1 sankt barrind berättar för brendan om de heligas land

Transkript

1 1 sankt barrind berättar för brendan om de heligas land Sankt Brendan, Findlugs son, ättling till Alte, föddes i släkten Eogonacht av Loch Léin i landet Munster. Det var en man känd för sin stora återhållsamhet, för ett omfattande andligt verk och för att vara nästan tre tusen munkars fader. När han kämpade den goda kampen på en plats som heter Brendans Clonfert, kom en kväll en av fäderna som hette Barrind och var en ättling till Niall. När den helige fadern ansatte Barrind med många frågor grät denne. Han lade sig framstupa och bad länge. Sankt Brendan hjälpte honom upp från marken, omfamnade honom och sade:»fader, inte behöver vi väl vara sorgsna under ditt besök? Är det inte för att uppmuntra oss som du har kommit? Det vore bättre om du ville glädja bröderna. Förklara Guds ord för oss, och ge våra själar andlig näring med de många underverk som du har sett på det stora havet.«när Sankt Brendan gjort sina erinringar började 25

2 Sankt Barrind i ord beskriva en viss ö:»min (andlige) son Mernoc, som är förvaltare för Kristi fattiga, har lämnat mig och sökt sig till ett liv i ensamhet. Han har hittat en ö nära Slieve League i Donegal som heter Ljuvligheternas ö. Långt senare fick höra att han hade haft många munkar med sig och att Gud hade låtit dem se många under genom honom. Jag gav mig därför av för att besöka min son. När jag närmade mig efter en tre dagars färd kom han och hans bröder skyndsamt för att möta mig, för Herren hade uppenbarat för honom att jag skulle komma. När vi gjorde överfarten till ön i båten kom bröderna som svärmande bin från sina skilda celler för att hälsa oss välkomna. Husen där de bodde var åtskilda, men de levde enade i tron, hoppet och kärleken. De höll måltid tillsammans och samlades för tidebönerna. De får ingenting annat än frukt, nötter, rötter och andra grönsaker att äta. Men efter completoriet stannar var och en i sin cell tills tupparna gal eller klockan ringer. När jag hade övernattat och gått till fots över hela ön tog min son mig till den västra stranden där det låg en båt. Han sade till mig: Fader, stig ombord och låt oss segla västerut till den ö som kallas De heligas utlovade land och som Gud skall ge åt dem som kommer efter oss vid tidens fullbordan. 26

3 Vi steg ombord och seglade iväg, men en dimma slöt sig kring oss som var så tät att vi knappt kunde se för eller akter på båten. Men när den hade varat i ungefär en timme sken ett mäktigt ljus på alla sidor om oss, och vi fick se ett vidsträckt gräs- och fruktbärande land. När båten lagt till steg vi i land och började ta oss till fots runt ön. Så höll vi på i femton dagar utan att se någon ände på den. Vi såg inga växter som inte blommade och inget träd som inte bar frukt. Stenarna som finns på detta land är ädelstenar. På den femtonde dagen fann vi så en flod som rann från öster till väster. Efter att ha tänkt över dessa ting tvekade vi om vad vi skulle göra. Vi beslöt att vada över floden men inväntade råd från Gud. Medan vi diskuterade detta dök en stå framför oss i stor härlighet. Han tilltalade oss genast med våra namn och hälsade oss: Bra handlat, goda bröder. Herren har uppenbarat för er det land han vill ge sina heliga. Floden som ni ser där anger öns mitt. Ni får inte gå längre än dit. Gå nu tillbaka dit varifrån ni kom! När han hade sagt detta frågade jag honom genast varifrån han kom och vad han hette. Han sade: Varför frågar du varifrån jag kommer och vad man kallar mig? Varför har du inga frågor om ön? Sådan du ser den nu, så har den sett ut sedan 27

4 28

5 världens begynnelse. Känner du alls något behov av mat och dryck eller kläder? Ändå har du inte smakat mat eller dryck under en tid motsvarande ett år som du har varit här! Sömnen har inte överraskat dig, och natten har inte slutit sig kring dig! Här är det ständigt dagsljus utan det mörker som förblindar din syn. Vår Herre Jesus Kristus är ljuset på denna ö. Vi anträdde genast vår resa, och mannen kom med oss ner till stranden där båten låg. Just som vi steg ombord försvann han utom synhåll, och vi färdades åter genom samma dimma och mörker till Ljuvligheternas ö. När bröderna fick se oss jublade de av glädje över vår ankomst och sade: Fäder, varför har ni lämnat era får utan herde till att vandra omkring i skogen? Vi visste att vår abbot ofta reste iväg från oss åt det ena eller andra hållet men vart visste vi inte och ibland stannade han borta en månad, ibland två veckor eller en vecka mer eller mindre. När jag hörde detta började jag trösta dem och sade: Tänk bara på det som är gott, bröder. Ni bor utan tvivel vid porten till paradiset. Nära oss ligger en ö som kallas De heligas utlovade land, där natten inte faller och dagen inte tar slut. Er abbot Mernoc är ofta där. En Herrens ängel håller vakt. Märker ni inte en doft från våra kläder som säger er att vi har 29

6 varit i Guds paradis? Bröderna svarade: Abbot, vi vet att du har varit i Guds paradis på det öppna havet, men var detta paradis ligger, vet vi inte. Vi har visst lagt märke till att abbotens dräkt doftar när han är tillbaka därifrån efter fyrtio dagar. Jag stannade kvar med min son två veckor i rad utan att äta eller dricka. Ändå var vi kroppsligen så tillfreds att vi av andra tycktes stärkta av nytt vin. Efter fyrtio dagar tog jag emot brödernas och abbotens välsignelse och begav mig iväg med mina följeslagare på återresan till min cell. Dit far jag i morgon.«när de hörde detta lade sig Sankt Brendan och alla hans bröder framstupa och lovprisade Gud:»Herren är rättfärdig på alla sina vägar och helig i alla sina verk, ty han har uppenbarat så stora under för sina tjänare. Han är välsignad i sina gåvor, ty han har i dag gett oss näring, genom en sådan andlig försmak.«därefter sade Sankt Brendan:»Låt oss nu strax stärka oss till kroppen och bada fötterna så som detta nya bud bjuder oss.«när natten var förbi och Sankt Brendan hade tagit emot brödernas välsignelse på morgonen gav han sig iväg för att återvända till sin cell. 30