Osteoporos Kunskapsunderlag och rekommendationer för Sverige. Osteoporos 2008

Transkript

1 Osteoporos 2008 Kunskapsunderlag och rekommendationer för Sverige Osteoporos

2 Innehåll Författarnamn i alfabetisk ordning... 6 Förord... 7 Sverker Ljunghall Epidemiologi och... 8 Dan Mellström Utredning av osteoporos Maria Sääf, Östen Ljunggren Bentäthetsmätning - diagnostik av osteoporos Hans Mallmin Manlig osteoporos Peter Gillberg, Anna G. Nilsson Sekundär osteoporos Ylva Pernow, Angelica Lindén Hirschberg, Anna Ramnemark Kortisoninducerad osteoporos Britt-Marie Nyhäll-Wåhlin Genetisk påverkan påbenomsättning och fraktur Andreas Kindmark, Carl-Johan Rubin Fysisk aktivitet,benmassa, fall och frakturer Magnus Karlsson Riskfaktorer och förebyggande åtgärder vid fallolyckor samt träningsråd vid osteoporos Gun-Britt Jarnlo, Ann-Charlotte Grahn Kronhe Vitamin D och kalcium- betydelse för skelettet Göran Toss Behandling med bisfosfonater Mats Palmér Strontiumranelat Ewa Waern Selektivaöstrogenreceptormodulatorer Håkan Sinclair Hormonbehandling efter menopaus effekter på benmassa/frakturrisk samt andra effekter Tord Naessen Behandling av osteoporosmed anabola läkemedel Östen Ljunggren 4

3 Osteoporos 2008 Frakturbehandling Ulrica Bergström, Olle Svensson Hälsoekonomi och osteoporos Fredrik Borgström Svenska Osteoporossällskapets Rekommendationer Åsa Bläckberg, Ann-Charlotte Grahn Kronhed, Gun-Britt Jarnlo, Andreas Kindmark, Håkan Sinclair, Ewa Waern 5

4 Författarnamn i alfabetisk ordning Ulrica Bergström Åsa Bläckberg Fredrik Borgström Peter Gillberg Ann-Charlotte Grahn Kronhed Gun-Britt Jarnlo, Magnus Karlsson Andreas Kindmark Angelica Lindén Hirschberg Hans Mallmin Dan Mellström Anna G Nilsson Britt-Marie Nyhäll-Wåhlin Mats Palmér RehabVäst, Vadstena Vårdcentral Inst. för hälsa, vård och samhälle, avd. för sjukgym, Lunds universitet Ortopediska kliniken, Universitetssjukhuset MAS Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Akademiska Sjukhuset, Uppsala Kvinnokliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm Ortopediska kliniken, Akademiska sjukhuset, Uppsala Osteoporosmottagningen, Geriatriska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg Endokrinologkliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg Reumatologkliniken, Falu lasarett Endokrinologkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge Endokrinologkliniken, Karolinska universitets- Ylva Pernow sjukhuset, Stockholm Anna Ramnemark Umeå Carl-Johan Rubin Akademiska Sjukhuset, Uppsala Håkan Sinclair Borås Olle Svensson hus, Umeå Göran Toss Ewa Waern Ortopedkliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå Mariehems VC, Umeå Medical Management Center, Karolinska Institutet, Stockholm Medicinkliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Rehabiliteringskliniken, Södra Älvsborgs sjukhus, Ortopedkliniken, Norrlands Universitetssjuk- Endokrinsektionen, EMK, US Linköping Geriatriska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal, Göteborg 6

5 Osteoporos 2008 Förord Sverker Ljunghall Ordförande i Svenska Osteoporossällskapet F.d. Professor i medicin, Uppsala Universitet Den svenska befolkningen har stor risk för osteoporos och frakturer till följd av benskörhet. Det finns kunskap och dokumenterad erfarenhet som visar att osteoporos kan begripas och behandlas. Idag kan man i vanligt kliniskt arbete göra värderingar av individens frakturrisk, utreda möjliga, ge prevention och behandling med potenta läkemedel samt följa terapisvaret med markörer och bentäthetsmätningar. Att se till så alla patienter får del av denna utveckling är en angelägen uppgift som inte är vetenskapligt kontroversiell När Läkemedelsverket första gången, för 25 år sedan, gjorde en sammanställning avseende kunskapsläget kring metabola skelettsjukdomar fanns det inte mycket att säga om osteoporos. Möjligen kunde det skönjas ett visst ljus i tunneln; man hade skapat en bild av remodelleringen och det fanns därmed vissa belägg för att frakturbenägenhet inte var en oundviklig följd av åldrandet - men ingen vetenskaplig grund för riktade åtgärder. När Svenska Osteoporossällskapet bildades, för 20 år sedan, var allt arbete med osteoporos fortfarande på försöksstadiet. Ingen bentäthetsmätning i klinisk praxis och ingen verksam, dokumenterad, behandling. Som framgår av SOS sammanfattning har man nu goda insikter i mekanismerna bakom osteoporos och lovande resultat med en rad behandlingsformer. De preparat som man hittills har använt har dock som regel börjat utvecklas med inrikting på andra sjukdomar, ofta för mycket länge sedan. Med de nya kunskaperna om epidemiologi, genetik, molekylära och cellulära skeenden i benvävnaden kan man hoppas att utvecklingen av nya specifika läkemedel skall ta fart. Osteoporos är ett fascinerande forskningsfält och det är ett allvarligt missförstånd om man tror att all kunskap och information är isolerad till skelettet. Tvärtom är skeendena i benvävnaden nära sammankopplade med en rad generella system och har implikationer långt utanför benstommen och dess hållfasthet. When you understand bone, you understand life. Det är därför angeläget att forskare inom fältet har en bred kunskap och ingående samarbeten med andra experter. På samma sätt måste den behandlande läkaren vara väl uppdaterad och inte hemfalla till en statisk syn med halvgamla sanningar som stöd. Den här sammanställningen ger en god översikt och anbefalles varmt. På ett kvarts sekel har det onekligen skett en del framsteg, men fortfarande återstår mycket att förstå. Är dagens uppfattning om remodelleringen korrekt, och vilka nya reglersystem finns det utrymme för? Varför har vi i Norden, med kanske den bästa hälsan i övrigt, den högsta frakturincidensen? Vad medierar sambanden mellan osteoporos och annan morbiditet, och gör osteoporos till en så stark oberoende riskfaktor för död? Vilket är optimalt vitamin D status, och hur skall det tillgodoses? Vilka kausala samband finns mellan könshormoner och frakturbenägenheten och finns det en behandling som är tillräckligt benspecifik för att inte ge oönskade sidoeffekter på andra organ? Vad med andra anabola, endogent frisatta, hormoner? Alla dessa frågor är bara axplock och ytliga exempel på hur vi står vid kanten på forskningsfältet. Det skall bli intressant att följa fortsättningen. 7

6 Svenska Osteoporossällskapets Rekommendationer Pågående eller planerad peroral kortisonbehandling >3 månader hos kvinnor och män Fraktur Ej fraktur DXA DXA Oavsett T-score T-score < -1 SD T-score > -1 SD 1 2 Ca och D-vitamin Ca och D-vitamin Ca och D-vitamin 3 Substituera hypogonadism Substituera hypogonadism Substituera hypogonadism 4 Bisfosfonater Överväg bisfosfonater Avvakta bisfosfonater Ny DXA om 0,5-1 år 182

7 Postmenopausal kvinna utan lågenergifraktur Osteoporos 2008 > 70 år + 1 övrig riskfaktor < 70 år + minst 2 övriga DXA T-score <-2,5 SD -2,5 SD > T-score < -1 SD T-score > -1 SD 1 2 Överväg antiresorptiv behandling + Ca och D-vitamin Ny DXA om 2 år 183

8 Svenska Osteoporossällskapets Rekommendationer Postmenopausal kvinna med lågenergifraktur DXA Kotkompression T-score <-1 SD Annan osteoporosfraktur T-score <-2 SD Annan osteoporosfraktur -2 SD > T-score < -1 SD + minst 2 andra Annan osteoporosfraktur T-score > -1 SD 1 2 Antiresorptiv behandling + Ca och D-vitamin Överväg antiresorptiv behandling + Ca och D-vitamin Överväg antiresorptiv behandling + Ca och D-vitamin 184

9 Man med lågenergifraktur Osteoporos 2008 DXA T-score <-2.5 SD 1 2 Substituera hypogonadism 3 Överväg antiresorptiv behandling + Ca och D-vitamin 185

10