Att titta på. konst. Ett arbetsmaterial från Bygdegårdarnas Riksförbund

Transkript

1 Att titta på konst Ett arbetsmaterial från Bygdegårdarnas Riksförbund

2 Vad kan bygdegårdsföreningen göra för att väcka intresse för konsten? Att titta på konst När bygdegårdsföreningen fått en konstdeposition, kan styrelsen bestämma sig för att visa konsten på årsmötet. När bygdegården ska målas om eller rustas, bestämmer sig föreningen för att ta ner alla verk och hänga om alla verk. Eller man bestämmer sig för att skaffa fler konstverk. En konstnär kanske vill ställa ut sin konst i bygdegården. Man kan helt enkelt börja med att titta på den konst som finns i lokalerna. Konsten kan vara skänkt av medlemmar eller konstnärer och ha motiv från trakten. Konsten kan vara deponerad av Bygdegårdarnas Riksförbund. Konstsamtalets metoder är att möta konst, att formulera och uttrycka tankar och att lyssna till andra. Under slutet av det senaste århundradet har den västerländska bildkonsten grundligt förändrats. Dess former, tekniker, teman och arbetssätt är helt annorlunda än vad man vant sig vid från den klassiska konsten. Ett konstverk består inte längre av oljefärg på en duk eller marmor och brons, utan det kan vara gjort av nästan vilket material, och med vilken teknik, som helst. På samma sätt lånar och citerar man också bilder från källor utanför den s.k. "högkulturen" exempelvis från reklamvärlden. Konstsamtalets utgångspunkt är att alla kan. När det gäller framställningssätten kan man använda sig av ny teknik i dess olika former. Konstverken visas numera inte heller alltid på de ställen som är reserverade för dem; man kan stöta på konst på gatan, i skogen eller på nätet. Också arbetssätten har förändrats: att vara en konstnär betyder inte längre nödvändigtvis att vara ett ensamt, skapande geni avskilt från den övriga världen. Konstnären kan nuförtiden vara en medlem i en arbetsgrupp eller på något annat sätt tona ner den individuella prestationen för att på så sätt lyfta fram något annat istället. Mitt ibland alla dessa förändringar har också åskådarens roll betonats på ett annat sätt än förut. En fråga som vi ställer oss allt oftare i medierna är om mode konst eller kommers? Man kan helt enkelt känna sig förvirrad inför nutidskonsten, men konstverken väntar på att bli tolkade, de för inte sin egen talan. Man behöver inte vara rädd för att göra sina egna tolkningar och framföra egna känslor och förnimmelser det är bara så som konstverket kan få liv. Det är med er insats som konstverkets betydelse skapas tveka alltså inte att använda er av era kunskaper. Genom att se kan vi vidga våra upplevelser och öva vår mottaglighet. Omsider fattar vi då att konstverkens idé finns i dess utstrålning.

3 Schema för bildanalys Beskrivning Börja med att beskriva konstverket. Vad ser ni? Konstnären Vem har skapat konstverket? Vad vet ni om konstnären? Tillhörde/tillhör konstnären en inriktning eller konstnärsgrupp? Motiv Vad föreställer konstverket? Hur förhåller sig konstverket till motivet? Är det noggrant eller fritt återgivet abstrakt eller föreställande? Är det ett porträtt, ett landskap, ett stilleben eller vad? Hur skildras motivet? Är det något i verket som dominerar? Enkel eller detaljrik? Vad berättar konstverkets titel/namn? Teknik och utförande I vilken teknik är verket gjort? Hur har konstnären arbetat med de möjligheter tekniken erbjuder? Vilken roll spelar tekniken för bildens uttryck? Hur har konstnären utnyttjat det? Komposition Hur är bilden uppbyggd? Var ligger bildens centrum det som drar blicken till sig? I förgrunden bakgrunden? Hur förhåller sig färger, former och ljus till varandra? Har bilden en sammanhängande färgskala? Dominerar en färg? Balansen? Kontrastfärger? Vilka grundformer finns i bilden? Formen förhåller sig till varandra? Upplösta fasta? Proportioner mellan delarna? Symmetrisk eller asymmetrisk komposition? Ljuset spelar en roll? Rörelse i bilden eller statiskt? Var är horisontlinjen? Övriga linjer? Djup och perspektiv? Kan man säga att flera av konstverken i bygdegården har samma tema? Tolkning av porträtt Ta ett område i taget: händer, fötter, anletsdrag (särskilt ögon och mun), kroppshållning, ljus och skugga. Vilken är ljuskällan? Varifrån kommer den? Vad är belyst? Intryck och upplevelser Vad tänker ni på när ni ser konstverket? Vilka känslor sprider det? Vad i verket påverkar känslorna? Känner ni igen er i bilden? Motivet, färgerna, formerna, ljuset, tekniken? Vilken avsikt kan konstnären ha? Vilka uttrycksmedel använder konstnären? Tror ni att konstverket är tänkt att vända sig till någon speciell betraktare? Finns det spår av andra kulturer i verket? Finns det en lokal tradition i verket?

4 Vad tillför den i bygdegårdens miljö? Ger den upphov till diskussioner? Skulle ni vilja ha konstverket på väggen i hemmet? Varför varför inte? Tycker ni att bilden passar bra ihop med någon dikt eller något musikstycke ni känner till? Kompletteringsmaterial m.m. Cumming, R, Allt du behöver veta om konst, Damm förlag Om målarkonst, skulptur, konstnärer, stilar, skolor. Hassler, G, Rembrandt ett vänporträtt. En bok för alla Årsböcker från Statens Konstråd. Grafiknytt. Tidskriften Kulturens värld Tidskriften Konstperspektiv Konstfrämjandets nätutgåva Synpunkt Tidskriften Konsttidningen Kommunens kulturnämnd Konstnär på orten Konstkonsulenten i länsstyrelsen/regionen Verkligheten är ett outslitligt motiv. Grafiska tekniker Här kan ni läsa mycket kortfattat om olika grafiska tekniker. Högtryck De partier som ger bilden färg ligger upphöjda över en nedskuren botten. De ofärgade partierna i bilden motsvaras av nedskurna eller graverade partier i tryckplattan. Träsnitt Bilden skärs i en trästock. De delar av bilden som skall vara vita (om man trycker på vitt papper) skärs bort med kniv eller stämjärn. Vill man har flera färger, måste man skära en stock för varje färg. Trägravyr Till skillnad från träsnittet arbetar man i hårdare träslag såsom buxbom eller päronträ. Graveras med gravyrstickel. Används vid detaljrika bilder. Linoleumsnitt Här används en mjukare tryckplatta, linoleum, som medger ett spontanare arbetssätt och möjligheter till detaljer.

5 Plantryck Litografi Litografi är en plantrycksmetod. Tryckplattans infärgade och icke infärgade partier ligger i samma plan. Metoden bygger på att fett stöter bort vatten. Man tecknar med fet krita eller tusch på en kalksten som fuktats med vatten. Fet tryckfärg valsas över och fastnar i den feta teckningen eller målningen, medan vattendränkta partier stöter bort tryckfärgen. Vill man ha flera färger måste man måla och preparera en sten för varje färg. För varje tryck måste stenen eller plåten fuktas och infärgas på nytt. Numera används ofta film i stället för kalksten. Filmen är ljuskänslig, och motivet överförs genom en ljuskälla direkt till plåten, som används vid tryckningen. Genomtryck Serigrafi Metoden kallas också silkscreen beroende på att en finmaskig väv används, som spänns över en träram. Bilden tas fram genom att täppa till maskorna med lim. Man kan också använda sig av schabloner. Med en bräda, s.k. rakel förs tryckfärgen över väven ner på papperet. Djuptryck Djuptrycket innebär att bilden under stort tryck förs över till papperet från graverade eller etsade partier i tryckplattan. Koppargrafik är en djuptrycksmetod. Den karakteriseras av präglingskanten runt bildytan, som uppstår vid det kraftiga trycket från plåten mot det fuktade papperet. Bildytan blir nedsänkt. Kopparstick Med kopparsticklar graveras linjer och punkter i en blankpolerad kopparplåt. Linjens bredd och djup beror på stickelns utformning och hur hårt man trycker mot plåten. Torrnål Vid torrnålsgravyr graveras eller ristas bilden spegelvänt direkt på kopparplåten med en vass nål. Mezzotint Med ett verktyg bearbetas plåten så att den luggas upp och får en jämnsvart yta. Bilden arbetas sedan fram med ett stål så att man får fram valörerna i bilden. Helt blankpolerade partier avger ingen färg i tryck. Mjukgrundsetsning och hårdgrundsetsning/linjeetsning Vid mjukgrundsetsning lägger man en grund av vax, asfalt och ett fettämne. Plåten värms och fettämnet gör att grunden är mjuk även sedan plåten svalnat. Ett ritpapper placeras över plåten, varefter man tecknar på papperet med en blyertspenna. Den mjuka grunden fastnar på papperets baksida och plåten friläggs där pennan gått fram. Plåten läggs i ett etsbad bestående av utspädd salpetersyra eller järnklorid. Syran fräter ner i de frilagda partierna på plåten. Ju längre syran biter, desto kraftigare blir svärtan i bilden. En hårdare grund läggs vid hårdgrundsetsning. Grunden består av vax, harts och asfalt, som valsas i ett tunt, jämnt skikt på en uppvärmd kopparplåt. Plåten friläggs därefter med en vass nål direkt från grunden utan mellanliggande papper, vilket ger distinkta linjer. Plåten läggs i ett etsbad. Syran fräter ner de frilagda partierna på plåten. Ju längre syran biter, desto kraftigare blir svärtan i bilden.

6 Akvatintetsning Plåten förses med ett dammskikt av asfalt eller hartspulver, som vid upphettning fastnar i plåten. I etsbadet fräter syran mellan de fastsmälta kornen. Tryckningen ger konstverket en kornig karaktär. Tryckning Tryckning av djuptrycksteknik är betydligt svårare att utföra än vid andra tekniker. Plåten värms och färgas. Därefter skall färgen torkas bort från plåtytan men lämnas kvar i etsade eller graverade fördjupningar. Ett fuktat papper läggs över plåten och får gå genom tryckpressen. För varje tryck måste plåten på nytt färgas och torkas. Under tryckningen utsätts tryckplattan för stora påfrestningar. Detta innebär att linjerna och ytorna slits snabbt. Särskilt känsliga är torrnål och akvatint. Beteckningar på grafiska blad För omkring 100 år sedan började konstnärerna att signera sina tryck. Med signaturen talar konstnären om för oss att han granskat trycket och funnit det bra. Konstnären bestämmer, tillsammans med förläggaren om sådan finns, hur stor upplagan skall vara. Upplagans storlek anges oftast på trycket. Exempelvis 3/99 betyder att bladet är det tredje numrerade trycket av en upplaga på 99 bilder. Innan upplagan trycks provar konstnären olika papper och färg. Vissa av dessa tryck kan han anse så intressanta att han signerar dem och betecknar dem p.t. (provtryck) eller é.a. (épreuve d artiste) och numrerar dem eventuellt med romerska siffror. Som upplysning till tryckaren benämns det slutgiltiga provtrycket bon à tirer (bra för tryckning). Påskriften e.t. betyder att konstnären själv har tryckt bladet. Ibland gör konstnären en upplaga på en bild som han sedan vill förändra för att göra en ny upplaga. Dessa olika upplagor bär påsktriften I. état, II. état och så vidare. HC (hors commerce) betyder att trycket är utanför handeln. Sådana tryck är beräknade att användas av konstnären och förläggaren för dokumentation, arkivering, avfotografering o dyl. Numreras oftast med romerska siffror. Utgiven av Bygdegårdarnas Riksförbund 2009