Biskopshuset VADSTENA.

Transkript

1 Biskopshuset VADSTENA. Birgittinerstaden vid Vetterns klara, men oroliga vatten är med sina många medeltidsminnen och sin gammaldags stämning en af länets mera intressanta städer, om nu också Vadstena som stad i ålder står tillbaka, för alla utom Motala. Asylen

2 KORT HISTORIK. Den plats, där nu Vadstena ligger, var tvitvelsutan bebyggd redan långt före år 1400, då stadens första, kända privilegier utfärdades. Så t. ex. berättas om ett fiskläge Lastköpmg som skulle ha funnits härstädes, innan staden tillkom, och det ar mycket sannolikt, att före Slottet Rådhuset Birgittinerklostrets anläggning platsen ägt någon kyrklig stiftelse, förutom S;t Pers tempel. En kungsgård synes också ha legat här, att döma af bref från 1306, 1313 och 1346, då konung Magnus och drottning Blanka gjorde sitt testamente, enligt hvilket Vadstena gård m. m. skänktes till uppförande af ett kloster. Drottning Margareta, som synes ha varit fästad vid platsen, utfärdade från Vadstena där hon höll rådsmöte, den 8 dec stadens privilegier, vid samma tillfälle förklarades den då 18-årige Erik af Pommern myndig hvilken 13 år senare besökte Vadstena, dit han gått till fots frän Skeninge 1430 afled här och begrofs i klosterkyrkan drottning Filippa och 1434 hölls, förmodligen i det ännu kvarstående s k Engelbrektshuset, det bekanta möte af biskopar, riddare och svenner, då Engelbrekt i spetsen för sin mot herrarna i riket ej synnerligen blidt stämda bondehär uppenbarade sig de närvarande att uppsäga Erik XIII tro och lydnad valdes här Erik Axelsson Tott till riksföreståndare, 1503 var drottning Kristina, konung Hans gemål, bosatt här till hösten, då hon som egentligen hölls fången, afhämtades till Danmark. Nyårsafton 1520 hitkom Kristiern II, då han lät lefvande uppskära två borgare, och 1521 blef å ett här hållet möte Gustaf Vasa af Götaland vald till Sveriges hofding och landsherre Vid jul och nyår höll Gustaf riksdag i Vadstena, dit han för öfrigt ofta under sin regering kallade rikets förnamsta till råd sammanträdde här den riksdag, å hvilken förlikning ingicks mellan konung Johan och hertig Carl hölls sista riksmötet i Vadstena. Stadens uppkomst, dess blomstring och tillbakagående äro mycket nära förbundna med klostrets öden hvadan klostrets historia till stor del också är stadens..emellertid råkade Vadstena, när klostrets portar stängdes, ej i förfall från dylikt räddade nog det, gynsamma

3 läget och en del med statens byggnader bär förenade intressen staden, där sedan reformationens dagar släkten efter släkten lefvat sitt lugna, stilla och idoga lif Tillkomsten af Göta kanal och därefter hamnen i Vadstena utöfvade ett märkbart inflytande tog ytterligare fart genom öppnandet af Vadstena-Fogelsta-banan 1874 och Vadstena Ödeshögs järnväg EN VANDRING GENOM STADEN. När man från järnvägsstationen, som är belägen i den forna slottsparken, går upp till staden, har man på vänster sida Slottet med sina valltorn och rundtorn, segelbara grafvar eller kanaler. Det är grundlagdt 1545 af Gustaf I och uppfördt af två utländska byggmästare, Bullgrini och Jakob Wee, af materialier från Alvastra och i synnerhet Skeninge, där med undantag af den ännu kvarstående stadskyrkan alla kloster- och kyrkbyggnader nedbrötos. Det blef sen böndernas lott att forsla stenen m. m. till Vadstena var borgen så pass färdig, att gamle kung Gösta där kunde fira sitt bröllop med. Katarina Stenbock. Sedan erinrar slottets historia om en hel del mest sorgliga minnen. Här ägde det uppseendeväckande mötet rum mellan Cecilia Vasa och hertig Johan af Ostfriesland; här dvaldes den sinnessjuke hertig Magnus, här bevittnades strider mellan konung Gustafs söner, här dog hertig Johan 1618 och här vistades en tid den landsflyktige konungen Stanislaus Leczinsky. Från 1751 till våra dagar har Vasaborgen varit bl. a. kammarduksfabrik, kronobränneri och spannmålsmagasin. F. n. inrymmer den ståtliga byggnaden, som nu är ganska väl underhållen Sveriges första landsarkiv. Bortom slottet ligga Hamnen och Hamnparken med sommarrestaurang och förtjusande promenader. Till höger vid vägen från stationen upp till staden reser sig Asylen, en afdelning till Hospitalet. Det storartade byggnadskomplexet, hvars stil något erinrar om slottet, är i hufvudsaken om- och tillbyggnad af sockerbruket här på 1870-talet. Vid det torg, man nu möter, ligger hotell Bellevue, tillhörigt staden, med vacker och rymlig samlingssal samt andra nödiga lokaler och resanderum m. m. Till vänster synes det tornbeprydda Rådhuset, antagligen en medeltidsbyggnad, och vid torgets östra sida har man Sparbanks- och Engelbrektshusen bredvid hvarandra. Det förra är en monumental byggnad från senaste tid, inrymmande bl. a. bank-, post- och telefonlokaler; det senare åter är ett mindre lyckligt modärniseradt medeltidsminne af märklig art. Ty det var sannolikt i denna byggnads öfre våning, den s. k. rikssalen, som alla riksmöten och herredagar höllos före slottets tillkomst. Den nedre våningen, som nu är en spritaffär, liar tydligen varit en saluarkad. Gå vi sedan Storgatan framåt, möter oss till höger kamrer O. W. Lundbergs hus, hvars midtparti utgöres af det forna Helgeandshuset.

4 Vid Storgatans slut ligger en större plan, som ursprungligen torde ha varit begrafningsplats, Järntorget. Till vänster synes Läroverkshuset med Rödtornet, den enda synliga återstod af forna Stadskyrkan eller S:t Per, hvilken raserades Till höger har man Prostgården, som Kyrkan Skolan under klostertiden var biskoparnas i Linköping uppehållsplats, då de, hvilket ofta hände, gästade Vadstena. Å gården finnes ännu kvar en från medeltiden ganska väl bevarad byggnad, det s. k. Biskopshuset. Från denna plan, Järn- eller Skoltorget, förer en gata rakt ned till Kyrkogården, Klosterkyrkan och de härintill liggande Gamla klosterhusen, hvaraf det norra är hospital för kvinnor och det södra lasarett. Ett nytt, stort och tidsenligt sådant är emellertid nu under uppförande i en annan del af staden. Klosterkyrkan är i sitt, slag en af de märkligaste byggnaderna i riket. Hon grundlades antagligen omkring 1390, men blef färdig törst Kyrkan har under sin snart 500-åriga tillvaro visserligen undergått åtskilliga förändringar, mestadels till det sämre, men är nu efter den stora restaurationen på 1890-talet, som kostade omkring 180,000 kr., i ett skick, om hvad väggar och tak beträffar någorlunda liknar det ursprungliga. Ensamt besöket i detta härliga tempel,»palmkyrkan i Norden» lönar mer än väl en färd till den gamla, ännu intressanta Birgittinerstaden vid den underbara sjö, hvilken sköljer dess strand. De intill kyrkan liggande klosterhusen förtjäna äfven att ses, liksom Klosterträdgården är värd ett besök. Vid dennas västra sida är den gamla muren ännu bibehållen. Ej heller försummar man att taga i betraktande Mårten Skinnares hus å hospitalsområdet, hvilken intressanta byggnad kan sägas vara Vadstena första egentliga hospital. Mårten var en förmögen garfvare, som till fattiga människorna hjälp, tröst och hugsvalelse samt pilgrimer och vägfarande till ro och hvila skänkte allt hvad han ägde, men af någon anledning blef han af konung Gustaf inspärrad i sin egen stiftelse, på hvilken kungen för öfrigt helt lade beslag. Efter sin död fick Mårten en sista hviloplats å den närbelägna kyrkogården, där å en mycket vittrad grafhäll läses: «Her under ligger begrafven gudfruktig

5 man salig Mårten Nilsson Skinnare». Beträffande undervisningsväsendet härstädes, så är för detta ganska väl sörjdt genom ett statens Elementarläroverk, samskola, och vanliga Folkskolor. Slutligen kan tilläggas, att den som vill studera den här och i orten traditionella knypplingskonsten, en från klostertiden nedärfd kvinnlig slöjd, som ej heller försmås af det manliga könet, kan få se utomordentligt vackra alster hos fruarna Charlotte Randel och Joh. Pettersson eller fröken Aurore Ingelatz, livilka ock stå till tjänst med närmare upplysningar om denna intressanta konstslöjd. Från boktryckerier i Vadstena utgifvas två hvarannandags tidningar, hvilka ha förhållandevis stor och jämn spridning inom förnämligast Dals och Lysings härader.