Ett fel som avslöjar. Studie av två senmedeltida altarskåp, från Fjällsjö kyrka i Ångermanland och Sättna kyrka i Medelpad

Transkript

1 Ett fel som avslöjar Studie av två senmedeltida altarskåp, från Fjällsjö kyrka i Ångermanland och Sättna kyrka i Medelpad Katarzyna Forsberg Antikvarie Murberget, länsmuseet Västernorrland

2 Innehåll 1. Inledning s.2 2. Beskrivning av altarskåpen från Fjällsjö och Sättna kyrka s.3 3. Skulpturer s.4 4. Målningar s.6 5. Det tekniska felet s.9 6. Sammanfattning s Källhänvisning s Litteratur s Inledning Medeltiden sträcker sig över 500 år i Sverige. Mycket från denna tidskonst har gått förlorad men det som fortfarande är kvar visar att även den inhemska konstproduktionen blomstrade, inte minst i Norrland. Det måste ha funnits flera verkstäder här eftersom det finns många så olikartade verk i Norrland. Tyvärr är det få altarskåp bevarade till vår tid och det är nästan omöjligt att göra jämförelsestudier av det materialet. Medeltida hantverk utvecklades i takt med nya krav på tekniska lösningen. En av förändringarna var ett nytt sätt att foga samman ramverket i ett altarskåp. De tidiga medeltida altarskåpen var från början ganska små och bestod av enstaka skulpturer i ett skåp med målade dörrar. Altarskåpen blev större och tyngre redan på 1300-talet. Det räckte inte längre att använda sig av pluggar eller kraftiga spikar när tunga dörrar med skulpturala framställningar hängde på sidorna. I början av 1400-talet utvecklades sinkningen på olika sätt i Europa. Tekniken kom gradvis in i Sverige där större altarskåp fordrade användningen av den nya tekniken. Sinkning innebär ett sätt att foga samman brädor i ramverket. De vertikala brädorna i altarskåpets mittparti avslutas med en triangelformad avslutning som kallas sinken medan de horisontella brädorna har en lika utformad avskärning som bildar på sidorna var sin sk halv laxstjärt. Denna konstruktion förstärks med en plugg som går tvärs över sinkningen. Det finns två altarskåp, ett från Fjällsjö kyrka i Ångermanland och ett från Sättna kyrka i Medelpad, som utgår från denna konstruktion. Sättet att använda sinkningen är dock hos båda felaktigt. 2

3 2. Beskrivning av altarskåp från Fjällsjö och Sättna kyrkor Båda altarskåpen består av ett mittparti med tre skulpturer samt ett par dörrar målade med helgonfigurer. Altarskåpet från Fjällsjö kyrka består av Jesus som Smärtomannen flankerad av två manliga helgon, en apostel med en bok och en ung man vars händer är borta. Skulpturerna står i ett masverk (ramverk) som är en konstruktion från 1925 då altarskåpet blev konserverat. 1 Skulpturerna stod inte där från början eftersom dorsalen (bakgrundsväggen), visar tydliga märken efter längre skulpturer än dessa. Det finns inga uppgifter om vilka bilder det handlar om och konserveringen av altarskåpet berättar inte heller något. Det hände uppenbarligen ofta att skulpturerna byttes ut; kanske ett behov av att ta bort en förstörd bild mot en bättre bevarad. Det andra altarskåpet från Sättna kyrka består också av tre skulpturer i mitten. Det är Gud Fader som håller den nedtagne Kristus i sitt knä flankerad av två krönta kvinnor. Kvinnorna är väldigt lika varandra. Den ena håller händerna till bön och den andra håller ett hjul i ena handen som är symbol för Katarina av Alexandria. Även här verkar det som en av kvinnorna antingen har flyttats lite och står längre bort från Gud Fader eller att hon är i stället för någon annan, bredare figur. Det målade masverket med sengotiska formerna i dörrarna från Fjällsjö altarskåpet påminner mycket om masverket från Sättna altarskåpet. 3

4 3. Skulpturer Det finns många beröringspunkter som visar att samma hand målade detaljerna på skulpturerna på båda altarskåpen. När man jämför Smärtomannens sår och blodflöde med det från Jesus i Gud Faders knä ser man samma sätt att avbilda såret och blodflödet liksom blodstänk vid ögonen. Det stiliserade sättet att avbilda håret är också detsamma. Om man jämför ansiktena, också hos de andra skulpturerna, verkar även här munnarnas, näsornas och ögonens stilisering mycket lika. Ändå finns det en del skillnader som gör att det krävs mer ingående undersökning för att uttala sig om deras gemensamma ursprung. Vissa ansiktsdrag som ögonbryn hos Gud Fader och Smärtomannen eller deras skulpterade skägg är olika. 4

5 5

6 4. Målningar Intressant i fallen Sättna och Fjällsjö altarskåp är deras målningar på dörrarna. Bilderna föreställer helgon med sina attribut. Fjällsjö altarskåp har fyra kvinnliga helgon målade, två på varje dörr. På ena sidan står Maria Magdalena med ett kärl tillsammans med S:ta Birgitta med boken och på andra dörren finns S:ta Katarina med hjulet och svärdet tillsammans med S:ta Barbara med tornet. Helgonen står på en grön gräsmatta med mörk himmel, full med stjärnor och samtidigt under ett gotiskt valv rikt dekorerat med förgyllda mönster. Sättna altarskåp har fyra helgonbilder målade på varje dörr. På en dörr står fyra kvinnliga helgon, längst upp finns S:ta Barbara och S:t Gertrud med sin modell av ett kloster. Där under står S:ta Birgitta med sin bok och penna i händerna och hennes dotter S:ta Katarina från Vadstena med en tänd oljelampa och en hjort under hennes vänstra fot. På den andra dörren står två heliga biskopar och under dem två heliga kungar: S:t Olof och S:t Erik. Bakgrunden är grönfärgad och färg imiterande guld. Målningens övre och nedre fält är delat genom en bård dekorerad med en gotisk ranka. 6

7 Målningarna i båda altarskåpen har samma sätt att avbilda ansikte med synliga öron framför långt hår, dräkterna har likadana kantbårder och även gräset bakom helgonen har samma mönster med röda och gröna grässtrån och lite här och där röda runda prickar. 7

8 8

9 5. Det tekniska felet Fjällsjö och Sättna altarskåp har samma felaktiga konstruktion där sinkningen inte har någon funktion. En felaktig konstruktion i Sättna och Fjällsjö altarskåp Som man ser på teckningen har altarskåpens brädor fogats samman med brädor avslutade för att sinka ihop. Även den förstärkande pluggen finns med. Problemet är bara det att sinken bör byta plats från den horisontella brädan till den lodrätta. Samtidigt bör pluggen gå tvärs över brädorna på djupet över sinkningen och inte på sidan. En rätt konstruktion. Dessutom är det uppenbart att altarskåpen inte kräver sinkningen i sina konstruktioner eftersom dörrarna inte är tunga. Det är därför båda altarskåpen är intakta i sina konstruktioner idag. Dock ser vi hur en okunnig hantverkares arbete syns tydligt även efter 500 år och hur detta fel kan vara vägledande för att spåra verkstäder eller mästare från äldre tider. 9

10 Sidan på Sättna altarskåp Sidan på Fjällsjö altarskåp 6. Sammanfattning De två altarskåpen har många gemensamma beröringspunkter; liknande mittparti i båda altarskåpen, skulpturernas framställning och polykromi, målade dörrar och likadant tekniskt fel. Det finns säkert flera andra exempel på sådana fel bland medeltida verk. Jag tror, som en av våra största experter på detta medeltida område, Lennart Karlsson, skriver i sin bok Kretsen kring Haaken Gulleson att Alla problem lär aldrig bli lösta, men genom samverkan mellan tekniskt kunniga konservatorer och stilistiskt medvetna konsthistoriker borde det vara möjligt att komma en bit på väg. (sid 135) 7. Källhänvisning Konserveringsrapport från Fjällsjö kyrka, ATA Litteratur Lennart Karlsson, Kretsen kring Haaken Gulleson, 2005 Katarina Sokolowska, uppsats, Haaken Gulleson och hans konst,

11 11