Seniorklubbsaktuellt Nyheter från HSB Stockholms Pensionärsråd

Transkript

1 nr 2, 2009 Seniorklubbsaktuellt Nyheter från HSB Stockholms Pensionärsråd Så var det dags för årets Vårkonferens igen! Årsmötets deltagare Avtackning av Rune Hedman och Gertie Sigwid Ordförande Lillian Björkman hälsar välkommen Trubaduren Thomas Edström underhåller Du som vill skicka in bidrag från din klubb, eller har frågor, ring, mejla eller skriv till: Telefon Adress: HSB Stockholm, Fleminggatan 41, Stockholm

2 Tack för förtroendet! Nu har vi haft Vårkonferensen då ledamöterna i P-rådet för det kommande året blev valda. Vi är åtta som är kvar från förra året och två, som är nya. Vi har även en ny vice ordförande. De 73 ombuden som representerade de olika seniorklubbarna på Vårkonferensen enades om att även kommande år utse 10 ledamöter. Omval blev det av 8 av ledamöterna; Lillian Björkman, Runo Carlsson, Elsa Hofgård, Birgitta Mellander, Sune Pettersson, Kerstin Savio, Anita Skogsberg samt Kerstin Hanström. Nyvalda blev Lilian Nilsson och Ola Öberg. Till ordförande omvaldes Lillian Björkman. Rune Hedman och Gertie Sigwid, som avgick avtackades av Lillian Björkman med blommor och trevligt tal. Valberedning för blir Birgit Larsson, som är sammankallande, Rigmor Bruzell samt Gertie Sigwid. Vi i P-rådet har ett ansvarsfullt uppdrag men det är samtidigt oerhört roligt. Vi skall som vanligt ha en planeringsöverläggning i augusti då vi diskuterar upplägget för det kommande året. Alla tips vi kan få från Pensionärsklubbarna är mycket värdefulla. Ett referat från Vårkonferensen finns med i detta nummer men jag vill ändå lyfta fram ett par saker. Den arbetsgrupp som spontanbildades förra året har ju kommit med imponerande förslag på frågor som bör diskuteras vidare. Det får bli en grund för vår planering för hösten och kanske kan det finnas anledning att ta upp dem även på höstkonferensen i september. P-rådet anordnar kurser för klubbarnas medlemmar med mycket bra föreläsare. Till hösten har vi därför tänkt ha en introduktionskurs för nyvalda styrelser där vi presenterar olika styrelsefunktioner och går igenom en styrelses ansvarsområden och befogenheter. Tyvärr har vi inte någon träff på Bosön i år. Men det är bara tillfälligt, så nästa år hoppas vi att den populära Bosö-dagen återkommer. Men detta innebär att vi inte ses mer i vår. Tack för det gångna året! En riktigt skön sommar önskar vi från P-rådet! / Lillian Björkman

3 PENSIONÄRSRÅDETS vårkonferens 2009 Traditionellt är det under april dags för en väsentlig händelse i HSB Stockholms liv. P-rådet har vårkonferens tillika årsmöte. Den 21 april var det dags för årets begivenhet och Attila Kriss, chef för HSB Stockholms medlems och föreningsverksamhet valdes till årsmötets ordförande. För andra året i rad genomfördes vårkonferensen på anrika Nürnberghuset på Södermalm. En lokal med anor från 1600-talet. I kvarteret Dykärret, som det då hette, började öl och brännvin att bryggas redan på 1670-talet. Nu är det framtiden för oss HSB-seniorer som präglar dagordningen. Åtminstone denna dag. SÅ VILL VI HA DET PÅ ÄLDRE DAR är rubriken på den rapport som en arbetsgrupp inom seniorverksamheten arbetat fram under det senaste året. Rapporten presenterades på konferensen av samordnaren Runo Carlsson. Den arbetsgrupp, som spontant och frivilligt bildades vid förra vårkonferensen fick flera positiva omdömen för sin slutprodukt. Man presenterade ett antal punkter under rubriker som Värderingar, Detta kan vi själva göra som medmänniskor, Uppgifter för seniorklubben och för HSB, samt Samhällets ansvar. Punkterna handlar om vad vi bör, kan och måste göra för att få det som vi vill på äldre dar. Hela rapporten finner man på P-rådet kommer under augusti att ta ställning till den fortsatta processen, hur vi ska genomföra alla goda idéer. Dessutom hur vi fortsätter att bilda opinion i klubbarna i dessa frågor för att sätta press på genomförandeprocessen. Under konferensen lämnade Anita Modin en värdefull rapport om arbetet i den Äldreboendedelegation, som nu slutfört sitt arbete. Anita Modin är ordförande i HSB Stockholm och har ingått som ledamot i delegationen. Uppgiften har varit att följa och analysera behov och utveckling av boende för äldre samt att föreslå åtgärder för framtiden. Även att medverka till enhetliga definitioner av begrepp som seniorbostäder, trygghetsbostäder samt vård- och omsorgsboende. En grundläggande tes var att alla av oss ska ha rätt att bo bra hela livet. En mängd argument för rättvis fastighetstaxering, behov av djur inom vård och omsorg samt krav på höjda bostadsbidrag presenterades på ett övertygande sätt. Flera gemensamma nämnare kunde urskiljas mellan vad Äldreutredningen kommit fram till och vad som återfinns i arbetsgruppens rapport. Nu är det handling som gäller i båda fallen. Attila Kriss informerade om aktuella aktiviteter i HSB Stockholms verksamhet. Han uttryckte en positiv och mycket uppskattande inställning till seniorverksamheten. Såg fram emot att ett åtgärdsprogram baserat på arbetsgruppens rapport under hösten tillställs HSB Stockholms styrelse. En motion till HSB Stockholms årsstämma, som avhållits nyligen, angående utveckling av Trygghetsboende behandlades positivt. I övrigt präglas verksamheten i stor utsträckning av budget i balans. Ett Servicecenter för att öka tillgänglighet och kvalité är dock på gång. Hans Jansson chef för föreningssektionen på HSB Stockholm framförde ett oerhört uppskattat tack till Maria Nolgård Wåhlin seniorverksamhetens verkliga ankare för hennes synnerligen förnämliga insatser i seniorarbetet. Insatser präglade av engagemang, lyssnande, mod att våga tänka nytt samt omtänksamhet. Hela vårkonferensen instämde med dagens mest värmande applåd.

4 Lillian Björkman informerade avslutningsvis om att höstens två stora begivenheter blir Upptaktskonferens den 17 september samt Utbudsdag den 20 november. Alla tillönskades en Trevlig och Skön Sommar! ETHOS Engagemang Trygghet Hållbarhet Omtanke Samverkan- är ledorden för HSB Stockholms verksamhet. Dessa ord ligger helt i linje med slutsatsen av seniorverksamhetens arbete: LÅT OSS TA VARA PÅ LIVET!- /Runo Carlsson/ DE KULTURELLA MINNENAS BETYDELSE FÖR OSS ÄLDRE Hela livet blir med tiden ett minne blott och vi kan inte lite på det, hur ska man då överhuvudtaget veta att man har levat- ett citat från Theodor Kallifatides bok: Mödrar och söner. Min yttre verklighet minskar med stigande ålder. Vi behöver inte bli så särskilt gamla för att känna att vår fysiska ålder sätter käppar i livshjulet. Vi orkar inte på samma sätt som tidigare. Vi blir stela och gången förlorar sin spänst. Är jag säker på att jag vet var närmaste toalett ligger, när jag är i stan och nöden blir som störst? Vårt sociala liv kan minska i tankar att jag kanske kan bli nedslagen om jag går ut. Den rädslan kan hålla mig hemma i ensamhet. Många vänner försvinner ifrån mig. De som hjälpte mig att minnas den gårdag som kan bli det enda jag har kvar. Min inre verklighet tar över utan kontroll, eftersom jag behöver den yttre verklighetens bollplank. Min reaktion på denna sociala isolering blir att jag inte längre kan skilja min yttre och inre verklighet. Då blir minnena i min inre verklighet levande in den yttre. Jag börjar prata med mina föräldrar eller min livskamrat, Alla döda sedan länge. Kanske måste jag ut och hämta mina barn och jag blir sur och påstridig när någon försöker hindra mig eller tala mig tillrätta. Kanske någon gör bedömningen att jag måste få någon lugnande medicin eller att jag får stämpeln som dement. Men detta tillstånd är inte något oåterkalleligt utan jag har drabbats, ja verkligen drabbats av reaktioner på en social och kulturell isolering, som hävs när isoleringen har brutits och jag kommer att blomma upp. Nyckeln kan vara gemensamma kulturella minnen, t ex en pilsnerfilm, något musikstycke eller en revy. Alla dessa exempel kan sedan leda över till den mer privata sfären av minnen. Vilken biograf gick jag på, vad hade jag på mej när jag gick på konserten osv. Våra kulturella minnen har en gemensam bakgrund. Vi har t ex hört samma musik som levande musik eller på radion men musikstycket är gemensamt. Vi behöver inte tycka likadant om den och vi kan ha olika tyngdpunkt på olika detaljer. Händelser runt omkring kan förgyllas eller förvanskas på olika sätt. Det berikar samtalet och väcker mängder av känslor

5 som ger nya associationer och det blir övergången till mina privata minnen. Hågkomster av hur vi såg ut, hur vi hade inrett vårt första hem eller vilken vår första bil. Våra sociokulturella minnen är en stor del av vår identifikation, som är nödvändig för ett positivt åldrande. Vad saknas i de kulturella minnenas bollplank? Vad finns men bör förbättras för att vi skall kunna behålla våra gemensamma kulturella minnen? De är inte bara viktiga för vår generation utan måste även förmedlas till yngre generationer. I ett större historiskt perspektiv kan man säga: För att kunna se framåt måste vi se bakåt annars får vi se upp! Kunskaper om vår egen generations kultur i en vidare mening saknas helt i all utbildning som berör kontakt med äldre. Därför måste ämnet Kultur få egen status i alla vårdutbildningar. Det är grunden för att kunna delta i äldres samtal om kultur, som är ett stort område. Men här menar jag att t ex gamla radioprogram film musik inom olika genrer eller dramatiska händelser. Listan kan göras lång. De, som redan har en vårdutbildning, måste komplettera sin utbildning på det här området med t ex studiecirklar ledda av cirkelledare med dessa kulturella minnen. Deltagare kan vara både hemtjänstpersonal och de som behöver anlita hemtjänsten. En stomme i dessa cirklar kan vara CD skivor från olika år som kallas Minnesboxen. Dessa förmedlar musik, händelser, företeelser och stämningar genom unika inspelningar från Sveriges Radios arkiv från ett visst år. SVT gör ju också årskrönikor: Vad hände för 50 år sen? Ute på äldreboenden måste sådana arbetsuppgifter vara lika viktiga och lika nödvändiga som den fysiska omvårdnaden. Det måste finnas tid för personal och boende att föra kulturella samtal med frågor, lyssnande och berättande. Men det är inte lätt att fråga om något man inte känner till. Har inte pengar blir kanske politikernas kör. Men räkna 90 minuters insats och jämför merkostnaden för de boendes reaktioner på social isolering. Fler ringningar, fler rop på hjälp, oro eller ökad aggressivitet, som behandlad med psykofarmaka för att inte tala om förlusten av livskvalitet och sämre bemötande. En gammal god vän sa till mej: Om du inte kom och hälsade på mig så skulle jag snart glömma vem jag var. Vad kan vi göra? Ute i våra HSB klubbar görs så mycket gott arbete med kultur och gemenskap. Kan vi göra och engagera oss mer och kanske ha fler träffar för att bli förmedlare av vårt kulturella arv? Vi skulle kunna bli cirkelledare och det finns säkert många idéer och möjligheter att förverkliga detta. Och vi är ju inte de enda föreningar som har eldsjälar och som gör otroliga insatser med mycket lite pengar dessutom. Kerstin Savio, ledamot i HSB Stockholms P-råd

6