SAMHÄLLET BEHANDLADE INTE FLICKOR SÄRSKILT BRA

Transkript

1 HISTORIEN OM DIPTI Det här är berättelsen om en kvinna som övervann ojämlikhet och blev forskare, kvinnoaktivist, social entreprenör och chef över Rangsutras samarbete med IKEA.

2 HISTORIEN OM DIPTI / s. 2 / SAMHÄLLET BEHANDLADE INTE FLICKOR SÄRSKILT BRA Jag kommer från Bihar, en av de mest eftersatta delstaterna i Indien. Under min barndom var det indiska samhället, framför allt delstaten Bihar, i starkt behov av utveckling, och jag var äldsta syskonet av två systrar och en bror. Vi flickor betraktades som en börda för samhället så för oss var tillvaron en riktig utmaning. Livet var tufft, särskilt för min mamma eftersom min pappa studerade och var utan arbete. När min yngre syster var fem år fick hon polio. Då tog mamma beslutet att jag skulle gå i skolan och fortsätta min utbildning. Hon skickade mig till Jharhkand för att bo med min morfar och jag fortsatte mina studier där. Samhället behandlade inte flickor särskilt väl. När jag till exempel bestämde mig för att börja cykla till skolan, accepterades det inte av samhället. Jag minns att pojkarna kastade sten på mig på väg hem från skolan. Även flickorna, som inte kunde cykla, fällde kommentarer och frågade mig varför jag ville göra det. Men det som hände senare var att deras föräldrar kom och frågade mig om jag kunde lära deras flickor att cykla! NAMN Dr Dipti (FIL. DR i fysik) ÅLDER 37 UTBILDNING MSc i social utveckling och hälsa, Queen Margaret University College, Edinburgh, Skottland, Storbritannien via Ford Foundation Fellowship Program JOBBAR SOM Programchef på Rangsutra och leder samarbetet med IKEA

3 HISTORIEN OM DIPTI / s. 3 / Min mamma har stöttat mig under hela mitt liv och hennes önskan var att hennes flickor skulle få utbildning. Alla retade henne och sa: Du är mamma till tre flickor, vad kan du göra? Du kommer alltid att vara beroende av någon. Men mamma var övertygad om att utbildning kunde förändra livet för oss. Så hon stöttade oss. Oavsett vilka kriser hon gick igenom fortsatte hon att kämpa. Hon såg till att hennes tre flickor fick gå i skola. Jag har alltid varit en fighter. Om någon sa att jag inte kunde välja naturvetenskap eller fysik, då valde jag just det. Om någon sa att jag inte kunde cykla, då var jag tvungen att göra just det. Och när de sa att jag inte kunde åka iväg för att få arbete, gjorde jag just det. Min mormor har också alltid stöttat mig, trots att hon är från en annan tid. Hon ville att jag skulle gå i skolan, och att jag skulle kämpa. Hon uppmuntrade mig. Men det var svårt för mig. Som flicka var jag väldigt osäker och rädd. På vintern ville vi inte gå ut efter klockan fem eftersom vi inte kände oss trygga. I skolan studerade jag naturvetenskap. Och det var också en utmaning. Det var många som inte gillade det och sa: Naturvetenskap är inget ämne för flickor, det är ett ämne för pojkar!. Efter att ha sett all könsdiskriminering i samhället, blev jag ännu mer säker på att fortsätta min utbildning inom naturvetenskap. JAG HAR ALLTID VARIT EN FIGHTER För att göra det blev jag tvungen att gå i en samskola med både pojkar och flickor, vilket återigen inte accepterades av samhället. Jag gick ut med bästa betyg i fysik och lyckades sedan ta en doktorsexamen i fysik. Under forskarutbildningens första år gifte jag mig och vi flyttade till Varanasi. Där upptäckte jag att restriktionerna för kvinnor var alldeles för många. Jag var tvungen att täcka mig själv med en sari, och en gång råkade mina fingrar glida ut utan att jag märkte det. Då sa folk till mig att jag borde skämmas. Jag kände att jag alltid fick kämpa för min jämställdhet i samhället. Jag hade inte tillräckligt med frihet, inte tillräckligt med valmöjligheter. Jag kände mig förtryckt, hela tiden. En dag fick jag nog, och bestämde mig för att säga nej! Jag har bara ett liv. Jag kan antingen leva mitt liv utifrån andras val eller utifrån mina egna val. Då började jag ändra mitt sätt att leva, tänka, studera och mitt sätt att utforska världen. Jag upptäckte att folk började respektera mig. Jag var redo att börja kämpa för att stärka kvinnors ställning.

4 HISTORIEN OM DIPTI / s. 4 / JAG VAR TVUNGEN ATT GÖRA NÅGOT FÖR KVINNOR När min son var sex månader fick jag ett stipendium för att studera internationell utveckling och hälsa i Skottland. Det var väldigt tufft för mig. Jag lämnade min son, min man, hela min familj, och åkte iväg, ensam. Mina rådgivare i Skottland stöttade mig och uppmuntrade mig att slutföra mina studier. Den här upplevelsen gav mig styrka och ett självförtroende som jag använder i arbetet varje dag. Efter en tid fick Sumita Ghose, vd på Rangsutra, höra talas om Varanasi Weaver s Foundation. Hon sökte upp mig och berättade om samarbetet med IKEA. Jag är väldigt intresserad av att stärka kvinnor och det här samarbetet handlade helt om att göra det. Så numera är jag programchef vid Rangsutra. Idag arbetar jag med kvinnor för att ge dem nya ekonomiska möjligheter. Jag är en aktivist inom social utveckling. Alla de hantverkare jag arbetar med inspirerar mig. Ta Nirmala till exempel, hon var en av de första som anslöt sig till Rangsutra, hennes man gav henne inget som helst stöd. Han kunde skada henne. Och det gjorde han. Men Nirmala började kämpa och nu har hennes man, som tidigare flyttat till en annan plats i Indien, kommit tillbaka. Nu arbetar även han hos Rangsutra, och nu hjälper han till. Nu stöttar han henne och deras tre döttrar. Efter utlandsstudierna återvände jag till Indien där jag arbetade med flera olika organisationer inom utbildning, hälsa och näringslära. Det var då jag bestämde mig för att åka tillbaka till Varanasi och göra något för Varanasi. Jag var tvungen att göra något för kvinnorna, något för flickorna som var förtryckta. Så jag startade Varanasi Weaver s Foundation för att stärka kvinnors ekonomiska ställning. Och jag insåg att det här kan bli någonting långsiktigt.

5 HISTORIEN OM DIPTI / s. 5 / DET KOMMER EN DAG NÄR SAMHÄLLET FÖLJER ER Min framtidsdröm är att bidra till att hjälpa kvinnor att skapa en egen identitet, att hjälpa dem att få självrespekt och självförtroende, så att de känner att de själva kan förändra sina liv. Det är min dröm. Det jag skulle vilja säga till unga indiska kvinnor idag är: Just nu följer ni ett mansdominerat samhälle, men det kommer en dag när samhället kommer att följa er. FRÅN EN INTERVJU MED DIPTI, UTFÖRD AV IKEA DEN 15 OKTOBER 2015.