Utvärdering av mentorsverksamheten vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori

Transkript

1 Utvärdering av mentorsverksamheten vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori Bakgrund Upprinnelsen till mentorsprojektet finns i en diskussion i den dåvarande ämnesgruppen i filosofi. Som under ett möte våren 2009 diskuterade olika strategier för att komma tillrätta med flera problem som man upplevde fanns vid den dåvarande institutionen. De problem som diskuterades var främst bristen på lärarledd tid samt den torftiga studiesociala situationen vid institutionen, som främst manifesterades genom att man hade få möjligheter att dels träffa sina egna kursare samt dels i det närmaste obefintliga möjligheter att träffa dem som läste på andra kurser på institutionen. Dessa problem var något som samtliga kände igen och ansågs sig ha erfarenhet av, samt att situationen på inget vis var något nytt fenomen, utan något som funnits under en längre tid. Ur dessa diskussioner uppstod en tanke om att inrätta en form av mentorsskapsverksamhet vid institutionen. Tanken var att samtidigt som man fick möjlighet att fördjupa sin förståelse för det som togs upp i den ordinarie undervisningen tillsammans med någon som läst samma saker tidigare och ytterligare fördjupad sig i ämnet 1 så erbjöds man en möjlighet att umgås med dels sina egna kursare samt med studenter som läser på andra kurser och nivåer på institutionen. En annan ambition och förhoppning var att mentorsverksamheten även skulle kunna erbjuda ett forum för dem som inte tar så mycket plats i den ordinarie undervisningen. En ytterligare ambition var att man genom mentorsverksamheten skulle kunna få ytterligare en möjlighet till att vid sidan av de vanliga kursutvärderingarna att fånga upp studenternas åsikter om kurserna de läser. 1 De som verkar som mentorer ska ha läst och avklarat minst sextio högskolepoäng i det ämne inom vilket de agerar som mentor.

2 Inspiration till projektet hämtades till viss del från de SI-program (supplement instructions) som finns vid Lunds universitet. Vår mentorsverksamhet bör inte direkt jämföras med SI då det finns stora skillnader, men att i det långa loppet utveckla vårt mentorsprogram att i vissa hänseenden likna det som finns i Lund kan vara ett mål. Nästa steg blev att David Solberger på uppdrag av ämnesgruppen skrev ett förslag till den dåvarande institutionsstyrelsen, förslaget presenterades på styrelsens sista möte under vårterminen 2009, frågan om inrättande av mentorsprojektet bordelades dock till första mötet på höstterminen. Under det första mötet för den nya styrelsen för institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskaps så antogs förslaget och mentorsprojektet såg dagens ljus. Genomförande Ansvariga för projektet blev från studentsidan David Solberger och Eva-Maria Eriksson 2 samt från institutionens sida Dick Kasperowski. David och Eva-Maria kom att få huvudansvaret för projektets genomförande medan Dick kom att inta en stötande och rådgivande roll. Ytterligare stöd och hjälp har projektet fått från Carina Carlund som bidragit med sitt kunnande om och erfarenhet av mentorsutbildning. Ett speciellt tack ska även riktas till Simon Johansson vars idé det var att söka pengar från kvalitetsrådet och som tillsammans med Dick skrev ansökan. Det första steget blev att hitta studenter som var villiga att ställa upp som mentorer något som inte var helt lätt då urvalet inte är det största, men efter lite idogt arbete fick vi ihop en grupp villiga mentorer och kunde då vända vår uppmärksamhet mot studenterna på grundnivå. För att locka deras intresse så gjorde vi dels flera besök i klasserna under lektionstid, satte upp anslag på institutionen, samt delade ut flygblad i samband med våra besök i klasserna. Denna procedur har sedan upprepat sig på mer eller mindre samma vis de kommande terminerna både vad de gäller att hitta mentorer och att informera studenterna. 2 David och Eva-Maria fick med tiden titeln mentorskoordinatorer.

3 En lärdom här är att tidigt och i stor utsträckning sprida information om mentorsverksamheten är av yttersta vikt för att locka studenter. Som av någon anledning, till en början ofta verkar vara lite tveksamma till det här med mentorskap, men så snart de fått det klart för sig vad det verkligen handlar om, tenderar dem att vara odelat positivt. En annan lärdom är att det tillkommer studenter under terminerna samtidigt som vissa av dem som varit med från början faller ifrån. Annledningen till att visa väljer lämna mentorsverksamheten är vad vi erfarit antingen tidbrist eller att det av någon anledning avbrutit sina studier vid institutionen. Det är också vanligt att studenter som inte är knutna till verksamheten, i den meningen att det inte är inplacerade i någon grupp, då och då deltar i mötena. Efter det initiala informationsskedet så hålls ett introduktionsmöte där de olika mentorsgrupperna formas. Grupperna består av två mentorer och fyra adepter(studenter på grundnivå). En anmärkning som här kan vara på sin plats är att det i detta fall är väldigt svårt att applicera den klassiska mentor adept relationen på vår verksamhet. Utan att den bör betraktas som en egen framtagen blandning av mentorskap, fadderverksamhet och studiegrupp. Mentorerna och adepterna väljer själv när, var och i vilken omfattning man träffas, samt vad man väljer att ta upp under träffarna. Allt som oftast blir det dock att man träffas en gång i veckan och att man allt som oftast ses på institutionen, träffarna brukar hållas i samband med adepternas föreläsningar och man avhandlar allt som oftast vad adepterna går igenom i sina kurser, vilket även är det rekommenderade. Strukturen för mötena och därmed verksamhetens kärna är tämligen lös och som det nämnts ovan så lämmans mycket av utformningen till grupperna själva. Skälet till att vi har relativt lösa tyglar är att vi tror att det enbart är hämnande om man ska arbeta efter en strikt mal. Tanken med mentorsverksamhet är trots allt att det i lika utsträckning, som det ska bidra till en ökad förståelse i ämnet och goda studieresultat, ska fungera som ett socialt forum som inte präglas av samma alvar och prestationskrav som seminarier och föreläsningar. Mötena fortlöper under hela terminen. För att skapa möjlighet för erfarenhetsutbyten mellan mentorerna så har vi under de tre terminerna vi drivit mentorsverksamheten haft flertalet utvärderingsträffar dels för att som sagt låta mentorerna utbyta erfarenheter men även för att mentorskoordinatorerna

4 ska kunna få en helhets bild av hur verksamheten fortlöper. Dessa träffar är mycket viktiga då de ger oss en möjlighet att diskutera verksamheten och hur vi kan utveckla och förbättra den. I och med att vi tilldelades medel från kvalitetsrådet så öppnades en möjlighet att ta in externa resurser vilket ledde till att vi under våreterminen 2010 arrangerade en utbildningsdag med föreläsare från dels GU och dels från Umeå Universitet denna utbildningsdag följdes senare upp med ytterligare en utbildningsdag samt utvärdering av den föregående heldagen, denna gång enbart deltog endast föreläsare från GU. De medel som projektet mottog från kvalitetsrådet har dels gått till bekostnad av utbildningsdagarna och dels till en viss arvodering av mentorskoordinatorerna. Senaste gången saldot kontrollerades fanns det av de mottagna medlen ca kronor kvar (en siffra som dock i nuläget är något lägre eftersom det nyligen genomförts ytterligare en utbildning och utvärderingsträff). Resultat Tanken med mentorsprogrammet är som det nämnts ovan att dels bidra till ökad förståelse för ämnet, förbättrade studieresultat, ökad genomströmning samt att bidra till en förbättrad studiesocial situation för både mentorer och studenter. Om man betraktar detta mål ur ett statistiskt perspektiv så är det främst det första två målen som går att mäta och om man tittar på den statistik som finns tillgänglig är det svårt att utläsa om mentorsverksamheten haft något direkt inverkan på studieresultat och genomströmning. De enda som riktigt går att utläsa och där det är rimligt att anta att mentorsverksamheten har haft någon inverkan är om man tittar på dem som slutfört grundkursen i teoretisk filosofi vårterminen Av de 14 som slutfört kursen, av totalt 51 registrerade på kursen, så har nio deltagit i mentorsverksamheten. I övrigt vore det tämligen spekulativt att dra några direkta slutsatser beträffande mentorsverksamhetens inverkan.

5 Om man däremot ser det hela ur ett mer kvalitativt perspektiv och ser till kommentarer och åsikter som framkommit i samtal med mentorer och adepter så framstår projektet som en formidabel succé. Under de tre terminer mentorsverksamheten pågått så har det i princip varit idel glada minner och verksamheten är mycket uppskattad av både dem som deltagit som studenter och av dem som varit mentorer. Mentorsverksamheten är även väldigt uppskattad av och har ett stort stöd från personalen på institutionen. De kommentarer som kan ses som negativa kommer främst från mentorerna som känt sig osäkra i sin mentorsroll och som har haft svårt att veta hur de ska gå tillväga, samt känt en osäkerhet inför vilka krav och förväntningar som finns på dem. Detta har vi försökt åtgärda genom de utbildningar och utvärderingsträffar vi haft. Nedan följer några kommentarer från fyra studenter som deltog i mentorsverksamheten våren Mentorerna var supertrevliga och hade förståelse för det mesta. De hade inte svar på alla frågor om ämnena men det kan man förstå, filosofi är inte helt lätt. Studie grupperna lede till bra "studiesocial situation" utan tvekan. En möjlighet att ställa frågor och få klarhet i avsnitt man inte riktigt har förstått. Ibland kommer frågorna först i efterhand och då fanns mentorsgruppen där. Det var mycket givande att höra mentorernas formuleringar av filosofiska problem eftersom dessa formuleringar kanske med anledning av att följdfrågor kunde ställas blev levande och dynamiska, vilket på ett ypperligt sätt kompletterade de formuleringar som återfanns i litteraturen (och som åtminstone i någon mening, och givetvis både på gott och ont var statiska). Mentorsträffarna gav möjlighet att träffa mentorer som studerat längre än en själv och ge en positiv bild av vad som väntar en längre fram i studierna. Det visar även att studenterna på institutionen är aktiva i att göra sin studiesituation bättre, och att de värdesätter den kunskap de tillägnar sig under studier på FLoV. Vidare så kan man utan omsvep påstå att mentorsverksamheten inte enbart haft positiv inverkan på dem som läst på grundkursen utan det har i allra högsta grad varit en positiv erfarenhet för de studenter som verkat som mentorer som fått möjlighet att repetera sina kunskaper från tidigare delkurser men också en möjlighet att utveckla nya.

6 Mentorskapet har också gett mentorerna ett studiesocialt forum och en närmare koppling till institutionen. Hur arbetar vi vidare? Mentorsverksamheten fortlöper som tidigare, tanken är att detta med tiden ska bli en självklar del av institutionens verksamhet, en målsättning som sakta men säker håller på att realiseras. Ett tecken på detta är att vi nu tilldelats ett eget rum på institutionen. Det mest aktuella är nu att få igång en fungerande mentorsverksamhet inom ämnet lingvistik och i skrivande stund finns det nu en mentorsgrupp. Vår förhoppning och ambition är att det kommer bli fler till våren. Hur har vi spridit våra lärdomar och hur vill vi sprida dem ytterligare? I mentorsverksamheten ser vi en otroligt stor potential och vi vill såklart och i så stor utsträckning som möjligt informera om vår verksammet och vårt koncept. Det främsta tecknet på spridning är att det instiftats en mentorsgrupp i lingvistik. Hittills så har ordet främst spridits från mun till mun och vi har fått hintar om att andra institutioner vid humanistiska fakulteten är nyfikna på vårt arbete, liknande hintar har även kommit från filosofiska institutionen vid Stockholms universitet samt densamma vid Uppsala universitet. Mentorsverksamheten har även omnämnts i dels i en artikel på humanistens hemsida 3 samt dels i en stor artikel i Jobb & Studiebilagan i Göteborgsposten 4. Hur kan kvalitetsrådet vara ett stöd i det fortsatta arbetet? Som nämnt ovan så ser vi en väldigt stor potential i mentorsverksamheten, detta är ett koncept som är framtaget och utformat av studenter för studenter. Således är det något som institutionen, fakulteten och universitetet bör värna om. Vi vill kunna fortsätta och

7 utveckla och utvidga vårt arbete och vill kunna satsa extra på att hjälpa dem som idag inte slutför sina kurser och som kanske inte känner att de har en självklar plats på institutionen. Vi tror att det är av yttersta vikt att sprida detta till fler institutioner på humanisten då vi antar att det faktorer och den situation som ledde till att mentorsverksamheten instiftades finns på fler institutioner än FLoV. Vi tror även att mentorsverksamheten kan vara något som både kan bidra till att locka fler studenter till humanisten i allmänhet och till FLoV i synnerhet. Därför bör vi ges möjlighet och stöd i att informera om vår verksamhet, ett exempel på där mentorsverksamheten skulle kunna delta och informera är vid utbildningsmässor runt om i landet. Vi vill också att mentorsverksamheten ska kunna bidra till att locka studenter från de grupper som normalt inte läser humaniora. Genom att visa på den nytta och de möjligheter de finns med att läsa humanistiska ämnen. I detta arbete kan kvalitetsrådet bidra med att dels ge oss fortsatt ekonomiskt stöd men också genom att bidra till att vi ytterligare kan utveckla och sprida vår idé. Att ge en komplett redogörelse för vårt arbete är inte helt lätt men jag hopas ni utifrån det som presenterats ovan fått en ganska god bild av det arbete vi utfört. David Solberger Mentorskoordinator