Europeiska unionens färdplan för finansiell reform under kommissionsledamoten Michel Barniers politiska ansvar

Transkript

1 Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster Europeiska unionens färdplan för finansiell reform under kommissionsledamoten Michel Barniers politiska ansvar

2 Inledning Europa, liksom många andra delar av världen, upplever nu effekterna av den allvarligaste finanskrisen sedan börskraschen Konjunkturnedgången drabbar såväl nationella ekonomier, banker, företag som enskilda hushåll. Samtidigt har den utlöst en reaktion som saknar motstycke, eftersom världens 20 ledande ekonomier har lovat att arbeta tillsammans för att komma tillrätta med de bakomliggande faktorer som orsakat krisen. Krisens rötter kan ofta knytas till finansinstitutens kollektivt misslyckande när det gäller att uppfylla sin huvudsakliga uppgift som består i att stödja den reala ekonomin genom att finansiera företag och deras projekt. I många av dessa institut låg inriktningen i stället på kortsiktig vinst. Oansvarigt risktagande belönades öppet. Dagens likviditetsoch solvensproblem härrör också från en moralisk kris. För att möta dessa utmaningar och leda Europas ekonomi in på rätt spår igen krävs det mer heltäckande regler som täcker hela spektrumet av finansiell verksamhet. EU har en tydlig färdplan: Genomförandet av G20-mötets åtaganden om finansiell reform. Denna broschyr innehåller en översikt över de förslag till lagstiftningsåtgärder som Europeiska kommissionen har lagt fram för Europaparlamentet och ministerrådet för att förhindra en upprepning av den aktuella ekonomiska och finansiella krisen. Detta reformprogram baseras på fyra grundläggande principer: Insyn och överblickbarhet, ansvarstagande, tillsyn och förebyggande krishantering. Förändringar är nödvändiga. Vi kan inte gå opåverkade ur krisen. Jag är övertygad om att vi genomgår en kritisk period ett historisk skifte som kan väga över i den ena eller andra riktningen. Nu måste vi se till ta lärdom av krisen och välja den slags finansiell stabilitet vi vill bygga. Europa måste agera för att få slut på bristfällig transparens och felbedömning av risker, så att framtida kriser kan undvikas och vi förblir världsledande inom finansiella tjänster. Detta är ett sanningens ögonblick. Tillsammans kan vi vända utvecklingen i rätt riktning. Det kräver emellertid medverkan och engagemang från var och en av oss. Michel Barnier Ledamot av kommissionen med ansvar för inre marknaden och tjänster ISBN doi: /12899 Europeiska unionen, 2010 Kopiering tillåten med angivande av källan.

3 Insyn och överblickbarhet Komplexitet har alltför läge varit en ursäkt för brist på insyn och överblickbarhet och i sin tur en i hög grad bidragande orsak till marknadsinstabilitet. Krisen har visat att ingen finansiell aktör, marknad eller produkt bör vara undantagen från lämplig reglering och tillsyn. Nuvarande regler bör stärkas för att säkerställa att tillsynsorgan, investerare och allmänheten ges korrekt och tillförlitlig information om hur de finansiella marknaderna fungerar. Regleringsmyndigheter bör också ha lämpliga verktyg för att garantera tillsynen över sektorn. Följande initiativ syftar till att uppnå detta. Förslaget till direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder Förvaltning av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltning) inbegriper hedgefonder eller riskkapitalfonder som anskaffar kapital för att investera i rörelsedrivande företag enligt mer eller mindre riskfyllda eller högavkastande investeringsstrategier. Dessa fonder kan i mycket vara till fördel för de marknader där de är verksamma. Deras verksamhet kan emellertid också sprida och öka risker inom hela det finansiella systemet. För att förhindra detta vill kommissionen säkerställa att gemensamma regler finns på plats för att övervaka de potentiella riskerna för investerare, motparter, andra marknadsaktörer och för den övergripande finansiella stabiliteten. Förvaltare av alternativa investeringsfonder kommer att vara skyldiga att uppfylla en mycket omfattande uppsättning kriterier innan de beviljas tillträde till EU-marknader. Derivat och blankning Ett derivat är ett finansiellt kontrakt mellan två parter som är knutet till det framtida värdet av eller den framtida ställningen för den underliggande storhet som det hänför sig till (t. ex. utvecklingen av räntesatser, eller av en valutas värde, eller risken för att en gäldenär går i konkurs). Det tar sig många olika former och inkluderar kreditswappar (CDS) som täcker köparen för kreditrisken avseende en specifik gäldenär eller ett specifikt kreditinstrument. Blankning innebär försäljning av tillgångar, som exempelvis derivat, som investeraren har lånat från en tredje part för att vid en senare tidpunkt återköpa identiska tillgångar och återlämna dem till långivaren. Om den underliggande tillgången under mellantiden sjunker i värde gör investeraren en vinst. Denna affärsmetod kan tillföra marknaden likviditet, men den medför också risker. Kommissionen avser att lägga fram förslag om ökad insyn och överblickbarhet i derivatmarknader samt ge regleringsmyndigheterna ökade och harmoniserade befogenheter att begränsa dessa risker som kan påverka hela det finansiella systemet. Kommissionen föreslår därför att standardiserade derivatkontrakt avräknas genom organisationer för central motpartsclearing (CCP) för att minska risken i fall en part inte kan betala tillbaka. Dessutom bör börsinformation om alla europeiska transaktioner rapporteras till handelsdokumentbanker och vara åtkomliga för tillsynsmyndigheterna. Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) antogs 2004 för att öka konkurrens och konsumentskydd på området för investeringstjänster. Kommissionen vill nu gå ett steg längre genom att säkerställa ökad insyn och överblickbarhet i handeln med finansiella instrument (vilket pris betalades för vilken tillgång och när) samt bättre konsolidering av marknads- och handelsuppgifter. Detta kommer att ge regleringsmyndigheter och marknadsaktörer, som exempelvis emittenter av värdepapper eller investmentbolag en mer korrekt översikt över hur handel bedrivs i olika finansiella instrument i Europa.

4 Ansvar Konsumenters och investerares förtroende för det finansiella systemet kan inte återställas utan kraftfulla åtgärder mot marknadsmissbruk. Strängare påföljder bör säkerställa att leverantörer av finansiella tjänster bär fullt ansvar för sitt beteende. På förhand fastlagd ansvarsfull praxis är också avgörande när det gäller att förhindra kortsiktighet och överdrivet risktagande. Ägarstyrning kan medverka till att uppnå detta. Följande reformer kommer att än tydligare förankra ansvarsprincipen i EU:s regelverk. Förhindrande av marknadsmissbruk Marknadsmissbruksdirektivet kommer att ses över för att säkerställa att de som frestas att ägna sig åt insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan avhålls från att göra detta genom hot om effektiva utredningar och stränga påföljder. Kommissionen föreslår att regleringsmyndigheterna ges ökade befogenheter att utreda och lagföra marknadsmissbruk genom att exempelvis fastställa minimistraffavgifter. Dessa skulle kunna vara dubbelt så höga som all eventuell olagligt erhållen förtjänst. Översynen kommer att täppa till de regleringsluckor som uppstått på grund av ändringar i det finansiella landskapet sedan lagstiftningen antogs. Särskilt dess täckningsområde skulle kunna utvidgas till att även omfatta OTC-derivat eller finansiella instrument som endast upptas till handel på multilaterala handelsplattformer (alternativa handelsplattformar som tillhandahåller extra sammanförd likviditet (likviditetspool) för sina medlemmar. Bolagsstyrning Kommissionen planerar att förstärka regelverket på ett område där betydande svagheter konstaterades när den finansiella krisen bröt ut. Den strävar först och främst efter att få finansinstitutens styrelser att bättre övervaka företagsledningarna. I detta ingår bland annat att begränsa antalet uppdrag styrelseledamöter kan ha, förbättra lämplighetstest för att påvisa behov av ökad expertis för särskilda frågeställningar som exempelvis riskstyrning, eller att ge tillsynsorgan i uppdrag att genomföra intervjuer med styrelseledamöter för att pröva huruvida de har en tillräckligt självständigt ställning för att i praktiken kunna kontrollera ledningen. Kommissionen vill också stärka den riskförebyggande kulturen på ett finansinstituts alla nivåer, med full hänsyn till verksamhetens långsiktiga intressen, genom att ge riskbedömningsansvariga ökade befogenheter och en mer oberoende ställning. De bör ha samma ställning som finansdirektören och kunna rapportera direkt till styrelsen. Vidare föreslås att en riskkommitté inrättas på styrelsenivå för att hantera riskfrågor och övervaka ett korrekt genomförande av riskstrategin i hela organisationen. Det är även viktigt att öka aktieägarnas delaktighet i bolagsstyrningsfrågor genom att exempelvis redovisa institutionella investerares, liksom externa revisorers och finanstillsynsansvarigas, röstpolicy och röstpraxis. De sistnämnda skulle kunna närvara vid styrelsemöten och på så sätt utöva större kontroll över risktagande. Löne- och ersättningspolicy är avgörande för att ge anställda och ledning de rätta incitamenten för sund riskhantering och för att motverka överdrivet risktagande. EU antog i juli 2010 ny lagstiftning som innebär att högst 50 % av en bonus får betalas ut kontant och att utbetalningen av minst 40 % av bonusen måste skjutas upp i minst tre år. De nya reglerna gäller för personer i ledande ställning och anställda som i sin tjänsteutövning tar risker för bankers och investmentbolags räkning. Kommissionen efterlyser motsvarande krav för andra typer av finansinstitut samt för försäkringsbolag. Ickefinansiella bolag inkluderades i en kommissionsrekommendation som förordar att styrelseledamöters arvoden i alla börsnoterade beaktas.

5 Tillsyn I en majoritet av EU-länderna är mer än häften av bankerna utlandsägda. Krisen har blottlagt samordningsbrister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Det är därför nödvändigt att skärpa tillsynen på EU-nivå för att upptäcka oansvarigt marknadsbeteende och kunna vidta lämpliga åtgärder på ett tidigt stadium. Det är väsentligt att stärka tillsynsramen, eftersom detta avgör hur framgångsrika många av de övriga åtgärder som vidtas blir. En europeisk tillsynsram Den nya ramen, som ska vara på plats i början av 2011, består av en ny europeisk systemrisknämnd vars uppgift är att säkerställa att makroekonomiska risker upptäcks tillräckligt tidigt, samt tre sektoriella europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA), samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA). Dessa myndigheter har en nyckelroll i arbetet på att upprätta en verklig gemensam regelbok. Kreditvärderingsinstitut Kreditvärderingsinstitut utfärdar omdömen om företags, staters och sofistikerade finansiella strukturers kreditvärdighet. Sedan 2009 har kreditvärderingsinstituten varit skyldiga att registrera sig och uppfylla ett flertal strikta krav vad gäller tillsyns- och regleringsnormer i syfte att minska intressekonflikter. Den senaste tidens utveckling har emellertid påvisat behovet av ytterligare åtgärder, särskilt beträffande effekterna av kreditbetyg på användare utanför en specifik jurisdiktion, för att förbättra kreditvärderingsbranschens sätt att fungera i praktiken. Kommissionen föreslår därför att öka EU:s övervakning av kreditvärderingsinstituten genom att kräva att de registrerar sig hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Myndigheten kommer att ha exklusiv behörighet att utöva tillsyn över kreditvärderingsinstituten och rätt att begära information, inleda undersökningar och utföra inspektioner på plats. Emittenter av strukturerade finansiella instrument en färdigpackad investeringsstrategi baserad på derivat skulle vara skyldiga att ge alla kreditvärderingsinstitut som efterfråga det tillgång till den information de har lämnat till det kreditvärderingsinstitut de valt för att utfärda ett betyg. Detta kommer att göra det möjligt att utfärda kreditbetyg som inte begärts på förhand. Kommissionen kommer att se över kreditvärderingsinstitutens sätt att fungera, och om så krävs, föreslå ytterligare åtgärder.

6 Förebyggande insatser och krishantering Kommissionen vill förhindra att en eventuell framtida kris leder till en verklig katastrof. I detta syfte måste en kultur av krisförebyggande, eller förutseende, få förankring i det finansiella systemet. Följande initiativ syftar till att uppnå detta: Kapitalkravsdirektivet (CDR) För att öka och höja kvaliteten på bankernas kapital och så att inte skattebetalarna åter ska behöva tillskjuta medel föreslår kommissionen att ett effektivt likviditetssystem införs med kapitalbuffertar, som skulle kunna tas i anspråk i dåliga tider, liksom åtgärder för att stävja överdriven hävstångsfinansiering. Redovisningsstandarder Unionen arbetar på att nå en global överenskommelse om redovisningsstandarder som inte riskerar att destabilisera sund affärsverksamhet och samtidigt garantera en korrekt bild av den finansiella situationen. Detta är EU:s huvudsakliga farhågor beträffande det gäller principen verkligt värde. Konsumentförtroende Det mest tydliga effekten av ett bankfallissemang är att insättarna drabbas. Kommissionen föreslår att direktivet om insättningsgarantisystem ses över i syfta att öka skyddet för insättare i hela EU ifall deras bank skulle gå omkull. Syftet är att säkerställa att varje bank i Europa garanterar upp till euro för alla insättare. Kommissionen vill också se över direktivet om system för ersättning till investerare för att bättre skydda investerare upp till euro, inte mot normal investeringsrelaterad risk, utan mot all eventuell bedräglig förskingring. Uppmärksamhet bör även ägnas sätt att förbättra försäkringsgarantisystem. Kommissionen kommer att se till att redovisningsstandarder, som i första hand är avsedda att ge användare lämpligt underlag för deras beslut, bättre avspeglar ett företags grundläggande värde. Detta kommer att ansluta till andra offentliga policymål, bland andra tillsynslagstiftning och finansiell stabilitet. Avvecklingsfonder Att under ordnade former avveckla en bank är mycket dyrt. Detta sammanhänger med de olika åtgärder som måste vidtas för att driva vidare den livskraftiga delen av verksamheten (i en lönsam bankverksamhet ) och samtidigt förvalta resten av verksamheten (i en verksamhet under avveckling ) på bästa möjliga sätt. Det finns inte något skäl till att sådana kostnader ska drabba skattebetalarna. Kommissionen föreslår därför att det upprättas ett EU-nätverk av förhandsfinansierade bankavvecklingsfonder. Dessa kommer alla att ha väsentligen samma utformning och vara tillräckligt välfinansierade för att täcka fallissemang i en medelstor bank. Detta är inte något försäkringskontrakt som banker kan använda för räddningsaktioner, utan nätverket är tänkt att säkerställa att bankfallissemang hanteras på ett bra sätt så att det inte destabiliserar det finansiella systemet. Ingen bank bör vara för stor för att tillåtas gå omkull.

7 Reglering av finansiella tjänster för att skapa hållbar tillväxt En tabell som anger genomförda initiativ, föreslagna initiativ och framtida initiativ. Kommissionen har åtagit sig att lägga fram alla nedanstående förslag senast våren 2001 för att slutligt kunna antas av Europaparlamentet och EU:s medlemsstater senast i slutet av Insyn och överblickbarhet Genomförda initiativ: Genomförandebestämmelser för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) Föreslagna initiativ: Direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltning) Framtida initiativ: Förslag till åtgärder i fråga om blankning och kreditswappar inklusive så kallad naken blankning Derivatinstrument lagstiftning om marknadsinfrastruktur Förvaringsinstitutfunktionen i fondföretag Ändring av försäkringsförmedlingsdirektivet Förordning om det gemensamma europeiska betalningsområdet (SEPA) Initiativ om tillgång till ett minsta antal grundläggande banktjänster Förslag till förbättringar i direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) Ändring av direktivet om slutlig avveckling och direktivet om finansiella säkerheter (värdepapper) Ansvar Genomförda initiativ: Tredje revideringen av kapitalkravsdirektivet (CRD3) som inbegriper ändringar i värdepapperiseringsregler, gränsvärden för stora exponeringar, tillsynskollegier, likviditetsriskstyrning och kapitalkvalitet 2009 & 2010 Vitbok om försäkringsgarantisystem Solvens II-direktivet (kapitalkrav för försäkringsföretag) Föreslagna initiativ: Förslag till ändring av direktivet om insättningsgarantisystem och direktivet om system för ersättning till investerare Framtida initiativ: Fjärde revideringen av kapitalkravsdirektivet (CRD4) Översyn av marknadsmissbruksdirektivet Direktiv om rättslig säkerhet för innehav av och transaktioner med värdepapper - Översyn av prospektdirektivet Meddelande om rättsliga påföljder i den finansiella tjänstesektorn Tillsyn Föreslagna initiativ: Paketet om finansiell tillsyn Förordning om tillsyn av kreditvärderingsinstitut Lagstiftningsförslag om förpacketerade investeringsprodukter för icke-professionella investerare Framtida initiativ: Direktiv som specificerar de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter (Omnibus II-direktivet) Förebyggande insatser och krishantering Genomförda initiativ: Grönbok om bolagsstyrning i finansiella institut Meddelande om valmöjligheter för bankavvecklingsfonder Framtida initiativ: Meddelande om ram för krishantering Lagstiftning om bolagsstyrningsreform Lagstiftningsförslag om krishantering Ändring av direktivet om finansiella konglomerat Tabellen avspeglar situationen i slutet av juli För närmare uppgifter om det senaste läget vad gäller dessa och andra förslag på området för finansiell reform hänvisas till: eller kontakta Europeiska kommissionen per e-post till markt-info@ec.europa.eu

8 Det fortsatta arbetet Kommissionen är fast besluten att uppfylla de åtaganden EU gjorde vid G20-mötena i London och Pittsburgh Unionens ställning kommer att stärkas betydligt om den förmår visa att den har gjort sin egen hemläxa i fråga om reglering, tillsyn, bankreform och insatser mot spekulation. Endast då blir det möjligt att skapa globalt likvärdiga villkor. Det är också ytterst viktigt att alla G20-länder driver på sina egna reformer för att undvika den typ av regelarbitrage som var en del av den onda cirkel som ledde fram till krisen. KM SV-C När detta väl har uppnåtts kommer den finansiella sektorn att stå på en ny, sundare och mer ansvarstagande grund. Den kommer att betjäna den reala ekonomin, uppfylla dess uppdrag att ge enskilda och företag möjlighet att låna, investera och i slutändan skapa den tillväxt och sysselsättning som européerna behöver och förtjänar.