Häckfågelinventering av Ränneslövs ängar, Smedjeån. John Strand, Hushållningssällskapet Halland

Transkript

1 Häckfågelinventering av Ränneslövs ängar, Smedjeån John Strand, Hushållningssällskapet Halland

2 Sammanfattning År 2000 genomfördes en inventering avseende häckfågelfaunan längs en ca 3 km lång sträcka av Smedjeån i södra Halland. Inventeringen var en del av förundersökningarna inför planerade restaureringsåtgärder i området. Åtgärderna genomfördes och omfattade anläggandet av ett 20-tal våtmarker med en total vattenyta på.76 hektar, och ett hävdat våtmarksområde på 38.1 hektar som togs ur produktion. År 2007 återupprepades häckfågelinventeringen för att utröna effekterna av åtgärderna. År 2009 upprepades inventeringen inom projektet Aquarius. Vid detta tillfälle inventerades även en motsvarande sträcka av Menlösabäcken där inga våtmarker anlagts för att ha som ytterligare jämförelsematerial. Här presenteras de senaste inventeringsresultaten som visar på en fortsatt mycket stor effekt av de anlagda våtmarkerna på fågellivet så här 4-6 år efter anläggandet. Effekten av de anlagda våtmarkerna är starkt positiv för fågellivet i området och syns dels om man jämför Smedjeån före och efter våtmarksanläggningen, och dels om man jämför Smedjeån efter våtmarksanläggning med inventeringen av Menlösabäcken. Det var inga större skillnader vad gäller fågelfaunan i Smedjeån (Ränneslövs ängar) mellan denna inventering och den som genomfördes 2007 (då våtmarkerna var anlagda). Den lilla nedgång som noterades kan möjligen beror på att det finns viss tendens till att våtmarkerna och området runt dessa är å gång att växa igen något. Inte bara våtmarksarter gynnades av våtmarksanläggningen utan även arter som inte är direkt knutna till våtmarkerna (d.v.s. arter som inte häckar i dem). Mest notabelt är gruppen svalor samt tornseglare som ökade markant efter våtmarksanläggningen, sannolikt beroende på ökad födotillgång i området. 2

3 Inledning och bakgrund År 2000 genomfördes en häckfågelinventering av en ca 3 kilometer lång sträcka av Smedjeån i södra Halland (Strand 2000). Inventeringen var en del i förarbetet inför en restaurering av å-sträckan. Smedjeån är en av de åar som grävts och rätats ut i slutet på 1800-talet och i början av 1900-talet för att skapa ny åkermark och öka produktionen. Emellertid har återkommande översvämningar i dalgången gjort att blöta områden på senare tid övergetts och lämnats att växa igen, vilket gör att området ansågs vara lämpligt för att restaurera (anlägga våtmarker, återskapa meandring, betade strandängar och korvsjöar). Restaureringen genomfördes under och resulterade i 38.1 hektar våtmarksyta fördelade på drygt 20 olika våtmarker. Den totala permanenta vattenytan är.76 hektar och i övrigt så består området av översilningsängar, fuktig eller blöt gräsmark och temporära våtmarker. Till detta kommer också själva åfåran samt en invallningskanal som också är viktiga fågelhabitat. De anlagda våtmarkerna uppvisar stor variation i storlek, form, vattendjup och släntlutningar. Åtgärderna genomfördes inom LIP-projektet En renare Laholmsbukt. Det flesta förundersökningarna har bekostats av WWF. En ny häckfågelinventering genomfördes våren/försommaren 2007 för att se effekterna av våtmarksanläggningen på fågelfaunan (Strand 2007) års inventering finansierades av Jordbruksverket och Länsstyrelsen i Halland. Resultaten visade på mycket stora positiva effekter med flera nya arter som etablerat sig inkluderande hotade och rödlistade arter (Strand 2007). Det nu aktuella Aquarius-projektet har gjort att det skapats ett utmärkt tillfälle att ytterligare undersöka den långsiktiga effekten av en större samling våtmarker på fågelfaunan. Studien utökades nu också med en inventering av en motsvarande sträcka av Menlösabäcken för att även kunna jämföra med en åsträcka där inga våtmarker anlagts, som komplement till jämförelserna mellan åren före och efter våtmarksanläggningen i Smedjeån vid Ränneslövs ängar. På detta sätt undanröjs eventuella effekter mellan åren som kan påverka resultatet vid före/efter-inventeringar. Metoder Inventeringarna var av typen linjekarteringar, där man går en bestämd sträcka och noterar arter som markeras in på karta. Detta genomfördes 4 gånger under våren/försommaren 2009 för att kunna vara någorlunda säker på revirtäthet, samt för att få med tidiga och sena arter. Inventeringarna påbörjades i gryningen ( ) och avslutades ca Inventeringarna av fåglar i området baserades på sång eller visuella observationer. De aktuella å-sträckorna inventerades vid de 4 tillfällena till fots. De enskilda våtmarkerna längs Smedjeån spanades först av med tubkikare innan jag närmade mig. Häckfåglar bedömdes tillhöra områdets våtmarksekosystem om de påträffades inom ett i genomsnitt 200 m brett område med åfåran i mitten. Överflygande fåglar bedömdes inte direkt tillhöra åns 3

4 ekosystem. Dock finns ett flertal arter som använder området för födosök utan att häcka inom området. Arterna delades in i våtmarksarter, d.v.s. sådana som är direkt knutna till våtmarker, och som sannolikt inte skulle häcka i området om inte våtmarkerna funnits, samt övriga arter. Dock är det ju så att flera av arterna som inte direkt är knutna till våtmarker (häckning) trots allt gynnas av våtmarksanläggning. Det kan gälla födosök eller rastplatser under flyttning. Alla observationer delades in i säkra, troliga och möjliga häckare samt övriga. Häckningskriterier som användes var de vedertagna vid atlasinventering, enligt rapportsystemet Svalan, Artdatabanken, SLU. Det är oftast några få av dessa kriterier som står för de flesta observationerna. Till exempel så är spelande/sjungande hanne mycket vanlig i början på säsongen, samt par i lämplig biotop vad gäller änder ffa. Om dessa kriterier observeras på samma lokal vid mer än ett tillfälle förs de automatiskt över till kriterium nr 5, permanent revir. Då har man också gått från en möjlig häckning till en trolig häckning. Dock bör observationerna även tolkas utifrån kunskap om fåglarnas utbredning och ekologi, så att man inte bara utan eftertanke för arter till trolig häckning när de kanske i själva verket endast passerar lokalen på flytt, trots att de setts där vid två tillfällen. Andra kriterier som noterades relativt ofta var upprört varnande beteende. Till exempel hos strandskata och tofsvipa är detta tydligt. Vid inventeringar strävar man efter så höga kriterier som möjligt eftersom det ger större säkerhet. Senare på säsongen så är observationer av bo eller bobesök samt observationer av ungar vanliga, och indikerar säker häckning. Figur 1. Flygfoto över de inventerade åfårorna (rödmarkerade). Överst Smedjeån med de anlagda våtmarkerna vid Ränneslövs ängar (se även figur 2), och underst Menlösabäcken som kommer från sydost och ansluter Smedjeån ca 500 m öster om Smedjebron. 4

5 Figur 2. De anlagda våtmarkerna vid Ränneslövs ängar med storleksangivelser. De anlades Resultat och diskussion Anläggningen av våtmarker av olika slag längs Smedjeån har uppenbarligen haft stor betydelse för fågelfaunan. Det är kanske, generellt sett, inte så uppseendeväckande att artantalet ökar när nya biotoper skapas, men det är dock stimulerande att naturvårdsåtgärder får en sådan omedelbar och stark effekt. Eftersom det trots allt dessutom fanns en del våtmarksbiotoper vid Ränneslövs ängar (smådammar, märgelhål, kanaler samt själva ån) innan åtgärderna (våtmarksanläggningar) genomfördes är det extra glädjande att resultatet blir så synnerligen påtagligt. För det är ju givetvis så att om en våtmark anläggs på åkermark i odlingslandskapet där det tidigare inte funnits vatten, så är det i princip en given förutsättning att artantalet ökar. Situationen vid Ränneslövs ängar var lite annorlunda med extensiv brukning och delar av området hade lämnats orört (ffa på norra sidan), medan delar har betats (ffa på södra sidan). Att effekterna av våtmarksanläggning blir så starkt positiva på fågelfaunan är mycket glädjande. De positiva effekterna kan också ses som ett argument för att hävden är synnerligen viktig. Innan åtgärderna genomfördes var hela området i ett tillstånd av stark igenväxning av framför allt rörflen, och vass. Efter våtmarksanläggningarna har hävden följt med som skötselkrav, varför hela området har påverkats positivt. Flera arter som häckar i anslutning till våtmarkerna, gynnas av detta, som t.ex. tofsvipa, storspov, strandskata, gulärla, 5

6 ängspiplärka och sånglärka. Dock ses tendenser till minskad hävd sedan 2007 då den senaste inventeringen gjordes, och det vore beklagligt om våtmarkerna och fuktängarna tillåts växa igen. Effekten av de anlagda våtmarkerna syns dels om man jämför Smedjeån före och efter våtmarksankläggningen och dels om man jämför Smedjeån efter våtmarksanläggning med inventeringen av Menlösabäcken. 70 Totalt antal arter Smedjeån 2000 Smedjeån 2007 Smedjeån 2009 Menlösabäcken 2009 Figur 3. Totalt antal arter observerade vid de olika inventeringarna. Vad gäller det totala artantalet ses i figur 3 att det dels ökade i Smedjeån (Ränneslövs ängar) efter våtmarksanläggningarna, och dels att artantalet längs Menlösabäcken är betydligt lägre även om man jämför med Smedjeån före våtmarksanläggningarna. Detta beror sannolikt på att det fanns betydligt större variation i biotoper vid Ränneslövs ängar redan innan våtmarksanläggning, med exempelvis en del vatten och mer extensiv odling. Det syns också om man tittar på det totala antalet våtmarksarter för de olika sträckorna och olika inventeringsåren (figur 4) I figur 3 syns också tendens till en minskning i artantal vid Ränneslövs ängar mellan de båda inventeringar som gjorts efter våtmarksanläggningen. Även om det är en liten minskning och kan bero på mellanårsvariation är det en indikation på att det möjligen är problem med igenväxning och minskad hävd. 6

7 30 Antal våtmarksarter Smedjeån 2000 Smedjeån 2007 Smedjeån 2009 Menlösabäcken 2009 Figur 4. Antal våtmarksarter observerade vid de olika inventeringarna. Antal häckande arter Smedjeån 2000 Smedjeån 2007 Smedjeån 2009 Menlösabäcken 2009 Figur 5. Antal häckande arter totalt (både våtmarksarter och landarter) vid de olika inventeringarna. Antalet häckande arter är ju naturligt lägre för alla områden jämfört med totala antalet arter, eftersom fler arter använder områdena enbart för födosök till exempel. Samma mönster syns dock vad gäller skillnader mellan de olika områdena och olika inventeringstillfällen, såväl vad gäller totala antalet häckande arter (figur 5) och antalet häckande våtmarksarter (figur 6). 7

8 25 Antal häckande våtmarksarter Smedjeån 2000 Smedjeån 2007 Smedjeån 2009 Menlösabäcken 2009 Figur 6. Antal häckande våtmarksarter vid de olika inventeringarna. I Menlösabäcken återfanns bara 3 våtmarksarter som troliga eller säkra häckare, och det var sothöna, gräsand och knipa som återfanns i någon av de fåtal märgelhålor som finns invid bäcken. I övrigt är fågelfaunan längs Menlösabäcken mycket artfattig och enahanda och typisk för stora delar av dagens jordbruksbygd. Där det finns träd och buskage (som längs med Menlösabäcken) häckar till exempel talgoxe, blåmes, ringduva, skata, gulsparv, pilfink, enstaka sånglärkor där det finns skyddszoner och inte så mycket mer. I Smedjeån (Ränneslövs ängar) där det anlagts våtmarker, tillkommer förutom de 20-tal häckande våtmarksarterna även arter som samtliga våra tre arter svalor samt tornseglare, men även arter som sädesärla, stare och rapphöna, som inte är direkt knutna till våtmarker men som antingen födosöker i våtmarksområden eller gynnas av de hävdade gräsmarkerna runt våtmarkerna. Sträckan längs Ränneslövs ängar hyser 3 gånger fler häckande arter jämfört med den lika långa sträckan längs Menlösabäcken, och ca 7 gånger fler häckande våtmarksarter. Det finns nu en tendens till igenväxning av området vid Ränneslövsängar, där vissa våtmarker är igenväxta medan andra fortfarande fungerar bra (se figur 7 för exempel). Det kan vara en förklaring till den lilla minskningen av arter vid den senaste inventeringen jämfört med inventeringen år Det är viktigt att hävden av området, inklusive våtmarkerna inte försvinner eller försämras om området ska fortsätta vara en fin fågellokal framöver. 8

9 Figur 7. Överst en av de anlagda våtmarkerna vid Smedjeån (Ränneslövs ängar) som numera är helt igenväxt med kaveldun. Nederst syns en anlagd våtmark som fortfarande är i ett bra utvecklingsläge vad gäller vegetationen (säv, kaveldun, vass, svalting). Fotograferade vid inventeringen i maj

10 Antal individer 30 Ladusvala Hussvala Backsvala Tornseglare 0 Figur 8. Figuren visar hur de i Sverige häckande arterna av svalor samt tornseglare reagerade på anläggandet av våtmarker längs Smedjeån (Ränneslövs ängar). Svarta staplar visar individantalet vid inventeringarna för våtmarksanläggning. Vita staplar visar individantalet efter våtmarksanläggning. Genomsnitt från 3 inventeringstillfällen. En grupp icke-våtmarksarter som reagerade särskilt tydligt på våtmarksanläggningarna var svalorna och tornseglare. Som ses i figur 8 så ökade individantalet markant efter våtmarksanläggning och backsvala tillkom som ny art i området. Det finns forskning som tidigare visat, vid inventering av andra svalarter i världen, att kolonistorlekarna är positivt korrelerade till förekomsten av vatten i närområdet. Det är ju uppenbarligen så att våtmarker producerar en mängd insekter som är lämplig föda för svalor (flugor och mygg), och tornseglare, ladusvala och hussvala häckar alla på intilliggande gårdar. Var närmsta backsvalekoloni befinner sig har jag dock inte lyckats utreda. Det är svårt att dra några säkra slutsatser om hur våtmarksanläggandet påverkat svalpopulationen i området men mycket tyder på att det är en direkt effekt av ökad födotillgänglighet i området. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan sägas att effekterna av de anlagda våtmarkerna är mycket stora på fågelfaunan, och det gäller även arter som inte är direkt knutna till våtmarker. Dessutom visar återupprepningen av inventeringarna möjligen på en tendens till igenväxning även om

11 fågelfaunan fortfarande är mycket rik. En övergripande genomgång inklusive skötselplaner för området (våtmarker och omkringliggande mark) hade sannolikt varit en bra insats för att bevara och vidareutveckla områdets numera höga naturvärden. Referenser Strand, J Häckfågelfaunan längs Smedjeån ett underlag för restaurering av meanderlopp och strandängar. Hushållningssällskapet Halland. Rapport till WWF. Strand, J. A Inventering av Smedjeån efter våtmarksanläggning. Häckfågelinventering och rapport på uppdrag av Jordbruksverket och Lst i Halland. 11