Slaget om Vita huset

Transkript

1 Slaget om Vita huset Hur metaforer används för att beskriva de amerikanska primärvalen 2012 i Sydsvenskans och Svenska Dagbladets ledarsidor i relation till teorier om mediernas makt The Battle of the White House How metaphors are used to describe the American primary elections 2012 in Sydsvenskan s and Svenska Dagbladet s editorials in relation to theories of media power Erik Östberg Vårterminen 2012 Kultur & Medier Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap 20 hp Konst, kultur och kommunikation (K3) Malmö högskola Handledare: Ulrika Sjöberg Handledare: Fredrik Edin Examinator: Inger Lindstedt

2 Abstract Rubrik: Slaget om Vita huset Underrubrik: Hur metaforer används för att beskriva de amerikanska primärvalen 2012 i relation till teorier om mediernas makt i Sydsvenskans och Svenska Dagbladets ledarsidor Författare: Erik Östberg Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap 20 hp Konst, kultur och kommunikation (K3) Området för kultur och samhälle Malmö Högskola Handledare: Ulrika Sjöberg och Fredrik Edin Vårterminen 2012 Denna studie syftar till att reflektera över den makt medierna besitter genom att studera de retoriska knep och tillvägagångssätt som Svenska Dagbladet och Sydsvenskan använder i sina ledare för att försöka övertyga läsarna. Tidningarna står nära varandra politiskt, men ändå inte på precis samma punkt på den politiska skalan, så det var då intressant att se om deras syn på valen skilde sig åt. För att komma fram till detta har jag använt mig av den klassiska maktteorin agenda setting och de retoriska teorierna om metaforer. Dessa teorier har applicerats under genomförandet av en retorisk analys av de ledare om valen som publicerats under första kvartalet I den retoriska analysen har de retoriska begreppen identifierats, analyserats och tolkats utifrån hermeneutiska förhållningssätt gällande min egen förförståelse. Resultatet visade sig bli att även om tidningarna på vissa plan hade olika retoriska tillvägagångssätt så var stommen i deras budskap detsamma. Slutsatsen blir att även om de svenska medierna inte direkt kan påverka den amerikanska politiken så sätter den ändå ramarna för vad den svenska allmänheten kan säga och tänka om den. Nyckelord: Makt, Media, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Retorik, Metaforer, USA, Primärval 2

3 Abstract Heading: The Battle of the White House Subheading: How metaphors are used to describe the American primary elections 2012 in Sydsvenskan s and Svenska Dagbladet s editorials in relation to theories of media power Author: Erik Östberg Honours dissertation and final exam project in Media and Communication Studies, 20 credits School of Arts and Communication (K3) Faculty of Culture and Society Malmö University Supervisors: Ulrika Sjöberg and Fredrik Edin Spring of 2012 This study is aiming to reflect on the power that the media is possessing through studies of rhetorical tricks and approaches that Svenska Dagbladet and Sydsvenskan are using in their editorials to persuade their readers. The papers are very close to each other on a political level, but aren t on the same exact spot on the political scale, which makes it interesting to see if their view on the elections differed. To get to conclusions about this I used a classical theory about media power called agenda setting and the rhetorical theories of metaphors. These theories were applied during rhetorical analysis of the editorials concerning the elections which was published during the first quarter of In the rhetorical analysis the rhetorical concepts have been identified, analyzed and interpreted considering hermeneutic approaches of my own pre-understanding. The result was shown to be that even if the papers on some cases had different rhetorical approaches the core in the message was the same. The conclusion is that even if the Swedish media not really are able to influence the American politics, they still set the framework for what the Swedish people are able to say and think about it. Keywords: Power, Media, Sydsvenskan, Svenska Dagbladet, Rhetoric, Metaphors, USA, Primary Elections 3

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar 6 2. Bakgrund Politikens medialisering och mediering De amerikanska primärvalen Kandidaterna Svenska Dagbladet och Sydsvenskan Teori Effektforskning Agenda setting Retorik Tropologi Troper Metaforer Pathos Metod och material Urval av texter Materialet Retorisk analys Reflektioner kring genomförd textanalys med hermeneutiken som utgångspunkt Reportage som gestaltande metod Journalistisk intervju kontra vetenskaplig intervju Intervjuer och intervjupersoner Analys och resultat Metaforresultat i Svenska Dagbladet Metaforresultat i Sydsvenskan Den retoriska situationen Tesen i Svenska Dagbladet Tesen i Sydsvenskan 53 4

5 5.6 Kairos Ledarnas makt Slutdiskussion Fortsatt forskning 63 Källförteckning 64 Bilagor 67 Artiklar från Svenska Dagbladet Bilaga 1: Kommer USA bli mittens rike? 67 Bilaga 2: På återseende Huntsman 69 Bilaga 3: Fulspelet som Obama vinner på 70 Bilaga 4: Gingrich vann slaget men inte kriget 72 Bilaga 5: Santorums telefonterror slog tillbaka 73 Bilaga 6: Republikaner utan elfte budordet 74 Artiklar från Sydsvenskan Bilaga 7: Mitt i Mitten 76 Bilaga 8: Knappt, Romney 78 Bilaga 9: En galen kavalkad 79 Bilaga 10: Njut, Gingrich 83 Bilaga 11: Heja Santorum 84 Bilaga 12: Mitt Romney i huvudrollen 85 5

6 1. Inledning Denna studie kommer att behandla amerikansk politik och landets presidentval, trots att det är ett land långt borta och vars politik inte i första hand rör de svenska hemmen. Detta är något som motiveras med att USA är en stormakt, förmodligen den största och mäktigaste aktören som finns i världspolitiken. 1.1 Syfte och frågeställningar Studien syftar till att reflektera över mediernas makt genom att studera de metaforer som Svenska Dagbladet och Sydsvenskan använder för att underbygga budskapet i deras ledare. Något som i sin tur används för att försöka övertyga läsaren. Jag tänker undersöka hur tidningarna försöker få fram sina budskap metaforiskt och sätta detta i relation till teorier om hur medierna påverkar allmänheten. Mral (2008 s. 64) säger att en retorikanalys av medietexter blir väldigt angelägen med tanke på mediernas stora inflytande. Det blir i studien intressant att undersöka vilka teman för metaforer som används för att beskriva valet, vilken tes som ledarna försöker framföra och hur texternas uppbyggnad är speglad av den tänkta publiken. Jag vill också diskutera vilken roll mediemakt kan tänkas spela för allmänhetens uppfattande av ledarartiklarnas budskap. Således tänker jag också analysera mitt material utifrån mediemaktteorin agenda setting, en analys som kopplas samman med den retoriska analysen med frågor i stil med vilka attribut som de kommer att förknippa med presidentkandidaterna. Eftersom det är en komparation så vill jag även se vilken roll tidningarnas politiska färg spelar och se om de utifrån detta tillämpar olika former av retoriska tillvägagångssätt i form av metaforanvändande, vilket är något ingen förväntar sig, trots att de står varandra nära politiskt. För att få någon form av empiriska belägg för de resultat som uppkommer kommer jag även i samband med skrivandet av ett reportage att genomföra intervjuer. Dessa kommer utöver att ge grund för ett mer journalistiskt närmande till retorik, också i analysen att lyfta fram andra personers tolkningar av de retoriskt präglade texterna och sätta dessa i relation till min egen tolkning. Denna jämförelse gäller också deras tolkningar av vissa agenda settingsrelaterade aspekter, som till exempel vilka attribut som förknippas med presidentkandidaterna. 6

7 Frågeställningar 1. Vilka metaforer använder Sydsvenskan och Svenska Dagbladet på sina ledarsidor då de skriver om de amerikanska primärvalen 2012 och hur används de för att underbygga budskapet? 2. Vilka retoriska tillvägagångssätt i form av metaforanvändande skiljer tidningarna åt, vilka är samma och hur kopplas dessa till tidningarnas politiska färg? 3. Vilka agenda settingsrelaterade aspekter, såsom attributrelationer och användning av ton, går att finna i ledarna och vad säger dessa om den bild av valen som presenteras för allmänheten? 4. Vilka andra tolkningar av de retoriskt påverkade ledarartiklarna och deras agenda settingsaspekter kommer fram under intervjuerna till mitt gestaltande reportage och hur ter sig dessa i jämförelse med mina tolkningar? 7

8 2. Bakgrund För att skapa en förståelse för min studie behövs en insyn i och introduktion till det maktspel som finns mellan politiken och massmedia. Således följer här en överblick över maktteorierna mediering och medialisering som innefattar tidigare forskning inom området. Eftersom en inblick i den amerikanska politiken är grundläggande för att förstå analysmaterialet så beskrivs även hur de amerikanska primärvalen går till och är upplagda, från uppstart fram till dess att presidenten är vald. Kapitlet avslutas med en genomgång av de kandidater som ställt upp i primärvalen, eftersom jag i analysen kommer att diskutera dessa och därför vill ge läsaren kunskap om vilka de är. 2.1 Politikens medialisering och mediering Enligt Strömbäck (2009 s. 237) är det ofrånkomligt att politik och kommunikation hör ihop och ständigt interagerar med och påverkar varandra. Den form av politisk kommunikation som i störst skala når ut till allmänheten är masskommunikationen, även då internet vunnit mer mark på den kommunikativa arenan under de senaste åren. Dagens massmedier är den dominerande kunskapskällan för all information, som ligger utanför folkets egna empiriskt anskaffade upplysningar. På detta vis är kommunikationen en ömsesidig process, som innebär att politiska budskap förmedlas till allmänheten via mediekanaler. Strömbäck (2009 s. 238) menar vidare att politikerna behöver massmedia för att nå ut till sina väljare och väljarna å sin sida behöver massmedia för att få en inblick i den politiska världen. Detta är något som de senaste decennierna ökat i betydelse, då det lokala har blivit mindre betydelsefullt och fått lämna plats åt en mer nationell och internationell politik och kommunikation samtidigt som medierna lämnat en mer underordnad roll och nu mer öppet kan kritisera politiska beslut. Detta utgör inte den enda maktrelaterade förändringen i den politiskkommunikativa relationen, för då medierna fått ökad makt och självständighet har även deras inflytande över allmänheten expanderat, och många är eniga om att journalisterna kan agera som självständiga aktörer som kan påverka den bild av politiken som förmedlas till allmänheten. Inom politisk kommunikation finns det två centrala begrepp, politik som medierad och som medialiserad, som trots sin snarlikna stavning är viktiga att hålla isär. När det sägs att politik är medierad så syftar det på att allmänhetens politiska kunskap har förmedlats via medier i 8

9 stället för via kommunikation individer emellan eller via empiriska erfarenheter. Med andra ord blir medierna det mest betydelsefulla bandet mellan folket och politikerna. Medialisering å andra sidan innebär ett processartat uttryck som behandlar förändringar som sker i andra delar av samhället och är påverkat av mediernas utformning, krav och innehåll, det vill säga att saker utanför medievärlden ändras för att anpassas till de krav som massmedierna ställer. Med mediering som förutsättning kan medialiseringen frodas och ju mer medialiserad politiken blir ju mer inflytande får medierna över politiken (Strömbäck 2009 s ). Altheide och Snow (1979 s. 103) ger Strömbäck medhåll och menar att detta är något som börjat ske mer och mer då media kommit att i allt större utsträckning influera den politiska naturen och formen. Strömbäck (2009 s ) fortsätter med att förklara att en central tanke för politikens medialisering är att medier och politik avskärmas från varandra och bildar var sitt system med skilda logiker. Politisk kommunikation styrs därigenom antingen av medielogik eller av politisk logik. När medielogiken styr står mediernas intressen i centrum och då anpassar sig politikens logik efter mediernas logik. Altheide och Snow (1979 s. 136) beskriver denna medielogiska process som att politiken har behövt ändra sin form för att passa in på de krav som ställs från media. Media kan inte längre bara sägas spegla politiken eller skicka dess budskap, utan media kan lika väl snedvrida dessa budskap för att det ska passa dem bättre. Från politikernas sida är det nu vitalt att kunna uttrycka sig på ett sätt anpassat till medierna. 2.2 De amerikanska primärvalen Före det stora valet mellan Barack Obama och republikanernas representant den sjätte november år 2012 hålls det ett antal mindre primärval i landets delstater. Vem som utses till det republikanska partiets presidentkandidat kommer att röstas fram under deras nationella konvent som äger rum runt månadsskiftet augusti september. Konventet utgörs av delegater från USA:s alla delstater och dessa delegater utses i primärvalen (sverigesradio.se 7/5-2012). Cirka tio månader innan det egentliga presidentvalet äger rum, inleds primärvalsförloppet. Enligt tradition håller New Hampshire det inledande primärvalet, något som är inskrivet i delstatens egna lagar kom detta primärval att äga rum den tionde januari. Dock 9

10 förekommer alltid Iowa detta val, då de genomför ett caucus, ett nomineringsval, som är av en annorlunda karaktär där omröstningen exempelvis kan gå till som så att väljarna ställer sig i olika hörn av en kyrka eller en annan samlingslokal för att markera vem de röstar på. Fördelen med att inleda valcykeln ligger i att de delstater som genomför sina val först får större inflytande över valets utgång än övriga primärval, inte minst genom det stora medieuppbådet som äger rum i samband med dem (ibid.). Om en kandidat skulle stöta på bakslag och misslyckas under de första valen är det mycket troligt att denne drar sig ur hela kampanjen. Ett konkret exempel är när demokraternas toppkandidat Howard Dean fick en trög start i valet 2004 och därefter tvingades ge upp sin kandidatur. Det är också möjligt att det motsatta inträffar och en kandidat som tidigare inte setts som en favorit kan få en bra start och därefter hålla en hög position genom valprocessen. Det hela leder till att samtliga kandidater lägger ner stora resurser och tidskvantiteter på de inledande primärvalen (ibid.). Grundtanken med primärvalssystemet är att den vanliga väljaren ska få inflytande över vilka som kandiderar till presidentposten. Till skillnad från exempelvis svensk politik, där partiledarna väljs inom partiet, får här folkets åsikter angående vilka personer som ska leda deras parti komma fram. För flera decennier sedan var det dock partitoppen som bestämde vem som skulle bli partiets representant, men efter att de gått emot partimajoriteten och utsett en annan kandidat än den som demokratiskt röstats fram, inleddes valprocessen med primärval (sverigesradio.se 7/5-2012). Hur primärvalen i sig går till finns det inga lagar eller riktlinjer för. Republikanerna och demokraterna har möjlighet att själva besluta om hur valen ska gå till och det förekommer olika procedurer både partierna emellan och från delstat till delstat. I de flesta fall går dock röstningen till på samma sätt som valen i Sverige med vallokal och röstsedlar (ibid.). Den vanligaste röstningsformen innebär att endast anhängarna av respektive parti får lägga sin röst. Dock finns det delstater där det är tillåtet för en demokrat att rösta på en republikansk kandidat och tvärtom, exempelvis Michigan. Att en väljare röstar på båda partierna är däremot inte tillåtet (ibid). 10

11 Den mängd delegater som varje enskild delstat får skicka till partikonventet är baserad på invånarantalet i respektive delstat. Republikanerna har ett system där den kandidat som får flest röster får stöd av samtliga delegater, medan demokraterna delar upp sina delegater proportionsenligt med antalet röster varje kandidat får. Delegaterna ska sedan rösta på sin kandidat under det nationella konventet, vilket 2012 hålls i Tampa (ibid.). 2.3 Kandidaterna Under uppsatsskrivandet från januari till maj 2012 har flertalet kandidater dragit sig ur och således eliminerats från valsedlarna och är inte längre aktuella för presidentposten. Men för att förstå vilka de personer är som det talas om i artiklarna som analyserats, tänker jag här hålla en kortare presentation av det republikanska partiets kandidater. Denna presentation är hämtad från en artikel i Aftonbladet, kallad Republikanernas race - mot presidentvalet publicerad den sjätte november 2011, samt en artikel från Svenska Dagbladet kallad De kämpar om att få utmana Obama, publicerad den tjugosjunde december Mitt Romney, 64 år Före detta guvernör i Massachusetts och numera rik tack vara sin investmentfirma. Guvernörsson som likt sin far haft en mer central placering på USA:s politiska skala och har tidigare genomfört en hälsoreform som hade likheter med den Barack Obama genomförde Han vill genomföra skattereformer och har en ekonomiplan på 59 punkter. Romney är den som brukar kallas för valets favorit. Newt Gingrich, 68 år Har varit republikansk talman i kongressen och gjorde mycket väsen av sig när han jagade Bill Clinton efter hans otrohetsaffär med Monica Lewinsky. Själv är Newt gift för tredje gången och har varit lite i blåsväder för sitt tvivelaktiga kärleksliv. 11

12 Ron Paul, 76 år Libertarian och kongressman från Texas som tidigare försökt bli republikanernas presidentkandidat två gånger. Han är en stark profil inom den republikanska Tea partyrörelsen som vill avskaffa flertalet skatter och stärka försvaret kring USA:s gränser. Han vill dessutom avskaffa centralbanken, vilket många funnit ganska skrattretande. Rick Santorum, 53 år Kongressman och tidigare guvernör från Pennsylvania som tills nyligen var anställd expert på den högerriktade TV-kanalen Fox News. Hans politik ses som väldigt konservativ och han vill att kristendomen ska finnas som alternativ till utvecklingsläran i skolan, förespråkar hemundervisning och är emot abort även vid våldtäkt, incest och när det är fara för moderns liv. Rick Perry, 61 år Före detta demokrat som idag är republikansk guvernör i Texas. Ställde upp i kandidatvalet i ett sent skede och vill ha lägre skatter och ett göra sig av med utbildningsdepartementet. Michele Bachmann, 55 år En av stommarna i Tea Partyrörelsen och kongressledamot från Minnesota. Vann det första provvalet, men har sedan kommit med en del kontroversiella och okunniga uttalanden. Hon vill göra stora nedskärningar i budgeten och göra sig av med allt som har med Obamas vårdreform att göra. Jon Huntsman, 51 år Har varit guvernör i Utah och är idag Obamas ambassadör i Peking. Han driver frågor med betoning på skattereformer, ökad lokal kontroll över skolorna och att skapa en större inhemsk energiutvinning. Herman Cain, 66 år Affärsman som tjänat en förmögenhet på sitt pizzaföretag. Den enda färgade som i år ställt upp för republikanerna. Har dock anklagats för sexuella trakasserier och hamnat i otrohetsskandaler. 12

13 2.4 Svenska Dagbladet och Sydsvenskan Tidningarna jag analyserat presenteras här för att ge läsaren en inblick i bland annat deras upplaga och poltitiska färg, eftersom denna kunskap behövs för att förstå vikten av att analysen behandlar två väldigt olika tidningar. Svenska Dagbladet är en tabloid morgontidning som har sin bas i stockholmsområdet, men ges ut i hela Sverige. Den dagliga läsarskaran baseras på en upplaga på exemplar. Tidningen grundades år 1884 och ägs idag av norska förlagskoncernen Schibsted. Chefredaktör och ansvarig utgivare är Lena K Samuelsson. Ledarsidan beskrivs som obunden moderat och resten av tidningen ska vara befriad från politisk tendens (Svenska Dagbladets hemsida 18/4-2012). Sydsvenska Dagbladet Snällposten är en morgontidning grundad 1848 och med bas i Malmö. Den ges ut alla dagar i veckan och har en genomsnittlig upplaga på exemplar. Tidningen ägs av Bonnierkoncernen. Den ansvarige utgivaren respektive chefredaktören heter Daniel Sandström och tidningens ledarsida beskrivs som oberoende liberal (ts.se 7/5-2012). 13

14 3. Teori I det här kapitlet förklaras det teoretiska ramverk som ligger till grund för min studie. De teoretiska begreppen utgörs av metaforer, vilka ibland agerar genom pathos, och agenda setting som i kapitlet kommer att beskrivas och problematiseras. Inledningsvis kommer effektforskningen och retoriken, vilka är forskningsfälten från vilka teorierna är hämtade, att introduceras. 3.1 Effektforskning Enligt Schrøder (2003 s ) kan effektforskning lite simpelt beskrivas som forskning som kretsar kring vilken effekt media har på allmänheten genom att ställa frågan: Vad gör media med människor? Forskningstraditionen har sitt ursprung i 20-talet och har under olika decennier fokuserat på olika aspekter. Exempel på detta är i vilken utsträckning radio och TV faktiskt har möjlighet att påverkat allmänheten och hur medievåldet speglar av sig på dem som utsätts för det. Det finns dock kritik riktad mot effektforskningen, då den exempelvis ser reklam som effektiv då allmänheten kan erinra sig att de sett den (Schrøder 2003 s. 37). Det är ju inte alls säkert att bara för att man minns reklamen, så kommer man att inhandla den marknadsförda produkten. Relationen mellan media och allmänheten blir också komplex i det avseendet att människor minns marknadsföringar och nyheter även efter att dessa lämnat den dagliga agendan. Inom effektforskningens fält finns en teori som jag i detta kapitel kommer att ta upp, nämligen agenda setting (Schrøder 2003 s. 36). Denna förklarar hur media påverkar oss på andra sätt än att tvinga på oss åsikter, vilket studiens analys kommer att handla om Agenda setting Denna teoretiska klassiker beskriver den makt som massmedia utövar över allmänheten och bidrar till förståelse för det samspel som finns mellan medierna och människorna. I analysen kommer de att användas för att styrka vissa påverkande effekter som framkommit vid en retorikanalys, exempelvis hur metaforerna underbygger de attribut som förknippas med vissa kandidater. De används också för ett ge ökad inblick i den påverkningsmakt som medierna enligt teorin har över allmänheten. 14

15 McCombs (2006 s. 11) förklarar agenda setting som att de frågor som medierna prioriterar, genom att uppmärksamma dem frekvent, är de frågor som publiken tenderar att tycka är viktiga frågor i samhället. Detta är inte något som enbart gäller i samband med valrörelser, utan sambandet mellan vad medierna rapporterar och vad allmänheten tycker är viktigt genomsyrar alla nyhetskategorier. Om man ser det från ett annat perspektiv så tycker allmänheten att det som medierna inte rapporterar om är oviktigt. McQuail (2005 s. 548) förklarar samma fenomen som att ju mer uppmärksamhet och utrymme ett ämne får i media, ju mer vikt tillskriver allmänheten ämnet. Teorins ursprung Studien som kom att lägga grunden för teorin kallades för Chapel Hill-studien där McCombs och Shaw undersökte hur osäkra väljare under 1968 års presidentval i USA blev påverkade av medierna (McCombs 2006 s ). Denna studie kom att visa att de frågor som var mest dominerande på nyhetsmediernas agenda även var de frågor som ansågs viktigast på väljarnas agenda (McCombs 2006 s ). Teorin är väldigt betydande, vilket visas bland annat genom att det är en av de mest använda teorierna gällande masskommunikation och medieeffekter, då över 400 undersökningar som inkluderar teorin har genomförts (McCombs 2006 s. 12). Vad är det som gör att agenda setting uppstår? McCombs (2006 s ) förklarar att en grundförutsättning för att agenda setting ska fungera är att folket har rätt att rösta och att den som faktiskt vinner valen får makten. Utöver detta är det också viktigt att staten inte kontrollerar medierna. På det individuella planet har varje person begränsat utrymme på sin dagordning så olika frågor konkurrerar om platserna på den. De agendor som allmänheten har speglar i de flesta fall mediernas agendor fyra till åtta veckor tillbaka i tiden. Enligt McCombs (2006 s ) har även medierna ett begränsat utrymme på sina agendor, vilket gör att det fokuseras på vissa nyheter och att dessa får mer plats. Dessa blir då de nyheter som allmänheten ser som viktiga. Vidare menar McCombs (2006 s ) att en naturlig anledning till att agenda setting uppstår är att människan eftersträvar kunskap, speciellt inom områden där hon saknar sådan. I vissa frågor anser de flesta att medierna fungerar bra som vägledare och hjälper oss att 15

16 orientera oss i valet mellan olika ställningstaganden. Detta orienteringsbehov är psykologiskt förankrat och således individuellt för oss alla. I många situationer förekommer dock ingen direkt vilja att bli orienterad, särskilt inte när det handlar om saker som inte är personligt relevanta och ännu mindre när det gäller frågor i andra länder. McCombs (2006 s ) nämner dock undersökningar som gjorts, där vikten vid mediefrågor inte i första hand berott på egenintresset utan på andra aspekter som till exempel medborgerliga skyldigheter och känslor. Det är dock troligt att många fann medborgerliga plikter som ett önskvärt beteende och såldes ansåg det vara det bästa svaret. Ju högre relevans en fråga har och ju större osäkerhet det finns om den, desto större blir orienteringsbehovet, och då är det troligast att allmänheten väljer att ta efter mediernas agenda. Om en individ har personliga erfarenheter av något så kommer denne i första hand att förlita sig på dessa, och behovet av orientering från medierna uppkommer bara om det finns en törst efter mer information. Bevis på att teorin stämmer McCombs (2006 s ) menar att efter alla undersökningar som gjorts av teorin i flera länder finns det starka bevis för dess korrekthet. Med detta menas att de nyhetsmedier som har inflytande över allmänheten inkluderar alla sorters medier, olika samhällsfrågor och att det är något som förekommer på olika platser i världen. För att få fram detta resultat så har studierna genomförts som så att en innehållsanalys gjorts på medieinnehållet sedan en tid tillbaka och därefter har allmänheten i olika former (genom bland annat paneler) fått säga vilka frågor de anser viktiga och efter detta har således en korrelation uppmärksammats där rangordningen av frågor på mediernas agenda överensstämt med rangordningen på allmänhetens dagordning. Det har visat sig att det är medierna som påverkar allmänheten och inte tvärt om då detta även stämt kronologiskt, alltså att nyheterna publicerats innan de fått plats på allmänhetens agenda. Det starkaste beviset på att agenda settingsteorin är legitim, menar dock McCombs (2006 s ), baseras på de experiment där individer ändrat sin egen agenda efter att ha fått ta del av manipulerade nyhetsrapporteringar. Manipulerade på det vis att samma nyhet fått olika mycket utrymme. Detta är något som kritiserats eftersom situationerna då blivit konstgjord, och det är därför viktigt att se dessa experiment som mer kompletterande till de andra 16

17 undersökningar som gjorts på teorin. Även om inflytande från medierna spelar en stor roll så är det viktigt att veta att nyhetsmedierna självfallet inte är den enda faktorn bakom allmänhetens agenda. Det är varje individs personliga erfarenheter tillsammans med dennes kultur som påverkar hur ting uppfattas. Men inflytandet från nyhetsmedierna finns där och spelar en viktig roll. Det finns mer extrema exempel där agenda setting verkligen visat sig stämma, där mediernas dagordning påverkat den allmänna agendan utan att det skett förändring i verkligheten. Exempel på detta var när västtysk media 1973 rapporterade om en oljekris utan att oljetillgångarna minskat och under andra halvan av 1980-talet i USA, när drogproblem fick stort utrymme och av allmänheten sågs som landets största problem, trots att missbruken i sig inte hade ökat, utan problemet bara uppmärksammats mer. Allt detta till trots är det ytterst sällan, om än någonsin, som en individ övertar precis hela medieagendan. (McCombs 2006 s ). Detta är dock något som jag måste problematisera då medielandskapet 1973 och på 1980-talet var mycket annorlunda jämfört med det digitaliserade medielandskap som finns idag. Det finns idag fler medier, både till sorter och antal, och om sådana här nyheter skulle publicerats idag, är det rimligt att anta att mer korrekta nyheter skulle uppmärksammas kort därefter. Det är dock inte omöjligt att något liknande dessa händelser fortfarande skulle kunna inträffa. En kritik som riktats mot agenda setting är att medierna och allmänheten bara reagerar på sin omgivande miljö, men från Walter Lippmann (1922 cit. efter McCombs 2008 s. 45) kommer dock tankarna om att det medierna gör är att förse oss med en pseudoomgivning, vilket är den bild av världen som vi själva har och som sällan är helt korrekt och aldrig blir lika fullständig som verkligheten utanför. Vårt personliga beteende grundar sig sedan på denna pseudoomgivning, då vi kopplar ihop världen omkring oss med bilder vi fått från nyhetsmedierna. Denna teori om pseudoomgivningen har fått stöd genom forskningen av agenda setting. Detta ger inte nyhetsmedierna makten att missbruka sin position utan de har olika yrkesetiker och traditioner att förhålla sig till för att få fram verifierbara nyheter. Dock kan nyhetsföretagen inte hela tiden göra iakttagelser av precis allt som händer i världen utan måste 17

18 välja ut vissa händelser, och det är dessa begränsade val som leder till att pseudoomgivningen byggs upp för allmänheten (ibid.). Agenda settings andra nivå En lite mer beskrivande förklaring av agenda setting är att det som prioriteras i massmediernas världsbilder överförs till våra egna huvuden. Den viktigaste slutsatsen av undersökningarna av dagordningsmakt är att styrkan i betoningen av en fråga i nyheterna påverkar allmänhetens rangordning av samma fråga (McCombs 2006 s. 97). Även om agenda settingteorin oftast används i samband med samhällsfrågor så går den att använda på andra aspekter av medierna. Detta leder oss in på agenda settingsteorins andra nivå, där de objekt (objekt i detta avseende är det som uppmärksamheten riktas mot) som finns på agendan kopplas samman med vissa attribut. Med attribut menas de egenskaper som varje objekt har och som definierar just det objektet och gör det till vad det är. Det är det journalister, och senare allmänheten, ser framför sig när de talar om ett visst objekt. McCombs (2006 s ) beskriver denna andra nivå som där den första nivån handlar om uppmärksammande så handlar den andra om förståelse. Han förklarar att mediernas dagordningar över attributen påverkar allmänhetens agendor. För att återigen ta upp den första nivån så behandlar den hur prioriteringen av objekt från medierna överförs till allmänheten, och den andra nivån handlar om samma sak, men av attribut i stället för objekt. Det går också att se det som att där den första nivån berättar vad vi ska tänka om, så berättar den andra hur vi ska tänka om det. Ibland står objekten i centrum och ibland är det vissa attribut som prioriteras. För att exemplifiera så bildar en röstsedel, som med sina olika namn på kandidater blir en rangordning, vid ett val dagordningen och kandidaterna på densamme bildar olika objekt. Dessa objekt kommer att prioriteras olika mycket både av medierna och av allmänheten, men vid sidan av själva objekten blir olika attribut iögonfallande när det byggs upp bilder av varje enskild kandidat (ibid.). Att allmänheten får sin bild och agenda över politiska kandidaters attribut från medier är det svårt att tvista om. McCombs (2006 s ) är tydlig med att peka på att det är 18

19 massmediernas nyheter som förser väljarna med kunskap om kandidaternas politik och om deras personligheter, vilket bekräftats i flertalet undersökningar. För att mer konkretisera hur den andra nivån används under studier kan vi se på en undersökning av Spaniens allmänna val, där medierna influerade allmänhetens bilder av kandidaterna utifrån de fem viktigaste attributen: ståndpunkt i politiska frågor och ideologi, formella kvalifikationer och biografiska uppgifter, personlighet, uppfattade kvalifikationer och värderande omdömen samt integritet. I denna undersökning tillfördes även ett nytt steg som involverade den ton som hölls mot de olika kandidaterna i avseende om ifall denna var positiv, negativ eller neutral. Aspekten av toner är väldigt viktig i politisk kommunikation, eftersom den på ett mer övergripande men samtidigt subtilt plan talar om hur allmänheten bör förhålla sig till en kandidat (ibid.). Det är vanligt att vissa attribut på agendan betonas extra mycket och att dessa attribut då får mer utrymme än objektet. I vissa fall är det dessutom något specifikt attribut som gör att objektet prioriteras över huvud taget och inte tvärt om, detta eftersom det är attributet som publiken finner intressant. De egenskaper som utgör attributen kan vara allt från enkla till komplicerade, allt från ålder eller kön till olika ideologier och ställningstaganden (McCombs 2006 s ). Agenda settings effekter Vilka blir då effekterna av agenda setting? McCombs (2006 s ) förklarar att en av de viktigaste konsekvenserna är att allmänheten får uppfattningar som vägleder den angående offentliga personer och händelser, något som gör mediernas inflytande över den allmänna agendan till något essentiellt i opinionsbildandet. Fast medierna gör mer än att förmedla bilder om objekt och attribut till allmänheten. Då medierna uppmärksammar vissa saker men inte andra, påverkar de de förutsättningar som allmänheten har för att bedöma politiker och händelser i världen. I första skedet får mediernas agenda setting allmänheten att visa intresse för vissa nyheter och i andra skedet påverkar de vad som sägs om dessa, något som kallas priming och handlar om associationer. Priming har sin grund i att allmänheten inte kan uppmärksamma allt och att när en individ yttrar sig om något använder denne information som ligger framme i minnet. Med andra ord så associeras olika objekt med specifika attribut. 19

20 Och det är om det finns någon associering till, eller för den delen en allmän åsikt om, en offentlig person som denne prioriteras av medierna. Bilderna av verkligheten som från början kommer från massmedierna kommer i slutänden inte enbart att påverka attityder och åsikter, utan de kan mycket väl påverka enskilda individers beteenden, exempelvis vad någon väljer för kurs på högskolan eller hur någon röstar på valdagen (ibid.). Även då denna teori kan ge sken av att beskriva en självklarhet och en företeelse som dagligen genomsyrar våra liv, så finns det svårigheter med att bevisa den i praktiken. Detta eftersom media på så många plan fungerar i ett samspel mellan flera samhälleliga aspekter så som att media hämtar sina prioriteringar om vad de ska rapportera om från politiker och den allmänna opinionen. Samhället och media påverkar alltså varandra (McQuail 2005 s. 548). 3.2 Retorik Här kommer jag att gå igenom begreppet metaforer. Metaforer är stilfigurer som i sig kan vara känsloargument men inte måste vara det. Det är intressant att se vilka metaforer som används för att tala om primärvalen och se vad de liknas vid för något. Retorik, eller vältalighet som det brukade kallas, är ett ord som nu under många år varit populärt. Enkelt uttryckt kan retorik beskrivas som läran om talekonsten. Begreppet härstammar från antiken och handlar om tekniker att påverka med hjälp av ord och uttryck. Det är en praktik som inkluderar ordet i både dess talade och skrivna form i många typer av användningar såsom tal, böcker, tidningar och filmer. Trots grunden i det antika, har inte de retoriska teorierna förändrats mycket genom åren, detta med tron på att även då samhället förändras så förblir människan i grund och botten densamma (Hägg 1999 s. 9-11). Ser vi tillbaka till antiken så kan vi se att många av de textliga kvalitéer som då ansågs viktiga även är av största vikt idag (Kjeldsen 2008 s ). För att en text ska bli så övertygande som möjligt krävs det ett korrekt språk utan grammatiska brister och felstavade ord som stör läsarens ögon och tar fokus från det som egentligen står i texten. Det ska också finnas en klarhet i språket. Det får inte vara för komplicerat och obegripligt, då det vore förödande för texten om den missförstås. Även flyt och liv ska finnas i texten, den måste te sig intressant för 20

21 läsaren och skapa ett engagemang. Till sist måste texten vara utformad efter sitt sammanhang och vara passande för ändamålet, mediet och mottagaren. Av dessa kvalitéer har retoriken främst inriktat sig på den textliga utsmyckningen, det som ger liv till texten, och kallat detta för ornatus. I ornatus spelar troper och figurer en viktig roll (ibid.) Tropologi På ett enkelt och övergripande sätt kan figurer och troper kallas för formuleringssätt som markant skiljer sig från det alldagliga viset att uttrycka sig på (Kjeldsen 2008 s. 208). Det handlar dock inte bara om att formulera sig på annorlunda vis, utan figurer och troper syftar också till att betona innebörder och spela på läsarens känslor. En trop inom retoriken handlar om hur ett ords eller uttrycks betydelse ändras på ett notabelt sätt och således betyder något annat än det ursprungligen gjorde. Exempelvis går det att säga min ögonsten i stället för min flick- eller pojkvän. En retorisk figur å andra sidan kan beskrivas som en omformning av ett längre uttryck. En mening med ord skrivna på alldagligt sätt och med vanlig ordföljd kallas för ordo naturalis och om meningen skrivs om med ett mer konstnärligt och utsmyckande språk i en kreativare ordning för att meningen ska få större tyngd, kallas det för ordo artificialis (Kjeldsen 2008 s ). Det finns inom retoriken fyra sätt att omarbeta ordo naturalis, alltså det normala uttrycket, till troper och figurer. Dessa fyra sätt innefattar att man antingen utelämnar vissa delar eller ord, kastar om orden i meningen eller uttrycket, byter ut orden mot andra eller tillfogar fler ord än de som står i det egentliga uttrycket. Svårigheten med att analysera texter som bearbetats på detta vis ligger i att det är svårt att veta vilken den ursprungliga eller normala formen faktiskt varit (ibid.) Troper På grekiska betyder ordet tropos vändning eller vridning, en betydelse som även stämmer inom retorikens troper (Kjeldsen 2008 s ). Bland dessa stilfigurer satte antikens talare metaforen främst. Gemensamt för troperna är att de får ords betydelse att avvika från den vanliga. Den ursprungliga meningen i orden kvarstår dock och överförs bara till ett nytt ord vilket därigenom får ett kraftfullare innehåll. Troperna skapar möjligheten att låta språket överskrida sina egna begränsningar. Ting som annars är svårförklarade eller som det saknas 21

22 tecken för går då att förklara genom att de beskrivs i bilder. Den mest utmärkande av troperna är metaforen (Hellspong 2004 s ) Metaforer Metaforer kan användas som tidigare nämnda känsloargument, men de måste inte göra det. Om vi använder oss av metaforer, så innebär det att vi flyttar betydelsen av ett ord eller uttryck till ett annat. Att benämna det svenska samhället som det svenska folkhemmet är en typisk metafor, där det menas att samhället delar vissa av de egenskaper som ett folkhem har, exempelvis gemenskap, värme och trygghet. Ord eller fraser byts således ut mot andra ord eller fraser eftersom de har vissa gemensamma nämnare (Kjeldsen 2008 s. 211). The essence of metaphor is understanding and experiencing one kind of things in terms of another (Lakoff & Johnsson 2003 s. 5). Hellspong (2004 s ) beskriver metaforen, som han även kallar bild, som något som återger en sida av verkligheten med hjälp av en annan genom att saker jämförs med andra ting i vår omgivning. Ur rent retoriskt övertalningsperspektiv så agerar metaforen genom att forma läsarens syn på något då detta relateras till något annat, något som besitter antingen negativa eller positiva laddningar och värderingar. Ett exempel på detta är att Sverige ses som en bil, som med fel styrning (politisk) kör ner i diket (ibid.). Mycket av styrkan hos metaforen ligger i dess förmåga att göra annars abstrakta begrepp, som kan finnas inom exempelvis politik och näringsliv, mer konkreta och igenkännbara, som Hellspongs (2004 s. 149) exempel med den svenska politiken som en bil på vägen. Att föra fram sina argument i bilder har också fördelen att uttrycken blir indirekta. Med detta följer att argumenten blir svårare att bemöta än om de sagts i klarspråk. Till exempel är det tveksamt om en politiker faktiskt skulle säga sig kunna köra den svenska politikbilen (Hellspong 2004 s ). Lakoff och Johnson (2003 s. 3-6) säger att många tror att metaforer bara är språklig utsmyckning, att det bara handlar om ord och egentligen är något vi klarar oss utan. Författarna är själva dock av motsatt uppfattning och hävdar att metaforerna penetrerar det vardagliga levernet, inte bara språkligt utan också genom att våra konceptuella uppfattningar med tankar och handlingar är naturligt metaforiskt baserade. 22

23 Många ting och företeelser som vi upplever som normala ser vi i själva verket som metaforer. Ser vi på exempelvis argumentationer eller gräl så inte bara talas det om dem i termer av krig, utan vi upplever dem även som det, då de kan vinnas eller förloras, och argument kan bli attackerade och tillintetgjorda. Hade argumentation i stället setts i termer av dans så hade uppfattningen blivit väldigt förändrad och vi hade nog inte sett det som en argumentation över huvud taget (ibid.). Lakoff och Johnson (2003 s ) lägger även vikt vid Michael Reddys conduit metaphor, där conduit, rörledning som det heter på svenska, handlar om hur metaforiska koncept göms i språket. Idéer eller meningar jämförs i detta avseende med objekt, språkliga uttryck jämförs med behållare och kommunikation jämförs med sändande. Processen liknas sedan vid hur en rörledning, pipeline som det ibland kallas, används. Den som kommunicerar lägger således ner idéerna i ord, vilka sedan skickas till mottagaren, eller som metaforen beskriver det, objekten stoppas i behållare som via rörledningen skickas till mottagaren. Författarna tar även upp vissa av Reddys exempel på språkliga uttryck som används för att tala om språk (ibid.). Exempelvis It s hard to get that idea across to him. I detta exempel är det till och med svårt att urskilja att det ens rör sig om en metafor. Detta beror mycket på att uttryck som detta har blivit det normala för hur vi pratar om språk. Metaforerna blir då dolda eller döda. Conduit-metafor används här för att visa att ord och meningar kan besitta självständig mening. Tanken att idéer är objekt syftar exempelvis till att orden har egen betydelse även utan personlig tolkning och kontext. Metaforer av detta slag är som sagt väldigt vanliga och i en konversation så är det troligt att samtliga parter skulle förstå och förhålla sig till dem på samma sätt, och förmodligen inte ens lägga märke till att det rör sig om metaforer. Lakoff och Johnson (2003 s ) menar vidare att det finns många tillfällen där metaforer är situationsanpassade och beroende av kontexten, om någon exempelvis pratar om farfarsstolen, som är en stol precis likadan som alla andra kring bordet, men som farfar brukade sitta i. Det finns också metaforer som betyder olika saker i skilda kontexter. Ordet resurs kan betyda bland annat ekonomiskt kapital, en persons intelligens eller kanske kroppsliga färdigheter, beroende på i vilket avseende det används. 23

24 Det finns ett annat metaforiskt koncept, ett som inte strukturerar ett koncept i termer av ett annat utan i stället organiserar ett helt system av koncept med kopplingar till varandra (Lakoff och Johnson 2003 s ). Dessa metaforer kallas för orienterande, eftersom merparten av dem har att göra med rumslig orientering. För att närmare förklara detta så handlar det om termer som står i motsats till varandra, exempelvis upp och ner eller på och av. Dessa termer har i sin tur metaforiska laddningar. Vi kan till exempel se att ordet upp ses som något positivt och som ofta är relaterat till lycka. Man kan känna sig uppåt eller känna sig nere. Orienteringsmetaforer är kulturellt betingade och innebörden av dem kan således variera kulturer emellan. Lakoff och Johnson (2003 s ) tar exempelvis upp att i vissa kulturer så är framtiden något som ligger framför en individ och i andra kulturer ses det som något som ligger bakom. Det är också viktigt att betona att detta är ett system och inte enbart enskilda fall. Det är inte bara orienteringsmetaforer som är kulturellt förankrade, hur saker uppfattas beror alltid på den kulturella kontexten. Metaforer som tid är pengar vinner bara kraft i en kultur där tid ses som något värdefullt som det inte ska slösas med, och inte i en kultur där tid är av mindre betydelse (Lakoff och Johnson 2003 s. 7-9). Metaforer bör inte förväxlas med retoriska jämförelser, även om metaforer i sig grundar sig i en form av jämförande (Kjeldsen 2008 s. 211). Det går att skilja de båda från varandra genom att identifiera användandet av jämförelseord i stil med liksom, som eller på samma vis. Att säga att den överviktiga mannen föll likt en kanonkula är en jämförelse som beskriver dem båda som tunga, medan den överviktiga kanonkulan föll mot marken är en metafor där mannen byts ut och lämnar plats för kanonkulan. Förväxlingar som denna är lätta att göra och något man ska akta sig för när man hanterar metaforer. Danell (1962 s ) menar i en studie att det allmänna språket tar in fler och fler ord från olika fackspråk och yrken och även vice versa. Exempel på detta är att man pratar om skytteltrafik där en term hämtad från vävningen används. Det sekundära språkbruket, som han benämner det, fick allt större plats i tidningarna, där en företeelse beskrevs i termer av en annan. Detta är en utveckling som ständigt pågår och beror till stor del på det ständiga behovet av förnyelse, vilket leder till ökad användning av metaforer och därmed sekundär användning av facktermer. 24

25 I undersökningen studerades det hur frekvent idrottsmetaforer förekommer i politiska artiklar med motiveringen att metaforer av idrottstermer hade en vid spridning, ofta användes i det sekundära språkbruket och att det vid tidpunkten för studien gjorts få undersökningar på området. Just politik och idrott hängde också väl ihop i form av att de båda var en form av kamp. Sportmetaforerna han fann var hämtade från flera olika tidsåldrar, från de gamla grekerna med begrepp som maraton till moderna idrotter med termer som förstaplats. Metaforerna kommer också från flera olika sporter, då majoriteten dock var generella sportuttryck och inte kopplade till en viss idrott. Danell (1962 s ) menade att det är svårt att i varje specifikt fall avgöra huruvida en skribent är medveten om sitt användande av sportuttryck eller ej och det är högst troligt att denne skribent påverkas av allt från språket i riksdagsdebatter till material från andra tidningar. Vissa uttryck är så välanvända och etablerade att det aldrig reflekteras över deras ursprung. Andra uttryck, som exempelvis rekord är enklare att associera tillbaka till dess ursprungsanvändning, även om det är välanvänt när det skrivs om politik. Detta exempel visar att uttryck som ligger i mitten av utvecklingen för sekundära uttryck, där de ursprungligen är nya och djärva och får läsaren att haja till, fram till dess att de är så väletablerade att ögonen bara glider förbi dem. Jag vill dock säga att det bör tas i beaktande att denna undersökning behandlade den inrikespolitiska debatten och inte den utrikespolitiska som min. Förhållandena blir annorlunda i den utrikespolitiska, menar Danell (1962 s ) och säger att enigheten och sakligheten här är större och att sportmetaforerna inte förkommer när det talas om utrikespolitik. För mig blir det intressant att se om det stämmer och om det skett en utveckling av metaforbruket i rapporterandet av utrikespolitik Pathos Det finns tre övergripande argumenttyper, vilka är logos, ethos och pathos. Logos talar till den mottagande partens förnuft genom fakta, statiskt eller mer saklig framställning. Ethos är auktoritetsargument som fungerar genom att ge den som framför budskapet trovärdighet 25

26 Pathos är argument som vädjar till känslor för att övertyga och kommer i analysen att förekomma då metaforer används för att vädja till känslor. (Mral 2008 s. 69). Pathos är de känslor som talet eller texten väcker hos mottagarna. Om talaren eller skribenten förmedlar något som ligger denne varmt om hjärtat, så är det troligt att den som tar del av det producerade blir mer mottaglig för budskapet (Hellspong 2004 s ). Pathos handlar om att ge en emotionell grund för en uppfattning, att inte bara få något accepterat på ett sakligt plan utan även att få läsaren att bli engagerad på ett känslomässigt vis (Hellspong 2004 s. 254). 26

27 4. Metod och material I det här kapitlet sker en genomgång av min arbetsprocess och hur jag gått till väga för att genomföra analysen. Metodkapitlet kommer även att innefatta urvalet av det material som använts och hur jag motiverar detta urval både gällande artiklar och intervjupersoner utifrån deras relevans för min analys. Även en redogörelse för själva materialet återfinns. Då vissa teoretiska begrepp varit svårtolkade och otydliga på vissa punkter, så behandlas min roll i tolkningsarbetet av valda texter. Den gestaltande delen som är en part av kunskapsprocessen genom att den tillför en intervjubaserad kunskapskälla, kommer även att förklaras och dess roll i studien att diskuteras. Inledningsvis kommer jag att källkritiskt diskutera mina val av kunskapskällor. Det är viktigt att vara källkritisk mot den litteratur som jag använt mig av under studiens gång. Därför kommer jag först att hålla en kortare diskussion gällande vilken typ av litteratur jag använt mig av, om den är gammal eller ny samt ifall det är primär- eller sekundärkällor. Litteraturen som använts täcker de olika delarna av studien och behandlar teorier om mediemakt, retorik, reportageskrivande och intervjutekniker. En del av litteraturen har använts som introduktion och inkörsport till ämnena, exempelvis Retorik idag: introduktion till modern retorikteori (Kjeldsen 2008) och McQuail's Mass Communication Theory (McQuail 2005). Från dessa grundläggande källor har jag sedan gått vidare till mer ingående litteratur för att få ett större djup i analysen, till exempel Metaphors We Live By (Lakoff och Johnson 2003) och Makten över dagordningen: om medierna, politiken och opinionsbildningen (McCombs 2006). Angående när källorna publicerats så säger Thurén (2005 s. 30) att ju längre bort en händelse ligger tidsmässigt, ju större skepsis ska riktas mot den, eftersom tillförlitligheten minskar då företeelser blir mindre relevanta och minnet av saker blir sämre. Nästan alla mina källor är hämtade från 2000-talet och även om medielandskapet snabbt förändras så känns de ändå så nära i tid att de är relevanta. Källor skrivna längre tillbaka i tiden, som Media Logic (Altheide och Snow 1979) är jag mer vaksam mot, och för att vara säker på att denna källa fortfarande är relevant så har den därför kompletterats med Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation (Strömbäck 2009). Även Sport och politik. Sekundärt bruk av idrottens språk i politiska tidningsartiklar (Danell 1962) har flera år på 27