Vattenkemiska tillstånd och trender i vattendrag på Gotland En utvärdering av resultat från den samordnade recipientkontrollen

Transkript

1 Vattenkemiska tillstånd och trender i vattendrag på Gotland En utvärdering av resultat från den samordnade recipientkontrollen Rapporter om natur och miljö nr :1

2

3 Vattenkemiska tillstånd och trender i vattendrag på Gotland En utvärdering av resultat från den samordnade recipientkontrollen Ingemar Abrahamsson Företagsvägen, Mölnlycke Tel Fax Org. Nr

4 Projektnummer Kund 199 Länsstyrelsen Gotlands län Version Datum Titel. Författare Kvalitetsgranskning Ingemar Abrahamsson Ulf Ericsson

5 Innehållsförteckning Sammanfattning 1. Inledning Omfattning och metodik Fysikalisk-kemiska provtagningar Utvärdering Resultat och diskussion Avrinning Fosfor Kväve Alkalinitet Organiskt material Färg Grumlighet Särskilda frågeställningar Halorån åtgärder av enskilda avlopp Tillförsel av näringsämnen från avloppsreningsdammar Retention av kväve och fosfor i Paviken Regionala miljömål med avseende på övergödning Slutsatser och samlad bedömning Referenser... Bilaga 1. Provpunkter - tillstånd och trender... 8 Bilaga. Flöden och transporter

6 Sammanfattning Föreliggande rapport har tillkommit på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet med uppdraget var att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska vattendrag samt belysa några specifika frågeställningar med avseende på belastning av näringsämnen. Rapporten behandlar resultaten från de fysikalisk-kemiska provtagningar som har utförts vid 7 vattendragslokaler sedan 1988 inom den samordnade recipientkontrollen på Gotland. Dessutom redovisas resultat från två nationella trendstationer där provtagning och analys har utförts i regi av SLU. Utvärderingen omfattar främst en beskrivning av tillstånd och trender för parametrarna totalfosfor, totalkväve, alkalinitet, organiskt material, vattenfärg och grumlighet. De provtagna vattendragen var under åren 7-9 genomgående mycket näringsrika. Med avseende på fosforhalter uppvisade av de 9 provpunkterna en måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Vad gäller kväve registrerades mycket höga till extremt höga halter i av de 9 provpunkterna. Vattenfärgen och grumligheten var måttlig till betydande och halterna av organiskt material var generellt måttligt hög till hög. De provtagna vattendragen hade samtliga mycket god buffertförmåga. I hälften av provpunkterna uppvisar fosforhalterna en tydligt sjunkande trend sedan mätningarna påbörjades i slutet av 198-talet. För kvävehalterna finns inga tydliga trender i merparten av vattendragen. Färgtalen, grumligheten, alkaliniteten och halterna av organiskt material har inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. I den nedre delen av Halorån minskade halterna av fosfor med % från åren till tidsperioden -9. Sannolikt har de förbättringar av enskilda avlopp som inleddes 3 i Haloråns avrinningsområde varit en starkt bidragande orsak till denna förändring. Vid Roma och Stånga finns bevattningsdammar med renat avloppsvatten. Resultaten från recipientkontrollen tyder på att avloppsdammarna vid Roma endast obetydligt har tillfört näringsämnen till den närliggande Gothemsån i samband med de provtagningar som utfördes under åren -9. Vad gäller avloppsdammarna vid Stånga ger resultaten från provtagningarna inte något bra underlag för en bedömning av eventuell tillförsel av näringsämnen till den närliggande Närkån. De gotländska miljömålen med avseende på övergödning anger att utsläppen av fosfor skall minska från 1995 till medan utsläppen av kväve skall minska med 3 % under samma tidsperiod. En sammanvägd beräkning av de flödesvägda halterna av fosfor och kväve under åren vid åtta åmynningar ger ett underlag för att bedöma om dessa miljömål kommer att uppfyllas. Åmynningarna representerar utvecklingen i ett sammanlagt avrinningsområde som utgör % av Gotlands yta. Baserat på haltförändringarna från 199 till 9 beräknas belastningen av fosfor ha minskat med knappt 3 % i de åtta provpunkterna sedan mitten av 199-talet. Belastningen av kväve har däremot varit oförändrad. Resultaten visar att miljömålet för fosfor, men inte för kväve, kommer att uppnås till.

7 1. Inledning Föreliggande rapport har tillkommit på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands län. Syftet med uppdraget var att utvärdera de vattenkemiska tillstånden och trenderna i gotländska vattendrag samt belysa några specifika frågeställningar med avseende på belastning av näringsämnen. Rapporten behandlar resultaten från de fysikalisk-kemiska provtagningar som har utförts vid 7 vattendragslokaler sedan 1988 inom den samordnade recipientkontrollen på Gotland. Dessutom redovisas resultat från två nationella trendstationer där provtagning och analys har utförts i regi av SLU. Följande fyra specifika frågeställningar behandlas särskilt: 1. Vilka effekter har förbättringar av enskilda avloppsanläggningar haft på halterna av näringsämnen i Halorån?. Bidrar de kommunala avloppsdammarna vid Roma och Stånga till ökade halter av näringsämnen i Gothemsån respektive Närkån? 3. Hur stor är retentionen av fosfor och kväve i Paviken i Västergarnsåns nedre del?. Vilka förändringar av halter/transporter av fosfor och kväve har registrerats i åmynningslokaler och hur stora är de i jämförelse med de regionala miljömålen?. Omfattning och metodik.1 Fysikalisk-kemiska provtagningar Recipientkontrollen omfattar 7 vattendragslokaler (tabell 1, figur 1) som i genomsnitt har provtagits 7-9 ggr per år. Parametrar och analysmetoder under 9 redovisas i tabell. De 7 provpunkterna är belägna i huvudvattendrag och avvattnar avrinningsområden på -78 km (tabell 1). Vid flertalet provpunkter påbörjades provtagningarna i februari De två nationella trendstationerna i Västergarnsån vid Liffedarve (PMK1) och Gothemsån vid Hörsne (PMK) (tabell 1, figur 1) har provtagits 1 ggr per år sedan 1985 respektive Parametrar och analysmetoder redovisas på SLU:s hemsida ( 5

8 Tabell 1. Koordinater (RT9), beräknade avrinningsområden inkl andel åkermark och startmånad för vattenprovtagning vid de 7 recipientkontrollpunkterna och de två nationella trendstationerna (PMK1, PMK). Stn Stationsnamn X-koord Y-koord ARO (km ) Åker (%) Startmånad Y1 Lummelundaån, Kanalen 59 88,88 5 feb-88 Y Ireån, Ire 35 1,3 3 feb-88 Y5 Vägumeån, Vägume ,37 1 feb-88 Y7 Gothemsån, Västerbjärs ,98 3 feb-88 Y8 Gothemsån, Vallstena ,9 9 feb-88 Y9 Gothemsån, Dalhem ,5 1 feb-88 Y11 Gothemsån, Södra Aumunds ,7 33 feb-88 Y1 Gothemsån, Högbro ,58 31 feb-88 Y Västergarnsån, Tofta ,5 35 feb-88 Y1 Snoderån ,55 3 feb-88 Y17 Snoderån, Levide ,8 1 feb-88 Y18 Snoderån, Oxarve , feb-88 Y19 Snoderån, Ringome dike ,7 3 feb-88 Y1 Närkån, Stånga ,55 5 feb-88 Y Närkån, Lye ,91 8 feb-88 Y Närkån, När ,19 5 feb-88 Y Halorån, Rone 38 18,5 1 feb-88 Y7 Burgsviksån, Näs ,9 feb-88 Y9 Storsundsån, Vallmyr , feb-88 Y3 Skarnviksån, Kräklingbo , 1 jun-89 Y38 Västergarnsån, Pavikens inl ,91** 31 jun-9 Y39 Västergarnsån, Pavikens utl ,18** 31 jun-9 Y9 Själsöån ,9 8 jan-8 Y5 Djaupå ,17 1 jan- Y53 Varbosån, Klintehamn ,8* 9 jan- Y55 Bångån ,3 18 jan-8 Y58 Närkån, Burs i.u. i.u. apr-8 PMK1 Västergarnsån, Liffedarve ,77 8 jan-85 PMK Gothemsån, Hörsne ,89 jan-87 * En bifurkation vid Ajmunds, med ett ARO 88 km, avleder ca /3-delar av tillrinningen till Västergarnsån (Y38, Y39). ** Tillrinningsområde uppströms bifurkationen vid Ajmunds ej inräknat. Tabell. Parametrar och analysmetoder vid 9 års provtagningar inom recipientkontrollen. Parameter Analysmetod Parameter Analysmetod Ammoniumkväve SS-EN 1173:5/Kone Nitratkväve SS8133-/Kone Konduktivitet SS EN 7888 Totalkväve SS EN ISO 1195/Kone ph SS 81-. Titro. Fosfatfosfor SS EN ISO 878:5/Kone Färgtal SS EN ISO 7887: Totalfosfor SS EN ISO 878:5/TRAACS Turbiditet fd SS 8- Klorid StMeth 5-Cl/Kone Susp. ämnen SS EN 87- Kalcium ICP-AES Alkalinitet SS-EN ISO 993- Magnesium ICP-AES COD Mn fd SS8118-1mod

9 Y Y1 Y5 Y55 Y9 Y8 Y7 Y PMK1 Y11 Y1 Y9 PMK Y3 Y5 Y9 Y39 Y38 Y53 Y17 Y Y18 Y58 Y1 Y Y1 Y19 Y Y7 Figur 1. Geografiska lägen för provpunkter i recipientkontrollen och de två nationella trendstationerna vid Liffedarve (PMK1) och Hörsne (PMK). De två senare anger även läget för SMHI:s pegelstationer. 7

10 . Utvärdering De fysikalisk-kemiska tillståndsbedömningarna baseras på medelvärden för 7-9 och angivits enligt Naturvårdsverkets (1999) kriterier. För fosfor- och kvävehalterna används de bedömningskriterier som avser sjöar. För fosforhalterna anges även den ekologiska statusen enligt Naturvårdsverkets (7) nya bedömningsgrunder. Bedömningen av status baseras på referenshalter av fosfor som beräknats av Länsstyrelsen i Gotlands län. Tillstånd och status har bedömts utifrån mätdata från åren 7-9. För provpunkterna Y8, Y9, Y55 och Y58 dock endast från åren 8-9 eftersom provtagningar inte utfördes vid dessa stationer under 7. Transporter har beräknats för åren -9 (bilaga ) enligt Naturvårdsverkets (5) handledning för miljöövervakning. Transporterna beräknades på dygnsmedelvärden av vattenföring och linjärt interpolerade halter för varje dygn. För provpunkter i Västergarnsån, Varbosån och Gothemsån användes flödesdata beräknade från SMHI:s pegelstationer vid Liffedarve i Västergarnsån och Hörsne i Gothemsån (tabell 3). För övriga provpunkter användes HYPE-modellerade vattenföringsdata (SMHI 9). För provpunkterna PMK1 och PMK inhämtades transportdata från SLU (). Tabell 3. Specifikationer för vattenföringsdata som använts vid transportberäkningarna åren -9. Stn Stationsnamn Vattenföringsdata vid transportberäkningar Y1 Lummelundaån, Kanalen HYPE-data för -39 Y Ireån, Ire HYPE-data för -95 Y5 Vägumeån, Vägume Arealproportionerade från HYPE-data för Y7 Gothemsån, Västerbjärs Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Hörsne Y8 Gothemsån, Vallstena Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Hörsne Y9 Gothemsån, Dalhem Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Hörsne Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Hörsne Y1 Gothemsån, Högbro Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Hörsne Y Västergarnsån, Tofta Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Liffedarve Y1 Snoderån Arealproportionerade från HYPE-data för Y17 Snoderån, Levide Arealproportionerade från HYPE-data för Y18 Snoderån, Oxarve Arealproportionerade från HYPE-data för Y19 Snoderån, Ringome dike Arealproportionerade från HYPE-data för Y1 Närkån, Stånga Arealproportionerade från HYPE-data för Y Närkån, Lye Arealproportionerade från HYPE-data för Y Närkån, När Arealproportionerade från HYPE-data för Y Halorån, Rone Arealproportionerade från HYPE-data för Y7 Burgsviksån, Näs Arealproportionerade från HYPE-data för Y9 Storsundsån, Vallmyr Arealproportionerade från HYPE-data för Y3 Skarnviksån, Kräklingbo Arealproportionerade från HYPE-data för Y38 Västergarnsån, Pavikens inl Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Liffedarve* Y39 Västergarnsån, Pavikens utl Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Liffedarve* Y9 Själsöån HYPE-data för Y5 Djaupå HYPE-data för Y53 Varbosån, Klintehamn Arealproportionerade från SMHI:s pegelstation vid Liffedarve* Y55 Bångån HYPE-data för Y58 Närkån, Burs Arealproportionerade från HYPE-data för PMK1 Västergarnsån, Liffedarve SMHI:s pegelstation vid Liffedarve PMK Gothemsån, Hörsne SMHI:s pegelstation vid Hörsne * En avrinningsområdesarel på 185, km (Y38), 19,8 km (Y39) och 1, km (Y53) har använts vid beräkningarna. 8

11 De flödesvägda medelhalterna av fosfor och kväve beräknades genom att dividera årstransporten med den årliga vattenföringen vid provpunkten. För åren före inhämtades uppgifter på årstransport och medelvattenföring från Östlund (). För de flödesvägda halterna av totalfosfor och totalkväve har förekomsten av eventuella trender studerats statistiskt. Förekomsten av en positiv eller negativ halttrend har bedömts föreligga om den rätlinjiga regressionslinjens lutning (se bilaga 1) statistiskt signifikant avviker från noll (P <,5). Det skall dock påpekas att de numeriska indata inte uppfyller regressionsanalysens krav på oberoende residualer vilket medför att det föreligger en viss osäkerhet med avseende på den statistiska signifikansen från en enskild provpunkt. 3. Resultat och diskussion 3.1 Avrinning Vid de två pegelstationer Liffedarve och Hörsne (figur 1) sker en kontinuerlig registrering av vattenföringen i regi av SMHI. I Västergarnsån vid Liffedarve var medelvärdet av den specifika avrinningen,9 ls -1 km - under åren I Gothemsån vid Hörsne var den betydligt högre, 7,5 ls -1 km -, under samma tidsperiod. Skillnaderna indikerar att avrinningen i de centrala delarna av Gotland är högre än längs den västra kusten. Den specifika avrinningen under tidsperioden visar ingen tydlig trend (figur ). En svagt cyklisk variation kan dock observeras. Torråret 199 var avrinningen ovanligt liten. Åren 1988, 199, 1995, 1998 och 7 var den däremot hög. 1 Liffedarve Hörsne Avrinning (l/(sxkm ) Figur. Årlig specifik avrinning vid pegelstationerna Liffedarve i Västergarnsån (PMK1) och Hörsne i Gothemsån (PMK) under åren

12 3. Fosfor Medianhalterna av totalfosfor uppgick till 5- µg/l i de provtagna vattendragen under åren 7-9 (tabell ). De högsta medianhalterna noterades i Närkån och Burgsviksån där de översteg µg/l. De lägsta medianhalterna var lägre än µg/l och uppmättes i Storsundsån och Skarnviksån. I flertalet av vattendragen avvek medianhalterna obetydligt från medelhalterna (tabell ). I några av provpunkter var dock medelhalterna betydligt högre än medianhalterna, t ex i Ireån och i Närkån vid Stånga och Burs, på grund av tillfälliga avvikande höga halter. Medianhalterna av fosfor uppvisade ett mycket bra samband med andel åker inom avrinningsområdet (figur 3). Tre provpunkter, Burgsviksån samt Närkån vid Stånga och När, hade dock avvikande höga fosforhalter i förhållande till åkerandelen. I Burgsviksån beror detta sannolikt på påverkan från uppströms belägna avloppsreningsverk. I Närkån vid Stånga och När är orsaken inte känd men sannolikt förekommer punktutsläpp uppströms. Den ekologiska statusen med avseende på fosforhalter var god eller hög i fem provpunkter (tabell ). Vid övriga lokaler var statusen måttlig till dålig. Dålig status uppvisade Lummelundaån, Närkån, Halorån, Burgsviksån, Själsöån och delar av Snoderån. Tabell. Halter av totalfosfor (µg/l) och ekologisk status med avseende på fosforhalter vid de 9 provpunkterna under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Även förekomsten av eventuell rätlinjig trend i flödesvägda halter sedan provtagningarna påbörjades anges (+ = ökande halt, = minskande halt, = ingen tydlig trend). Stn Stationsnamn n Min Medel Median Max Status Trend Y1 Lummelundaån, Kanalen Dålig Y Ireån, Ire Måttlig Y5 Vägumeån, Vägume God Y7 Gothemsån, Västerbjärs Måttlig Y8 Gothemsån, Vallstena Måttlig Y9 Gothemsån, Dalhem Måttlig Y11 Gothemsån, Södra Aumunds Måttlig Y1 Gothemsån, Högbro Måttlig Y Västergarnsån, Tofta Måttlig Y1 Snoderån Otillfredsställande Y17 Snoderån, Levide Måttlig Y18 Snoderån, Oxarve Dålig Y19 Snoderån, Ringome dike Dålig Y1 Närkån, Stånga Dålig Y Närkån, Lye Otillfredsställande Y Närkån, När Dålig Y Halorån, Rone Dålig Y7 Burgsviksån, Näs Dålig Y9 Storsundsån, Vallmyr Hög Y3 Skarnviksån, Kräklingbo Hög Y38 Västergarnsån, Pavikens inl 8 7 Måttlig Y39 Västergarnsån, Pavikens utl Måttlig Y9 Själsöån Dålig Y5 Djaupå God Y53 Varbosån, Klintehamn 9 Otillfredsställande Y55 Bångån Hög Y58 Närkån, Burs i.u. PMK1 Västergarnsån, Liffedarve Otillfredsställande PMK Gothemsån, Hörsne Måttlig

13 Medianhalt tot-p (µg/l) Andel åker (%) Figur 3. Samband mellan medianhalter av totalfosfor under åren 7/8-9 och andel åkermark inom avrinningsområdet vid 8 provpunkter (uppgift om andel åkermark saknas för Y58). I hälften av de provpunkter som har längre kontinuerliga tidsserier uppvisade de flödesvägda halterna av totalfosfor en sjunkande trend (tabell ). Vid de övriga tio lokalerna fanns ingen tydlig trend. Resultaten visar att fosforhalterna har minskat i många vattendrag på Gotland under de senaste - åren. Sannolikt har åtgärder för att minska utsläppen till vattendragen, bl a i form av förändrade jordbruksmetoder, reducerade utsläpp från avloppsreningsverk och förbättringar av enskilda avlopp, varit starkt bidragande till denna utveckling. 3.3 Kväve I de provtagna vattendragen uppmättes medianhalter av totalkväve på,5-13 mg/l under åren 7-9 (tabell 5). De högsta halterna registrerades i Lummelundaån och Gothemsån (Vallstena) samt i Ringome dike som är ett litet tillflöde till Snoderån. De lägsta medianhalterna noterades i Bångån och Storsundsån. Medianhalterna av totalkväve uppvisade ett starkt samband med åkerandelen inom avrinningsområdet (figur ). I Ringome dike var kvävehalterna avvikande höga i förhållande till åkerandelen vilket sannolikt beror på utsläpp från avloppsdammar. Kvävehalterna i de provtagna vattendragen var genomgående mycket höga (tabell 5). I sex provpunkter var de extremt höga medan de var höga i Storsundsån, Skarnviksån och Bångån. I fyra av de provpunkter som har längre kontinuerliga tidsserier uppvisade de flödesvägda halterna av totalkväve en stigande trend (tabell 5). Vid en lokal var trenden sjunkande medan det saknades tydliga trender i de övriga provpunkterna. Resultaten indikerar att kvävehalterna i de gotländska vattendragen generellt har varit relativt oförändrade under de senaste åren. Tre av de fyra lokaler som uppvisade stigande halter är emellertid belägna på norra Gotland vilket antyder att det kan finnas regionala skillnader. 11

14 Tabell 5. Halter av totalkväve (mg/l) och tillståndsklassificering med avseende på kvävehalter vid de 9 provpunkterna under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Även förekomsten av eventuell rätlinjig trend i flödesvägda halter sedan provtagningarna påbörjades anges (+ = ökande halt, = minskande halt, = ingen tydlig trend). Stn Stationsnamn n Min Medel Median Max Tillstånd Trend Y1 Lummelundaån, Kanalen 1, 7,7,7 1 Extremt hög halt + Y Ireån, Ire 3,5,7,1 9,1 Mycket hög halt + Y5 Vägumeån, Vägume 1,3,,,8 Mycket hög halt + Y7 Gothemsån, Västerbjärs,5,7 5,5 9,9 Mycket hög halt Y8 Gothemsån, Vallstena 13 1,7 5,8, 8, Extremt hög halt Y9 Gothemsån, Dalhem 18,9,,9 9,3 Mycket hög halt Y11 Gothemsån, Södra Aumunds 1,3 3,8 3,9 7, Mycket hög halt Y1 Gothemsån, Högbro 1,1 3,9,,8 Mycket hög halt + Y Västergarnsån, Tofta,5,,7,3 Mycket hög halt Y1 Snoderån 1,1 5, 5,3 13 Extremt hög halt Y17 Snoderån, Levide 1,5,,1,9 Mycket hög halt Y18 Snoderån, Oxarve 3,5,,3 1 Mycket hög halt Y19 Snoderån, Ringome dike 1, Extremt hög halt Y1 Närkån, Stånga 18,79,,7 8,9 Mycket hög halt Y Närkån, Lye 17,38,,,8 Mycket hög halt Y Närkån, När 1 1,3,5 5, 9,1 Mycket hög halt Y Halorån, Rone 1,3 5,8 5, Extremt hög halt Y7 Burgsviksån, Näs 19, 3, 3,9 7,1 Mycket hög halt Y9 Storsundsån, Vallmyr,3,,5 1,1 Hög halt Y3 Skarnviksån, Kräklingbo 1,3 1,1 1,, Hög halt Y38 Västergarnsån, Pavikens inl,9,3, 8,5 Mycket hög halt Y39 Västergarnsån, Pavikens utl 18, 3,3, 8,7 Mycket hög halt Y9 Själsöån 13,1,1 3,8, Mycket hög halt Y5 Djaupå,5 1,5 1,5,9 Mycket hög halt Y53 Varbosån, Klintehamn, 5,7, 1 Extremt hög halt Y55 Bångån 1,,7,5 1,3 Hög halt Y58 Närkån, Burs 1, 3,8 3,9 7,1 Mycket hög halt PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 35,58, 1,9 5,1 Mycket hög halt PMK Gothemsån, Hörsne 3,71 3,5,9 9,8 Mycket hög halt 1 1 Medianhalt tot-n (mg/l) Andel åker (%) Figur. Samband mellan medianhalter av totalkväve under åren 7/8-9 och andel åkermark inom avrinningsområdet vid 8 provpunkter (uppgift om andel åkermark saknas för Y58). 1

15 3. Alkalinitet Medianvärdena av alkaliniteten var 3,8-,5 mekv/l i de provtagna vattendragen under 7-9 (tabell ). De högsta värdena noterades i Halorån medan de lägsta uppmättes i Bångån, Storsundsån och Skarnviksån. I samtliga provpunkter var buffertkapaciteten mycket god. Alkaliniteten i provpunkterna förefaller inte ha förändrats nämnvärt under de senaste åren (se bilaga 1). Tabell. Alkalinitetsvärden och tillståndsklassificering med avseende på alkalinitetsvärden vid de 9 provpunkterna under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Stn Stationsnamn n Min Medel Median Max Tillstånd Y1 Lummelundaån, Kanalen 1, 5, 5,1,1 Mkt god buffertkap. Y Ireån, Ire 3,1,8,7 5,7 Mkt god buffertkap. Y5 Vägumeån, Vägume 1,8 5,5 5,, Mkt god buffertkap. Y7 Gothemsån, Västerbjärs,1 5, 5,, Mkt god buffertkap. Y8 Gothemsån, Vallstena 13 3,8 5,3 5,, Mkt god buffertkap. Y9 Gothemsån, Dalhem 18 3,9 5,,9,1 Mkt god buffertkap. Y11 Gothemsån, Södra Aumunds,3 5,1 5,1 5,9 Mkt god buffertkap. Y1 Gothemsån, Högbro,1,9,9, Mkt god buffertkap. Y Västergarnsån, Tofta,7 5,7 5,7,9 Mkt god buffertkap. Y1 Snoderån 3,3 5,3 5,, Mkt god buffertkap. Y17 Snoderån, Levide 1, 5,,9, Mkt god buffertkap. Y18 Snoderån, Oxarve 3 3, 5,3 5,3 7, Mkt god buffertkap. Y19 Snoderån, Ringome dike 1 3, 5,9 5,9 7, Mkt god buffertkap. Y1 Närkån, Stånga 18,8 5,8 5, 7, Mkt god buffertkap. Y Närkån, Lye 17,1,8,7, Mkt god buffertkap. Y Närkån, När 1, 5,1,9 7,8 Mkt god buffertkap. Y Halorån, Rone 5,7,,5 8,5 Mkt god buffertkap. Y7 Burgsviksån, Näs 19, 5,7 5, 7, Mkt god buffertkap. Y9 Storsundsån, Vallmyr,,, 5, Mkt god buffertkap. Y3 Skarnviksån, Kräklingbo 1 3,9,, 5, Mkt god buffertkap. Y38 Västergarnsån, Pavikens inl, 5, 5,3,7 Mkt god buffertkap. Y39 Västergarnsån, Pavikens utl 18 3,8 5,1 5,,7 Mkt god buffertkap. Y9 Själsöån 13, 5,,9 5,7 Mkt god buffertkap. Y5 Djaupå, 5, 5, 5,7 Mkt god buffertkap. Y53 Varbosån, Klintehamn 3,9 5, 5,3,9 Mkt god buffertkap. Y55 Bångån 1, 3,7 3,8, Mkt god buffertkap. Y58 Närkån, Burs,8 5,9 5,9 7, Mkt god buffertkap. PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 35, 5, 5,5,7 Mkt god buffertkap. PMK Gothemsån, Hörsne 3, 5,1 5,1, Mkt god buffertkap. 13

16 3.5 Organiskt material Medianhalterna av COD uppgick till 8,-17 mg/l i de provtagna vattendragen under 7-9 (tabell 7). I Lummelundaån och Burgsviksån registrerades de högsta halterna medan Vägumeån, Västergarnsån (Tofta) och Själsöån hade de lägsta halterna. Medianhalterna av COD uppvisade ett starkt samband med medianvärdena av färgtal i de 9 provpunkterna (figur 5). Några vattendrag visade något avvikande höga COD-halter i förhållande till färgtalet, bl a Ireån, Storsundsån och Närkån (Burs). En hög kvot mellan COD och färgtal indikerar tillförsel av organiskt material från punktkällor. Halterna av COD i de provtagna vattendragen var måttligt höga till höga utom i Lummelundaån, Burgsviksån och Djaupå där de var mycket höga (tabell 7). Halterna av COD i provpunkterna förefaller inte ha förändrats nämnvärt under de senaste åren (se bilaga 1). Tabell 7. Halter av COD Mn (mg/l) och tillståndsklassificering med avseende på halter av COD Mn vid de 9 provpunkterna under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Stn Stationsnamn Min Medel Median Max Tillstånd Y1 Lummelundaån, Kanalen 1 9, Mycket hög halt Y Ireån, Ire 3 7, Hög halt Y5 Vägumeån, Vägume 1,9 9, 9,1 1 Måttligt hög halt Y7 Gothemsån, Västerbjärs 9, Hög halt Y8 Gothemsån, Vallstena 13 8,8 1 1 Hög halt Y9 Gothemsån, Dalhem 18 8, Måttligt hög halt Y11 Gothemsån, Södra Aumunds 8, Hög halt Y1 Gothemsån, Högbro 7, Hög halt Y Västergarnsån, Tofta 5,7 9,5 9, 13 Måttligt hög halt Y1 Snoderån Hög halt Y17 Snoderån, Levide 1 9, 13 1 Hög halt Y18 Snoderån, Oxarve 3 8, Hög halt Y19 Snoderån, Ringome dike 1 8, Hög halt Y1 Närkån, Stånga 18, Hög halt Y Närkån, Lye 17 9, Måttligt hög halt Y Närkån, När Hög halt Y Halorån, Rone 8,9 1 Hög halt Y7 Burgsviksån, Näs Mycket hög halt Y9 Storsundsån, Vallmyr Hög halt Y3 Skarnviksån, Kräklingbo 1, Hög halt Y38 Västergarnsån, Pavikens inl 5, Måttligt hög halt Y39 Västergarnsån, Pavikens utl 18 7, Hög halt Y9 Själsöån 13, 8, 17 Måttligt hög halt Y5 Djaupå 8, Mycket hög halt Y53 Varbosån, Klintehamn Hög halt Y55 Bångån 1 9, Hög halt Y58 Närkån, Burs Hög halt PMK1 Västergarnsån, Liffedarve 35 7, Måttligt hög halt PMK Gothemsån, Hörsne 3 9, Hög halt 1

17 Medianhalt COD (mg/l) 5 8 Medianvärde färgtal (mg Pt/l)) Figur 5. Samband mellan medianhalter av COD Mn och medianvärden av färgtal under åren 7/8-9 vid 9 provpunkter. 3. Färg De provtagna vattendragen uppvisade medianvärden av färgtal på 3-8 under åren 7-9 (tabell 8). De högsta färgtalen noterades i Lummelundaån och Burgsviksån medan de lägsta uppmättes i Vägumeån och Själsöån. Mätningarna visade på måttligt till betydligt färgat vatten vid de 9 provpunkterna. Färgtalen uppvisade inget tydligt samband med andelen myr inom avrinningsområdet (figur ). Generellt förefaller inte färgtalen ha förändrats påtagligt under de senaste åren (se bilaga 1). Vid enstaka lokaler finns dock en tendens till svagt stigande vattenfärg, t ex i Gothemsån vid Västerbjärs och Hörsne. Medianvärde färgtal (mg Pt/l) Andel myr (%) Figur. Samband mellan medianvärden av färgtal under åren 7/8-9 och andel myrmark inom avrinningsområdet vid provpunkter. Uppgift om andel myrmark har hämtats från Östlund ().

18 Tabell 8. Färgtal (mg Pt/l) och tillståndsklassificering med avseende på färgtal vid de 9 provpunkterna under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Stn Stationsnamn Min Medel Median Max Tillstånd Y1 Lummelundaån, Kanalen Betydligt färgat Y Ireån, Ire Betydligt färgat Y5 Vägumeån, Vägume Måttligt färgat Y7 Gothemsån, Västerbjärs Betydligt färgat Y8 Gothemsån, Vallstena Måttligt färgat Y9 Gothemsån, Dalhem Måttligt färgat Y11 Gothemsån, Södra Aumunds 3 1 Betydligt färgat Y1 Gothemsån, Högbro 1 18 Betydligt färgat Y Västergarnsån, Tofta 8 Måttligt färgat Y1 Snoderån Måttligt färgat Y17 Snoderån, Levide Måttligt färgat Y18 Snoderån, Oxarve Måttligt färgat Y19 Snoderån, Ringome dike Måttligt färgat Y1 Närkån, Stånga Betydligt färgat Y Närkån, Lye Måttligt färgat Y Närkån, När 1 9 Måttligt färgat Y Halorån, Rone 8 9 Betydligt färgat Y7 Burgsviksån, Näs Betydligt färgat Y9 Storsundsån, Vallmyr Betydligt färgat Y3 Skarnviksån, Kräklingbo Betydligt färgat Y38 Västergarnsån, Pavikens inl Måttligt färgat Y39 Västergarnsån, Pavikens utl Måttligt färgat Y9 Själsöån Måttligt färgat Y5 Djaupå Betydligt färgat Y53 Varbosån, Klintehamn Måttligt färgat Y55 Bångån Måttligt färgat Y58 Närkån, Burs Betydligt färgat PMK1 Västergarnsån, Liffedarve* Måttligt färgat PMK Gothemsån, Hörsne* Måttligt färgat * Färgvärdena har beräknats som AbsF /5 x Grumlighet Medianvärdena av turbiditeten var,-3,5 FNU i de provtagna vattendragen under 7-9 (tabell 9). I Vägumeån och Gothemsån registrerades de högsta medelhalterna medan de lägsta halterna noterades i Storsundsån och Skarnviksån. I flera vattendrag var medelvärdena betydligt högre än medianvärdena på grund av enstaka avvikande höga mätvärden. Avvikande höga mätvärden kan t ex bero på höga flöden, tillrinning av dagvatten eller förekomst av dikesrensningar. Medianvärdena av turbiditeten uppvisade ett tydligt samband med andelen åker inom avrinningsområdet (figur 7). I Gothemsån vid Vallstena, Södra Aumunds och Högbro var den avvikande hög i förhållande till åkerandelen. Det är oklart varför. De uppmätta turbiditetsvärdena visade genomgående på måttligt grumligt vatten (tabell 9). Fem provpunkter hade betydligt grumligt vatten medan tre provpunkter var svagt grumliga. Turbiditeten i provpunkterna förefaller inte ha förändrats nämnvärt under de senaste åren (se bilaga 1). Grumligheten var ovanligt hög i början av -talet i flera provpunkter, bl a i Ireån och Snoderån samt i Gothemsån vid Västerbjärs. 1

19 Tabell 9. Turbiditet (FNU) och tillståndsklassificering med avseende på turbiditet vid 7 provpunkter under åren 7-9 (8-9 för Y8, Y9, Y55, Y58). Data saknas för PMK1 och PMK. Stn Stationsnamn Min Medel Median Max Tillstånd Y1 Lummelundaån, Kanalen 1,3,, 9,7 Måttligt grumligt Y Ireån, Ire 3,3 1, 1,3 3,3 Måttligt grumligt Y5 Vägumeån, Vägume 1, 5,,1 Betydligt grumligt Y7 Gothemsån, Västerbjärs,, 1,7 13 Måttligt grumligt Y8 Gothemsån, Vallstena 13 1, 5,3 3,5 1 Betydligt grumligt Y9 Gothemsån, Dalhem 18,5,5 1,9 7,1 Betydligt grumligt Y11 Gothemsån, Södra Aumunds,8,9,7 9,1 Betydligt grumligt Y1 Gothemsån, Högbro,8,,3, Måttligt grumligt Y Västergarnsån, Tofta,,9,7,7 Svagt grumligt Y1 Snoderån,5 1,9 1,,5 Måttligt grumligt Y17 Snoderån, Levide 1,, 1,1 Måttligt grumligt Y18 Snoderån, Oxarve 3,,1 1,,3 Måttligt grumligt Y19 Snoderån, Ringome dike 1,3 1,9 1, 11 Måttligt grumligt Y1 Närkån, Stånga 18, 1,7 1, 3, Måttligt grumligt Y Närkån, Lye 17,,,9 7, Måttligt grumligt Y Närkån, När 1,5, 1,,3 Måttligt grumligt Y Halorån, Rone,5 1,9 1,7, Måttligt grumligt Y7 Burgsviksån, Näs 19,5 1, 1, 3,8 Måttligt grumligt Y9 Storsundsån, Vallmyr,,8,5,3 Svagt grumligt Y3 Skarnviksån, Kräklingbo 1,3,, 1,9 Svagt grumligt Y38 Västergarnsån, Pavikens inl,3 1,8 1,3 7,1 Måttligt grumligt Y39 Västergarnsån, Pavikens utl 18,3, 1,1 1 Betydligt grumligt Y9 Själsöån 13, 1, 1,3,8 Måttligt grumligt Y5 Djaupå,3 1,3 1,1 3,5 Måttligt grumligt Y53 Varbosån, Klintehamn, 1,5 1,1 3, Måttligt grumligt Y55 Bångån 1,3 1, 1,1, Måttligt grumligt Y58 Närkån, Burs,5 1,7 1,, Måttligt grumligt Medianvärde turbiditet (FNU) Andel åker (%) Figur 7. Samband mellan medianvärden av turbiditet under åren 7/8-9 och andel åkermark inom avrinningsområdet vid provpunkter (data saknas för Y58, PMK1 och PMK). 17

20 3.8 Särskilda frågeställningar Halorån åtgärder av enskilda avlopp År 3 inledde Gotlands kommun ett arbete för att förbättra enskilda avlopp inom Haloråns avrinningsområde. Totalt fastigheter berördes av projektet som innebar att åtgärder vidtogs för att reducera utsläppen av näringsämnen vid de bristfälliga avloppsanläggningar som påträffades. Den nedre delen av Halorån (Y) har provtagits åren och -9. Under uppgick de flödesvägda medelhalterna av totalfosfor och fosfatfosfor i genomsnitt till 19 respektive 17 µg/l (figur 8). Åren -9 var motsvarande halter i genomsnitt 88 respektive 8 µg/l. Dessa förändringar mellan de två tidsperioderna är statistiskt signifikanta (t-test, P<,1). Halterna av totalfosfor reducerades således med ca % från tidigt 199-tal till senare delen av -talet. Haltreduceringen innebär att årstransporten av totalfosfor minskade med ca 3 kg räknat på medelflödet under de 13 år som provtagningar utfördes. Enbart förbättringar av enskilda avlopp kan knappast ha reducerat fosforhalterna så mycket. Däremot förefaller det troligt att åtgärderna har varit en starkt bidragande faktor. En haltreduktion på % kan jämföras med den generella utvecklingen i gotländska åmynningar. Under tidsperioden sjönk halterna av totalfosfor med 8 % i åtta åmynningar som avvattnar % av Gotlands yta (se avsnitt 3.8.). Kvävehalterna i Halorån har däremot inte reducerats nämnvärt sedan början av 199- talet (figur 8). Under åren och -9 uppgick de flödesvägda medelhalterna av totalkväve i genomsnitt till,7 respektive,1 mg/l. En svag respons med avseende på kväve är emellertid förväntat. En förbättrad rening av enskilda avloppsanläggningar, i form av markbäddar eller infiltration, minskar i första hand utsläppen av fosfor. Utsläppen av kväve reduceras endast i liten utsträckning Fosfatfosfor (µg/l) Nitrit+nitratkväve (mg/l) Figur 8. Flödesvägda medelhalter av totalfosfor, fosfatfosfor, totalkväve och nitrit+nitratkväve vid provpunkten Y i den nedre delen av Haloraån. 18

21 3.8. Tillförsel av näringsämnen från avloppsreningsdammar Vid Roma och Stånga insamlas renat avloppsvatten i dammar för bevattningsändamål. Det är oklart huruvida dessa dammar bidrar eller har bidragit till ökade halter av näringsämnen i de två närliggande vattendragen Gothemsån respektive ett tillflöde till Närkån. Nedan utreds närmare om så kan vara fallet. De två provpunkterna Y1 och Y11 är belägna i Gothemsån uppströms respektive nedströms avloppsdammarna vid Roma. Förändringarna i halter av nitrat(+nitrit)kväve och fosfatfosfor mellan de två provpunkterna vid samma provtagningstillfällen under åren -9 redovisas i figur 9. Haltjämförelserna mellan provpunkterna visar att såväl nitratkväve som fosfatfosfor generellt uppvisade något högre halter vid nedströmspunkten. Skillnaderna uppgick i genomsnitt till ca,1 mg/l respektive 1 µg/l. Denna haltskillnad behöver inte ha orsakats av tillförsel av dammvatten utan kan förklaras av tillförsel från det delavrinningsområde som avvattnas mellan de två provpunkterna. Ett delavrinningsområde som huvudsakligen utgörs av åker. 8 NO +3 -N (mg/l) PO -P (µg/l) 8 Y11 Y Y1 Y1 Figur 9. Samband mellan halter av nitrit+nitratkväve (vänster) och fosfatfosfor (höger) vid de två provpunkterna Y1 (uppströms dammar) och Y11 (nedströms dammar) under åren -9 (n=71). Endast halter som härrör från samma provtagningsdag redovisas. Den heldragna linjen anger haltförhållandet 1:1. 5 NH -N (µg/l) 1, NO -N/NO +3 -N 1, 1, Y11 Y11,8, 5,, 5 5 Y1,,,,,,8 1, 1, 1, Y1 Figur. Samband mellan halter av ammoniumkväve (vänster) och kvoten mellan ammoniumkväve och nitrit+nitratkväve (höger) vid de två provpunkterna Y1 (uppströms dammar) och Y11 (nedströms dammar) under åren -9 (n=71). Endast halter som härrör från samma provtagningsdag redovisas. Den heldragna linjen anger förhållandet 1:1. 19

22 I syfte att spåra eventuell påverkan från avloppsvatten kan man studera haltförändringarna av ammoniumkväve och förändringarna av kvoten mellan ammoniumkväve och nitratkväve vid samma provtagningstillfällen. Avloppsvatten innehåller normalt betydligt högre halter av ammonium än recipientvatten och kvoten mellan ammonium och nitrat är vanligen minst en tiopotens högre. Nedan dammarna var halterna av ammoniumkväve mycket marginellt högre än ovan (figur ). Skillnaden var i genomsnitt ca µg/l. Även kvoten mellan ammonium- och nitratkväve uppvisade små skillnader mellan provpunkterna förutom enstaka avvikande värden (figur ). En tillförsel av avloppsvatten mellan provpunkterna borde medföra tydligt förhöjda ammoniumhalter och avvikande hög ammonium/nitrat-kvot i nedströmspunkten. Dessa två förändringar inträffade vid tre provtillfällen under åren -9. Vid ett av dessa tre tillfällen var även halterna av nitratkväve- och fosfatfosfor högre nedströms än uppströms. Vid det aktuella provtillfället, som inträffade 17 februari, uppmättes halter på 3,7 och 3,9 mg NO +3 -N/l, och 7 µg PO -P/l samt 83 och µg NH -N/l vid uppströms- respektive nedströmspunkten. Halterna av totalkväve och totalfosfor vid provtagningstillfället var,33 och,3 mg/l respektive 5 och µg/l vid de två provpunkterna. Sammantaget tyder resultaten på att avloppsdammarna vid Roma endast försumbart har tillfört näringsämnen till Gothemsån mellan de två provpunkterna Y11 och Y1 vid de tillfällen då vattenprovtagning utförts. Av 71 provtillfällen under åren -9 är det endast resultaten från ett tillfälle som antyder att avloppsvatten kan ha bidragit till något ökade halter av näringsämnen i vattendraget. Detta utesluter inte att utsläpp eller läckage från avloppsdammarna kan ha tillfört näringsämnen till Gothemsån mellan provtillfällena. Provpunkterna Y58 och Y1, belägna i ett större tillflöde till Närkån, är placerade strax ovan respektive nedan avloppsdammarna vid Stånga. Provpunkterna är mycket närbelägna varandra utan tydliga tillflöden längs den mellanliggande sträckan. Y58 har endast provtagits sedan våren 8 varför en jämförelse av de vattenkemiska resultaten från provpunkterna endast omfattar tio gemensamma provtillfällen. Halterna av nitratkväve vid de två provpunkterna var generellt mycket likartade vid provtagningarna (figur 11). Endast vid ett tillfälle, i oktober 8, uppmättes en avvikande hög halt i nedströmspunkten. Jämförelser med halter av totalkväve vid samma provtillfälle antyder att den aktuella halten av nitratkväve i Y58 är felaktig. Inte heller haltförändringarna av ammoniumkväve och förändringarna av kvoten mellan ammoniumkväve och nitratkväve indikerar någon tillförsel av avloppsvatten (figur 1). Tvärtom tycks ammoniumhalterna ibland ha reducerats mellan provpunkterna. Däremot var halterna av fosfatfosfor avsevärt högre nedströms än uppströms vid flera tillfällen (figur 11). Vid tre provtillfällen uppmättes dubbelt så höga halter nedströms och vid ett tillfälle var halterna ggr högre vid nedströmspunkten. Resultaten från provtagningarna är tvetydiga och ger inget bra underlag för att bedöma om vatten från avloppsdammarna har bidragit till ökade halter av näringsämnen i Närkån mellan de två provpunkterna. Resultaten med avseende på oorganiskt kväve indikerar att dammarna inte tillförde näringsämnen till ån vid provtillfällena. Haltförändringarna av fosfatfosfor antyder emellertid att en punktkälla periodvis tillförde avsevärda kvantiteter av oorganiskt fosfor mellan provpunkterna.

23 8 NO +3 -N (mg/l) PO -P (µg/l) 8 Y1 Y1 8 8 Y58 Y58 Figur 11. Samband mellan halter av nitrit+nitratkväve (vänster) och fosfatfosfor (höger) vid de två provpunkterna Y58 (uppströms dammar) och Y1 (nedströms dammar) under åren 8-9 (n=). Endast halter som härrör från samma provtagningsdag redovisas. Den heldragna linjen anger haltförhållandet 1:1. NO -N (µg/l),8 NO -N/NO +3 -N, Y1 Y1, 5, 5 Y58,,,,,,8 Y58 Figur 1. Samband mellan halter av ammoniumkväve (vänster) och kvoten mellan ammoniumkväve och nitrit+nitratkväve (höger) vid de två provpunkterna Y58 (uppströms dammar) och Y1 (nedströms dammar) under åren 8-9 (n=). Endast halter som härrör från samma provtagningsdag redovisas. Den heldragna linjen anger förhållandet 1: Retention av kväve och fosfor i Paviken Vid Västergarnsåns mynning i sjön Paviken och i Pavikens utlopp finns provpunkterna Y38 respektive Y39. Baserat på transporterna i de två provpunkterna kan retentionen av kväve och fosfor i Paviken beräknas. Under åren -9 var den årliga retentionen av kväve i Paviken i genomsnitt 19 ton vilket motsvarar 1 % av tillförseln (tabell ). För fosfor var retention genomgående negativ vilket innebär att uttransporten var större än tillförseln. I genomsnitt var den årliga utförseln kg och 13 % högre än tillförseln. Bottnarna i Paviken förefaller således ha utgjort en fosforkälla under de senaste åren. Det kan dock inte uteslutas att okända punktutsläpp tillför fosfor mellan de två provpunkterna. Kväveretentionen i Paviken reducerar halterna av nitratkväve i Västergarnsåns från inloppet (Y38) till utloppet (Y39) medan halterna av övrigt (organiskt) kväve förblir relativt konstanta (se bilaga 1). Det kan även konstateras att den fosfor som tillförs mellan provpunkterna utgörs av organiskt eller partikulärt bundet fosfor. Denna slutsats baseras 1

24 på att transporterna av fosfatfosfor är oförändrade eller reduceras något mellan provpunkterna (tabell 11). Troligen är det huvudsakligen organiskt bundet fosfor som tillförs eftersom halterna av COD ökar från inloppet till utloppet. Tabell. Massbalanser och retention för totalkväve och totalfosfor i Paviken åren -9. Areal Kväve (ton/år) (km ) Västergarnsån Y38 185, Deposition sjöyta 1,3,,,,,, Övrigt tillr.område,8 3,8,,3 7,7,,8 Summa intransport 19, Uttransport (Y39) 19, Retention Retention (%) Den årliga depositionen antas uppgå till 5 kg N/km.. Arealförlusten antas vara lika med arealförlusten för Västergarnsån (Y38). Areal Fosfor (ton/år) (km ) Västergarnsån Y38 185, 1,1 1,5 1,8 1,98 1,1 1, Deposition sjöyta 1,3,,,,,, Övrigt tillr.område,8,,,7,7,5,5 Summa intransport 19,8 1,1 1,9 1,91, 1,7 1,31 Uttransport (Y39) 19,8 1,11 1,3,5 1,89 1,8 1, Retention, -,5 -,7,17 -,35 -,11 Retention (%) Den årliga depositionen antas uppgå till 8 kg P/km.. Arealförlusten antas vara lika med arealförlusten för Västergarnsån (Y38). Tabell 11. Massbalanser och retention för fosfatfosfor i Paviken åren -9. Areal Fosfatfosfor (ton/år) (km ) Paviken Västergarnsån Y38 185,,8,79 1, 1,5 1, 1,1 Deposition sjöyta,3,,,,,, Övrigt tillr.område 1,8,3,3,5,,5, Summa intransport 19,8,85,8 1,3 1, 1,3 1, Uttransport (Y39) 19,8,77,87 1,9 1,5 1,9 1,1 Retention,8 -,5,,8 -,1, Retention (%) Arealförlusten antas vara lika med arealförlusten för Västergarnsån (Y38).

25 3.8. Regionala miljömål med avseende på övergödning Gotland har följande regionala miljömål med avseende på övergödning. Senast år ska utsläppen av fosfor från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat jämfört med 1995 års nivå. Senast år ska utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 3 % från 1995 års nivå. Dessa miljömål följs lämpligen upp genom att studera de flödesvägda medelhalterna av fosfor och kväve vid åmynningar. Mynningspunkterna avspeglar såväl tillförseln till inlandsvatten som uttransporterna till kustvatten. I tabell 1 har medelflödena och transporterna av kväve och fosfor för åren summerats för de åtta åmynningar som har provtagits under samtliga dessa 1 år. De åtta åmynningarna avvattnar ett sammanlagt avrinningsområde på 189 km vilket utgör ca % av Gotlands yta. Vid en jämförelse mellan de två tidsperioderna och 7-9 kan konstateras att transporterna av kväve har ökat med ca 3 % medan transporterna av fosfor har minskat med ca %. Transporterna bestäms dock till stor del av vattenföringen, vilken var något högre under åren 7-9. Därför är det mer adekvat att göra en jämförelse med avseende på flödesvägda medelhalter. De flödesvägda halterna ökade med 3 % för kväve medan de sjönk med 8 % för fosfor från till 7-9 (tabell 1). Tabell 1. Summerade medelflöden, summerade transporter av kväve och fosfor samt flödesvägda medelhalter av totalkväve och totalfosfor för åtta åmynningar (Y1, Y, Y5, Y7, Y1, Y, Y7 och Y39) under åren Beräknad transport Flödesvägd medelhalt År Medelflöde kväve fosfor kväve fosfor (m 3 /s) (ton) (ton) (mg/l) (µg/l) ,5 1 3,1 5,9 9, , ,, 9, ,7 71 1,3 3,9 9, , 138,9 5,5 87, 1998,9 18 8,3 5,37 8, , 1 8, 5,1 9,9 8, 5 3, 5,5 8, 1 8, 13 3,5,83 8, 9, 3 3, 5, , ,3,79 93,8 8, 135,7 5,3 8, 5 7, 119 1, 5,7 7,3 8,1 17, 5,7 8, 7 11, 53,7,9 3, 8, 1931,1 5,88 7,1 9, 33 3,5,7 71, Medel 9, 53, 5,3 8, 3

26 Flödesvägd medelhalt 8 y =,53x -,7 R² =, y = -1,839x + 37,7 R² =, Figur 13. Flödesvägda medelhalter av kväve och fosfor för åtta åmynningar (Y1, Y, Y5, Y7, Y1, Y, Y7 och Y39) under åren Även rätlinjiga regressionssamband visas. Sambandet för fosfor är statistiskt signifikant (regression, P<,1). Det förefaller emellertid som om den flödesvägda halten av kväve var ovanligt låg i åmynningarna 199 och avvikande hög 7 (figur 13). Däremot tycks åren och 8-9 var mer representativa för haltutvecklingen av kväve under de senaste åren. En jämförelse mellan tidsperioderna och 8-9 bedöms därför ge en mer tillförlitlig uppskattning av haltförändringarna av kväve sedan En sådan jämförelse visar att de flödesvägda kvävehalterna ökade med endast,5 % mellan de två tidsperioderna (tabell 1). Således förefaller belastningen av kväve ha varit relativt oförändrad medan tillförseln av fosfor har minskat i gotländska ytvatten sedan mitten av 199-talet, förutsatt att de åtta åmynningarna är representativa för hela Gotland. Denna slutsats överensstämmer väl med den generella utvecklingen vid av de provtagna lokalerna, d v s att kvävehalterna genomgående har varit tämligen oförändrade medan fosforhalterna har minskat under de senaste - åren (se tabell och 5). Haltförändringarna bedöms i liten utsträckning vara påverkade av förändringar i avrinningen eftersom ingen tydlig trend i vattenföringen föreligger under tidsperioden (se figur ). Resultaten från de åtta åmynningarna indikerar att det regionala miljömålet för fosfor, men däremot inte för kväve, kommer att uppnås till år.. Slutsatser och samlad bedömning De provtagna vattendragen var under åren 7-9 genomgående mycket näringsrika. Med avseende på fosforhalter uppvisade av de 9 provpunkterna en måttlig, otillfredsställande eller dålig status. Vad gäller kväve registrerades mycket höga till extremt höga halter i av de 9 provpunkterna. Halterna av såväl fosfor som kväve uppvisade ett starkt samband med andelen åker inom avrinningsområdena. Dock förekom avvikelser från det sambandet vilket antyder att även punktutsläpp bidrog till de höga haltnivåerna. Vattenfärgen var måttlig till betydande och halterna av organiskt material var generellt måttligt hög till hög. Grumligheten var genomgående måttlig till betydande och

27 uppvisade ett samband med andelen åker inom avrinningsområdena. De provtagna vattendragen hade samtliga mycket god buffertförmåga. I hälften av provpunkterna uppvisade fosforhalterna en tydligt sjunkande trend sedan mätningarna påbörjades i slutet av 198-talet. För kvävehalterna finns inga tydliga trender i merparten av vattendragen. I % av provpunkterna förefaller dock halterna av kväve ha ökat. Färgtalen, grumligheten, alkaliniteten och halterna av organiskt material (COD) har inte förändrats nämnvärt i de provtagna vattendragen under de senaste åren. I den nedre delen av Halorån minskade halterna av fosfor med % från åren till tidsperioden -9. Sannolikt har de förbättringar av enskilda avlopp som inleddes 3 i Haloråns avrinningsområde varit en starkt bidragande orsak till denna förändring. Kvävehalterna i Halorån sjönk endast i mycket begränsad omfattning mellan de två tidsperioderna. Detta kan sägas vara förväntat eftersom en förbättrad rening vid enskilda avlopp kan förväntas ha betydligt mindre effekt på utsläppen av kväve än de har på utsläppen av fosfor. Vid Roma och Stånga finns bevattningsdammar med renat avloppsvatten. Resultaten från recipientkontrollen tyder på att avloppsdammarna vid Roma endast obetydligt har tillfört näringsämnen till den närliggande Gothemsån vid de provtagningar som utfördes under åren -9. Endast vid ett av 71 provtillfällen registrerades haltförändringar i ån som kan ha orsakats av en begränsad tillförsel av avloppsvatten. Vad gäller Närkån, och eventuell tillförsel av näringsämnen från avloppsdammarna vid Stånga, kan konstateras att resultaten från provtagningarna under åren 8-9 inte ger något säkert underlag för en bedömning. Resultaten med avseende på kväve indikerar att dammarna inte tillförde näringsämnen till ån vid provtillfällena medan haltförändringarna av fosfor tyder på att en punktkälla periodvis belastar vattendraget med avsevärda kvantiteter oorganiskt fosfor. Vid Västergarnsåns passage genom sjön Paviken, belägen strax uppströms åmynningen, sker en retention av kväve vilket reducerar kvävehalterna i åvattnet. Under åren - 9 uppgick den årliga retentionen till 19 ton kväve vilket motsvarar 1 % av tillförseln. Med avseende på fosfor var retentionen under samma tidsperiod genomgående negativ med en utförsel som i genomsnitt var 13 % större än tillförseln. De gotländska miljömålen med avseende på övergödning anger att utsläppen av fosfor skall minska från 1995 till medan utsläppen av kväve skall minska med 3 % under samma tidsperiod. En sammanvägd beräkning av de flödesvägda halterna av fosfor och kväve under åren vid åtta provpunkter ger ett underlag för att bedöma om dessa miljömål kommer att uppfyllas. Provpunkterna är belägna i åmynningar och representerar utvecklingen i åtta avrinningsområden med en sammanlagd areal som uppgår till % av Gotlands yta. Baserat på haltförändringarna från 199 till 9 beräknas belastningen av fosfor ha minskat med knappt 3 % i de åtta provpunkterna sedan mitten av 199-talet. Belastningen av kväve har däremot varit oförändrad. Förutsatt att de åtta avrinningsområdena är relativt representativa för utvecklingen på hela Gotland visar resultaten att miljömålet för fosfor, men inte för kväve, kommer att uppnås till. 5

28 5. Referenser Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket rapport 913. Naturvårdsverket. 5. Undersökningstyp: beräkning av ämnestransport. Version 1., Handledning för miljöövervakning. Naturvårdsverket. Naturvårdsverket. 7. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Naturvårdsverket, handbok 7., utgåva 1. SLU.. Data från den nationella miljöövervakningen i sjöar och vattendrag ( SMHI. 9. HYPE-modellerade vattenföringsdata ( Östlund, M.. Vattenkemi i gotländska vattendrag och referenssjöar. Länsstyrelsen Gotlands län. Rapport nr 5 från länsstyrelsens livsmiljöenhet.

29 7

30 Bilaga 1. Provpunkter - tillstånd och trender Förklaring: Tillstånd anges enligt Naturvårdsverkets (1999) bedömningsgrunder. För fosfor- och kvävehalterna används de bedömningskriterier som avser sjöar. För fosforhalterna anges även den ekologiska statusen enligt Naturvårdsverkets (7) riktlinjer. För uppmätta halter visas glidande medelvärden (beräknade på mätvärden). För flödesvägda medelvärden visas rätlinjiga regressionslinjer. 8

31 Y1. Lummelundaån, Kanalen Näringsämnen/eutrofiering År 7-9 Medelvärde Tillstånd Status Referenshalt 9 Mycket hög halt Dålig 19 7,7 Extremt hög halt Alkalinitet och organiskt material År 7-9 Medelvärde Tillstånd Alkalinitet (mekv/l) 5, Mycket god buffertkapacitet COD Mn (mg/l) 19 Mycket hög halt 8, Alkalinitet (mekv/l),,,, COD Mn (mg/l) Ljusförhållanden År 7-9 Medelvärde Tillstånd Färgtal 8 Betydligt färgat vatten Turbiditet (FNU), Måttligt grumligt vatten 5 Färgtal Turbiditet (FNU)