Föräldrakontakten. .. och Ronja på gymnasiet sid 6 Barnverksamhet i Jönköping sid 8 Skolskjutstrasslet sid 9

Transkript

1 Föräldrakontakten Nummer 4 nov 2010 En rikstidning för föräldrar till barn med synskador Carl börjar i första klass, sid 3.. och Ronja på gymnasiet sid 6 Barnverksamhet i Jönköping sid 8 Skolskjutstrasslet sid 9

2 Projekt för att stärka barnens delaktighet Ämnet Idrott och hälsa i skolan kan i vissa fall innebära att elever med funktionsnedsättning befrias helt eller delvis från ämnet. Skolinspektionen genomförde ett antal flygande tillsyner, dvs oanmälda besök, i skolor i april 2010 för att granska ämnet idrott och hälsa. Det var tillsyn samtidigt i 172 skolor i 64 kommuner med totalt 7623 elever i år 7-9. Man fann att 2 procent av eleverna var befriade helt eller delvis. Det finns ingen uppgift på vad anledningen var, men man kan befara att ett antal av dessa elever har någon funktionsnedsättning. Det är en hög siffra eftersom möjligheten till befrielse är starkt begränsad i skollagen. En utgångspunkt för undervisningen i den svenska skolan är att alla elever ska kunna delta efter sin förmåga. Skolan ska så långt som möjligt anpassa undervisningen till elevernas olika förutsättningar. Skolinspektionen ska granska ämnet idrott och hälsa vidare. Synskadades Riksförbund deltar i styrgruppen för ett projekt som heter Olika unga Lika förutsättningar. Projektet leds av Hjälpmedelsinstitutet. Under pågår en pilotstudie i några skolor i Linköping och i Kungälv. Inom pilotstudien kommer ett antal elever med olika funktionsnedsättningar att få möjlighet att prova ny teknik, hjälpmedel och alternativa verktyg. Tanken är att elever och lärare utvärderar hjälpmedel eller alternativa verktyg för att öka sin egen kunskap om hjälpmedlens betydelse i lärandeprocessen. Syftet är att öka elevernas inflytande och delaktighet när det gäller stödinsatser för att påverka deras självständighet och deras möjligheter att välja framtid som andra. Pilotprojektet är en förstudie och förhoppningen är att resultaten ska kunna ligga till grund för en bredare försöksverksamhet framöver. Projektet Egen växtkraft, som leds av Barnombudsmannen och Handikappförbunden, där vi deltar i en referensgrupp ska arbeta fram en handbok för vuxna och ett material för barn och unga. Syftet med projektet är att öka barns och ungas delaktighet i habiliterande verksamheter. Utgångspunkten i handboken för de vuxna är varför barn inte ska vara delaktiga. Handboken ska inspirera och visa på vilka positiva effekter det har när barn och unga har möjlighet att vara delaktiga i beslut som rör dem. Projektet ska vara klart i juli Cecilia Ekstrand Synskadades Riksförbund Innehåll i Föräldrakontakten nummer 4, 2010: Vi har varit förskonade från det byråkratiska sid 3 Tack och adjö sid 5 Gymnasiet en lättnad men läromedlen sena som vanligt sid 6 Kompisprojektet ett barnsamarbete syncentral/srf sid 8 Ibland fungerar skolskjutsar, ibland inte alls sid 9 Första gången på teaterläger sid 10 Barnrådet invigt sid 10 Dalafamiljer träffades på Almåsa sid 11 2

3 Vi har varit förskonade från det byråkratiska. Carl Jacobssons skolstart i första klass i Norrbackaskolan i Visby har gått som smort. Mamma Katarina Johansson och pappa Adam Jacobsson har inte behövt agera poliser och administratörer ett dugg. Vi har varit enormt förskonade från byråkratjobb, säger Adam Jacobsson. Vi vet att många har fått kämpa, men inte vi. Det har berott på rektorerna, först Maggan Tideman och sen Torsten Flemming. De vill verkligen att Carl ska få det bästa. Carl är helt blind sen födseln på grund av Lebers syndrom. Men bra på att kompensera, som hans assistent bekräftar här nedan. Carl, i mitten, med bröderna Axel, t.v. och Olle, t.h. Familjeporträtt. Vi fick reda på ganska tidigt att Carl skulle börja här på Norrbackaskolan, säger rektor Torsten Flemming. Han var van vid lokalerna sen förskolan. Flera av hans kamrater gick här. Så det var rimligt att han skulle få plats här. Vi hade en gedigen överlämning. Vi utsåg en assistent som träffade föräldrarna, en otroligt bra pedagog som hela tiden är på hugget. Förskolans assistent fick gå dubbelt ett tag för att föra över kunskap. SPSM i Stockholm var med liksom Gotit, kommunens hjälpmedelsorganisation. Barnoch utbildningsförvaltningens 3

4 Rast. Carl tredje från höger. synkonsulent har varit med, och hela personalen har fått utbildning på SPSM. Vi hade också hjälp från bullerteamet som har hand om barn- och utbildningsförvaltningens lokaler och byggde om med ljuddämpare, filtar på väggarna, tassar på stolarna och sådant. Vi har punktskriftsmaskiner och datorprogram, och Carl har två platser mitt i klassrummet så att datorn ska få plats. 4 Men hjälpmedel och kurser i all ära, säger Torsten Flemming, grundinställningen är den viktigaste. Vi har två ledstjärnor. Det som är bra för Carl, eller vilket barn i behov av stöd som helst, är bra för alla elever i klassen. Vilken elev behöver inte en god ljudmiljö, en tydlig struktur och ett sammansvetsat arbetslag med gemensamt arbetssätt kring barnets hela dag? Och hur skulle jag, om jag vore förälder till ett barn med behov av särskilt stöd, vilja att det fungerade? Om vi tänker så brukar vi hitta någorlunda rätt. Assistenten heter Kenny Hällegard, fritidspedagog som förut har jobbat med andra barn med olika handikapp bla. autism och Downs syndrom. När chansen dök upp tyckte jag det var spännande, säger han. Man lär sig så mycket själv genom att ha att göra med barn med funktionshinder. Nu får jag lära mig punktskrift, till exempel. När jag hoppade på det hade jag jättemycket frågor, men det klarnade efter SPSMkursen. Man får tänka på ett annat sätt bara. Det är ett oerhört spännande och kreativt jobb. Mycket av jobbet består i att skapa läromedel. Om det talas

5 om svamp måste man illustrera det på ett sätt att man kan uppfatta det med fingrarna. De andra eleverna har inte heller så mycket läromedel, säger Kenny. Men det är lätt med Carl, han har ett minne som en elefant. Nu har han börjat med punktskrift och han är otroligt receptiv. Det är en spännande resa att vara med om det från början och se hur någon lär sig. Men en lika stor uppgift är den sociala. Carl är bra på det, bekräftar Adam och Katarina, men det är ändå bra att Kenny har lite översikt och möjlighet att gripa in om leken tar en vändning som blir helt synberoende. Tack och adjö! Det här är sista numret av Föräldrakontakten. På grund av nedskärningen av statsbidraget med nio miljoner från och med nyår blir vi tvingade att disponera våra re surser på ett nytt sätt. Vi hoppas att det inte bara ska bli nackdelar utan att vi också kan uppnå en del synergieffekter som vi inte gjorde förut. Perspektiv kommer i fortsättningen regelmässigt att bevaka barn- och familjefrågor. Tyvärr kan det inte bli lika mycket läsning som Föräldrakontakten har erbjudit, men å andra sidan kommer alla Synskadades Riksförbunds medlemmar att kunna läsa mer om barn och förhoppningsvis få mer förståelse av vilka särskilda behov de har. På sikt kanske det kan förändra en del föreningars och distrikts verksamhet på ett sätt som är bra för barn. Aktualiteter, tips och nyheter Klassen är ganska stor, 28 elever, säger Kenny, och för det mesta finns det kompisar runtom att välja mellan och aktiviteter som han tycker är roligt. Även utomhuslekar som tafatt och kurragömma fungerar om man syntolkar mycket. Eller man kan ta med en ljudfyr som den som ska tas fatt i bär. Jag försöker att inte blanda mig i för mycket. Det är bra om Carl är så självständig som möjligt. Om det är dags att gå ut till rast får han fixa det själv. Jag bara finns i närheten. Om han inte kommer igång med något kan jag gripa in, men det är sällan. Alla barn blir mer osjälvständiga om det finns en vuxen i närheten. Det ska ju inte vara jag som springer runt och ställer till rätta, det är bättre i så fall att Carl ber någon kamrat. Och om jag är osäker finns syncentralen att fråga ett stenkast bort. Kenny är väldigt ambitiös, säger Adam. Han inte bara hjälper till med skolarbetet, han har också till exempel synskadeanpassat spel. Och som den gamla gympalärare han är har han till och med fått Carl att aktivera sig med bollspel trots att det är svårt. Men Carl tycker det är kul däremot är han mindre intresserad av punktskrift och taktila bilder. kommer att läggas in på www. srf.nu under en särskild rubrik. På så sätt kan vi bli mer aktuella även om det på grund av nedskärningarna kanske inte kan bli lika mycket som förut. Med tiden, när det ekonomiska läget lättar, kommer även Synskadades Riksförbunds webbplats att erbjuda möjligheter till forum och diskussionsgrupper där vi hoppas att tips kan spridas och kontakter knytas. Tills vidare: anmäl dig till epostlistan Föräldrar till synskadade barn på srf.nu/agera-med-srf/epostlistor/srfs-epostlistor/, så får du veta hur situationen utvecklas. Cecilia Ekstrand, barnansvarig Jan Wiklund, redaktör Peter Feldt, kanslichef Kenny är tuff mot Carl, säger Katarina. Inte elakt, men utmanande. Han upprätthåller disciplin med käpp, lästräning och simning. Inget fusk! Läxa en gång i veckan som alla andra! Det har vi sagt till om vi vill att Carl ska pushas ut på okänt vatten så att han lär sig att klara sig. Vi gör honom en björntjänst om vi curlar. Fast vi är nog sämre på det här hemma, säger Katarina. 5

6 Ronja i vimlet i Rytmus Musikergymnasiums entré. T.h. assistenten Katja. Gymnasiet en lättnad men läromedlen sena som vanligt I höst är det kul att gå till plugget nästan varje dag, säger Ronja Helt belåtet. Förra året, då jag gick i nian var det skittråkigt om man får säga så, men nu på gymnasiet känns det bara bra! Ronja Helt går första årskursen vid Rytmus musikergymnasium i Nacka en förort till Stockholm. Eftersom hon är blind förberedde hon sig lite extra före skolstarten i augusti. Jag fick besöka skolan några gånger under sommarlovet för att lära mig hitta lite, berättar hon. Var toaletterna ligger, var mitt elevskåp finns, till några ämnesrum och så vidare. Det var jättebra att få göra det under sommaren då jag kunde lära mig hitta i lugn och ro utan att korridorerna var fulla av andra elever. Det var först i juli då antagningsprocessen till Rytmus var över som det stod klart att Ronja skulle börja vid skolan. Och det var först då skolan kunde beställa hennes läroböcker i punktskrift eller inlästa. Följden blev att Ronja ännu inte fått alla sina läroböcker. För, som hon säger, det tar gräsligt lång tid att få böcker i punktskrift. Men trots det stortrivs jag, fortsätter hon. Äntligen får jag läsa sådant som jag tycker om och tror att jag kommer att ha stor nytta av i framtiden. Förra året, i nian, kändes det bara tråkigt. Jag tyckte att jag redan kunde det mesta och ville gå vidare. Men nu är det roligt och spännande. Nu är jag motiverad till max! 6

7 Har du fått de hjälpmedel du behöver i skolan? Jag använder min egen dator, men jag har inte fått de anpassningar jag behöver från syncentralen. Om tre år då du går ut gymnasiet, hur tänker du dig framtiden? Helst vill jag ju arbeta med något som har med sång eller musik att göra. Men den här utbildningen ger mig behörighet att söka till universitetet eller högskolan. Och jag skulle kunna tänka mig att bli journalist. Jag tycker mycket om att skriva och jag tycker mycket om att tala med människor. Vad gör du på fritiden? Jag är med i Unga Synskadade och är sekreterare i deras Stockholmsstyrelse. Det tar ganska mycket tid. Det blir många möten men det är kul det också och jag lär mig mycket. Sedan försöker jag vara med kompissar eller bara softa. Vilken är den senaste boken du läste? Det var så länge sedan för jag har nästan aldrig tid att läsa utom läroböcker. Men det var nog en ungdomsroman, för sådana gillar jag. Förberedelser trots intagningssystemet Vi fick reda på väldigt sent att Ronja skulle börja, säger rektor Thomas Karlsson på Rytmus. Gymnasieintaget ger inte besked förrän i juni-juli. Egentligen skulle vi ha behövt få reda på det ett halvår innan, men det är svårt att göra något åt eftersom det hör till grunden för intagningssystemet. Men vi har i alla fall hunnit med att ha möten mellan Ronjas lärare, mentor, representanter från SPSM samt Ronja och hennes familj samt utbilda alla hennes lärare på SPSM, både inom kärnämnena och våra karaktärsämnen. Vi har också anställt en ledsagare på heltid på pengar som vi har fått från Stockholms stad. Vi har förstås köpt in läromedel på punktskrift och ljud, beroende på vad Ronja ville ha. Vi har köpt in två datorer men där har vi fortfarande problem eftersom vi inte har fått alla program installerade. Framför allt är det musikprogrammen som är viktiga att få på plats eftersom t ex notläsning är en ny erfarenhet för de flesta elever. Vi har också märkt upp lokalerna och vi har försökt minimera salsbytena. På gymnasiet går man ju runt mellan skolsalar men vi har i alla fall ordnat så att det bara är tre salar vi behöver använda. Ronja är inte den första synskadade eleven på Rytmus, även om tidigare elever gick där före Thomas Karlssons tid. Men viktigare än erfarenhet är förmodligen att man tycker att det är ett välkommet avbrott i rutinen att ha en elev med annorlunda krav. Nu när Ronja har gått här snart en termin ska vi arrangera en erfarenhetsutbytescirkel för lärarna under ledning av ledsagaren, säger Thomas Karlsson. Gör dina egna svällpappersdokument För några år sen avslutades ett projekt på de nordiska nationella resurcentren för att göra taktila bilder och kartor för barn. Det resulterade bland annat i en handbok i hur man gör samt lite olika redskap som nu finns på bland annat Resurscenter syn. Arne Yngström. Bland annat värmetrummor. Vill du göra taktila bilder? Beställ värmetrummor från Arne Yngström, tel , arne.yngstrom@swipnet. se. Handbok medföljer. Pris 500kr plus frakt. En liten uppsättning finns också kvar hos projektledaren 7

8 Kompisprojektet ett barnsamarbete sc/srf För ett par år sedan fick SRF tillsammans med DHR ett arv efter en kvinna i Jönköping. Pengarna skulle gå till barn och ungdomar med synskador i Jönköpings kommun. En projekt grupp tillsattes där SRF:s dåvarande ombudsman Bert Carlsson var sammankallande. Övriga som fanns med var bl.a. Mildred från syncentralen, Margareta från DHR, Svea från kommunen, Mona från SRF:s föräldrakomitte. Vi bestämde att vi ska jobba vidare med att stärka kompisrelationer för våra barn och unga. Detta för att vi vet att många av våra unga är väldigt ensamma och inte har naturliga kompisrelationer i sin närhet. Bl.a. har vi subventionerat SRF:s läger, hockeymatcher, speedway mm. För min Linus har SRF:s läger varit höjdpunkter att längta efter, det är där han hittat goa kompisar. De håller kontakt mer eller mindre dagligen via telefon eftersom det är mils avstånd. Det var en underbar glädje för oss föräldrar när vi märkte att han fått kompisar! Svea Nilsson som är specialpedagog i kommunens gemensamma resursteam har tillsammans med Kulturskolan i Jönköping haft aktiviteter där Fyrhjulingar i Mullsjö en grupp med barn från låg och mellanstadiet deltagit. De har träffats 1-2 ggr/månad. Drama, bild och skapande har de arbetat med. Utflykter har också ordnats, bl.a. tågresa till Mullsjö där häst och vagn väntade, och så fick de som ville prova att köra fyrhjuling. Tala om häftig upplevelse! Ridning har varit en annan aktivitet, och även besök på Borås djurpark. En annan grupp som fått glädje av arvet är de barnen med flerfunktionsnedsättningar som går på Humlan (en resursavdelning på Arredalens förskola) Barnen och deras familjer tillsammans med personalen på Humlan besökte Eldorado i Göteborg där man fick tillfälle att prova olika upplevelserum. Här syns djungelrummet på Eldorado. De har varit ute och åkt flotte, relax-badat och nyligen fått en stor trumma. På denna trumma kan man både sitta och ligga om man är barn och då kan man känna rytmen i hela kroppen. Detta är ett axplock av aktiviteter som skett. I skolgruppen har det varit mellan 6-9 barn/ungdomar. Övriga aktiviteter 3 ytterligare. Humlan har 10 barn som deltagit. Innebär att ca 20 barn / ungd får glädje av projektet. När inbjudan till aktiviteter görs har vi mycket god hjälp av Mildred från syncentralen. För att kunna nå fler barn och 8

9 Ibland fungerar skolskjutsar, ibland inte alls Skolskjuts för gymnasieelever fungerar mycket olika i olika kommuner. Skolskjutsen fungerade bra för vår son i grundskolan, berättar Ann Straht från Lund. Sen kom problemen när han skulle börja på gymnasiet. I Lund är systemet sådant att kommunenendast ersätter resor för gymnasieelever som har 6 km eller mer till skolan. Man hänvisar till skollagen.. Vi fick först besked från skolan att vår som skulle kunna fortsätta åka, säger Ann Straht. Men sen kom beskedet att de inte är skyldiga att ordna sånt här. De hänvisade till färdtjänsten. Familjen Straht skulle alltså själv få ordna och bekosta skolresorna via färdtjänsten. Men snart upptäckte man att det fanns problem. Färdtjänsten hade naturligtvis samkörning, men till skillnad från skolskjutsen tar färdtjänsten inte lika stor hänsyn till elevers behov, vilket kunde betyda att man måste följa med en massa pensionärer runt till vårdcentraler och sjukhus och bli försenad till lektioner eller tvingas stå och vänta extra länge på att få komma hem. Först efter att vi hade kontaktat SRF Lundabygden och via dem ansvariga i kommunen fick vi åtminstone ersättning för månadskortet, säger Ann Straht. Men måste man hålla på att bråka om sånt här? Så vi frågade runt i landet. I Uppsala, Lunds ärkerival, är grundinställningen att man har en samordnad upphandling för grundskola och särskola, säger Sverker Östman på Prebuss, kommunens färdtjänstenhet. Men om det finns elever i det vanliga gymnasiet som behöver åka med går det också bra. De är hur som helst inte så många så det betyder inget ekonomiskt vi har nog ingen synskadad gymnasieelev idag säger Östman. Den här extra skolskjutsen via färdtjänsten fungerar även för elever som bor långt bort från skolan. Samåkning tillämpas, men tack vare att man har ett schema att hålla sig till kan man hålla tiderna. I Luleå ingår gymnasieeleverna under arbetsresor, berättar SRF:s ombudsman Thomas Tillberg. Det är en särordning inom färdtjänsten som prioriteras så att man slipper långa väntetider. Även här är det en fördel att man har ett fast schema. Kostnaderna tas ut på skolan, vilket kan vara en nackdel. Även i Huddinge och Örebro omfattar skolskjutsen gymnasiet. I Örebro kan eleverna bestämma tiderna själva, meddelar SRF Örebro. Så visst går det att ordna. Men då måste kommunen tycka att det är viktigare att stå sina medborgare till tjänst än att tjyvhålla på det faktum att man inte är tvingad av lagen. Kostnaden är ju försumbar, som Sverker Östman påpekade. ungdomar än de som idag är SRF medlemmar hjälper syncentralen till att förmedla till alla som finns inskrivna i vårt län. Syncentralen har ofta god kännedom om yngre som kan behöva kompis-stöd. Detta samarbete fungerar kanonbra! Att sc stllde upp säger de är vikten av att stärka fritiden för barnen o att samverkan över gränser är oerhört viktigt! Alla vi jobbar ju för att våra unga ska må bra. Kompisar är något som alla behöver för att stärka sin självbild och inte känna sig ensamma. Samverkan över gränser är en stor fördel för våra unga. Mona Forsberg Mamma till Linus Föräldrarepresentant i SRF 9

10 Första gången på teaterläger Barnrådet invigt Vi har startat ett barn- och ungdomsråd inom Synskadades Riksförbund. Det är åtta barn och ungdomar som går i årskurs 5 till 9, som deltar. Det är fem flickor och 3 pojkar. Rådet ska fungera som en expertpanel. Vi ska kunna få information om frågor som rör skola och fritid från personer som är experter på att vara barn och ha en synnedsättning idag. Vi vill samtidigt ge deltagarna något tillbaka och stärka dem genom att erbjuda olika verktyg att använda i vardagen. Vid det första mötet som vi hade i oktober pratade vi om mänskliga rättigheter, Konventionen om barnets rättigheter och om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Deltagarna fick skapa utifrån artikel 30 i FN:s konvention, som handlar om rätten till fritid. Under 2011 kommer vi att ha två möten. Är du nyfiken på rådet så hör av dig till cecilia.ekstrand@srf.nu. Jag förstår inte hur de bär sig åt, säger Annika Sahl Kadar, SRF:s lägerledare, om teaterlägret på Lillsveds folkhögskola i början av november. Två dygn fick dom på sig från idé till premiär. Klockan tolv andra dagen skulle det vara klart. Den här gången var temat första gången och vad det var första gången för fick ungdomarna hitta på själva. En grupp gestaltade första kvarsittningen i skolan. Jag vet inte hur de fick ihop det men John Lennon var med på något vis. Fantasin är otrolig. Nästa höst blir det teaterläger igen. Anmäl ditt barn du också. Cecilia Ekstrand, SRF Punktskriftsnoter En ny bok om hur man läser punktskriftsnoter finns att beställa från SPSM se Butiken på eller ring

11 Dalafamiljer träffades på Almåsa Så blev det änterligen dags! Fredagen den femte novenber, sammanstrålade fem familjer, tre barnassistenter och jag Trollet för att ha ett trevligt mini-barnläger på Almåsa. Meningen var att vi skulle starta det hela med eftermiddagsfika klockan Vi andra kom fram strax efter Lördagen började som sig bör givetvis med att vi träffade Cecilia Ekstrand från SRF Riks. Hon talade om föräldra-barnverksamheten på riksnivå, som är hennes arbetsområde. Hon berättade att det anordnades tre barnläger per år av dom. Cecilia informerade även om den nya skollagen och om hur man agerar om resurshjälp i förskola-skola inte är tillräcklig. Föräldrarna ställde frågor och det diskuterades livligt. Samtidigt träffade de tio barnen musiker-musikpedagog Monicka Söderberg, som till sammans med barnassistenterna Linda, Elina och Kajsa underhöll barnen var det dags för nästa begivenhet som var varken mer eller mindre än det fantastiska clownparet Max och Monic! Den föreställningen blev mycket bejublad av både barn och vuxna. Marie Trollet Holmkvist SRF Dalarna En kick-off Det var bra att vi fick samlas och bra att vi fick träffa Cecilia, säger Jonas Larsson, en av föräldrarna från Dalarna. Och naturligtvis bra för barnen att de fick träffa varandra. De växer utav det. Vi skulle gärna ha stannat ett par dagar till. Vi hade gärna velat träffa Resurscenter syn. Men det var en bra start. Ungefär som en kick-off på ett företag inför att vi planerar fler träffar tillsammans. Vi blir mer bekanta, vi får nya vänner. Dalafamiljer fikar Föräldrakontakten Rikstidningen för föräldrar till barn med synskador produceras SRF Synskadades Riksförbund, och kommer ut med fyra nummer per år. Den ges även ut på daisy. Redaktion: Jan Wiklund, Sune Olsson, foraldrakontakten@srf.nu Ansvarig utgivare: Eva Björk Tel eva.bjork@srf.nu 11

12 Posttidning B Synskadades Riksförbund Enskede Resurscenter syn informerar om föräldrakurser Resurscenter syn i Stockholm och Örebro erbjuder utbildning för föräldrar som har ett barn med synskada. Utbildningen sker i kursform på resurscentret. Specialutformade utbildningar på hemorten kan också arrangeras. Se vidare på vår hemsida Aktuellt under våren 2011 Barn med synnedsättning, ålder 0-5 år januari 2011 i Stockholm och februari i Stockholm Anmälan kan ske kontinuerligt Ur innehållet: Att upptäcka världen med andra sinnen. Syn-synskada-utveckling. Böcker och bilder. Lek och samspel. Mobility och miljöanpassning. Samhällets stödinsatser Barn med synsvaghet, 6 12 år mars 2011 Anmälan: senast 1 februari 2011 Ur innehållet: Syn och synfunktioner. Studieteknik och skolarbete. Synsvaghet, utveckling och identitet. Samspel och kamratrelationer. Samhällets stödinsatser. Barn med grav synskada 3 5 år maj maj 2011 Anmälan : senast 29 mars respektive 12 april 2011 Ur innehållet: Kropps- och rumsuppfattning. Lek och samspel, Mobility. Punktskriftsförberedande övningar. Samhällets stödinsatser. Alla kurser är kostnadsfria och ersättning utgår för resekostnader. Föräldrarna betalar en mindre avgift för mat och logi. Ytterligare information Annica Winberg, Inga-Stina Fellers & Ingrid Nordberg Resurscenter syn Stockholm,