Rapportsammanställning. Plats för stämpel:

Transkript

1 Plats för stämpel: Undersökning: Gotland, Lau socken, Bjärges Lst:s dnr: - Ansvarig institution: RAGU Eget dnr: Ansvarig för undersökningen: Anna-Lena Gerdin Fynd: Ja Nej Ekonomiskt kartblad: 6J0e NV (Bladindelning RT90). Lägeskoordinater: N / E (SWEREF 99 TM). Landskap Socken/Stad Gotland Lau Fornlämningsnummer RAÄ-nr 99:1 Fastighet/kvarter Bjärges 1:26 Fornlämningstyp Gravfält Undersökningsår 1978 Typ av undersökning Datering Dokumentationsmaterial Institution som förvarar materialet Ekonomisk karta eller stads/kvarterskarta bifogas Särskild arkeologisk undersökning I huvudsak folkvandringstid Kontaktkopior, fotoplaner, plan- och profilritningar, anläggningsbeskrivningar (manus), fyndlistor/-beskrivningar och fotografier m.m. Gotlands museum, ATA JA NEJ Materiallista bifogas JA NEJ Fyndlista bifogas JA NEJ Resultaten har publicerats i: Arkeologi i Sverige 1979 (1983) samt 1978 (1981), Gotländskt arkiv (1978, 1979, 1989) Sammanställt av, namn och datum Daniel Langhammer Anna-Lena Gerdin har sammanställt anläggningsbeskrivningarna (från s. 7).

2 Beskrivning (ex.: orsak till undersökningen, beskrivning av undersökningsområdet, undersökningens omfattning, sammanfattning av resultaten, fyndkategorier): Rapportsammanställningen behandlar en särskild arkeologisk undersökning av gravfältet RAÄ-nr Lau 99:1 på fastigheten Bjärges 1:26 i Lau sn, år Vid undersökningen påträffades 39 anläggningar varav en har tolkats som en bålplats (A33). Den sistnämnda anläggningen rutgrävdes med mycket små rutor (0,25 m²) och producerade ett omfattande fyndmaterial. De gravar som framkom vid undersökningen utgörs av 27/28 brandgravar och 2 skelettgravar, med datering i huvudsak sen romersk järnålder till folkvandringstid och tidigaste vendeltid. I skelettgravarna påträffades vapen. Ansvarig person i fält var Anna-Lena Gerdin. Fyndmaterialet är omfattande, med rik variation av föremålstyper, och användes som pilot-material inför RAGU-projektet (se inledningen nedan) och vid konserveringen på Riksantikvarieämbetets Förvaltningsavdelning. Rapporten sammanställdes under Lau backar - undersökning av gravfält och bålplats vid fastigheten Bjärges 1:26, RAÄ-nr 99:1, Lau socken på Gotland Inledning RAGU-projektet Riksantikvarieämbetets gotlandsundersökningar (RAGU) startades runt Verksamheten kom att omfatta både vetenskapligt inriktade undersökningar och arkeologiska uppdrag ingick RAGU i Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologisk uppdragsverksamhet (UV). Vid nedskärning 1996 upphörde Visbykontoret, som vid denna tid organisatoriskt låg under UV-Mitt (Ersgård 2009: 166, 187). År 2010 påbörjades ett projekt med syfte att färdigställa RAGU-kontorets oskrivna rapporter samt att gå igenom fyndmaterialet för gallring och konservering. Projektet genomfördes i samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Gotlands museum. Följande rapportsammanställning är ett resultat av detta arbete och bygger i huvudsak på manus/rapportunderlag av Anna-Lena Gerdin, sammanställningar publicerade i Gotländskt arkiv ( ) och Arkeologi i Sverige 1979 (1983) och dokumentationsmaterialet från undersökningen. Dokumentationsmaterialet består främst av fotografier och fotolistor, anläggningsbeskrivningar, plan- och profilritningar, fyndfotografier, fyndteckningar och -listor. Anna-Lena har också varit vänlig att renskriva rapportmanuset med anläggningsbeskrivningar, vilket återfinns som en bilaga till sammanställningen. Bakgrund till undersökningen vid Bjärges 1:26 I samband med ombyggnad av vägen mellan Lau och När ansökte Vägförvaltningen i Gotlands län den 18 juli år 1977 om täkttillstånd för grustäkt. Det aktuella området utgjordes av en 4500 m² stor yta inom fastigheten Bjärges 1:26 i Lau socken. Med anledning av täktplanerna genomfördes år en arkeologisk undersökning av gravfältet RAÄ-nr Lau 99:1. Undersökningen bekostades av Vägförvaltningen och ansvarig person i fält var Anna-Lena Gerdin. Den antikvariska kontrollen vid avbaningen av matjorden gjordes av Malin Lindquist.

3 Fig. 1. Flygbild över undersökningsområdet (Foto: Peter Manneke, 1978). Fig. 2. Undersökningsområdet markerat med rött (Bakgrundskarta, Fastighetskartan: Lantmäteriet Medgivande I2011/1522).

4 Topografi och Fornlämningsmiljö Området för gravfältet (RAÄ-nr Lau 99:1) är beläget ca 23 m.ö.h, mellan Ancylus- och Litorinagränsvallarna. På skattläggningskartan är området upptaget som åker och har odlats sedan åtminstone 1700-talet (Gerdin 1978: 93). Gravfältet utgör en del av en sammanhängande fornlämningsmiljö som är rik på förhistoriska gravar. Närmiljön omfattar ett antal lämningar såsom rösen, stensättningar och gravklot, samt ett gravfält (RAÄ-nr Lau 40:1) på västra sidan om landsvägen (ca 110 meter rakt väster ut från RAÄ-nr Lau 99:1). Sannolikt rör sig om ett större sammanhängande gravkomplex med tyngdpunkt i järnålder. Området ligger inom en halv kilometer från sockenkyrkan i söder. Längre söder ut från kyrkan utmed samma höjdsträckning finns ytterligare ett stråk av gravar, med en koncentration som utgörs av gravfältet RAÄ-nr Lau 7:1. Undersökningen Vid avbaningen av matjorden påträffades ett tjugofemtal anläggningar, strax under största plogdjup. Ytterligare anläggningar påträffades under utgrävningens gång och det totala antalet kom att uppgå till 39 stycken. Anläggningarna dokumenterades i plan- och profil, beskrevs samt fotograferades. Markytan i anläggningsnivå bestod av strandvallar med svallat material. Ytterligare teknisk information återfinns i Gerdins rapportmanus nedan. Anläggningar Av de 39 anläggningar som framkom uppgavs antalet gravar till 31 brandgravar och 2 skelettgravar strax efter undersökningen. Antalet brandgravar måste ha reviderats ytterligare vid efterarbetet eftersom rapportunderlag från 2001 & 2002 bearbetar 27 stycken, medan bilagan nedan (reviderad av Gerdin inför denna rapportsammanställning) räknar med ytterligare en grav. Tillkommer gör även en bålplats som inte är medräknad här. Brandgravarna består av gravläggningar där den döde bränts med kläder och tillhörigheter och därefter placerats i en stenkista av kalkstensflisor eller i en träfodrad kista. En annan gravläggning är när de döda gravlagts obrända. De två skelettgravarna utgörs av mansgravar med vapen. I båda fallen har den döde lagts i en grav med träram och en täckhällar i form av stora kalkstenar vilkas tyngd avlastats av stenar och kantställda kalkstenar på utsidan av träramen. Båda personerna har haft utsträckt läge och lagts på rygg. De har haft ett lerkärl och ett djurben vid huvudet. Vid midjan fanns i båda gravarna bältegarnityr med sölja och remändebeslag av kopparlegering. Vid händerna fanns agraffknappar och vid underbenen en kam. Vapenutrustningen skiljer sig mellan de två skelettgravarna. I den ena (A35) fanns ett järnsvärd på höger sida om skelettet och en sköldbuckla med handtaget på undersidan på vänster lårbens överdel. I den andra (A18) påträffades pilspetsar av järn samlade intill höger underben (Gerdin 1979: 109f). Fig. 3 (vänstra bilden). A35, stämpelornerat lerkärl placerat till höger om den gravlagde mannens huvud (Foto: A-L Gerdin 1978). Fig. 4 (högra bilden). A18, preparat med pilspetsar av järn (Foto: A-L Gerdin 1978).

5 Nedan presenteras anläggningarna kort i tabellform. Mer fullständiga anläggningsbeskrivningar finns i bilaga 1. De senare bygger helt och hållet på Anna-Lenas utkast (som senast bearbetades år 2001 och 2002, och reviderades inför denna sammanställning). I tabellen nedan används termen stenkistgrav istället för hällkista. Arkeologins benämning av lämningstypen har forskningshistoriskt varit varierad. Användningen av stenkistgrav i detta sammanhang, riktar sig till Riksantikvarieämbetets praxis för kategorisering av lämningstyper. Benämningen hällkista avser i det sammanhanget en annan typ av lämning med annan geografisk utbredning. Termen stenkista har även använts flitigt av t.ex. Birger Nerman (e.g. VWG). Anläggningstabell. A. Nr Typ Form & storlek Begravning Kommentar 1 Stenkistgrav Rektangulär, 2,4x1,1 Brandgrav - m (NNV-SSÖ) stor. 2 Grop. 0,7 m i diameter och - Inslag av skörbrända stenar. 0,2 m djup. 3 Grop. 0,75 m i diameter och - Inslag av skörbrända stenar. 0,17 m djup. 4 Mörkfärgning (efter kista?). Rektangulär, 1,1x0,6 m (NNV-SSÖ) stor. Brandgrav Innehöll även 7 gram obrända ben. 5 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,75x0,5 Brandgrav Obränt hundskelett fanns i graven. kalkstenar. m (NV-SÖ) stor. 6 Mörkfärgning Rektangulär, 0,9x0,7 Brandgrav Rektangulär färgning. (NNÖ-SSV) m stor. 7 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,9x0,5 Brandgrav Stenkistan var skadad. kalkstenar. m (VNV-ÖSÖ) stor. 8 Mörkfärgning Rektangulär, 0,7x0,5 Brandgrav Ev. sönderplöjd stenkistgrav. m stor. 9 Stenkistgrav av kalkstenshällar. Rektangulär, 0,9x0,5 m (NNV-SSÖ) stor. Brandgrav Stenkistan var skadad. Obrända djurben, bl.a. nöt. 10 Utgår Mörkfärgning med sot. Oregelbundet rund, ca - - 0,5 m i diameter. 12 Mörkfärgning. Oregelbundet oval, - Skörbränd sten, kol och sot. 0,8x0,6 m stor och 0,6 m djup. 13 Stenkistgrav av kantställda 0,9x0,6 m (N-S) stor. Brandgrav. Inslag av obrända ben. kalkhällar. 14 Mörkfärgning. Rektangulär, 1,3x0,85 Brandgrav. Inslag av obrända ben. m (NV-SÖ) stor. 15 Mörkfärgning. Rektangulär, ca 0,85x0,65 m stor Brandgrav Kvarliggande del av förstörd stenkista? 16 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,7x0,4 Brandgrav - kalkstenar. m (VNV-ÖSÖ) stor. 17 Mörkfärgning. Rektanguläroregelbunden, Brandgrav Inga spår efter kistkonstruktion. 0,65x0,4 m (NNV- SSÖ) stor. 18 Sarggrav. Träkonstruktion med täckhällar. Skelettgrav 2,5x1 m (NNV-SSÖ) stor mörkfärgning. Sargen var 2,0x0,75 m stor. 19 Mörkfärgning Rektangulär, 0,8x0,65 m (VNV-ÖSÖ) stor. 20 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,9x0,6 kalstenar. m (VNV-ÖSÖ) stor. 21 Stenkista? av kantställda Rektangulär, 0,7x0,5 kalkstenshällar. Mörkfärgning. m (VNV-ÖSÖ) stor. Brandgrav Brandgrav. - Stenar har avlastat täckhällarna från den underliggande träkonstruktionen (träsargen/- ramen). Inga trärester under skelettet. Inga spår efter kistkonstruktion. Brandgrav. Mörkfärgning med kantställda kalkstenar som kan ha utgjort en stenkistkonstruktion. Brandgrav - 22 Mörkfärgning Rektangulär, 0,6x0,5 m (VNV-ÖSÖ) stor. 23 Stenkistgrav av kalkställda Rektangulär, ca Brandgrav Mycket skadad. Obrända djurben i

6 stenar 1,1x0,55 m (NNV- SSÖ) stor. 24 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, ca stenar. 1,2x0,8 m (NNÖ-SSV) stor. 25 Mörkfärgning. Rektangulär, ca 1,1x0,8 m stor. 26 Mörkfärgning. Oval, 0,8x0,7 m och 0,15 m djup. 27 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,8x0,4 kalkstenar. m (NNV-SSÖ) stor och 0,4 m djup. 28 Stenkista? Rektangulär, 2,7x1,05 m stor och 0,5 m djup. Brandgrav graven. Skadad. Brandgrav Skörbrända stenar längs ena sidan. Brandgrav - Brandgrav? Brända och obrända ben.? Fyndtom. Del av långsideshäll i läge i SSÖ. 29 Kvarngrund? - - Historisk tid. 30 Mörkfärgning. Oregelbundet rund, 0,5 m diameter, 0,07 m djup. Brandgrav? Inga fynd förutom brända ben. 31 Mörkfärgning. Oregelbundet rund, 0,6 m i diameter, 0,13 m djup. 32 Rödaktig färgning. 0,9 m i diameter, 0,3 m djup. 33 Bålplats 4x4 m stor, 0,08 m tjockt. 34 Mörkfärgning Rektangulär, 0,9x0,7 m (NNV-SSÖ) stor. 35 Sarggrav. Träkonstruktion med Rektangulär, 1,8x0,6 täckhällar. m stor. 36 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 1x0,55 m kalkstenar. (NV-SÖ) stor. 37 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 1,4x0,9 kalkstenar. m (NNÖ-SSV) stor. 38 Mörkfärgning. Rektangulär, 1,1x0,75 m (ÖNÖ-SSV) stor. 39 Stenkistgrav av kantställda Rektangulär, 0,8x0,6 kalkstenar med bålrester och m (NNV-SSÖ) stor. obrända ben. - Fyndtom. - Fyndtom. Bålplats Brandgrav Skelettgrav Innehöll även en 3x2 m stor stenpackning. Rikligt med fynd. Obränt djurben ovanpå bålresterna. Vapengrav. Brandgrav. Obrända djurben ovanpå bålresterna. Brandgrav. Innehöll fragment av kittel (kopparlegering). Brandgrav? - Brandgrav Innehöll även obrända ben. Vissa fynd har förkommit. Fynd Fyndmaterialet är omfattande, med runt 750 föremålsposter (se bilaga 2). Bland dessa finns flertal fragment och obestämda föremål, vilket är ett resultat av det dominerande brandgravskicket där föremålen utsatts för brandbålets hetta. Bland föremålstyper utmärker sig den stora mängden glas från olika dryckeskärl, en elektrum pärla (fig. 5) samt en stor glaspärla som enligt Anna-Lena Gerdin (muntlig uppgift) suttit i anslutning till svärdet i grav A35 (sannolikt som utsmyckning). I materialet finns också en stor mängd bältegarnityr med söljor och remändebeslag (någon genombruten samt några med djurhuvuden), beslag och ringar som sannolikt hör därtill, stämpeldekorerade keramikkärl samt fragment av vad som förmodligen är metallkärl/-behållare, fingerringar, fibulor och en stor mängd pärlor och kam/kamfragment. Bland fibulatyperna märks inte minst den korsformiga varianten, men även andra typer förekommer i materialet. Gerdin har i en artikel (1989) studerat glas från brandgravar och bål. Här behandlas även skärvorna från hennes undersökning i Lau översiktligt. I sin studie av skärvorna har hon identifierat följande kärl: Skärvorna från ett facetterat kärl i grav A6; kärl av koboltblått glas med egenfärgade trådar i grav A13; kärl med invalsade trådar i rött och vitt (eventuellt en skål) i grav A14; minst två gröna bägare med egenfärgade trådar och ett kärl i ofärgat glas med blå fläckar samt ett i opakt blågrönt glas från bålplatsen A33;; och slutligen en fotlös bägare med inslipade facetter av ofärgat glas och koboltblått överfång från grav A37 (Gerdin 1989: 36f). Fynden finns redovisade i fyndtabellen i bilaga 2. Med anledning av att den fyndlista, som upprättats i tidigare registreringsprojekt som bedrivits på länsmuseet, visat sig innehålla felaktiga klassifikationer och svårtolkad information har en översiktlig rensning gjorts för denna sammanställning. För närmare beskrivningar av fynd och fyndsammanhang bör man vända sig till Gerdins anläggningsbeskrivningar (bilaga 1), dokumentationsmaterial i form av fyndteckningar och fotografier förvarade på ATA eller

7 Gotlands museums samlingar. Att registrera fynden om igen har inte varit aktuellt, eftersom vissa uppgifter som registrerats verkar härstamma från fyndpåsar och etiketter, som inte sparats i samband med nämnda registrering. Datering Utifrån fyndmaterialet kan man snabbt sluta sig till att Gerdins uppgift om att gravfältet i huvudsak daterar sig till sen romersk järnålder - folkvandringstid stämmer väl. Det är möjligt att andra perioder finns representerade i materialet, men ledartefakterna sällar sig inom detta tidsspann och då framför allt folkvandringstid. Tidstypiska föremål utgörs av bl.a. korsformiga fibulor, bältegarnityr och söljor. Stämpelornerade hankkärl och kamtyper som stilistiskt sällar sig till tidsperioden finns också representerade i materialet. Många gånger pekar de i kombination med andra föremål mot en gemensam datering. Referenser Gerdin, A-L Laus backar. Gotländskt arkiv. Meddelanden från föreningen Gotlands fornvänner. Årgång 50. Ed. Svahnström, G. Laus backar, s. 93. Visby Lau backar. Gotländskt arkiv. Meddelanden från föreningen Gotlands fornvänner. Årgång 51 Ed. Svahnström, G. Lau backar, s Visby Lau sn, Bjärges 1:26, fornlämning 64. Arkeologi i Sverige Rapport 1981:2. s. 92. Stockholm Lau sn, Bjärges 1:26, fornl 64, s Arkeologi i Sverige Ed. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Rapport 1983:2. Stockholm Gotländskt arkiv Bål i glas och glas på bål bägare i järnåldersgravar. s Meddelanden från Föreningen Gotlands fornvänner. Årgång. 61. Ed. Lindqvist, S-O. Visby. Källor & förkortningar Gerdin, A-L Manus anläggningar och anläggningsbeskrivningar (opublicerad handling). FMIS Fornminnesinformationssystemet. VWG Die Völkerwanderungzeit Gotlands (standardverk författat av Birger Nerman 1935). VZG Die Vendelzeit Gotlands (Standard verk. Sammanställt av Birger Nerman och färdigställt av Agneta Lundström 1975). Bilaga 1 Anläggningsbeskrivningar Anna-Lena Gerdin 1978 genomfördes en särskild undersökning på fastigheten Lilla Bjärges 1:26 i Lau socken. Den föranleddes av täkttillstånd för uttag av grus, som Vägförvaltningen önskade göra därför att vägen mellan Lau och När skulle breddas och förbättras. Vägförvaltningen i Gotlands län ansökte den 18 juli 1977 om täkttillstånd inom en yta på m 2 på ägan Lilla Bjärges 1:26 i Lau socken. Den 22 mars 1978 meddelades tillfälligt täkttillstånd av länsstyrelsen.

8 Den antikvariska kontrollen vid avschaktningen av matjorden gjordes av Malin Lindquist. Ansvarig för undersökningen, som bekostats av Vägförvaltningen i Gotlands län, var Anna-Lena Gerdin. Täktområdet på Bjärges 1:26 i Lau socken omfattade ca m 2. Markanvändningen var åker. Avschaktningen av matjorden skedde våren 1978 under antikvarisk kontroll på grund av närheten till registrerade stensättningar utanför det aktuella exploateringsområdet samt de många gravar som undersökts i närheten. Det borttagna matjordslagret var ca 0,25 m tjockt och därunder varierade gruslagrets mäktighet mellan 1,5 och 2 m till fast häll. Vid schaktningen blottades fläckar med kol/sot och några med brända ben. Dessa anläggningar täcktes därefter med ett tunt lager grus tills slutundersökningen kunde påbörjas. Uttaget av grus skedde delvis samtidigt med den arkeologiska undersökningen, därmed kunde viss uppsikt hållas så att inga djupare liggande anläggningar följde med något gruslass. Vid en kontroll upptäcktes A 25 (på plats). Av anläggningarna syntes ingenting ovan mark innan avschaktningen av matjorden. I täktområdets sydvästra hörn fanns en stensättning (Raä nr 64 vid 1939 års fornminnesinventering, omnumrerad till Raä nr 98:1 vid 1978-års inventering), där en sten användes som fixpunkt (23,46 m ö. h.). Denna stensättning, fram till vilken grustäkten sträckte sig, förstördes tyvärr mycket olyckligt i samband med att täktområdet återställdes utan antikvarisk övervakning några månader efter avslutad undersökning. Ca 50 m NV om täkten, men på samma åker finns tre stensättningar (Raä nr 64 vid 1939 års fornminnesinventering, omnumrerade till Raä nr 98:2-4 vid 1978-års inventering). Huruvida dessa är gravar, odlingsrösen eller bådadera går inte att avgöra utan arkeologisk undersökning. Sammanlagt undersöktes 39 anläggningar; 30 gravar varav 1 bålplats, 6 gropar, 1 kvarngrund samt 1 anläggning som utgår. För undersökningsområdet upprättades ett lokalt koordinatsystem. Slutundersökningen inleddes med rensning för hand av hela exploateringsområdet. Alla anläggningar undersöktes helt och allt material vattensållades i såll med en maskstorlek på 2 mm. Genomplockning har skett med mycket stor noggrannhet. Brända och obrända ben samt fragmentariska och försmälta föremål är mycket omsorgsfullt tillvaratagna, däremot är inte allt kol utplockat. Bronserna var oftast svårt korroderade. Järn saknas med något undantag helt i brandgravarna och järnet i skelettgravarna var mycket korroderat. Alla anläggningar är dokumenterade med plan- och profilritningar samt foton. Fynden är fotograferade i skala 1:2 och några är ritade. Dokumentationsmaterialet förvaras på ATA. Samtliga foton och ritningar Anna-Lena Gerdin och fyndteckningar Stefan Pettersson. Inga 14 C analyser är utförda. Trä fanns bevarat i en brandgrav och i båda skelettgravarna. Inga vedartsanalyser är utförda. Inga osteologiska analyser är utförda.

9 De undersökta gravarna inom fornlämning 99 hör alla till sen romersk järnålder, period V:2 och folkvandringstidens perioder VI:1 och VI:2 (Almgren Nerman 1923 och Nerman 1935). De övriga anläggningar är odaterade och kvarngrunden modern. Fältplan Figur 1 Fältplan över södra delen av undersökningsområdet med lokalt koordinatsystem. Anläggningarna 23, 24, 25, 26, 29, 30, 37, 38 är inlagda på separata planer, men deras belägenheter anges här med koordinatpunkt i den aktuella rutans sydvästra hörn; A 23 X28, Y42, A 24 X26, Y46, A 25 X57, Y9, A 26 X61, Y15, A 29 X57, Y16, A 30 X16, Y16, A 37 X63, Y58, A 38 X60, Y57. Anläggning 1 Hällkista, ca 2,4x1,1 m (NNV-SSÖ) stor och 0,5 m djup av kantställda stenar, med bålrester. Belägenhet X5, Y-2. Anläggningen utgjordes av en hällkista, som troligen skadats i samband med jordbruksarbete. Kistan var orienterad NNV-SSÖ med en stor kalkstenshäll kvar i läge vid ena långsidan. Denna häll, 2,25 m lång, 0,6 m hög och 0,07 m tjock utgjorde hela långsidan. Hällens överkant var söndertrasad och ojämn, underkanten jämn. Kalkstenshällen var nedsatt med en nivåskillnad på ca 0,25 m som den sluttade mot SSÖ. Den rödaktiga kalkstenen skivade sig mycket lätt. På den andra långsidan stod en mindre häll 0,88 m lång, 0,5 m hög och 0,07 m tjock, kvar i läge i kistans SSÖ del. Även denna häll var skadad i överkanten. Inuti kistan ca 0,1 m SSÖ om profilskärningen var strandgruset myllblandat och NNV om profilskärningen var det rent från ytan till botten. Det myllblandade strandgruset innehöll kol och sot i en 0,6 m stor koncentration ungefär mitt i kistan. Inga tydliga gränser gick att urskilja mellan de olika fyllningarna. Det myllblandade strandgruset fanns i hela kistans bredd och med en utbredning av ca 1,2 m i längdaxeln. Kol-/sotkoncentrationen var förskjuten mot kistans ena långsida med en utbredning av ca 0,6 m i diameter. I denna koncentration låg ett fåtal brända ben, samt mot botten två metallfynd (ett hänge av elektron/elektrum och en bronssmälta) båda

10 med ljusgrön puderliknande grön korrosion som var mycket lätt att borsta bort och innanför fanns på hänget metallen utan oxid. En gråaktig utfällning från kalkstenen i kistan kan tyda på speciella kemiska förhållanden. I den mörkfärgade koncentrationen hittades vidare keramik, en pärla och en liten bronsnit. Figur 2. A 1 Foto från NNV när kistan nästan är grävd till botten. (Foto A.-L. Gerdin) Figur 3. A 1 Profil (Ritning A.-L. Gerdin) Fynd Hänge, elektron/elektrum, något brandskadat, med formen av två koner med avskurna toppar, som ställts mot varandra. Stämpelornerat med punkter och trianglar. Höjd 1,5 cm. Pärla, glasfluss, röd, eldskadad. Keramik, 1 mynningsskärva av grågult, tunt gods, magrat med kvarts och kalksten upp till 0,25 cm stora. Kam?nit, kopparlegering, 0,7 cm lång. Smälta, kopparlegering, ca 1,5 cm lång. Brända ben, ca 3,5 gram, ganska jämnstora. Bl.a. ett falangben. Obrända ben, ca 4 gram. Kol, ca 1 gram från vattensållning av bålrester. Figur 4. A 1 fynd, bl. a. ett hänge av elektron/elektrum. (Foto A.-L. Gerdin) Figur 5. A 1 Hänge av elektron/elektrum. (Teckning Stefan Pettersson) Jordprover 1. Utkant av mörkfärgning, ej sållat, 2. Kol- sotkoncentrationen, (innehåller mycket kol), ej sållat, 3. Kolsotkoncentrationen, ej sållat, 4. Toppen av mörkfärgningen, nivå ca -180, ej sållat.

11 Stenprover 1. Stora långsideshällen, 2. Lilla långsideshällen, 3. Flisor från botten av kol- sotkoncentrationen. Anläggning 2 Grop, ca 0,7 m i diameter och 0,2 m djup med skörbrända stenar. Belägenhet X4, Y2. Anläggning 2 utgjordes av en mörkfärgning som innan undersökningen avtecknade sig oregelbundet rund, ca 1 m i diameter i den avschaktade markytan. Sedan ett ca 5 cm tjockt skikt tagits bort över halva anläggningen framträdde en rund mörkfärgning ca 0,7 m i diameter med skörbrända stenar med stenstorleken 0,05-0,15 m, kol och sot. På och mellan stenarna, som övervägande bestod av gråstenar, fanns en hård fyllning av sand, lera, sot, kol och strandgrus. Gropens sidor sluttade svagt och botten var skålformig. Största bevarade djupet var ca 0,2 m. Anläggningen innehöll inga fynd. I gropens östra kant togs ett kolprov ur en koncentration. Figur 6. A 2 Profil. Skrafferingen markerar skörbrända stenar. (Ritning A.-L.G. 1978) Jord- och kolprover 1. Kol, ca 17 gram från hela anläggningen efter vattensållning. 2. Kol, (och jord) från en koncentration i östra kanten. 3. Jord, (och kol) från södra halvan, rest efter vattensållning. Anläggning 3 Grop, ca 0,75 m i diameter och 0,17 m djup med skörbrända stenar. Belägenhet X4, Y5. Anläggningen utgjordes av en rund mörkfärgning på ytan ca 0,75 m i diameter. Den runda gropen med något rakare kanter än A2 innehöll glest liggande skörbrända stenar med stenstorleken 0,05-0,1 m i kol- och sotblandat grus. Gropens största djup var ca 0,17 m och botten plan. Anläggningen innehöll inga fynd.

12 Figur 7. A3 Profil. Skrafferingen markerar skörbrända stenar. (Ritning A.-L.G. 1978) Kolprov 1, Kol, ca 15 gram från hela anläggningen efter vattensållning. Anläggning 4 Mörkfärgning, (träkista?), rektangulär ca 1,1x0,6 m och 0,15 m djup, orienterad NNV-SSÖ med bålrester och obrända ben. Belägenhet X3, Y7 Anläggningen utgjordes av en rektangulär mörkfärgning, ca 1,1 m lång, 0,6 m bred och 0,15 m djup, fylld med myllblandat strandgrus och klapper ytligt samt kol, sot, fynd, brända och obrända ben mot botten. Inga kalkställda eller andra stenar avgränsade graven, däremot fanns trärester längs den nordöstra långsidan och nordvästra kortsidan. Träet utgör sannolikt resterna efter en ram eller kista där rester från gravbålet placerats. Graven var inte helt fylld med bålrester utan dessa låg i ett ca 5 cm tjockt skikt på botten av graven, blandade med strandgrus. Figur 8. A 4 Foto från SSO där bevarade trärester syns i gravens övre högra hörn. (Foto A.-L.G.) Negativ G86:46 Figur 9. A 4 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Fibula, kopparlegering, fragmentarisk, foten till en fibula med trekantig fot, ornerad med två parallella vulster. Pärla?, glasfluss, blå, eldpåverkad och utrunnen till droppform. Kam, tandskivor 4 st. till avsatskam(mar?), skenor 12 st., ornerade med sammanhängande halvcirklar, linjer och några nithål, tänder 11 st., kam? 3 st., nitar, kopparlegering 3 st. Keramik, delar till ett stämpelornerat kärl med bukkant. 3 större klistrade partier, 1 mynningsskärva, 17 övriga skärvor. Dekoren består av löpande hund, trekopplade cirklar och nymånformade ornament i enkla rader under varandra vid bukkanten. Godset är tunnväggigt, grått, magrat med kvarts och kalksten upp till 0,3 cm stora. Fragment, kopparlegering 1 st. Brända ben, ca 500 gram. Obrända ben, ca 7 gram, bland de brända benen. Kol, ca 5 gram från vattensållning av bålresterna. Trärester, ca 13 gram. Den största biten ca 11 cm lång.

13 Figur 10. A 4 Fynd, bl.a. kamfragment och foten till en fibula med trekantig fot. (Foto A.-L.G.) Figur 11. A 4 Stämpelornerad keramik. (Foto A.-L.G.) Figur 12. A 4 Bukskärva av stämpelornerad keramik. (Teckning S. P.) Anläggning 5 Kista, rektangulär, ca 0,75x0,5 m (NV-SÖ) stor och 0,25 m djup, av kantställda stenar med bålrester och djurskelett, obränt. Belägenhet X2, Y8, belägen ca 0,8 m sydöst om A4. Anläggningen utgjordes av en skadad rektangulär, ca 0,75x0,5 m stor kista av kantställda kalkstenar. I markytan syntes en mörkfärgning och kantställda kalkstenar, som visade sig vara en spräckt sten i den nordöstra långsidan. I graven fanns vidare den sydöstra kortsidans sten(ar) delvis kvar i läge samt en liten flisa i nordvästra kortsidan. En del lösa kalkstensflisor hittades i kistan.

14 I kistans sydöstra del låg det obrända, mycket fragmentariska, skelettet av en hund, som placerats med huvudet mot sydöst och ryggen längs den sydvästra långsidan. I kistans nordvästra del fanns ett ca 12 cm tjockt lager bålrester med kol, sot, brända ben och fynd i strandgrus. Fynd och brända ben fanns också under hunden, men mycket sparsamt. Figur 13. A 5 Lodfoto med hundskelett, brända ben och fynd. (Foto A.-L.G.) Negativ G86:60 Figur 14. A 5 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Fibula, kopparlegering, fragment 2 st., bl.a. en facetterad tvärstångsknopp. Nål, kopparlegering, 5,4 cm lång med halvrunt huvud och profilerad hals, ornerad med linjer på huvud- och nålskaft (jmf VWZ Taf. 10: 83). Ring, kopparlegering, halv, 0,9 cm i diameter. Pärlor, 3 st., 2 ljusblå glasfluss och 1 av kalksten. Rembeslag, kopparlegering, tunt bleck böjt i ögleform, ornerat med tunna linjer (jfr VWZ Taf. 17:205). Beslag, kopparlegering, korsformigt, skadat, längd 2,3 cm med ett hål i ena korsarmen. Beslag, kopparlegering, rektangulärt, skadat, längd 1,7 cm och bredd 0,7 cm med en nit. Kam, tandskivor 2 st., varav en med nit av kopparlegering, skenor 6 st., en med nithål, ornerade linjer, cirklar och halvcirklar med mittpunkt, tänder 2 st., handtag? 1 st., ornerad med halvcirklar med mittpunkt. Keramik, 13 skärvor, ca 28 gram rödbrunt tunnväggigt gods, magrat med kvarts. Bland skärvorna finns mynningsskärvor till ett kärl med en mynningsdiameter på 11 cm. Fragment, 5 st., kopparlegering. Smälta, 1 st. av kopparlegering. Brända ben, ca 260 gram. Kol, ca 4 gram från vattensållning av kistans nordvästra del. Snäcka, 1 st. Obrända ben, hundskelett Under hundskelettet Pärlor, 3 st., 1 röd och 1 gulgrön av glasfluss samt 1 kalksten. Beslag, kopparlegering, rektangulärt, skadat. Längd ca 1,2 cm, bredd 0,7 cm och tjocklek 0,01 cm. Nit på ena kortsidan. Kam, tandskiva 1 st., ytterkant. Sländtrissa, ben, ca 3 cm i i diameter och ca 1 cm hög. Hålets diameter är ca 0,9 cm. Fragment, 2 st. kopparlegering. Brända ben, ca 60 gram.

15 Figur 15 A 5 Fynd. (Foto A.-L.G.) Figur 16. A 5 Några av fynden i anläggningen; nål, korsformigt beslag och rembeslag. (Teckning S. P.) Anläggning 6 Mörkfärgning, rektangulär, ca 0,9x0,7 m (NNÖ-SSV) stor och 0,5 m djup med bålrester. Belägenhet X-1, Y12. Anläggningen utgjordes av en mörkfärgning, som innan undersökningen hade oregelbunden form. Efter bortrensning av ett tunt skikt framträdde en rektangulär mörkfärgning ca 0,9x0,7 m. I den SSV-delen påträffades brända ben och andra fynd från ytan. Detta låg tätt packat i koncentrationer i ett ca 5 cm tjockt grått asklager. I ask -fynd - och benlagret fanns också enstaka kolbitar. I NNÖ delen var inte ask-/fynd koncentrationerna så markanta. Vid NNÖ kortsidan stod några mindre kalkstensflisor, som kan utgöra resterna av en förstörd kista av kantställda hällar. Figur 17. A 6 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Nål, kopparlegering, fragmentarisk, endast spetsen, svårt korroderad. Ring, kopparlegering, rund ten, ca 1,9 cm i diameter.

16 Beslag med ring, kopparlegering, beslaget är runt ca 1,3 m i diameter utsmitt till en ögla och som fästs ihop med den runda delen med en genomgående nit. Öglan ornerad med tre tunna linjer vid övergången till den runda plattan. Ringen som är fäst i öglan är 1,2 cm i diameter (jfr VWZ text fig. 31). Beslag?, kopparlegering, rektangulärt, ca 3,6x1,2 cm och 0,15 cm tjockt. Kam, tandskivor 2 st., varav en till avsatskam, skenor 5 st., varav två ornerade med tangerande kvartscirklar avslutade med en punkt vid de fria ändarna, samt en linje längs ytterkanten och en linje på ovansidan. Tänder 19 hela och delar. Glas, smältor och skärva, 34 st., vikt 124 gram, mycket ljust grönt glas, allt försmält utom en skärva som visar att delar av glaset varit facetterade. Den ca 2x1 cm stora skärvan har 1 liten rund gasblåsa. Godstjockleken är 0,45-0,6 cm. Fragment, kopparlegering, 2 st., ca 1 cm stora. Smältor, kopparlegering, 32 st., ca 1-0,5 cm stora. Brända ben, ca 980 gram, däribland finns minst 8 klofalanger av björn. Kol, ca 2 gram i det askrika gråa lagret med fynd av ben. Prov, på ej vattensållat material, ca 150 gram, innehåller bl.a. en glassmälta. De brända benen är torrsållade för osteologisk analys. Figur 18. A 6 Fynd från anläggningen; bl.a. delar av en försmält glasbägare och klofalanger från björn. (Foto A.-L.G.) Figur 19. A 6 Fynd från anläggningen; delvis intakta skärvor av en fasetterad glasbägare. (Teckning S. P.) Anläggning 7 Kista, rektangulär, ca 0,9x0,5 m och 0,3 m djup, ornerad VNV-ÖSÖ av kantställda stenar med bålrester och obrända djurben. Belägenhet X-3, Y13.

17 Anläggningen utgjordes av en skadad kista av kantställda kalkstenar. Kvar i läge stod bara en 0,75 m lång och 0,3 m hög kalksten längs ena långsidan. Den mörkfärgning som avtecknade sig utgjordes av bålrester med kol och sot, brända ben samt andra fynd i strandgrus och klapper från avschaktad markyta till kistans botten. Figur 20. A 7 Foto från VNV när kistan är grävd till botten. (Foto A.-L.G.) Negativ G86:78 Figur 21. A 7 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Nål, kopparlegering, fragmentarisk, huvudet samt en del av skaftet. Huvudet är runt med plan ovansida och undersida, ca 0,7 cm i diameter och 0,4 cm högt. Hela längden 1 cm. Agraff, kopparlegering, hyska med rektangulär platta, längd 1,9 cm och 1 hål för haken samt 1 nit med låg nitskalle. Nitar, 2 st., 0,6 cm långa varav den ena har smalare skaft och vinkelböjd spets. Beslag?, kopparlegering, del av agraff?, längd ca 1,3 cm med nithål och antydan till hake. Kam, tandskiva 1 st., med nithål. Keramik, 5 skärvor, 9 gram tunnväggigt grågult gods med magringskorn av kvarts och kalksten (upp till 0,3 cm stora). 1 mynningsskärva, 1 liten ornerad skärva och 3 övriga skärvor. Brända ben, ca 450 gram, däribland minst 7 klofalanger och 1 mellanfalang av björn. Obrända ben, ca 25 gram. Snäckor, ca 20 gram snäckskal som utgör ett prov på de sniglar som finns bland de brända benen och fynden. Jordprov, ca 50 gram, innehåller en del små brända ben.

18 Figur 22. A 7 Fynd från anläggningen, bl. a. klofalanger av björn. (Foto A.-L.G.) Anläggning 8 Mörkfärgning, rektangulär, ca 0,7x0,5 m stor och 0,2 m djup med bålrester och obrända djurben. Belägenhet X10, Y7. Anläggningen utgjordes av en mörkfärgning, ca 0,75x0,7 m. I denna mörkfärgning som var 0,2 m djup, påträffades kol- och sot, brända ben och andra fynd i stort sett från ytan till botten. I anläggningen fanns enstaka skarpkantade kalkstenar, vilka kan utgöra rester av sönderplöjda kisthällar. Fynd också av obrända ben. Figur 23. A 8 Foto från SO när halva anläggningen är undersökt. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:79 Fynd Pärla?, glasfluss?, 1 st., försmält. Skålla, kopparlegering, ca 1,8 cm i diameter och 1,2 cm hög. Skållan, som är mycket skadad och korroderad har breda vertikala vulster och ett ganska stort runt hål i toppen. Kam, tandskivor, 5 st., skenor, 4 st., ornerade med punktcirklar och linjer, tand 1, nit 1, längd ca 1,8 cm. Brända ben, ca 140 gram. Obrända ben, ca 8 gram. Kol, ca 2 gram från vattensållning av bålresterna. Figur 24. A 8 Fynd från anläggningen. (Foto A.-L.G.)

19 Anläggning 9 Kista, rektangulär, ca 0,9x0,5 m (innermått) och 0,4 m djup. Orienterad NNV-SSÖ av kantställda kalkhällar med bålrester och obrända djurben. Belägenhet X8, Y10. Anläggningen utgjordes av en delvis skadad kista. På NNV kortsidan saknas stående kalkstenshäll. Flisor och delar av en sådan fanns liggande i kistan i myllblandat strandgrus och klapper. Överkanterna på de kvarstående långsideshällarna var något skadade. Under kalkstensflisorna och några mindre gråstenar låg obrända djurben, bl.a. nötben, några kluvna, andra med huggmärken. Bland dessa djurben och i fläckvis sotblandat strandgrus och klapper påträffades brända ben och andra fynd i ett ca 0,4 m tjockt skikt. Figur 25. A 9 Foto från NNV kistan under utgrävning med de obrända djurbenen kvar i läge. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:87 Figur 26. A 9 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Kam, tandskiva+skena med två nitar av kopparlegering. Skenan ornerad med en tunn linje längs ytterkanterna, skenor 2 st., tänder 2 st. Synål, kopparlegering, ca 5,5 cm. Glas, 2 st., 0,5 gram klarblått glas. Eldpåverkade. Nit? Kopparlegering, längd 1,3 cm. Brända ben, 40 gram. Obrända ben, 1260 gram. Kol, ca 2 gram från vattensållning av brandlagret.

20 Figur 27. A 9 Fynd från anläggningen, bl.a. kamfragment och en synål. (Foto A.-L.G.) Anläggning 10 Utgår. Anläggning 11 Mörkfärgning, oregelbundet rund, ca 0,5 m i diameter med sot. Belägenhet X13, Y9. Anläggningen utgjordes av en diffus, oregelbunden mörkfärgning med sotiga stenar i ytan. Mörkfärgningen var ca 0,5 m i diameter och djupet ca 0,04 m. Den innehöll strandgrus och klapper med inslag av sot och kol. Inga fynd påträffades. Figur 28. A 11 och A 12 Plan och profil. (Ritning A.-L.G. 1978)

21 Anläggning 12 Mörkfärgning, oregelbundet oval, ca 0,8x0,6 m och 0,06 m djup med skörbränd sten och kol. Belägenhet X13, Y10. Anläggningen utgjordes av en orgelbunden mörkfärgning med sotiga stenar och kol som syntes i markytan. Den var något djupare i mitten än vid kanterna. Förutom kol och sotblandat grus innehöll den också några skörbrända grå- och kalkstenar samt en sotig sandsten. Inga fynd påträffades. Kolprov Kol, ca 20 gram från en koncentration vid skörbrända stenar. Anläggning 13 Kista, rektangulär, ca 0,9x0,6 m (innermått) och 0,25 m djup, orienterad N-S av kantställda kalkstenar med bålrester och obrända ben. Belägenhet X1, Y22. Anläggningen utgjordes av en delvis skadad kista där ovansidan på samtliga kvarstående kisthällar delvis trasats sönder vid plöjning. Den östra långsideshällen var ca 0,28 m hög och 0,08 m tjock och ovansidan delvis intakt. Den västra långsideshällen var skadad, endast 0,38 m lång, 0,2 m hög och 0,08 m tjock. Södra kortsideshällen var 0,5 m lång, 0,25 m hög och 0,05 m tjock. Norra kortsideshällen var 0,74 m lång, 0,21 m hög och 0,05 m tjock. Merparten av ovansidan var intakt. Kisthällarnas läge i förhållande till varandra var att hällarna på långsidorna var indragna och inte låstes fast i konstruktionen. Ungefär mitt i kistan, ca 10 cm under östra långsidans överkant, påträffades ett skadat ornerat lerkärl med hank. Lerkärlet låg kullvält med hanken nedåt och ungefär halva kärlet intakt. Delar till resten av lerkärlet återfanns på olika nivåer i norra delen av kistan. Från samma nivå som lerkärlets överkant till kistans botten påträffades också brända ben samt fynd i sotblandat strandgrus och klapper. I kistans nordöstra hörn fanns en konisk grop, ca 0,3 m i diameter med brända ben som fortsättning på lagret med bålrester.

22 Figur 29. A13 Kistan under utgrävning, halva graven är delvis undersökt och i profilsnittet syns lerkärlet. Foto från S. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:97. Figur 30. A13 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Fynd Pärla, kopparlegering, rund, oornerad, 0,9 cm i diameter. Trådhålets diameter är 0,3 cm. Kam, tandskivor 3 st., ej avsats, skena? 1 st., ornerad med två rader mycket små fyrkanter som har en djupare grop i mitten. Bleck, kopparlegering, oornerat, 1,2,x0,6x0,08 cm. GLAS, 1 st., vikt 3,45 gram, klarblått, eldpåverkat och bildande en klump 1 st., vikt 0,15 gram, klarblått, eldpåverkat 1 st., vikt 0,30 gram, klarblått. Skärvan är av mycket tunt glas 0,6-1,0 mm med en pålagd tråd i samma färg. I den ca 1x1 cm stora skärvan finns en liten, rund gasblåsa. 1 st., vikt 2,1 gram, pärlor?, vitt-grönt-blått glas, eldpåverkat till en klump Keramik, lerkärl, ornerat och med hank, höjd ca 10.3 cm, diameter vid mynningen ca 10,7 cm. Kärlet är av tunnväggigt grått gods magrat med kvarts, glimmer och kalksten upp till 0,2 cm stor. Det har markerad bukkant och är ornerat endast på halsen och hanken. Orneringen består av: Stjärnmotiv, kopplade dubbelcirklar, trippelcirklar, parallella linjer, granrismönster och treuddar. Brända ben, ca 65 gram. Obrända ben, ca 25 gram. Kol, ca 3 gram från vattensållning av bålresterna. Figur 31. A 13 Foto från SV av det stämpelornerade lerkärlet in situ i graven. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:96 Figur 32. A 13 Stämpelornerat lerkärl med hank. Kärlet är drygt 10 cm högt. (Foto A.-L.G.)

23 Figur 33. A 13 Fynd, bland annat en liten skärva av en bägare i koboltblått glas med egenfärgad tråd (längst ner i bildens högra hörn). (Foto: A-L Gerdin) Anläggning 14 Mörkfärgning, rektangulär, ca 1,3x0,85 m (NV-SÖ) stor och 0,15 m djup med bålrester och obrända ben. Belägenhet X6, Y34. Anläggningen utgjordes av en mörkfärgning. I anläggningen fanns inga spår av kantställda kalkstenar, däremot 0,1-0,2 m bred ram av myllblandat strandgrus. Ramen var ljusare än bålresterna, men mörkare än det omgivande sandblandade strandgruset. Bålresterna, brända ben, fynd samt kol och sot, var uppblandade med grusmaterialet. Mot mörkfärgningens botten påträffades en nästan hel, men eldpåverkad kam. Figur 34. A 14 Plan och profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Figur 35 A 14 Lodfoto när graven är undersökt men med ramen kvar. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:108

24 Figur 36. A 14 Nästan intakt kam fotograferad in situ. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:113 Fynd Fibula av kopparlegering, fragmentarisk och eldskadad. Spiralen, tvärstången samt en del av bågen till fibulan utan huvud (jfr VWZ Taf. 7: 49). Ring, kopparlegering, halv, 2,3 cm i diameter. Pärlor, 4 st., varav en är mycket osäker. 1 st. karneol, vitbränd, rektangulär, 1,9x1x0,5 cm, facetterad med avskurna hörn. 1 st. dito?, mycket eldskadad. 1 st. glaspärla, ljusblå och mycket eldskadad. 1 st. glaspärla, grön och klarblå, mycket eldpåverkad och osäker som pärla. Kam, treskiktad med avsats på tandskivans ena sida, oornerad, längd 4,5 cm. Tandskivorna 0,7-0,9 cm breda hålls samman med skenan med nitar av kopparlegering. Kam(mar), tandskivor 3 + 1?, varav en säker avsatsskiva. Tänder 8 st., delar och hela tänder. Glas, 10 st., alla eldpåverkade, ca 28,8 gram. Glaset är ganska mörkt grönt och på fyra av de försmälta klumparna finns spår av pålagda och invalsade trådar i rött och vitt. Keramik, 12 skärvor, ca 63 gram, bl.a. mynnings och bottenskärvor av ett tunnväggigt, ornerat röd-grått gods med magringskorn av kvarts och kalksten (upp till 0,3 cm stora). Orneringen består av dubbellinjer ca 2 cm nedanför mynningen samt stora cirklar av dubbellinjer som når ända ned till botten. Mynningens diameter har varit ca 7 cm. Brända ben, ca 180 gram. Obrända ben, ett fåtal mycket små. Kol, ca 8 gram från vattensållning av bålresterna. Snäckor, några stycken. Figur 37 A 14 Försmälta klumpar av en bägare eller skål i grönt glas med tunna röda och vita trådar. (Foto A.-L.G.)

25 Figur 38. A 14. Fynd från anläggningen. Bland fynden märks en kam, en möjligen två vitbrända karneolpärlor, försmälta delar av en skål/bägare med invalsade, tunna röda och vita trådar samt keramik. (Foto A.-L.G.)

26 Figur 39 A14 Kam och delar av ett lerkärl. (Teckning S.P.) Anläggning 15 Mörkfärgning, rektangulär, ca 0,85x0,65 m och 0,1 m djup med bålrester. Belägenhet X3, Y36. Anläggningen utgjordes sannolikt av det djupast liggande av en för övrigt totalt förstörd kista av kantställda kalkstenar. På ytan var mörkfärgningen oregelbunden, men efter en lätt rensning framträdde en rektangulär mörkfärgning med brända ben, fynd, kol och sot samt aska. Bålresterna har troligen varit av den packade typen d.v.s. utan stor inblandning av strandgrus och klapper. Fynd Fibula. Kopparlegering, fragmentarisk, nålen och spiralen till en fibula utan huvud, 3 cm lång. Nål av kopparlegering, ca 2 cm lång, fragmentarisk, endast spetsen. Pärla av glas, gul och försmält. Rembeslag, 2 st. av kopparlegering. Båda är fragmentariska och har formen av djurhuvuden med ögon. Det ena beslaget är mycket slitet och ca 2,7 cm långt. Det andra är 3,0 cm långt och har en nit genom ett hål i nosen. Rembeslag av kopparlegering, rektangulärt dubbelbeslag, 3,2x1,5 cm, där måtten anger beslagets överdel. Den smalare underdelen sitter fäst med 3 nitar med runda huvuden. Agraff, hake av kopparlegering. Plattans längd är 1,1 cm med 2 nitar vars huvuden saknas. Hakens vinkel mot beslagsplattan är ca 90 grader. Kam, tandskivor 2 st., varav den ena med en nit och den andra med ett nithål. Keramik, 14 skärvor, ca 45 gram, oornerade med grågul utsida och tegelröd insida, magrade med kvarts, glimmer och kalksten (upp till 0,2 cm stora). Smälta, kopparlegering, ca 1 cm stor. Brända ben, ca 330 gram. Kol, ca 5 gram från vattensållning av bålrester. Figur 40. A 15 Fynd från anläggningen, bl.a. ett rektangulärt dubbelbeslag, del av en agraff, två rembeslag, nålen och spiralen till en fibula utan huvud, nål samt keramik. (Foto A.-L.G.) Anläggning 16 Kista, rektangulär, ca 0,7x0,4 m och 0,2 m djup, orienterad VNV-ÖSÖ med bålrester. Belägenhet X5, Y37. Anläggningen utgjordes av en rektangulär kista av kantställda kalkstenar, som skadats av jordbruksarbete. Av kisthällarna återstod endast den NNÖ -liga långsidan som var en

27 0,7x0,22x0,03 m stor kalksten med jämn undersida men något skadad översida. Från ytan till botten låg brända ben och ett fåtal fynd i sot- och kolblandat strandgrus. Bålresterna var rikligare koncentrerade i den ÖSÖ delen av kistan. Fynd Kam, tandskiva 1 st., och skena, 1 st., punktcirkelornerad och med ett nithål. Keramik, 1 liten oornerad, kvartsmagrad skärva. Brända ben, ca 75 gram. Kol, 2 små bitar. Snäckor Figur 41. A 16 Foto från SSV när graven är färdigundersökt. (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:125 Figur 42. A 16 Profil. (Ritning A.-L.G. 1978) Anläggning 17 Mörkfärgning, rektangulär till oregelbunden, ca 0,65x0,4 m (NNV-SSÖ) stor med bålrester. Uppgift om djup saknas. Belägenhet X4, Y38. Anläggningen utgjordes av en oregelbunden mörkfärgning med fynd av kol- och sot, brända ben och en sölja av kopparlegering. Inga spår av kista av vare sig trä eller sten kunde konstateras. Bålresterna var relativt packade i strandgruset. Fynd Sölja av kopparlegering med rundade sidstycken och tvärstycket förtjockat och utdraget till en spets. Tornen är profilerad. Söljans bredd är 2,4 cm. Brända ben mängduppgift saknas.

28 Figur 43. A 17 Sölja. (Teckning S. P.) Anläggning 18 Sarggrav, skelett i träkonstruktion, täckt med kalkstenshällar. Skelettets orientering var NNV- SSÖ med huvudet i NNV. Belägenhet X5, Y39. Anläggningen utgjordes av ett skelett i en delvis bevarad träkonstruktion, som täckts av stora kalkstenstenar varav delar av en var kvar i ursprungligt läge. Graven avtecknade sig till en början som en rektangel, ca 2,5x1 m stor, i det omgivande gruset. Delar av en täckhäll av kalksten fanns kvar i läge, samt några gråstenar som avlastat tyngden från täckhällarna från träkonstruktionen. Efter rensning framträdde en tydlig nedgrävning med övervägande sand i NNV i övrigt grus med mycket klapper. Ytligt påträffades ett kranium och överkanten av ett lerkärl på kraniets högra sida. Fortsatt grävning blottade ett välbevarat skelett med gravgåvor och andra fynd. I graven hade en man gravlagts utsträckt på rygg med rakt utsträckta ben och huvudet i NNV. Vänster arm var vid armbågen böjd över kroppen och handen utsträckt ner över höger bäcken. Höger arm var utsträckt längs sidan med raka fingrar. Vid mannens huvud, på höger sida precis innanför den träsarg av vilken det fanns spår, stod ett hankförsett stämpelornerat lerkärl (9)* och på vänster sida om huvudet påträffades ett revben av djur (10). Ovanför hans huvud låg en fibula (11) med nålen riktad mot träsargens kortsida. Över höger arm vid handleden syntes en svart sotaktig massa (organiska rester, läder?) som innehöll en agraff (7). En likadan agraff (2a+b) låg vid vänster underarm. Agrafferna är små och formmässigt mycket enkla. Till höger om ryggraden ovanför bäckenet låg en sölja (1) med ram och bleck i ett stycke. Söljan hade baksidan upp och ramen mot ryggraden. Likaså på höger sida med framsidan nedåt och ringen mot bäckenet låg ett rembeslag (3). Ett likadant beslag (6) fanns på vänster sida. Till bältet har också hört två ögleformiga bronsbleck (4+5) och 1 remändebeslag (8). Ett bronsbleck (?) låg till höger om kotpelaren precis ovanför korsbenet och ett bronsbleck (?) innanför rembeslaget vid vänster höft. Remändebeslaget (8) låg med framsidan ner vid vänster hand där det också fanns rester av läder. På höger sida vid mannens underben återfanns en kam (12) och ovanför denna en knippa omfattande 9 pilspetsar (13) med spetsarna nedåt mot kortändan. Tack vare goda bevaringsförhållanden för trä, sannolikt en mycket jämn fuktighet genom vattnets kapillära stigning i sanden, hade mycket trä bevarats. Mannen hade placerats i en träsarg med de ungefärliga måtten, 2,0x0,75 m. Inga träspår fanns i botten eller under mannen, varför det är troligast att träkonstruktionen utgjorts av en sarg eller ram. Av den eller de kalkstenar som

29 har täckt graven återstod endast delar. Tyngden från dessa täckhällar avlastades genom stenar utanför sargen av vilka två fanns kvar i läge; den ena på kortsidan vid mannens huvud och den andra på långsidan i höjd med hans högra överarm. Det var också på denna sida som träet var bäst bevarat. Trärester var möjliga att pensla fram längs ena långsidan. Träspåren var däremot mycket mer diffusa längs den andra långsidan och kortsidorna, varför inga detaljer hur sargen varit sammanfogad gick att urskilja. * (ANM: Fyndnumren som anges i texten är inte längre aktuella, se istället fyndlista). Figur 44. A 18 Foto från SSO Negativ G 86:135. (Foto A.-L.G.)

30 Figur 45. A 18 Lodfoto (Foto A.-L.G.) Negativ G 86:137 Figur 46. A 18 Fynden och deras belägenhet.

31 Figur 47. A 18 På den gravlagde mannens högra sida påträffades i höjd med underbenen nio tångeförsedda pilspetsar av järn med spetsarna riktade nedåt. (Foto A.-L.G.) Figur 48. A 18 Pilspetsarna togs in som preparat. (Foto A.-L.G.) Fynd Fibula, fynd 11 i texten ovan. Korsformig fibula av kopparlegering. Fibulan har hög båge och en rund lös platta ornerad med koncentriska cirklar på bågens högsta punkt. Bågen är ornerad med punktcirklar. Foten är trekantig, ornerad med en treudd, punkter och punktcirklar. Vid övergången mellan fot och båge är en vulst. Huvudet har formen av en kvadrat med avskurna hörn. Tvärstången har påträdda kvadratiska ändknoppar med avskurna hörn och konisk, räfflad hals. Remändebeslag, fynd 8 i texten ovan, kopparlegering, 4 cm lång, rektangulär och fäst med två nitar. Nederdelen är profilerad och har drag av ett långsträckt djurhuvud. Tillsammans med beslaget påträffades också läderrester. Sölja, fynd 1 i texten ovan, kopparlegering, ca 4,2 cm. Beslag och ram i ett stycke. Beslaget är rektangulärt med 2 nitar och ornerat med en tunn linje längs ytterkanterna. Ramen är oval. Rembeslag, fynd 3 & 6 i texten ovan. 2 st. rektangulära beslag med ring. F3, beslagsplattan med 2 nitar är 1,7x0,6 cm och ornerad med en tunn linje längs ytterkanterna. Plattan fortsätter som en hålkälad ögla lagd om ringen, som är 1,1 cm i diameter. F6 är likadant, men har mindre beslagsplatta, 1,5x0,6 cm. Rembeslag, fynd 4+5 i texten ovan. 2 st. av kopparlegering. Längd 1,3 cm, bredd 0,7 cm, omböjda i ögleformiga bleck. Agraffer, fynd 2a+b och 7 i texten ovan. Totalt 2 st. Hake och hyska har runda nitplattor, 0,8-0,9 cm i diameter. Tandskivorna är 5 st., inklusive ändskivorna. De är 0,45 cm tjocka i överkanten. Skenorna är 0,45 cm tjocka och ornerade med en längsgående linje på ovankanterna. Fram- och baksidan ornerade med små, halva punktcirklar och 2 tangerande koncentriska dubbelcirklar med mittpunkt. Kam, fynd 12 i texten ovan. Sammansatt enkelkam med rundad översida och nitar av kopparlegering. Tänderna och ena änden saknas. Tandskivorna är ca 5 stycken, inklusive ändskivorna. De är 0,45 cm tjocka i överkanten. Skenorna, 0,45 m tjocka och ornerade med en längsgående linje på ovankanterna. Fram- och baksidan ornerade med små, halva punktcirklar och 2 tangerande koncentriska dubbelcirklar med mittpunkt. Pilspetsar, fynd 13 i texten ovan, 9 pilspetsar intagna som preparat, beskrivning kompletteras efter undersökning. Lerkärl, fynd 9 i texten ovan. Stämpelornerat lerkärl med hank och avsatt bukkant. Höjd 11,5 cm, samt diameter vid mynningen 9,5 cm. Orneringen ordnad i grupper med trekantiga fält av korgmönster och däremellan olika virvelornament. Hanken ornerad och ihålig. Revben, fynd 10 i texten ovan. Djur.