Malin Sandstedt. Smuts

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Malin Sandstedt. Smuts"

Georg Gustafsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan smutsig, söndrig och dränkt. Hennes hungriga kropp är likt klänningen trasig. Tårarna renar smutsen, världen och den himmel som en gång varit blå. Håret ritar svarta ränder i de svullna, röda ansiktet. Till slut är benen alltför för svaga, hon faller och viskningarna upphör. I smutsen kan man inte längre se henne och snart omsluter jorden henne med sin tomhet. Rosorna blommar nu i vackert rött och himlen är åter azurblå. Mörkret är rent. 1

Tårarna renar smutsen, världen och den himmel som en gång varit blå. Håret ritar svarta ränder i de svullna, röda ansiktet.

2 (Bestämde mig för att börja bearbeta berättelsen mera som en bok istället för novell så har delat upp det jag skrivit i kapitel, därför det är hoppigt. Punkterna i slutet av vissa kapitel betyder att kapitlet är oavslutat.) Kallt sinne Jag dödade min första människa när jag var nio år gammal. Såhär i efterhand kan jag inte påstå mig minnas varför jag gjorde det, men jag hade säkert en bra anledning. Det var grannens barn, Charlie. Vi gick båda i samma klass men pratade aldrig med varandra, förutom den där dagen jag sköt honom då. Var jag fick pistolen ifrån kan jag inte heller påstå att jag minns, men det spelar kanske ingen roll. Jag sköt Charlie under rasten på skolan. Före jag sköt honom såg han inte direkt så glad ut, efteråt skrek han mest då jag träffade honom i benet först. Av misstag förstås, sedan dess har jag blivit bättre på att sikta. Nu när jag tänker efter tror jag att han knuffade omkull mig den där rasten. Jag ville åka rutschbana som alla de andra barnen men han och jag var tydligen inte överens om den saken. Det är inte särskilt snällt att knuffa någon men nu när jag är lite äldre kan jag tänka att jag kanske överreagerade lite. Det tyckte i alla fall min lärare och mina föräldrar. Hade jag inte skjutit Charlie kanske mitt liv sett annorlunda ut idag, men sådant ska man inte fundera över. Då får man bara huvudvärk. Kvinnan framför mig ser rädd ut och jag tror hon ber för sitt liv. Jag orkar sällan lyssna på dem, det blir tråkigt i längden. Med en van hand riktar jag pistolen mot hennes huvud, avfyrar och beskådar hur hon faller ihop när kulan träffar skallen. Trots en bra träff tar det en stund innan hon dör. Jag har alltid ogillat filmer, där dör människor alltid för fort. Även om man får in en bra träff så tar det en liten stund annan kroppen faktiskt dör. Det är själva döendet som är intressant, inte döden. När kvinnan tillslut ligger livlös så lägger jag pistolen tillbaka i ryggsäcken, plockar upp matkassarna och påbörjar färden hem. Det var en fin dag idag, solen hade tittat fram för första gången på ett bra tag. Gångvägen var ännu folktom men snart skulle vägarna vara fulla av människor på väg hem efter dagens arbete. I fjärran hör jag sirener och jag ler brett. Samtidigt som jag kollar på klockan passerar två polisbilar mig i hög fart. Vanligtvis tog det ett tag innan någon hittade kroppen, men så var detta en av mina mindre diskreta mord. Det blir så när man låter en pistol göra arbetet åt en. 2

Såhär i efterhand kan jag inte påstå mig minnas varför jag gjorde det, men jag hade säkert en bra anledning. Det var grannens barn, Charlie.

3 När jag tillslut kommer hem börjar jag laga middag åt mina föräldrar. Det blir spagetti med köttfärssås Jag kom ganska lätt undan den där gången när jag var nio. Jag var för ung för att bli straffad och de flesta verkade tro att jag inte hade fattat vad jag hade gjort. Jag spelade med förstås, jag tror till och med jag lyckades gråta. Egentligen skulle jag ha börjat gå till psykolog men mina föräldrar tycke det var onödigt, alla gör vi fel ibland. Jag tvingades dock byta både land och namn. Jag tror jag hette Elisa... eller Elina. Något på E som slutade på A var det i alla fall. Nuförtiden heter jag Sofia. Mina föräldrar bytte också för- och efternamn. Jag hade nog inte så mycket emot att byta namn och flytta till ett annat land men det var lite tråkigt att jag inte fick ringa min mormor som blev kvar, tydligen kunde polisen hitta oss då. Det tog ungefär ett år innan jag dödade någon igen, om man inte räknar med katten. Denna gång blev jag som tur var inte upptäckt. Denna gång var det min barnvakt. Jag tror faktiskt att jag tyckte om henne i början. Hon var snäll mot mig och bakade alltid muffins varje fredag. Allt var bra, tills den där kvällen förstås. Hon hade en pojkvän, han tittade förbi ibland när hon tog hand om mig. Han hade alltid en klubba med sig och ibland brukade vi leka kurragömma. En fredag precis när min barnvakt lagt muffinsen i ugnen så tittade han förbi. Han var arg, tydligen hade hon varit otrogen mot honom. Jag kunde ju såklart förstå att han var upprörd men han kunde ju ha väntat lite. Under bråket brändes muffinsen vid och jag fick själv ta ut dem ur ugnen. När han tillslut lämnade huset och hon återvände till köket stack jag henne i hjärtat med en kniv. Det var ju väldigt olyckligt att det blev så, jag saknar hennes muffins ibland. Jag ringde polisen direkt och förklarade situationen. De anhöll hennes pojkvän en timme senare. Jag tror han fortfarande sitter i fängelset. 3

Egentligen skulle jag ha börjat gå till psykolog men mina föräldrar tycke det var onödigt, alla gör vi fel ibland. Jag tvingades dock byta både land och namn. Jag tror jag hette Elisa... eller Elina.

4 1. Det var en fin dag idag, solen hade tittat fram för första gången på ett bra tag. Skogen låg stilla och fåglarna kvittrade. Hade det inte just skett ett mord hade det varit rätt trevligt att bara sitta här och lyssna på träden. Nu hörde man knappt träden under alla röster och den ständiga strömmen av ankommande fordon och åskådare. Liket var en kvinna i under medelåldern, hennes bloddränkta blonda hår låg likt en solfjäder kring hennes huvud. Richard! Jake, vår nyanställda rättsläkare, skyndade fram med ivrigt ansiktsuttryck. Vi har ännu inga vittnen och inget mordvapen, men vi har lyckats identifiera henne. Jag nickar utan att släppa blicken från brottsplatsen. Och? Jake harklar sig och tittar ner på sina papper. Det står Rosalie Smith på hennes ID-kort... men hon delar även DNA med en viss Amelie Johnson. Jag släpper tillslut liket med blicken. Och? Amelie Johnson och hennes familj har varit försvunna i över femton år. Ungefär samtidigt dök denna Rosalie Smith upp i våra databaser. Detta skulle alltså bli en av dom dagarna, fantastiskt. Jag suckar tungt men klappar sedan Jake på axeln. Bra jobbat. Jag kastar ännu en blick på liket. Jag tror det är nu du ska önska mig lycka till. Jake skrattar. Boss, jag tror vi behöver mer än ett lycka till. Ibland undrar jag varför jag beslöt mig att bli mordutredare, kunde jag inte kommit på något bättre? På riktigt, jag kunde ha blivit vad som helst, jag hade alla möjligheter i världen men ändå hamnade jag här. Boss, vill du höra det bästa? Jag tror vi träffat vår skyldige tidigare. Jake hade rätt, vi behövde mer än ett lycka till. All lön i världen kunde inte rädda detta. Såklart det är hon. säger jag med ännu en suck. Detta skulle bli en lång dag.... 4

Nu hörde man knappt träden under alla röster och den ständiga strömmen av ankommande fordon och åskådare.

5 2. Timmarna gick och snart hade mina föräldrar hade missat middagen. Det var synd, jag hade testat lite nya kryddor och såsen var gudomlig. Kanske det var dags att ringa polisen och berätta att de saknades? Men de skulle antagligen söka upp mig rätt snart ändå, jag kunde lika gärna vänta. Istället sätter jag ingång Tv:n med en skål popcorn i famnen. På Nyheterna bad de allmänheten att vara försiktig, det hade skett ännu ett mord och mördaren och gick ännu fri. Jag ler och tar ett popcorn till. Det där andra mordet var inte mitt sista. Hur mina föräldrar inte gissade sig till att det var jag som lämnade alla lik efter mig i den ändå rätt lilla staden är verkligen bortom mitt förstånd. Jag blev snabbt bättre på konsten och vid åldern av sexton så mördare jag mitt första offer vars kropp aldrig hittades igen. Jag tror det var mannen med de runda glasögonen, eller han med hawaiiskjortan. Det är så svårt att hålla reda på dem alla. Egentligen är det aldrig min mening att ta deras liv, det bara blir så, men många gånger får faktiskt skylla sig själva. Ibland ångrar dock att jag dödade katten.... 5

Istället sätter jag ingång Tv:n med en skål popcorn i famnen. På Nyheterna bad de allmänheten att vara försiktig, det hade skett ännu ett mord och mördaren och gick ännu fri.

6 ?. Jag såg efter de två männen i några sekunder innan stängde dörren. Jag blir stående några sekunder innan jag ler och kastade en blick mot källardörren. Jag hade skrattat om dom inte varit inom hörhåll. Det var dags att berätta den fantastiska nyheten. På väg nerför källartrappan hör jag skrammel. Min far verkar inte ha gett upp sina försök att komma loss ännu. Sitt still om du vill ha vatten, du är säkert törstig. Som tur var lyssnar han på mig direkt och jag häller lite vatten i munnen på honom. Därefter sätter jag mig ner på en av stolarna i det annars kala rummet och tittade fundersamt på honom Hans ben var bundna och hans händer fastkedjade i trappräcket. Polisen var just förbi, mamma är död. Nej. viskar han med hes röst, jag är lite förvånad att han inte tappat rösten helt så som han skrek i början. Istället börjar han gråta och jag tycker nästan lite synd om honom. Det är aldrig kul när ens fru dör. Inte för att jag har en fru och kan tala av erfarenhet, men han såg faktiskt genuint ledsen ut. Varför? frågar han tillslut. Hon listade ut att det var jag. Det var ren tur att jag hade pistolen med mig. Vem vet annars vad som kan ha hänt. Han brister ut i ännu mera gråt så jag bestämmer mig för att lämna honom åt hans sorg. Istället går jag fram till den stora frysen. Liket såg ännu förvånansvärt levande ut, blå av kylan men annars levande. Ikväll tror jag att jag tar och gräver ner det i skogen, jag behöver frysen till annat.... 6

Min far verkar inte ha gett upp sina försök att komma loss ännu. Sitt still om du vill ha vatten, du är säkert törstig.

Relevanta dokument

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning kapitel 1 s.1 kapitel 3 s.3 kapitel 5 s.5 kapitel 2 s.2 kapitel 4 s.4 kapitel 6 s.6 Kapitel 1 Abdullah? Abdullah Alshori vaknade klockan 6.00 med tårta på sängen. Han fyller 18 år