Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper. Idrottsvetenskap. Fredrik Lindmark. Friluftsliv. Outdoor life. Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet

Transkript

1 Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Idrottsvetenskap Fredrik Lindmark Friluftsliv - vara eller inte vara Outdoor life - to be or not to be Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet Datum: Handledare: Madeleine Wiker Examinator: Owe Stråhlman Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Abstract In the curriculum for physical education does it say that outdoor life is an important part of the subject and one of the more central elements. When the curriculum for the primary schools (Lpo94) took effect were the compulsory field days removed from the schedule. This could have the effect that the outdoor life education would get less priority in school. If this would be the case, how would the pupils then be able to reach the goals that are needed to get a grade in physical education? The purpose with this essay is to find out how teachers in secondary school work with and teach outdoor life, if there is a clear progression in the teaching and how the pupils are examined. Furthermore have I tried to see if the teachers knowledge and interest for outdoor life has any effect on the way he or she teaches outdoor life. In the search for my answers have I made six interviews with different teachers who teach outdoor life in secondary school. The answers I received from them have been compared to literature I found about this subject. The results show that these teachers try to have a progression in the teaching of outdoor life. For some teachers this progression is more obvious than for others, but they all have a progression in mind when they plan their lessons. According to my results, the teacher s interest and knowledge does not have any effect on the amount of lecture hours spent on outdoor life. One explanation for this could be that there is not enough time for the teachers to spend on this part of physical education. If the teachers would have had more lecture hours at their disposal, the difference might have been bigger. Something that actually differs is the content in the lessons. A more experienced teacher has more practical lectures meanwhile the less experienced teacher has a more theoretical content in the lectures. Key words: examination, outdoor life, physical education teacher, progression,

3 Sammanfattning I skolans kursplan för idrott och hälsa står det att friluftsliv är en viktig del av idrottsämnet och ett av de mer centrala momenten. I samband med att läroplanen för grundskolan (Lpo94) trädde ikraft togs de obligatoriska friluftsdagarna bort från skolorna. Detta skulle kunna innebära att friluftslivsundervisningen får allt mindre utrymme i skolan. Hur ska då eleverna kunna tillgodogöra sig den kunskap som krävs för att de ska uppnå målen för ämnet? Syftet med det här arbetet har varit att ta reda på hur idrottslärare på högstadiet arbetar med och undervisar i friluftsliv, om det finns någon tydlig progression i undervisningen och hur eleverna blir examinerade. Dessutom har jag försökt se om det finns någon koppling mellan lärarens kunskap och intresse för friluftsliv och hur undervisningen bedrivs. I det här arbetet har jag intervjuat sex stycken lärare som undervisar i friluftsliv på högstadiet. Deras svar har sedan jämförts med den litteratur som jag läst inom området. De svaren som jag kommit fram till tyder på att det finns en progression i undervisningen. Hos vissa lärare är denna progression tydligare än hos andra, men den finns med i planeringen av lektionerna. Hur mycket tid som läggs på friluftslivsundervisningen, beror enligt mina resultat inte så mycket på lärarens intresse eller kunskap för ämnet. Detta kan bero på att det är för få undervisningstimmar i ämnet för att denna skillnad ska kunna bli märkbar. Hade det däremot funnits fler timmar till förfogande kanske resultatet hade blivit ett annat. Något som däremot skiljer är innehållet på lektionerna. Ju mer erfaren läraren är, desto mer praktiska moment genomförs. Nyckelord: examinering, friluftsliv, idrottslärare, progression

4 Innehåll 1. Inledning Syfte Frågeställningar Litteraturbearbetning Definition av begreppet friluftsliv Friluftslivet då och nu Undervisningsplan för realskolan Lgr Lgr Lpo Kursplan för natur och friluftsliv Förslag till ny kursplan Varför friluftsliv? Att undervisa i friluftsliv Progression i utbildningen Teori/praktik Ämnesövergripande undervisning Lärarnas inställning till friluftsliv Metod Urval Intervjuguide Genomförande Databearbetning Reliabilitet och validitet Etiskt förhållningssätt Resultat Finns det någon progression i friluftslivsundervisningen mellan år 7 och år 9? Hur tar sig denna progression uttryck i undervisningen? På vilket sätt examineras eleverna för att visa att de tillgodogjort sig den kunskap som krävs? Hur ser idrottslärarna på friluftsliv och hur påverkar lärarens inställning eleverna och lektionerna? Övriga resultat Sammanfattning av de viktigaste resultaten Diskussion Progression i friluftslivsundervisningen... 29

5 5.1.1 Skolskog kan vara till hjälp för att få progression i undervisningen Lärarnas intresse och lektionernas innehåll Elevernas intresse Examination i friluftsliv Läroplanernas syn på friluftsliv Fler pojkar än flickor väljer friluftsliv Slutsats Metoddiskussion Fortsatt forskning Referenser Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2

6 1. Inledning Alltsedan min pappa och farfar började ta med mig ut på fisketurer och vandringar uppe i den lappländska naturen, har friluftsliv varit något som intresserat och fascinerat mig. Jag trivs väldigt bra i skog och natur och har lätt att finna ro då jag sitter vid en lägereld, står vid en fjällbäck eller helt enkelt bara vandrar omkring i skogen. Detta är något som jag, som blivande idrottslärare vill föra vidare till mina elever så att även de får chansen att uppleva det fina och rogivande som naturen har att erbjuda oss. I kursplanen för ämnet idrott och hälsa är friluftsliv ett av de mer centrala områdena. Friluftsliv är omnämnt i ämnets syfte där det står att barn och ungdomar ska ha kunskap och förståelse för hur regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv påverkar och leder till fysiskt och psykiskt välbefinnande. I uppnående målen för årskurs 9 står bland annat att läsa att eleverna ska kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel samt kunna planera och genomföra vistelse i naturen under olika årstider ( Den friluftslivsundervisning som jag fick under min högstadietid bestod av att klassen åkte och paddlade kanot under en eftermiddag. I samband med denna utflykt fick vi lära oss att laga mat på stormkök. Dessutom hade vi, när jag gick i nian en övernattning då vi sov en natt i tält vid en sjö. Men vi fick inte lära oss något speciellt som vi kunde ha nytta av, som exempelvis hur man gör upp eld, bygger läger eller liknande. Detta är enligt min mening, inte tillräckligt för att eleverna ska ha en chans till att lära sig tillräckligt mycket om friluftsliv för att de ska kunna planera och genomföra en vistelse i naturen, utan det är snarare ett sätt för idrottsläraren att ha händerna fria och kunna säga att de har haft friluftslivsundervisning. För att eleverna ska ha möjlighet att ta till sig och befästa den kunskap som krävs för att de ska uppnå dessa mål måste friluftsliv vara en årligen återkommande del av undervisningen. Under det sista året ska de examineras på ett lämpligt vis för den uppgift som är, genom antingen praktiska eller teoretiska moment. Eftersom alla elever har olika bakgrund vad gäller friluftsliv och därigenom olika erfarenheter av att vistas i naturen så krävs det att 1

7 undervisningen stegras i svårighet från årskurs till årskurs. Frågan som jag ställer mig är om detta är genomförbart eller om det är mer som en utopi med tanke på hur mycket som ska ingå i undervisningen idag. I det här arbetet ska jag försöka ta reda på hur olika idrottslärare arbetar med friluftsliv. Hur stor del av idrottsundervisningen det får och framförallt, finns det någon progression från år 7 till år 9? 1.1 Syfte Syftet med det här arbetet är att beskriva hur lärare arbetar med friluftsliv i skolan och hur de bedriver sin undervisning. Dessutom vill jag ta reda på hur lärarens inställning till friluftsliv påverkar lektionerna och därigenom elevernas inställning till friluftsliv. 1.2 Frågeställningar Finns det någon progression i friluftslivsundervisningen mellan år 7 och år 9? Hur tar sig denna progression uttryck i undervisningen? På vilket sätt examineras eleverna för att visa att de tillgodogjort sig den kunskap som krävs? Har lärarens inställning till friluftsliv någon påverkan på hur mycket tid som läggs på friluftslivsundervisning och innehållet på lektionerna? 2

8 2. Litteraturbearbetning Här följer en bearbetning av litteratur som behandlar friluftsliv och pedagogik. Först definieras begreppet friluftsliv och därefter följer en genomgång av läroplaner som funnits i skolan. Slutligen bearbetas det pedagogiska arbetet med friluftsliv i skolan. 2.1 Definition av begreppet friluftsliv För att få en bättre bild av vad som menas med friluftsliv, ska jag här försöka bena ut vad begreppet friluftsliv innebär, hur länge det varit en del av skolundervisningen och vilken roll det har och har haft för skolan. Kaltenborn och Vorkinn (1993) skriver att man skulle kunna säga att friluftsliv är fritid som ägnas utomhus, i skog eller natur. Vidare menar han att gränsen mellan friluftsliv och andra fritidsaktiviteter är tunn och att begreppet friluftsliv kan vara svårt att definiera. För att få en bättre bild av vad friluftsliv egentligen innebär föreslår Kaltenborn och Vorkinn att friluftsliv skulle kunna betecknas som utomhusrekreation. Naturvårdsverket har definierat friluftsliv på följande sätt: "vistelse utomhus i natur- eller kulturlandskapet för välbefinnande och naturupplevelser utan krav på tävling ( Faarlund (2007) definierar friluftsliv som ett sätt att söka glädje i att identifiera sig med den fria naturen. Med den fria naturen menar han hur det såg ut för flera hundra år sedan, alltså den natur som våra förfäder vandrade i och nyttjade. Ytterligare en definition av begreppet är så som Fält (2003, sid. 7) skriver: Ett enkelt liv på färd ute i naturen, där färden är förutsättningen för upptäckter och intellektuell stimulans i en naturlig miljö. Vistelsen ska vara naturnära och så ursprunglig som möjligt. Fält skriver också att vi idag har gjort begreppet friluftsliv alltför brett. Detta genom att samla för många saker inom begreppet, istället för att bara prata om lägerliv, som Fält (2003) anser vara friluftsliv i dess rätta bemärkelse. Detta kan också ses i skolans kursplaner för idrott och hälsa, samt i många av de intervjuer som genomförts för detta arbete. 2.2 Friluftslivet då och nu Friluftsliv som en del av skolans värld har funnits med sedan 1800-talet, även om det då inte var utpräglad friluftslivsverksamhet med lägerliv på samma sätt som det står i dagens kursplan (Skolverkets rapport Friluftslivsverksamheten i skolan ) introducerades 3

9 skridskoåkning, skidlöpning och vandring efter karta vid Gymnastiska Centralinstitutet (GCI) i Stockholm gjordes ämnet Gymnastik om och fick namnet Gymnastik med lek och idrott. Vid denna tid handlade friluftsliv om att eleverna skulle vistas och utföra vissa aktiviteter utomhus. Dessa aktiviteter skulle stimulera eleverna till att finna glädje i rörelsen och förhoppningsvis fortsätta leva ett hälsosamt liv med rörelse i vardagen. Dock gällde detta all undervisning i ämnet Gymnastik med lek och idrott, inte enbart friluftsliv. Att vistas utomhus skulle genomsyra hela undervisningen (Sundberg och Öhman, 2000) togs ett beslut i riksdagen vilket innebar att friluftsverksamheten skulle bli obligatorisk och få större del av undervisningen. Minst 15 dagar per läsår skulle ägnas åt friluftsliv (Skolverkets rapport Friluftslivsverksamheten i skolan ). Under 1950-talet hände något som kom att ha betydelse för friluftslivsundervisningen i skolan. Då särskiljdes friluftsliv från andra moment i ämnet. Det fick större plats och tydligare direktiv i kursplanen. Friluftsliv kom inte längre bara att handla om aktiviteter som utförs utomhus, utan istället skrev man i kursplanen att lägerliv och skogspromenader också inkluderades i momentet (Sundberg och Öhman, 2000). I samband med att den nuvarande läroplanen (Lpo94) kom togs de obligatoriska friluftsdagarna bort och är numera frivilliga inslag i undervisningen (Skolverkets rapport Friluftslivsverksamheten i skolan ). Det faktum att friluftsdagarna inte längre är obligatoriska, utan ska anordnas utifrån rektors beslut, har lett till att antalet friluftsdagar har minskat betydligt sedan 1980-talet. Dessutom tycks friluftsdagarnas innehåll handla mer om att utöva olika idrottsaktiviteter snarare än att ägna sig åt friluftsliv i form av lägerliv och naturvård (Schantz och Silvander, 2004) Undervisningsplan för realskolan 1955 Realskolan var frivillig och eleverna kunde välja om de ville studera i tre, fyra eller fem år. I realskolans undervisningsplan för ämnet gymnastik med lek och idrott stod det att både manliga och kvinnliga elever skulle ha friluftsliv under de tre första åren. Med friluftsliv syftade man till simning, orientering, skidlöpning och skridskoåkning. Friluftslivsundervisningen skulle ingå i den idrottsliga delen av ämnet. Under år fyra och fem togs enligt undervisningsplanen, inte friluftsliv upp (Kungliga skolöverstyrelsen, 1955). 4

10 2.2.2 Lgr 62 I kursplanen för gymnastik med lek och idrott i 1962 års läroplan för grundskolan (Lgr 62) står friluftsliv med som en relativt central del av undervisningen. Om friluftsliv står bland annat att Eleverna bör genom denna verksamhet lära sig värdet av friluftsliv (Skolöverstyrelsen, 1962, sid. 43). Vidare poängteras i kursplanen att eleverna bör lära sig att känna ansvar för naturen och uppskatta det fina i att vistas i skog och natur. Läraren ges också tips om att aktiviteter under friare former, exempelvis under friluftsdagar, kan underlätta för läraren att skapa bättre kontakt och relation till sina elever. Genom att prata med eleverna i samband med skogspromenader kan läraren föra ett mer avslappnat samtal med dem jämfört med om de varit i klassrummet under ett lektionspass. Till största delen handlar friluftslivsundervisningen fortfarande om utomhusaktiviteter i form av bland annat orientering, simning och skridskoåkning. Man vill genom friluftsdagar skapa ett varaktigt intresse för och kunskap om natur- och friluftsliv. Som ett tillägg till friluftslivet finns också undervisning i naturvård. Läraren bör även här skapa ett varaktigt intresse hos eleverna att ta tillvara på naturen och man trycker på att ta utnyttja elevernas befintliga intresse och nyfikenhet för naturen. Allemansrätten 1 är något som bör förklaras för eleverna. I kursplanen uppmuntras dessutom idrottsläraren att upprätta ett samarbete med lärare i andra ämnen, såsom naturorienterade och samhällsorienterade ämnen, i samband med friluftsdagar (Skolöverstyrelsen, 1962). En sak som står i kursplanens anvisningar för hur friluftsdagar bör anordnas är att de fysiskt sett svagare eleverna inte deltar i övningar eller erhåller uppgifter, som är alltför ansträngande eller på annat sätt olämpliga för dem. (Skolöverstyrelsen, 1962, sid. 356). Vidare skriver man att, då fjällfärder anordnas under friluftsdagarna får endast elever som är friska och vältränade delta. För de elever som måste stanna hemma ska annan aktivitet anordnas. Denna aktivitet bör ha med friluftsliv att göra. När eleven går i nionde klass bör han eller hon få välja mellan olika former av friluftslivsaktiviteter under en eller två friluftsdagar. Ett exempel på aktivitet som nämns är att vara ledare på friluftsdagar för elever i de lägre åldrarna (Skolöverstyrelsen, 1962). 1 Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges grundlagar (2 kap. 18 regeringsformen) men är ingen enskild lag. Den ger allmänheten rätten och möjligheten till att röra sig i skog och mark utan särskilt tillstånd från markägaren. Detta gäller så länge man inte kommer för nära markägarens boningshus eller förstör egendom som gör att markägaren förlorar pengar på det. Förutom rättigheter så innefattar allemansrätten också en hel del skyldigheter om att inte skada naturen mer än nödvändigt ( 5

11 2.2.3 Lgr 80 I de allmänna målen för idrott står bland annat: Under vistelse i naturen skall eleverna skaffa sig kunskaper om friluftsliv, få förståelse för den ekologiska balansen samt lära sig att ta ansvar för naturen och utnyttja den rätt för rekreation och friluftsliv. (Skolöverstyrelsen, 1980, sid. 90). Det fanns, i Lgr80 en styrning mot att friluftsliv skulle vara en del av undervisningen och att eleverna skulle få en djupare förståelse för naturen. Dessutom skulle eleverna, genom friluftslivsundervisningen ges möjlighet att prova på att vistas i naturen och på så sätt finna glädje och mening med att vara ute i skog och mark. I kursplanen för ämnet idrott står också att läsa att friluftsliv slagits ihop med orienteringsundervisningen. Där står att friluftslivsundervisningen ska genomföras enligt lokala förhållanden och möjligheter. Exempel på aktiviteter finns vandringar, cykelturer, kanotfärder och lägerliv. Dessutom ska läraren ta upp och repetera moment som genomförts under tidigare stadier. Exempel på moment som eleverna ska ha deltagit i på tidigare stadier finns bland annat friluftsteknik och lägerliv. Till viss del handlade alltså friluftslivsundervisningen om att vistas utomhus, men det fanns också tydliga inslag av det vi idag kallar friluftsliv i form av lägerliv (Skolöverstyrelsen, 1980) Lpo94 I kursplanen för idrott och hälsa i Lpo94 har friluftslivet fått en central roll. I ämnets karaktär och uppbyggnad står: Ämnet anknyter också till de starka kulturella traditioner som finns i Sverige när det gäller att vistas i naturen. Genom friluftsverksamhet och vistelse i skog och mark får eleverna upplevelser, kunskaper och erfarenheter som kan stimulera ett fortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrågor. Ämnet bidrar på så sätt till att väcka engagemang för betydelsen av att skydda och vårda natur och miljö. ( Efter årskurs 9 ska eleverna ha den kunskap som krävs för att de på egen hand, ska kunna vistas i naturen under alla årstider. Eleverna måste alltså ha tillgodogjort sig den kunskap som krävs för att vara i naturen. Tillsammans med orientering, dans, simning och livräddning är friluftslivet ett av de nämnda obligatoriska momenten i idrott och hälsa ( 6

12 2.2.5 Kursplan för natur och friluftsliv Friluftsrådet kom 2006 med en rapport där de dels går igenom hur mycket friluftsliv eleverna får i skolan. De hänvisar till en ämnesrapport som gjordes av skolverket 2001, där det konstateras att friluftsliv får en liten del av den totala undervisningstiden i ämnet idrott och hälsa. Enligt den rapporten får friluftsliv ungefär 9 % av den totala undervisningstiden. Detta att jämföra med exempelvis bollsport som fick 30 % av tiden. De konstaterar att det, i grundskolan, endast är i kursplanerna för idrott och hälsa samt biologi som friluftsliv tas upp. De menar att det vore mer lämpligt om friluftsliv var något återkommande i samtliga ämnen på högstadiet. För att eleverna ska fortsätta att intressera sig för naturen, även efter att de slutat skolan, så krävs att friluftslivet blir en så naturlig del av deras vardag som möjligt. Friluftsrådet har i och med denna rapport även utarbetat en kursplan för ämnet natur och friluftsliv. Här ges tips till lärare hur de kan undervisa och examinera eleverna i just friluftsliv. Målet med ämnet natur och friluftsliv skulle vara att eleverna ska bli mer natursäkra och naturmedvetna. Friluftsrådets förslag till progression innebär att eleverna först ska känna en trygghet och trivas med att vistas i naturen. Barnen ska tycka det är roligt att vara ute, lära sig att se och iaktta naturen. Så småningom ska barnen förstå sammanhang i naturen, förstå människans roll och tillslut förstå hur vi kan påverka naturen som finns runtomkring oss ( Förslag till ny kursplan Skolverket har tagit fram ett förslag till ny kursplan i grundskolans ämnen. Vad gäller friluftslivsundervisningen har i kursplanen för idrott och hälsa skrivits att Genom undervisningen ska eleverna utveckla förmågan att vistas i utemiljöer och naturen under olika årstider, och få förståelse för värdet av ett aktivt friluftsliv ( Vidare skriver skolverket i förslaget att eleverna i årskurs 7-9 ska kunna orientera sig i, för dem, okända miljöer. De ska ha kännedom om hur man kan planera, organisera och genomföra en friluftslivsaktivitet. Man trycker, precis som tidigare, på de kulturella traditioner som finns i Sverige vad gäller utomhusvistelse och friluftsliv. Som en sista punkt har också skrivits att eleverna ska lära sig badvett, veta hur de ska uppföra sig vid vatten under vintertid, samt lära sig livräddning i anslutning till vatten. Egentligen innebär detta ingen stor förändring för friluftslivets roll i ämnet, utan det är snarare en omformulering av tidigare skriven text. Det som dock skiljer sig något är att i förslaget till ny kursplan nämns allemansrätten även i årskurs 7-9, att jämföra med den gamla kursplanen, där allemansrätten fanns med under 7

13 uppnående målen för årskurs 5. I det nya förslaget ska allemansrätten behandlas i alla årskurser, från årskurs 1 till årskurs 9. Det går att se en tydlig progression vad gäller kunskapskraven och betygsättningen för friluftsliv i årskurs 9. För det föreslagna lägsta betyget, E, ska eleven genomföra friluftsaktiviteter enligt givna premisser och ha viss kännedom om allemansrättens tillämpningar under denna aktivitet. Eleven ska dessutom kunna orientera sig i känd miljö med viss säkerhet. Detta kan jämföras med kriterierna för det högsta betyget, A, där eleven ska kunna planera, organisera och genomföra en friluftsaktivitet i, för eleven okänd miljö, med god säkerhet. Dessutom ska eleven kunna dra slutsatser om hur allemansrätten tillämpas under aktiviteten, vad gäller rättigheter och skyldigheter ( 2.3 Varför friluftsliv? Varför ägnar vi oss åt friluftsliv? Forskare menar att man kan se friluftslivet som antingen ett kulturellt uttryck eller ett biologiskt behov. Människan är ett djur som föddes och levde utomhus innan vi utvecklades, blev mer civiliserade och flyttade in i hus och till städer. Detta kan ses som en anledning till att människan, rent biologiskt behöver friluftslivet. Människan har i alla år satt högt värde till rekreation. Vi behöver tid för oss själva för att kunna hämta andan och samla krafter (Kaltenborn och Vorkinn, 1993). Kaltenborn och Vorkinn (1993) skriver vidare att, i och med industrialiseringen har människan börjat värdesätta fritiden mer och mer. Dagarna har delats in i tre perioder; åtta timmars arbetsdag, åtta timmars fritid och åtta timmars sömn. För att orka med arbetsdagen så utnyttjar vi fritiden på bästa tänkbara sätt. Friluftslivet kan bidra till personlig utveckling samtidigt som man får en andhämtningspaus. I samband med industrialiseringen och urbaniseringen så fungerade friluftslivet som en motvikt till stadslivet. Att vistas i naturen, att ägna sig åt friluftsliv, har positiva effekter både på den enskilda människan, men också på naturen runtomkring oss. På det personliga planet leder det bland annat till en stärkt självbild, bättre fysisk och psykisk hälsa och kreativitet medan det också har positiva effekter på så sätt att vi lär oss värna om naturen och det kulturella arvet. Det kan också ha goda ekonomiska effekter för nationen om många människor ägnar sig åt friluftsliv eftersom det leder till ökad turism. Dessutom så kommer fler och fler bli intresserade av naturvård då de vill försöka bevara naturen så långt som möjligt (Kaltenborn och Vorkinn, 1993). Då vi är ute i naturen, 8

14 oavsett om vi vandrar i skogen, paddlar kanot eller bara sitter på en sten och tar det lugnt, så har denna utevistelse en stark effekt på vår kropp. Genom att vi lämnar stadens buller och stress får vi en chans att koppla bort eventuella vardagsproblem och måsten och ger oss själva en chans att varva ner och få en andhämtningspaus. Vistelse i skog och natur gör att blodtrycket sjunker, muskelspänningar lättar och släpper. En annan positiv effekt är att vi blir lugnare och får bättre tålamod. Detta kan bero på att de upplevelser vi får i naturen är mer spontana och vi behöver inte anstränga oss för att ta in dem. Om man jämför med hur det ser ut i staden där vi hela tiden måste vara uppmärksamma på trafik, ljud, andra människor och så vidare, så har vi färre stressande moment att ta till sig ute i naturen. I staden är kroppens alla sinnen alltid påkopplade och registrerar det som sker runt omkring. I naturen får vi en chans att andas in och ta in det vi själva vill fokusera på (Johansson m.fl. 1994). Friluftsrådet skriver om undersökningar som gjorts på förskolebarn och hur de påverkas av bristen, eller förekomsten av skog på skolgården. Här menar man att barns möjlighet till att bibehålla en god koncentration ökade om de fick möjlighet att vistas ute i naturen under dagarna ( Fält (2003) skriver också att man får chansen att reflektera över det liv man lever i vardagen. Att vistas i naturen kan inspirera människor till att ändra sina livs- och kostvanor. Det kan också underlätta för många människor att tänka mer miljövänligt och förstå vikten av att värna om miljön, om man vistas i naturen. En annan aspekt vad gäller fördelarna med friluftsliv och utomhusvistelse beskriver Ericsson (2002). Hon menar att i en grupp människor har alla sin egen givna roll. Denna roll kan grundas i invanda mönster, där de starka eleverna tar för sig, medan de elever som är mer tillbakadragna och blyga istället väljer att hålla sig i bakgrunden. Barnen och ungdomarna blir genom dessa roller väl medvetna om de svaga sidor som de besitter, eftersom det ofta är dessa sidor som gör att de blyga eleverna inte vågar ta för sig på samma sätt som deras klasskamrater. När denna grupp får nya förutsättningar och får vistas i en ny miljö, som exempelvis i en skog, kan dessa roller kastas om. De elever som känner att de inte riktigt räcker till i den normala skolsituationen kan här få en möjlighet att visa vad han eller hon är bra på och får på så sätt ett stärkt självförtroende. I de skolor som ägnar sig åt I Ur och 9

15 Skur - pedagogik 2 undervisar man barn i årskurserna 1-5. Men deras synsätt kan i mångt och mycket överföras till äldre barn. Drougge (1999) skriver bland annat att barn, genom friluftslivet, uppmuntras att vara nyfikna. Naturen har så mycket att erbjuda och visa, så det kan fungera som en enda stor resursbank. 2.4 Att undervisa i friluftsliv Som tidigare har konstaterats så har friluftsliv en betydande roll i ämnet idrott och hälsa. Även i samhället i stort, i form av hälsofrämjande sysselsättning och fritidssyssla, har friluftslivet en given plats. Hur ska då eleverna i skolan komma i kontakt med och få ett intresse för friluftslivet? I en utredning från 2002 genomförd av FRISAM 3, som finansierats av naturvårdsverket och regeringen, kom man bland annat fram till ett förslag på hur lärarna kan arbeta med friluftsliv i skolan. Idrottsläraren har den viktigaste rollen i arbetet, men kan med fördel ta hjälp av och samarbeta med lärare i andra ämnen, såsom biologi, geografi och historia. Man vill också ge skolan ett ökat ansvar för att undervisningen i friluftsliv ska få en mer central roll i skolan. Detta ska uppnås genom att genomföra vissa förändringar i kursplaner, läroplaner och lärarutbildningen (Schantz och Silvander, 2004). Friluftsrådet (2006) menar att den läroplan som kom 1994 påverkade friluftslivsundervisningen i skolan. Som tidigare nämnts så lyftes friluftslivsundervisningen fram starkare och fick en tydligare och klarare roll i ämnet idrott och hälsa än tidigare. I läroplanen vill man trycka på de traditioner som finns i Sverige vad gäller vistelse i naturen. I rapporten skrivs också att det finns en risk för att viljan till att utveckla ett hållbart förhållningssätt till naturen kommer avta i takt med att dagens ungdom blir äldre. Enligt en rapport ( som friluftsrådet refererar till pekar på att det idag är främst ungdomar och invandrare som drar sig för att vistas i skog och mark. Detta tillsammans med det faktum att fler och fler bosätter sig i tätbebyggda områden och städer, utan en naturlig koppling till skogen, skulle kunna leda till att vi i Sverige så småningom kommer att ha en vuxen befolkning som inte för friluftslivstraditionerna vidare. Friluftsrådet skriver dock vidare 2 Tanken med en I Ur och Skur - skola är att lektionerna ska bedrivas utomhus. Eleverna får en möjlighet att använda alla sina sinnen och pedagogerna använder sig, i stor utsträckning, av de saker som finns i naturen då de genomför sina lektioner (Drougge, 1999). 3 Friluftsorganisationer i Samverkan ett samarbete mellan olika friluftsorganisationer. År 2004 bestod FRISAM av närmare 20 organisationer 10

16 att skolan, som det ser ut idag inte kan svara upp till de krav och förväntningar som läggs på dem vad gäller just denna undervisning. Istället för de obligatoriska friluftsdagar som skolorna tidigare var tvungna att genomföra, är det numera upp till varje enskild skola att bestämma hur många friluftsdagar som ska genomföras varje termin eller läsår. Skolorna får själva avgöra innehållet på friluftsdagarna, vilket har lett till att friluftsliv i form av lägerliv har minskat i antal timmar och istället används ofta friluftsdagarna till olika utomhusidrotter, exempelvis orientering. Endast en tredjedel av alla friluftsdagar ägnas åt just friluftsliv ( Ericsson (2002) skriver att det är svårt för både barn och ungdomar att förstå sammanhanget av någonting som de bara upplever en gång. Istället bör skolan ha regelbundna aktiviteter då barnen ges möjlighet att lära känna och bekanta sig med naturen. Helst ska de ha utomhusaktiviteter i naturen varje vecka, för att på så sätt ges möjlighet att vara ute under årets alla årstider. Åkerblom (2004) skriver om skolträdgården som en bra del av undervisningen i skolan. Genom att arbeta med en skolträdgård, som ska skötas och tas hand om, måste läraren ta ut sin klass flera gånger per termin. På detta sätt får eleverna också möjlighet att upptäcka hur olik naturen ter sig under de olika årstiderna. På samma sätt som man kan arbeta med en skolträdgård så finns det möjlighet att få till en kontinuerlighet i undervisningen i friluftsliv genom att arbeta med en skolskog, som eleverna får vara med att förbereda och arbeta med. För att läraren ska uppnå den regelbundenhet som krävs för att eleverna ska se friluftslivet som en naturlig del av undervisningen, skriver Ericsson (2002) att lärarna måste få in friluftslivet på schemat. Om eleverna vet att de ska vara ute och genomföra vissa aktiviteter, så har de lättare att skapa egna rutiner kring det senare i livet. Lärandet om friluftsliv, naturen och miljön ska inte ligga parallellt med övrig undervisning, utan snarare vara integrerad i de övriga ämnena. 11

17 En fördel med att flytta ut klassrummet i naturen, vilket man gör i samband med uteliv och friluftsliv, är att eleverna får en bättre och mer rättvis bild av naturen. Istället för att bara undervisa teoretiskt hur saker och ting fungerar ute i naturen, får barnen en konkret bild av hur det egentligen ser ut och förhåller sig. Här får läraren ytterligare möjligheter att samarbeta med andra lärare och integrera andra ämnen i undervisningen (Kullander, 1997). Vad bör idrottsläraren lägga sin tyngdpunkt på i friluftslivsundervisning? Backman (2010) menar att det skulle vara bra att flytta fokus från att, som det är idag, ha friluftsdagar och friluftslivsundervisning i form av utomhusidrotter, till att rikta in sig mer mot just friluftsliv i form av lägerliv, kanotpaddling och vandring i skog och mark. Dessutom tar han upp vad vi associerar med friluftsliv och jämför det med utomhuspedagogik. Här menar han att det kan vara svårt för en idrottslärare att bedöma och lära ut friluftsliv på grund av att vi ofta associerar friluftslivet med upplevelser, snarare än kunskap. För kunskapsdelen är utomhuspedagogik ett mer gångbart begrepp, menar Backman. Förutom att friluftsliv ska vara ett sätt för eleverna att uppleva naturen och få möjlighet att komma ut i skogen, menar Hallergren (2004) också att det är viktigt att eleverna lär sig att hantera en nödsituation och lär sig hur man lägger om skador ifall olyckan skulle vara framme. En förutsättning för att eleverna ska kunna njuta av vistelsen i naturen är att de kan hålla sig varma, torra och mätta, varför de också bör lära sig hur man ska klä sig för olika väder och temperaturer. I svensk friluftslivs utredning (2008) om friluftslivsutbildningen i Sverige görs en jämförelse med vårt grannland i väster, Norge. Det konstateras att här i Sverige har fokus vad gäller friluftsliv legat på de fysiska aktiviteter som kan utföras i naturen, såsom kajakpaddling, långfärdsskridskoåkning och liknande aktiviteter. I Norge satsas det mer på kunskap och upplevelser, i form av att ta till sig de intryck som fås genom att vistas i naturen. Det krävs inte någon direkt aktivitet, utan man ser här en fördel med att bara gå ut och vistas i skog och mark ( Det faktum att vi i Sverige mer fokuserar på olika idrottsliga aktiviteter, än på själva vistelsen i skogen, kan även ses på hur fördelningen av aktiviteter under friluftsdagar i skolorna är. Enligt en rapport från skolverket (2001) 12

18 konstateras att i årskurs 7-9 kom både orientering och skidåkning före rent friluftsliv i antalet dagar under läsåret. Dock konstateras att om man lägger samman alla årskurserna (1-9) i grundskolan så kommer friluftslivet som nummer ett i fråga om antalet friluftsdagar ( 2.5 Progression i utbildningen Ericsson (2002) skriver att skolan bör ha en progression från tidiga skolår där eleverna får möjlighet att lära känna naturen och känna trygghet och ha roligt i den, därefter ska eleverna i tur och ordning se och iaktta, förstå sammanhanget mellan naturen och människans roll samt lära sig hur de kan påverka och redan nu påverkar naturen. De barn vi undervisar idag kommer så småningom stå som Sveriges beslutsfattare, varför det är viktigt att de får en så bra relation till naturen som möjligt under sin tid i skolan. Om skolan inte lyckas med att skapa ett intresse för naturen hos eleverna så är risken, menar Ericsson, att viktiga frågor, såsom frågan om global uppvärmning, inte kommer att belysas på ett tillfredsställande sätt när denna generation växer upp. Frågor som berör naturen överhuvudtaget kan komma i skymundan av andra frågor som intresserar de nuvarande eleverna mer. En typ av progression kan vara att utveckla miljön där friluftslivsundervisningen bedrivs. För de yngsta eleverna kan det räcka med att undervisningen sker utomhus, på skolgården eller i en skog i närheten. Ju äldre barnen blir, desto längre bort kan undervisningen bedrivas. Genom att jämföra de nya platserna med platser de varit på tidigare kan eleverna lära sig att se skillnader och på så sätt utveckla sin kunskap om uteliv och miljö (Ericsson, 2002). 2.6 Teori/praktik Kullander och Widegren (1997) skriver att, genom att låta eleverna ha en direktkontakt med naturen i undervisningen, så kan ett intresse väckas och kunskapen på så vis befästas. Det kan vara svårt för eleven att förstå, exempelvis allemansrätten, genom att bara läsa om den. Istället kan det underlätta för eleverna om de dessutom får chans att praktisera den och se hur den fungerar på riktigt. 13

19 Hallergren (2004) refererar i sitt arbete till David A. Kolb, professor vid Harvards universitet. Kolb har utarbetat en teori om hur elever lär sig på bästa sätt. Det går ut på att eleverna ska uppleva det de lär sig för att få ut det mesta möjliga och ha lättare att befästa den kunskap de får lära sig. Eleverna ska genom egna erfarenheter lära sig och den tidigare kunskapen ska bytas ut och omformas av nya upptäckter och upplevelser. Den modell som Kolb har utarbetat utgår från 4 steg som går i en cykel, där varje nytt steg bygger på det tidigare. De fyra olika stegen är: Teori/begrepp, experiment, upplevelser/erfarenheter, reflektion. Från reflektionen går eleverna sedan vidare till nya teorier och så vidare. Att blanda teori och praktik är viktigt och något som kan hjälpa eleverna till en djupare förståelse för det som de förväntas lära sig. Larsson (2005) skriver att teorin kan ses som en förklaring till vad som sker medan praktiken helt enkelt är det som sker. Alltså teorin förklarar praktiken. Genom att först förklara teorin bakom allemansrätten och sedan genomföra exempelvis en övernattning, så kan alltså eleverna få en klar syn av vad allemansrätten innebär. 2.7 Ämnesövergripande undervisning Friluftsrådet skriver i sin rapport om friluftsliv i skolan att man med fördel kan undervisa om friluftsliv, inte bara i idrott och hälsa, utan även i biologi, hemkunskap och slöjd. Samtidigt menar de att det går att ägna sig åt friluftsliv i alla teoretiska ämnen i skolan idag. Vidare står det att lärarna i grundskolan inte lyckas erbjuda eleverna samma möjligheter till friluftsliv överallt. Därför ger friluftsrådet som förslag att de lärare som vill ska ges möjlighet till fortbildning i friluftsundervisning ( Lagerqvist (2010) hänvisar till en modell av Higgins och Kirk (2006) där friluftslivet förklaras som en blandning av tre olika utbildningsfält. Dessa fält är utomhusaktiviteter, miljöutbildning samt personlig och social utveckling. Genom att idka friluftsliv kan man alltså utveckla alla dessa saker. Det går också att blanda in flera olika ämnen genom att utgå ifrån den här modellen. Miljöutbildning kan och bör tas upp i alla ämnen i skolan. Det går exempelvis att ta upp och prata om olika kretslopp i naturen i samband med att klassen är ute i skogen eller på sjön. Läraren kan diskutera om människans inverkan på miljön samt vilka 14

20 ekonomiska vinster som finns att hämta i naturen. Lagerqvist (2010) skriver vidare att det är upp till läraren att anpassa sig och sin undervisning till oförutsedda händelser som sker när klassen är ute på tur eller är ute och paddlar kanot. Om det börjar regna kan han eller hon exempelvis prata om vattnets kretslopp, människans inverkan på miljön, klimatförändringar och så vidare. 2.8 Lärarnas inställning till friluftsliv Eskhagen och Jacobsson (2009) har gjort en undersökning om hur idrottslärare på två olika skolor arbetar med friluftsliv. Den ena skolan har en inriktning mot friluftsliv, medan den andra skolan inte har det. De ser en skillnad mellan hur idrottslärarna på de olika skolorna arbetar med friluftsliv och hur deras inställning till ämnet är. Läraren som arbetar på skolan med friluftsprofil ser mer positivt till undervisningen i friluftsliv och anser inte att det finns några problem i undervisningen, medan den andra läraren inte är nöjd med upplägget på sin skola. I intervjun med lärarna har Eskhagen och Jacobsson (2009) dessutom frågat hur lärarens egna erfarenheter av friluftsliv är. Den läraren som är mest positiv till sin egen undervisning tycks dessutom ha en mer naturlig koppling till naturen i form av återkommande utevistelser och naturupplevelser under uppväxten. Den enda återkommande friluftslivsaktiviteten som finns på skolan utan friluftsprofil är en vandring i nian, att jämföra med den andra skolan som har flera återkommande aktiviteter. Grape, m.fl. (2004) har gjort en undersökning om vilka attityder lärare och elever har till friluftsliv i skolan. De skriver att lärarna i deras studie har olika syn på friluftsliv beroende på om det gäller fritiden eller skolan. De skriver vidare att friluftslivsundervisningen skulle få en bättre kvalité om lärarna hade samma syn och definition på friluftsliv oavsett om det gäller fritid eller undervisning i skolan. Lagerqvist (2010) skriver att lärarnas personliga inställning till friluftsliv har en mycket stor betydelse för huruvida de kommer arbeta aktivt med friluftsliv, eller inte. Om läraren inte tror på att friluftsliv kan ha en positiv inverkan på eleverna, att han eller hon inte förstår varför man ska undervisa i detta område eller helt enkelt saknar kunskap och/eller intresse, så kommer undervisningen inte bli lika väl genomarbetad som den skulle ha varit om läraren har 15

21 ett starkt intresse för det. Lagerqvist (2010) har även intervjuat en lärarutbildare som menar på att läraren måste ha en stor kunskap och erfarenhet inom området för att han eller hon ska våga genomföra vandringar och övernattningar. Denna kunskap får man genom att helt enkelt ägna sig åt friluftsliv. Om läraren inte besitter sådan kunskap eller har den erfarenhet som krävs enligt denna lärarutbildare, blir inte undervisningen lika bra som den skulle ha blivit i annat fall. 16

22 3. Metod Syftet med min undersökning har varit att ta reda på hur lärare på högstadiet arbetar med friluftsliv i undervisningen, om det finns någon tydlig progression från årskurs 7-9 samt hur eleverna blir examinerade efter genomfört moment. För att få svar på dessa frågor valde jag att genomföra en kvalitativ undersökning där sex stycken intervjuer genomfördes. Alla intervjuer utom en genomfördes som ett samtal och bandades. Den respondenten som inte bandades svarade på mina frågor via mejl, eftersom det geografiska avståndet gjorde det omöjligt att genomföra intervjun på annat vis. Ett alternativ till att genomföra intervjuer hade kunnat vara att göra en enkätundersökning bland fler lärare. Anledningen till att jag valde att genomföra intervjuer är att jag, genom samtalet, lättare skulle kunna få reda på lärarens inställning till friluftsliv. Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun som här kommer att diskuteras är att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv (Kvale, 1997, sid.32). Som Kvale skriver så ska intervjun vara ett sätt att få respondentens svar och syn på de frågor som ställs, vilket alltså är viktigt för att få svar på mina frågeställningar. Johansson och Svedner (2006) skriver att en fara med undersökningar av detta slag kan vara att intervjuaren överför sina egna åsikter på respondenterna, vilket i sin tur leder till att de svar som ges, inte alltid återspeglar respondentens åsikter. För att undvika detta försökte jag ställa frågor utan att lägga några värderingar i de ord jag använde mig av. Dessutom fick respondenterna frågorna skickade till sig via mejl innan intervjun, vilket gjorde att jag de fick en chans att läsa igenom frågorna innan. På så sätt undvek jag att påverka svaren genom att betona frågorna på olika sätt. 3.1 Urval Eftersom mitt arbete riktar sig mot högstadiet har jag valt att genomföra intervjuerna med aktiva lärare på just högstadiet. Från början var tanken att enbart intervjua idrottslärare, eftersom friluftslivsundervisningen kan sägas höra till idrotten. Dock fick jag reda på att det hålls en kurs, som elevens val, i friluftsliv på en av skolorna där jag genomförde en intervju. Den kursen hålls av en lärare som inte har idrott och hälsa som sitt ämne. Jag känner trots det att det var viktigt att få med denna lärares åsikter kring ämnet eftersom han är väl insatt i just friluftslivsundervisningen. 17

23 K1: Kvinna, 26 år- Undervisar i idrott och hälsa, svenska och resursengelska. Jobbar på en högstadieskola i en liten stad i Mellansverige. Har varit verksam lärare i ett år. K2: Kvinna, 28 år- Undervisar i idrott och hälsa, SO och estetisk profil. Jobbar på en högstadieskola i en stor stad i östra Sverige. Har varit verksam lärare i tre terminer. K3: Kvinna, 28 år- Undervisar i idrott och hälsa. Jobbar i en medelstor stad i västra Sverige. Har varit verksam lärare i en termin. K4: Kvinna, 30 år- Undervisar i idrott och hälsa. Jobbar på en högstadieskola i en liten kommun i västra Sverige. Hon kommer från nästa termin att undervisa på lågstadiet. Har varit verksam lärare i fyra år. M1: Man, 40 år- Undervisar i trä- och metallslöjd är dessutom utbildad fritidspedagog och håller i en friluftslivskurs i elevens val på en högstadieskola i en liten stad i Mellansverige. Har varit verksam i tio år. M2: Man, 26 år- Undervisar i idrott och hälsa. Jobbar på en högstadieskola i en liten stad i Mellansverige. Har varit verksam lärare i ett år. De flesta av mina intervjupersoner är relativt unga och nyutexaminerade. Detta kan innebära att de ännu inte fått så stor erfarenhet av att undervisa i friluftsliv. De har ännu inte fått någon rutin på det och därför kan svaren bli mer av hur de skulle vilja arbeta eller hur de planerar att arbeta. Dock har de oftast provat att undervisa i friluftsliv och de har en tanke och idé om hur de ska bedriva undervisningen. Anledningen till att åldersfördelningen blev så ojämn är helt enkelt att de som hade möjlighet och tackade ja till att ställa upp på min intervju var dessa personer. Det finns ingen tanke bakom att jag har just denna åldersfördelning. 3.2 Intervjuguide Jag ville genom de frågor som jag ställde i intervjuerna ta reda på hur lärarna ser på friluftsliv som en del av undervisningen i idrott och hälsa. För att ringa in lärarnas egna erfarenheter och åsikter om friluftsliv så ställde jag bland annat en fråga om vad friluftsliv innebär för dem. Genom de olika respondenternas svar på denna fråga kunde jag sedan tolka hur deras egen syn på friluftsliv är. Sedan, genom att fråga hur många undervisningstimmar som läggs på 18

24 friluftsliv och hur många friluftsdagar som genomförs på skolan varje år, fick jag ytterligare möjligheter att förstå hur lärarens syn på friluftsliv styr undervisningens innehåll och mängd. Frågorna om det finns någon genomtänkt progression och hur eleverna examineras är direkt kopplade till mitt syfte och mina frågeställningar, hur idrottslärare arbetar med friluftslivsundervisningen, hur eleverna examineras och om det finns någon genomtänkt progression från år 7 till 9. Det som bör nämnas är att M1 inte kunde svara på hur stor del av idrottsundervisningen som friluftslivsundervisningen står för. Detta helt enkelt eftersom han inte bedriver någon undervisning i idrott och hälsa. Dessutom får eleverna inte betyg i elevens val, vilket i sin tur leder till att det inte genomförs några direkta examinationer, såsom prov och så vidare. 3.3 Genomförande Då jag bestämt mig för att genomföra intervjuer så kontaktade jag lärare som på något sätt bedriver friluftslivsundervisning. Eftersom arbetet riktar sig mot idrottslärare valde jag i första hand att kontakta idrottslärare. Kontakten togs antingen genom mejl eller att jag besökte skolan där de är verksamma. I de fall läraren kontaktades via mejl bifogade jag en förklaring om vem jag är, vad jag gör och vad intervjun skulle innebära. Alla respondenter fick möjlighet att se frågorna innan intervjun, för att de skulle ha en möjlighet att fundera ut svar på frågorna. Som jag ser det så är det en fördel om respondenterna får möjlighet att läsa frågorna innan intervjun. Framförallt eftersom några av mina frågor handlade om antalet lektionstimmar som används till friluftsliv, hur många friluftsdagar som arrangeras och vilken typ av friluftsdagar det handlar om. Det kan underlätta för respondenten om han eller hon får möjlighet att fundera på dessa frågor innan. Detsamma gäller frågan om hur de skulle vilja bedriva undervisningen om de inte hade några begränsningar vad gäller tid och pengar. En nackdel med detta tillvägagångssätt kan vara att jag missar respondentens spontana svar på frågorna. Risken skulle kunna vara att respondenten svarar så som han eller hon tror att de förväntas svara snarare än hur de själva tycker. Jag har dock i mina intervjuer inte märkt att så skulle vara fallet. Åtta lärare kontaktades med förfrågan om de ville ställa upp på min intervju. Av dessa åtta fick jag svar från sex stycken. Alla de som svarade ställde upp på intervju. En av intervjuerna genomfördes via mejl på grund av det geografiska avståndet. I denna intervju fick respondenten frågorna skickade till sig och returnerade svar på dem. De övriga genomfördes genom en inspelad intervju. Respondenten fick själv välja var intervjun 19

25 skulle äga rum. Två stycken av dessa skedde hemma hos respektive respondent, medan de övriga genomfördes i den skola där respondenten arbetar. Genom att låta respondenten själv avgöra var intervjun skulle ske får de en möjlighet att välja en plats där de känner sig som hemma, vilket gör att de kan känna en trygghet vid intervjun. Innan intervjun startades tillfrågades respondenterna om jag fick lov att spela in intervjun. Intervjuerna tog mellan minuter beroende på hur utvecklande svar respondenterna gav. För att öva mig själv på att genomföra intervjuer, samt se om frågorna som jag skulle ställa var förståeliga och inte alltför krångliga, så genomförde jag två stycken pilotintervjuer med en vän och en familjemedlem. Kvale (1997) menar att man med fördel kan låta de personer som ingår i pilotintervjuerna spela en roll för att intervjuaren ska få möjlighet att träna sig i att hantera olika typer av intervjusituationer. Jag lät dock personerna i mina pilotintervjuer vara sig själva, så att intervjusituationen skulle bli så naturlig som möjligt. 3.4 Databearbetning Efter varje avslutad intervju lyssnade jag igenom intervjun och skrev av den ordagrant. För att få mer inlevelse i själva utskriften valde jag att skriva med uttryck såsom hmm, eh etc. En annan positiv aspekt med att skriva ut intervjun ordagrant är att jag, när jag ska bearbeta och tolka intervjun, lättare kan komma ihåg vad som sagts och på vilket sätt jag tolkade svaren vid intervjutillfället. På så sätt är det lättare att minnas det första intrycket och jag behöver inte göra ytterligare en tolkning (Kvale, 1997). 3.5 Reliabilitet och validitet Reliabilitet handlar om hur tillförlitligt någon eller någonting är. I detta fall kan det betyda hur tillförlitliga resultaten från intervjuerna är. Det kan påverkas av exempelvis intervjuarens frågor, om de är ledande eller inte, ärligheten i respondenternas svar samt om frågorna fångar in frågeställningen. Med begreppet validitet menas hur giltigt någonting är. Undersöker jag det jag vill undersöka genom att ställa de frågor jag ställer i intervjun? Frågan om validitet kan vara om vi besvarar frågeställningen med hjälp av frågorna i intervjun (Kvale, 1997). 20