inte långt till att på hemmaplan träna upp två patienter (se artikel nedan). Enligt Jan-Ola Gustafsson, enhetschef, var förutsättningarna de rätta för att köra igång. På mottagningen i Kalix fanns förutom engagerad personal även moderna maskiner och ett visst utrymme. Antalet patienter hade minskat från 20 till 14 sedan mottagningen öppnade Det här är något som finns på många håll i landet. Det fick oss att tänka: Varför inte också här?, säger han. Totalt går 85 personer i vanlig hemodialys i Norrbotten. Alla är inte lämpade för självhemodialys. De ska vara motiverade och verkligen vilja, samtidigt som de måste vara i så pass god form att de orkar. Eftersom de ska sticka sig själva är det en fördel om de har ett buttonhole, en färdig kanal i en fistel, säger Christina Öberg. Ibland är det svårt att stå med armarna i kors, men vi gör det för patientens skull, säger Lisa Christiansen, instruktörssjuksköterska. Det är bevisat att fler behandlingar per vecka gör att patienterna mår bättre, säger Christina Öberg, instruktörssjuksköterska. Enligt Jan-Ola Gustafsson, enhetschef, var förutsättningarna de rätta för att köra igång med självdialys på Kalix sjukhus. Lisa Christiansen konstaterar att de två patienterna varit läraktiga, men att hon och Christina medvetet tagit det lugnt med de olika stegen. Allt måste hinna sjunka in ordentligt. Man kan jämföra det med att lära sig köra bil. På en del platser i landet kan patienter boka tid på en dygnet runt-öppen enhet och komma och gå som de vill med passerkort. I Kalix måste de fortfarande hålla sig till mottagningens öppettider, måndag Två av de elva platserna på dialysmottagningen på Kalix sjukhus har reserverats för självdialyspatienterna Kalle Landström, till vänster, och Per-Gunnar Brösth. till lördag klockan Trots den begränsningen ser njursjuksköterskorna många fördelar med självdialys. Patienten tar aktiv del i sin behandling. Självkänslan växer när de får be - stämma över sin kropp och inte längre är beroende av oss. Vi finns här som stöd och håller koll på dem, men de klarar sig själva. Dessutom ger det en personlig frihet att kunna styra över tider och dagar. Fysiskt sker en snabb förbättring om antalet dialystillfällen utökas, något som kan leda till ett minskat medicinintag. Slutmålet är att vissa patienter ska kunna och vilja ha en dialysmaskin hemma. Det skulle göra det ännu enklare med tätare dialys, exempelvis nattetid. Dessutom slipper patienter med lång resväg tillbringa tid på vägarna. Hemdialys passar bra här i Norrbotten där de geografiska avstånden är långa. Det innebär en större frihet för patienten och blir det billigare. En ny maskin kostar kronor, vilket inte är mycket jämfört med en bemannad klinik, säger Jan-Ola Gustafsson. ULRIKA ENGLUND Kalle Landström har kopplat sitt blod till maskinen och kontrollerar inställningarna. Han har kört självdialys sedan i höstas och ser bara fördelar. Länets två pionjärer kör dialys för egen maskin Självhemodialys ger Per-Gunnar Brösth, 58 år, möjlighet till fler behandlingar och därmed ett friskare liv. Jag mår mycket bättre, säger han. Klockan är halv åtta på morgonen. Per- Gunnar Brösth och Kalle Landström, länets pionjärer vad gäller självdialys, har vägt sig och är i full gång med att göra i ordning maskinen, klä den som det kallas. De fäster slangar, spolar igenom den med koksalt och gör alla inställningar. Nästa steg är att koppla blodet till maskinen. De dukar upp en bricka med nålar och sprit, tvättar armen, petar bort sårskorpan och sätter vant den trubbiga nålen i AV-fisteln, som anlagts för att ge tillgång till blodbanan. Går det som det 4 Skillnaden är stor. Blodtrycket är lägre, jag har mindre vätska i kroppen och får numera sällan sendrag. ska glider den lätt in i den befintliga nålkanalen. Just det momentet kan vara trixigare för personalen än för patienten. Ibland är det svårt att förklara för någon annan. Jag känner ju hur det ska vara, säger Per-Gunnar Brösth, som började med självdialys i december. Foto: ANDERS ALM Sedan dess har han fått uppleva en klar fysisk förbättring och har minskat sitt medicinintag. I och med att han inte är lika beroende av personal kan han dialysera fem i stället för, som tidigare, tre gånger i veckan. De tätare behandlingarna ger resultat. Skillnaden är stor. Blodtrycket är lägre, jag har mindre vätska i kroppen och får numera sällan sendrag, säger han. Tidigare var han ofta andfådd på grund av vätskan som samlades i kroppen. Nu orkar han betydligt mer och är inte lika trött. En annan fördel är att den morgonpigga Kalixbon kan bestämma när han ska ha sin behandling. Helst är han på plats när mottagningen öppnar klockan sju, och har då redan klarat av ett svettigt träningspass. Kalle Landström, 53 år, tvekade aldrig när han fick chansen att börja med självdialys. Han började i höstas och ser rutinerad ut när han utför de olika momenten. Ska man likaså hit är det lika bra att lära sig. Nu väntar jag på en transplantation, men visste jag att jag skulle fortsätta med dialys skulle jag gärna ha en maskin hemma. Det är intressant och jag har haft mycket bra lärare, säger han med adress till instruktörssköterskorna Lisa Per-Gunnar Brösth sticker in nålen i AV-fisteln på armen för att få tillgång till blodbanan. Christiansen och Christina Öberg. Liksom sin sänggranne Per-Gunnar Brösth väljer han att göra undan dialysen så tidigt som möjligt på dagen. Han har planer på att utöka antalet dialystillfällen men har ännu inte gjort slag i saken resan från bostaden i Överkalix tar redan nu många timmar i veckan i anspråk. Men självdialysen har ändå inneburit en ökad frihet i och med att han kan byta dagar om han så önskar, något som är svårt för vanliga dialyspatienter. Jag brukar vara här på lördagar, men ska jag göra något speciellt på helgen ändrar jag till måndag. När behandlingen är klar gör de två patienterna i ordning maskinen och tackar för sig. ULRIKA ENGLUND

5 TEMA Kvalitetsarbete Kundfokus, faktabaserade beslut och ständiga förbättringar. Det är några av ledorden som Gemensam service har jobbat med i sin organisation de senaste åren. I december ISO-certifierades samtliga enheter inom verksamhetsområdet. Telefonväxeln i Sunderbyn och länsarkivet på Björkskatan i Luleå är två arbetsplatser där medarbetarna nu kan sträcka på sig lite extra. Grattis, Dan-Christer Nilsson och Teija Joona tar stolta emot certifikatet i landstingshuset i januari. Nu ska vi bara bli ännu bättre, säger Teija Joona. Foto: anders ALM Gemensam service! Gemensam service är det första verksamhetsområde inom landstinget som kvalitetscertifierat sin verksamhet enligt den internationella standarden ISO Vi har lagt en grund och nu ska vi bara bli ännu bättre, säger Teija Joona, verksamhetschef. Tanken på att försöka certifiera sig enligt ISO 9001 väcktes under en föreläsning av en kvalitetskonsult vid ett enhetschefsmöte inom Gemensam service för två och ett halvt år sedan. Efter mötet beslutade de att anställa en kvalitetsansvarig och satsa på att bygga ett kvalitetsledningssystem. Den som anställdes var Dan-Christer Nilsson. Men det viktigaste för oss var inte själva certifikatet, utan att få ett bra kvalitetsledningssystem. Vi ville helt enkelt skapa ordning och reda i vår verksamhet, säger Teija Joona. Minst en kvalitetssamordnare utsågs på varje arbetsplats och de började kartlägga alla rutiner och upprätta processbeskrivningar på sina arbetsplatser. Dan-Christer Nilsson hade det övergripande ansvaret och arbetade för att det skulle bli en gemensam struktur i kvalitetsarbetet vid alla enheter i länet. Hela tiden följde de samma principer som ISO 9001 sätter upp. Ett krav som ställdes i ISO 9001 var att de skulle utföra en intern revision varje år i varje verksamhet. Därför beslutade de att utbilda fyra av sina anställda till interna revisorer, som kunde avsätta en del av sin arbetstid till revision. Dan-Christer Nilsson har lett utbildningar för enhetscheferna på varje arbetsplats och för de medarbetare som utsetts till kvalitetssamordnare. Han har också haft informationsträffar med all personal ute på arbetsplatserna. Först därefter tog de in offerter av olika certifieringsorgan för att se om de skulle klara en formell certifiering. Valet föll på Intertek Semko, som började sin granskning av verksamheten i november i fjol. I första steget inspekterade företaget samtliga Certifikatet firades med en specialgjord tårta. rutiner, kvalitetsmanualer, avvikelsehanteringar och övriga styrdokument inom alla olika enheter som hör till Gemensam service. I andra steget tittade Intertek Semkos revisor närmare på några särskilda enheter på plats och kontrollerade hur väl rutinerna hade förankrats. Det kändes att de hade ett bra system redan från början. De har varit jätteduktiga på att skriva rutiner, säger Östen Eriksson, revisionsledare på Intertek Semko. Intertek Semko har certifierat ett tiotal landsting runtom i Sverige. Oftast har det varit en del av landstingets organisation, men i något fall har landstinget i sin helhet certifierats, berättar Östen Eriksson. Styrdokumenten som Gemensam service har arbetat fram det senaste året finns på Insidan, så att alla landstingsanställda kan se dem. Verksamhet som bedrivs på flera orter i länet, till exempel lokalvård, följer numera samma rutiner. Den december blev Gemensam service godkänt av Intertek Semko. I januari fick de sina certifikat och firade med tårta. Men det betyder inte att arbetet är slut. I ISO 9001 är långsiktighet och ett ständigt förbättringsarbete en av grundidéerna. I framtiden kommer uppföljande revisioner att göras två gånger per år av externa revisorer och en gång per år av interna revisorer. Det känns härligt. Nu gäller det bara att vi håller det vid liv, säger Anna-Karin Vidgren, städplanerare på Gemensam service. ULRIKA VALLGÅRDA fakta Gemensam service E Gemensam service har 160 anställda och är ett verksamhetsområde inom Division service. E Gemensam service innefattar information/reception, telefoni, bibliotek, patienthotell, interna transporter/vaktmästeri, lokalvård och arkiv samt samordningsfunktioner för fordon, sjukvårdstextilier och miljö. fakta ISO 9001 E ISO är en förkortning som står för International Organization for Standardization en organisation för standardisering med administrativt säte i Genève och ett 150-tal länder anslutna. E ISO 9001:2008 är ett internationellt kvalitetsledningssystem och fungerar som en kvalitetsstämpel på ett företag. Certifieringen intygar att företagets verksamhet kontinuerligt bedrivs enligt standarden. E En kvalitetscertifiering innebär att en oberoende part har granskat och godkänt ett företags verksamhet genom att bedöma och verifiera organisationens förmåga att uppfylla både kundkrav och egna krav. 5

6 TEMA Kvalitetsarbete Rutiner Flera andra enheter inom landstinget har redan hört av sig till Dan-Christer Nilsson och bett att han ska föreläsa om kvalitetsledningssystemet. Kvalitet handlar Foto: ANDERS ALM Välkommen till Sunderby sjukhus, säger Jenny Jonsson med vänlig röst. Att låta glad och trevlig ingår i rutinerna i telefonväxeln på Sunderby sjukhus. När telefonisterna låter glada och serviceinriktade brukar det smitta av sig på dem som ringer. När Anneli Sandström tar emot ett samtal står det exakt på skärmen vad hon ska svara. Ofta är de som ringer hit glada över att få prata med en riktig människa och inte en automatisk röst, berättar hon. om sunt förnuft Kvalitet är både lätt och krångligt. Kvalitetssäkring handlar om att använda sunt förnuft. Det gäller bara att komma överens om vad som är sunt förnuft, säger Dan-Christer Nilsson, kvalitetsansvarig på Gemensam service. Sedan 2008 är Dan-Christer Nilsson anställd som kvalitetsansvarig i landstinget, stationerad i Överkalix och med Gemensam service i hela länet som sitt område. Kvalitetsarbete är något som fascinerar honom mer och mer. En sökning på Google på Vi har brustit i rutinerna ger närmare träffar. Det uttalandet ser vi allt som oftast i media när något har gått snett. Och det visar ju att det i alla fall finns rutiner, vilket är en bra början. Men för att rutiner ska fungera måste de dokumenteras, synliggöras och bli levande för alla på arbetsplatsen, säger han. En organisation som vill uppnå god kvalitet i sin verksamhet behöver arbeta med några viktiga nyckelbegrepp. Överst på listan sätter Dan-Christer Nilsson kundfokus. Att använda ordet kund kan kännas lite ovant inom den offentliga sektorn, där man ofta talar om brukare eller patienter. Men innan han säger något mer om kundfokus vill han reda ut ett annat begrepp, som hör ihop med det förstnämnda: Att arbeta processorienterat. I en stor organisation är det lätt att varje avdelning bara tar ansvar för sitt eget 6 område, medan kunden däremot inte är intresserad av vilken avdelning som gör vad. Kunden vill ha sitt problem löst. Att komma bort från avdelningstänket, byta det mot ett horisontellt synsätt och utgå från kundens perspektiv är därför grunden i allt kvalitetsarbete. Överlämningspunkterna brukar vara de mest kritiska. Det är när någonting blir fel i överlämningen som vi brukar säga att saker och ting faller mellan stolarna. Det gäller att identifiera vilka punkter det är och se över dem, så att processen löper så smidigt som möjligt. För att minska sårbarheten på en arbetsplats måste det finnas tydliga rutiner för arbetet. De ska vara dokumenterade, synliga och gärna läggas ut i en gemensam pärm eller i det gemensamma systemet på intranätet. På mindre arbetsplatser finns det ofta människor som tycker om att få vara specialister på sitt område. De har all kunskap i huvudet. Men vad händer om de blir sjuka eller slutar? För många kan det bli något av en attitydresa att lära sig dela med sig av kunskaper och rutiner. Ett annat viktigt verktyg för att ständigt förbättra arbetet är att hantera fel och misstag det som brukar kallas avvikelser så att de inte upprepas. För att rutiner ska fungera måste de dokumenteras, synliggöras och bli levande för alla på arbetsplatsen. Överallt inom Gemensam service finns nu blanketter där medarbetarna kan fylla i både vad som gått snett och hur det går att göra det bättre. Vi ska inte söka felen bland de enskilda medarbetarna, utan i processen. Vi måste också sluta tänka i termer av syndabockar och gnällspikar. Alla vill ju göra ett bra jobb och dokumenterade avvikelser är en väg till förbättring. Sedan är det ledningens sak att analysera avvikelserna och ta upp dem på ledningsmöten och arbetsplatsträffar. Vi ska inte bara släcka bränder. Vill vi förbättra arbetet måste vi vara beredda att förändra och hitta nya lösningar. Kvalitetsarbete är egentligen inte så komplicerat, menar Dan-Christer Nilsson. Men det kräver att både chefer och medarbetare är engagerade. Å andra sidan tror han att kvalitetsarbetet i sig kan generera ett engagemang bland de anställda, vilket han sett flera exempel på. Han är också övertygad om att det finns mycket pengar att spara med det nya sättet att arbeta. I industrin syns det väldigt tydligt. Om det blir fel i produktionsledet så att det uppstår felaktigheter i produkten och den måste kasseras, så går det att räkna i kronor och ören. Men även tjänsteproduktion kan mätas i pengar. Det är bara att räkna efter hur många extra minuter det tar varje gång någonting blir fel. Hans vision är att samtliga enheter inom landstinget ska anamma kvalitetsarbetet och gärna försöka ISO-certifiera sig, så att alla får ett gemensamt synsätt. Landstinget jobbar ju redan i dag mycket med förbättringsarbete, men då oftast i projektform. Problemen med projekt är att man ofta faller tillbaka i gamla hjulspår när de är avslutade. Med ett ISO-baserat kvalitetsarbete får vi en helt annan långsiktighet. ULRIKA VALLGÅRDA Rutiner behöver man på en arbetsplats. Åsa har gjort ett jätte jobb, säger kollegan Ingegerd Johansson. Telefonväxeln i Sunderbyn och länsarkivet på Björkskatan i Luleå är två arbetsplatser som nu kan hänga upp var sitt ISO-certifikat på väggen. Det har varit ett gigantiskt arbete, men jätteintressant. Jag har lärt mig otroligt mycket, säger Åsa Enmark, arkivassistent och kvalitetssamordnare på länsarkivet. I bottenplanet på Björkskatans vårdcentral arbetar tio ordinarie arkivassistenter och fyra extraanställda. När chefen frågade om någon ville ta på sig uppgiften att bli kvalitetssamordnare tyckte Åsa Enmark att det lät spännande. Hon började med att intervjua samtliga kollegor och har sedan arbetat stegvis med att skriva ned rutiner för alla arbetsuppgifter som förekommer i arkivet alltifrån hur posten ska sorteras och prioriteras, hur skanningen ska utföras till hur handlingar av olika slag ska behandlas och arkiveras. Ett stort arbete har varit att göra en karta över arkivet och beskriva alla sökvägar. I det 900 kvadratmeter stora utrymmet finns ekonomihandlingar, personalakter, PAD-glas och klotsar med prover, patientjournaler, röntgenbilder, sjukhusliggare och mycket annat. Den äldsta sjukhusliggaren i det medicinska arkivet är från En del av materialet är sorterat på

7 för en smidigare vardag Ankie Larsson och Magnus Gunnerfeldt tillhör två av de extraanställda som arbetar med att flytta röntgenarkivet. Inom länsarkivet pågår ständigt förändringar, som gör att rutinerna behöver uppdateras efterhand. Foto: ANDERS ALM födelsedatum, en del på händelsedatum. I och med att delar av arkivet är så gammalt tog det lång tid att komma på hur alla sökvägar fungerar och skriva ned dem, så att de skulle bli lätta att följa, berättar Åsa Enmark. Arkivkartan sitter nu på väggen vid dörren till arkivet. Det är viktigt att snabbt kunna få fram information om patienter när läkarna behöver det. Det är ju för patienternas skull vi jobbar. Det är de som är våra kunder. Också forskare som besöker arkivet kommer att ha nytta av arkivkartan. Varje skepp har sin egen ruta, märkt med sitt innehåll. Samma karta finns i kvalitetsledningssystemet på landstingets intranät, där det också går att klicka på rutorna för att få mer detaljerad information om vad skeppen innehåller. Jag började som kvalitetssamordnare i maj och är fortfarande inte färdig. Och eftersom det ständigt förändras här inne, kommer det alltid att finnas saker som måste uppdateras. Just nu införs dessutom ett nytt inskanningssystem, så det kommer att vara mycket jobb med att skriva ned nya rutiner för det, berättar Åsa Enmark. Åsa har gjort ett jättejobb, säger kollegan Ingegerd Johansson. Elsie Eriksson, också arkivassistent, berättar hur hon i somras hade glömt bort ett användarnamn och letade efter det länge utan resultat, innan en av arbetskamraterna plötsligt kom ihåg Åsas nedskrivna rutiner, där hon snabbt hittade det hon sökte. På det här sättet tar vi bort sårbarheten om någon är sjuk eller på semester, säger Åsa Enmark. I arbetet inför ISO-certifieringen har det också ingått att alla på arkivet ska börja skriva avvikelserapporter och ge till kvalitetssamordnaren när någonting har blivit fel. Oftast handlar det om att inkommande handlingar saknar personnummer eller händelsedatum, något som de måste ha för att handlingen ska kunna skannas in och arkiveras i det digitala arkivet. Tidigare ringde vi varje gång något saknades och bad dem ta rätt på uppgifterna. Det tog mycket tid. Nu mejlar jag en avvikelserapport i stället och returnerar handlingen. Det kan vara mycket jobb i början, men på sikt tror jag det leder till förbättrade rutiner, säger Åsa Enmark. Att gå igenom alla skeppen med handlingar har varit ett gigantiskt arbete, berättar Åsa Enmark, kvalitetssamordnare på länsarkivet. Jag är fortfarande inte färdig. Och eftersom det ständigt förändras här inne, kommer det alltid att finnas saker som måste uppdateras. I telefonväxeln, som ligger bakom Sunderby sjukhus, arbetar elva telefonister och en telefonsupport. När de började arbeta med ISO-certifieringen i våras hade de mycket gratis, eftersom de redan deltog i ett auktoriseringsprojekt. Vi hade en rutinpärm som det bara var att jobba vidare med, berättar Jenny Jonsson, telefonist. Hon och kollegan Anneli Sandström fungerar som kvalitetssamordnare på arbetsplatsen. I telefonväxeln handlar kvalitetsarbetet mycket om hur telefonisterna svarar i telefon och för samtalen. Det kan gälla svarsfraser, vad telefonisten ska säga om den sökta personen inte är anträffbar, när de ska ta tillbaka ett samtal, vilken information de kan lämna ut, samtalstempo, tonfall och uppträdande. De ska låta trevliga och serviceinriktade och alltid försöka få dem som ringer på gott humör, berättar Anneli Sandström. Men om någon är otrevlig och höjer rösten har vi rutiner för det också. Då säger vi att om de inte lugnar sig får vi avbryta samtalet. Båda upplever att de har haft stort stöd av hela arbetslaget när det gäller att arbeta fram gemensamma rutiner. Det är skönt att alla jobbar på samma sätt, säger Jenny Jonsson. Något som de oroade sig lite för i förväg var avvikelserapporterna. I växeln handlar de ofta om att någon inte har svarat i telefon på sin telefontid, eller åkt iväg på konferens utan att lämna ett hänvisningsbesked, något som både ger telefonisterna merarbete och drabbar patienterna som inte kommer fram. Jag var rädd att de skulle tycka att vi var ena riktigt elaka bitchar när vi började skicka iväg rapporterna till berörda enhetschefer, men så blev det ju verkligen inte, säger Jenny Jonsson och ler. Ofta får de svar samma dag. Ett typiskt svar kan vara att enhetschefen ska ta upp det med personalen och på arbetsplatsträffen, samt att de är tacksamma för att få veta varje gång det blir en avvikelse i framtiden också. På sikt tror Jenny Jonsson och Anneli Sandström att kvalitetsarbetet kommer att leda till färre återkommande samtal och omringningar. Dessutom upplever de ett ökat engagemang i hela arbetslaget. Vi tycker alla att det har blivit roligare att jobba. Det känns som att vi arbetar mer ihop och har blivit mer sammansvetsade, säger Jenny Jonsson. ULRIKA VALLGÅRDA 7

8 Min Arbetsdag Foto: maria åsén Meningsfull mobil De två rosa mammografivagnarna åker runt i Norrbotten för att kvinnor ska kunna få sina bröst kontrollerade regelbundet. Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer bland kvinnor och det är viktigt att upptäcka cellförändringar i tid. Vi utför ett meningsfullt rutinarbete, säger röntgensjuksköterskan Lena Lindström Bjarnestig dag är en ovanlig arbetsdag för Lena Lindström Bjarnestig. Klockan har redan hunnit bli en minut i nio när hon kommer till mammografivagnen. I vanliga fall börjar hon klockan Hon skulle egentligen ha arbetat på mottagningen i Sunderbyn, men blev extrainkallad till vagnen eftersom en annan röntgensjuksköterska blev sjuk. Vagnen som är sprillans ny och ser ut som en stor rosa buss gömmer sig bakom den gamla lungkliniken på Garnisområdet i Boden. Det finns en ingång för personalen och en för besökarna. Invändigt är det ljust och fräscht med skjutdörrar som öppnas genom att man trycker på en knapp. Två luftvärmepumpar surrar vid taket. Väntrummet påminner om en tågkupé med röda väggfasta soffor. Vagnen är 13,5 meter lång. I mitten ligger röntgenrummet med den nya digitala mammografen. Kvinnorna byter om bakom ett rött blydraperi för att skyddas mot strålning. Digitaliseringen har förändrat livet för röntgensjuksköterskorna i vagnen. Nu ser de bilderna direkt på dataskärmen och sänder dem till Sunderby sjukhus med en enkel knapptryckning. Där tittar två röntgenläkare på alla bilder för att upptäcka eventuella förändringar. Vid misstänkta fall granskar de gemensamt undersökningen ytterligare en gång. Vissa kvinnor kallas i efterhand till sjukhuset för kompletterande bildtagning och undersökningar som exempelvis ultraljud. Tidigare var vi tvungna att bära tunga kassetter. Filmen packades och skickades med buss för framkallning i Sunderbyn. Nu kan vi se på plats om bilden är tillräckligt tydlig. Vi behöver inte kalla tillbaka kvinnorna i onödan och vi tar betydligt färre röntgenbilder. Det brukar räcka med fyra stycken vid varje tillfälle, säger Lena Lindström Bjarnestig Klockan har hunnit bli tio och väntrummet börjar fyllas av kvinnor mellan 40 och 74 år. För en del är det första gången de besöker mammografin, för andra är det en rutinundersökning som de har gjort många gånger förut. Var femte minut tas en ny kvinna in. Lena Lindström Bjarnestig tar först in dem till intervjurummet och kontrollerar deras namn och personnummer. Sedan ställer hon några korta frågor om de har besvär med brösten, är opererade i brösten, om de använder hormoner och när de var på mammografi förra gången. Britt-Inger Larsson, 51 år, är orolig för att det ska göra ont att röntga brösten. Lena Lindström Bjarnestig förklarar att vissa kvinnor har mer körtelrika bröst än andra och därför kan undersökningen vara mera smärtsam. Före och under menstruation kan det också kännas mer. Efter att ha ställt frågorna tittar hon alltid på kvinnornas bröst. Vissa ärr eller stora vårtor kan se ut som förändringar på röntgenbilderna och därför noterar hon sådana. Sedan går hon in i röntgenrummet och komprimerar ett bröst i taget i mammografen. Varje bröst röntgas uppifrån och från sidan. När Lena Lindström Bjarnestig tar bilderna står hon bakom ett blyglas för att skydda sig mot strålningen. Hon var med och startade mammografiverksamheten i Norrbotten Nu varvar hon arbete i vagnen med arbetsdagar på mammografimottagningarna i Sunderbyn och på Stadsvikens vårdcentral. På Sunderbyn tar hon inte bara röntgenbilder utan assisterar vid tagning av vävnadsprover och indikering före operation. Hon ger också råd per telefon och tar hand om remisser. Det är viktigt att arbeta i hela kedjan. Om man bara möter kvinnor här i vagnen kanske det känns som ett rutinarbete att röntga dem. Men eftersom jag även träffar kvinnor som har blivit återkallade till Sunderbyn och som i vissa fall ska genomgå Nu kan vi se på plats om bilden är tillräckligt tydlig. Vi behöver inte kalla tillbaka kvinnorna i onödan. operation vet jag hur viktigt det är att varje röntgenbild blir bra. Landstingets andra mammografivagn står just nu i Gällivare kvinnor runt om i länet inbjuds till mammografi under en period av två år. En vanlig vardag kommer mellan 80 och 90 kvinnor till varje vagn. På fredagarna då mottagningen stänger redan halv ett är det lugnare. I dag kommer den sista patienten klockan Det är en kvinna som lider av klaustrofobi och som är rädd för att spännas fast i mammografen. Hon kallsvettas och ser blek ut i väntrummet. Det var första gången hon gjorde mammografi och hon mådde jättedåligt. Men efteråt var hon lättad över att hon hade klarat det. Det gäller att ta sig tid med varje kvinna även om vi har ett tidsschema att hålla. De som blir återkallade till Sunderbyn är oftast mycket oroliga och genom åren har jag lärt mig att lyssna och stötta dem, berättar Lena Lindström Bjarnestig. När hon har tid tar hon en paus och pratar med sin kollega Helen Holmström. Vagnen har ett fint fikarum med blå soffor och köket är fullt utrustat med alla bekvämligheter som kylskåp, spishäll och mikrovågsugn. De kommer överens om att Helen Holmström som bor i Boden ska släcka ner och stänga vagnen medan Lena kör leasingbilen till Sunderbyn. Ute på parkeringen kopplar hon ur motorvärmaren och ger sig av. På sjukhuset blir röntgensjuksköterskan Rose-Marie Andersson glad att se henne. Vad bra att du kommer Lena, jag be höver din hjälp för att skriva ut en kallelse, säger hon. Lena Lindström Bjarnestig blir kvar en liten stund vid datorn innan hon lämnar in bilnycklarna och tar ledigt för helgen. I dag har det varit en ovanligt kort arbetsdag, säger hon. Ann-Katrin Öhman

9 mammografi Lena Lindström Bjarnestigs arbetsdag Kommer till den rosa vagnen. Skulle egentligen ha börjat jobba klockan 07.30, men har först klarat av ett besök hos tandhygienisten Kontrollerar vilka kvinnor som är inbokade. En vanlig vardag kan mammografivagnen ta emot mellan 80 och 90 kvinnor, men just på fredagar stänger mottagningen tidigare, redan halv ett Tittar på den första digitala röntgenbilden som hon har tagit för dagen. Hon kontrollerar alltid att bilderna blir bra innan kvinnan lämnar den mobila mottagningen Nu är det rast. Tar tillsammans med kollegan Helen Holmström en kopp kaffe och en smörgås i vagnens fikarum Lena positionerar kvinnan så att hon ska hamna rätt i mammografen. Sedan bröstet komprimerats fast fotograferas det uppifrån och från sidan. Det brukar räcka med fyra bilder Britt-Inger Larsson, 51 år, är nästa kvinna som ska röntgas. Hon är orolig för att det ska göra ont. Lena lugnar henne Efter varje kvinna torkas mammografen av med sprit för att förhindra att svamp och bakterier sprids När den sista kvinnan har röntgats för dagen kollar röntgensjuksköterskorna kortläsaren och ser till att räkenskaperna stämmer Går ut från mammografivagnen och kör leasingbilen tillbaka till Sunderby sjukhus På sjukhuset träffar hon sin kollega, röntgensjuksköterskan Rose-Marie Andersson. Hjälper henne att skriva en kallelse. Lämnar bilnycklarna på mammografimottagningen Slutar tidigt på fredagar; de andra veckodagarna jobbar hon till 17. Lämnar Sunderby sjukhus Lena Lindström Bjarnestig Ålder: 52 år. Familj: Man och två barn, 21 och 14 år. Bor: I Luleå. Yrke: Röntgensjuksköterska. År i yrket: 32 år, varav 21 år som röntgensjuksköterska. Lön: Jobbar 81 procent och tjänar kronor i månaden. Om yrkesvalet: Det kändes intressant att få vara med och starta mammografiverksamheten i Norrbotten. Därför valde jag att vidareutbilda mig till röntgensjuksköterska. Jag ville också gärna arbeta dagtid och vara ledig på kvällar och helger. Bakgrund: Jag gick vårdhögskolan i Sundsvall och började sedan arbeta på lungmottagningen i Boden. Efter det blev det medicinmottagningen i Luleå. När mammografin skulle starta i Norrbotten utbildade jag mig till röntgensjuksköterska under ett år och var med när vi drog i gång på Luleå lasarett Sedan dess har jag arbetat med mammografi. Fördelar med yrket: Det är ett rörligt och omväxlande arbete med hela länet som arbetsplats. Nackdelar med yrket: Att vara borta från familjen när vi arbetar långt hemifrån, exempelvis i Kiruna. Nödvändiga egenskaper: Vi arbetar väldigt nära varandra i vagnen så det är viktigt att ha en god samarbetsförmåga.

10 Case management samlade insatser för psykiskt sjuka med missbruk Den enskildes stöd Case management framgång eller nyhetens behag? Den frågan söker svar i en lokal utvärdering av de effekter modellen har på personer med dubbeldiagnoser. Case management, CM, är en stödmodell där insatserna i vården görs samtidigt och psykisk sjukdom och missbruk behandlas som en enda diagnos. En case manager, även kallad casare, stödjer och hjälper den enskilda personen. Hösten 2008 presenterade Sveriges kommuner och landsting, SKL, en utvärdering av de regioner där arbetssättet används. I den framkom att Norrbotten ligger i täten med implementering och förankring av Case management i verksamheterna, och att man kommit långt vad gäller samverkan mellan landsting och kommuner. Styrgruppen för CM i Norrbotten ville efter det positiva omdömet göra en lokal utvärdering och vände sig därför till FoU Norrbotten, en forsknings- och utvecklingsenhet med Kommunförbundet Norrbotten som huvudman. Den kontaktade i sin tur Luleå tekniska universitet, Institutionen för arbetsvetenskap. Det är det mest intressanta uppdrag jag har haft hittills och helt i linje med mitt examensarbete, säger Benitha Eliasson, som parallellt med utredningen arbetade på sin licentiatavhandling om samarbete mellan kommuner och landsting. I utredningen har Eliasson bland annat jämfört antalet besök och inläggningstid året före och efter Case management infördes. Mätperioden skiljer sig åt mellan olika klienter och beror på när de har fått insatsen beviljad. Året efter hade brukarna minskat besöken inom socialtjänsten, vuxenpsykiatrin och primärvården. Enligt mätningarna minskade inläggningar vid den psykiatriska slutenvården med 99 dygn. 70 färre besök gjordes på vårdcentralerna. Men Benitha Eliasson är inte beredd att slå fast att förändringen beror på det nya arbetssättet. Mättiden är kort och det är för tidigt att dra några slutsatser. Det går inte att säga om minskningen beror på att klienterna fått hjälp av case managers eller av någon annan anledning. En ny enkät om tre till fem år bör ge ett mer tillförlitligt resultat. MED BÅDA FÖTTERNA PÅ JORDEN KOMMER MAN Case management-modellen är ett sätt att skapa kontinuitet ifråga om vård och sociala insatser för psykiskt sjuka med missbruk. Vid en nationell konferens i januari lyftes erfarenheter från Norrbotten fram. INTE LÅNGT Konferensen Effektiv resursplanering och kvalitet vid komplexa vårdbehov hölls i Stockholm den januari. Socionomen Catarina Norman, verksam vid Beroendecentrum i Stockholm och vice ordförande i nätverket Dubbel-diagnoser, var ordförande för arrangemanget som samlade deltagare från hela landet. Norrbotten är ett av de län som hunnit längst vad gäller Case management, vilket Benitha Eliasson, doktorand vid Institutionen för arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, har följt upp hur stödformen Case management fungerar på lokal nivå. Foto: Anders alm Utredningen inleddes med en enkät som 15 brukare svarade på, tre kvinnor och tolv män, i åldrarna år. Enkäten visar att de tycker att deras casare gör ett bra arbete och att de är ett stort stöd för dem i kontakten med exempelvis psykiatrin, socialtjänsten och primärvården. Hon har också gjort två gruppintervjuer med tre casare i varje. De anser alla att de har bra stöd i arbetet från sina chefer och från styrgruppen. bakgrund E Upprinnelsen till den nationella psykiatrisamordningen var händelserna år 2003: Vansinneskörningen i Gamla stan, mordet på utrikesminister Anna Lindh och mordet på en liten flicka som knivhöggs till döds av en psykiskt sjuk patient på permission. E Regeringen tillsatte samma år en nationell psykiatrisamordnare, Anders Milton. E I maj 2005 kom en nationell psykiatrisamordning och en nationell narkotikapolitisk samordning med en gemensam programförklaring i tio punkter, däribland att lättillgänglig Nationellt intresse för Norrbotten framgår av den nationella utvärdering som genomförts via Mälardalens högskola. Landstingets arbete med att utveckla och implementera modellen i nära samverkan med kommunerna intresserar många. Vid konferensen fick Harald Segerstedt, verksamhetsstrateg vid vuxenpsykiatrins divisionsstab, redogöra för både framgångsfaktorer och utmaningar som man stött på under resans gång. Det är positivt och inspirerande att Norrbotten uppmärksammas för det jobb som görs, säger han. Fortfarande faller alltför många svårt psykiskt sjuka personer, med eller utan missbruk, mellan stolarna. Organisatoriskt är det mesta Benitha Eliasson noterade att de som arbetar med Case management är mycket intresserade av att kunna hjälpa och stödja de personer som har samsjuklighet. De får lägga ner tid på att bygga upp en relation till klienterna, som är tunga brukare av kommunernas och landstingets vård och omsorg. Av intervjuerna framkom också att samverkan mellan kommunerna och landstinget fungerar bra. BARBRO LINDBERGH vård ska erbjudas, personer med dubbelproblematik prioriteras och insatserna samordnas. Detta för att skapa bättre grundförutsättningar att bemöta personer med samsjuklighet i form av missbruk och psykisk störning. E Vuxenpsykiatrin i Norrbotten tillsammans med primärvården och Luleå och Bodens kommuner valdes av Sveriges kommuner och landsting, SKL, och nationella psykiatrisamordnaren Anders Milton, ut som ett av tre områden i landet där Case management skulle provas. i samhället uppbyggt vertikalt, medan behoven hos den enskilde löper horisontellt genom primärvård, psykiatri, socialtjänst, primärvård, arbetsförmedling och försäkringskassa, för att nämna några av de samhällsinstanser som berörs. En av våra uppgifter är att bygga nya nätverk och samordna insatser utifrån den enskildes behov, säger Harald Segerstedt. Case management-modellen kräver långsiktighet och kontinuitet. Eftersom vi inte färdas på upptrampade stigar i detta arbete kommer vi att råka på tuvor på vägen. Det gäller att se de små steg som tas och acceptera att förändringar tar tid. Isa Larsson, psykiatrisjuksköterska vid Missbruksoch beroendeenheten i Luleå/Boden, är case manager. Kompletterar varann med erfarenheter Psykiatrisjuksköterskan Isa Larsson arbetar som case manager i Luleå. Hennes erfarenhet av samarbetet mellan landsting och kommun är goda. Vårt arbete med klienterna ser ganska lika ut. Det handlar mer om att vi kompletterar varandra med vår kunskap och arbetslivserfarenhet, säger hon. Isa Larsson har tagit del av Benitha Eliassons utredning och hoppas även hon att den ska få en uppföljare. Den målgrupp vi vänder oss till behöver längre tid än ett år för att få en bestående förändring. Jag håller med henne om att tre till fem år är en realistisk förändringsperiod. Vi ser fram emot en ny utvärdering, låt säga Isa Larsson pekar också på att det inte alltid är enkelt att tolka ett resultat och tar ett exempel: Är det bra eller dåligt om brukarna gör få i stället för många besök på vårdcentralen? Ett vanligt problem är att personerna inte dyker upp när de är kallade, och i stället utnyttjar akuttider för att få hjälp. Klienterna är personer som på grund av missbruk och psykisk störning har komplexa vårdbehov. Andra former av behandlingsinsatser har prövats utan framgång. Många har en personlighetsstörning. De flesta är blandmissbrukare och nyttjar både narkotika och alkohol, och de kan även vara tungt kriminella. Personerna är ofta flitiga besökare i olika offentliga verksamheter, exempelvis primärvården, psykiatrin och polisen. Vi har allt från klienter som är stökiga på stadens gator till de som valt att isolera sig i sina lägenheter. Det tar lite längre tid att få en relation till klienter som väljer ensamhet, säger hon och konstaterar att det blir allt fler klienter i CM-teamet. I dag känns det som om vi är för få. När målgruppen ökar blir arbetsbelastningen större. Vi kan inte släppa en klient för att ta oss an en ny innan vi hittat annat stöd i samhället som ger honom eller henne ett värdigt liv. I behandlingen ingår uppsökande verksamhet, praktisk hjälp och insatser för att lindra kriser i missbruk och sjukdom. Arbetet kräver tid. Det kan ta upp till ett halvår bara att skapa en relation där man har klientens förtroende, säger Isa Larsson. Hur bemöter ni klienterna? Med största hänsyn och respekt. Vi är inte ute efter att förändra deras levnadsvanor, men berättar vad vi kan ge för stöd och hjälp. De kan vända sig till oss för att få hjälp i kontakterna med exempelvis socialtjänsten, vårdcentralen, kriminalvården, rättspsykiatrin och försäkringskassan. Tillsammans med socialförvaltningen kan vi hitta lösningar på bostadsproblem. BARBRO LINDBERGH ALLA KAN GÅ PÅ VATTNET. BARA DET ÄR TILLRÄCKLIGT KALLT. *) Med hjälp av gatuaffischer med kluriga budskap vill ungdomarna i föreningen Loesje ändra världen till en bättre plats att leva på. 10 Loesje* Tystnad, mörker och kyla är några av Norrbottens mest kända tillgångar. Att Arvidsjaur är krogtätare än London, per capita räknat, är det däremot inte så många som vet. Landstingets regionala utvecklingsarbete med att stärka Norrbottens position, både i Sverige och internationellt, fortsätter. För när länets konkurrenskraft stärks, då utvecklas Norrbotten. Tyck till om regional utveckling på nll.se/regionalt Loesje* Examen i ledarskap Den 11 december 2009 var det examensdag på Sunderby folkhögskola för dem som genomgått landstingets årslånga ledarutvecklingsprogram Morgondagens chefer. Bakre raden från vänster: Robert Viklund, Ingela Rönnqvist, Karin Andersson, Tanja Jaklovska, Anneli Granberg, Charlotta Hannu-Holmbom, Birgitta Löthgren, Kristina Björling, Ulla Ahlin, Gunilla Engström, Robert Pohjanen, Adriana Herrera- Gonzales, Peter Fjällström och Lena Norgren. Sittande från vänster: Kristina Larsson, Lars Elfving, Veronica Sundström, Jonas Thörnqvist och Catarina Vesterberg.

11 Vital satsning på palliativ vård Uppbyggnadsarbetet pågår som bäst. Rådgivningssjuksköterskan Eva-Lotta Lindström, närmast kameran, besöker arbetsrummet på Kalix sjukhus där hon och Anette Hedman ska sitta. Till vänster projektledaren Ann-Sofi Schäufele. Vården i livets slutskede anses lika viktig som livräddande insatser. Tio rådgivningssköterskor utgör kärnan i de palliativa team som etableras vid sjukhusen i länet. Enligt ett riksdagsbeslut ingår palliativ vård i prioriteringsgrupp ett inom hälsooch sjukvården. I Norrbotten tillsattes en projektgrupp i början av 2000-talet och ett handlingsprogram arbetades fram. Men sedan 2006 har inte mycket hänt, något som också konstateras i en granskande rapport som landstingets revisorer beställt. Vi vet att den palliativa vården inte är så bra som den borde vara. Den är inte heller kvalitativt likvärdig över länet, säger Ann- Sofi Schäufele, ledare Man föds bara en gång, men man dör också bara en gång. Alla har rätt till en god, värdig och trygg död, säger Ann-Sofi Schäufele, projektledare. för ett nytt palliativt utvecklingsprojekt. Med hjälp av statliga stimulansmedel från Vital i Norr, totalt 5,2 miljoner kronor för 2009 och 2010, ska ett rådgivningsteam bildas vid varje sjukhus. Tio rådgivningssköterskor har redan anställts, fördelade på de fem sjukhusorterna. Efter projekttidens slut ska de ingå i landstingets ordinarie verksamhet. Rådgivningssköterskorna är nyckelpersoner i satsningen. De ska ge råd och stöd till den vård- och omsorgspersonal som finns runt patienten och de anhöriga. De fungerar även som en länk mellan sjukhus, primärvård och kommun. Däremot kommer vi inte att ha primärt patientansvar, varken medicinskt eller omvårdnadsmässigt, säger Eva-Lotta Lindström, rådgivningssköterska i Kalix. Tillsammans med Anette Hedman kommer hon att verka för att patienterna i Kalix sjukhus upptagningsområde, hela östra Norrbotten, ska få det bättre vid livets slut. Hon och hennes kollegor bildar dess- De tio rådgivningssköterskorna har valts ut bland ett hundratal sökande. Många har specialkunskaper, exempelvis i smärtlindring och onkologi. Bakre raden från vänster: Rose-Marie Blind, Piteå, Anna Påhlson, Sunderbyn, Eva-Lotta Lindström, Kalix, Ann Edman, Gällivare. Främre raden från vänster: Solveig Holmdahl, Piteå, Ann-Sofi Schäufele, projektledare, Katarina Brottman, Sunderbyn, Bodil Stridsman, Sunderbyn, Yvonne Säynäjäkangas-Strömberg, Kiruna, Anette Hedman, Kalix, Susanne Espling, Gällivare. Foto: ANDERS ALM utom, tillsammans med projektledaren, en central arbetsgrupp som ska utarbeta ramarna för rådgivningsteamen, kartlägga utbildningsbehovet och revidera handlingsprogrammet. Gemensamma länsövergripande rutiner ska tas fram, vid sidan av det utvecklingsarbete som sker lokalt. I de fem teamen samarbetar läkare och sjuksköterskor med andra professioner, däribland sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer, dietister och sjukhuskyrkans personal. Vinsterna är flera: E Vården blir bättre, vilket gör patienterna och deras närstående tryggare. E Om utsiktslösa och ibland plågsamma insatser kan undvikas, exempelvis operationer, intensivvård och cytostatikabehandlingar, kan patienten få en bättre livskvalitet. Samtidigt minskar kostnaderna. E Genom utbildningsinsatser ökar kompetensen hos personal som arbetar med palliativ vård. Ett av projektmålen är att alla patienter ska få ett brytpunktssamtal med den ansvarige läkaren, ett samtal vid den punkt när behandlingen inte längre går ut på att bota eller förlänga livet. Den palliativa diagnosen Z 51.5 förutsätter ett brytpunktssamtal. I januari i år var 375 norrbottningar registrerade, men det verkliga antalet som befinner sig i en palliativ fas är mycket större. Ljuslyktan tänds varje gång någon avlidit på den pallia tiva enheten på Kalix sjukhus. Det är en fin symbolik, säger Ann- Sofi Schäufele. Enligt revisionsrapporten är registrering viktig för att ge ledning och ansvariga politiker en korrekt bild om volymen. Men en diagnos gagnar även den enskilde. Som patient har jag rätt att få veta att min tid är begränsad. Först då kan jag göra det mesta möjliga av den, kanske samtala med de personer jag tänkt mig. En diagnos innefattar dessutom fria hjälpmedel, säger Ann-Sofi Schäufele. Att brytpunktssamtalet uteblir kan handla om brist på mod eller tid hos läkaren. Men de flesta människor vill veta. Ytterst få har skygglappar på sig när det verkligen gäller. Ett besked ger möjlighet att förbereda sig, säger Eva-Lotta Lindström. Både hon och Anette Hedman har lång praktisk erfarenhet av lindrande vård och kommer även i fortsättningen att arbeta 25 procent vid den palliativa en - heten. De berättar hur tillfredsställande det kan vara att följa en människa genom döendet. När en patient dör fridfullt med sina nära och kära omkring sig känns det bra. Då vet vi att vi gjort ett bra jobb, säger Anette Hedman. ULRIKA ENGLUND Fotografens bästa tips: Gå alltid närmare! En hel del bilder från landstingets olika verksamheter läggs ut på Insidan och nll.se Det är viktigt med fotografier på webben, men tyvärr är kvalitén inte alltid den bästa, säger Jenny Grönberg, initiativtagare till en fotoutbildning. Ett 20-tal utredare, informatörer och projektledare med webbansvar fick under en halv utbildningsdag chans att förbättra sina fotokunskaper. Fotografen Anders Alm gav råd och tips, diskuterade bra och mindre bra bilder och gick igenom kameror och inställningar. Men det räcker inte med att någon berättar hur man gör. Att fotografera är som att spela ett instrument, man måste öva på egen hand. Gå hem och experimentera, först då börjar det hända något, sa han och skickade med fem tips på vägen: 1 Lär er kameran ordentligt. 2 Var noggrann och låt fotograferingen ta tid. Ger er inte förrän bilden känns färdig. 3 Ta enkla och tydliga bilder. Krångla inte till det. 4 Välj om möjligt att fotografera i dagsljus i stället för med blixt. 5 Gå alltid närmare! Jenny Grönberg ger som utredare vid sekretariatet tjänstemannastöd åt programberedningen, vars elva politiker har i uppdrag att föra dialog med patienter och anhöriga. I hennes jobb ingår att på webben berätta för allmänheten var programberedningen varit och vad den gjort. Jag fotograferar vid föreläsningar och när politikerna möter medlemmar i patientföreningar och anhörigorganisationer. Bilden är viktig som komplement till texten men lämnar ofta en del att önska. Det gäller inte bara mig vi är många som kan bli bättre, konstaterar hon. Anders Alm har under årens lopp fotograferat hundratals av landstingets medarbetare, ofta för Landstingstidningens räkning. Nu har han agerat fotolärare för bland andra Malin Carlborg och Annelie Klint Nilsson, informatörer vid division Vuxenpsykiatri. Foto: ULRIKA ENGLund 11

12 KRÖNIKAN Kurt-Åke Hammarstedt Utan tvivel är man inte riktigt klok ag älskar Tage Danielsson. Alltid med goda avsikter, oftast underfundig och nästan jämt humoristisk. Man ska vara sån som människa, tycker jag. Särskilt viktigt var att han tog språket på allvar. Det är ju vår förmåga att få andra att förstå inte nödvändigtvis hålla med, dock som är första steget i all mänsklig samvaro. Ibland glömmer vi bort det. Maktkampen i dokusåporna och fotarbetet hos före detta partiledare tar all uppmärksamhet. Det största steget i mänsklighetens historia togs inte på månen, snarare när boktryckarkonsten gjorde det möjligt att sprida det skrivna i oförvanskad form till många människor. Rubriken är ett av mina Danielssonska favoritcitat, och hur jag än har försökt har jag inte lyckats hitta på något bättre själv. Jag är nämligen väldigt förtjust i synvändor, det vill säga när jag upptäcker något som (gärna i ett slag) får mig att tänka i nya banor en förtjusning som gjorde att jag i yngre dar kunde uppfattas som stökig och alltför ifrågasättande. Men, är det inte det som allt handlar om? Att sträva efter att hitta nya sätt att se på saker och ting. Annorlunda lösningar. När tanken svindlar. Att vi förmår att förändras med världen. I mina ögon är synvändor grunden för all utveckling, vare sig det handlar om nya arbetssätt i det förebyggande folkhälsoarbetet eller att använda sociala medier som verktyg för regional utveckling. Man måste våga utmana andra och sig själv. I dagarna kan norrbottningarna se en rad budskap i busskurerna. MED BÅDA FÖTTERNA PÅ JORDEN KOMMER MAN INTE LÅNGT handlar om att vi måste lyfta blicken, titta framåt. NÄR PLAN A MISSLYCKAS HAR VI ALL- TID RESTEN AV ALFABETET säger att vi inte får ge upp i arbetet för att göra Norrbotniabanan till verklighet. ALLA MÄN- NISKOR ÄR FÄRGADE, ANNARS SKULLE MAN INTE SE DEM lyfter på fördomslocket. Det är landstingets regionala enhet, där jag finns till vardags, som står bakom kampanjen. Vi tog hjälp av Loesje, en ideell förening som arbetar med affischen som vapen. De vill återta det offentliga rummet, säger de. Åsa Petersen, före detta ledarskribent på Aftonbladet, tycker jag också om, av samma skäl som jag tycker om Tage Danielsson. Hon skriver i en krönika i vårt regionala nyhetsbrev att regionalt utvecklingsarbete måste tänka nytt, stort och vågat, precis som undergroundrörelsen Loesje. De friska, synvändande, Loesjetexterna får mig att stanna upp och reflektera. De påverkar och inspirerar mig. Precis så här distinkt ska vårt budskap kunna framföras! Så att det väcks många spännande tankar i norrbottningarnas huvuden. Så att alla förstår vad vi menar när vi förklarar landstingets roll och betydelse för det strategiska arbetet med hela regionens utveckling. Allt handlar om ordets makt, inte maktens ord. Att med en humoristisk knorr ta ordet, språket och därmed oss själva på allvar. Annars gör ingen annan det. Kurt-Åke Hammarstedt Chef för Regional utveckling Ur museets samlingar Ave Maria-hänge, i verkligheten 11 x 11 millimeter stort. Foto: GÖran DAHLin, Norrbottens museum Ave Maria-hänge Vid en arkeologisk undersökning 2003 av en boplats vid sjön Gråträsket i Piteå socken hittades ett Ave Maria-hänge. Boplatsen ingår i ett fornlämningsområde bestående av flera typer av lämningar knutna till den samiska befolkningen. En härd på boplatsen daterades till e.kr, men lokalen har troligen använts under olika tidsperioder. Det lilla hänget föreställer ett Ave Maria-monogram, sammansatt av de första bokstäverna i orden Ave och Maria. Monogrammen har katolskt ursprung och förekommer i Sverige från 1200-talet. De har framförallt använts inom kyrkokonsten och som religiösa symboler, men finns även på medeltida mynt, på runstavar och som bomärken. Ave Maria-hängen finns också som dekoration på samiska silverföremål. De symboliserar jungfru Maria, men när de togs upp bland samerna fick de ibland fungera som pseudonymer för de samiska gudinnorna. Jungfru Maria var ofta pseudonym för födelsegudinnan Sáráhkká. Anja Wrede FOTNOT: Läs mer om hänget på Klicka dig fram till Kultur och utbildning, Norrbottens museum och Månadens föremål. 12 Länsbiblioteket landstingets nya enhet Norrbottens länsbibliotek tillhör sedan årsskiftet landstinget. Därmed har division Kultur och utbildning fått en ny basenhet. Det känns helt rätt att finnas i sammanhang där man talar om regional utveckling, säger Detlef Barkanowitz, chef med visioner. Länsbiblioteket är en enhet utan egna böcker, däremot med uppdraget att utveckla de 35 bibliotek och sju bokbussar som finns i Norrbotten. De fyra fasta medarbetarna håller till i Kulturens hus i Luleå, medan projektanställda Regine Nordström, ansvarig för webbsatsningen Barnens polarbibliotek, och Maria Öman, redaktör för kommunernas gemensamma biblioteksportal bibblo.se, har flyttat till landstingshuset. Taltidningens tre anställda hör efter omorganisationen till landstingets informationsenhet, men stannar tills vidare kvar i Kulturens hus. Den bästa lösningen vore om länsbibliotekets personal på sikt kunde sitta tillsammans, säger Detlef Barkanowitz. Just lösningar är något som han nästan alltid funderar på. Länsbiblioteket har medvetet valt bort allt som har med problemfokusering att göra. Personalen har i stället fått Norrbottens länsbiblioteks sju medarbetare ägnar sig åt omvärldsspaning för att göra biblioteken till en angelägenhet för alla norrbottningar. Från vänster Anders Fredriksson, Detlef Barkanowitz, Maria Öman, Eva Lidström, Regine Nordström, Jimmy Gärdemalm och Birgitta Markusson. Foto: KenneTH MarKSTrÖM träna sig i att tänka i termer av frågor. Det är bättre att försöka se vilka möjligheter vi har att lösa en fråga än att uppehålla oss vid hur problemet ser ut. Det är en enkel psykologi. Det utvecklingsarbete som präglat biblioteksverksamheten de senaste åren har berört samtliga 170 anställda och 14 chefer i länets 14 kommuner. Det inleddes på ett chefsmöte 2005, Ny landstingsbok om förbättringar I dagarna läggs sista handen vid landstingets nya förbättringsbok. Tanken är att den ska fungera som en inspirations- och kunskapskälla, säger Lars Tyskling, informationschef. Föregångaren På bättringsvägen har delats ut inom landstinget och även uppmärksammats externt, bland annat av representanter för Sveriges Kommuner och Landsting. Nu är det dags igen. Boken 13 önskvärda reportage om förbättringsarbeten med patienten i centrum innehåller färska exempel från det ständigt pågående arbetet med att göra vården säker och tillgänglig för patienten. För texterna svarar Kjell Öberg, informatör vid division Kultur och utbildning, medan frilansfotografen Anders Alm står för bildmaterialet. Boken trycks i exemplar. Genom att berätta om förbättringsarbeten i tryckt form ger vi fler möjlighet att ta del av de erfaren heter som gjorts. Man kan betrakta det som en lärobok, säger Lars Tyskling. fortsatte med projektet Maracas och landade i ett nära samarbete med en reklambyrå. Till de konkreta resultaten hör bibblo.se, en ny logotyp och en rad annorlunda arrangemang för att locka norrbottningar till biblioteken. Allt har börjat och fortgår med en mental process där utmaningen är att få alla inblandade att dra åt samma håll. Vi har valt att lägga fokus på det som förenar i stället för skiljer oss åt. Bibblo.se är ett första steg men det stora målet är ett gemensamt bibliotek för hela länet år Det okonventionella sättet att arbeta, däribland med marknadsföring och målbilder, har rönt uppmärksamhet, inte minst från andra länsbibliotek. Samtidigt som antalet besök och utlåningar ökat har Detlef Barkanowitz blivit inbjuden till andra delar av landet för att berätta om framgångarna. Grupper har kommit på studiebesök. Som basenhet vid division Kultur och utbildning jämställs Norrbottens länsbibliotek med Norrbottensmusiken och Norrbottensteatern. Detlef Barkanowitz hoppas en hel del på sin nya huvudman och det kontaktnät bytet kan föra med sig. Med tanke på vårt länsuppdrag är det mer naturligt att vi tillhör landstinget än, som tidigare, Luleå kommun. Han pekar på att länsbiblioteket har beröringspunkter med många verksamheter inom landstinget, och nämner Regionala enheten. Medvetenheten om kulturens betydelse för att människor ska välja att bo på en plats har ökat. Där kan biblioteken bidra, säger han. ULRIKA englund Mer pengar till Tobaksfri Duo Norrbotten och Västerbotten har fått en miljon kronor av Folkhälsoinstitutet för projektet Tobaksfri Duo Norr under Tobaksfri Duo Norr är en gemensam satsning av landstingen i Norrbotten och Västerbotten för att minska tobaksbruket bland ungdomar. Norrbottens läns landsting har inom ramen för projektet anställt en projektledare. I båda länen har man vidare anställt var sin ungdomsinspiratör som genomför klassbesök. Folktandvårdens personal, framför allt tandhygienister och tandsköterskor, har en viktig del i arbetet eftersom de introducerar metoden genom klassbesök och vid föräldramöten. I samarbete med skolorna genomför de också den viktiga kontraktskrivningen. Under 2010 kommer Tobaksfri Duo Norr att genomföra utbildnings- och informationsinsatser till olika målgrupper. Närmast för dörren står en kampanj kopplad till vinter-os i Vancouver. Vår senaste förebild är nämligen Charlotte Kalla och vi har fått en del personliga prylar av henne som vi kommer att lotta ut, berättar Pia Johansson, projektledare i Norrbotten. nr 1 Februari 2010

13 Gråt inga tårar en existentiell dansbandsmusikal en sorglustig kabaré Urpremiär 20 feb! Luleå 20 feb-13 mars, april Turné i mars; Jokkmokk 16, Älvsbyn 17, Umeå 19, Haparanda 22, Kiruna 25 och Kalix 26 Text Rasmus Lindberg Originalmusik Martin Sundbom Koreografi/regi Kajsa Giertz Urpremiär 6 mars! Spelas i Luleå 6 mars-24 april Samproduktion med Dans i Nord, Teaterhögskolan och Riksteatern. Riksteaterturné hösten 2010 i länet och övriga Sverige. av Isa Schöier från 10 år Luleå 20 och 27 mars scen 3 samt skolförest. Skolförest: 16 feb A-jaur, 18 feb Piteå, feb Kalix, 25 feb Haparanda, 26 feb Ö-kalix, 2 mars Pajala, 3 mars Ö-torneå, 5 mars Kiruna, 8 mars Älvsbyn och 17 mars Jokkmokk. Vårens program finns att hämta i Teaterns kassa, Kulturens Hus, Landstingshuset och av Staffan Westerberg BILJETTER Teaterns kassa , Kulturens hus , Aktuellt från Norrbottens museum Utställningar T.o.m. 14 mars Maria Öqvist-Öhman Konst & konsthantverk med återbruk T.o.m. 26 februari Knäppare kan det inte vara? Hantverksprogrammet Mode & Design, Luleå Gymnasieskola visar upp sitt temaarbete med återbruk av skjortor T.o.m. 28 mars Fair fashion? Textilproduktionens baksidor och alternativ för en mer hållbar framtid - tills vidare Kring finska kriget T.o.m. 7 mars Folkhögskolornas vårsalong 2010 Jurybedömd salong med elever från Sunderby Konstskola & Konstlinjen vid Sverige-Finska Folkhögskolan i Haparanda 13 mars - 2 maj Face me Ett konstprojekt för ungdomar. 14 mars - 2 maj Vanja Lindbäck - måleri 20 mars - 6 juni Som man bäddar får man ligga Om sängar, sängkläder & godnattsagor för stora och små 20 mars - 30 maj Bonader - från förr & nu I samarbete med Luleå Hembygdsförening Program Söndag 14 februari kl 14 De norrbottniska dialekterna Föreläsning med Lars-Erik Edlund, professor i Nordiska språk, Umeå universitet Barnens söndag Söndag 14 februari Vi gör hjärtan - på alla hjärtans dag Med Eva Öhrling och Katrine Sandström Söndag 21 februari kl 14 Norrbotten värt en resa Författaren Ulf Boström, berättar om sin bok Barnens söndag Söndag 21 februari Vi gör bokmärken Slöjd för barn med Eva Öhrling Torsdag 25 februari Arkivkväll på Norrbottens minne Adress: Björkskatan, Höstvägen 7, Luleå Söndag 28 februari kl 14 Vi höll inte på att komma in då framtiden stod för dörren Föreläsning med Lasse Eriksson, artist Entré 50:-, biljetter finns att köpa i museets reception från 16 februari (max 50 biljetter) Söndag 28 februari Stickkafé Ta med eget material och inspirera varandra Barnens söndag Söndag 28 februari Kloka gumman berättar om skrock och folktro Berättarstund för barn med Beatrice Flygare Tisdag 2 mars - fredag 5 mars kl Sportlovskul! Se kommande program Söndag 7 mars kl 14 Gränsälven ur författarögon Föreläsning med Bert Linné, bibliotekarie Söndag 7 mars kl Vi gör knopar Med Eva Öhrling och Katrine Sandström Lördag 13 mars kl Vernissage: Face me Utställningen invigs av Ann-Christin Nykvist, Sveriges Konstföreningar Söndag 14 mars kl 13 Vernissage: Vanja Lindbäck Utställningen invigs. Konstnären närvarar. Söndag 14 mars kl 14 Skogstjuvar En illustrerad musiksaga för barn av P-G Råberg. Dagbarnvårdarnas musikgrupp Lördag 20 mars kl 13 Vernissage: Som man bäddar får man ligga Vernissage: Bonader från förr & nu Utställningarna invigs med medlemmar ur Luleå Hembygdsförening Lördag 20 mars kl 14 Visdomsord & vaggvisor Eternellerna sjunger Söndag 21 mars kl 14 Curt von Stedingk - officer, diplomat, fredsförhandlare och hypokondriker Föreläsning med Eva Gradin, Norrbottens museum Torsdag 25 mars Arkivkväll på Norrbottens minne Adress: Björkskatan, Höstvägen 7, Luleå Storgatan 2, Luleå Tis-fre Lör- sön Mån stängt Norrbotten NEO: Musikaliska vykort utformade av ensemblen. Under konserten berättar och ledsagar NEO:s musiker publiken genom musiken. Älvsbyn 28 feb, Piteå 1 mars, Luleå 2 och 3 mars, Jokkmokk 4 mars, Haparanda 6 mars. The Rolling Stones Project Tim Ries saxofon, Bernard Fowler sång och Norrbotten Big Band under ledning av Tim Hagans Piteå 5 mars, Luleå 6 mars, Överkalix 7 mars, Övertorneå 8 mars, Älvsbyn 9 mars, Boden 10 mars, Nordmaling 11 mars, Haparanda 12 mars, Uleåborg 13 mars Instrumentens sköna sång Norrbottens Kammarorkester, Sara Hammarström flöjt, Robert Ek klarinett och Petter Sundkvist dirigent Ingvar Lidholm Musik för stråkar Mozart Flöjtkonsert nr 2 Hans Eklund Musica da camera Haydn Symfoni C-dur nr 63 La Roxelane Luleå 18 mars, Gällivare 19 mars, Pajala 20 mars, Piteå 21 mars Piteå Kyrkoopera Jesu sju ord på korset Erik Westbergs Vokalensemble Norrbottens Kammarorkesters stråkar James McMillan: Seven Last Words from the Cross Arvo Pärt: Psalom Björn Andor Drage: Klag-Lied Luleå 29 mars, Umeå 30 mars, Själevad 1 april, Sundsvall 2 april, Piteå 3 april NEO: Festivalprogram MADE-festivalen Umeå 6 maj GAS-festivalen Göteborg 7-8 maj Konsert Stockholm 9 maj Ljudvågorfestivalen Gotland 13 och 15 maj Tiempo tolkar Rachmaninovs tvåa Symfoniorkestern vid NorrlandsOperan Rumon Gamba dirigent, Sergio Tiempo piano Piteå 21 maj, Luleå 22 maj NEO: New Sweden Lunchkonsert i Piteå 28 maj Den stängda porten Musikteater om människor, magi och drakar 6-12 år. Skolkonserter feb i Kalix, Haparanda, Övertorneå, Junosuando, Överkalix, Boden, Jokkmokk, Gällivare, Älvsbyn, Arjeplog Nalleäventyr Ett musikdramatiskt nalle äventyr med sånger, rörelser och berättande. 3-5 år. Skolkonserter mars i Piteå, Övertorneå, Pajala, Luleå, Gällivare, Kalix, Boden, Arjeplog Familjekonserter i Boden 20 mars och Luleå 21 mars Längre än längst med ensemblen Yria 6-9 år. Skolkonserter mars i Piteå, Arjeplog, Gunnarsbyn, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Överkalix, Haparanda, Luleå, Kalix Familjekonserter i Gällivare 21 mars LongKalsong Musikerna Tomas Edelgård och Marcus Sigvardsson bjuder på underfundiga och trallvänliga låtar 3-5 år. Skolkonserter april i Piteå, Jokkmokk, Arvidsjaur, Älvsbyn, Boden, Haparanda, Över kalix, Luleå Kraja platsen dit man längtar Folksångens fantastiska värld av naturlyrik, humor, drömmar, kärlek, sorg och svek! Högstadium och gymnasium. Skolkonserter april i Kiruna, Kalix, Luleå, Piteå norrbottensmusiken.se 13

14 DANSKT SLOTT SCEN HÖG MILITÄR KNÄ KRÄFT- DJUR RYGGEN UPP- RORSMAN SPÖDAM BUSKE TOM STJÄRNA SKOTSK STAD NOBEL MAN KRAFT SPRÅK OCH DAM BÖNAR VAR MUSERNA GUMMI EJ VI MUSIK- TERM KLASSISK RULLE REDARE RITA LUND IGEN BELGIEN BOK- ÅSNA EN AV MUSERNA GRUS SÄLL- SYNT PIPPI NICKEL CYLINDER INTE TUR VEN PÅBUD KATT RITADE FÖRR JOD FRANSK FLOD AV- SKILD- HET DÅLIGA VANOR TONART DEL AV EQUADOR HJORT KALL KON- TINENT KADAVER TRÄD BETE ÖMT FEM- HUNDRA ÖPPNING FÖRE- DRAGITS IDROTT KNGLIG LÖN RÖNTGEN BYGGDE NOAK PUH S VÄN ORM 3,14 FÅR BRONSET SVAVEL DROG ALFA DAM FLOTTE SIST ÖREBRO LÄN ÖRONONT OPERA PIPPI CIVIL- STÅND NERV- SJUKDOM HARPEST ÄGA ENFALDIG GRÖN SOL- KRANS I OST FÖRST BÄR BLÅ BÄR ROVA FÖRE F STJÄRN- BILD GECKO GRÄS INDIAN FÖRE J VALUTA VISAR MANISK PIPPI ÖRFIL KID GREK-Ö RUTH GRAHN FÖR DAMER RYSK SJÖ SÅDOR FÖR PLAGG KNIXA BLEV EU FÖRE S TYSKLAND INGET UR OSTA- DIGA INGA PIHL FLOD REPUBLIK I ASIEN SKENA VIKT ALLTFORT SVAVEL TUNNA UT ENORM 59,38 CM NR 1 FRONT HERRE SIA VASSBÅT SIFFRA HAR KANSKE KON? KALIUM SYRE VÄXT 2010 TETRA SPEL JOULE FOSFOR FÖRE L KELVIN EFTER C FRANSK KUNG TON TRITIUM Ingrid Nordin, Kiruna 14 Kryss nr 1 Senast den 15 mars 2010 vill vi ha ditt korsord. Skicka till: Landstingstidningen, NLL, Luleå Märk kuvertet Kryss 1. Lycka till! Namn... Adress... Postnummer och ort... ino G M T R E G I I D A L U N A E A B E L A R O M A A N K A O E R S E T E K E A B B A C H T O R F L A G E L L A N T E R E G I N A Ä D E L F I S K A R S M Ö R T S T U T A L E M S E J A M I T A P L A N R A R A M O S D I F J A M A R E D I R K A B D I K A T I O N A N S E S A R N E I R E J A N U N A O K O K T R U T A E D I I N Å G E R A D A R V E R M O D Å T E L Ö D D S T O R A N I A L R E K I T E R R A T T? B U T A I G N Å L F I L U T R O N E N T A L E T T A A A I R G R Ö N A L L E L O G I D R E G I S S Ö R A T O M E N Lösning på kryss nr Kryssvinnare VIVI-ANN HOLMA Nyåkersvägen 55, S Sunderbyn BIRGITTA HÖGSTRÖM Prinsgatan 1, Boden KARIN IVARSDOTTER Nygatan 37 J, Arvidsjaur BERIT ISAKSSON V Varvsgatan 24 D, Luleå SUSANNE ÅRNELL Blåbärsstigen 17, Piteå Trisslotter kommer med posten. Grattis!

15 Dreadlock holiday kåseriet patrik warg Söndag 7 februari 2010 ag känner mig fett cool i skrivande stund. Som en Mäster Hemingway. Dels kan mina täta fräknar förväxlas med solbränna i vissa vinklar, dels har jag lite vitt i skägget. Dessutom är jag ofta deprimerad. But not today. Fast dagen är lång förstås. Sittande på en bambupall i hettan under ett strandparasoll med halmhatt på flinten, sippar jag PinjaKålada utan själva kålet och rapporterar från en fjärran plats i världen medan kvicksilvret hukar sig i hemlänets januari. Det är en pojkdröm att få vara en riktig korre. Fast inte riktigt alltså: För det första är jag nykter. För det andra vet jag inte vad jag ska skriva. Fast surra kan jag alltid. Snudd på språkscheni, som jag är. Tvillingarna har däremot lite svårt med språket. När man är fyra år borde man kunna skilja på påmfritt och konflikt. Ungarna äter det första och lever för det andra, särskilt hos en familj som reser dit all mat är tillagad med ingefära och chili. De enda gånger de håller ihop är när jag utan framgång försöker få dem att prova något nytt på tallriken. Nu är jag trött på denna ständiga konflikt, ropar jag. Men inte vi, svarar den ene förskräckt. Me käshup, viskar den andre. En annan skillnad mellan mig och min ungdoms äventyrare är att jag inte riktigt vet var jag är. Det kan leda till tråkigheter. Våra grannar på strandfilten bredvid flyttade ett par melonförsäljare längre bort i förrgår sedan jag, efter ännu en lyckad dag i värmen, utbrustit; Men så fint det är här på Mallorca. Antagligen är vi betydligt längre bort i världen för urinvånarna är supertrevliga, trafiken är en påtänd loppcirkus och kaffet består mest av grönt te. Stränderna är faktiskt vita och små Bo Dereks * springer överallt. Jag har inte kommit hit med flygbiljett bekostad av hoppfulla publicister. Nej, det är första gången vår familj åker utomlands över jul och nyår istället för att planera badrumsrenovering (som aldrig blir av i alla fall). Motivet för att resa "till solen" var "att förkorta vintern". Grabben kallar det surt för att "förkorta julen" eftersom firandet är nedbantat till EN enda julklapp. Fler ryms inte i resväskan. Och inte heller befinner jag mig, där en härdad korre vanligen återfinns, på en krigsskådeplats, även om motståndsrörelsen nyss fick ett utbrott över att behöva tugga bläckfisk igen. Å andra sidan är det som förgjort att beställa något annat. Jag har testat alla språk jag kan: "Falukorv, please, bitte, besame mucho", säger jag duktigt. Men nähärå seg bläckfisk! Jag får hämta påmfritt i hotellköket själv. Något sådant skulle aldrig hända i Spanien. Där får man gratinerad löksoppa. Med krutonger och mycket ost. Lite bränd ska den vara. Mänsklig päls bör inte vara bränd. Det har barnen förstått. I skuggan av palmerna och i det gröna havets dyningar leker hundratals nordiska fjuttar med solblekt hår och solskyddsblekt skinn. Tyvärr verkar många vuxna se djupare nyanser av brunt som ett kvitto på hur lyckad resan blev. Solens souvenirer säljer bäst. Trots att de inte är att leka med. En souvenir som många barn tar hem är öroninflammation. Medan andra pappor har dykt till djupa rev och letat undangömda laguner har jag ägnat dagarna åt att låna den lokala läkarens urtidsotoskop och kollat de små vattendjurens trumhinnor. Det började med en infekterad tå och vips så vet hela hotellanläggningen att man är läkare. Byadoktorn behöver inte sin öronlampa i alla fall. "Det finns ju antibiotika", menar hon. Där är vi lite i påmfritt med varandra, kan Patrik Warg är inte känd från Idol, Robinson eller Big Brother. Däremot är han glad över att vara läkare i Norrbotten. man säga. Båda sprider vi resistensen. Fast med olika syn på begreppet. Själv kommer jag alltså hem med souvenirer som jag hittat i trånga hörselgångar: två melonkärnor, ett halvt örhänge och en avsliten Tops. De kan synas vara betydelselösa ting men är viktiga symboler för att inget Klindamycin i världen kan ha ihjäl en dreadlockpärla. De är resistenta mot allt utom pyttesmå pincetter. Jag har förstås fått en massa teckningar av mina små patienter också. Hopplöst skräp. Men det var synd på våra strandgrannar. Deras ungar passade bra för våra att mobba. Jag försökte reparera skadan genom att köpa en tröja, på vilken det stod namnet på en rejält sydöstligare ö. Jag gick förbi familjen i fråga flera gånger och spände ut magen för att de riktigt skulle se att jag har fattat var vi är. Men det slutade med att de flyttade ännu längre bort på stranden. (Då blev jag deprimerad också, precis som den gode Ernest skitcoolt). Å andra sidan betyder det nog att vi inte är på Kreta heller. * För unga läsare: Se filmen Ten med Julie Andrews och Dudley Moore nytt om namn konstverk berättar nytt om namn Bengt Jakobsson är från den 1 januari 2010 ny verksamhetschef för akutsjukvården i Gällivare. Han började inom landstinget 1979 och blev specialist i narkos/intensivvård Bengt har sedan 2007 arbetat som frilansande narkosläkare vid Sahlgrenska sjukhuset/mölndal och Gällivare sjukhus. Shiler Hussami är ny verksamhetschef för barnpsykiatrin i Luleå-Boden och Sunderby sjukhus. Shiler är född i Prag av iransk-kurdiska föräldrar och uppvuxen i Bulgarien. Hon kom som barnläkare till Sverige 1989 och bosatte sig i Boden, där hon arbetade som skolläkare. Hon vidareutbildade sig sedan till barnpsykiatriker. Lars Holmgren, statistiker vid Hälso- och sjukvårdsenheten, går i pension den 1 mars efter 36 år inom landstinget. Ersättare för honom är statistikern Robert Lundqvist (bilden). Robert kommer från en tjänst som lärare i statistik vid Luleå tekniska universitet. Magnus Tufvesson är ny verksamhetschef på Hortlax vårdcentral. Han efterträder Christer Nordenhäll, som efter 31 år som chef har beslutat att återgå till enbart läkararbete. BRITTA Bolin är ny personalchef inom division Medicinska specialiteter. Hon kommer närmast från Vattenfall, där hon arbetade som personalstrateg. Joana Marques och Goncalo Almeida, båda från Portugal, har anställts som tandläkare vid Folktandvården i Pajala. Ny tandhygienist på kliniken är Desiré Kvist. Annica Lundqvist är ny tandsköterska vid Folktandvården i Sävast. Hon arbetade tidigare vid Tandvårdscentralen i Luleå. Veronica LAESTADIUS är från den 1 februari ny tandläkare vid Folktandvården i Kiruna. I landstingets konstsamling finns denna utomordentligt fina relief från 1950 som skapats av Arne Jones ( ). Höjden är 150 centimeter och dess titel är Dansare. Konstverket beställdes till dåvarande Garnisonssjukhuset i Boden och har numera sin placering i Sunderby sjukhus. Jones var en banbrytare vad gäller den modernistiska skulpturkonsten. Många av hans offentliga skulpturer tillkom under och 1960-talen. Han tillhörde gruppen 1947 års män som vid krigsslutet hade avslutat sin utbildning. Utställningen Ung konst i april 1947 har gått till konsthistorien som en av de viktigaste milstolparna för svensk modern konst. År 1949 hade flera av dessa en utställning på Galerie Blanche med rubriceringen konkret konst. Konstriktningen konkretismen tog fart och deltagarna fick ett definitivt genombrott. Arne Jones kombinerade kristet humanistiska idéer med sin konstsyn, som innebar att hans verk skulle ingå som en naturlig del av arkitekturen. Lennart Rodhe, även han en i gruppen 1947 års män, delade den uppfattningen. Han utförde ett stort antal offentliga utsmyckningar, ofta i monumentalt format. En av de viktigaste inspirationskällorna för Arne Jones var människokroppen, framför allt i form av dansare. Hans skulpturer utgick oftast från kroppens olika uttryck. Vid andra tillfällen var man och kvinna konstverkets ursprung. Ett exempel på detta finns vid Luleå tekniska universitet i form av den tio meter höga skulpturen Mänsklig byggnad i rostfritt stål, från Jones mest kända verk är Katedral i brons från Den finns i tre exemplar varav ett i Göteborg. Till reliefen Dansare har Jones haft en dansös som förlaga. Hon står så lätt på tå att hon nästan tycks ha upphävt tyngdlagen. Bilden visar med vilken känsla och skicklighet konstnären utförde verket. Det kan sägas att relieferna, det finns två, inte skulle få hänga på Sunderby sjukhus på grund av att de var för ålderdomliga och inte passade in. Vi tog ändå dit Arne Jones mästerverk och det ångrar vi inte. TORSTEN WIKSTRÖM Foto: Ingmari Sennström, Norrbottens museum Ewa Hedkvist Petersen har anställts som projektledare för det treåriga Interreg-projektet Best Agers. Landstingets regionala enhet ska tillsammans med 18 andra parter driva kunskapsoch erfarenhetsutbyte kring kompetensförsörjnings- och generationsväxlingsfrågor. Ewa är socionom och har varit socialarbetare i elva år, förvaltningschef i fyra år och de senaste åren ledamot av EU-parlamentet. Carina Jenslid är ny ekonom vid landstingsdirektörens stab, regionala enheten. Hon har tidigare arbetat som chefssekreterare och ekonom inom landstinget. Carina kommer närmast från Luleå tekniska universitet och en tjänst som projektadministratör. Ulrika Backeström har anställts som projektledare vid landstingets EU-projektkontor, där hon ska arbeta med mässor, seminarier, möten samt administration. Ulrika har tio års erfarenhet av att projektleda mässsor, konferenser och festivaler i norra Sverige, främst genom Nolia och Filmpool Nord. Ingela Lindberg (tidigare Åström) har bytt arbetsplats. Hon arbetar sedan januari som tandsköterska vid Tandvårdens kompetenscentrum/tandreglering Piteå. Pedro Teixeira från Portugal är ny tandläkare vid Folktandvården i Älvsbyn. Jörgen Johansson, landstingsarkivarie, kan numera även presentera sig som informationssäkerhetssamordnare vid Norrbottens läns landsting. Johanna Hövenmark vikarierar som informatör vid division Vuxenpsykiatri under Hon kommer närmast från arbete som journalist på Norrbottens-Kuriren. 15

16 Revyräven Tomas Junkka tar plats på scenen Tomas Junkka, chef för norra primärvårdsregionen, kliver snart upp på scenen för sin 22:a revy med Malmbergets teater. En annan talang är skapandet av träffsäkra limerickar och sångtexter, en färdighet som uppskattas av medarbetarna. Foto: ANDERS ALM Tomas Junkka står på scenen när Malmbergets teater i dagarna ger sin lokalrevy. Denna gång bland annat i rollen som patient hos världens snabbaste doktor. Det gäller att kunna bjuda på sig själv, säger chefen för primärvården i den norra regionen. Den erfarne revymakaren Tomas Junkka har varit med varje år sedan 1989, då Malmbergets teater tog sig an sin första revy efter många års uppehåll. Mest känd har han blivit för sin byfåneroll som Nisse från Palohuornas, en figur som gett Junkka många möjligheter till såväl ståupp-komiska som filosofiska utläggningar. På scenen trivs han. Amatörteater är hans största intresse, det han helst av allt ägnar sig åt på fritiden. Och revyföreställningarna är ett utmärkt sätt att med humor lyfta fram och ironisera över företeelser i samhället. Det får de styrande tåla. Under åren som socialchef hade jag ett nummer där jag drev med mig själv; det gjorde det möjligt att även driva med andra. Det är sällan någon tar illa upp. Tvärtom, många är nyfikna och vill veta om de finns med i årets revy, säger han. På senare år har Tomas Junkka valt mindre ansträngande roller. Anledningen är att han är svårt astmatisk, med en lungkapacitet som uppgår till ungefär hälften av det normala. Fysiskt har jag dålig prestationsförmåga. Det är ärftligt, både min far och farfar hade svår astma. Den egna resan genom sjukvårdssystemet har gett honom insikter som han har nytta av som ansvarig för primärvården. Min erfarenhet är att när man är rejält sjuk får man bra hjälp inom vården. Däremot blev jag nedklubbad i skoskaften av Försäkringskassan. Trots att läkaren sjukskrivit mig fick jag beskedet att jag kunde jobba heltid. Tomas Junkka överklagade, men orkade till slut inte gå vidare. Han återgick till arbetet trots att han var i dåligt skick. Kanske halkar jag på ett bananskal igen och gör något annat, men jag tror inte det. Jag hade slitit som en hund hela livet, men fick inte vara sjukskriven när jag behövde det. Det kändes hårt. Händelsen gav honom en ovälkommen men viktig förståelse för hur det kan vara när både kroppen och samhället sviker. Samtidigt vet han att många har sämre förutsättningar att hantera en liknande situation. Jag är en professionell byråkrat och har ett fysiskt lätt jobb. Man kan bara föreställa sig hur det hade varit att som byggnadsarbetare få samma besked. Tomas Junkka har sina rötter i Tornedalen; i Pajala och Lainio. Han växte upp i Koskullskulle som näst äldst av fyra bröder. Pappan arbetade i gruvan och mamman var först hemmavid och sedan hemsamarit. Sitt eget yrkesliv beskriver Tomas Junkka som en räcka av tillfälligheter. Han läste historia vid universitetet i Umeå men bytte spår gruvarbetarsonen hade ingen ekonomisk hjälp hemifrån och behövde ett fast jobb. Efter sjuksköterskeskolan i Boden åkte han tillbaka till Gällivare och ett tre månaders vikariat på en långvårdsavdelning. Men jag trivdes och blev kvar i åtta år. Därefter fick jag frågan om jag ville vara med och bygga upp den nya vårdcentralen i Malmberget. Efter några år var det dags för nästa steg. Han blev först äldreomsorgschef och sedan socialchef i kommunen. En arbetskamrats svåra sjukdom gav en tankeställare. Tomas Junkka sa upp sig, utan att veta vad han skulle göra i stället. Livet är kort och jag ville syssla med något annat. Nästan direkt blev jag erbjuden jobb på Öhrlings, en revisionsbyrå. Jag arbetade som konsult över hela landet under sex år. Resandet tog på krafterna, ofta var han hemifrån två veckor i taget. För tre år sedan, när han stod på järnvägsstationen i Mjölby, fick han ett telefonsamtal och en fråga: Kan du tänka dig att börja jobba som regionchef med ansvar för primärvården i Jokkmokk, Kiruna, Pajala och Gällivare/Malmberget. Han svarade ja på direkten. Tomas Junkka var borta från landstinget i 17 år innan han återvände, tid som gett ett värdefullt utifrånperspektiv. Något han tagit med sig från konsultvärlden är vikten av tydlighet vad gäller uppdraget och det personliga ansvaret. Han anser dessutom att det finns en tendens inom landstinget att utreda frågor alltför grundligt. Mycket skulle gå att lösa enklare och snabbare. För att få svar på en fråga och göra det möjligt att agera behövs inte alltid 40 sidor text. Det är inte säkert att resultatet blir bättre för att något utreds länge. Bilder från Tomas eget fotoalbum Snidar figurer i torr björk hemma framför tv:n. Även den starka konsensuskulturen i organisationen försvårar i många situationer. Ofta händer det ingenting om inte alla är överens. Revirgränserna ställer också till det, anser han. Landstinget har oerhört mycket kompetent folk. Det som inte rullar på lika bra är arbetet över divisionsgränser och andra sammanhang där många är inblandade. Ett undantag är höstens vaccinationskampanj, där var inställningen helt annorlunda. Tomas Junkka är inte rädd för att sticka ut hakan. Han gör det inte för att vara elak han tycker om att vara tillbaka som landstingsanställd. Kanske halkar jag på ett bananskal igen och gör något annat, men jag tror inte det. Jag har inte så många år kvar att jobba. Men man vet aldrig. Han lägger in en ny snus han började när han var sju år och ler snett. ULRIKA ENGLUND En hösttur i hjortronskogen efter Kirunavägen. Tomas Junkka Ålder: 59 år. Bor: Hus i Koskullskulle. Gör: Chef för NLL:s primärvård, region norr. Familj: Hustrun Ingegerd, enhetschef vid Gällivare sjukhus. Fyra vuxna barn: Jonas, 32, Sara, 31, Åsa, 24, och Sanna, 21 år. Fritidsintressen: Spelar amatörteater, skriver limerickar och sångtexter. I perioder täljer jag i björk, bland annat madonnafigurer och kättingar. Motto: Hellre ungefär rätt än helt fel. Jag ser till att få något gjort. Ska man vänta tills allt är perfekt får man vänta länge. Övrigt: Har tidigare suttit 14 år i kommunfullmäktige i Gällivare för ett kommunistparti, men lämnade politiken för 20 år sedan. Här är jag i teatertagen och sjunger en egen text till en som fyller år.