Jag huttrade där jag stod på trappan utanför sjukhuset. Det

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Jag huttrade där jag stod på trappan utanför sjukhuset. Det"

Johan Olofsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Mot alla odds Ensam vid livets vägskäl Jag huttrade där jag stod på trappan utanför sjukhuset. Det var en riktigt kall februarikväll. Jag ångrade att jag inte dragit på mig långkalsongerna. De stack upp ur bakfickan. Jag hade inte ens en väska. Ilska, ångest och ett virrvarr av känslor och tankar var som en fullpackad ryggsäck och tyngde ner mig. Jag var ensam. Ingen mötte mig. Mina föräldrar var långt borta. Jag var placerad i ett fosterhem och paret som bar ansvaret för mig hade inte heller brytt sig om att komma. Vart skulle jag ta vägen? Jag var sexton år gammal och stod där utanför Bodens sjukhus. Det var iskallt och jag darrade i snålblåsten. Kylan rev och bet i ansiktet, men också på min insida. Jag hade just släppts ut från sjukhuset efter att ha varit inlagd för att jag hade tagit en överdos tabletter. Jag hade överlevt, men kunde lika gärna ha varit död. Mitt innersta ropade efter förståelse, värme och kärlek. Jag insåg att jag stod vid ett vägskäl. Det var jag och ingen annan som var tvungen att ta tag i mitt liv. Ingen annan skulle längre få ta besluten. Vad jag sedan valde betydde mindre. Om valet var bra eller dåligt för mig var likgiltigt. Det viktiga var att jag själv fick ta tag i de avgöranden som skulle forma mitt framtida liv. Det vägval jag var på väg att göra skulle bli likt en bondes utsäde på en åker. Det skulle gro och växa i mitt liv på ett sätt jag inte kunde föreställa mig just då. Om jag hade vetat vad 18

Mina föräldrar var långt borta. Jag var placerad i ett fosterhem och paret som bar ansvaret för mig hade inte heller brytt sig om att komma. Vart skulle jag ta vägen?

2 På flykt jag skulle få skörda längre fram hade jag kanske gjort på ett annat sätt, men jag kunde inte se in i framtiden och bestämde mig för att rymma till mina släktingar i Stockholm. Jag var på väg att slå in på en väg som bar till friheten och äventyret. Det intalade jag mig i alla fall. Kriget inom mig Aldrig, aldrig, aldrig! Det var som ett mantra jag upprepade inom mig. De ska aldrig få vinna! sa jag med eftertryck för mig själv. Hatet och ensamheten drev mig framåt. Jag sökte friheten för att bli kvitt det helvete jag levde i. Jag kände mig instängd, snärjd av min egen känslokyla och hade ett stort behov av kontroll. Jag kämpade med känslor av ensamhet och ett ständigt pockande behov av att döva ångesten med alkohol och andra droger. Jag var mitt i ett krig! Det var jag mot dem! Mina motståndare var en sammansvärjning av alla dem som jag trodde ville skada mig. Trots att de verkade vilja hjälpa mig kunde jag inte tro det. Det var ingen verklig omsorg, utan bara ett spel för gallerierna, ansåg jag. Mitt beslut skulle ingen få stoppa! Jag skulle bli fri. Fri från något som jag inte riktigt kunde identifiera, men som jag antog bestod av myndigheter och överförmynderi. Jag stod där vid vägkanten och liftade i hopp om att någon bil skulle stanna. Förkastelsen talade sitt tydliga budskap inom mig. Tankarna var ett virrvarr. Vad skulle hända nu? Jag var ju 19

De ska aldrig få vinna! sa jag med eftertryck för mig själv. Hatet och ensamheten drev mig framåt. Jag sökte friheten för att bli kvitt det helvete jag levde i.

3 Mot alla odds en rövarunge! Inom mig viskade fördömelsen sitt förrädiska ordstäv: Sådan far sådan son. Men den stora frågan som verkligen ropade i mitt tomma inre var en ung mans desperata fråga: Varför just jag?. Jag ville skrika ut alla mina frågor, som: Hur kunde det bli så här? och Var ska detta sluta?. Jag började fundera över min familjs bakgrund. Den var kantad av misslyckanden. Kraschade äktenskap, fylleri, fattigdom och mycket annat destruktivt. Jag erinrade mig farmor och farfar. Slott eller koja? Farfar hette Axel Gunnar Lundström och var tapetserare och konstnär. Den konstnärliga ådran finns i vår släkt. Farfars kusin Carl-Magnus Lindqvist målade altartavlor i många kyrkor och gjorde porträtt av flera kungligheter. Farmor Saima var mycket begåvad och en mönsterelev på sin skola. Hon fick ett stipendium för att gå på en mycket fin skola i Stockholm där många inom adeln var elever. Skolan drevs av Sällskapet Barnavård och på samma skola gick prinsessan Astrid, den blivande drottningen av Belgien. På skolan fick de bland annat lära sig hur de kunde hjälpa fattiga och socialt utslagna barn i samhället. Saima fick senare ett erbjudande att komma och jobba vid hovet i Belgien hos drottning Astrid, men hon tackade nej eftersom hon ville stanna i Sverige. Farfar och farmor träffades på 1920-talet. De gifte sig och bosatte sig i Örnsköldsvik. Pappa Hans föddes 1930 och fick 20

och Var ska detta sluta?. Jag började fundera över min familjs bakgrund. Den var kantad av misslyckanden. Kraschade äktenskap, fylleri, fattigdom och mycket annat destruktivt.

4 På flykt efter några år en lillasyster som döptes till Kristina. Farmor var sömmerska och hon fick bära huvudansvaret för familjens försörjning. Farfars konstnärliga arbete gav inte någon stabilitet i hushållsekonomin. Farmor var sparsam och fick gamla överrockar till skänks. Hon vände dem ut och in och sydde barnkläder av rockarna. En gång sålde farfar en tavla och köpte gips och ett knippe penslar för pengarna han tjänat. När han kom hem undrade farmor hur de skulle få råd att köpa mat. Ja, visst ja! svarade farfar snopet och svor en ramsa. Han rotade i sina fickor och hittade en tvåkrona som blivit över. Den gav han till sin bekymrade fru. Farfars oansvariga liv ledde till att mina farföräldrar skilde sig. Farfar gifte om sig men fick inga fler barn och farmor gifte om sig med Roland Björk. Hans syster var ett Jehovas vittne och Roland besökte ofta deras möten och tog till sig en del av undervisningen där. Han valde att adoptera pappa och min faster. Det innebar att de fick byta namn från Lundström till Björk. Äktenskapet blev fruktansvärt för Saima. När hon var gravid med dottern Eva gav sig Roland på henne. Han slog henne utmed ryggen med sina hängslen. Men det var inte bara farmor han gav sig på. Min faster Kristina utnyttjades sexuellt fram tills hon blev 20 år. Då lyckades hon försvara sig med en kniv och övergreppen upphörde. Pappa fick också mycket stryk. När Roland kom hem från mötena hos Jehovas vittnen kunde han vara ursinnig, höja handen och örfila pappa för att han var en annan 21

En gång sålde farfar en tavla och köpte gips och ett knippe penslar för pengarna han tjänat. När han kom hem undrade farmor hur de skulle få råd att köpa mat. Ja, visst ja!

5 Mot alla odds mans barn en Lundströmsunge. Roland hade en hudsjukdom. Det gjorde att hans händer kändes som torrt läder och hans örfilar var mycket smärtsamma. Jag är övertygad om att det var under den här perioden i pappas liv som han fick en avsmak för kristna och kristen tro. Rolands beteende förknippades med Gud och pappa drog likhetstecken mellan Rolands andliga intresse och de våldsamma övergreppen. På samma sätt blev pappa och faster Kristina hånade av Roland när de gjorde saker han inte tyckte om. Roland svor och skrek och kallade dem då Lundströmsungar. Det dubbla budskapet, som kom av att blanda en konstlad fromhet med övergrepp och våldsamheter, skapade inre konflikter hos syskonen. Pappa blev också lungsjuk. I långa perioder var han hemma från skolan. Han kallades dum i huvudet, både i skolan och hemma. Efter tre terminer upptäckte man att han inte kunde läsa för att han såg så dåligt! När han fick glasögon tog han igen det han förlorat. Varför gifte sig farmor med en man som Roland? En förklaring kan vara att hon efter skilsmässan var tvungen att bo med barnen hos sina föräldrar. Lägenheten bestod av ett litet rum och ett kök. Sängarna tog upp nästan all plats. Farmors syster Sonia bodde också där. Fyra vuxna och två barn skulle samsas på den lilla ytan! Småkrypen trivdes i den här miljön. Om man drog en kam mellan väggspringorna så rasade det ned klumpar med löss på golvet. Kanske gifte sig farmor med Roland för att komma ifrån detta. Synen på frånskilda ensam- 22

Rolands beteende förknippades med Gud och pappa drog likhetstecken mellan Rolands andliga intresse och de våldsamma övergreppen.

6 På flykt stående kvinnor var också annorlunda på den här tiden. De nedlåtande blickarna och allt skvaller var något man ville undvika till varje pris. Det kan också ha bidragit till hennes beslut. Jag undrar om farmor någon gång funderade på hur det hade blivit om hon accepterat drottning Astrids erbjudande om arbete vid hovet i Belgien. Skillnaden var milsvid: att bo i en trång lägenhet i Kiruna, full av löss och ohyra jämfört med att bo i en stor tjänstebostad vid det kungliga hovet i Belgien. * * * På flykt till Stockholm Plötsligt avbröts mina tankar av att en bil stannade. Föraren hade sett att jag liftade och vevade ner rutan och frågade: Hej, vart ska du åka? Mannen verkade omtänksam. Han hade säkert sett mig stå och huttra i kylan. Till släktingar i Stockholm, svarade jag. Han erbjöd mig skjuts till Skellefteå, dit han var på väg. Vi småpratade under resan. Det krävdes en hel del lögner för att det inte skulle bli för uppenbart att jag var på rymmen. Vi kom fram sent på kvällen och han släppte av mig vid ett vägskäl. Jag fortsatte gå utmed vägen och försökte lifta, men inga bilar stannade. Jag såg mig omkring. På andra sidan 23

Skillnaden var milsvid: att bo i en trång lägenhet i Kiruna, full av löss och ohyra jämfört med att bo i en stor tjänstebostad vid det kungliga hovet i Belgien.

Relevanta dokument

Spöket i Sala Silvergruva

Spöket i Sala Silvergruva Hej! Jag har hört att du jobbar som smådeckare och jag skulle behöva hjälp av dig. Det är bäst att du får höra vad jag behöver hjälp med. I Sala finns Sala Silvergruva, den har