Min hjärtans allra käraste på världen

Transkript

1 Min hjärtans allra käraste på världen Under några år i början av 1600-talet utspelade sig en hopplös kärlekshistoria mellan en adelsfröken och en svensk kung. Några brev, skrivna under åren minner om romansen som i dag bär ett skimmer av tragik, men då var föremål för politiska bedömningar på toppnivå. Hon hette Ebba Brahe och var dotter till rikets högste ämbetsman, han hette Gustav Adolf och var nybliven svensk kung. Tiden, konventionerna och plikterna hindrade dem från att umgås, dela tankar, känslor och mörka nätter. Men de skrev brev till varandra och genom tillfälligheternas slump har ett tiotal av dessa bevarats till eftervärlden och vi kan få något så ovanligt som en inblick i privata tankar hos en svensk 1600-talskung. Gustav II Adolf Krigarkungen, han som i många generationer varit en skolbokshjälte, har under det sena 1900-talet omvärderats en del. Vi beundrar inte längre krigföring och stormaktsbygge. Vi ser Gustav II Adolf numera mest som en maktfullkomlig regent, svår att komma in på livet. Och han var en maktperson, en man som kände sig hemma på slagfälten, mitt i stridens vimmel - avbildningar av honom, som högrest staty, i sadeln på en häst eller utklädd till romersk krigare, förstärker intrycket. Men breven till Ebba Brahe ger oss en annan bild av kungen. Här framstår han som en varm, levande person som längtade, tröstade och pendlade mellan hopp och förtvivlan, en man med mänskliga känslor och svagheter. Ebba Brahe Ebba Brahe tillhörde samhällets aristokrati. Hennes far var greven Magnus Brahe och hennes mormors syster var Katarina Stenbock, Gustav Vasas tredje gemål. År 1611, samma år som Gustav Adolf svor sin kungaed kom Ebba Brahe till hovet i Stockholm. Hennes mor, som varit nära vän till Gustav Adolfs mor, änkedrottning Kristina, hade nyligen avlidit och drottningen tog sig då an den femtonåriga Ebba. Det dröjde inte länge förrän Gustav Adolf och Ebba Brahe blivit förälskade i varandra. Problemen Men deras relation sågs inte med blida ögon. Ett kungligt äktenskap var ingen privat affär. Det var en politisk handling, en

2 riksangelägenhet. I det här fallet också en fråga om en stormakts vardande. Gustav Adolf var nyss fyllda 17 år, en brådmogen tonåring som skolats till ansvar och vuxenhet. Han hade kommit till makten efter år av konflikter och maktkamper. När hans farbror Johan III dog år 1592 ärvdes kronan av hans son Sigismund, som var katolik. Gustav Adolfs far, hertig Karl var hängiven protestant. Efter många stridigheter lyckades Karl få Sigismund avsatt och fördriven ur Sverige. Ett stort antal personer följde Sigismund till Polen och i deras ögon var Karl och Gustav Adolf förhatliga uppkomlingar och troninkräktare. Det var Sigismund som ansågs vara den rätte kungen av Sverige. Gustav Adolf var därför tvungen att ständigt sträva efter att legitimera sin maktställning. Han måste visa att han var den ende, av Gud utvalde, rättmätige kungen av Sverige. En pusselbit i denna kamp var hans val av drottning. Ebba Brahe var visserligen högadlig, men hon var inte prinsessa. Gustav Adolf måste helt enkelt välja en hustru av furstlig börd för att kunna motivera sin rätt till kronan. Detta insåg änkedrottning Kristina, som hade storslagna planer för sin son. De riktade sig till furstehusen i England, Spanien eller Tyskland. Drottningen satte därför in all sin kraft för att förhindra en fördjupning av relationen. Problemen med kungaidentiteten till trots Gustav Adolf och Ebba planerade hemligen och hett en framtid tillsammans. Brevväxlingen Men Sverige låg i krig med Danmark, Ryssland och Polen. Den nyblivne kungen fick ägna sin tid åt resor, förhandlingar och strider på slagfälten. Hela tiden var han omgiven av folk. Ensamhet var något en kung sällan kunde få uppleva. Det var svårt för Gustav Adolf och Ebba att få tillfälle att träffas på tu man hand. Breven blev deras kanal för utbyte av tankar och känslor. Hur många brev de skrev till varandra är okänt men helt klart är att de som finns bevarade bara utgör en liten del. Den person som levererade breven hette Lars Sparre. Man föreställer sig gärna nattliga ritter genom månbelysta landskap för att i hemlighet kunna överlämna brev och kärleksgåvor. Breven Av kungens brev till Ebba finns tio bevarade. Det första är daterat den 6 mars år Kalmarkriget är över och Gustav Adolf har avslutat en långdragen fredsförhandling med Danmark. Sverige har tvingats gå med på oerhört hårda villkor - att under tre år betala den svindlande summan av en million riksdaler för att återfå Älvsborgs fästning.

3 Om detta skriver han ingenting i brevet till Ebba. Men han skriver om "den stora hjärtans längtan, som i mig är", han ber om svar "uppå min senaste begären, efter det...att eder herr fader nu...haver hos eder varit", och han undrar "huru min fru moder sig mot eder ställer". Gustav Adolfs "senaste begären" kan ha varit en önskan om giftermål. Äktenskap mellan kungliga personer och medlemmar ur adeln var kanske inte önskvärt, men absolut inte otänkbart. I Gustav Adolfs släkt fanns flera exempel. Gunilla Bielke, Johan III:s andra hustru, kom från den svenska aristokratin. En annan farbror, Erik XIV hade till och med gift sig med en knektdotter, Karin Månsdotter. Att Gustav Adolfs situation hindrade honom från att göra samma sak som sina farbröder ville han inte se. Ebba har det inte lätt på slottet. Gustav Adolfs mor är kylig och försöker få henne att tro att kungens känslor svalnat. I nästa brev bemöter han att hon är anfäktad av dem som eder om mitt hjärtas tillstånd falskeligen förtälja. Och han ber henne att hon ska lita på honom mer än på dem som vilja intet annat än draga edert sinn ifrån mig. Han uppmanar henne till fördragsamhet och "icke för mycket till hjärtat draga, om fru moder sig stundom måtte mot eder något hårt ställa". Han ber henne stå ut "för dens skull, som sig aldrig skall vägra för eder döden at lida." I april 1613 har Ebba talat med sin far och Gustav Adolf hoppas troskyldigt att det kan leda till en ljusning. Men svaret dröjer och i ett brev daterat den 20 juni är tonen åter sorgesam och uppgiven jag haver med allt som största sorg förnummit att hennes majestät min fru moder skall hava bannat eder min hjärtans aller käraste. Han hoppas att hon icke för mycket bedröva. Det uteblivna svaret från Ebbas far har oroat kungen och han konstaterar att lyckan till mig alldeles ryggen haver vänt. Och han uppmanar Ebba att inte förspilla sin lycka utan det är mycket bättre att sorgen hänger hos mig allena. Han avslutar brevet med att lova att hon alltid kommer att vara för alla andra kvinnspersoner stadigt uti mitt hjärta den allerkäraste. En månad senare har kungen fått hoppet tillbaka. Rykten har nått honom att drottningen frågat Ebba om hon kan tänka sig att vänta några år. Kanske hoppades Kristina att hennes son skulle tröttna. Men i brev till Ebba utbrister Gustav Adolf: Så tackar jag Gud, att hennes majestäts sinne är såvitt bevekt. Han har inga planer på att tröttna! Breven från Gustav Adolf är välformulerade. Ibland skymtar ett mustigt, humoristiskt 1600-talsspråk fram. "Jag hade förhoppats, att jag...skulle hava fått tala med eder, min käraste, till att bjuda eder godnatt, men efter lyckan mig ej haver mått vederfaras, då haver jag den dristighet uppå mig tagit...detta grova och skitna papper med min onda stil till at bemåla". I samma brev skickar kungen en blomma till

4 Ebba, som tyskarna vergiest nicht mein kalla. Budskapet är tydligt, men som ett ytterligare förtydligande skriver han efter det jag befruktar att jag en lång tid måste eder åsyn och umgänge mista. Nästa gång Gustav Adolf skriver är i september Sedan sommaren befinner han sig i Ryssland och deltar i det ryska kriget. Han beklagar sig över att jag edert umgänge nu uti så många månader haver umbära måst. Svenskarna når vissa framgångar men Gustav Adolf bekänner att mitt hjärta aldrig kunde vila förrän han lyckas få iväg ett brev till Ebba. "Högborne aller nådigaste konung och herre... kan ock denne Eders kunglig majestäts mig visade nåd ej oppå ett annat vis förskylla än i ett troget kärleksfullt hjärta det den högste gud vet att jag till Eders kunglig majestät bär... Så lyder några rader ur det enda bevarade av de brev som skrevs av Ebba Brahe till Gustav Adolf. Brevet är daterat den 19 oktober år Ryska kriget pågår fortfarande och kungen befinner sig i stridernas mitt. Ebba är orolig och bedrövad, men bedyrar att hon har Gustav Adolf stadigt i mitt sinn. Som drottningens hovjungfru är Ebba påpassad och tillvaron för henne blir mer och mer plågsam. Så småningom flyttar hon från hovet hem till sin far. Upplösningen Gustav Adolf och Ebba blev till slut tvungna att ge upp. I ett brev den 19 januari år 1615 försäkrade Gustav Adolf ännu att han ville göra allt för att beveka sin mor. Men Ebba blev under våren uppvaktad av Jakob de la Gardie. Hon lät förstå att hennes förbindelse med kungen var över. Jakob skrev då till Magnus Brahe och anhöll om Ebbas hand. Även Gustav Adolf insåg till slut att det var hopplöst. Bitter och besviken gav han sig iväg till kriget i Ryssland. Senare tiders tolkningar Förälskelsen mellan Ebba Brahe och den unge Gustav Adolf har givit upphov till en rad romantiserade skildringar. Författare och bildkonstnärer har tagit fasta på den romantiska historien och med sina pennor och penslar drömt sig bort i lundar och syrénbersåer. Otaliga myter har slagit rot i historien och nästan blivit sanningar. Aldrig har någon skugga fallit över Ebba, denna aristokratins juvel. Hon har kallats vacker, älsklig, sedermera en god hustru till Jakob de la Gardie, med vilken hon fick fjorton barn. Andra kvinnor i kungens liv, Margareta Slots, med vilken Gustav Adolf fick en son, och drottning Maria Eleonora har däremot kallats efterhängsna, svartsjuka eller hysteriska. Tolkningen av historien kan göras på många sätt! "...till min sista stund, min hjärtans allra käraste"

5