Garnisons- och Luftvärnsmuseet, 91: an museet, 1 juni

Transkript

1 DRÄNGSERED Garnisons- och Luftvärnsmuseet, 91: an museet, 1 juni Vi var 73 personer som träffades utanför LV6, tidigare I16. Gullbrandstorp Motionsgrupp var värdar och vi besökte Garnisons och Luftvärnsmuseet. Då vi var så många fick vi dela upp oss i tre grupper för att få en guidad visning av museet. Vår guide Andreas hälsade oss välkomna och i avvaktan på att komma in i museet gick vi ned till Överstelunden, där regementscheferna hade som sed att plantera ett träd när de avgick som regementschef. Garnisons- och Luftvärnsmuseet drivs som en ideell förening med följande medlemmar: Halmstads kommun, Luftvärnsregementet Lv 6, Hallands Konstmuseum, Hallandsregementes och Hallandsbrigadens kamratförening samt Luftvärnsregementets kamratförening.

2 Museet är medlem i Sveriges Militärhistoriska Arv (SMHA), som är ett nätverk bestående av 25 statliga och statligt stödda museer som förvaltar militärhistorien. Samtliga lyder under myndigheten SFHM, Sveriges försvarshistoriska museer. På Garnisonsmuseet fick vi ta del av historiska föremål, uniformer, vapen, lokala och världsomspännande berättelser och människors livsöden! Här görs blandade nedslag i garnisonens historia, med förgreningar långt ut i det civila samhället. 5 km öster om Halmstad, i Skedalahed, förvaltas även Sveriges statliga rikssamling av Luftvärnskanoner. Samlingen ägs av Armémuseum och visas vid bokade besök samt vid öppet-hus-dagar.. Samlingen finns i tre stora magasin i Skedalahed och innehåller samtliga pjäser som använts inom svenskt luftförsvar under hela 1900-talet, både svensktillverkat och importerat. Den är en historiskt spännande resa i teknisk utveckling, via första och andra världskriget och det efterföljande kalla kriget. På så vis skildrar samlingen världshistoria, men utgör även ett unikt inslag i svensk industrihistoria Garnisonsmuseets samling består av föremål från Västgöta-Dals och Hallands regementes historia. Här fick vi ta del av allt från persedlar från 1800-talet till fältövningsmateriel från Finska vinterkriget. Finlands sak är vår. Hela Sverige engagerade sig i grannlandets kamp mot ryssarna under andra världskriget. Många halländska familjer tog emot finska krigsbarn, lokala konstnärer som Arvid Carlsson skapade isskulpturer på Halmstads torg för att samla in pengar och andra gick med i frivilligarmén. En stor person var Orvar Nilsson (född på

3 Heagård 1919) som efter sin frivilliginsats ägnade en stor del av sitt liv till att värna minnet om det som hänt. Hans samlade fotografier, medaljer, utmärkelser, uniformsföremål och kuriosa finns att se på Garnisonsmuseet. Idag är för övrigt Halmstads kommun vänkommun med finska Hangö, dit dessa band är starka. Musikkåren. Hallands Regementes Musikkår har varit ett berikande inslag i Halmstads blomstrande musikliv. Historiskt sett var militärmusiken först ett viktigt verktyg i strid, där signaler av olika slag styrde trupperna. Med tiden kom kårmusiken att utvecklas i ceremoniella och underhållande syften och blev ett uppskattat kulturinslag i samhället vilket många minns än idag. I museisamlingen finns äldre instrument, noter och grammofonskivor med militärmusik från hela världen. Mörckes reseskildringar. I seriefiguren 91:ans värld möter vi General Bääfenhjelm. Förgrundsgestalten till karaktären var i verkligheten Hallands Regementschef Bror Birger Emil Mörcke ( ). Men det är inte för 91:ans skull vi lyfter fram Mörcke. Han var en historiskt intressant person. Vid första världskrigets utbrott 1914 utsågs han till Sveriges försvarsminister. Som pensionär bosatte han sig på Varbergs fästning och gjorde starka avtryck i det sociala livet. Men han var främst en äventyrlig resenär som reste halva jorden runt. Allt han upplevde skrev han ner i tre magnifika, handskrivna böcker om vardera 600 sidor. Böckerna och en stor mängd vykort och fotografier finns på Garnisonsmuseet. 91:an Karlsson Rudolf Petersson, skapare av serien: En beväringsmans upplevelser och äventyr (numera 91:an), gjorde värnplikten vid Hallands regemente som är förebilden för Klackamo Hed, där 91:an, 87:an och de andra i serien 91:an gör lumpen. Seriefiguren 91:an är kanske Sveriges mest kände soldat och ett berömt kännetecken för Halmstad han står staty på Storgatan. Serien skapades 1932 av Rudolf Petersson som på 1920-talet arbetat i USA och plockat upp trenden med Walt Disney. Peterssons serievärld skapades ur hans erfarenheter från värnplikten vid I16 på Hallands Regemente. Likaså inspirerades seriens persongalleri av människor som han mött här, flera av dem gott och väl identifierade. Garnisonsmuseet har en mängd originalteckningar ur denna illustrationshistoria samt kuriosa föremål. Tidningen 91:an ges ut av Egmont förlag och utkommer varannan vecka.

4 Hallands regemente I 16 och I 16/Fo 31, före 1902 Västgöta-Dals regemente, var ett svenskt infanteriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1624 och Förbandet var från 1906 förlagt inom Halmstads garnison i Halmstad i Hallands län. I och med indelningsverkets upphörande genom 1901 års härordning, beslutades att Västgöta-Dals regemente 1902 skulle påbörja att lämna sina rotar och flytta till Halland. I och med att regementet flyttade från Västergötland till Halland kom namnet att ändras den 1 januari 1902 till Hallands regemente (I 16). Vid samma tid omlokaliserades den ena av regementets bataljoner till Skedalahed, sju km öster om Halmstad, där tidigare Hallands bataljon (I 28) övats. År 1906 övergavs regementets gamla mötesplats på Grunnebo hed, då hela regementet flyttade in i nybyggda kaserner i Halmstad den 1 oktober. Den 4 maj 1907 högtidlighölls inflyttningen genom en ceremoni. Fast regementet sedan år 1906 låg i landskapet Halland behöll man landskapet Västergötlands färger (svart och gult) under en längre tid. I juni 1952 tilldelades regementet en ny fana och regementet fick med det Hallands färger (blått och vitt). I samband med den så kallade OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, kom Hallands regemente att slås samman med Hallands försvarsområde (Fo 31) och organiserades från och med den 1 juli 1975 som ett försvarsområdesregemente med förbandsbeteckningen I 16/Fo 31. År 1994 avskildes regementets brigad och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S), under namnet Hallandsbrigaden (IB 16). Vid samma tidpunkt omlokaliserades Göta luftvärnskår (Lv 6) från Göteborg till Halmstads garnison. Regementet och brigaden avvecklades den 30 juni 2000 genom försvarsbeslutet 2000 och kasernerna övertogs av Luftvärnsregementet (Lv 6). Sveriges enda luftvärnsregemente Lv 6 ligger i Halmstad vars uppgift är att vara ett skydd mot hot från luften, som fientliga helikoptrar, flygplan, granater eller raketer. Galgberget Sedan var det dags för korvgrillning och Tipspromenad på Galgberget.

5 Det var många som hade 10 och 11 rätt på tipset och priserna räckte till. Galgberget är en rullstensås och ett motions- och friluftsområde norr om stadskärnan i Halmstad. Galgberget har fått sitt namn från den galgbacke och avrättningsplats som fanns här. De tidigaste beläggen för användning av åsen som galgbacke är från 1600-talet: På några kartor från denna tid har galgbacken markerats med en tecknad galge. Dock anser historiker det troligt att berget använts som galgplats redan tidigare. Det äldsta skriftliga belägget för avrättningsplatsen är en uppgift från 1619 om att mästermannen fick 15 mark i ersättning för att han brände Kirstenn Niels Mougensenn "paa bierget". Den sista avrättningen lär ha skett någon gång på 1850-talet, men det finns inte längre några spår kvar av galgplatsen, endast namnet lever kvar. Skog planterades på berget på 1860-talet på initiativ av jägmästaren Carl-Gustaf Noreen. Brandgator anlades 1882 som utgör skogsvägar i området, bland annat Noreensvägen efter jägmästaren. Det finns även ett 13 meter högt utkikstorn på Galgbergets högsta punkt Klyftehög. Tornet stod klart sommaren 1897 till en kostnad av kronor. Tornet öppnades för allmänheten som utkiksplats och övriga utrymmen blev bostad åt skogvaktaren. Under andra världskriget placerades en luftvärnskanon på taket till utkikstornet. Tack till Gullbrandstorp Motionsgrupp som var värdar för denna utflykt.