Den dolda rikedomen utvecklar Rwanda

Transkript

1 Den dolda rikedomen utvecklar Rwanda Högteknologi är inte alltid svaret för att förbättra saniteten och föra utvecklingen framåt. I Rwanda är det enkla ekologiska torrtoaletter som gäller som ger bättre hälsa, miljö och matproduktion. Text & bild Helena Karlsson Genom att ha olika åkerlappar, med och utan gödsel, kan Claver Nzitabakuze visa andra bybor hur bra det växer med fekaliekompost och urin från ecosan. Claver Nzitabakuze stiger ut i den blom mande potatisåkern och tar upp en näve jord, med tydliga delar av kompost från toaletten. Som en vacker kuliss reser sig en vulkan i bakgrunden och borta på vägen kikar några barn nyfiket på oss. Det här är rikedomen som folk inte vet att de har tillgång till, säger Claver. Det känns lite som en reklamaffisch, med ett viktigt budskap och en strålande bra slogan. Rikedomen handlar om ecosan, ekologisk sanitet, där natur och människa möts i ett kretslopp som också skapar mer mat och möjlighet till utveckling. Med hjälp av enkla urinsorterande torr toaletter får man ett billigt och mycket bra gödsel, och samtidigt förbättras hygien och miljö. Urin och komposterade feka lier används på åkrarna och ökar lönsamheten för de fattiga bönderna. Det behövs, i hela Rwanda, och inte minst här i distriktet Burera på gränsen till Uganda. Unicefs specialist på vatten och sanitet, Phocus Ntayombya, förklarar att befolk - nings trycket är stort, liksom fattigdomen och bristen på sanitet. Här är tecknen på fattigdom tydligare än i huvudstaden Kigali barnens kläder är trasigare, och kvinnorna får gå längre för att hämta vatten. Liksom i många länder i Afrika är utmaningarna stora, men det finns också många lösningar, och många hjältar. Några av dessa hjältar är mina guider i byarna i dessa höglänta bergstrakter, dit turister oftast åker för att besöka de dimhöljda bergens gorillor. En av mina hjältar heter Charles Kubwayo, rektor på en secondary school, med ett brinnande engagemang för att sprida konceptet ecosan till familjerna här. Han visar mig in på gården till ett hus i byn Mutarav. Några barn kommer springande, och under ett tak står tre kor och idisslar. Här bor elva personer, släkt på ett eller annat sätt efter folkmordet 1994 har många Längs stora vägen mellan Kigali och Musanze i norr finns 28 allmänna urinsorterande torrtoaletter liknande den här. Theresie Uwimana är stolt över familjens nya toalett. Barn är också en viktig målgrupp när man vill förbättra hälsa och miljö, det inser både regeringen och organisationer. 24 cirkulation

2 Utlänningar deltar i planering och byggen men det är sällan de tänker på vem som ska ta hand om det hela sedan, och sköta underhållet öppnat sina hem för dem som förlorade sina familjer. Längst in på gården finns den nybyggda toaletten, och frun i huset öppnar stolt dörrarna till de tre båsen. Liksom de flesta toaletter i Rwanda är det sådana där man står på huk, men dessa har två hål ett för kiss och ett för bajs. Det är en vacker toalett, säger Theresie Uwimana leende. Hon visar hur man ska ta lite aska från ett fat och strö i toaletten efter förrättat behov. Toaletterna ses efter dagligen för att hålla rent, och hålla koll på när behållare för urin och fekalier blir fulla. Fekalierna läggs på en kompost och blandas med gräs, jord och aska som torkar upp massan, höjer ph-värdet och oskadliggör patogener. Efter sex månader får man en humus-liknande jord. Urinet, blandat med vatten, blir ett snabbverkande kvävegödselmedel. Gödslet från toaletterna blir också en värdefull källa till fosfor något som världen snart får brist på påpekar forskare i USA och Europa. Hur man bygger och sköter en urinsorterande torrtoalett fick hela familjen lära sig av Charles, berättar Theresie som går bort till vattentunnan och tvättar händerna, noga, noga. Theresie och andra kvinnor spelar en avgörande roll för att lyckas med satsningar på sanitet. Kvin - norna, som än så länge fortfarande har störst ansvar för barn och hushåll, är de som först märker när barnen blir sjuka av smittor som sprids. När kvinnorna får kunskap om hur detta kan förhindras når man långt, det är FN och utvecklingsorganisationer eniga om. Jordbruket har blivit så bra med hjälp av gödslet från toaletten, säger Theresie och beskriver det frodiga sorghumfältet. Theresie Uwimana är inte ensam om sin entusiasm. I Burera-distriktet har det byggts över 500 ekologiskt hållbara toaletter de senaste fyra åren i byarna, och även längs den stora vägen från Kigali finns offentliga toaletter där konceptet tillämpas. Att ecosan fungerar så bra just här i Burera-distriktet har flera förklaringar. En av dem handlar om geologi. En liten bit under matjorden finns nämligen lavasten, som på många ställen ligger helt i dagen, och ser ut som ihoppressad lera som nyss har stelnat. Likt småländska stenmurar slingrar sig murar av just lavasten mellan de små åkrarna med potatis, majs och bönor. Här är det besvärligt att gräva djupa hål för latriner, den vanligaste toalettlösningen i Rwanda. En torrtoalett uppbyggd på en avsats passar bättre. Man slipper latriner som förorenar grundvattnet, och när folk inser att det som hamnar i toaletten kan ge både mer mat och pengar är det lätt att förstå att intresset ökar. Jag var den första här i trakten som använde ecosan, berättar Claver.» cirkulation 25

3 Med ekologisk sanitet blir människor medvetna om naturens kretslopp. I Burera används urinsorterande torrtoaletter där bajset samlas i tunnor, och urinet rinner ner i en enkel dunk. Fekalierna komposteras i ett halvår, blandat med aska, gräs och jord. Komposten och urinet blir till bra, och billigt, gödsel. För Claver Bazirake har vinsten för en bananstock femdubblats.» År 2004 började han använda sin nya toalett och den gödsel den producerade. Han upptäckte snart att fälten som gödslats med både urin och komposterade fekalier gav bra skördar. Oerhört mycket bättre än de som inte gödslar alls, och lika bra som de som hade fått konstgödsel. Jag har demonstrationsfält för att visa andra bybor hur olika det blir, beroende på hur man har gödslat, säger Claver och pekar på åkern med några taniga små potatisplantor. Så här ser många åkrar ut, för dem som inte kan betala rwandiska franc (cirka 13 kronor) för en liter konstgödsel. Att köpa en dunk med 20 liter urin från en offentlig urinsorterande torrtoalett kostar däremot bara 300 rwandiska franc. Har familjen en egen toalett blir gödslet en ren än att bara bli av med avloppet. Lösningar som utgår från vanliga människors verklighet kan förbättra miljö och hälsa och dessutom bli ett verktyg för demokrati och en förbättrad livssituation. Att använda högteknologiska lösningar på landsbygden för att lösa vattenoch sanitetsfrågor, vore inte alls bra, menar Eugène Dusingizumuremyi, VA-ingenjör och lärare vid KIST (Kigali Institute of Science and Technology). KIST bildades 1997 som ett svar på den skriande brist på ingenjörer som rådde i landet. En stor del av landets högutbildade personer dödades helt enkelt under folkmordet 1994, eller flydde från landet. Idag satsar staten mycket på att utbildning, på alla nivåer, ska vara tillgänglig för alla. Eugène påpekar att det idag görs mycket satsningar i Rwanda där man får hjälp från utländska biståndsorganisationer och företag. Ofta högteknologiska lösningar som kostar mycket pengar. Utlänningarna deltar i planering och byggen, men det är sällan de tänker på vem som ska ta hand om det hela sedan, och sköta underhållet. Det kräver både utbildning och pengar. Ett av målen i den nationella utvecklingsplanen är att bygga ett reningsverk i Kigali. I huvudstaden är det betydligt fler som använder WC, och här finns moderna hotell och köpcentra. Idag används främst septitankar som deponeras i en slamdamm. Vissa hotell har egna minireningsverk, där vattnet sedan används för bevattning eller spolas ut i dagvattnet. Även industrier» Jag tror verkligen på ecosan, säger VA-ingenjören Eugène Dusingizumuremyi. I början av december anordnade han en regional kurs för att sprida erfarenheter kring ekologisk sanitet. bonus. Medelinkomsten för en familj här är ungefär rwandiska franc, 65 kronor. Det mesta som odlas används i det egna hushållet, om något blir över kan det säljas på marknaden. Att få högre avkastning innebär alltså en stor skillnad. Förut fick jag tre ton potatis på en säsong nu blir det sex ton, säger Claver. När man arbetar med VA-frågor i ett land som Rwanda blir det ännu tydligare än i Sverige att VA handlar om mycket mer EcoSanRes hittar anpassade lösningar Rwanda är ett av de länder i Afrika, Asien och Sydamerika som deltar i miljö- och utvecklingsprogrammet Eco- SanRes (ecological sanitation research). EcoSanRes stöds av Sida, och drivs av SEI, Stockholm Environ ment Instiute, under ledning av Gunilla Brattberg. Programmet vill sprida och utveckla hållbara lösningar för sanitet i stad och landsbygd med hjälp av globala nätverk och regionala noder, med speciellt fokus på återföring av näringsämnen från sanitetssystemet till odling, så kallad ekologisk sanitet. En viktig del i EcoSanRes är att hitta anpassade lösningar för lokala förhållanden när det gäller allt från geo logi och klimat till kultur. EcoSanRes är ett sätt att jobba mot FN:s sjunde så kallade Millen niemål som säger att andelen människor som saknar tillgång till rent dricks vatten och sanitet ska ha halverats till år Idag lever 2,6 miljarder människor utan tillräcklig sanitet något som uppmärksammats under 2008, International Year of Sanitation. En viktig del i ecosan är lokal anpassning. I Rwanda används en enkel urinsorte - rande torrtoalett, av stå-på-hukmodell. 26 cirkulation

4

5 Rwanda är ett tättbefolkat land, och även i huvudstaden Kigali använder de flesta latriner. Att lösa sanitetsfrågan i Kigali är en av punkterna i regeringens långsiktiga Vision 2020.» 28 cirkulation måste förbehandla sitt avlopp, men lagstiftningen saknar utrymme för sanktioner och myndigheterna har dålig koll på hur reglerna följs. Behovet är stort av att hitta en VA-lösning men det måste det göras på rätt sätt, menar Eugène. Länder som Rwanda anlitar ofta folk utifrån men de tar inte alltid hänsyn till vårt annorlunda klimat, geologi och lokala förutsättningar. För stora delar av Rwanda är vattentoaletter och storskaliga avloppslösningar varken realistiskt eller ens önskvärt. Eugène beskriver hur många rwandier drömmer om ett fint hus, och en av symbolerna för rikdom är en fin WC. Jag behöver inte högteknologi och en WC som ändå kommer sluta fungera om några år, säger Eugène som själv har en enkel latrin i sitt hus. Han har sett alldeles för många exempel på WC som blir obruk - bara och riktiga smittohärdar för att det sak - nas vatten. Även ekologisk sanitet kan mot - verka sitt syfte om toaletten inte sköts på rätt sätt, men tack vare enkelheten är för - utsättningarna goda för att det kan lyckas. I Rwanda, och framförallt grannlandet Uganda, finns företag som tillverkar ecosan-toaletter. Det är bättre att gynna en lokal produktion än att vi köper saker från Europa eller Kina, påpekar Eugène. Men vi vill gärna ta del av erfarenheter av hållbar sanitet från exempelvis Sverige. Eugène efterlyser anpassad teknologi för de omständigheter som råder, och det är också något som han utbildar sina blivande VA-ingenjörer i. Den statliga strategin för sanitet satsar också lågteknologiska lösningar på landsbygden, där hållbar sanitet förespråkas. Regeringens långsiktiga plan för utveckling i landet är välkänd: Ovanför dörren till en liten restaurang sitter en handmålad skylt Restaurant Vision Visionen säger bland annat att om 12 år ska alla rwandier ha tillgång till drickbart vatten och sanitet. Med tanke på hur långt man har kommit på de 14 år som gått sedan Rwanda var ett öppet sår, med en miljon människor dödade i folkmordet, känns inte visionen helt orealistisk. Men då gäller det också att hitta lösningar som passar det här samhället, och där rwandierna själva driver utvecklingen framåt. Vi hoppar in i bilen och åker vidare. Längs de slingrande vägarna går män och kvinnor med hackor och spadar i händerna. På flera håll gräver man dagvattendiken eller samlar skräp. Det är sista lördagen i månaden, och dags för umuganda. Enligt traditionen i Rwanda är det då alla hjälps åt för att hjälpa sjuka, bygga skolor, vägar eller hållbara toaletter. Satsningen på ecosan bygger just på delaktighet hos folk i byarna, enligt konceptet PHAST Parti - ci patory Hygiene and Sanitation Transfor - mation. Lokala myndigheter och organisationer som Unicef jobbar tillsammans för att lära ut god hygien och enkel miljöteknik. Ofta med hjälp av teckningar, som kan förstås även av den som inte kan läsa. En central del i ecosan-konceptet är utbildning om handtvätt. Vid varje nybyggd toalett som vi besöker, offentlig och privat, finns en vattentunna eller dunk, och tvål. En av de smartare lösningarna är där man leder regnvatten från stuprännan på toalettaket ner i en vattentank. Mina guider Charles Kubwayo och Vincent Ntezi - mana berättar att mycket handlar om folkbildning. De ser dagligen bevis på hur det faktiskt går att komma tillrätta med problem som dålig sanitet och hälsa genom att låta människor bli delaktiga. Även om staten och organisationer som Unicef står för viss finansiering vid byggen av ekologiskt hållbara toaletter är det byborna själva som bär dit stenar och bygger. I Burera-distriktet har man satsat mycket på att lära folk att tvätta händerna, berättar Vincent Ntezimana, till höger. Jämfört med granndistrikten är det färre som blir sjuka av diarré och masksjukdomar.

6 Det är deras eget projekt, fastslår Vincent. Solen som har gassat under dagen börjar så smått ge vika för mörka moln bakom bergstopparna. Det är regnperiod och på eftermiddagen får man räkna med regn. Men vi hinner med ett besök på Gitare secondary school, där 500 elever går. En kort man med stort leende möter mig Claver Bazirake, vaktmästare och allt-i-allo på skolan vet att jag ska komma på besök och han är ivrig att visa upp sin stolthet; den lilla biogasanläggningen som han sköter sedan ett år tillbaka. Från raden med torrtoaletter leds kiss och bajs ner till två kammare. Efter två veckor har det bildats biogas, som sedan leds via rör några meter bort till ett litet hus. Claver tar med mig in i köket och tänder gasplattan. Här lagar han mat åt grabbarna på skolan, förklarar han. Tillbaka ut igen, där Claver visar upp sina odlingar med majs, potatis och tomater. Jag lägger restprodukterna på majsen, säger han och berättar hur bra det växer. Claver älskar sin biogasanläggning och han älskar ecosan. Mellan två hus växer en bananplanta med en bananstock. Clavers små odlingar ger honom ett välbehövligt tillskott till den egna kassan. Förut fick jag franc (13 kronor) för en bananstock nu får jag 5 000, säger Claver och ler brett. Den 50-kronorsvinsten betyder för en person som Claver en möjlighet till att själv ta sig ur fattigdom, samt stolthet och självkänsla. På Unicefs kontor i huvudstaden Kigali har vatten- och sanitetsexperten Phocus Ntayombya också sett kraften Med ekologisk sanitet sluts kretsloppet. Vaktmästaren Claver Bazirake på skolan i Gitare sköter den lilla biogasanläggningen, där gasen från toaletterna används vid matlagning, och restprodukterna gödslar Clavers odlingar. hos skolvaktmästaren. Jag får följa med dr Phocus till byar i andra delar av landet och lära dem hur man använder ecosan, säger Claver och fyrar av ännu ett leende. Och jag förstår att Claver är den bästa lärare och förespråkare för hållbar sanitet som det går att hitta. Eller som dr Phocus uttrycker det: Han är min mästare. Rwanda stora framsteg på kort tid Rwanda, stort som Småland, ligger mitt i Afrika mellan Tanzania, Uganda, Kongo och Burundi. Landets 9 miljoner invånare försörjer sig främst på enklare jordbruk. En snabb befolkningsökning och ökad konkurrens om odlingsbar mark är en bidragande orsak till de oroligheter som ägt rum i landet. Rwanda kallas för de tusen kullarnas land. 42 procent av befolkningen har tillgång till adekvat sanitet, och 74 procent har tillgång till rent vatten. År 1994 ägde ett folkmord på en miljon människor rum. Folken tutsier och hutuer har samma språk, religion och kultur. Minoriteten tutsier var traditionellt ett högre stående herdefolk och hutuerna bönder. Kolonialmakten Belgien betraktade landet med rasbiologiska ögon och förstärkte skillnaderna mellan grupperna och gav en mängd privilegier åt tutsierna. Efter självständigheten 1962 växte en hutunationalistisk politik fram. Under 1990-talet stödde regeringen milisen Interahamwe, och spred effektiv propaganda mot tutsier i tidningar och radio. När folkmordet star tade i april 1994 gick allt snabbt Rwanda är ett välorganiserat land. Under tre månader lemlästades, våldtogs och döda des en miljon tutsier och tutsi vänliga hutuer. FN klassade detta som inbördeskrig och ingrep inte. Folkmor det fick sitt slut i juli 1994 då rebellerna RPF besegrade regeringen. FN har i efterhand sagt att man svek Rwanda. Rwanda är idag ett av Afrikas mest stabila och säkra länder. President Paul Kagames parti RPF har genomfört stora reformer och enorma satsningar på försoning. Rwanda får stöd från exempelvis Världsbanken och svenska Sida och många bedömer att Rwanda gjort stora framsteg på mycket kort tid. cirkulation 29