Geografiska ursprungsbeteckningar: multilateralt register och konsekvenser för handeln

Transkript

1 YTTRANDE Enheten för global handel Dnr Sändlista: Se sidan 37 Utrikesdepartementet/ Enheten för internationell handelspolitik Jordbruksdepartementet/Livsmedelsenheten Geografiska ursprungsbeteckningar: multilateralt register och konsekvenser för handeln UD/Jo-remiss bilagor Svenska intressen Intresse för ett multilateralt register för vin och sprit har framförts av vissa remissinstanser. Ett sådant system anses kunna bidra till information om vilka beteckningar som är globalt skyddade. För att inte för bli kostsamt och administrativt betungande, vilket har stor betydelse för framförallt för u-länderna, bör systemet vara frivilligt och inte bindande. I annat fall kan det indirekt bli ett hinder mot ökad global handel Remissinstanserna har också framfört intresse för en utvidgning av tilläggsskyddet till produkter inom livsmedelssektorn. Det nuvarande tilläggsskyddet för vin och sprit gynnar ensidigt vissa i-länder. En harmonisering bör därför eftersträvas med övriga varuområden, så att möjligheterna att utnyttja detta skydd blir mera jämt fördelade mellan i- och u-länder. Handel Märkning av varor med geografiska ursprungsbeteckningar är vanligast inom livsmedelssektorn. De mest utvecklade systemen finns inom EU och är i huvudsak koncentrerade till varuområdena vin, ost och kött. Storleken av internationell handel med varor som är märkta med geografiska beteckningar kan endast i begränsad utsträckning utläsas av den officiella handelsstatistiken. B O X 680 3, S T O C K H O L M B E S Ö K S A D R E S S : DR O T T N I N G G A T A N 89 T E L E F O N , FAX P O S T G I R O I N T E R N E T : HT T P://W W W. K O M M E R S.SE

2 Yttrande Sida 2(37) EU är dominerande på världsmarknaden för både vin som ost och kan därför antas ha ett starkt inflytande över pris- och normbildningen inom dessa sektorer. EU svarar för ca 60 % av världsproduktionen och ca 40 % av världsexporten av vin. Av EU:s totala vinexport utgörs uppskattningsvis ca tre fjärdedelar av viner med geografiska beteckningar. Andelen av exportvärdet är dock ca 95 %, vilket tyder på ett högre genomsnittspris för viner med geografiska beteckningar. Inom ostsektorn svarar EU för ca 42 % av världsproduktionen och ca 35 % av världsexporten. Exporten av ost med statistiskt identifierbara geografiska beteckningar utgör bara ca 10 % av EU:s hela exportvolym av ost (ca 15 % av exportvärdet). Bara ett fåtal av EU:s geografiskt skyddade beteckningar för ost är dock identifierbara i statistiken. Några särskilda utredningar av de geografiska beteckningarnas betydelse för den internationella handeln finns inte tillgängliga. Ämnet har dock berörts sporadiskt, oftast i samband med utredningar om olika slag av icke-tariffära handelshinder. Två konsumentundersökningar, beträffande ost respektive olivolja, pekar mot att de geografiska beteckningarna har en mycket liten betydelse och att det i stället är andra faktorer som styr konsumenternas val. Geografiska beteckningar kan ha betydande handelspåverkande effekter. Under vissa förutsättningar kan beteckningarna sannolikt betraktas som handelshinder. Exempelvis då registrering som geografisk beteckning aktualiseras för sådana namn som med tiden kommit att betraktas som generiska. Det kan också gälla då man, genom bilaterala avtal, försöker påverka användningen av sådana beteckningar i andra länder. Huvuddelen av de geografiska beteckningar som finns registrerade inom EU uppskattningsvis ca inom vinsektorn och ca 550 inom övrig livsmedelssektor har med stor sannolikhet inte någon betydelse för internationell handel. Dessa beteckningars marknadspåverkan är troligen begränsad till lokal eller regional nivå. U-landsaspekter Ett bibehållet starkare skydd för endast vin och sprit är diskriminerande mot u-länderna. En utvidgning av tilläggsskyddet skulle främst gynna de u-länder som har intressanta varor. Den största fördelen med ett utvidgat tilläggsskydd för u-länderna är förmodligen att andra länder inte kan använda ett geografiskt namn från ett u-land tillsammans med tillägget typ, imitation etc., även om det rätta ursprunget anges.

3 Yttrande Sida 3(37) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Uppdraget Bakgrund Jämförelse mellan geografiska beteckningar och varumärken Multilaterala regler Tidigare internationella konventioner WTO:s TRIPS-avtal TRIPS-avtalets tillämpning i nationell lagstiftning EU:s regler Aktuella författningar Jordbruks- och regionalpolitiska motiv Sveriges nationella bestämmelser EU:s bilaterala avtal Geografiska ursprungsbeteckningar i WTO-förhandlingarn TRIPS-avtalet Multilateralt register Utvidgning av tilläggsskyddet för vin och sprit till andra produkter Jordbruksförhandlingarna Svenska intressen Allmänna synpunkter Multilateralt register Utvidgning av tilläggsskyddet för vin och sprit till andra produkter Kollegiets bedömning Förekomst av geografiska beteckningar inom EU Vinsektorn Övrig livsmedelssektor Omfattningen av handeln med varor som är märkta med geografiska beteckningar Förutsättning för beräkningarna Vin Världsproduktionen av vin Internationell handel med vin EU:s export av vin med geografiska beteckningar Ost Världsproduktionen av ost Internationell handel med ost EU:s export av ost med geografiska beteckningar De geografiska beteckningarnas påverkan på handeln Bakgrund Konsumentpreferenser Attitydundersökningar Överväganden Tidigare studier av de geografiska beteckningarnas handelspåverkan OECD-studien Övriga studier som berört frågan om de geografiska beteckningarnas handelspåverkan Remissinstansernas synpunkter... 31

4 Yttrande Sida 4(37) 12.5 Kollegiets bedömning Effekter på handeln av införandet av ett multilateralt register Effekter på handeln av en utsträckning av tilläggsskyddet för vin och sprit till andra produkter Effekterna på u-länderna Studier och remissvar Kollegiets bedömning... 35

5 Yttrande Sida 5(37) 1. Uppdraget Kommerskollegium har av Utrikes- och Jordbruksdepartementen fått i uppdrag att efter samråd med Livsmedelsverket, Patent- och Registreringsverket (PRV) och Sida analysera effekterna av systemet med geografiska ursprungsbeteckningar och införandet av ett multilateralt register. Redovisning av de svenska intressena har skett efter kontakt med det svenska näringslivet. De företag/organisationer som lämnat remissvar är Kiviks Musteri AB, Livsmedelsföretagen, Svensk Mjölk, Svenskt Näringsliv och V&S Vin & Sprit AB (V&S). Samråds- och remissinstansernas finns i bilagorna Bakgrund Med geografisk ursprungsbeteckning menas en immaterialrättsligt skyddad beteckning på en vara som härrör från ett visst geografiskt område och vars kvalitet är beroende av det geografiska ursprunget. Till skillnad från andra typer av immateriella skydd, t.ex. patent och varumärken, finns ingen gemensam internationell definition av begreppet utan olika länder använder olika benämningar för skydd av beteckningar för geografiskt ursprung. Skälet till att ange en varas geografiska ursprung kan ha två syften. Antingen vill man endast ange var varan är tillverkad. Detta kan bl.a. ha betydelse vid tullklarering (ursprungscertifikat) eller för att tillgodose ett konsumentintresse (ursprungsmärkning). Det kan också vara så att man vill påtala att ursprunget medför en speciell egenskap (geografisk ursprungsbeteckning, varumärke) dels för att skydda konsumenten, dels för att skydda producentens goodwill. Skydd för geografiska beteckningar anges internationellt i huvudsak enligt tre olika benämningar, nämligen: indication of origin som endast anger varans ursprung men inte säger någonting om dess kvalitet eller karaktär, appellation of origin som anger att en produkt härstammar från ett visst land, region eller ort och att dess kvalitet och karaktär helt eller delvis är beroende den geografiska omgivningen tillsammans med de naturliga och mänskliga faktorerna samt geographical indications som anger att en vara har sitt ursprung i en medlems territorium eller i en region eller ort inom detta territorium, om varans egenskaper, rykte eller andra karaktäristiska egenskaper i huvudsak kan hänföras till dess geografiska ursprung. Av de tre beteckningarna har appellation of origin den starkaste kopplingen till det geografiska ursprunget.

6 Yttrande Sida 6(37) 3. Jämförelse mellan geografiska beteckningar och varumärken Trots att både varumärken och geografiska beteckningar kan ge ett högt anseende och ha ett kommersiellt värde finns det stora skillnader mellan dem. Ett varumärke anger att varan har en viss tillverkare medan en geografisk ursprungsbeteckning anger att varan har tillverkats på en viss plats. Dessutom avser ett varumärke något som är ett uttryck för mänsklig kreativitet medan en geografisk ursprungsbeteckning syftar till att ge information om att produkter som omfattas av beteckningen har egenskaper som är mer eller mindre beroende av naturförhållanden och klimat. En vara skyddad av ett varumärke kan ändras av varumärkesinnehavaren vilket inte kan ske med en vara skyddad av en geografisk ursprungsbeteckning. Alla varor tillverkade inom regionen som uppfyller vissa kriterier har rätt att använda den geografiska ursprungsbeteckningen. Skydd för ett varumärke är tidsbegränsat men kan förlängas. Skydd för en geografisk ursprungsbeteckning gäller utan tidsbegränsning så länge den används i ursprungslandet. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar är internationellt mycket svagare än för varumärken. Detta kan bero på att ursprungsbeteckningar baseras på kulturella värden och att utvecklingen av produkter och teknik utvecklats under en lång tradition. De har dock ett betydande värde speciellt då varumärken ofta utvecklats ur dessa och att deras framgång ibland beror på att man lånat beteckningarnas image 1. Till skillnad mot varumärken, som kan skapas utan större restriktioner, är en geografisk ursprungsbeteckning noggrant definierad. Detta kan vara en orsak till att det finns många fler registrerade varumärken än ursprungsbeteckningar. Enligt WIPO:s statistik inkom 1998 mer än 1,6 miljoner ansökningar om skydd för ett varumärke från ett 90-tal länder och mer än 6 miljoner varumärken var redan registrerade. Detta ska jämföras de 766 geografiska ursprungsbeteckningar som finns registrerade under Lissabonavtalet eller med antal skyddade beteckningar inom EU, varifrån systemet har utmynnat. Utöver ca skyddade beteckningar för vin finns i EU ca 500 skyddade beteckningar för övriga varor. Det ekonomiska värdet för båda varumärken och geografiska ursprungsbeteckningar är dock liknande; endast ett fåtal av dem har förmodligen ett mer betydande ekonomiskt värde. 2 1 Mahé, L-P: Environment and quality standards in the WTO 2 International Protection of Geographical Indications and Developing Countries, South Centre, July 2001

7 Yttrande Sida 7(37) 4. Multilaterala regler Tidigare internationella konventioner Att en geografisk ursprungsangivelse (indication of source) kan avse en speciell kvalitet och speciell egenskap som kan behöva skyddas angavs första gången i Pariskonventionen (1883). Någon definition av vad som avsågs gavs inte utan det fastslogs endast att en falsk angivelse om en varas ursprung kunde beivras. Madridavtalet (1891) gick längre och omfattade både falska och vilseledande ursprungsangivelser. Ett mer omfattande skydd kom inte förrän då Lissabonavtalet (1958) slöts och definitionen av begreppet ursprungsbenämning (appellation of origin) tillkom. Avtalet omfattar inte bara vin och sprit och andra livsmedel utan även en rad andra produkter. Enligt avtalet ska en ursprungsbeteckning skyddas i sitt ursprungsland och beteckningen ska registreras i ett internationellt register som administreras av WIPO. 3 Den största betydelsen har Pariskonventionen haft. Avtalet har undertecknats av 160 stater och består av allmänna regler som sedan inkorporerades i TRIPS-avtalet. Madridavtalet, Lissabonavtalet och Stresakonventionen har endast haft en mindre betydelse då de har undertecknats av ett fåtal stater, 33, 19 resp. 7 stycken. Sverige har undertecknat Pariskonventionen och Madridavtalet men inte Lissabonavtalet och Stresakonventionen. WTO:s TRIPS-avtal Avtalet består av minimiregler och det står varje medlem fritt att därutöver skapa strängare bestämmelser. Innebörden av geografisk ursprungsbeteckning (geographical indication) i TRIPS-avtalet skiljer sig från ursprungsbenämningen (appellation of origin) i Lissabonavtalet framförallt genom att ett mera allmänt begrepp för geografiskt namn kan användas. Det behöver inte vara namnet på en geografisk plats och det gäller även symboler. Definitionen innefattar alla varor och rättsliga förfaranden kan inledas om användningen av beteckningen vilseleder eller ger ett felaktigt intryck av att varan har sitt ursprung i ett visst territorium. Som ett resultat av krav från vinproducerande länder i EU i de tidigare förhandlingarna finns ett starkare tilläggskydd för vin och sprit utan ett vilseledandekriterium. Detta innebär bl.a. att även om beteckningen innehåller uttryck såsom slag, typ, stil, efterbildning eller liknande ska användning hindras. Finns likalydande beteckningar för vin ska varje beteckning skyddas och man ska komma överens om hur de i praktiken ska kunna särskiljas. 3 Andra konventioner som också använt beteckningen appellation of origin är Stresakonventionen (1951) angående ursprungsbeteckningar på ostar och Banguiavtalet (1977) vid skapande av OAPI (African Intellectual Property Organization).

8 Yttrande Sida 8(37) Vissa undantag för skydd finns angivna i avtalet. Exempelvis är ett varumärke innehållande en geografisk ursprungsbeteckning som registrerats i god tro eller använts i god tro innan ett land har implementerat avtalet eller innan den geografiska ursprungsbeteckningen fått skydd i sitt ursprungsland inte ogiltigt. Även en beteckning som enligt gängse språkbruk används i ett medlemsland som vedertagen benämning på en vara är undantagen (generisk beteckning). Likaså upphör skyddet för en beteckning om det inte längre används i ursprungslandet. Ett annat undantag gäller beteckningar på vin och sprit som använts i det egna landet i minst 10 år innan TRIPS-avtalet trädde i kraft. I avtalet finns också bestämmelser om att förhandlingar ska inledas dels om upprättande av ett multilateralt system för anmälan (notifiering) och registrering av beteckningar för vin, dels för att utöka det tilläggsskydd som gäller för vin och sprit även till andra produkter. TRIPS-avtalets tillämpning i nationell lagstiftning I TRIPS-avtalet sägs inget om hur de miniminormer som medlemsländerna är skyldiga att tillämpa ska implementeras i nationell lagstiftning. TRIPS-rådets granskning under 2001 av hur skyddet tillämpas i olika medlemsländer visar att det i huvudsak sker på tre sätt, nämligen i marknadsföringslagstiftning, i varumärkeslagstiftningen eller genom ett specialskydd på annat sätt t.ex. i register. 4 Förteckning över vissa WTOländers typ av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar, se bilaga 9. Skydd i marknadsföringslagstiftningen är inte direkt inriktat på geografiska ursprungsbeteckningar men ger skydd genom förbud mot snedvriden konkurrens eller vilseledande marknadsföring. Varumärkeslagstiftningen ger skydd antingen mot registrering eller användning av geografiska ursprungsbeteckningar som varumärken eller mot otillåten användning av beteckning. Det skydd som ges på annat sätt kan avse lagstiftning som speciellt avser skydd för geografiska beteckningar men kan även avse annan lagstiftning, t.ex. lagar om märkning av produkter. Generellt kan dock sägas att skyddet på detta sätt är starkare än det som ges i marknadsförings- och varumärkeslagstiftningen. Det vanligaste sättet att ge skydd är i varumärkeslagstiftningen och då främst mot registrering av geografiska beteckningar som varumärken. Därefter kommer skydd mot snedvriden konkurrens och vilseledande marknadsföring. 4 Jfr WTO IP/C/W/253

9 Yttrande Sida 9(37) 5. EU:s regler 5.1 Aktuella rättsakter Harmoniserade regler om skydd av geografiska ursprungsbeteckningar för jordbruks- och livsmedelsprodukter inom EU kom genom rådets förordning 2081/92 om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel. Dessförinnan hade nationella regelverk funnits sedan länge i de flesta av EU:s medlemsländer. Huvudskälen bakom de nya reglerna på gemenskapsnivå var dels att det ansågs önskvärt att skapa ett mer enhetligt ramverk för att garantera en rättvis konkurrens mellan producenter som använder sig av dessa system, dels att öka produkternas trovärdighet i konsumenternas ögon. I förordningen finns två olika slag av ursprungsbeteckningar: Med geografisk beteckning (geographical indication) menas namnet på en region, en specifik plats eller i undantagsfall ett land som används för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som har ursprung i den regionen, platsen eller landet och som har en specifik kvalitet, rykte eller andra karaktärsdrag som är hänförliga till geografiska ursprunget samt att produktion och/eller tillverkning och/eller beredning äger rum i det definierade geografiska området. Anknytningen till trakten måste finnas för åtminstone ett av de olika stadierna produktion, bearbetning och beredning. Dessutom kan produkten dra nytta av ett gott anseende. Med ursprungsbeteckning (designation of origin) menas namnet på den region, en specifik plats eller i undantagsfall ett land som används för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som har ursprung i den regionen, platsen eller landet, vars kvalitet eller karaktärsdrag väsentligen eller uteslutande beror på en viss geografisk miljö inklusive natur- och mänskliga faktorer, samt att produktion, tillverkning och beredning äger rum i detta geografiska område. Den skyddade ursprungsbeteckningen anger benämningen på en produkt vars produktion, bearbetning och beredning måste äga rum inom ett bestämt geografiskt område och präglas av en erkänd och befäst sakkunskap. En vara med ursprungsbeteckning har således en starkare geografisk anknytning till ett visst område än en vara med geografisk beteckning. I den fortsatta redovisningen används termen geografisk beteckning (ursprungsbeteckning) för att täcka båda ovanstående begrepp.

10 Yttrande Sida 10(37) Inom EU tillämpas skyddet efter ett särskilt ansöknings- och registreringsförfarande och gäller för de produkter som överensstämmer med den produktspecifikation som ansökan avser. Efter att beteckningen registrerats är den skyddad mot varje direkt eller indirekt bruk, imitation eller anspelning m.m. som är ägnad att vilseleda allmänheten om produktens verkliga ursprung. Geografiska beteckningar för vin och sprit har egna förordningar som följer bestämmelserna i TRIPS-avtalet om ett tilläggsskydd för vin och sprit. Inom EU finns ett närstående skydd i rådets förordning 2082/92 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel. Denna förordning ger skydd för produkter som klart skiljer sig från liknande produkter inom samma kategori. Krav för registrering är att produkten antingen måste framställas med hjälp av hävdvunna råmaterial eller kännetecknas av hävdvunnen sammansättning eller ha odlats och/eller förädlats på ett sätt som återspeglar hävdvunnet bruk vad gäller odling och/eller förädling. Beteckningar som anses vara generiska kan inte registreras som geografisk beteckningar men väl få särartsskydd. Svensk Falukorv ansågs vara en generisk beteckning och uppfyllde därför inte kraven för en geografisk beteckning utan fick istället särartsskydd. 5.2 Jordbruks- och regionalpolitiska motiv Att det finns ett samband mellan de nya enhetliga reglerna om skydd av geografiska beteckningar och EU:s jordbruks- och regionalpolitik framgår av ingressen till förordningen. Där kan bl.a. utläsas att de nya reglerna kan ses som ett led i anpassningen av den gemensamma jordbrukspolitiken, att diversifieringen av jordbruksproduktionen ska uppmuntras för att uppnå en bättre balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden och att främjandet av produkter med speciella karaktärsdrag kan vara av betydande värde för landsbygdens ekonomi, särskilt i mindre gynnade eller avlägsna regioner. Dessa mål anses kunna uppnås genom en förbättring av jordbrukarnas inkomster och genom att hålla kvar befolkningen på landsbygden. Även det allt viktigare sambandet med konsumentintressena betonas. Sålunda konstateras att konsumenterna under senare år har fäst allt större vikt vid livsmedlens kvalitet snarare än vid kvantiteten och att det finns en växande efterfrågan på jordbruksprodukter och livsmedel med ett identifierbart geografiskt ursprung.

11 Yttrande Sida 11(37) Resonemanget leder fram till slutsatsen att de system till skydd för jordbruksprodukter och livsmedel som har ett identifierbart geografiskt ursprung och som funnits tidigare i några medlemsländer, har visat sig fördelaktiga för producenterna, vilka har tillförsäkrats högre inkomster som betalning för ansträngningar att förbättra kvaliteten på produkterna. Systemet anses även ha gagnat konsumenterna som kunnat köpa produkter av hög kvalitet och med garantier beträffande produktionsmetod och ursprung. De ekonomiska värden som är en följd av de regionalpolitiska effekterna kan vara betydande. T.ex. genom att produktionen kvarhålls i regionen som därmed också behåller arbetstillfällen. Även priset för råvaran som de lokala producenterna levererar kan vara betydande för en välkänd beteckning. Som exempel är priset för den mjölk som betalas av Parmigiano Reggianos ysterier, som tillverkar den mest kända parmesanosten, 30 % högre än det genomsnittliga mjölkpriset i Italien. Den mjölk som används i produktionen av Parmigiano Reggiano utgör 12 % av den italienska mjölkproduktionen. Parmigiano Reggiano är ca % dyrare än andra parmesanostar såsom Grana Padana Sveriges nationella bestämmelser Sverige skyddar geografiska ursprungsbeteckningar genom marknadsföringslagen (1995:450) där det finns en bestämmelse om skydd mot vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar. Enligt den svenska varumärkeslagen (1960:644) får ett varumärke inte registreras om det uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger bl.a. en varas geografiska ursprung, eftersom märket då anses sakna särskiljningsförmåga. Detta gör att möjligheten att registrera en geografisk beteckning som varumärke är begränsad. Det är också förbjudet att registrera ett varumärke som är ägnat att vilseleda allmänheten beträffande det geografiska ursprunget. I förslag till ny varumärkeslag (SOU 2001:26) föreslås att ett varumärke som innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk beteckning för vin eller sprit inte får registreras om det har annat ursprung oberoende av om det är vilseledande eller inte. PRV har i detta sammanhang förordat att detta även bör gälla andra produkter, såsom jordbruksprodukter och öl, med tanke på att geografiska beteckningar för sådana produkter troligen kommer att få större betydelse för svenskt näringsliv. Geografiska beteckningar på vin och sprit skyddas genom alkohollagen (1994:2046) varav framgår att, med avseende på främmande stat, det vid marknadsföring av alkoholdrycker är förbjudet att använda oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar som vilseleder ursprunget även om beteckningarna inte är vilseledande. 5 Rapport från Ostfrämjandets studieresa till Italien 1998

12 Yttrande Sida 12(37) 7. EU:s bilaterala avtal Eftersom TRIPS-avtalet endast utgörs av miniminormer har många länder kompletterat detta skydd genom bilaterala och regionala avtal, ofta i formen av en förteckning över beteckningar som parterna har överenskommit om att skydda. EU:s geografiska beteckningar för vin skyddas utanför gemenskapen genom bilaterala avtal om ömsesidigt skydd mellan EU och tredje land. Sedan 1970-talet har avtal tecknats med ett flertal länder och omförhandlingar pågår för närvarande med bl.a. Australien och Kanada. Avtalet med USA, som är EU:s största vinimportör, upphörde att gälla 1989 och förhandlingarna är sedan 2001 strandade. Medan EU:s lagstiftning bygger på att platsen där druvorna odlats har den avgörande betydelsen för vinet anser många nya vinländer att det främst är vintillverkaren som avgör vinets karaktär. USA anser att länderna ömsesidigt ska godkänna varandras bestämmelser och att god handelssed ska tillämpas. Vissa andra länder, bl.a. Australien, Nya Zeeland och Chile, har slutit avtal om att ömsesidigt erkänna varandras tillverkningsmetoder av vin. Vid tecknande av bilaterala avtal mellan EU och tredjeland uppstår ofta problem som grundar sig på att EU:s vinproducerande länder vill att tredjeland ska acceptera och anpassa sina beteckningar till EU-lagstiftningen. Ett exempel på EU:s prioriteringar är det avtal som EU och Mexiko träffade I avtalet finns 206 EU-beteckningar som ska skyddas i Mexiko medan det endast finns två mexikanska beteckningar som ska skyddas i EU. I förhandlingarna inför avtalet mellan EU och Sydafrika 1999 var en av huvudfrågorna kravet från EU (Frankrike, Portugal och Spanien) att Sydafrika skulle fasa ut sina beteckningar Oporto eller Porto och Sherry eller Jerez. Resultatet blev en överenskommelse att Sydafrika ska fasa ut beteckningarna under en tidsperiod på mellan fem och tolv år och istället använda beteckningarna Tawny och Ruby. EU:s ståndpunkt är att i avtalen ska fastställas övergångstider i syfte att fasa ut generiska beteckningar i tredjeland, att traditionella begrepp ska skyddas och att erkända oenologiska metoder (tillverkningsmetoder) ska fastslås i förteckningar 6. Förteckning över vissa WTO-länders bilaterala avtal m.m. vari geografiska ursprungsbeteckningar ingår, se bilaga Slutsatser antagna av EU:s jordbruksråd i oktober 2000.

13 Yttrande Sida 13(37) 8. Geografiska ursprungsbeteckningar i WTOförhandlingarna TRIPS-avtalet Multilateralt register Vid ministerkonferensen i Doha bestämdes att förhandlingar ska hållas avseende ett multilateralt system för skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin och sprit. Förhandlingarna ska vara avslutade till den femte ministerkonferensen år Upprättandet av ett multilateralt register har diskuterats i TRIPS-rådet sedan Frågan har drivits av EU som 1998 lämnade ett konkret förslag där man föreslog ett register som inledningsvis endast skulle avse vin och sprit men med intentionen att senare även omfatta andra varor. 7 Ett motförslag lämnades 1999, först av Japan och USA ensamma 8 och senare tillsammans med USA, Japan, Kanada och Chile 9, där man bl.a. underströk att syftet med ett register endast är att förenkla skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar. USA m.fl. menade också att deltagandet i registret ska vara frivilligt, det ska inte innebära ytterligare åliggande, vara enkelt och inte kostsamt för någondera part. EU fick stöd av Ungern och Schweiz. Ungern har lämnat två dokument 10 där man bl.a. stödjer EU:s linje om att systemet ska innefatta en utförlig registreringsmekanism kombinerad med bilaterala konsultationer. Dessutom vill Ungern att ett speciellt tvistlösningssystem ska inrättas. Nya Zeeland har också lämnat ett dokument 11 där man stödjer förslaget från USA m.fl. länder därför att detta liknar det system som redan finns i Nya Zeeland. I maj 2001 presenterade EU två nya dokument innehållande jämförelse mellan förslagen från EU, USA och Ungern 12. USA:s förslag innebär i princip endast att en databas upprättas där länder kan registrera produkter, dock utan legalt skydd eller förslag till tvistlösning. EU anser inte att detta innebär någon förbättring av skyddet utan förordar istället utförliga bestämmelser om registrering och publicering samt möjlighet för andra länder att göra invändningar. 7 IP/C/W/107 (juli 1998) Rev. 1 (juni 2000) 8 IP/C/W/133 (mars 1999) 9 IP/C/W/133/Rev.1 (juli 1999) 10 IP/C/W/234 (dec 2000), IP/C/W/234 (maj 2001) 11 IP/C/W/189 (juni 2000) 12 IP/C/W/259 (maj 2001), IP/C/W/260 (maj 2001)

14 Yttrande Sida 14(37) Många länder har framfört att ett multilateralt register är nödvändigt för att upprätthålla ett skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. De flesta länder anser dock att deltagande i systemet ska vara frivilligt. Inom EU är det endast Frankrike, Italien och Portugal som anser att det ska gälla alla WTO:s medlemsländer Utvidgning av tilläggsskyddet för vin och sprit till andra produkter Vid ministerkonferensen bestämdes också att en utsträckning till andra produkter av det tilläggsskydd som redan gäller för vin och sprit ska diskuteras i TRIPS-rådet. Diskussionerna kan komma att omfatta dels jordbruks- och livsmedelsprodukter, dels andra produkter, t.ex. mattor. Frågan ska behandlas med prioritet och en rapport ska lämnas till WTO:s förhandlingskommitté före utgången av år Frågan om utvidgning av tilläggsskyddet har redan tidigare tagits upp på dagordningen i TRIPS-rådet. Schweiz har tillsammans med Bulgarien, Kuba, Tjeckien, Egypten, Island, Indien, Jamaica, Kenya, Liechtenstein, Mauritius, Nigeria, Pakistan, Slovenien, Sri Lanka, Turkiet och Venezuela lämnat ett dokument 13 där man föreslår att tilläggsskyddet utvidgas till andra produkter än vin och sprit. Man menar att detta inte är en Nord/Syd-fråga utan en rättighet för alla kulturer att skydda sina särprodukter. Tillsammans med Argentina, Australien, Canada, Chile, Guatemala, Nya Zeeland och Paraguay har USA lämnat ett förslag 14 där man hävdar att en utvidgning av tilläggsskyddet inte inryms i gällande bestämmelser utan måste diskuteras i en ny runda. Att ta upp frågan i en ny runda skulle kunna innebära att TRIPS-avtalet rivs upp. Dessutom skulle en sådan utvidgning innebära stora kostnader för den majoritet av WTOmedlemmar som inte redan har en sådan nationell lagstiftning. Flera andra länder, t.ex. Peru och Korea, har lämnat stöd för denna uppfattning. Schweiz har nyligen lämnat ett svar till USA 15 i vilket man, förutom tidigare stöd, nu även stöds av Bangladesh, Georgien och Moldavien. Schweiz framhåller att kostnaderna för en utvidgning är överdrivna samt att med en ökad global handel blir det ännu viktigare att utvidga skyddet. Brasilien har inte tagit ställning till någon sida. Malaysia och Filippinerna (för Asean) menar att en ändring av TRIPS-avtalet erfordras vilket manar till stor försiktighet. EU har länge förhållit sig neutral i dessa diskussioner. Men med syfte att få stöd för sitt huvudintresse, ett multilateralt register, samt för att stödja u-länderna, har man uttalat sig för en utvidgning av tilläggsskyddet till andra produkter. 13 IP/C/W/247/Rev.1 (maj 2001) 14 IP/C/W/289 (juni 2001) 15 IP/C/W308/Rev.1 (oktober 2001)

15 Yttrande Sida 15(37) Jordbruksförhandlingarna Förslag beträffande geografiska ursprungsbeteckningar har, i anslutning till de pågående jordbruksförhandlingarna, lagts av EU, Schweiz, CARI- COM 16, Mauritius och Mexico. EU har i förhandlingarna föreslagit att frågan om skydd av geografiska ursprungsbeteckningar och traditionella produktionsmetoder ska kopplas till frågan om förbättrat marknadstillträde. EU föreslår därför att regler ska införas som 1) garanterar ett effektivt skydd mot missbruk av namn för jordbruksprodukter och livsmedel, 2) skyddar rätten att använda geografiska ursprungsbeteckningar samt 3) garanterar konsumentskydd och rättvis konkurrens genom regler om märkning. Schweiz har en allmän formulering om betydelsen av att skyddet av geografiska beteckningar för ost förbättras och att en samordning kommer till stånd mellan jordbruksförhandlingarna och förhandlingarna i TRIPSrådet i dessa frågor. CARICOM har föreslagit att regler ska utvecklas som gör det möjligt att tillämpa systemet med geografiska beteckningar för produkter av intresse för u-länderna. Mauritius föreslår en utökning av täckningsområdet för de jordbruks- och livsmedelsprodukter som kan skyddas genom geografiska ursprungsbeteckningar. Mexico anser däremot att frågor om geografiska beteckningar, handelsnamn och märkning inte faller inom ramen för förhandlingsmandatet för jordbruksförhandlingarna. 9. Svenska intressen Sverige har för närvarande följande fem produkter som fått skyddade ursprungsbeteckningar inom EU: Sveziaost, Skånsk Spettekaka, Svensk Vodka, Svensk Akvavit och Svensk Punsch. 9.1 Allmänna synpunkter Svenskt Näringsliv anser att EU:s lagstiftning om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar upplevs som svår att tillämpa och att den inte är anpassad till alla EU-länder. Idag är fördelningen av skyddade beteckningar skev inom EU. De sydeuropeiska medlemsländerna har många fler skyddade produkter än de nordeuropeiska länderna. Konsekvenserna av denna sneda tilldelning anses inte vara överblickbara. 16 Medlemmar i den Karibiska samfälligheten

16 Yttrande Sida 16(37) Även Svensk Mjölk anser att EU-lagstiftningen är komplicerad och inte skriven för att passa alla medlemsländer. De flesta produkter som har skyddade benämningar i EU idag härrör från småskalig, regional livsmedelsproduktion. I Sverige m.fl. nordeuropeiska länder har man istället främjat en strukturutveckling inom livsmedelssektorn. De svenska myndigheterna har till och med arbetat för att ta bort nationella produktstandarder och förlitar sig numera helt på internationella standarder. Det finns dock ett stort intresse hos svenska mejeriföretag för att försöka tillämpa EU:s lagstiftning. Det finns emellertid svårigheter eftersom lagstiftningen upplevs att inte stämma överens med den strukturutveckling som skett i Sverige under de senaste 50 åren. Ett stort problem inom EU uppges, enligt Svensk Mjölk, vara tolkningen av vilka beteckningar som är generiska och som tillverkas i flera medlemsländer. Krav har framförts om att kommissionen ska ta fram en förteckning över sådana beteckningar. Ett viktigt exempel som ännu inte är löst, är beteckningen Feta som enligt ett kommissionsbeslut är en skyddad grekisk beteckning. Danmark m.fl. länder har överklagat beslutet därför att man anser att det är en generisk beteckning. Även Sverige har haft tillverkning av Feta. EG-domstolen har återremitterat ärendet till kommissionen som måste fatta ett nytt beslut. Blir Feta en skyddad beteckning finns farhågor om att även Nederländerna kommer att ansöka om att Edam och Gouda, som nu tillverkas i de flesta EU-länderna, ska vara skyddade holländska beteckningar. Kommissionen har under senare år även fattat andra tveksamma beslut. T.ex. är Jaktkorv och Bayerskt öl skyddade beteckningar trots att de idag tillverkas i flera länder. Svensk Mjölk påtalar också att det finns orsak att tro att det finns krafter inom EU som gärna ser att geografiskt skyddade produkter blir särbehandlade. Ett exempel är det marknadsföringsstöd inom EU som årligen utbetalas för åtgärder som är till för att främja generiska produkter. Nyligen genomfördes en översyn av reglerna för stödet och då beslutades det om en ändring som innebär att marknadsföringsstöd kan användas för att främja geografiskt ursprungsskyddade produkter och inte enbart för generiska produkter som var fallet tidigare. Dessutom kan man numera genomföra kampanjer riktade mot tredjeland.

17 Yttrande Sida 17(37) 9.2 Multilateralt register Kollegiet har i yttrande till UD-IH i februari 2000 (bilaga 11) 17 analyserat kommissionens förslag om ett register och även lämnat förslag till svenskt ställningstagande. Kollegiets slutsatser var då att det från svensk sida inte finns något större intresse av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin. Sammantaget framgår av yttrandet att flera myndigheter visserligen ansåg att ett register skulle kunna användas som underlag vid bedömning om en ursprungsbeteckning är oriktig eller vilseledande men att det endast bör ha värde ur bevissynpunkt och att en registrering inte får innebära ett automatiskt skydd för produkten. Utöver vad som sägs i det tidigare yttrandet har i samband med den nu aktuella utredningen följande framförts. PRV är positivt till införandet av ett multilateralt register för vin och sprit då det skulle medföra att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar stärks. Det skulle också innebära att PRV skulle få ett mera fullständigt granskningsunderlag att ta ställning till vid granskningen av registreringshinder för varumärken. För närvarande finns inte någon fullständig information om vilka beteckningar som har skydd i Sverige i enlighet med t.ex. TRIPS-avtalet och EU:s regelverk. Det är dock viktigt att ett system inte får negativa konsekvenser för t.ex. varumärkesinnehavare. V&S uppger att det ibland är oklart vad som är fastställda geografiska ursprungsbeteckningar i tredje land, främst i fråga om vin. Man får lita på producentens uppgifter och det kan vara svårt att få dessa verifierade. Ett multilateralt register skulle därför underlätta för en importör att avgöra om det är fråga om en geografisk ursprungsbeteckning eller inte. Kiviks Musteri AB anser att ett multilateralt register skulle tvinga fram ett klargörande gentemot konsumenterna framförallt inom Sverige. Detta skulle främst beröra de företag som idag tillverkar produkter i Sverige med angivande av att de kommer från en viss region. Idag behöver produkten inte vara tillverkad i den region som ingår i namnet på produkten. 9.3 Utvidgning av tilläggsskyddet för vin och sprit till andra produkter Livsmedelsverket menar att de varuområden som ingår i rådets förordning nr 2081/92, dvs. omfattas av acquis communautaire (gemenskapens regelverk) bör omfattas av ett utvidgat tilläggsskydd. 17 KK dnr

18 Yttrande Sida 18(37) Svenskt Näringsliv anser att det finns ett behov av att skydda produkter som har ett specifikt tillverkningssätt och ett visst ursprung som i de flesta fall innebär större kostnader för tillverkaren, såväl inom livsmedelsområdet som inom andra varukategorier. Svenskt Näringsliv menar emellertid att de eventuella fördelarna för vissa producenter noga måste vägas mot riskerna för missbruk och konkurrensbegränsning. Svenskt Näringsliv ställer sig därför avvaktande till en utvidgning av systemet med geografiska ursprungsbeteckningar. Frågan bör inte heller kopplas till förhandlingarna i WTO om marknadstillträde, exportstöd eller interna stöd. Svensk Mjölk har under senare år arbetat med att värna de typiskt svenska produkterna då deras medlemsföretag är mycket intresserade av hur frågor som rör geografiska ursprungsbeteckningar utvecklar sig. För närvarande rör intresset främst ost. Svecia är den enda svensk ost som har en skyddad geografisk beteckning. Ansökan om särartsskydd för Hushållsost har nyligen godkänts av Livsmedelsverket och skickats till kommissionen. Arbete pågår också för att få fram tillräckliga bevis för att kunna hävda att Herrgård är en ost som endast kan framställas inom Sveriges gränser. Mycket arbete har också lagts på att säkerställa att billigare kopior inte ska kunna marknadsföras under de svenska ostbeteckningarna. Bl.a. är Grevé, Präst och Herrgård numera registrerade EG-varumärken. 9.4 Kollegiets bedömning Den svenska kunskapen om och intresset för geografiska beteckningar är svagt vilket bl.a. har sin förklaring i att Sverige före EU-inträdet inte hade något speciellt skydd för sådana beteckningar. Detta understryks också av det faktum att flera remissinstanser har valt att inte lämna några synpunkter och av de svar som pekar på att systemet inte är anpassat till svenska produktionsförhållanden. Av remissinstansernas svar kan ändå urskiljas ett visst ökat intresse för geografiska beteckningar. Ett multilateralt register för vin och sprit kan bli ett stöd för såväl myndigheter som svenska tillverkare genom att man på ett smidigt sätt får kännedom om vilka beteckningar som är skyddade. Sammantaget med vad som framkom vid kollegiets tidigare utredning anser vi dock att ett sådant register bör vara frivilligt och inte bindande. Något intresse för att utvidga tilläggsskyddet till andra produkter utanför livsmedelssektorn har inte framkommit i samband med remissbehandlingen. Det kan bero på, som tidigare nämnts, att man inte känner till innebörden av en geografisk beteckning och på det svenska näringslivets geografiska struktur.

19 Yttrande Sida 19(37) 10. Förekomst av geografiska beteckningar inom EU Systemet med geografiska ursprungsbeteckningar har inom EU sin huvudsakliga utbredning bland de central- och sydeuropeiska länderna. Inom livsmedelssektorn (med undantag för vinområdet) finns ett system med skyddade beteckningar där prövningen sker centralt för hela EU enligt harmoniserade regler. Systemet inom vinsektorn skiljer sig från livsmedelssektorn i övrigt genom att det visserligen vilar på ett enhetligt regelverk men där prövningen sker på nationell nivå. Listor över godkända geografiska beteckningar som täcker hela EU-området har tillkommit först under senare år i samband med att EU förhandlat med vissa tredje länder om upprättande av frihandelsavtal. Antalet skyddade geografiska beteckningar är också avsevärt större inom vinsektorn än inom den övriga livsmedelssektorn Vinsektorn I nedanstående tabell redovisas förekomsten av skyddade geografiska beteckningar inom vinsektorn fördelat på de viktigaste producentländerna. Redovisningen grundar sig på de inventeringar som gjorts i anslutning till EU:s frihandelsförhandlingar med Sydafrika. Någon fullständig räkning av antalet skyddade beteckningar totalt inom hela EU har - såvitt vi kunnat finna - inte genomförts. De redovisade siffrorna utgör därför grova uppskattningar. Tabell 1: Antal skyddade geografiska beteckningar - vinsektorn Land Totalt (ca) Varav bordsviner/lantviner Tyskland Österrike Spanien Frankrike Italien Grekland Portugal Övriga länder 35 2 Hela EU ca ca 500

20 Yttrande Sida 20(37) Det kan konstateras att systemet med skyddade geografiska beteckningar har en mycket bred förankring och spridning i alla vinproducerande länder inom EU. Totalt finns uppskattningsvis ca skyddade geografiska ursprungsbeteckningar inom vinsektorn i EU-länderna. Som framgår av tabellen varierar dock förekomsten starkt mellan enskilda medlemsländer, vilket kan förklaras av att de nationella traditionerna varierar starkt från land till land. Systemet med geografiska ursprungsbeteckningar för vin är särskilt utbrett i de centraleuropeiska länderna och i Spanien. Enbart i Tyskland och Österrike finns grovt uppskattat ca skyddade ursprungsbeteckningar, vilka benämns efter de geografiska enheterna. De minsta geografiska enheterna som har fått skyddade beteckningar utgörs såväl i Tyskland som i Österrike av kommuner och kommundelar. Det säger sig självt att merparten av de ca geografiska beteckningarna för vin inom EU var för sig inte rimligen kan ha någon större betydelse för vare sig världshandeln med vin eller ens för huvuddelen av den EU-interna vinhandeln. Lokalt och/eller regionalt inom respektive land är det däremot troligt att beteckningarna kan spela en viss roll. Denna slutsats gäller givetvis inte allmänt välkända begrepp som t.ex. Bordeaux, Bourgogne, Champagne, Rioja, Mosel etc. som med all säkerhet har en mycket stor marknadspåverkan, även internationellt. Denna marknadspåverkan är då sannolikt begränsad till vissa traditionella och väl inarbetade beteckningar och varumärken Övrig livsmedelssektor Nedanstående tabeller visar förekomsten av skyddade geografiska beteckningar fördelat på de viktigaste EU-länderna, dels per land, dels per varuområde för den övriga livsmedelssektorn. Tabell 2: Antal skyddade geografiska beteckningar per land: övrig livsmedelssektor (utom vin) Land Antal beteckningar Frankrike 123 Italien 110 Portugal 78 Grekland 75 Tyskland 58 Spanien 52 UK 25

21 Yttrande Sida 21(37) Övriga länder 31 Hela EU 552 Tabell 3: Antal skyddade geografiska beteckningar per varuområde: övrig livsmedelssektor Varuområde Antal beteckningar Ostar 143 Kött och köttprodukter 140 Frukt och grönsaker 103 Oljor och fetter 66 Drycker 53 Övriga varuområden 47 Hela EU 552 Den översta tabellen visar att sex av EU:s 15 medlemsländer utnyttjar 496 av totalt ca 550 skyddade beteckningar, dvs. 90 % av samtliga skyddade beteckningar inom EU. Frankrike och Italien intar tätpositionen, men övriga sydländer samt Tyskland är också flitiga användare av detta system. Vissa skillnader mellan medlemsländerna kan dock konstateras vad gäller tyngdpunkten på varuområdena. Frankrike, Italien och Portugal har ett stort antal skyddade beteckningar inom ost- och köttsektorerna, Grekland inom ostsektorn. De skyddade beteckningarna inom områdena frukt och grönt samt oljor och fetter är av naturliga skäl koncentrerade till Medelhavsländerna. Tyskland skiljer sig från de övriga länderna genom den starka koncentrationen till dryckesvaruområdet (öl och mineralvatten). Bland Frankrikes totalt 47 skyddade beteckningar för färskt kött hänför sig inte mindre än 32 till fågelköttsektorn, där samtliga beteckningar innehåller ett geografiskt namn (volailles de Bretagne, volaille de la Champagne, volailles de Normandie, etc.). Tyskland skyddar på motsvarande sätt 31 olika sorters mineralvatten. Det är sannolikt att t.ex. Frankrikes 32 skyddade beteckningar av fågelkött och Tysklands 31 skyddade beteckningar av mineralvatten säkert kan spela en viss roll lokalt och/eller regionalt i respektive länder, men det är mycket tveksamt om beteckningarna har någon betydelse överhuvudtaget utanför den egna regionens eller det egna landets gränser.

22 Yttrande Sida 22(37) 11.Omfattningen av handeln med varor som är märkta med geografiska beteckningar 11.1 Förutsättning för beräkningarna Varor som är märkta med geografiska ursprungsbeteckningar särredovisas normalt inte i den statistiska varuförteckningen, vilken ligger till grund för uppgifterna i handelsstatistiken. Undantag gäller främst i fråga om vin, där en särredovisning sker som möjliggör viss begränsad uppdelning. Det är också inom denna sektor som bruket av geografiska ursprungsangivelser har de längsta traditionerna. Inom livsmedelssektorn i övrigt förekommer en viss särredovisning av ostar (vissa sorter), dock i betydligt mindre omfattning än för vinområdet. Inom andra delar av livsmedelssektorn samt inom övriga sektorer sker ingen statistisk redovisning av handeln med varor märkta med geografiska ursprungsbeteckningar. Av denna anledning saknas möjligheter att utifrån den officiella handelsstatistiken redovisa storleken av handeln med varor som är märkta på detta sätt, annat än i mycket begränsad omfattning. Det har heller inte kunnat konstateras om det i annat sammanhang genomförts någon särskild kartläggning av omfattningen av denna handel. Överhuvudtaget saknas utredningar och analyser av de handelsmässiga konsekvenserna av bruket av geografiska beteckningar. De analyser och redovisningar som gjorts på området behandlar i första hand de konkurrens- och immaterialrättsliga aspekterna - och inte handelseffekterna. Dock kan nämnas en studie som genomfördes av OECD år 2000 och som tar upp de ekonomiska och juridiska aspekterna. 18 Inte heller i denna utredning görs dock någon analys av de handelsmässiga effekterna. På grund av bristen på handelsstatistiska data begränsas därför den följande redovisningen av handeln till två varuområden; vin och ost. Det bör framhållas att redovisningen - även för dessa varuområden - vilar på ett mycket osäkert underlag. I synnerhet gäller detta i fråga om ostsektorn Vin Världsproduktionen av vin Världsproduktionen av vin uppgick enligt FAO år 2000 till ca 29,4 miljoner ton. Av denna produktion svarade EU-länderna för ca 18,4 miljoner ton, dvs. drygt 60 % av världsproduktionen. Den del av världsproduktionen som inte sker inom EU-länderna är dock splittrad på ett 50-tal länder. EU:s dominans på världsmarknaden för vin är således mycket stor. De dominerande producentländerna inom EU är Frankrike (6,0 milj. ton), Italien (5,8 milj. ton), Spanien (4,2 milj. ton) samt Tyskland (1,1 milj. ton). 18 OECD 2000: Appelations of Origin and Geographical Indications in OECD Member Countries: Economic and Legal Implications

23 Yttrande Sida 23(37) Bland övriga viktigare producentländer utanför EU kan nämnas USA (2,5 milj. ton), Argentina (1,3 milj. ton), Sydafrika (1,1 milj. ton), Australien ( ton) och Chile ( ton). EU:s kandidatländer svarar för en sammanlagd produktion av ca 1,4 milj. ton. Bland dessa länder intar Rumänien ( ton) och Ungern ( ton) en dominerande roll. Den kommande utvidgningen av EU kommer således att ytterligare förstärka EU:s dominans på den internationella vinmarknaden Internationell handel med vin EU dominerar även den internationella handeln med vin. Omfattningen av världsexporten kan - baserat på 1999 års siffror - beräknas uppgå till storleksordningen 2,7 milj. ton/år (exklusive EU-intern handel). Detta innebär att uppskattningsvis knappt 10 % av världsproduktionen av vin handlas med i internationell handel. Exporten från EU (till länder utanför unionen) uppgick samtidigt, enligt FAO, till ca 1,1 milj. ton, dvs. ca 40 % av den totala världsexporten av vin. Detta motsvarade dock bara ca 6 % av EU:s totala vinproduktion. Andra betydande exportörer av vin är Australien med ca ton vilket motsvarar ca 50 % av landets produktion och ca 15% av världsexporten, USA med ton (ca 10 % av såväl den egna produktionen som av världsexporten) samt Chile med en export av ton (ca 35% av den egna produktionen och 9% av världsexporten). Bland övriga exportörsländer kan nämnas Argentina med ca ton, Ungern med ca ton samt Sydafrika med ca ton. EU intar även - kanske inte lika självklart - en tätposition som importör av vin. EU:s sammanlagda import av vin (exklusive den EU-interna handeln) uppgick 1999, enligt FAO:s statistik, till ca ton, vilket gör EU även till världens största vinimportör. Övriga viktiga importländer är USA ( ton), Schweiz ( ton), Canada ( ton) och Japan ( ton). EU:s dominans inom såväl vinproduktionen som den internationella handeln med vin är således mycket betydande. Med uppskattningsvis ca 60 % av världsproduktionen och ca 40 % av världsexporten i sina händer får EU också stor betydelse för såväl prisbildning som normbildning på marknaden. Som framgår av de ovan redovisade siffrorna har dock, för enskilda länder som t.ex. Australien och Chile, exporten en avsevärt större relativ betydelse för produktionen än vad exporten har för produktionen inom EU. EU:s roll som pris- och normbildare på marknaden förstärks dessutom av den starka position man intar som ledande importör.