Riktlinjer för läkarprogrammet

Transkript

1 Senast reviderad Riktlinjer för läkarprogrammet Programnämnden för läkarprogrammet

2 Innehåll Förord... 4 Organisation... 5 Övergripande utbildningsorganisation inom KI... 5 Läkarprogrammets organisation... 5 Organisationsöversikt... 5 Programnämnden (PN)... 6 Programrådet (PR)... 6 Institutionerna... 7 Verksamhetschefer och vårdenheter... 7 Kommittéer och kollegier under PN/PR... 7 Lärarnas uppdrag och kompetensutveckling... 8 Att vara lärare på läkarprogrammet... 8 Lärarnas pedagogiska kompetensutveckling... 9 Uppdrag som kursansvarig lärare... 9 Examinator för en kurs Handledning av examensarbete Principer för resursfördelning Utformning och innehåll En helhet med 7 teman och tydlig progression Nivåsatta lärandemål Valbara fördjupningskurser (studentvalda kurser, SVK) En termins examensarbete Examinationsformer, integrerad del-, slutexamination och lärandeportfölj Integration mellan basvetenskaplig kunskap och klinisk kompetens Primärvården som arena Professionell utveckling och stöd av mentor Vetenskaplig utveckling, och möjlighet till parallell forskningsintroduktion Systematisk indelning i 12 funktionssystem Problemorienterad kärna av 107 integrerande uppgifter Forskningsprocessen som pedagogisk grund Studentaktiverande undervisningsformer Interprofessionell undervisning Internationella utbyten Styrdokument regler och rättigheter Övergripande styrdokument Utbildningsplanen Kursplaner Övergångsregler vid byte av utbildningsplan Besluts- och delegationsordning för Karolinska institutet Arbets- och delegationsordning från styrelsen för utbildning (US) Arbets- och delegationsordning samt riktlinjer för läkarprogrammet Regler och riktlinjer avseende enskilda studentärenden Generellt om beslut Beslut och riktlinjer om antagning, tillträde, kursval, studieuppehåll och individuell studieplan Beslut och riktlinjer om obligatorier, examination och tillgodoräknanden Utbildningens kvalitet och utvärdering Utvärderingsformer vid läkarprogrammet Pedagogisk profil och värdegrund

3 Läkarprogrammets pedagogiska profil Värdegrund Referenser

4 Förord Gällande riktlinjer avseende det praktiska genomförande av läkarprogrammet vid Karolinska institutet har samlats i ett dokument för att ge aktuell, lätt tillgänglig och enhetlig information som stöd för kvalitet och pedagogisk utveckling av programmet. Skriften riktar sig till både lärare och studenter i syfte att skapa en medicinsk utbildning på högsta nivå. Riktlinjerna uppdateras och godkänns kontinuerligt av programnämnden och senaste version finns på programwebben: Om du finner att något saknas eller är felaktigt kontakta gärna mig eller någon av läkarprogrammets handläggare, se kontaktuppgifter på programwebben: Stockholm Programnämnden för läkarprogrammet Gunnar Nilsson Programdirektor 4

5 Organisation Övergripande utbildningsorganisation inom KI Styrelsen för utbildning (US) är huvudansvarig för all utbildning vid Karolinska institutet. Ordförande är dekanus för utbildning. Styrelsen övergripande ansvar för utbildning beskrivs närmare i Besluts- och delegationsordningen. Den finns tillgänglig på Internwebben: Styrelsen för utbildning ska: fördela utbildningsuppdrag till institutionerna. ansvara för pedagogisk utveckling och förnyelse. utveckla och befästa studenternas ställning som en integrerad del av KI och stärka deras möjligheter till inflytande över utbildningarna. ansvara för lärarnas fort- och vidareutbildning. utveckla infrastrukturen för utbildningsverksamheten. utforma system för utvärdering och kvalitetssäkring. följa utvecklingen i omvärlden inom utbildningsområdet. Läkarprogrammets organisation Organisationsöversikt US Programnämnd PIL SSK LINK Utvärdering Pedagogisk utveckling Programråd SVK Tema Kollegium 1 Tema - ordförande Tema Kollegium 2 Temaordförande Tema Kollegium 3 Temaordförande Tema Kollegium 4 Temaordförande Tema Kollegium 5 Temaordförande Tema Kollegium 6 Temaordförande Tema Kollegium 7 Temaordförande PV-kollegium PU-kollegium PU VetU-kollegium Examenskommitté Institutioner med kursansvar och GUA GUA Figur 1. Översikt över läkarprogrammets organisation. 5

6 Följande kommittéer i figuren lyder direkt under Programnämnden; Urvalskommittén för prov- och intervjubaserad antagning till läkarprogrammet (PIL), Studiesociala kommittén (SSK), Läkarprogrammets internationella kommitté (LINK). Under programrådet arbetar kommittén för Studentvalda kurser (SVK) samt kommittéer/arbetsutskott för pedagogisk utveckling (PedU) och för utvärdering (KU). Följande kollegier ses i figuren: Kollegiet för primärvård (PV), Kollegiet för professionell utveckling (PU), Kollegiet för vetenskaplig utveckling (VetU), Kommittén för integrerad examination (Examenskommittén). Se vidare nedan. Programnämnden (PN) PN är beställare av utbildning och är därmed det högsta beslutande organet inom läkarprogrammet. PN arbetar på uppdrag av US. PN består av en ordförande och en programdirektor som båda är utsedda av US. Vidare av 3 lärar- och 2 studentrepresentanter. Två av lärarrepresentanterna är utsedda av US på förslag av PN-ordförande. Den tredje utses av Stockholm läns landsting. Medicinska Föreningen (MF) utser studentrepresentanterna. Till PN kan personer adjungeras. Programnämndens ansvarsområden finns i Arbets- och delegationsordningen, som publiceras på Utbildningsavdelningens webbsida: Sammanfattningsvis ska PN besluta om: förslag till utbildningsplan fastställande samt revidering av kursplaner programövergripande och programspecifika riktlinjer förslag till US avseende fördelning av undervisningsuppdrag och resurser till institutioner kursutbud för valbara kurser Vidare ansvarar PN i sammanfattning för att: utveckla, utvärdera och kvalitetssäkra programmen, inklusive att utarbeta handlingsplaner för kvalitetsutvärdering, internationalisering utforma tydliga utbildningsuppdrag till institutionerna i enlighet US riktlinjer och med hänsyn till målen i utbildningsplanen samt följa upp dessa uppdrag följa upp programnämndens övergripande resurser samt programmens ekonomi kontinuerlig uppföljning av studieaktiviteter samverka med studentavdelningen avseende rekryteringsåtgärder följa upp de kursvärderingar som institutionerna genomför i relation till utbildningsplanen organisera programövergripande administration samråda med US vid förändring av fördelning och omfattning av den verksamhetsförlagda utbildningen köp av beställd utbildning genom att etablera kontakt med institution genomföra alternativt urval upprätta och förvalta programwebbar, och följa upp att det finns kurswebbar utarbeta verksamhetsplan och verksamhetsberättelse Programrådet (PR) Programrådet är programdirektorns (PD) rådgivande organ och bereder programspecifika frågor för beslut inom programnämnden (PN). Programrådet har utöver det ett operativt ansvar för programmet. Programrådet leds av PD och består av en temaordförande för programmets respektive sju teman. Vidare av en företrädare för Kommittén för studentvalda 6

7 kurser (SVK), Examenskommittén, Kommittén för pedagogisk utveckling (PedU), Kommittén för utvärdering (KU), primärvård (PV), professionell utveckling (PU), vetenskaplig utveckling (VetU) respektive två studentrepresentanter. Institutionerna Är utförare av utbildningsuppdraget och det är prefekten vid respektive institution som är ansvarig att utbildningsuppdraget genomförs såsom det beställts av PN. Om PN finner att en institution inte genomför sitt uppdrag kan uppdraget ges till en annan utförare. En institution är kursgivande institution och därmed ansvarig för kursen som helhet. Kurser genomförs vanligen i samverkan mellan flera institutioner och den kursgivande institutionen har ett administrativt samordnande ansvar. Institutionernas utbildningsuppdrag beskrivs i resursfördelningen: Institutioner ska i sammanfattning: planera, bemanna och genomföra institutionens kurser med genomtänkt pedagogik och adekvat kursinnehåll. samverka med övriga kurser inom programmen och andra institutioner. utveckla kurserna kontinuerligt utifrån kursutvärdering och i relation till utbildningsplanens mål och krav på integration och progression. utveckla och premiera lärarnas ämneskompetens och pedagogiska förmåga. samverka interprofessionellt med andra utbildningar. samverka med verksamhetschefer för att planera, genomföra och följa upp den. verksamhetsförlagda utbildningen så att den håller säkerställd kvalitet. examinera studenterna. genomföra och ta del av kursutvärderingar samt återföra sammanställning av resultaten till studenter och programnämnd. se till att det finns kurswebbar med uppdaterad, lättillgänglig och relevant information. se till att kursplaner vid behov revideras i Selma. erbjuda studenterna en bra studiemiljö. tillgodose studentinflytandet på institutionsnivå. Verksamhetschefer och vårdenheter För verksamhetsförlagd utbildning har verksamhetscheferna ett uppdrag som definieras i ALF avtalet som kan sammanfattas enligt nedan. Verksamhetschefer och vårdenheter ska tillhandahålla: pedagogiskt och fackmässigt kvalificerade kliniska handledare. ett relevant patientunderlag i förhållande till kursinnehållet. en effektiv studiemiljö för studenterna inklusive tillgång till nödvändig utrustning. utbildningsplatser i tillräcklig omfattning. Kommittéer och kollegier under PN/PR Temakollegier Utbildningen är indelade i teman med syftet att tydliggöra undervisningsblock som bygger upp en progression under programmet. Ett temakollegium består av kursansvariga och momentansvariga lärare från varje kurs som ingår i det aktuella temat, en representant för VetU, PU respektive PV samt minst en studentrepresentant. Även kursadministratörer bör delta i temamöten. Kollegiet leds av en temaordförande som är utsedd av PN på förslag av de 7

8 i temat medverkande institutionerna via prefekterna. Temaordföranden ingår även i PR (se ovan). Om temat huvudsakligen är basvetenskapligt ska en representant för kliniska kurser adjungeras och om temat är huvudsakligen kliniskt ska en representant för basvetenskap adjungeras som ämnesansvarig i en bredare bemärkelse. Temakollegier har till uppgift att samordna innehållet i de kurser som ingår i varje tema och samordna temat med programmet som helhet. VetU-, PU- och PV- kollegium Eftersom ansvaret för dessa områden ligger på en institution vardera är det den ansvariga institutionen som beslutar om sammansättning av kollegiet med beaktande att lämplig och funktionell representation. VetU-kollegiet ansvarar även för examensarbetet. Ordförande i respektive kollegium är den person som ansvarig institutionen utsett till studierektor för det aktuella området. PN fastställer ordförandeskapet. Kommittén för studentvalda kurser (SVK) Är underställd PN och utses av PN. SVK har 2 deltidstudierektorer som finansieras via medel relaterade till SVK. Kommittén/arbetsutskottet för pedagogisk utveckling (PedU) Kommittén har till uppgift att driva programmets pedagogiska utveckling, ordna lärardagar för programmets lärare mm. Kommittén/arbetsutskottet för utvärdering (KU) Läkarprogrammet måste kontinuerligt utvecklas där utredning visar att det är nödvändigt. Kommitténs uppdrag är att följa upp kursvärderingar och därtill relaterade kvalitetsmått med de aktiviteter som motiveras av dessa utvärderingar. Kommittén/arbetsutskottet för integrerad examination Kommittén är direkt underställd PN med uppgift att ta fram och driva programmets integrerande examinationer. Studiesociala kommittén (SSK) Är direkt underställd PN. Ordförande och medlemmar utses av PN. Läkarprogrammets internationella kommitté (LINK) Är direkt underställda PN. Ordförande och medlemmar utses av PN. PIL-antagningskommittén (Prov- och intervjubaserad antagning till läkarprogrammet) Utses av US men PIL:s verksamhet sker på uppdrag av PN. PN samordnar frågor kring antagningen via PIL-kommittén. Lärarnas uppdrag och kompetensutveckling Att vara lärare på läkarprogrammet Med lärare avses här samtliga personer som direkt eller indirekt bedriver undervisning av läkarstudenter till exempel i form av samordningsuppdrag, undervisning i alla former som seminarier, föreläsningar, teoretisk eller klinisk handledning. Att inneha en tjänst som professor, universitetslektor eller adjunkt på en institution inom KI innebär att man är 8

9 innehavare av en lärartjänst. Institutionerna är arbetsledare för lärarna. Inom sina tjänster kan de på uppdrag att prefekten vara: kursansvarig ansvara för en kurs som ges på en institution. momentansvarig ansvara för ett moment inom en kurs. lärare för enstaka utbildningstillfällen på en kurs. handledare för examensarbetet. De kliniska KI tjänsterna är oftast förenade med en överläkaranställning varvid en del av lönen betalas av kliniken där personen i fråga också förutsätts arbeta kliniskt. I de fall där en KI-anställd lärare har avsagt sig undervisningsuppdraget till förmån för forskning, klinik eller administrativt arbete kan en SLL-anställd person med motsvarande kompetens förordnas att vara undervisningsansvarig (studierektor). I sådant fall ska den SLL-anställda avlönas av KI via utbildningsmedel. Personen ska adjungeras till KI om uppdraget beräknas vara flerårigt. Om en SLL-anställd har förordnats för en lärarfunktion ska verksamhetschefen vara införstådd med att uppdraget innebär fullt ansvar för den funktionen som den KI-anställda läraren skulle ha haft. Kliniska assistenter (även kallade amanuenser) och kliniska adjungerade adjunkter avlönas av ALF-medel. Tid ska avsättas för deras utbildningsuppdrag i relation till kursens/momentens omfattning. Kliniska handledare utses av den som ansvarar för utbildningen på respektive klinik i samråd med verksamhetschefen. Handledning anses ingå i SLL-anställdas tjänster och ersättning för detta arbete tillfaller kliniken i form av ALFmedel. Grundutbildningsansvarig (GUA) bör finnas på varje institution. GUA utses av prefekt ansvarar på delegation av prefekt för utbildningsfrågor på grundnivå och avancerad nivå. I uppdraget ingår att vara mottagare och spridare av information. Vidare att vara kontaktperson för centrala KI-funktioner, såsom styrelsen för utbildning, programnämnder, studentrespektive utbildningsavdelningen och studentkårerna. Prefekten kan om så bedöms lämpligt delegera ytterligare övergripande ansvar för utbildningsfrågor vid institutionen till GUA. Lärarnas pedagogiska kompetensutveckling För att studenterna ska kunna uppnå goda studieresultat måste lärarnas kompetens vara tillräcklig för att målen med utbildningen ska uppnås. För KI-anställda personer ligger ansvaret för att lärarna har tillräcklig kompetens hos prefekten, respektive för SLL-anställda hos verksamhetschefen. I US uppdrag ingår att tillhandahålla kurser, workshops och motsvarande för att höja lärarnas pedagogiska kompetens. US beställer sådana kurser av CME (Center for Medical Education), MCC (Medical Case Center) och CKU (Centrum för klinisk utbildning). Kurser är tillgängliga för alla med lärarfunktion vid KI och SLL. CKUs högskolepedagogiska kurs riktar sig främst till lärare och handledare inom verksamhetsförlagd utbildning. Uppdrag som kursansvarig lärare I uppdraget ingår en pedagogisk, en samordnande och en administrativ funktion enligt nedan. Pedagogiska funktionen innebär att: ansvara för utformning av kursplaner. medverka i utveckling av undervisnings- och examinationsformer som främjar djupinlärning, självbedömning, kritiskt förhållningssätt, reflektion, kreativitet, och som överensstämmer med målbeskrivningen. 9

10 utvärdera kursen och att beakta inkomna resultat i fortsatt utvecklingsarbete enligt KI:s fastställda riktlinjer för utvärdering. samordna insatser för studenter med särskilda behov, t.ex. studenter med funktionshinder. Samordnande funktionen innebär att: ingå som ledamot i temakollegium. delta i temakollegiets arbete med att samordna ingående kurser i temat gällande innehåll, litteratur, studiematerial och examinationer, utvärdering m.m. sammankalla lärare inom kursen till lämpliga möten mellan studenter och lärare. bidra med fortlöpande rapporter till temakollegiet. Administrativa funktionen innebär att: delta i utformning av kursens ramschema. ordna schemaläggning och lokalbokning för kursen. kontinuerligt hålla kursens hemsida uppdaterad, inkluderande allmän information, schema (utlagd senast 2 veckor för kursstart), kursplan, kurslitteratur, studiehandledning och aktuell information om kursen. planera individuella studiegångar i samråd med studievägledaren. rapportering i LADOK genomförs. kursansvarig/examinator bedömer tillgodoräknanden enligt KI:s fastställda tillgodoräknandeordning. Examinator för en kurs Examinator av en kurs utses av prefekten på den kursgivande institutionen och meddelas PN. Läs mer om examinators ansvar och uppgifter, om examinationsriktlinjer och handledning för kursansvariga i examinationsfrågor här: Handledning av examensarbete Handledaren ska ha avlagd doktorsexamen eller motsvarande. Handledaren kan dock delegera del av den praktiska handledningen till personer i forskargruppen som saknar denna kvalifikation. Handledaren ska ha den kunskap och kompetens som krävs för att handleda ett specifikt projekt samt tillhandahålla rätt miljö och tillräckligt med resurser för att studenten ska kunna fullfölja projektet. Handledaren kan också vara en person från ett företag, förvaltning eller myndighet, allt under förutsättning att det samtidigt finns en formellt behörig och ansvarig KI-handledare. En handledare bör inte ha fler än två samtidiga studenter som genomför examensarbete för att kunna hålla en hög kvalitet på projektarbetet. För att vara examinator för studenternas examensarbete (30 hp) krävs avlagd doktorsexamen och minst 5 veckors formell pedagogisk utbildning. Principer för resursfördelning Ansvaret för att det finns tillräckliga resurser för genomförande av en ny utbildningsplan ligger hos KI:s ledning. US har delegerat hantering av tillgängliga medel för läkarprogrammet till PN som i sin tur ska fördela resurserna till de kursgivande institutionerna som har det operativa ansvaret för utbildningsuppdraget. Institutionerna ska årligen redovisa till KI centralt och därmed även till PN hur de använt medlen för utbildning. 10

11 KI-medlen (stadsanslaget) fördelas enligt helårsplatser (HÅP) för de ordinarie kurserna. Det finns tre nivåer på HÅP-ersättningen, en för en huvudsakligen basvetenskaplig kurs, en för en huvudsakligen klinisk kurs och en för SVK kurser. Medlen för valbara fördjupningskurser (SVK) fördelas till institutionerna efter påbörjad kurs. De s.k. ALF- och FoUU-medel som SLL hanterar fördelas till kliniker enligt samma principer som KI-medel av SLL i samverkan med och med ledning av underlag från KI. OBS! Tidigare ALF-avtal är uppsagt och ett nytt är under utarbetande. Ovanstående gäller tills nytt avtal är klart. Utformning och innehåll Utbildningsplan och kursplanerna är styrdokument avseende utbildningens innehåll. Riktlinjerna innehåller en bredare beskrivning av programmets utformning och innehåll. Läkarprogrammet enligt den utbildningsplan som gäller sedan HT 2007 (med fortlöpande smärre revideringar) syftar övergripande till att utbilda läkare som har goda medicinska kunskaper, grundläggande färdigheter, och ett väl utvecklat förhållningssätt. Studenter som har påbörjat sina studier före HT 2007 läser och examineras formellt enligt en äldre utbildningsplan. Följande karakteristika och prioriterade områden är framträdande i läkarprogrammet och beskrivs mer i detalj var för sig: En helhet med 7 teman och tydlig progression. Nivåsatta lärandemål. Valbara fördjupningskurser med inriktning mot vetenskaplig respektive professionell utveckling. En termins examensarbete. Integrerad del-, slutexamination och lärandeportfölj som stöd för progression och en integrerad förståelse av begrepp och sammanhang. Integration mellan basvetenskaplig kunskap och klinisk kompetens Primärvården som arena. Professionell utveckling och stöd av mentor. Vetenskaplig utveckling, och möjlighet till parallell forskningsintroduktion. Systematisk indelning i 12 funktionssystem. Problemorienterad med en kärna av 107 integrerande uppgifter. Forskningsprocessen som pedagogisk grund. Studentaktiverande undervisning. Interprofessionell undervisning. Internationella utbyten. En helhet med 7 teman och tydlig progression Vikten av en genomarbetad utbildningsplan vid planering och genomförande av ett nytt program har understrukits från flera håll [1]. Programmet är därför baserat på en processmodell där helheten och den longitudinella progressionen i programmet tydliggjorts genom 7 teman på följande sätt: upptakt friska människan sjuka människan klinisk medicin klinisk medicin med 3 olika inriktningar samhälle, hälsa och miljö återkommande valbara fördjupnings kurser frivilligt internationellt utbyte. Progressionen 11

12 är baserad på att förvärvad kompetens från tidigare steg bildar en nödvändig bas för lärandet i nästa steg. En översikt över läkarprogrammets teman ses nedan. Figur 3. Översikt av läkarprogrammets 7 teman, valbara fördjupningskurser, integrerade tentamina och terminer (SVK = valbar fördjupning, IDT = integrerad deltentamen, IST = integrerad sluttentamen). Nivåsatta lärandemål Målet för utbildningen är en examinerad läkare som uppvisar god kompetens i medicinsk kunskap med inriktning på djup förståelse i såväl biologisk som mänsklig bemärkelse. Vidare ska utbildningen ge grundläggande färdigheter, och ett utvecklat förhållningssätt med förmåga till samarbete med andra yrkeskategorier och lust till livslångt lärande. Utbildningens övergripande lärandemål anges i utbildningsplanen. I kursplanen anges de lärandemål som gäller för den aktuella kursen. Dessa ska stämma överens med utbildningsplanen. Målbaserad undervisning har visat sig vara en framgångsfaktor vid utformning av en utbildningsplan [1]. En begreppsbaserad modell över lärandemål har tagits fram med utgångspunkt från erfarenheter från ett flertal universitet [2-6]. Modellen utgår från kunskap/förståelse, färdighet och förhållningssätt, och bryts upp i åtta huvudmål (figur 2). Varje huvudmål är i sin tur indelat i flertal underrubriker, som i sin tur innehåller ett flertal specificerade. Totalt ger modellen möjlighet att formulera åtta huvudmål, med 41 underrubriker och ca 70 specificerade mål 12

13 Figur 2. Modell över lärandemål för läkarprogrammet nedbrutna i 8 huvudmål. Alla lärandemål i utbildnings- och kursplaner är nivåsatta enligt SOLO-taxonomin (structure of observed learning outcomes) eller Millers pyramid enligt nedan [7,8]. Nivåindelning av kunskaper enligt SOLO-taxonomin: 1) Enkel (ex. känna till, identifiera) 2) Sammansatt (ex. redogöra för, beskriva) 3) Relaterad (ex. analysera, relatera, förklara, använda) 4) Utvidgad (ex. teoretisera, generalisera, reflektera) Nivåindelning av färdigheter enligt Millers pyramid: 1) Veta 2) Veta hur man utför 3) Kunna visa 4) Kunna utföra yrkesmässigt Valbara fördjupningskurser (studentvalda kurser, SVK) Programmet har tidigare tagit fram en programförklaring med syfte, strategi och pedagogiskt synsätt för SVK som finns på hemsidan: Att skapa möjligheter till återkommande fördjupad förståelse i stället för att försöka täcka allt är vår utgångspunkt för de valbara delarna på programmet. Det är en viktig strategi för att stimulera djupinlärning och ett utforskande arbetssätt samt för att hantera curriculum 13

14 overload [9]. Det som eftersträvas med valbara fördjupningskurser (s.k. SVK) är fördjupning inom ett avgränsat område. Antingen genom att med klinisk utgångspunkt göra en basvetenskaplig fördjupning, eller att från basvetenskap göra en tydlig klinisk koppling. De valbara kurserna har ett pedagogiskt värde på så sätt att fördjupade kunskaper och färdigheter ger studenten kompetenser som är applicerbara även i andra sammanhang enligt figur 4 nedan. Kurstid Lärandedjup Tidigare program Nya läkarprogrammet Kompetens i andra sammanhang Figur 4. Schematisk bild över kurstid, lärandedjup och effekt av valbar fördjupning. Totalt har mer än 50 valbara fördjupningskurser tagits fram. Undervisningen sker huvudsakligen i mindre grupper och med ett studentaktiverande arbetssätt. I den nya utbildningsplanen utgör valbar fördjupning 37,5 hp eller ca 25 veckor, och totalt 24 % av utbildningen när examensarbetet inkluderas (figur 1). De syften och fördelar med valbar fördjupning som det råder koncensus om är att studenten: 1) är mer motiverad att lära genom att området väljs efter personligt intresse, 2) får kompetenser utanför grundkursen till både innehåll och djup, 3) får bättre möjlighet att utvecklas vetenskapligt, och 4) får bättre möjlighet utvecklas personligt och professionellt [10]. I flera internationella sammanhang rekommenderas att % utgörs av valbara fördjupningskurser [2]. Omfattning kan diskuteras och man kan konstatera att den har blivit väldigt olika i Europa [11]. En termins examensarbete Examensarbetet omfattar 30 hp, är placerat på termin 7 och genomfördes för första gången HT Terminen är delad i tre faser där progressen stäms av med en arbetsplan, halvtidsrapport respektive slutredovisning. Arbetet handleds av disputerade lärare och kommer delvis att kunna genomföras utomlands. Handledaren ska ha avlagd doktorsexamen eller motsvarande, och bör ha minst 5 veckors formell pedagogisk utbildning. Examensarbetet presenteras skriftligt och muntligt och bedöms vid ett seminarium under opposition av en annan student. En projektdatabas där studenterna kan söka handledare och projekt finns upprättad på: Ett tiotal koordinatorer samordnar och kvalitetssäkrar examensarbetena. Formerna för examensarbetet är fortfarande under bearbetning. 14

15 Examinationsformer, integrerad del-, slutexamination och lärandeportfölj De examinationsformer som används inom utbildningen ska vara relaterade till målen dvs. lärandemål, undervisningsaktiviteter och examination bildar en helhet och ska framgår av kursplanen. Metoder för bedömning av studenter inkluderar skriftliga och muntliga examinationer, samt speciella examinationsformer som examination av klinisk kompetens, examensarbetets vetenskapliga kvalitet och den muntliga presentationen och oppositionen av examensarbetet. Vid bedömning av studieresultat tas hänsyn såväl till grundligheten av studentens kunskaper och färdigheter liksom mognad och förmåga till kunskapstillämpning, kritisk analys och självständigt omdöme. Särskild hänsyn tas till praktisk undersökningsförmåga, förmåga till integrering och kritisk reflektion, och ett professionellt förhållningssätt. Examination ska ske både summativt och formativt. Summativa examinationer kan ske antingen löpande eller i slutet av kursen. Formativ examination ska ske löpande under längre kurser så att studenterna får återkoppling på sina prestationer och sin förståelse. Den huvudsakligen basvetenskapliga utbildningen under tema 1 och 2 (termin 1-4) avslutas med en integrerad deltentamen i vilken även examination av kliniska färdigheter ( kliniskt körkort ) ingår. I slutet av utbildningen genomförs integrerad sluttentamen som på avancerad nivå sammanfattar hela utbildningen och stimulerar till integrering mellan kliniska ämnen och basvetenskap. Integrerade deltentamen genomfördes för första gången VT 2009 och integrerande sluttentamen HT Alla studenter som börjar på programmet får information om lärandeportföljen och tillgång till en Internet-baserad elektronisk plattform för lärande. I PingPong finns en övergripande aktivitet kallad Min lärandeportfölj på läkarprogrammet. Här utvecklas successivt ett ramstöd för den långsiktiga professionella och vetenskapliga mognaden med samlande av dokument från olika delar av utbildningen. Lärandeportfölj används som stöd för lärandet och kan hjälpa till att synliggöra en progression av de kompetenser som eftersträvas. Den kan utgöra ett stöd för lärandet (speciellt färdigheter, förmågor och förhållningssätt, värderingsförmåga). Den kan hjälpa till att synliggöra den röda tråden för en långsiktig utveckling av nödvändiga kompetenser som färdig läkare (speciellt professionell och vetenskaplig utveckling och kompetens). Därutöver kan lärandeportföljen utgöra ett underlag för, eller en del i examinationen av kursen. Det ska framgå i kursplanen om så är fallet samt vilka mål som kommer att examineras i lärandeportföljen (t.ex. förmågan att i skrift kunna reflektera över hur man agerar professionellt i det svåra patientsamtalet). Ett självskattningsformulär har utvecklats som innehåller en analys av styrkor och svagheter, samt en handlingsplan. Formuläret är baserat på CanMEDS sju kompetensaspekter för läkaryrket [12], och resultaten följs upp en gång per termin i samband med mentorsträffen och dokumenteras i lärandeportföljen. Allt fler av programmets kurser väljer att skapa ett utbildningsstöd på PingPong. Det kan användas dels för att tillgängliggöra information och kursmaterial, dels för tester, enkäter, inlämningsuppgifter, godkännanden samt för kommunikation mellan studenter samt mellan lärare och studenter. KIB anordnar återkommande kurser för lärare i PingPong. Dessutom ordnar programmet också utbildningsaktiviteter. Läs mer på: 15

16 Integration mellan basvetenskaplig kunskap och klinisk kompetens Integration utgör en av de viktigaste undervisningsstrategierna. Det är dock erkänt svårt att åstadkomma i praktiken och ett första steg är att skapa medvetenhet om vad som tas upp under olika delar av utbildningen [13]. Detta förutsätter ett vertikalt och horisontellt samarbete både mellan och inom kurserna. Ett riktvärde är att 10 % av undervisningen ska utgöras av integration mellan basvetenskap och kliniska vetenskaper. Horisontell integration underlättas av att kursernas har sin utgångspunkt i funktionssystem och integrerande uppgifter, istället för enskilda medicinska ämnen [14]. Att skapa integration mellan kurser och områden syftar till att skapa en helhet för studenternas lärande. Vissa frågor lämpar sig dock bättre att undervisas ämnesbaserat men det kräver en medvetenhet om hela utbildningens innehåll. Det första steget är således att vara medveten om vad de övriga kurser innehåller. En mer långtgående integration innebär ökande samordning i flera steg enligt figur 3 nedan [9]. Figur 3. Integrationstrappan. Eftersom integration mellan ämnen och kurser är en viktig målsättning i all utbildning är det en fördel att alla medverkande inom ett stadium planerar samtliga ingående kurser tillsammans så att den horisontella integrationen underlättas. Integration underlättas också av att kursernas utgångspunkt är funktionssystem, mål och integrerande uppgifter, och inte enbart enskilda medicinska ämnen. En lätt användbar översikt över kursernas innehåll är ett viktigt stöd för systematisk integration. Primärvården som arena Primärvårdens (PV) främsta syfte på läkarprogrammet är att främja och understödja studenternas progression och integration genom programmet i kommunikation, kliniska färdigheter, diagnostik samt i samverkan med patienten initiera behandling. Studenten utvecklas i att handlägga patienter som söker för oselekterade symtompresentationer och folksjukdomar, samt får lära sig att skilja ut det som är allvarligt och akut. Majoriteten av de 107 integrerande uppgifterna i utbildningsplanen för läkarprogrammet är vanliga symtom och hälsoproblem som patienter söker läkare för i primärvården. 16

17 PV ska reflektera innehållet och lärandemålen på den kurs där PV ingår som arena. Samtidigt ska studenten integrera kunskap och färdigheter både vertikalt och horisontellt från flera nivåer av utbildningen och använda sig av kunskaperna i ett primärvårdssammanhang. Detta möjliggörs genom nära samarbete med lärare inom utbildningens sju teman. Erfarenhet av det primärpreventiva arbetssättet i får studenten även genom VFU på barnavårdscentral och mödravårdscentral under främst tema 6. Studenterna återkommer nästan varje termin till primärvården under totalt 13 veckor. PV utgör en viktig arena för tidig yrkeskontakt och förser studenterna med en strimma av praktiskt inriktad patientcentrerad träning av konsultationsfärdighet med progression av kompetenser som löper genom hela programmet. Studenten får en ökande självständighet under de senare terminerna men målet är att redan den första terminen ta emot studenten som en blivande kollega på arbetsplatsen. Som pedagogisk grund används erfarenhetsbaserat lärande. Handledarstödet är främst inriktat på att studenten ska få relevant individuell återkoppling på sina många patientmöten på vårdcentralen och kunna bearbeta medicinska faktakunskaper kopplat till dessa. I PV får studenten erfarenhet av interprofessionellt teamarbete som bedrivs inom och utanför vårdcentraler samt på Akademiska vårdcentraler (AVC). Bearbetning av faktakunskaper kopplas också till teoretisk undervisning där lärare med allmänmedicinsk forskningserfarenhet undervisar. PV är även en arena där studenter kan få träning i förbättringsarbete i vården och i patientsäkerhetsfrågor. Professionell utveckling och stöd av mentor Professionell utveckling (PU) är en strimma omfattande 15 högskolepoäng inom läkarprogrammet och har till syfte att på ett strukturerat och progressivt sätt utveckla studenternas: förmåga till ett etiskt, psykologiskt insiktsfullt och empatiskt förhållningssätt gentemot patienter, anhöriga och medarbetare. förmåga till en helhetssyn utifrån ett vetenskapligt och humanistiskt synsätt med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna. kompetens i kommunikation, ledarskap och interprofessionellt samarbete. reflektiva förmåga, självinsikt och professionella empati. förmåga till ett livslångt lärande. kunskaper i relevanta lagar och konventioner. PU omfattar följande kompetensområden: medicinsk etik, medicinsk psykologi, kommunikation och samtalsmetodik, genusmedicin och interkulturella aspekter, personlig utveckling, självinsikt och stresshantering, ledarskap och interprofessionellt samarbete samt medicinsk juridik. PU bedrivs både integrerat i grundkurserna och som särskilda undervisningsmoment i nära anknytning till den aktuella kursen. Kärnan i PU-undervisningen är en mentorsverksamhet där en sjukhusanknuten läkare följer en grupp studenter (i vanliga fall fyra) under hela läkarutbildningen. Den genomförs som särskilda workshopdagar enligt ett strukturerat program, och omfattar bland annat en självskattning av de olika läkarkompetenserna som studenterna genomför varje termin och sedan diskuterar i ett individuellt samtal med mentorn. Självskattningen utmynnar i en handlingsplan och en strategi för den kommande tiden. 17

18 Den dominerande delen av PU-undervisningen är studentaktiverande och erfarenhetsbaserad. Handledare och mentorer har regelbundna undervisningsträffar där de förbereds för den kommande undervisningen för att öka deras pedagogiska kompetens. PU genomförs med en nivåsatt och tydlig progression som avser att utveckla ett etiskt, empatiskt, reflekterande och professionellt förhållningssätt. Vetenskaplig utveckling och möjlighet till parallell forskningsintroduktion Vetenskaplig utveckling (VetU) som omfattar 7,5 hp ges integrerat inom varje tema, som en vetenskaplig strimma. VetU har som främsta syfte att ge studenterna kompetens i problemformulering, och sökning, kritisk granskning, samt tolkning av vetenskaplig litteratur för att stödja det livslånga lärandet i yrket. Vidare skall studenten få insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen. VetU innefattar informationshantering, vetenskapsteori, vetenskapsfilosofi, forskningsetik, studiedesign, forskningsmetodologi, grundläggande statistisk, klinisk epidemiologi och evidensbaserad medicin. VetU syftar också till att träna kompetens att kommunicera vetenskap skriftligt och muntligt. Dessa kunskaper och färdigheter fördjupas och tillämpas under kursen självständigt arbete (examensarbete). Programmet avser att ge alla studenter en tidig kontakt med forskning och ge möjlighet till att samtidigt förbereda forskarutbildning. Utöver det ordinarie programmet erbjuds därför en parallell fristående kurs omfattande 30 hp (Forskningsintroducerande kurs för studenter på läkarprogrammet). Systematisk indelning i 12 funktionssystem Tidigare erfarenheter har pekat på vikten av en, systembaserad undervisning under de första åren [14]. En modell över människans funktionssystem har därför tagits fram med utgångspunkt från flera tillgängliga modeller (Figur 4) [15]. WHO:s indelning av mänsklig struktur och funktion i International Classification of Functioning (ICF) har lyfts fram som en bra och mångprofessionell grund för undervisning inom hälsorelaterade områden. Modellen som KI valt använder ICF som grund och har en indelning i 12 system av mänsklig funktion (och struktur): 1) Mentalt, 2) Sinnen och nervsystemet, 3) Cirkulation, 4) Blodbildning och immunsystemet, 5) Andning, 6) Matsmältning, 7) Ämnesomsättning och endokrina system, 8) Urinorganen, 9) Reproduktion, 10) Rörelse, 11) Hud, och 12) Utveckling och åldrande. 18

19 Figur 4. Modell över funktionssystem baserat på ICF, med exempel på integrerande uppgifter för systemet andning. Dessa 12 funktionssystem är en utgångspunkt för innehållet i kursplanerna i samtliga kurser, och utgör i varierande omfattning en grund för den indelning av kurserna i mindre moment som gjorts. Indelningen gör det möjligt att integrera och samordna undervisningen från ett funktionssystemperspektiv (figur 5). Arbetet med sådan integrering av undervisningen sker fortlöpande. 19

20 sm ältni ng Termin 1 DFM I Utv Mat Ämn Cirk Blod Repr Rör Hud Åld 2 DFM II Cirk Andn Blod Urin End Repr Rör 3 DFM III Sin/nerv Ment Rör DSM I 4 DSM II Cirk Andn Rör Sin/nerv Ment Ämn Blod Mat Urin Repr 5 Klin med 6 Klin med Blod Cirk Andn Mat Åld Ämn Urin Rör Hud Inf 8 Klin med - kir Mat Rör End Urin Cirk Andn 9 Klin med - neuro, sinnen & psyke Sin/nerv Ment 10 Klin med repr &utveckling Repr Utv 11 Hälsa, samhälle och miljö Figur 5. Schematisk översikt av undervisningen kring de 12 funktionssystemen på programmets 7 teman och 11 terminer, med cirkulation (gråmarkerat) som exempel. Problemorienterad kärna av 107 integrerande uppgifter Problembaserad undervisning med hjälp uppgifter är en framgångsfaktor för integration [14]. För att kunna definiera det som alla studenter ska behärska vid examination har KI valt att utgå från ett antal vanliga symtom som patienter kan söka läkare för och som studenten ska kunna hantera. Med utgångspunkt från en inventering av tillgängliga förteckningar över sådana uppgifter [5, 14, 16-18], har en förteckning över 107 s.k. integrerande uppgifter (symtom) tagits fram enligt tabell 1 nedan. Dessa har fördelats över de 12 funktionssystemen (figur 4). Mentalt Aggressivitet/irritabilitet Avvikande beteende Beroende/missbruk Depressivitet Desorientering/förvirring Försämrat intellekt Hallucinationer/vanföreställningar Inlärnings-/minnessvårigheter Medvetlöshet/koma Skadat sig själv/självmordsrisk Stress-/krisreaktion Sömnstörning Trötthet Ångest/oro Sinnen och nervsystemet Främmande kropp Huvudvärk Hörselnedsättning Krampanfall Känselstörning Lukt- /smakstörning Långvarig smärta Ont i ögat Ont i örat Rött öga Skelning Smärta i ansiktet Synstörning Yrsel Öronsusningar Cirkulation Bröstsmärta Hjärtblåsljud 20

21 Hjärtstopp Högt blodtryck Lågt blodtryck Onormal hjärtverksamhet Svimning/kollaps Svullnad i extremitet Ödem Blodbildning och immunsystemet Blekhet Blödningsbenägenhet Feber Förstorade lymfkörtlar Knöl i ljumsken Knöl på halsen Andning Andfåddhet Andningsbiljud Blodhosta Cyanos Heshet Hosta Andningssvårigheter Nästäppa/snuva Ont i halsen Matsmältning Anorektal smärta Besvär i munnen Blod i /missfärgad avföring Blodig kräkning Buk-/underlivssmärta Buksvullnad Diarré Förstoppning Gulsot Halsbränna /sura uppstötningar Kräkningar/aptitlöshet/illamående Resistens i buken Sväljningssvårigheter Ändrade avföringsvanor Ätstörning Ämnesomsättning och endokrina system Knöl i bröstet Viktminskning Viktökning/övervikt Ökad hårväxt Ökad svettning Ökad törst Urinorganen Blod i urinen Smärta vid vattenkastning Täta urinträngningar Urininkontinens Stor eller liten urinmängd Reproduktion Flytningar från underlivet Graviditet/förlossning Infertilitet/sexuell dysfunktion Menstruationsrubbning Onormal vaginal blödning Smärta i bäckenet Sveda/sår/klåda i underlivet Svullnad/smärta i testikel/pung Rörelse Kraftnedsättning/förlamning Onormal/ostadig gång Rörelsesvårighet/tremor Smärta i nacke/skuldra/rygg Svullnad/smärta i led/extremitet Trauma/skada Hud Bränn- /köldskada Hudtumör/missfärgad hud Hudutslag/rodnad Håravfall Klåda Nagelförändringar Sår som inte läker Sår/sårskada Utveckling och åldrande Avvikande tillväxt/pubertet Avvikande psykisk/motorisk utveckling Oväntat dödsfall Döende patient Missbildning Prematuritet Tabell integrerande uppgifter fördelade på 12 funktionssystem. 21

22 Varje kurs inom utbildningen bidrar till att studenter i slutet av utbildningen ska behärska dessa kärnkunskaper. Varje integrerande uppgift har också ett antal relaterade vanliga, farliga eller särskilt illustrativa diagnoser. Totalt är 489 diagnoser kopplade till olika integrerande uppgifter, som på så sätt kan tydliggöra de symtom och diagnoser som tas upp under en kurs. Systemet har gjorts tillgängligt via internet: Till exempel har systemet andning följande integrerande uppgifter; andfåddhet, andningsbiljud, blodhosta, cyanos, heshet, hosta, andningssvårigheter, nästäppa/snuva, och ont i halsen (Figur 4). Som exempel har en av dessa integrerande uppgifter andfåddhet följande relaterade diagnoser; somatoformt syndrom, lungemboli, pneumothorax, astma, och hjärtsvikt. Varje kurs i utbildningen har i varierande omfattning gjort ett urval av integrerande uppgifter att använda i sin undervisning. Under de första terminernas kurser har enstaka integrerande uppgifter introducerats för varje funktionssystem, och de kliniska kurserna ha gjort ett bredare urval. För det mer basvetenskapliga tema 1 och 2 är utgångspunkten i första hand dessa 12 funktionssystmen, och integrerande uppgifter introduceras. För de mer kliniskt inriktade tema 3-7 är allt fler av de integrerande uppgifterna en naturlig utgångspunkt för att definiera och avgränsa kursernas kärna. Varje integrerande uppgift kan i sin tur vidare definieras i termer av olika sjukdomar och diagnoser som alla studenter vid examination måste kunna hantera. En utveckling av databasen ovan behövs för att bättre stöda planering och genomförande av utbildningen. Detta kan ske med en korsmatris mellan integrerande uppgifter som utgör kärnan i utbildningen och de lärandemål (kunskap och förståelse, färdighet och förmåga, värderingsförmåga och förhållningssätt) som krävs för att kunna hantera dessa uppgifter. Integrerande uppgifter sorterade i 12 funktionssystem bildar på så sätt en kärna av utbildningen. För att tydliggöra vad som menas med att kunna ta hand om en patient med t.ex. ett rött öga måste dessa kompetenser definieras i termer av kunskap och förståelse, färdighet och förmåga, värderingsförmåga och förhållningssätt. Målmodellen redovisar ytterligare uppdelningar under var och en av dessa kategorier så att modellen får 8 huvudmål (figur 2). Målmodellen är basen för den sökbara databas (se ovan) som bör utvecklas vidare för att lärare och studenter skall kunna se var och när de olika kunskaper, färdigheter och förhållningssätt undervisas och vilka frågor som tas upp under flera teman och kurser. Forskningsprocessen som pedagogisk grund Undervisning som bygger på praktisk tillämpning av basvetenskap i hanteringen av verkliga patientfall underlättar utvecklandet av kunskap. Programmet använder olika aktiverande pedagogiska arbetsformer med forskningsprocessen som metafor för undervisning och som pedagogiskt förhållningssätt [19]. Forskning och undervisning har lärandet gemensamt. Forskning bidrar till att forskaren och mänskligheten får ny kunskap. Om forskningsprocessen översätts till undervisning och studenters lärande innebär det att studenten bör ges möjlighet att formulera problem och frågeställningar, och ta ansvar för det egna lärandet. Forskningsprocessen som metafor för undervisning innebär även att lärande ses som en kunskapskonstruktion, d v s att kunskap är en för individen unik konstruktion. Synsättet visar också på vikten av att precis som i forskning ägna tid åt värdering och återkoppling med verkligheten som utgångspunkt. Studentaktiverande undervisningsformer Anpassade till på kursernas mål eftersträvas metoder som uppmuntrar till självständigt lärande, djupinlärning, vetenskapligt tänkande och livslångt lärande. Sådana metoder är 22

23 casemetodik, problembaserat lärande, seminarier, aktivt patientbaserat lärande under handledning och med reflektiva inslag, laborationer, datorsimulering och analys av vetenskaplig litteratur. Antalet föreläsningar bör främst användas för att ge en introduktion, en översikt eller en sammanfattning. Lärande ska använda metoder som stöds av forskning. Det finns stöd för att undervisning som bygger på kontext, eget ansvar, egen aktivitet och praktisk tillämpning av basvetenskap underlättar utvecklandet av en hög kvalitet på praktiskt användbar sakkunskap också inom medicinen [20]. Det är väsentligt att de utbildningsmetoderna som läraren väljer är i samklang med målen som ska nås. Programmets olika former av undervisning ses i Tabell 2 nedan. Undervisningsform Föreläsning Seminarium Grupparbete (workshop) Fältarbete Projektarbete Kort beskrivning Presentation av viktigt innehåll med utrymme för frågor och diskussion. Förutsätter ej studentförberedelser enligt instruktion. Studentaktiverande form som förutsätter studentförberedelser enligt instruktion. Studentaktiverande form som utgår från studenternas egna upplevelser och tankar eller från problem. Förutsätter ej studentförberedelser enligt instruktion. Observation, fältstudie utifrån formulerad frågeställning som genomförs i verksamhet utanför KI. Förutsätter förberedelser enligt instruktion. Självständigt arbete som planeras, genomförs och utvärderas. Studiebesök (auskultation) Studiebesök eller auskultation i verksamhet utanför KI. Laboration Färdighetsträning Verksamhetsförlagd utbildning Fallbaserad undervisning i vården Självstudier, reflektion och inläsning Planering, genomförande och utvärdering av ett experiment i syfte att förstå teoretiska principer. Lärarledd träning av specifik kompetens eller färdighet och som inte sker direkt i vårdens miljö med äkta patient Patientbaserat lärande där studenten är aktör och aktivt deltar, får återkoppling och möjlighet att reflektera över sina upplevelser i patientarbetet. Lärarledd patientbaserad riktad undervisning i liten grupp som sker i vården. Eget arbete, självstyrt grupparbete inför alla former av redovisningar. 23

24 Examination Examinations- och annan schemalagd bedömning- eller redovisningsaktiviteter som krävs för godkänd kurs. Tabell 2. Programmets olika undervisningsformer med kort beskrivning. Interprofessionell undervisning Undervisning där studenter från två eller flera professioner lär tillsammans (om, med och av varandra) finns sedan slutet av 1990-talet under kursen i kirurgi på klinisk utbildningsavdelning (KUA) eller kliniska utbildningsmottagning (KUM). Detta undervisningsinslag har visat sig värdefulla och har rönt internationell uppmärksamhet [21]. Fler interprofessionella inslag är under utbyggnad i form av studentakuter, studentsalar mm. Genomförandet kräver omfattande planering och samordning varför en ökad regional och nationell samverkan skapats. I samverkan med Stockholms läns landsting har KI startat Centrum för klinisk undervisning (CKU) för att utveckla kvalitén på den kliniska utbildningen med särskilt fokus på den interprofessionella undervisningen. Läs mer om CKU och om interprofessionell utbildning här: Internationella utbyten Internationellt samarbete med utbytesstudier är sedan många år ett prioriterat område inom läkarprogrammet och underlättas av den nya utbildningsplanen av att den innehåller flera längre perioder med valbar fördjupning. Utbyten sker främst genom deltagande i etablerade utbytesprogram som Erasmus, men också inom ramen för direkt samarbete med universitet i Australien, Nya Zeeland, USA, Kanada, Europa och Asien. Allmän information om utbytesstudier finns på: Regler för utbytesstudier finns på: Styrdokument regler och rättigheter Övergripande styrdokument Utöver de styrdokument som finns i sammanställningen nedan styrs verksamheten av ett antal nationella och lokala styrdokument. På nationell nivå är; förvaltningslagen, högskolelagen, högskoleförordningen och diskrimineringslagen de styrdokument som har störst relevans för läkarutbildningen. På lokal nivå (KI) samlas regler som gäller för alla utbildningar under benämningen Studenträtt och på lärarwebben. Läs mer om Studenträtt på KI:s webbplats: Utbildningsplanen Utbildningsplanen reglerar och beskriver utbildningens mål och innehåll. Delar av utbildningsplanens innehåll styrs av högskoleförordningens bilaga om examensordning, där mål och omfattning på utbildning som leder till läkarexamen är fastställda. Utöver detta 24