Vikingbataljonen på västfronten

Transkript

1 Vikingbataljonen på västfronten Ordet Vikingbataljonen får kanske de flesta läsare att tänka på Waffen-SS, men faktum är att det redan fanns en sådan bataljon i Canadas armé och under andra världskriget i USA:s. Jag hade turen att få lära känna en av svenskarna i den amerikanska vikingbataljonen. Av Lars Gyllenhaal Bataljonen sattes upp 1942 och kallades ursprungligen bara 99. infanteribataljonen. Den var liksom 10. amerikanska bergsdivisionen länge baserad i Colorados snötäckta berg. Båda förbanden hade skidåkning och vinterkrigföring som specialitet och det var därför naturligt att de attraherade män från Norden. Ett okänt antal svenskamerikaner for med 10. bergsdivisionen till alpstriderna i Italien. Antalet i 99. bataljonen har inte gått att fastställa, men de var sannolikt minst tjugo. Några soldater födda i Finland eller med finska föräldrar fanns också. Bataljonens absoluta merpart var norrmän och norskamerikaner och detta satte sin prägel på förbandets stil. Detta hade också från allra första början varit meningen, för den amerikanska militärledningen ville ha ett norskt förband. Varför? De norskättade i bataljonen brann för att få göra en verklig insats i Norge. Till slut blev det också så, men innan dess hann bataljonen uträtta en del annat. Norska talades ofta i stället för engelska och alla i förbandet, inklusive de som saknade nordiska rötter, kom att använda vissa norska uttryck. Svenskamerikanen Birger Johansson hade ingått i 10. bergsdivisionen, men fått byta till 99. bataljonen. Sivert Windh från Hässleholm minns att det i hans kompani fanns tre till som var födda i Sverige samt några fler av svensk härkomst. Windh hade under sin tid i bataljonen ett diffust medborgarskap, eftersom han svurit trohetseden till USA men skulle få sina medborgarskapsdokument först i samband med sin utryckning. Tysk ubåt avgjorde Skånske Sivert Windh hade inte slagit sig ned i USA före kriget, så han var alltså ingen utvandrare. Men hur hamnade han då i US Army? Jo, han arbetade som sjöman på världshaven när andra världskriget bröt ut. På väg från Sydamerika torpederades hans skepp 1942 av en tysk ubåt strax utanför New York. Flera av hans kamrater sårades. Sedan tidigare var Windh arg över att Sverige hade släppt tyska trupptransporter igenom Sverige. När han lyckats ta sig i land var han så pass arg på tyskarna att han anmälde sig som frivillig mot Hitler. Han skrev på för amerikansk krigstjänstgöring. Så här uttryckte Sivert betydelsen av den tyska ubå- Under striderna i väst hösten och vintern 1944 ska dess soldater ha ryckt fram så snabbt att soldaterna i de närbelägna stridsvagnsenheterna klagade Shermanvagnarna hann helt enkelt inte med i det höga tempot!

2 Plymouth STORBRITANNIEN London NEDERLÄNDERNA BELGIEN Arnhem Mechelen 5 Tilff 7 Valenciennes 4 6 Wurselen 10 Aachen 8 Malmédy Bastogne TYSKLAND Cherbourg Barneville Omaha Beach Elbeuf 3 FRANKRIKE Paris juni juni augusti september september oktober november december januari april 1945 ten för mig: Hade inte ubåten dykt upp så hade det nog inte blivit något av det för min del. Som skåning var Windh inte så bergserfaren, men han fann sig tillrätta i Camp Hale i Colorado i 99. infanteribataljonen. Man övade alla former av bergskrigföring: till fots, på skidor, snöskor, med hjälp av jeepar, Vikingbataljonens armsköld hade givetvis ett vikingaskepp. Bildkälla: Bill Hoffland Vikingarna på vintermarsch i Colorado med snöskor och slädar. Bildkälla: Sivert Windh

3 bandvagnar (Weasel) och mulåsnor. Man testade nya vinteruniformer baserade på expeditionskläder. President Roosevelt hyste ett särskilt intresse för bataljonen och inspekterade den personligen under påsken 1943, vilket givetvis slogs upp stort i bataljonens egen tidning Viking. Till nytt specialförband På våren 1943 blev det klart att bataljonen knappast i sin helhet skulle kunna skickas till Norge förrän västallierade styrkor återtagit Frankrike. Så öppnade sig ändå en möjlighet att kanske få göra en insats i Norge före den stora invasionen. Den nya amerikanska underrättelsetjänsten Office of Strategic Services (OSS) hade i slutet av 1942 fått mandat att uppsätta egna kommandoförband: Operational Groups (OGs). OSS ville ha OGs efter etniska principer för att operatörerna redan skulle vara anpassade till operationsplatsen. Givetvis smälter en norrman eller norskamerikan bättre in i Skandinavien än en vanlig amerikan. När OSS i juni 1943 ville skapa en OG om etthundra man för uppdrag i Norge eller övriga Skandinavien sökte man givetvis upp männen i 99. infanteribataljonen. På så sätt kom mer än två tredjedelar av OSS Norwegian Special Operations Group (NORSO) att bestå av soldater från Vikingbataljonen. I september 1943 klev resten av Vikingbataljonen ombord på ett stort passagerarfartyg som förde dem till Skottland. Bataljonens veteraner mindes att maten ombord var så förskräcklig att många valde att livnära sig på det godis och den läsk som såldes ombord. Framme i Skottland klev de ombord på ett tåg som förde dem till Perham Downs Camp i engelska Wiltshire. Där fick de ytterligare utbildning i infanteritaktik och olika vapen. Ron (Sivert Rune) Windh vid minnesmärket över OSS NORSO:s fallskärmslandning i jämtländska Lien (i Krokoms kommun). Foto: Lars Gyllenhaal Vikingbataljonen provade i Camp Hale en rad olika anoraker och andra klädesplagg för att finna bästa möjliga klädsel. Bildkälla: Sivert Windh

4 Därefter sändes de till Glenusk Park i Wales för att genomgå en ny typ av bergsutbildning. Där fick de även lära sig samverka med stridsvagnar. Bataljonen sattes inte in i Normandie på själva D- dagen, utan landsteg av flera skäl först den 21 juni på Omaha Beach. Hårda strider fanns dock kvar att utkämpa. När Vikingbataljonen intog Cherbourg den 30 juni fann man ännu varm mat övergiven av tyska soldater. Givetvis åt man upp den. Mot Waffen-SS När de tyska styrkorna i Normandie försökte retirera bortom floden Seine hade de bara två övergångar att ta sig över. Elbeuf låg vid en av dessa övergångar och hölls av resterna av en av Luftwaffes markdivisioner och SS-pansardivisionen Hitlerjugend, bemannad av särskilt fanatiska soldater som nyss tillhört Hitlers ungdomsrörelse. 2. amerikanska pansardivisionen understödd av Vikingbataljonen fick uppgiften att driva bort dessa förband för att ta kontrollen över Seine och därmed skära av reträttvägen för tyskarna. Det var inte alltid Vikingbataljonen hade pansar intill sig, men den lyckades ändå på kort tid och med relativt små förluster inta Elbeuf. Chefen för 2. amerikanska pansardivisionen sade om vikingarna att de var det enda infanteriförband han stött på som man hade svårt att hålla jämna steg med. Med tanke på att det fanns drygt sextusen norrmän i Waffen-SS kan man undra om några av dem kom i strid med de amerikanska vikingarna. Det är dock inte särskilt troligt, eftersom endast någon enstaka norsk SSsoldat var på västfronten. Däremot var det så att några av de amerikanska vikingarna hade släktingar i Waffen- SS. Exempelvis Alf Dramstad från Östfold hade en bror som stred i SS-uniform på östfronten. Dessutom var det nära att en svensk SS-officer kom i strid med den amerikanska Vikingbataljonen, för i Normandie tjänstgjorde Thorkel Tillman från Örebro som krigsreporter ansluten till just SS-divisionen Hitlerjugend. Eftersom han stupade redan den 20 juni var han dock inte med om striderna kring Elbeuf. Mot Skorzenys specialförband Hösten 1944 stred bataljonen på en rad platser i nordöstra Frankrike och kort före jul anfölls man av ett av andra världskrigets märkligaste tyska förband. Den 21 december 1944 var Vikingbataljonen ett av de förband som angreps av SS-legenden Otto Skorzenys Panzer-Brigade 150. Detta unika förband bestod av tyskar utklädda till amerikanska soldater. En del av dem var duktiga på engelska och de for fram i erövrade allierade fordon samt några tyska som gjorts om för att se ut som allierade. Genom bataljonens och den större 30. infanteridivisionens hårdnackade försvar misslyckades dock både bluffen och angreppet. En del av de amerikanska fordon som Skorzenys män Tre vikingar i Camp Hale med den vändbara anorakmodell som senare blev populär även inom NORSO. Soldaten till höger är Windh. Bildkälla: Sivert Windh hade fört in i området lyckades vikingarna ta oskadda så att de åter kunde användas mot tyskarna. Bluffen fortsatte dock att ha viss effekt under en tid, eftersom alla vanliga amerikanska soldater nu blev väldigt känsliga för amerikaner som talade med brytning, särskilt tysk brytning. De soldater som vuxit upp i Norge eller något annat nordiskt land talade inte sällan med brytning och blev därför i flera fall omhändertagna eftersom man misstänkte att de kunde vara Skorzeny-män. Hur gick det då för min vän Sivert Windh i striderna 1944? Han landsteg i Normandie och var med i strid ända tills han sårades i Belgien. Efter att han hämtat sig från detta övergick han till det tidigare nämnda OSSförbandet NORSO. Windh och två svenskamerikaner blev det svenska inslaget i NORSO. Windh blev kulspruteskytt i det nya förbandet, medan Fred Johanson och Robert Anderson bägge blev sjukvårdare. NORSO hade väntat i över ett år på att få utföra specialuppdrag i Norden och i avvaktan på det slipat sina kunskaper och färdigheter. I början av 1945 var de emellertid rejält otåliga, för de ville komma till Norge innan kriget tog slut. I mars 1945 var det till slut dags för skarp insats i Norden för Windh. Hans närmaste chef var nu major William Colby, senare chef för hela CIA. Sivert Windh fick vara med om att av misstag bli släppt i fallskärm över sitt eget hemland, och en tid interneras som amerikansk soldat i Sverige. När han till slut släppts av den svenska säkerhetspolisen tog han

5 Skånske Sivert Windh i Colorados snöklädda berg. Bildkälla: Sivert Windh Sivert Rune Windh från Hässleholm iklädd sin amerikanska permissions uniform under utbildningen i USA. Bildkälla: Sivert Windh sig vidare till Norge, där han deltog i sabotage av tyska transporter i krigets slutskede. Militärt är det osäkert hur mycket NORSO:s järnvägssabotage i mellersta Norge betydde. Den politiska betydelsen blev dock desto större man signalerade USA:s långsiktiga intresse inte bara för Norge utan även Sverige, vars territorium vid flera tillfällen användes av NORSO. William Colby skulle återkomma till Sverige 1951 och arbeta med svenska stay-behind, hemliga motståndsnätverk som skulle aktiveras i händelse av en sovjetisk invasion. NORSO-sjukvårdaren Robert Anderson överlevde inte norgeoperationen. Planet han skulle hoppa från kolliderade med ett fjäll. Både Fred Johanson och Sivert Windh kom tillbaka till USA. Vikingar vaktade Hitlerguld Hur gick det då för de övriga vikingarna i krigets slutskede? Från att ha fungerat som vanligt infanteri fick bataljonen våren 1945 särskilda uppgifter: att spåra upp Det övades en hel del med snöskor inom bataljonen. Bildkälla: Sivert Windh

6 Vikingar under rast. Bildkälla: Sivert Windh nazistiska partifunktionärer. Delar av Vikingbataljonen var med om att befria Buchenwald med dess koncentrationsläger. Den 12 april 1945 betroddes bataljonen med att flytta en tredjedel av den tyska statens guldreserv samt flera konstskatter som stulits av tyska ockupationsstyrkor. Uppenbarligen litade man på vikingarna och så vitt känt ska ingen av dem ha berikat sig. Vid Norges kapitulation skickades bataljonen att delta i avväpnandet av Wehrmacht-styrkorna där. Äntligen Norge! En lång serie av parader och festligheter vidtog. Efter krigsslutet erhöll Windh amerikanskt medborgarskap, vilket man fick som frivillig efter en honorable discharge alltså efter hedersamt genomförd tjänstgöring. Han slog sig ned i USA och ändrade sitt förnamn till Ron, efter sitt mellannamn som var Rune. Tiden vid OSS blev min nyckel till rymdindustrin. Som tack för min krigsinsats fick jag gratis utbildning till rymdingenjör av den amerikanska regeringen en möjlighet som jag nog inte skulle ha fått i Sverige. Christer Fuglesang i all ära, men den verklige svenske rymdpionjären var Ron Windh, som föddes 1922 i Hässleholm. Windh sköt upp raketer till omloppsbana långt innan Fuglesang ens börjat på dagis. Den 7 februari 2007 avled Windh efter en tids sjukdom. Enligt hans sista vilja begravdes hälften av hans aska i Kalifornien och hälften i Hässleholm. Du kan besöka hans grav där, på Östra Begravningsplatsen. Som du säkert redan har räknat ut kommer det en bok med fler uppgifter om Sivert (Ron) Windh, men det dröjer något år till. Innan dess lär det visst gå att beställa en film om 99. infanteribataljonen, Vikingbataljonen. Det tänker jag göra. För Sivert Windh slutade tjänstgöringen i Vikingbataljonen med att han sårades under striderna i Belgien På bilden ses amerikanskt infanteri och en M4 Sherman under framryckning i Belgien den 9 september BILDKÄLLA: US Army