Minnen av Kärlek. Paul Salo. Dagboksanteckningar under ett sorgeår. Boken är redigerad av Vivian och Boris Salo ViBoSa

Transkript

1 Minnen av Kärlek Dagboksanteckningar under ett sorgeår Paul Salo Boken är redigerad av Vivian och Boris Salo ViBoSa

2 ViBoSa och Paul Salo Pärm: Håkan Salo/word&vision/ Pärmfoton: Håkan Salo Foton: Lena Salo, Josefina Salo Grafisk form: Ulrica Wiik/Grafica Layout/ Tryck: Ab Fram Oy, Vasa 2011 Andra upplagan ISBN

3 Innehållsförteckning Förord...5 Prolog: Mellan hopp och förtvivlan...8 Att plocka upp skärvor...17 Att vara ensam...82 Att vaska guld Att spinna livstrådar Epilog: Efter sorgeåret Dikter Minnen av kärlek...6 Drömmens land...50 Med bruten vinge...58 Vid spiselhälle...73 En blomma så skön...78 I ditt sällskap Herre...86 Älven talar om kampen...95 Vänskap En färd i tiden Trofasthet Naturens skönhet Bön om hjälp Sorgens vågor Liv i älven Tid att följa Jesus I dina tankar under nattens timmar Naturens under När smärtan kom i midsommartid Vårt ja i Herrens hus Släkttankar Kvällen och naturen berättar Livets farkost Kristen enhet Jesus och kvinnan När året blivit ett Frö med evighetston Löfteslandet Med Jesus i arken...173

4 Förord Efter att jag dag för dag har skrivit ned mina känslor, min saknad, kärlek och sorg så har det vuxit fram en tanke hos mig: kanske det jag hade skrivit ner också kunde hjälpa någon. Vi vet ju att alla hem någon gång går igenom sorgens villkor. När jag för vänner och människor i sorg har delat något av det jag tecknat ned har jag av många blivit uppmuntrad att ge ut mina dagböcker i form av en bok. När jag skrev ned min sorg och saknad så var det inte för att det skulle läsas av andra. Jag skrev helt spontant av mig de känslor av kärlek som jag har i mitt hjärta. Också saknaden och våndan. Det jag skrivit är mycket personligt och ändå är kanske en del sådant som också andra går igenom. Jag hoppas också att dagboksanteckningarna skall få visa på, utifrån min egen erfarenhet, hur stort det varit att ha Jesus som följeslagare när livet riktigt går sönder. För mig hände det när min älskade hustru Ingrid, som jag fick dela fyrtionio äktenskapsår med, dog den i en ålder av 67 år. Jag kallar boken Minnen av kärlek. Jag har samtalat med så många som säger, också efter att det kunnat gå tio år efter att de blev ensamma, att det fortfarande känns så smärtsamt. Jag tror att vi behöver odla minnen i saknaden. Sorgen kan vi inte springa undan, för den finns där. För mig har det också blivit en hjälp att skriva ner mina upplevelser i diktform. En av dikterna har jag gett rubriken Minnen av kärlek. Ett tack till Vivian och Boris, som nu gjort det möjligt för mig att ge mina livsupplevelser vidare till hjälp för någon medvandrare i sorgens landskap. Gud välsigne er och er gärning nu och i framtiden. Samma välsignelse vill jag önska varje läsare. Paul Salo

5 Minnen av kärlek Jag söker här min älskling i minnet som jag har. Så var du för mig kvinnan, som Herren själv mig gav. Jag är nu här så ensam, min kärlek har jag kvar. Du är uti mitt hjärta för varje ensam dag. Min saknad är min egen i min sorg som än jag har. Jag saknar dina ögon som glittrar mig till svar. Min kärlek till dig brinner jag vill den stannar kvar, lik blomman i mitt sinne som jag i drömmen har. Du ljuvlig var min älskling i årens ljusa dag när du med barnasinne dina blommor vårdat har. Nu ser jag för mitt inre dina blåa ögon klar och älskar så det minne som du i livet gav. 6

6 Att skriva dagbok har varit en livsstil för Paul, Boris farbror, de senaste decennierna. I dem har han tecknat ner känslor, tankar och händelser. Dagboksanteckningarna har också stundtals drag av det man inom andlig vägledning kallar för andlig dagbok. I en sådan reflekterar man på ett personligt sätt över livet också ur det perspektiv som gemenskapen med Gud ger. Paul berättar öppenhjärtligt, kanske till och med ovanligt öppet, om erfarenheter som livet gett och om värderingar och tro som burit under en svår tid av livet. Det är en subjektiv skildring vi får ta del av och får som läsare göra det med största respekt. Jag börjar en ny dagbok. Det är spännande att se vad denhär boken har att berätta när sista sidan är skriven. Så började Paul en av sina dagböcker. Den nya dagboken skulle komma att föra in en dimension i livet som Paul inte tidigare hade upplevt. Sjukdomen klappade på hemmets dörr. Det blev nya dagböcker som skrevs med tyngre hand än tidigare och som fylldes av hopp och förtvivlan. Vi har fått, liksom du nu läsare får, det stora förtroendet att låsa upp dagböckerna, läsa sida efter sida och se vad som finns i en enskild människas hjärta. Dagboksanteckningar är ofta personliga, så ock i den här boken. Men kanske just därför kommer många att känna igen sig. I omfång är dagböckerna mycket mera omfattande än vad vi här återger, men vi har försökt att med varsam hand redigera innehållet. Många dagboksanteckningar om vänner och bekanta, som Paul haft kontakt med, har vi valt att inte ta med. Vi börjar med en kort sammanfattning av de händelser som föregick sorgeåret, för att sedan i dagboksform följa Paul på hans sorgevandring i minnen av kärlek. Vivian och Boris Salo 7

7 Prolog: Mellan hopp och förtvivlan Vi har det bekymmersamt då min Ingrid har drabbats av den svåra influensan som härjar i området Ingrid fick den svåra influensan så jag ville inte resa ifrån henne. Hon har svår huvudvärk, magsmärtor och värk i hela kroppen. Jag ringde till läkaren. Hon sade att det inte är annat att göra än att dricka mycket. Den fina läkaren sade att det är en ovanligt svår epidemi. Hon kunde inget göra men hoppades att min Ingrid skulle orka ha tålamod att vänta ut viruset. Värken i kroppen fortsatte. Efter några dagar blev det dropp på Vasa Centralsjukhus för rening av njurarna och provtagningar. Influensan verkade vara svår och långlivad. Det blev många resor mellan hem och sjukhus. Ingrid blev allt sämre. Hon var så sjuk i kroppen att det inte gick att svänga henne. Försiktigt lyfte Paul och andra upp henne med lakanen. Det tog tjugo minuter att få upp henne i sittande ställning. Det blev bönekamp om förbarmande och helande. Paul upplevde att han fick ett ord från Bibeln som gav lugn och ro att på något sätt gå vidare och han kände i sitt inre att hon blir helad När jag kom in till hennes rum på sjukhuset på morgonen så såg jag att min Ingrid hade varit med om något under nattens timmar. Det var som om något strålade från hennes ögon. Hela ansiktet utstrålade lugn och harmoni mitt i sjukdomen. Hon berättade nästan genast om sin sällsamma upplevelse under nattens timmar. Hon berättade att hon var i himlen och att sången var så härlig, hon hade inga ord att beskriva den. Hennes upplevelse av himmelsk sång började klockan ett. Hon visste inte om hon hade sovit eller varit vaken men klockan fem kom en sjuksköterska in i rummet och då upphörde synen. Jag märkte att det hon hade varit med om ändrade hennes sätt att se på sjukdomen. Jag tror nog att hon ville kämpa 8

8 som hon hade lovat mig, men jag började också fråga mig själv om sången var en förberedelse för himlen. Hon berättade att det var så mjukt och härligt. Hon svävade som på moln, låg på bomull. Hon var annorlunda från den natten och jag bad om att jag skulle få behålla min dyrbara skatt. Var det så att vi trots allt fick svar på vår bön om helande? En hel natt hade jag kämpat i bön. Senare på dagen hade Ingrid en skivröntgen undersökning framför sig då hon inte borde skaka. Hon blev tvungen att vänta flera timmar eftersom man försökte få in undersökningen på en mellantid, det var brådskande. Hon visste att hon måste få slut på skakningarna. Hon sökte hjälp från ovan. Hon berättade att Jesus kom henne nära i lovsången Han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand. Friden kom över henne, tog bort skakningarna och röntgenundersökningen kunde utföras. Dagen därpå var glädjen stor över Guds underbara närhet och omsorg. Resultatet från skivröntgen hade kommit och det visade sig att det inte fanns någon form av cancer i hennes kropp. Glädjen var stor när hon någon vecka senare på nytt fick komma ut i solen i rullstol och ännu större var den gemensamma glädjen när hon fick komma hem. Ingrids värk släppte dock riktigt aldrig. Provsvar efter provsvar visade ändå på frånvaro av cancer. Det var en tid fylld av bön om Guds fortsatta helande och tecken på att så skett. Men det blev bara ett tillfälligt helande. Det skulle bli en utdragen kamp under ett och halvt års tid, med ovisshet, hopp och förtvivlan om vartannat. Det blev nya provtagningar, behandlingar av olika slag och besked från sjukvården i Kristinestad, Vasa centralsjukhus och provtagning också vid universitetssjukhuset i Åbo. Det blev att med sjukdomen som följeslagare hitta en vardag på Öjbackan i Kristinestad och i radhuslägenheten i Nykarleby. Som ofta är fallet, drabbas man inte bara själv utan hela familjen engageras i sjukdomskampen, i det här fallet barnen med familjer, sonen Håkan i Närpes och döttrarna Monica och Mary i Norge. Våren 2008 blev hon allt sämre. Sjukhusvistelsen blev mer permanent. Småningom kom det fram att Ingrid led av lymfom, en lindrig form av cancer, som skulle gå att behandla med medicinering, sades det. 9

9 firade Paul och Ingrid sin 49:e bröllopsdag, nu på sjukhuset i Vasa. Paul uppvaktade sin hustru med följande strofer: Hyllningsord Jag vet du minns den första kvällen. Våra ögon möttes och smälte samman i ett oförglömligt ögonblick. Du blev allting för mig. Jag såg dina blå ögonpar, vackrare än den blå himlen, varm som solens värme, strålglans som aftonstjärnan. Så en dag blev du min och jag har fått leva vid din sida. uppleva glansen från dina ögon. Jag älskar dig Din Paul 10

10 Vi följer den sista tiden med anteckningar direkt ur dagboken. Månd 28.7 Sol och högsommarväder på Öjbackan. I dag är min Ingrid hemma för natten. Sen i morgon ska hon tillbaka till sjukhuset för att få blod. Vi ska vara i Vasa klockan Tors 31.7 I dag for Kristoffer (Monicas son) och Mary tillbaka till Norge. Ingrid har haft en sämre dag med illamående. Det är så tungt när hon lider. Hon har ett fantastiskt tålamod. Hon beklagar sig inte, fast jag vet att det kunde lätta för henne med gråt ibland. Jag älskar henne så mycket och har så svårt att se henne lida av den svåra behandlingen. Jag tror och vill tro att Jesus griper in och att jag och många förebedjare med mig får uppleva hur undret sker att hon får bli frisk från det onda som grasserar i hennes kropp. Månd 4.8 I morse for Ingrid till sjukhuset för vidare undersökning. Hon for med taxi då jag inte kunde köra henne i dag. Tisd 5.8 Det gäller nog att inte misströsta när det kommer bakslag. Nu hade hon fått högre feber och vatten på vänstra lungan. Hjärtat hade vuxit. Jag förstod på läkaren att det inte är ovanligt. Hon trodde att Ingrid kan ha blivit smittad av förkylning, då jag fick förkylning och också flera av sköterskorna måste vara borta från arbetet på grund av influensan. Nu får hon vattendrivande medicin och antibiotika. Vi väntar bara på blododlingssvaret som visar vilken antibiotika skall sättas in. Ons 6.8 Min älskade Ingrid hade det svårt i dag. Hon hade svårt att andas. Den kvinnliga läkaren lyssnade på lungorna och konstaterade när hon hade sett på bilderna från röntgen att det måste tappas vatten ur lungan. Senare mot kvällen fick Ingrid lättare att vara när det mesta av vattnet hade avlägsnats. Ingrid har ett så stort tålamod med sin sjukdom. Hon klagar aldrig. Hon vilar så tryggt i Herrens händer 11