KLASSRESA I BORDEAUX. Text och foto: ANDERS MELLDÉN

Transkript

1 Bäst i klassen. Premier Grand Cru Classé betecknas detta vinhus sedan Och visst hjälper det försäljningen, samtidigt som kraven på vinerna är skyhöga. KLASSRESA I BORDEAUX Rubriken är i sig motsägelsefull. Är det någonstans en klassresa är nästintill omöjlig rent ordagrant så är det i Bordeaux. Men det går; det finns det några fina exempel på i denna världens mest mytomspunna vinregion. Text och foto: ANDERS MELLDÉN Bordeaux. Så komplicerat på nära håll men så enkelt från flygplansfönstret. De tre vedertagna huvuddelarna av regionen syns tydligt runt det upp-och-ned-vända Y av vattendrag vars fot är utloppet i Atlanten, flodmynningen Gironde. På vänstra stranden: Médoc och, längre söderut, Graves. På högra sidan heter de mest kända distrikten Saint-Émilion och Pomerol. Och mellan de två floderna Garonne och Dordogne som tillsammans bildar Y:ts övre del ligger marken mellan vattnen, Entre- Deux-Mers. Enkla fakta: Vinregionen runt hamn- och universitetsstaden Bordeaux är en av Frankrikes största, och alla vintyper tillverkas. Det mesta är rött, och det görs i huvudsak av merlot och cabernet franc på högra stranden. Av cabernet sauvignon och merlot på den vänstra. Tillsammans med bland annat petit verdot utgör dessa druvsorter basen till några av världens mest eftertraktade rödviner. Hur kommer det sig? Vem har bestämt att det är så? En orsak är att det tack vare en kejsare med fäbless för topplistor är ganska enkelt att säga vilka som åtminstone anses vara regionens bästa viner. Följ med på en klassresa bland Bordeauxs röda viner. GOURMET NR

2 Mysiga stenstaden Saint-Émilion har anor från 700-talet. Här bor drygt personer, men antalet vinturister är desto större. Vinhusen i Bordeaux kallas ju numera ofta slott oavsett om det finns någon egentlig slottsbyggnad eller ej på egendomen.

3 Resan startar högst upp på skalan, på Château Lafite Rothschild i kommunen Pauillac. Paris skulle 1855 stå som värd för en världsutställning, och kejsar Napoleon III ville visa upp det allra bästa landet kunde förmå. Vinet från Bordeaux var redan då välkänt och erkänt, men en listning av de bästa egendomarna gick från kejserlig idé till verklighet i och med att vinhandlare fick ranka vinhusen från deldistriktet Médoc utefter pris och rykte. Vinhusen i Bordeaux kallas ju numera ofta slott oavsett om det finns någon egentlig slottsbyggnad eller ej på egendomen, och det var alltså dessa som klassificerades från första till femte cru. (Ordet cru betyder ungefär växtplats.) Endast fyra egendomar hamnade i den översta kategorin premier grand cru classé, nämligen Château Lafite, (som numera heter Château Lafite Rothschild), Château Latour, Château Margaux och Haut-Brion (som numera heter Château Haut-Brion). Château Mouton Rothschild uppgraderades till denna grupp 1973 efter lång tids hårt arbete med att övertyga de andra. Det säger sig självt att en sådan här kategorisering borde stöta på en hel del kritik, och så är också fallet. Man kan ju exempelvis tycka att saker och ting har förändrats en hel del sedan 1855, och det har det också, både i form av ägande, vinmakning och i vissa fall också i hur vingårdarna ser ut. Ändå står sig de fem slotten starka. Det är än idag de som generellt betingar högst priser både en primeur och på vinauktioner. Varför anses då dessa viner hålla högre kvalitet än andra? Ja, en anledning borde ju vara jordmånen. Det intressanta är dock att till och med förstacru-egendomarna har lite olika jordmånstyper, från lera till grus och lite kalkinslag allt från flodernas sediment som byggts upp under miljontals år. En annan anledning skulle kunna vara mikroklimatet och att man hittat precis rätt när det handlar om druvsort på respektive plats. Men sanningen är nog snarare att klassificeringen i sig gjort att de som ligger högt på skalan, och därmed får mest betalt för sina viner, har störst möjlighet att investera i sina vingårdar och sitt vineri. Faktum är att ett klassificerat cruvin kostar runt fem gånger mer att producera än ett vanligt Bordeauxvin. Klassificeringen blir på så sätt nästan självuppfyllande. Tecken på sådana investeringar är Mouton Rothschilds moderna stora anläggning och familjeägda Lafite Rothschilds nybyggda vackra källare, där de egentillverkade faten fylls med vinet som får mogna under två års tid. Här tar man hand om det toppvin som ständigt kommer att ha hela vinvärldens kritiska näsor och smaklökar på sig, och precis som på en Michelinkrog kan det nog stundtals kännas tufft att leva upp till idealen. Klassificeringen 1855 gällde emellertid fem crus, och när man hamnar under första är det intressant att se hur priser och ryktbarhet inte alltid stämmer överens med ordningssiffran. I Pauillac finns ett lysande exempel i form av Château Pontet-Canet, en femtecru som ofta ligger i prisläge över många andracruer. Orsaken? Som granne med Mouton Rothschild ligger den relativt stora vingården på, för Médoc, hög höjd, nämligen en kulle på 30 meter över havet. Här har man blivit känd som hantverkare av rikt men stramt och mycket lagringsdugligt vin sedan cognacsfamiljen Tesseron tog över driften i mitten av 70-talet. Att man dessutom odlar ekologiskt och sedan några år är certifierade biodynamiker gör säkert sitt till för att konsumenternas nyfikenhet ska öka ytterligare. I Pontet-Canets källare kan man till och med hitta cementamforor som används vid jäsningen. Dottern i huset, Melanie Tesseron, anser att klassificeringen av deras egendom fortfarande är viktig, även om de prismässigt sprungit ifrån flera av sina jämlikar bland femtecruerna. Däremot talar man inte så ofta om just ordningsnumret utan mer om att man är grand cru classé, vilket också är det enda som framgår av etiketten. På samma sätt kommunicerar även de andra slotten från andra till femte cru. Biodynamiska femtecrun Château Pontet- Canet med Melanie Tesseron i spetsen sticker ut i den traditionella vinregionen. Charles Chevallier på Château Lafite Rothschild presenterar med varsam hand sina dyrbara viner. Vad kostar klassen? Ett klassificerat Médocvin (ej förstacru) från årgång 2012 kostar mellan 450 och kronor flaskan i Sverige. Upphöjda årgång 2010 ligger runt det dubbla. Generellt kan man säga att producent och årgång är betydligt viktigare för priset än om det är andra-, tredje-, fjärde- eller femtecru. För förstacruvinerna ligger priserna generellt mellan och kronor flaskan beroende på årgång. Priserna på de högst klassificerade vinerna i Saint-Émilion kan skilja sig en hel del från producent till producent, men generellt kostar de från kronor och uppåt. GOURMET NR

4 I Pomerol har man i sann demokratisk anda ingen klassificering av vinegendomar alls. Ändå kommer några av världens dyraste viner härifrån, som Château Pétrus, Château Trotanoy, Vieux Château Certan och Le Pin. Det ska nu med tydlighet framhållas att det mesta i vinväg från Bordeaux inte tillhör någon formell klassificerad växtplats, och att det inte behöver vara något som helst fel på kvaliteten ändå. Men självklart är det svårt att som individuell vinproducent slå sig in bland de stora och försöka nå ut på marknaden. Därför har andra sammanslutningar bildats på olika håll, och i Médoc skapades Cru Bourgeois av Bordeauxs lantbruksoch handelskammare på 1930-talet. Efter en hel del rättsliga svängar återskapades denna klassificering, som snarare är en kvalitetsbeteckning för viner än för egendomar, år Listan, som omfattar runt 250 viner, revideras årligen. Vi lämnar vänstra stranden och beger oss över floderna till den lite pittoreskare delen av Bordeaux, nämligen Saint- Émilion på den högra stranden. Saint-Émilion är en fin, hyfsat turisttät stenstad med mysiga gränder. Vinodlarkommunen med samma namn, som omger staden, är granne med lika namnkunniga kommunen Pomerol. Ja, namnkunniga är de nu, men faktum är att rent historiskt har vinerna härifrån inte blivit särskilt kända förrän under senare delen av 1900-talet. I Pomerol har man i sann demokratisk anda ingen klassificering av vinegendomar alls. Ändå kommer några av världens dyraste viner härifrån, som Château Pétrus, Château Trotanoy, Vieux Château Certan och Le Pin. Saint-Émilion, däremot, införde en klassificering 1955, men till skillnad från den i Médoc uppdateras den ungefär vart sjätte till vart tionde år, på lite skönt fransk oregelbunden basis. Kritikerna till klassificeringen ställer sig helt utanför, och några av dem lyckas väldigt bra trots det som Château Tertre Roteboeuf med viner i nästan samma prislägen som de i högsta klassen. Köp Bordeauxvin Systembolagets fasta sortiment innehåller en förhållandevis liten Bordeauxportfölj, så vill man dricka gott måste man i många fall nyttja beställningssortimentet. Svenskdanska näthandlaren Winefinder.se kan däremot ses som expert på Bordeauxvin i alla prislägen, och här finns ofta ett bra sortiment. Likaså har exempelvis danska Theis-vine.dk ett bra sortiment från Bordeaux. GOURMET NR

5 Denna heter i Saint-Émilion premier grand cru classé, därefter kommer grand cru classé. Det luriga är att andra viner från kommunen kan kallas grand cru (utan classé), vilket gör att det gäller att hålla noga koll på etiketterna. För säkerhets skull är högsta klassen också indelad i en A- och en B- kategori där endast fyra slott får ange premier grand cru classé A på sina etiketter. En som uppgraderats till detta vid senaste revisionen 2012 är Château Angelus, som sedan 1980-talet jobbat mycket målmedvetet för att nå hit. Detta i samband med att Hubert de Boüard de Laforest tog över efter sin far Jacques. Vill man vara med i högsta divisionen får man spela efter reglerna, kommenterar de den lyckade klassresan, som väldigt få ens trodde var möjlig och många ser som mycket kontroversiell. Bland annat innebar arbetet en halvering av kvantiteten vin från vingården jämfört med Sedan dess har man också infört handsortering av druvor, ny ek i faten till varje ny årgång samt uppfört en fantastisk byggnad med ett klockspel som kan spela all världens olika nationalsånger. Allt detta är investeringar som gjorts undan för undan, i takt med att vinet kunnat säljas för allt högre priser. De fyra högst klassade slotten i Saint-Émilion är nu Château Cheval Blanc, Château Ausone, Château Angelus och Château Pavie. Sistnämnda kom också upp i och med senaste revisionen, som bland annat gick ut på att visa upp sin terroir, sina byggnaders förmåga att ta emot gäster och att presentera högsta kvalitet på de tjugo senaste årgångarna av vinet. Att allt arbete har varit värt mödan syntes redan i och med första årgången, 2012 från Pavie och Angelus, som trots att den generellt anses ganska medelmåttig har sålts för rekordpriser. Nämner man ordet garage i Bordeaux tänker många på de mikrovinerier som dök upp på 1980-talet, där extra allt var receptet på en, då och då, maxad försäljningsframgång. Idag är emellertid fenomenet inte särskilt stort längre. Några som däremot verkligen tillverkar sitt vin i garaget är mor och dotter Marina och Marie Faure. Här, i den lilla byn Jouans på den saint-émilionska landsbygden, har de 9 hektar vingårdar med huvudsakligen merlotdruvor. Detta lilla vineri visar att allt inte handlar om klassificering. Här görs ett par olika viner, och huvudblandningen blir till Vieux Château des Jouans, som helt enkelt har ursprung Saint-Émilion på etiketten, varken mer eller mindre. Marie, som lärt sig vinmakning hos namnkunniga Château Ausone, är lika blyg som ödmjuk. I hennes ögon syns det dock att hon njuter när hon provar ett glas mörkt, kraftfullt vin direkt från tanken. Det kommer från hennes favoritvingård, Haut du Bourg, och kommer att ge mycket karaktär i det färdiga vinet. Men skulle hon vilja ta sig uppåt, in i kommunens klassificeringssystem? Nej, det skulle innebära alltför stora investeringar. Men systemet är bra; ett vineri med ambition som Angelus höjer nivån för alla kommunens viner, menar hon innan hon stilla återgår till att prova vidare bland sina tankar och ekfat. Och jag förstår att för alla vinmakare i Bordeaux är en klassresa inte särskilt viktig. Nämner man ordet garage i Bordeaux tänker många på de mikrovinerier som dök upp på 1980-talet, där extra allt var receptet på en, då och då, maxad försäljningsframgång. Idag är emellertid fenomenet inte särskilt stort längre. A-laget. Angelus firar upptagandet i högsta klassen från och med årgång 2012 med en specialetikett. Marie Faure må vara blygsam, men vin kan hon. Traditionellt ätande i Bordeaux Gillar man mat som smakar godare än den ser ut ska man testa traditionella lokala krogen La Tupina på rue Porte de la Monnaie, en gammal stengata i Bordeaux. Här käkar man lysande god mat i olika nyanser av brunt, som benmärg, gåslever och grillat kött. Lustigt nog är vinlistan inte alltför omfattande. 102 GOURMET NR