Undersökning av kärlväxter i Värmland i samband med projektet Life+ Vänern 2014

Transkript

1 RAPPORT Undersökning av kärlväxter i Värmland i samband med projektet Life+ Vänern 2014 Arbetet är beställt av Länsstyrelsen i Värmland

2 Produk on: Svensk Naturförvaltning AB Flöjelbergsgatan 8B SE MÖLNDAL Telefon:

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfa ning Uppdrag Material och metoder Områden S ckprov Mätningar Analyser Resultat Typiska arter Nega va indikatorer Buskar och träd Vegeta onshöjd Statusbedömning för uppföljningsenheter Diskussion Referenser Bilaga I. Bru olista över typiska arter kärlväxter Bilaga II. Nega va indikatorarter Bilaga III. Invasiva arter Bilaga IV. Regionalt intressanta arter

4 SAMMANFATTNING Kärlväxter i form av typiska arter och negativa indikatorer samt busk- och trädförekomst inventerades i åtta uppföljningsenheter fördelat på fyra områden i Värmland sommaren Under hösten samma år skattades även vegetationshöjden. Syftet var att ta fram underlag för att få ett mått på statusen på uppföljningsenheterna samt att kunna följa kärlväxtfloran och igenväxningsgraden. Inventeringen ingår som en del av Länsstyrelsens arbete i projektet Life+Vänern. Målet med projektet är att gynna naturvärden knutna till skärgårdslandskapet. Resultaten från inventeringen överensstämmer med vad man kan förvänta sig av skyddade gräsmarker i Sverige. 4

5 UPPDRAG Länsstyrelsen i Värmland driver tillsammans med länsstyrelsen i Västra Götalands län ett projekt kallat Life+Vänern. Syftet med projektet är att restaurera och återskapa 17 områden med höga naturvärden kring Vänern. Samtliga områden ingår i natura 2000 nätverket och är viktiga livsmiljöer för ett antal fåglar växter och naturtyper utpekade i EU:s fågel art och habitatdirektiv. Svensk Naturförvaltning AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Värmland utfört inventering av kärlväxter i de fyra områden där gräsmarker ska restaureras. Syftet med inventeringen är att få fram ett underlag för att kunna följa kärlväxtfloran samt igenväxningsgraden. få ett mått på statusen för naturtyperna före och efter restaureringsåtgärder i respektive område. En första inventering utfördes sommaren och hösten 2014 och ytterligare två efterföljande inventeringar planeras i framtiden. I föreliggande rapport redovisas resultat från inventeringen Figur 1. Karta över Vänerområdet med posi oner (lila cirklar) för de områden som ingå i inventeringen 5

6 MATERIAL OCH METODER För att bestämma status på gräsmarkerna utfördes en stickprovsbaserad inventering av respektive gräsmarksnaturtyp i varje område. De samlade ytorna av en naturtyp i ett område betraktas som en egen så kallad uppföljningsenhet. Stickprovsurval och mätningar har utförts enligt Naturvårdsverkets manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden (Naturvårdsverket 2010). Tabell 1. Naturtyper av gräsmarkstyp. De naturtyper som inventerats är markerade i kolumnen Rapport. Kod Fullständigt namn Kortnamn Rapport 1310 Ler- och sandsediment med glasört och andra annueller Glasörtstränder 1330 Salta strandängar Salta strandängar 1630 Havsstrandängar av Östersjötyp Strandängar vid Östersjön 4010 Fukthed med klockljung Fukthedar 4030 Ris- och gräshedar nedanför trädgränsen Torra hedar x 5130 Enbuskmarker nedanför trädgränsen Enbuskmarker 6110 Basiska berghällar Basiska berghällar 6120 Sandstäpp Sandstäpp 6150 Silikatgräsmarker ovanför trädgränsen Alpina silikatgräsmarker 6170 Kalkgräsmarker ovanför trädgränsen Alpina kalkgräsmarker 6210 Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) nedanför trädgränsen Kalkgräsmarker 6230 *Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen Stagg-gräsmarker 6270 *Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen Silikatgräsmarker x 6280 Kalkhällmarker Alvar 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr Fuktängar x 6430 Högörtssamhällen Högörtängar 6450 Nordliga översvämningsängar Svämängar 6510 Slåtterängar i låglandet Slåtterängar i låglandet x 6520 Höglänta slåtterängar Höglänta slåtterängar 6530 *Lövängar Lövängar 7230 Rikkärr Rikkärr 8230 Pionjärvegetation på silikatrika bergytor Hällmarkstorräng x 8240 Karsthällmarker Karsthällmarker 9070 Trädklädd betesmark Trädklädd betesmark x Områden Fyra Natura 2000-områden ingick i undersökningen (figur 1 och tabell 2). Millesvik och Lurö skärgård utgörs av öar i Vänerns norra skärgård. I den här undersökningen ingår tre av öarna som ska restaureras till betesmark; Ärnön, Sönnervassen och Gunnarsholmen. På öarna förekommer tre olika naturtyper. Nötön-Åråsviken är ett större naturreservat beläget längst ned i länets sydöstra del. Området består bland annat av naturlig ädellövskog och trädklädda betesmarker (Länsstyrelsen Värmland 2006a). Här är tanken att tre mindre delområden ska restaureras, ett lite större på Prästön till trädklädd betesmark och två mindre på Arskagsudden och Hästudden till slåtteräng. Strax öster om Nötön- Åråsviken ligger naturreservatet Värmlands Säby. Området karakteriseras av ett kulturlandskap med öppna lövskogar, hagmarker och strandängar. (Länstyrelsen Värmland 2006c). Här ska en yta restaureras till trädklädd betesmark. Klarälvsdeltat ligger strax söder om Karlstad och är Sveriges största aktiva delta nedanför fjällkedjan. Här ska två stora områden, Nolgårdsviken och Nolgårdsholmarna restaureras till fuktäng. Centralt i Nolgårdsviken ska även en mindre yta restaureras till silikatgräsmark. 6

7 Tabell 2. Antal provrutor och areal för undersökta uppföljningsenheter. Natura 2000-området SE kallat Millesvik och Lurö Skärgård är delat på tre uppföljningsenheter. SE kallat Nötön-Åråsviken och SE kallat Klarälvsdeltat är uppdelat på två uppföljningsenheter. Områdesnamn Uppföljningsenhet Naturtyp Antal provrutor Areal (ha) Millesvik och Lurö Skärgård SE _ ,9 Millesvik och Lurö Skärgård SE _ ,8 Millesvik och Lurö Skärgård SE _ ,7 Nötön-Åråsviken SE _ ,0 Nötön-Åråsviken SE _ ,8 Klarälvsdeltat SE _ ,0 Klarälvsdeltat SE _ ,2 Värmlands Säby SE _ ,0 S ckprov Fördelningen av provpunkter utfördes av Länsstyrelsen Värmland enligt riktlinjer från Naturvårdsverket (Naturvårdsverket 2010). Till skillnad från manualen har länsstyrelsen valt att alltid lägga punkterna i en grid oberoende av uppföljningsenhetens storlek. Antalet provpunkter per uppföljningsenhet är minst 50 provpunkter för de ytor som är upp till 10 ha och minst 100 provpunkter per uppföljningsenhet för de ytor som är större än 10 ha. 7

8 Mätningar sommar På varje provpunkt utfördes mätningar i en kvadratisk provruta om 0,5x0,5 meter. I varje provruta registrerades: förekomst av arter på artlistan över typiska arter. För ändamålet användes bruttolistan med alla typiska arter som angivits för olika gräsmarksnaturtyper (Bilaga I). Förekomst av invasiva arter (bilaga III) samt regionalt intressanta arter (bilaga IV) angivna av Länsstyrelsen i Värmland. förekomst av arter på artlista över negativa indikatorer (Bilaga II). förekomst av träd eller buskar lika med eller lägre än tre meter (härefter kallat buskar). förekomst av träd eller buskar högre än tre meter (härefter kallat träd). Samtliga mätningar utfördes den 1-16 juli Bild 1. Kvadra sk rutram 0,5 x 0,5 meter. 8

9 Mätningar höst På varje provpunkt mättes vegetationshöjden, dvs höjden av icke vedartade kärlväxter så som örter och gräs. Mätningen utfördes med gräsmätare. På de punkter där vegetationen var över 120 cm och gräsmätaren inte går att använda har vegetationen syftats med ögonmått. Det här gäller punkter på Klarälvsdeltat. Samtliga mätningar utfördes den oktober Bild 2. Provpunkt på Klarälvsdeltat där vegeta onen är för hög för a använda gräsmätare. Analyser Medelvärden och medelfel för mä a variabler ska ades för respek ve uppföljningsenhet. Beräkningar u ördes med utgångspunkt från respek ves s ckprovsdesign: systema sk sampling eller tvåstegssampling med kluster (Thompson 2002). 9

10 RESULTAT Typiska arter Förekomsten av typiska arter varierade mellan områdena (figur 2, tabell 3). Värmlands Säby var klart artrikast både när det gäller typiska arter och naturtypstypiska arter. Silikatgräsmarken på Klarälvsdeltat var näst artrikast men saknade helt naturtypstypiska arter. På Nötön-Åråsviken hade både slåtterängen och den trädklädda betesmarken relativt hög andel naturtypstypiska arter i förhållande till typiska arter. Samtliga ytor på öarna i Lurö Skärgård var väsentligt artfattigare än övriga uppföljningsenheter och saknar i stort sett typiska arter helt. Antal arter per provruta (medel +/- SE) 2 1,8 1,6 1,4 1,2 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 Bruttolista Naturtyp SE SE SE Typiska arter SE SE SE SE SE Figur 2. Genomsni ligt antal typiska arter per provruta (ljusblå staplar) samt genomsni ligt antal naturtypstypiska arter per provruta (mörkblå staplar) för de olika uppföljningsenheterna. De svarta smala staplarna indikerar medelvärdenas medelfel (på engelska standard error eller SE). Tabell 3. Genomsni ligt antal typiska arter per provruta samt genomsni ligt antal naturtypstypiska arter per provruta för de olika uppföljningsenheterna. Naturtypstypiska Typiska arter för gräsmarker UFE Antal provrutor Arter per provruta SE Arter per provruta Arter per provruta SE Arter per provruta SE ,02 0,01 0,06 0,02 SE SE ,04 0,03 SE ,15 0,05 0,55 0,11 SE ,10 0,05 0,27 0,08 SE ,59 0,09 SE ,01 0,01 0,28 0,04 SE ,32 0,07 1,53 0,16 10

11 Tabell 4. Typiska arter som observerats på utlagda provrutor i respek ve uppföljningsenhet. Observera a antalet provrutor varierat. TAXONID Svenskt namn Backnejlika Blodrot SE SE SE SE Blåsippa x Bockrot x Fackelblomster Gul Fetknopp x Gökärt x Höskallra x Liten Blåklocka x Pillerstarr Sjöfräken Styvmorsviol Sumpmåra Säterfryle/Ängsfryle x Teveronika x Tjärblomster Vårbrodd x x Åkergroblad x Ängsviol x Ängsvädd x x Ärenpris x x Slidstarr TAXONID Svenskt namn SE SE SE SE Backnejlika x Blodrot x x x Blåsippa Bockrot Fackelblomster x x Gul Fetknopp Gökärt x Höskallra Liten Blåklocka x x Pillerstarr x Sjöfräken x x Styvmorsviol x Sumpmåra x x Säterfryle/Ängsfryle Teveronika x x Tjärblomster x Vårbrodd x Åkergroblad Ängsviol x Ängsvädd Ärenpris x x Slidstarr x 11

12 Nega va indikatorer Förekomsten av negativa indikatorer var högst på Lurö Skärgård 6410 där bladvass förekom på 100 procent av provpunkterna. Även Klarälvsdeltat 6410 hade en hög andel provpunkter med negativa indikatorer. På Klarälvsdeltat 6270 noterades inga negativa indikatorer alls. Övriga uppföljningsytor hade en relativt låg andel negativa indikatorer (figur 3, tabell 5). Andel provrutor (medel +/- SE) 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% SE SE SE Negativa indikatorer SE SE SE SE SE Figur 3. Genomsni lig andel ytor med nega va indikatorer för de olika uppföljningsenheterna. De svarta smala staplarna indikerar medelvärdenas medelfel (på engelska standard error eller SE). Tabell 5. Genomsni lig andel ytor med nega va indikatorer för de olika uppföljningsenheterna. UFE Antal provrutor Andel provrutor SE Andel provrutor SE ,0% 1,4% SE % 0% SE ,4% 4,1% SE ,8% 1,8% SE ,8% 3,8% SE ,0% 0,0% SE ,7% 3,5% SE ,5% 4,1% 12

13 Tabell 6. Nega va indikatorer som observerats på utlagda provrutor i respek ve yta. Observera a antalet provrutor varierat för respek ve uppföljningsenhet. TAXONID Svenskt Namn SE SE SE SE SE SE SE SE Bladvass x x x Hundäxing x Knapptåg x Veketåg x x Rörflen x x Bredkaveldun x Älggräs x Brännässla x x x 13

14 Buskar och träd Täckningsgraden är skattad som andel provrutor med förekomst av träd eller buskar. Eftersom hela provrutan inte behöver vara täckt av träd eller buske för att förekomst ska anges blir beräknad täckningsgrad något högre än den faktiska täckningsgraden. Täckningsgraden av träd och buskar varierade mellan uppföljningsenheterna (figur 4, tabell 7). De båda trädklädda betesmarkerna på Nötön-Åråsviken och Värmlans Säby har den högsta andelen träd med 71 respektive 60 procent täckningsgrad. Ytan på Nötön-Åråsviken hade även en hög täckningsgrad av buskar med förekomst i nära hälften av provrutorna. Lurö 4030 hade den högsta täckningsgraden av buskar med förekomst i över 60 procent av provrutorna. Lurö Skärgård 6410 saknade helt både träd och buskar. 100% Andel provrutor (medel +/- SE) 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% SE SE Buskar och träd SE SE SE Under 3m Lika med eller över 3m SE SE SE Figur 4. Genomsni lig andel provrutor med träd (ljusgröna staplar) eller buskar (mörkgröna staplar) för de olika uppföljningsenheterna. De svarta smala staplarna indikerar medelvärdenas medelfel (på engelska standard error eller SE). Tabell 7. Genomsni lig andel provrutor med träd eller buskar för de olika uppföljningsenheterna. Träd och buskar >3m Träd och buskar <3m UFE Antal provrutor Andel provrutor SE Andel provrutor Andel provrutor SE Andel provrutor SE ,5% 4,3% 62,7% 4,8% SE % 0% 0% 0% SE ,4% 4,1% 34,0% 6,6% SE ,6% 5,8% 21,8% 5,6% SE ,6% 6,4% 47,1% 7,1% SE ,0% 6,6% 16,7% 5,1% SE ,9% 2,7% 12,4% 2,3% SE ,6% 6,6% 8,8% 3,8% 14

15 Vegeta onshöjd Vegetationshöjden har skattats som medelhöjd i millimeter. Den kvarstående vegetationsmängden varierade mellan de olika uppföljningsenheterna (figur 5, tabell 8). Klarälvsdeltat 6410 hade den högsta medelvegetationshöjden och Värmlands Säby 9070 den lägsta. Mätning av vegetationshöjd utfördes ej i Millesvik och Lurö skärgård eftersom provytorna i fuktängen till 100% var täckta med bladvass och i övriga naturtyper saknades gräs och örter i de flesta ytorna Kvarstående gräshöjd Figur 5. Medelvegeta onshöjd i millimeter för de olika uppföljningsenheterna. De svarta smala staplarna indikerar medelvärdenas medelfel (på engelska standard error eller SE). Höjdindex (medel +/- SE) SE _6510 SE _9070 SE _6270 SE _6410 SE _9070 Tabell 8. Medelvegeta onshöjd i millimeter för de olika uppföljningsenheterna. UFE Antal provrutor Medelhöjd (mm) SE medelhöjd SE SE SE SE SE

16 Beskrivning och statusbedömning för uppföljningsenheter Millesvik och Lurö skärgård SE Tabell 9. Areal (ha) 14 ha Typiska arter per ruta 0,06 Negativa indikatorer per ruta (%) 2 Täckningsgrad av träd (%) 24,5 Vegetationshöjd (mm) Ingen data 10 ha 0,04 9,4 9,4 Täckningsgrad av buskar (%) 63, Ingen data 17 ha Ingen data Figur 6a. Förekomst av träd (kryss) respek ve buskar (kors) på provytor i Millesvik och Lurö skärgård. Figur 6b. Antal typiska arter per provyta i Millesvik och Lurö skärgård. Grå punkter anger arter från bru olistan, röda naturtypstypiska arter. Ju större punkt desto fler arter. Figur 6c. Antal nega va indikatorer per provyta i Millesvik och Lurö skärgård. Ju större punkt desto fler arter. 16

17 Millesvik och Lurö skärgård är en nära ha stor övärld centralt i Vänern. Området är natura-2000 klassat och många av öarna är fågelskyddsområden. I den här undersökningen ingår tre öar om totalt 51 ha i naturreservatet Lurö skärgård. Alla tre öarna visar spår av det skärgårdsjordbruk som bedrevs fram till talet men är idag igenväxta. Öarna ska återställas till betesmark (enligt länsstyrelsen Värmland). Stora Sönnervassen är den största av de tre. Ön utgörs till den största delen av naturtypen fuktäng (6410) samt mindre delytor hällmarkstorräng (8230) och torra hedar (4030). Gunnarsholmen ligger väster om St. Sönnervassen och är minst till ytan. Den här ön utgörs av naturtypen torra hedar som omges av hällmarkstorräng. Längst i öst ligger Ärnön som utgörs av alla tre naturtyper. Ingen av öarna visar några tecken på skötselåtgärder. Fuktäng 6410 Uppföljningsenheten är störst till arealen och täcks till 100 procent av den negativa indikatorn bladvass, men även rörflen noterades. Inga typiska arter observerades och träd och buskar saknas helt. Bild 3. Bladvassbälte på St. Sönnervassen Torra hedar 4030 Täta bestånd med enar och skogsområden med främst björk och tall. Buskskiktet täcker 63 procent av ytan och träd 25 procent. Mycket ris och ljung i fältskiktet som hyser mycket få typiska arter per provpunkt. Gul fetknopp, höskallra och ängsvädd är några av arterna som observerades i rutorna. Även andelen negativa indikatorer är låg med förekomst i endast två procent av provrutorna. Veketåg noterades i provrutorna men även knapptåg observerades på ytorna. 17

18 Bild 4. Torrhed med enbuskar och ljung på Ärnön 4030 Hällmarks torräng 8230 Delvis öppen hällmark med örter, delvis hällmark med enbuskage, ljung och ris. Totalt täcker buskar lite drygt en tredjedel av ytan och träd en knapp tiondel (figur 6). Mycket få typiska arter per provpunkt och naturtypstypiska arter saknas helt (figur 2, 3 och 4). I knappt var tionde provruta noterades en negativ indikator (figur 5). Bladvass, knapptåg, veketåg och rörflen noterades (tabell 4). Bild 5. Hällmark med den gamla fyren i bakrunden på Gunnarsholmen

19 19

20 Klarälvsdeltat SE Tabell Areal (ha) 50 ha 4 ha Typiska arter per ruta 0,28 0,61 Negativa indikatorer per ruta (%) 50,7 0 Täckningsgrad av träd (%) 16,9 37 Täckningsgrad av buskar (%) 12,4 16,7 Vegetationshöjd (mm) Figur 7a. Förekomst av träd (kryss) respek ve buskar (kors) på provytor i Klarälvsdeltat. Figur 7b. Antal typiska arter per provyta i Klarälvsdeltat. Grå punkter anger arter från bru olistan, röda naturtypstypiska arter. Ju större punkt desto fler arter. Figur 7c. Antal nega va indikatorer per provyta i Klarälvsdeltat. Ju större punkt desto fler arter. 20

21 Klarälvsdeltat är ett natura-2000 område som ligger söder om Karlstad och norr om Hammarö. Det är Sveriges största aktiva delta nedanför fjällkedjan och området håller på att bli naturreservat (Länsstyrelsen Värmland). Två större områden om totalt ca 50 ha ska restaureras till fuktäng (6410), ett i Nolgårdsviken och ett i Djupsundsviken. På området i Nolgårdsviken ingår även en mindre uppföljningsenhet om ca 4 ha som ska restaureras till silikatgräsmark (6270). Fuktäng 6410 Nolgårdsviken utgörs av främst fuktig till blöt mark som bitvis är tuvig. Enstaka skogspartier med björk och tämligen allmänt med salixbuskage. Ut mot själva Nolgårdsviken övergår gräsmarken i ett bladvassbälte. Ett djupt dike rinner i de södra delarna. Djupsundsviken utgörs även den av fuktig till blöt mark som bitvis är tuvig. Centralt finns ett mindre torrare område med björkskog och på den blötare marken växer uppslag av björksly och salix. Ut mot Djupsundsviken övergår gräsmarken i ett bladvassbälte. Totalt sett har uppföljningsenheten en täckningsgrad på 17 procent träd och 12 procent buskar. Antalet typiska arter är relativt lågt och ligger på 0,28 arter per provruta och av dem är endast enstaka naturtypstypiska arter. Fackelblomster och sjöfräken är två av de observerade arterna. Andelen provrutor med negativa indikatorer är desto högre med förekomst i hälften av rutorna. Bladvass är klart vanligast men bredkaveldun och älggräs noterades också. Grenrör observerades även på ytan. Den invasiva arten lupin observerades i de sydvästra delarna av Nolgårdsviken. Den genomsnittliga vegetationshöjden skattades till 131 cm. Ingen av de båda delytorna visar några tecken på skötselåtgärder. Figur 8. Vegeta onshöjd i Klarälvsdeltat. Ju större kvadrat desto högre gräshöjd. 21

22 Bild 6. Exempelruta på Klarälvsdeltat 6410 Bild 7. Vassbältet i Nolgårdsviken fotograferat från fågeltornet i norr. Bild 8. Djupsundsviken under hösten. 22

23 Silikatgräsmark 6270 Mindre område om ca 4 ha i Nolgårdsviken som ligger som en ö i fuktängen som också ska restaureras. Marken är frisk till blöt med hällmark centralt. Bitvis mycket tätt med salixbuskage samt områden med björkskog. Ytan täcks till 37 procent av träd och till 17 procent av buskar. Antalet typiska arter skattades till 0,61 arter per provruta och området saknade helt naturtypstypiska arter. Sjöfräken, blodrot och fackelblomster är några av de observerade arterna. Inga negativa indikatorer noterades i provrutorna men bredkaveldun och bladvass observerades på ytan. Den genomsnittliga vegetationshöjden mättes till 32,6 cm och området visar inga tecken på några skötselåtgärder. Till stora delar liknar området mer en fuktäng både var det gäller artsammansättning och markfuktighet. Förutom en mindre kärna centralt med hällar och frisk mark skiljer sig inte området nämnvärt från den omgivande fuktängen. Att uppföljningsenheten helt saknar naturtypstypiska arter tyder också på att den eventuellt borde klassas om. Bild 9. Silikatgräsmarken fotograferad från den största hällen. 23

24 Värmlands Säby SE Tabell 11. Areal (ha) 6 ha Typiska arter per ruta 1,58 Negativa indikatorer per ruta (%) 10,5 Täckningsgrad av träd (%) 59,6 Täckningsgrad av buskar (%) 8,8 Vegetationshöjd (mm) 40 Figur 9a. Förekomst av träd (kryss) respek ve buskar (kors) på provytor i Värmlands Säby. Figur 9b. Antal typiska arter per provyta i Värmlands Säby. Grå punkter anger arter från bru olistan, röda naturtypstypiska arter. Ju större punkt desto fler arter. Figur 9c. Antal nega va indikatorer per provyta i Värmlands Säby. Ju större punkt desto fler arter. Figur 10. Vegeta onshöjd i Värmlands Säby. Ju större kvadrat desto högre gräshöjd. 24

25 I Kristinehamns kommun, ca 20 km söder om Kristinehamn ligger naturreservatet Värmlands Säby. Området karakteriseras av ett kulturlandskap med lövskogar, hagmarker och strandängar (Länsstyrelsen Värmland 2006c). Området som ingår i den här undersökningen ligger på udden Sandholmen i Kolstrandsviken. Ytan ska restaureras till en trädklädd betesmark. Uppföljningsenheten har en hög täckningsgrad av träd med förekomst i 60 procent av provrutorna. Trädskiktet utgörs av björk, ek och tall. Eken dominerar i norr och tallen i söder. Buskskiktet utgörs av främst hassel och en med förekomst i knappt var tionde ruta. Området är relativt rikt på död ved. Värmlands Säby är det artrikaste av de inventerade områdena med sina 1,58 typiska arter per provruta. Den har även flest observerade naturtypstypiska arter och 0,32 arter per provruta klassas till naturtypen. Täckningsgraden av fältfloran är bitvis svag. Blåsippa, bockrot, liten blåklocka och ängsviol är några av de observerade arterna. Negativa indikatorer förekommer i ungefär var tionde provruta. Hundäxing och brännässla noterades i rutorna och örnbräken observerades på lokalen. Den genomsnittliga vegetationshöjden mättes till 4 cm. Området betas av nötkreatur. Bild 10. Exempelrutram för Värmlands Säby

26 Bild 11. Värmlands Säby karakteriseras av gamla och grova ekar, flera mer än 400 år gamla. Bild 12. Området har en hög täckningsgrad av björk, tall och ek samt en och hassel i buskskiktet. 26

27 27

28 Nötön-Åråsviken SE Tabell Areal (ha) 6 ha 1 ha Typiska arter per ruta 0,31 0,55 Negativa indikatorer per ruta (%) 7,8 1,8 Täckningsgrad av träd (%) 70,6 23,6 Täckningsgrad av buskar (%) 47,1 21,8 Vegetationshöjd (mm) Figur 11a. Förekomst av träd (kryss) respek ve buskar (kors) på provytor i Nötön-Åråsviken. Figur 11b. Antal typiska arter per provyta i Nötön-Åråsviken. Grå punkter anger arter från bru olistan, röda naturtypstypiska arter. Ju större punkt desto fler arter. Figur 11c. Antal nega va indikatorer per provyta i Nötön-Åråsviken. Ju större punkt desto fler arter. Figur 12. Vegeta onshöjd i Nötön- Åråsviken. Ju större kvadrat desto högre gräshöjd. 28

29 Nötön-Åråsviken är ett större naturreservat beläget längst ner i länets sydöstra delar ca 30 km söder om Kristinehamn i Kristinehamns kommun. Reservatet omfattar stora delar av Kilsviken samt inre delar av Åråsviken. Området består bland annat av naturlig ädellövskog och trädklädda betesmarker (Länstyrelsen Värmland 2006b). I det här projektet ska två små ytor, en längst ut på Arskagsudden och en på Hästudden restaureras till Slåtteräng (6510). På Prästön ska en lite större yta restaureras till trädklädd betesmark (9070). Trädklädd betesmark 9070 Ek dominerar trädskiktet som har en täckningsgrad på lite knappt tre fjärdedelar av ytan. Här finns även enstaka tall, björk och asp. Rikt buskskikt med främst rönn, björnbär och rosor med en förekomst i nästan hälften av provrutorna. Tämligen rikt med liggande död ved. Lokalen är relativt artfattig med 0,31 typiska arter per provruta. Av dem är lite knappt en tredjedel naturtypstypiska arter. Blodrot, gökärt, pillerstarr och liten blåklocka är exempel på arter som observerats på området. Brännässla som är en negativ indikator noterades i lite knappt var tionde provruta. Bitvis är täckningsgraden av örter låg. Den genomsnittliga vegetationshöjden mättes till 11,5 cm. Uppföljningsenheten visar inga tecken på skötselåtgärder. Bild 13. Nötön-Åråsviken

30 Bild 14. Exempelruta Nötön-Åråsviken 9070 Slåtteräng 6510 Uppföljningsenheten är liten, endast ca 1 ha och uppdelad på två små delytor, Arskagsudden och Hästudden. Området är öppet centralt med träd och buskar främst i kantzonerna. På Arskagsudden växer dock en vidkronig tall och en ek ute på det öppna. Totalt sett på de båda delytorna är täckningsgraden av träd respektive buskar lite drygt 20 procent. Andelen typiska arter mättes till 0,55 arter per provruta och av dem var knappt en fjärdedel naturtypstypiska arter. Backnejlika, liten blåklocka, styvmorsviol och tjärblomster är några av de observerade arterna. Negativa indikatorer saknas i princip helt, endast en provruta med brännässla noterades. Den genomsnittliga vegetationshöjden mättes till 10,7 cm. Områdena visar inga tecken på skötselåtgärder. Bild 15. Arskagsudden

31 Bild 16. Hästudden 6510 Bild 17. Exempelruta NötönÅråsviken

32 DISKUSSION Medelantalet typiska arter per provruta varierade mellan 0 och 1,58 i uppföljningsenheterna. Motsvarande inventeringar har gjorts i Västra Götalands län sedan flera år tillbaka, där man finner liknande resultat (Svensk Naturförvaltning AB, 2009). I Värmlands län inventerades hävdade gräsmarker i skyddade områden sommaren 2012, även här finner man liknade resultat (Larssons natur, 2014). Även täckningsgraden av negativa indikatorer, buskar och träd ligger inom de intervall man kan förvänta sig för skyddade gräsmarker i Sverige. Samtliga områden är i behov av åtgärder som behöver utföras för att förbättra situationen och öka naturvärdena. Hävd i form av slåtter eller bete samt röjning av igenväxningsvegetation kommer ha positiv effekt både på kort och lång sikt. 32

33 33

34 REFERENSER Larssons Natur, 2014, Uppföljning av hävdade gräsmarker i skyddade områden Värmlands län Rapportnummer 2014:16 Länsstyrelsen Värmland, 2006b Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252), Nötön-Åråsviken, Kristinehamn kommun, Värmlands län, Dnr , Fastställd Länsstyrelsen Värmland, 2006c, Bevarandeplan Natura 2000 (Enligt 17 förordningen om områdesskydd 1998:1252), Värmlands Säby, Kristinehamn kommun, Värmlands län, Dnr , Fastställd Naturvårdsverket, 2010, Manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i skyddade områden. Svensk Naturförvaltning AB, 2009, Uppföljning av naturskyddade gräsmarker Västra Götalands län Rapportnummer 2009:49. Thompson, S.K., 2002, Sampling, 2nd ed., Wiley series in probability and statistics, New York: John Wiley & Sons, 367 s. 34

35 Bilaga I. Bru olista över typiska arter kärlväxter inom gräsmarkshabitaten hämtad från den na onellt framtagna manualen för uppföljning av betesmarker och slå erängar inom skyddade områden ( ). Svenskt Namn Vetenskapligt namn TaxonID Adam och Eva Dactylorhiza sambucina Alvararv Cerastium pumilum Alvarfibbla Crepis tectorum ssp. pumila Alvarglim Silene uniflora ssp. petraea 1938 Alvarkösa Apera interrupta 1856 Axag Schoenus ferrugineus Axveronika Veronica spicata Backfingerört Potentilla sordida 1909 Backklöver Trifolium montanum Backmåra Galium suecicum 673 Backnejlika Dianthus deltoides Backsippa Pulsatilla vulgaris Backsmultron Fragaria viridis Backtimjan Thymus serpyllum Baltisk Strandmalört Seriphidium maritimum ssp. humifusum Bergrotii/Oederi + Flava Komplexet bergrotii/oederi + flava komplexet 0 Bergskrabba Globularia vulgaris Bitterkrassing Lepidium latifolium Björnbrodd Tofieldia pusilla Blekstarr Carex pallescens Blodnycklar Dactylorhiza incarnata var. cruenta Blodrot Potentilla erecta Blåfibbla Pilosella cymosa ssp. praealta Blåmunkar Jasione montana Blåsippa Hepatica nobilis Blåsuga Ajuga pyramidalis Bockrot Pimpinella saxifraga Borsttåg Juncus squarrosus Brudborste Circium helenioides Brudbröd Filipendula vulgaris Brudsporre Gymnadenia conopsea Bräckor Saxifraga sp Bunge Samolus valerandi Bågsvingel Festuca rubra ssp. oelandica Cypresslummer Diphasiastrum tristachyum 552 Darrgräs Briza media Dikesveronika Veronica catenata 1653 Drakblomma Dracocephalum ruyschiana 564 Dvärgarun Centaurium pulchellum Dvärgkämpar Plantago tenuiflora 1901 Dvärglummer Selaginella selaginoides Dvärgmaskrosor Taraxacum sect. Obliqua Fackelblomster Lythrum salicaria Fjällgentiana Gentiana nivalis Fjällgröe Poa alpina Fjällruta Thalictrum alpinum Fjällskära Saussurea alpina Fjälltimotej Phleum alpinum Fjällvedel Astragalus alpinus

36 Fjällvårbrodd Anthoxanthum alpinum Flocksvalting Baldellia ranunculoides 139 Flugblomster Ophrys insectifera Flädervänderot Valeriana sambucifolia Fågelstarr Carex ornithopoda Fältgentiana Gentianella campestris Fältmalört Artemisia campestris Fältsippa Pulsatilla pratensis Fältvedel Oxytropis campestris Fältvädd Scabiosa columbaria Färgmåra Asperula tinctoria Gentianor Gentiana sp Glansstarr Carex saxatilis Glasört Salicornia europaea Gotlandssolvända Fumana procumbens 1884 Granspira Pedicularis sylvatica 1174 Grenig Sandlilja Anthericum ramosum Grusbräcka Saxifraga tridactylites Grusviva Androsace septentrionalis Grå Småfingerört Potentilla subarenaria Grådådra Alyssum alyssoides 1852 Gräsull Eriophorum latifolium Grönkulla Dactylorhiza viridis Gul Fetknopp Sedum acre Gulkronill Hippocrepis emerus 776 Gulkämpar Plantago maritima Gullviva Primula veris Gulyxne Liparis loeselii 980 Gökblomster Lychnis flos-cuculi Gökärt Lathyrus linifolius Hampflockel Eupatorium cannabinum Harmynta Satureja acinos Hartmansstarr Carex hartmanii 259 Havsnarv Spergularia media Havssälting Triglochin maritima Hedsäv Trichophorum cespitosum ssp. germanicum Hirsstarr Carex panicea Honungsblomster Herminium monorchis 770 Huvudstarr Carex capitata Hylsnejlika Petrorhagia prolifera 1186 Hårginst Genista pilosa 692 Hårstarr Carex capillaris Höskallra Rhinanthus serotinus Höstlåsbräken Botrychium multifidum 167 Jordtistel Cirsium acaule Jungfru Marie Nycklar Dactyorhiza maculata Jungfru Marie Nycklar Dactylorhiza maculata ssp. maculata Jungfrulin Polygala vulgaris Jungfrulin (Släktet) Polygala Kalkbräken Gymnocarpium robertianum 744 Kalkkrassing Sisymbrium supinum 1939 Kalknarv Arenaria gothica

37 Kalksvartbräken Asplenium trichomanes ssp. quadrivalens Kantig Fetknopp Sedum sexangulare Kattfot Antennaria dioica Kattfötter Antennaria Klapperögontröst Euphrasia frigida var. baltica Klasefibbla Crepis praemorsa Klibbarv Cerastium glutinosum Klipplök Allium lineare 32 Klockgentiana Gentiana pneumonanthe 1885 Klockljung Erica tetralix Klockpyrola Pyrola media Klöverärt Tetragonolobus maritimus Knagglestarr Carex flava Knutnarv Sagina nodosa Knägräs Danthonia decumbens Knölgröe Poa bulbosa Korskovall Melampyrum cristatum 1897 Kustarun Centaurium littorale Kåltistel Cirsium oleraceum Käringtand Lotus corniculatus Kärrdunört Epilobium palustre Kärrknipprot Epipactis palustris Kärrspira Pedicularis palustris Kärrsälting Triglochin palustris Kärrviol Viola palustris Liten Blåklocka Campanula rotundifolia Liten Fetknopp Sedum annuum Liten Ärtstarr Carex viridula var pulchella Ljungögontröst Euphrasia micrantha 626 Loppstarr Carex pulicaris Luddfingerört Potentilla heptaphylla 1286 Luddkrissla Inula britannica Luddlosta Bromus hordeaceus Lundstarr Carex montana Lundtrav Arabis hirsuta Låsbräken Botrychium lunaria Läkevänderot Valeriana officinalis Lökgamander Teucrium scordium Majviva Primula farinosa Mandelblomma Saxifraga granulata Murruta Asplenium ruta-muraria Myrlilja Narthecium ossifragum Myrstarr Carex heleonastes 260 Nattviol Platanthera bifolia Nickskära Bidens cernua Nordisk Stormhatt Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale Nordruta Thalictrum simplex ssp. boreale Norrlandsviol Viola canina ssp. montana Orkideer Orchidaceae sp Ormax Parapholis strigosa 1160 Ormrot Bistorta vivipara Ormtunga Ophioglossum vulgatum

38 Oxbär Cotoneaster Piggfrö Lappula squarrosa 914 Pillerstarr Carex pilulifera Plattsäv Blysmus compressus Praktnejlika Dianthus superbus 529 Prästkrage Leucanthemum vulgare Revfibbla Pilosella lactucella Revigt Saltgräs Puccinellia maritima Rosettjungfrulin Polygala amarella Rotfibbla Hypochoeris radicata Ruta Thalictrum Rödkämpar Plantago media Rödsäv Blysmus rufus Saffransmaskros Taraxacum crocinum 1751 Saltgräs Puccinellia retroflexa Saltmålla Atriplex pedunculata 753 Saltnarv Spergularia salina Saltört Suaeda maritima Sandlusern Medicago minima 1023 Sandmaskrosor Taraxacum sect. Erythrosperma Sandnejlika Dianthus arenarius 527 Sandtimotej Phleum arenarium 1900 Sandvedel Astragalus arenarius 114 Sankt Pers Nycklar Orchis mascula Sileshår Drosera Sjöfräken Equisetum fluviatile Skallror Rhinanthus Skogssallat Mycelis muralis Slåtterblomma Parnassia palustris Slåtterfibbla Hypochoeris maculata Slåttergubbe Arnica montana Smal Käringtand Lotus tenuis 999 Smalbladig Lungört Pulmonaria angustifolia 1330 Smultronklöver Trifolium fragiferum Småfingerört Potentilla tabernaemontani Smörbollar Trollius europaeus Snip Trichophorum alpinum Solvända Helianthemum nummularium Sommarfibbla Leontodon hispidus Spindelört Thesium alpinum 1560 Spåtistel Carlina vulgaris Späd Ögontröst Euphrasia stricta var. tenuis Stagg Nardus stricta Stenkrassing Hornungia petraea Stenmalört Artemisia rupestris 1862 Stenmåra Galium saxatile Stor Fetknopp Sedum rupestre Stor Sandlilja Anthericum liliago 61 Stor Ögontröst Euphrasia rostkoviana ssp. rostkoviana 629 Strandkrypa Glaux maritima Strandkämpar Plantago coronopus Strandlummer Lycopodiella inundata

39 Strandmaskrosor Taraxacum sect. Palustria Strandnarv Sagina maritima Strandrödtoppa Odontites litoralis Strandviva Primula nutans 1295 Strandögontröst Euphrasia bottnica Styvmorsviol Viola tricolor Sumpgentiana Gentianella uliginosa Sumpmåra Galium uliginosum Svartfryle Luzula sudetica Svarthö Bartsia alpina Svartkämpar Plantago lanceolata Svinrot Scorzonera humilis Svärdkrissla Inula ensifolia 886 Såpört Gypsophila fastigiata Säterfryle Luzula multiflora Tagelsäv Eleocharis quinqueflora Teveronika Veronica chamaedrys Timjan Thymus Tjärblomster Viscaria vulgaris Tofsäxing Koeleria glauca 1888 Trift Armeria maritima Trollsmultron Drymocallis rupestris 1879 Trådtåg Juncus filiformis Tätört Pinguicula vulgaris Ullranunkel Ranunculus illyricus 1911 Vattenklöver Menyanthes trifoliata Vildlin Linum catharticum Vit Fetknopp Sedum album Vitblära Silene latifolia Vitknavel Scleranthus perennis Vitsippsranunkel Ranunculus platanifolius Vårbrodd Anthoxanthum odoratum Vårfingerört Potentilla crantzii Vårkällört Montia verna 1064 Vårspärgel Spergula morisonii Vårtåtel Aira praecox Vätfibbla Pilosella cymosa ssp. gottlandica Åkergroblad Plantago major ssp. intermedia Älväxing Sesleria uliginosa Ängsnycklar Dactylorhiza incarnata Ängsruta Thalictrum flavum Ängsskallra Rhinanthus minor Ängsskära Serratula tinctoria Ängsstarr Carex hostiana Ängsviol Viola canina ssp. canina Ängsvädd Succisa pratensis Ärenpris Veronica officinalis Ärtstarr Carex oederi Ögonpyrola Moneses uniflora Ögontröst Euphrasia stricta Ölandsmåra Galium oelandicum Ölandssolvända Helianthemum oelandicum

40 Bilaga II. Nega va indikatorarter inom gräsmarkshabitaten hämtad från den na onellt framtagna manualen för uppföljning av betesmarker och slå erängar inom skyddade områden ( ). Svenskt Namn Vetenskapligt namn TAXONID Bladvass Phragmites australis Blåsäv Schoenoplectus tabernaemontani Bredkaveldun Typha latifolia Brännässla Urtica dioica Grenrör Calamagrostis canescens Havssäv Schoenoplectus maritimus Hundkex Anthriscus sylvestris Hundäxing Dactylis glomerata Hässlebrodd Milium effusum Jättegröe Glyceria maxima Knapptåg Juncus conglomeratus Rörflen Phalaris arundinacea Skräppor Rumex Säv Schoenoplectus lacustris Veketåg Juncus effusus Vägtistel Cirsium vulgare Åkertistel Cirsium arvense Älggräs Filipendula ulmaria Örnbräken Pteridium aquilinum

41 Bilaga III. Lista över invasiva arter som förekommer i Värmlands län. Svenskt Namn Vetenskapligt namn TAXONID Jättebalsamin Impatiens glandulifera Kanadensiskt gullris Solidago canadensis Lupiner Lupinus Spireor Spiraea

42 Bilaga IV. Lista över regionalt intressanta arter utvalda av Länsstyrelsen i Värmlands län. Svenskt Namn Vetenskapligt namn TaxonID Blomsterlin Linum grandiflorum Brunklöver Trifolium spadiceum Gråbinka Erigeron acris Grönvit Nattviol Platanthera chlorantha Knippfryle Luzula campestris Kvastfibbla Pilosella cymosa subsp. cymosa Kärrfibbla Crepis paludosa Skogsklöver Trifolium medium Slidstarr Carex vaginata Vårärt Lathyrus vernus Åkervädd Knautia arvensis Ängsfryle Luzula multiflora

43 43