Landskapet upplevs från vägen!

Transkript

1 Landskapet upplevs från vägen! De flesta landskapsupplevelser sker idag via bilfönstret. Det är härifrån som trafikanterna har de största möjligheterna att både uppleva och förstå landskapet runt våra tätorter. I detta Gröna Fakta visar vi hur dessa upplevelseaspekter kan få en central plats i planering och byggande av morgondagens vägar - vilket också kommer att påverka säkerheten på våra vägar positivt. Av Eivor Bucht, Ylva Pålstam och Carola Wingren GRÖNA FAKTA 2/96

2 Landskapsbilden beskriver natur- och kulturmiljön För att beskriva upplevelsen av landskapet används ofta begreppet landskapsbild. Begreppet används både för att beskriva visuella upplevelser för dem som vistas vid sidan av vägen och för dem som färdas längs vägen. Som namnet säger beskriver landskapsbilden inte någon helhetsupplevelse med alla sinnen - lukt, hörsel, känsel - utan enbart vad man ser. För den som vistas i landskapet kan de visuella intrycken liknas vid stillbilder. För den som kör bil handlar det däremot alltid om en filmisk upplevelse ur ett marknära perspektiv. Sättet att göra landskapsbeskrivningar i MKB är förvillande likt natur- och kulturmiljöbeskrivningama. Eftersom fågelperspektiv och stillbildstänkande dominerar är det traditionella landskapsbildsbegreppet föga lämpat för att beskriva upplevelser från vägen eller från en plats vid sidan av vägen. Däremot fungerar det i sin roll att beskriva den visuella helhetskaraktären av ett landskapsavsnitt i natur- eller k ulturmiljösammanhang. Trafikantens upplevelser Trafikantupplevelsebegreppet används idag huvudsakligen för att beskriva förarens upplevelser utifrån ett säkerhetsperspektiv. Passagerarnas upplevelser behandlas inte, trots att de har större möjlighet att uppleva ett omgivande landskap. Upplevelser från vägen bidrar till kunskap om landskapet. Sådana upplevelser kan också hjälpa oss att förstå var vi befinner oss och ge en variationsrik och omväxlande resa. Detta kan i sin tur leda till ett trafiksäkrare beteende hos en mer vaken förare. Människan upplever landskapet om hon går, cyklar, åker bil eller buss. Men vid de snabba hastigheter som är aktuella i bil på dagens vägar blir upplevelserna allt mer komplexa. Bilisternas upplevelser är olika i olika färdriktningar. De färdas i olika hastigheter och de börjar och avslutar resan på olika ställen. Detta innebär i sin tur att en beskrivning av trafikantupplevelsen inte endast bör beskriva enstaka händelser längs vägen, utan istället hela sekvenser. Dessutom bör den innefatta olika beskrivningar för de två färdriktningarna. Upplevelsen en del av planeringsprocessen Bild: Jacek Zalecki. Trafikantupplevelsen har inte funnit sin plats i vägplaneringsarbetet. Det innebär att den ofta åsidosätts, trots en uttalad ambition i inledningen till många utredningar. Ett skäl till detta kan vara det statiska synsätt som ofta präglar synen på landskapet. De trafikala aspekterna för den nya vägen ställs i ett motsatsförhållande till bevarandet av det befintliga natur- och kulturlandskapet. Vi efterlyser ett mer dynamiskt planeringstänkande som utgår från att vi är delaktiga i en ständigt pågående landskapsomvandlingsprocess där vägen både kan vara ett intrång och ett tillskott. Exempelvis kan tillgängligheten förbättras liksom möjligheterna att uppleva landskapet. Vi efterlyser en målbeskrivning för olika aspekter på vägen i landskapet. Endast för de trafikala aspekterna och i någon mån för bevarandeaspekterna av natur- och kulturmiljö kan man finna sådana målbeskrivningar. Denna avsaknad av målbeskrivning för andra aspekter, har ofta sin grund i osäkerhet om det är möjligt att ta ställning och prioritera. Detta leder i sin tur till att det material som samlas in, blir mycket omfattande och av en likartad karaktär oberoende av skede i vägplaneringsprocessen. Att välja ut relevant information för respektive aspekt beroende av vägtyp, landskapstyp och skede i processen är avgörande för att exempelvis trafikantupplevelsen ska kunna behandlas på ett relevant sätt.

3 Landskapsupplevelse, ett nytt be repe Om landskapsbildsbegreppet i framtiden används för att beskriva det visuella helhetsintrycket av ett landskapsavsnitt som komplement till den övriga natur- och kulturmiljöbeskrivningen, bör det kompletteras med ett annat begrepp mer lämpat för att beskriva upplevelserna från vägen respektive från en plats vid sidan av vägen. Ett sådant begrepp skulle kunna vara landskapsupplevelse. Landskapsupplevelsebegreppet blir i vägplaneringssammanhang ett paraplybegrepp för två andra; trafikantupplevelse och "vid-sidan-om-vägen-upplevelse". "Vid sidan om vägenupplevelsen" är jämfört med trafikantupplevelsen stationär. Den är också mer en helhetsupplevelse med alla sinnen, då man inte skiljs från sin omvärld av ett glas- och metallskal. Inte bara synen, utan också hörsel, lukt och känsel är viktiga när man beskriver upplevelser av vägen i landskapet. Här påverkas man av buller, avgaser, barriäreffekter osv. "Vid-sidan-om-vägen-upplevelsen" är en lika viktig aspekt som trafikantupplevelsen men utreds inte närmare i detta arbete. Reskomfort eller resupplevelse? Trafikantupplevelsen kan sägas innefatta två dimensioner. Den ena behandlar i första hand trafikantens upplevelse av det som händer på själva vägen och i det närmaste vägrummet. Denna dimension benämns här reskomfort. Den andra behandlar i första hand trafikantens upplevelse av vägens omgivningar. Den benämns här resupplevelse. Reskomforten är starkt förknippad med utformningen av vägen. Linjeföring, terränganpassning, släntutformning, planteringar, räcken, rastplatser osv är avgörande för reskomfortens kvalitet. Reskomforten kännetecknas av de tre delaspekterna framkomlighet, trygghet/ säkerhet (optisk ledning) samt tillgång till service. Resupplevelsen beskriver i första hand upplevelser av en art som i förstone kanske inte ses som nödvändiga, men som är mycket betydelsefulla för hur trafikanten upplever resan och det natur- och kulturlandskap hon färdas igenom. Det omgivande landskapet och hur man lyckats iscensätta det för trafikanten är avgörande för resupplevelsens kvalitet. Resupplevelsen kännetecknas av de tre delaspekterna förståelse/identitet, orienterbarhet samt variation/rytm.

4 Framkomlighet Den upplevda framkomligheten överensstämmer inte alltid med den som kan framräknas i en trafikprognos eller -utredning. Den faktiska restiden, liksom lättheten att ta sig fram på en väg, kan vara avgörande för upplevelsen liksom avståndet och risken för trafikstockningar. En väg som är längre än en annan både vad det gäller antal kilometer och beräknad tid, kan upplevas bättre ur framkomlighetssynpunkt därför att man slipper ett antal ljussignaler, trafikstockningar besvärliga korsningar eller dylikt. Det är alltså inte den beräknade framkomligheten är utgångspunkten, utan den upplevda framkomligheten. Den förlängning i tid som möjliga trafikstockningar eller vänstersvängar över väg och därmed väntan kan innebära, måste också iakttas under rubriken upplevd framkomlighet. Därtill kommer den irritation och eventuella stress, som en sådan ofrivillig väntan kan innebära. Även en i sig snabbare väg kan upplevas mindre framkomlig på grund av att kommunikationsnätet blivit alltför konstlat eller komplicerat. En vanlig och förvirrande situation är att av trafikapparaten tvingas att köra "åt fel håll", t ex att avfarten leder åt höger när man vet att man ska till vänster. Broar, vägportaler m m skymmer ofta sikten så att man tappar den naturliga orienteringen. När vi väljer färdväg påverkas vi av allt detta. Olika överväganden kan leda till att vi väljer en väg som är längre både i distans och tid bara för att den upplevs som mer framkomlig och bekväm. Den upplevda framkomligheten kan vara lika avgörande för valet av färdväg från en plats till en annan, som den i prognosen kalkylerade. Trygghet/säkerhet (optisk ledning) Den upplevda tryggheten och säkerheten är avgörande för hur behaglig en resa kan bli både för förare och passagerare. Därmed innebär den en faktisk säkerhetsfaktor, eftersom en oroad förare med stor sannolikhet blir mer uttröttad än en som med hjälp av olika signaler och tecken lättare kan förstå och läsa vägen. Denna faktor är däremot sällan avgörande för vägvalet på samma sätt som den upplevda framkomligheten kan vara det. Optisk ledning är ett sätt att öka säkerheten. Genom att t ex plantera träd på ett trafiksäkert sätt längs en kurva som gömmer sig bakom ett krön, kan kurvan uppmärksammas tidigare. På samma sätt kan vägbelysningen fungera nattetid om den följer vägen linjärt. Detta tillämpas mycket medvetet i bland annat Danmark och Holland. Ett exempel i Sverige är Helsingborgs södra infart som nu byggs om med positionsljus som optiska ledare i en motorvägsmiljö där det i övrigt endast förekommer ett fåtal strålkastare. Optisk ledning av den här arten innebär att föraren blir informerad i god tid, och känner sig trygg. Hon vet vad som händer längre fram. Ett räcke, en röjning av slyvegetation kan fylla samma funktion. Service Upplevelsen av att det längs vägsträckan finns en fullgod service med rastplatser, parkeringar etc är avgörande för bekvämlighet och komfort under resan. Även rastplatsernas art och kvalitet har stor betydelse. Är de funktionella, trivsamma och inte minst vackra är det givetvis positivt. En vacker eller intressant utsikt innebär också ett viktigt tillskott. E4:ans rastplats strax norr om Jönköping, med en magnifik utsikt över Vättern, är ett sådant exempel. Rast- och servicemöjligheter på en vägsträcka kan vara avgörande också för vägvalet. En väl utformad och placerad rastplats eller serviceanläggning kan dra till sig trafikanter, medan en väg utan attraktiva rast- och serviceanläggningar får stå tillbaka. Den väl utformade rastplatsen kan också påverka trafikanten att stanna och göra en paus, vilket i sin tur förbättrar trafiksäkerheten på vägen. Möjligheten att snabbt kunna stanna eller vända innebär en trygghet på resan, som är viktig för dess behaglighet. Särskilt vid längre resor fyller sådana möjligheter en viktig funktion. Som turist är man betjänt av välutrustade serviceanläggningar med servicetjänster både för bilar och människor i form av bensin, teknisk service, toaletter och mat. Men även turistinformadon om den trakt man passerar samt om diverse alternativa vägval har stort värde. Dagens moderna rast- och serviceanläggningar tenderar att bli allt större. Förutom de traditionella anläggningarna, som för övrigt ofta har givits en mer tilltalande utformning, fylls de med nya viktiga funktioner. Det kan röra sig om information om industrilokalisering, lokalt näringsliv mm. Dessa informationsplatser innebär inte bara ett lättillgängligt sätt att bli informerad om lokaliteterna för den besökande, utan också ett sätt för de till vägen gränsande kommunerna att marknadsföra sig. Iv

5

6 Variation och rytm Variation och rytm i resan stimulerar våra sinnen. Begreppsparet variation/rytm svarar på frågor av typ "hur tar vi på bästa sätt tillvara landskapet?" eller "hur bygger vi vägen för att åstadkomma en så variationsrik och upplevelserik färd som möjligt?" En monoton väg är inte bara tråkig. Den kan också vara trafikfarlig. En sövande väg sänker uppmärksamheten och därmed trafiksäkerheten. I skog kan uthuggningar synliggöra de små variationer som ändå finns, som man gjort t ex utmed E4 i Norrbotten. I särskilt svåra fall kan konstlade åtgärder i vägrummet bli aktuella. Ett exempel på det senare kan vi finna på E4:an genom Småland där man sett sig tvungen att förbättra en alltför monoton vägmiljö med hjälp av nya stengärdesgårdar mm. För att åstadkomma en god variation/rytm bör en framtida färdväg betraktas som en sekvens av händelser. Finns där en rytm av omväxlande vilsamma och händelserika avsnitt? Ett exempel på en lyckad väg i detta avseende är E6:an genom Halland, som med relativt små hjälpmedel lyckats synliggöra inte bara ett vackert kustlandskap utan även ett böljande odlingslandskap med passager förbi byar och genom vegetationsridåer. VI

7

8