Försvarsdepartementet Stockholm. Betänkandet Informera om samhällets säkerhet (SOU 2004:25) Sammanfattande synpunkter

Transkript

1 Sid 1(9) Yttrande Dnr 0293/ Försvarsdepartementet Stockholm Betänkandet Informera om samhällets säkerhet (SOU 2004:25) Sammanfattande synpunkter Utredningen Översyn av totalförsvarsinformationen (Fö 2003:02) har i ovan nämnda betänkande lämnat ett stort antal förslag till hur arbetet med att informera om frågor som rör samhällets säkerhet ska utvecklas. Krisberedskapsmyndigheten anser att många av förslagen är intressanta, men att utredningen inte tillräckligt har belyst vad informationsverksamheten ytterst ska syfta till. Utredningen har inte heller fullt ut dragit konsekvenserna av den begränsade syftesdiskussion som den redovisar. Vi är positiva till att utredningen vidgar perspektiven och vi anser att begreppet samhällets säkerhet fungerar som samlingsbegrepp. Vi håller med om att man kan se samlingsbegreppet utifrån de tre i utredningen beskrivna pelarna. Vi vill dock poängtera att pelaren sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering anknyter till ett stort antal andra ämnesområden och aktörer, som måste beredas plats i informationsarbetet om det ska bli meningsfullt. Box Stockholm Tel Fax kbm@krisberedskaps myndigheten.se myndigheten.se Besöksadresser Kungsgatan 53, Stockholm Hågesta, Sollefteå Vi håller med om att det är bra att bygga information i skolan på upplevelser och deltagande, men anser att delar av det föreslagna informationskonceptet bör prövas på några platser och utvärderades innan det genomförs. Förslaget att ta fram ett nytt spel med inriktning mot bland annat krisberedskap bör utredas närmare innan ett utvecklingsarbete dras igång. Vi ställer oss tveksamma till om det är möjligt att hänga upp det nya arbetet i så stor utsträckning på Folk och Försvars säkerhetspolitiska spel och spelledare. Om kontinuitet ska kunna säkerställas i arbetet måste spelledarna/samordnarna få stöd av mer erfarna personer med nätverk och kunskap. Länsstyrelserna skulle här kunna ha en roll. Krisberedskapsmyndigheten är beredd att ta på sig uppgiften att samordna det utvecklingsarbete och den försöksverksamhet som behöver bedrivas inom det nya informationskonceptet. Vi bedömer också att samordningen av detta utvecklingsarbete åtminstone inledningsvis kan skiljas från samordningen av informationen om totalförsvar och pliktfrågor. Vi är positiva till att de frivilliga försvarsorganisationerna ska kunna få i uppdrag att informera externt om frågor inom området samhällets säkerhet. Detta

2 Sid 2(9) förutsätter dock ett väl utvecklat system för kvalitetssäkring av utbildningar, certifiering av informatörer och uppföljning av genomförd verksamhet. Vi anser att utredningen både har underskattat kostnader och överskattat möjliga besparingar i sina förslag till finansiering av förslagen. Vi menar också att det är orimligt att finansiera så omfattande förslag huvudsakligen med besparingar i informationsverksamheten hos berörda myndigheter. Synpunkter på kapitel 4-6 Informationens övergripande mål och syfte (4.1) Krisberedskapsmyndigheten anser att det behövs en djupare och mer övergripande diskussion om vad informationsarbetet kring det utredningen kallar samhällets säkerhet ytterst syftar till. Handlar det om att på sikt säkra en folklig försvarsvilja? Handlar det om att utveckla medborgarnas egen förmåga vid kriser och olyckor? Eller är syftet att mer allmänt bidra till ökad säkerhetsmedvetenhet och kunskap i samhället? Beroende på vilket syfte som statsmakterna bedömer som viktigast kan informationsarbetet komma att få helt olika inriktning. Utredningen formulerar i avsnittet (och i sammanfattningen) vad som ser ut att vara ett förslag till definition av begreppet folkförankring : Folkförankring i framtiden handlar till stor del om att den enskilda människan känner tillit till att samhället kan hantera aktuella hot och att medborgarna förstår sin roll i sammanhanget. Denna definition kan naturligtvis vara en utgångspunkt för den sortens syftesdiskussion som vi efterlyser ovan. Vi upplever dock att utredningen dels saknar en djupare analys som grund för definitionen, dels inte tillräckligt drar konsekvenserna av den i de konkreta förslag som presenteras. Vi håller med om att det kan behövas nya arenor för kommunikation kring frågor som rör samhällets säkerhet. Det är också riktigt att myndigheterna bör bli bättre på att målgruppsanpassa sin information och sitt sätt att föra ut budskap. Från totalförsvarsinformation till information om samhällets säkerhet (4.2) Vi är positiva till att utredningen vidgar perspektiven och vi anser att begreppet samhällets säkerhet fungerar som samlingsbegrepp. Det är dock viktigt att inse att ett vidgat begrepp innebär att arbetet även måste involvera andra myndigheter och andra politikområden i arbetet. Detta har utredningen inte belyst tillräckligt. Vi håller med om att det är möjligt att se begreppet samhällets säkerhet utifrån de tre i utredningen beskrivna pelarna: sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering försvar

3 Sid 3(9) säkerhetspolitik Vi vill dock poängtera att pelaren sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering anknyter till ett stort antal andra ämnesområden och aktörer, som måste beredas plats i informationsarbetet om det ska bli meningsfullt. Några exempel är polisen, sjukvården, kommunerna och vissa organisationer utanför försvarssektorn (trossamfund, företag, ungdomsorganisationer m.m.). Dessa nya sammanhang kan faktiskt vara väl så viktiga att utveckla och hålla samman som kopplingen till säkerhets- och försvarspolitiken. På sikt är det därför osäkert hur nära sammankopplad informationen om sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering ska vara med det andra informationsarbetet inom det utredningen kallar samhällets säkerhet. Informera i skolan på skolans villkor (4.3) Vi håller med om att det är bra att bygga ett informationsarbete på upplevelser och deltagande. Folk och Försvars säkerhetspolitiska spel kan vara ett sådant inslag, självskyddsutbildningar ett annat. Ett eventuellt nytt krishanteringsspel skulle kunna vara ett tredje sätt att arbeta genom delaktighet och upplevelser. Vi är också positiva till att frågor som rör samhällets säkerhet lyfts fram i skolans styrdokument. Ett ökat engagemang för frågorna i skolan kan även uppnås genom att frågorna knyts till det pågående arbetet med att förverkliga idéerna i regeringens handlingsprogram för de mänskliga rättigheterna (regeringens skrivelse 2001/02:83). Förslaget till utformning av ett nytt informationskoncept är mycket detaljerat, ambitiöst och delvis ganska djärvt. Det finns inslag i konceptet som kan visa sig vara lyckosamma men vi ser också vissa risker. Vi skulle därför gärna se att hela eller delar av konceptet prövas på ett par orter innan det genomförs på stor bredd i hela Sverige. En sådan försöksverksamhet skulle också kunna användas för att göra jämförelser mellan varianter av konceptet med något olika inriktning. Dessutom behöver statsmakterna och ansvariga myndigheter då inte i förväg låsa sig för i hur många regioner verksamheten ska vara indelad, utan kan bygga upp den successivt mot bakgrund av de erfarenheter och lärdomar som dras. Utredningens tanke att unga, halvtidsanställda studenter ska utgöra nav i informationsarbetet och samordna verksamheten är förståelig, förutsatt att man enbart har Folk och Försvars säkerhetspolitiska introduktionsutbildning i åtanke. Den regionala samordnarrollen ställer dock också, så som den beskrivs och antyds i utredningen, högre krav på kontinuitet, kunskaper och nätverk, än vad som har prövats inom ramen för Folk och Försvars nuvarande spelverksamhet. Även i det nuvarande arbetet har det funnits tankar om att den säkerhetspolitiska introduktionsutbildningen ska leda vidare till fördjupning, kontakter med ansvariga myndigheter, studiebesök m.m. Det är vår uppfattning att den delen av verksamheten har fungerat mindre tillfredsställande än själva spelet.

4 Sid 4(9) Eftersom ett breddat informationskoncept åtminstone på sikt kräver att mer verksamhet och fler aktörer involveras i arbetet (polisens och räddningstjänstens skolinformation, sjukvården, kommunen) ställs mycket höga krav på den som ska samordna arbetet och kunna fungera som nav i den regionala och lokala utvecklingen. Vi skulle därför helst se att de unga spelledarna får något slags stöd av mer erfarna personer både nationellt och i regionen. Stödet bör framför allt omfatta sådant som regionala nätverk och kunskap om regionen och om sakfrågorna. Förslaget att ta fram ett nytt spel med inriktning mot sårbarhet, skydd och krishantering är intressant. Innan ett utvecklingsarbete kan dras igång bör dock ansvariga myndigheter göra en fördjupad analys av vilken mer specifik inriktning och målgrupp spelet bör ha för att skapa delaktighet, engagemang och intresse för frågorna. Utredningen skriver att nuvarande informationsmaterial är bra och ska fortsätta att användas. Det verkar som om det är den nuvarande totalförsvarsinformationen som åsyftas. Det är vår uppfattning att detta är helt otillräckligt i det breddade koncept som utredningen utgår ifrån. Det kommer att krävas information från många fler aktörer myndigheter, landsting, kommuner, organisationer för att det ska täcka de informationsbehov som förhoppningsvis uppstår med anledning av den uppsökande och intresseväckande verksamheten. Visst sådant informationsmaterial finns naturligtvis redan, men sannolikt behöver även en del nytt material tas fram och anpassas till målgruppen. Vi vill betona att det är mycket viktigt att det informationsmaterial som används kontinuerligt utvecklas och uppdateras. Ett informationsmaterial som kan komma att ha stor betydelse i sammanhanget är den nationella portal för krisinformation till allmänhet, medier m.m. som Krisberedskapsmyndigheten har fått i uppdrag att utveckla. Detsamma gäller den krisinformation som ett stort antal myndigheter ska tillhandahålla via sina webbplatser, och som även kommuner och landsting i allt större utsträckning utvecklar. Vi ställer oss positiva till att utveckla ett samarbete med Myndigheten för skolinformation så att internet-information struktureras på ett sätt så att skolan känner förtroende för den. Kommunikation med vissa grupper (4.4) Vi är positiva till att det genomförs särskilda insatser för att nå vissa grupper. Samtidigt vill vi poängtera att förutsättningarna inom krisberedskapsområdet är annorlunda än inom det militära försvaret. Inom delar av området finns det till exempel betydligt fler aktiva kvinnor än män. Insatserna måste därför anpassas till hur problemen ser ut inom respektive område.

5 Sid 5(9) Beställare och utförare (4.5) Vi är lite tveksamma till om det är möjligt att hänga upp det nya arbetet i så stor utsträckning på Folk och Försvars säkerhetspolitiska spel. En så pass omfattande verksamhet som föreslås kräver sannolikt en lösning som ger större kontinuitet. Som nämnts ovan kan de unga spelledarna/samordnarna komma att behöva stöd från mer erfarna personer både på nationell nivå och i respektive region. I det sammanhanget skulle länsstyrelserna kunna spela en roll. Om det ska utvecklas ett nytt spel med inriktning mot bland annat krishantering, ser vi det som naturligt att Krisberedskapsmyndigheten blir beställare av spelet, eventuellt tillsammans med någon eller några andra myndigheter, till exempel Statens räddningsverk. Det är naturligt att ge Räddningsverket rollen som beställare av självskyddsutbildning. Det är dock viktigt att verksamheten inte styrs mot någon enskild frivilligorganisation, utan behandlas som ett utbildningsuppdrag som flera frivilliga försvarsorganisationer ska kunna ta på sig. Vi är positiva till att de frivilliga försvarsorganisationerna ska kunna få i uppdrag att informera externt om frågor inom området samhällets säkerhet. Detta förutsätter dock ett väl utvecklat system för kvalitetssäkring av utbildningar, certifiering av informatörer och uppföljning av genomförd verksamhet. Vi är dock tveksamma till om utbildning och information i skolan är verksamhet som lämpar sig väl för frivilliga försvarsorganisationer. Organisationernas utbildare/informatörer skulle behöva lämna sina ordinarie arbeten i en omfattning som, om de ska få ersättning för förlorad arbetsinkomst, skulle kosta samhället mycket pengar. Mot bakgrund av det breddade informationskoncept som utredningen föreslår anser vi att Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket bör få i uppdrag att ta fram en modell för certifiering och kvalitetssäkring av de frivilliga försvarsorganisationernas arbete inom området. I det arbetet är det naturligt att myndigheterna använder sig av expertis som finns inom området till exempel på Försvarshögskolan. Det är viktigt att hålla samman arbetet med kvalitetssäkring. Vi anser därför att utbildning och information i självskyddsfrågor inte ska certifieras på något annat sätt än det andra informationsarbetet inom området samhällets säkerhet. Av samma skäl anser vi att det är naturligt att det är Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten och Räddningsverket som ansvarar för att ta fram en modell för kvalitetssäkring av Folk och Försvars spel och certifiering av spelledare. Eftersom utredningen föreslår att ett nytt spel ska tas fram med inriktning mot frågor inom Krisberedskapsmyndighetens och Räddningsverkets ansvarsområden är det viktigt att dessa myndigheter involveras i detta arbete. Även när det gäller denna kvalitetssäkring och certifiering är det naturligt att myndigheterna drar nytta av till exempel Försvarshögskolans kompetens.

6 Sid 6(9) Vi välkomnar utredningens förslag om att beställningen från uppdragsgivaren bör bli tydligare när det gäller myndigheternas information om samhällets säkerhet. Framför allt krävs tydlighet om vad informationsarbetet ska syfta till. Vi anser att det breddade koncept som utredningen föreslår gör att det inte går att knyta arbetet till utvecklingen av enbart försvarspolitiken. Även andra politikområden kommer att beröras av arbetet och påverka dess utveckling. Det är viktigt att detta bredare synsätt präglar frågans fortsatta hantering på alla nivåer. Vi ställer oss positiva till ett utvecklat arbete med uppföljning och utvärdering. Om frivilliga försvarsorganisationer får utökade roller inom området är detta särskilt viktigt både ur ett ekonomiskt och ur ett verksamhetsmässigt perspektiv. Samordnare (4.5) Att hitta en naturlig samordnare för hela det nya konceptet har inte varit en lätt uppgift för utredningen. Krisberedskapsmyndigheten anser att det vore önskvärt med en lösning som tydliggör den förnyelse och breddning av konceptet som utredningen lyfter fram. I det perspektivet borde det finnas bättre lösningar än att ge hela den komplexa uppgiften till Styrelsen för psykologiskt försvar, som är en liten myndighet som bedriver mycket lite verksamhet inom området och som enligt sin instruktion har en informations- och kunskapsförmedlingsroll enbart när det gäller säkerhetspolitik och totalförsvar. Vårt förslag är att åtminstone inledningsvis skilja samordningen av de nya delarna av konceptet (information om sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering samt försöksverksamhet med spel och regional informationssamordning på några orter) från arbetet med information om totalförsvar och pliktfrågor. Krisberedskapsmyndigheten fick i början av år 2004 i uppdrag att utveckla en nationell portal med krisinformation till allmänhet, medier och företag. Vi fick samtidigt uppdraget att verka för att kommuner och landsting inrättar särskilda webbsidor med krisinformation. Dessutom ska vi ta fram råd och rekommendationer för detta slags webbsidor hos myndigheter, kommuner och landsting. I arbetet med dessa regeringsuppdrag har kopplingen till förslagen i betänkandet Informera om samhällets säkerhet blivit allt tydligare. Vi ser det därför som naturligt att Krisberedskapsmyndigheten får rollen att samordna det utvecklingsarbete som måste bedrivas när det gäller information om samhällets säkerhet. Det finns dock ett antal förutsättningar som bör vara uppfyllda för att vi på ett bra sätt ska kunna gå in i denna roll: Vi bör få en tydlig uppgift att förnya informationsverksamheten och bredda den mot frågor som rör sårbarhet, säkerhet, skydd och krishantering. Inriktningen bör vara en försöksverksamhet under några år med Folk och Försvars säkerhetspolitiska spel på några orter, kompletterat med utredning/utveckling av ett nytt spel om krishantering, inventering och

7 Sid 7(9) eventuellt nyframtagning av informationsmaterial, samt prövning av hur regional samordning av informationsarbetet bäst kan ske. Vi bör särskilt studera hur den webbaserade krisinformation som utvecklas hos kommuner, landsting och myndigheter, samt så småningom på en nationell portal, kan integreras med det intresseväckande informationsarbete i skolor m.m. som utredningen föreslår. Vi bör också studera vilken roll länsstyrelserna kan ha för att stödja den regionala samordningen av informationsarbetet. Det måste vara tydligt hur utvecklings- och försöksverksamheten ska finansieras, hur länge försöksverksamheten ska pågå, samt hur och när den ska utvärderas. Samordningen av utvecklings- och försöksverksamheten involverar ett stort antal aktörer såsom Räddningsverket, Försvarsmakten, länsstyrelserna, Kommunförbundet, skolmyndigheterna, vissa av de frivilliga försvarsorganisationerna, samt eventuellt polismyndigheter, landsting och andra organisationer. Verksamheten bör naturligtvis också samordnas med den informationen om totalförsvar och pliktfrågor som Styrelsen för psykologiskt försvar håller samman. Formerna för detta kan berörda myndigheter studera närmare när försöksverksamheten inleds. Som framgår ovan bygger vårt förslag på att Styrelsen för psykologiskt försvar behåller ungefär sin nuvarande roll när det gäller samordning av totalförsvarsinformation under den tid som försöksverksamheten pågår. Vår tanke är att man när försöksverksamheten utvärderas bör se över samordningsfrågorna ytterligare en gång. En sådan översyn skulle bland annat kunna behandla följande frågor: I hur stor utsträckning krävs det samordning mellan information som rör skydd, sårbarhet och krishantering och information som rör säkerhetspolitik och totalförsvar? Om samordningsbehovet är begränsat: fungerar det med två samordnande myndigheter som kan stämma av angränsande frågor med varandra? Om samordningsbehovet är stort: bör Styrelsen för psykologiskt försvar eller Krisberedskapsmyndigheten eller någon annan myndighet ha den övergripande samordningsrollen? Framtidsvision om ett heltäckande koncept (5) Utredningens tankar om ett heltäckande koncept är knappast heltäckande, utan avser endast information i skolan (årskurs 4-6, 7-9 och gymnasiet). I arbetet med att informera om samhällets krisberedskap och anknytande frågor är det naturligt att se frågan betydligt bredare och fundera över vilka andra målgrupper i samhället som behöver mer kunskap och förståelse för frågorna. Det är till exempel många människor som utifrån sin yrkesroll skulle ha stor nytta av en ökad kunskap om och förståelse för hur samhällets krishantering

8 Sid 8(9) fungerar och vilken roll det egna företaget, kommunen, organisationen eller myndigheten har i det sammanhanget. Detta har utredningen inte berört i diskussionerna om framtiden. Om Krisberedskapsmyndigheten får rollen att samordna utvecklings- och försöksverksamhet i enlighet med vad som beskrivits ovan skulle detta arbete även kunna inbegripa en utredning av dessa frågor. Ekonomiska konsekvenser (6.1) Vi anser att utredningen både har underskattat kostnader och överskattat möjliga besparingar i sina förslag till finansiering av förslagen. Dessutom har utredningen valt ett alltför snävt perspektiv när den har diskuterat möjliga besparingar. Det är orimligt att finansiera så omfattande förslag huvudsakligen med besparingar i informationsverksamheten hos berörda myndigheter. Vi menar att utredningens föreslagna ambitionsökning inom informationsområdet kan finansieras om statsmakterna och berörda myndigheter tydligt omprioriterar inom anslag som berörs av utredningens förslag. Utredningen hade kunnat peka på flera möjliga sådana anslag både inom politikområdet Totalförsvar och inom politikområdet Skydd och beredskap mot olyckor och svåra påfrestningar. Folk och Försvars beräkningar (som utredningen lutar sig mot) att det enbart skulle kosta sex miljoner kronor att bedriva utbildningsverksamhet på fem orter är inte realistiska. Som vi har konstaterat ovan krävs mycket av de personer som ska hålla samman verksamheten i de föreslagna regionerna. Det går därför inte att utgå ifrån vad nuvarande spelverksamhet vid Folk och Försvar kostar. Utredningen föreslår en ökad satsning på självskyddsutbildningar. Sådana utbildningar är viktiga för att skapa trygga och säkerhetsmedvetna medborgare, men syftar inte i första hand till att öka förmågan vid svåra påfrestningar. Därför är det fel att finansiera denna verksamhet över anslaget 6:5 Civilt försvar (vilket sker idag). Detta har vi också uppmärksammat Regeringskansliet om. Det nya informationskonceptet är framför allt om det blir lyckosamt kostnadsgenererande för flera av myndigheterna i en omfattning som inte utredningen redovisar. Det handlar bland annat om att nytt informationsmaterial måste tas fram, att förfrågningarna till myndigheten om studiebesök och material ökar, samt att myndighetsrepresentanter kommer att behöva ägna mer tid åt extern verksamhet som föreläsningar på skolor. Dessutom medför de nya certifierings- och kvalitetssäkringsuppgifterna personalkostnader, som åtminstone i ett inledningsskede inte är negligerbara. Vi har också svårt att se att resurser frigörs någonstans hos myndigheterna när området utökas och fokus skiftar. Rimligen handlar det istället om att nya informationsbehov uppstår (se ovan). Utredningen föreslår att myndigheterna kan minska sin interna information. Detta är ett område som generellt sett lätt blir eftersatt och det är svårt att se hur en sådan förändring skulle bidra till något positivt. Generellt gäller också att

9 Sid 9(9) en god intern kommunikation är en förutsättning för en fungerande extern kommunikation. Vi bejakar utredningens förslag att öka kraven på redovisning från de frivilliga försvarsorganisationerna. Krisberedskapsmyndigheten och Försvarsmakten har redan ökat dessa krav, både för uppdrag och vid uppföljning av organisationsstödet. --- Generaldirektören Ann-Louise Eksborg har beslutat i detta ärende. Informationschefen Svante Werger har varit föredragande. I den slutliga handläggningen har även överdirektören Lars Hedström, t.f. enhetschefen Eva Sylvén, utredaren Elisabeth Andréasson och informatören Mats Bäckelin deltagit. Ann-Louise Eksborg Svante Werger