Samsjuklighet och integrerat stöd

Transkript

1 Samsjuklighet och integrerat stöd vid psykiatrisk/neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och beroendeproblematik ϕ Utbildning Till Rättspsykiatriska regionkliniken Vadstena, PUZZEL- projektet I-nod, delprojekt: Samordning kriminalvård, rättspsykiatri och beroendevård Anna Maria Lindblom Stellan Jeppsson

2

3 Samsjuklighet och integrerat stöd Beroendeproblematik och psykisk ohälsa är begrepp som inte är alldeles klara. I vardagslivet reder vi oss som regel bra utan att exakt definiera de begrepp som vi använder oss av. Vi har ofta en slags underliggande gemensam förståelse för olika begrepps betydelse och vi förstår varandra någorlunda bra. I forsknings- och behandlingssammanhang råder inte alltid denna samsyn. Olika forskningsdiscipliner kan studera ett fenomen utifrån helt olika utgångspunkter. Forskare i skilda discipliner brukar dessutom sätta en ära i att skapa sin särskilda terminologi. Beroendeproblematik är ett tvärvetenskapligt forsknings- och verksamhetsfält som involverar socialarbetare, psykologer, medicinare, pedagoger m.fl. men där den tvärvetenskapliga förståelsen och det tvärvetenskapliga samarbetet inte alltid har fungerat bra. Idag talar vi om samsjuklighet (comorbidity) när det gäller personer med samtidig beroende och psykisk eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. När är den psykiska ohälsan av sådan art att den blir föremål för behandling? Hur sjuk måste man egentligen vara för att få hjälp? Frågan om vilka som skall anses ha missbruksproblem är inte heller alldeles enkel att besvara. Hur ofta och hur mycket måste man använda alkohol eller droger för att få en beroenderelaterad diagnos? Och när har man rätt att få hjälp? Vad händer om man har flera svårigheter samtidigt? Sveriges kommuner har enligt socialtjänstlagen huvudansvaret för behandling, stöd och hjälp till personer med missbruksproblematik. De ansvarar också för förebyggande insatser, försörjning och boende. Landstinget ansvarar för medicinsk/ psykiatrisk behandling, alltså diagnostik, abstinensbehandling och läkemedelsbehandling, liksom psykiatrisk rehabilitering. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär svårigheter som inte syns utanpå men som ofta påverkar uppmärksamhet, koncentration och reaktioner. Hur man är i mötet med andra, hur lätt eller svårt man har att lära sig samt hur man klarar vissa rörelser. Vad det innebär att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är olika från person till person. Hur stora svårigheter individen har beror mycket på krav och förväntningar från omgivningen. Vardagslivet brukar bli mer hanterbart för dessa personer när omgivningen har en förståelse och kunskap om vad man har svårt eller lätt för, samt i vilka situationer man kan behöva stöd. Alla människor kan ha svårt att koncentrera sig, att förstå andra eller t ex behöva många påminnelser i vissa situationer. En funktionsnedsättning innebär att svårigheterna är så stora att individen får problem i sitt vardagsliv. Till exempel att man inte klarar skolan, blir väldigt trött av att sortera intryck eller inte kan styra över vissa ljud och rörelser. För personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning handlar det ofta om att de möter en omgivning som inte är anpassad efter hur individen fungerar. I dagens samhälle finns det ökande krav på att vi alla kan följa samhälleliga normer och fungera tillsammans med andra. En gemensam grundsyn ger goda förutsättningar för målgruppen personer med samsjuklighet att få ta del av vård, stöd och behandling som de är i behov av

4 Pedagogiska utgångspunkter Utbildningen har sin förankring i den pedagogiska grundsyn som utmärker IKMs verksamhet. (IKM = Institutet för kunskap och metodutveckling inom ungdoms- och missbruksvården vid Linnéuniversitetet Växjö). Utgångspunkten är den diskussion om yrkeskunskapens natur, som förts sedan 1980-talet. Diskussionen har handlat om vetenskaplig kunskapstradition kontra praktisk kunskapstradition. Man menar att det finns en speciell sorts kunskap förvärvad genom praktik, egen erfarenhet och övning, vilken är central inom till exempel vård, behandling, socialt arbete och praktisk pedagogik. Den kunskap som skapas genom övning och personlig erfarenhet har kallats för tyst eller dold kunskap. Man talar ibland också om påståendekunskap (= teoretisk kunskap eller kunskap som kan uttryckas i form av påståenden) och förtrogenhetskunskap (= förtrogenhet med olika fenomen, vilket är svårare att uttrycka i form av påståenden). Förtrogenhetskunskapen är ofta tyst. Men det är ibland svårt att skilja mellan kunskap som fungerar tyst och fördomar som fungerar tyst. Mänsklig kunskap utvecklas genom kritisk reflektion över den tysta kunskapen. Tyst kunskap som inte utsätts för kritisk reflektion kan leda in i det som Bertil Rolf (1992) kallar förtrogenhetsfällan som är förtrogenhetskunskapens baksida. Det vill säga, man blir förtrogen med en verksamhet som mer eller mindre baseras på falska föreställningar. Man kör på i gamla hjulspår eller litar blint på intuitionen. I diskussionen om tyst kunskap (eng: tacit knowledge) har Donald Schön (1983 och 1987) svarat för ett par centrala arbeten. Han myntade uttrycket den reflekterande praktikern (the reflective practitioner). Det är en person som är en forskare i praktiken, som reflekterar över de fenomen han möter och över sina tidigare tolkningar som legat implicit i handlandet. Bengt Molander (1993) menar att fakta och påståenden blir kunskap först när man använder dem i praktiken och talar i det här sammanhanget om kunskap i handling. Enkelt uttryckt: det viktigaste är inte att kunna svara rätt, utan att kunna handla rätt. Det är ingen poäng att t.ex. behandlaren kan en massa om teorier och metoder, om hon/han inte samtidigt kan använda kunskapen på ett adekvat sätt i kontakterna med patienterna/klienterna. Sammanfattningsvis handlar utbildning enligt det skisserade synsättet om att integrera teori och praktik på ett fruktbart sätt. Kunskapsutveckling är en fråga om att låta erfarenhetsbaserad kunskap och teoretisk/generell kunskap prövas och speglas mot varandra. Målet är att utveckla ett reflekterande arbetssätt. Syftet med kursen Kursen syftar till att ge ökad kompetens, kunskap och förståelse när det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning med eller utan beroendeproblematik. Syftet är också att öka förståelsen för andra myndigheters arbete med målgruppen, bättre bedöma och samordna insatser samt förbättra samarbetet med andra vårdgivare.

5 Förväntade läranderesultat Den studerande ska efter genomgången kurs ha kännedom/kunskap om: vanligt förekommande psykiatriska/neuropsykiatriska tillstånd samt bemötande av personer med dessa problem problem vid samtidig psykisk ohälsa och missbruk, samsjuklighet professionellt bemötande av personer med samsjuklighet beroendeproblematik drogkunskap kognitiv funktionsnedsättning och hur det kan påverka den enskildes vardag. etiska dilemman. Schema Varje studietillfälle är mellan kl timmars föreläsning, se nedan som följs av 2 timmars reflektionsgruppsarbete med tillhörande frågeställningar att samtala kring Fika Föreläsning Dricka/fruktpaus Föreläsning Lunch Föreläsning Reflektionsgruppsarbete (fika i samband med reflektionsgruppsarbete) Återsamling och presentationer Innehåll Träff 1: 15-16/ Träff 2: 19-20/ Träff 3: 9-10/ Introduktion till kursen och gemensam presentation - Samsjuklighet vid samtidig psykisk ohälsa och missbruk - Etik och bemötande i vardagens patient och klientarbete - Nationella riktlinjer för missbruks och beroendevård - Alkohol och läkemedelsberoende - Narkotika och narkotikamissbruk

6 Träff 4: 2-3/ Kognitiv funktionsnedsättning och tekniska hjälpmedel - Brukarperspektivet i fokus: Släpp ut mig, släpp ut mig - om patientens ställning och möjlighet till inflytande inom psykiatrin samt visning av hjälpmedel Träff 5: 23-24/ Träff 6: 13-14/ Nätdroger - Drog och alkoholrelaterade komplikationer - Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, ADHD och autismspektrumstörning. Möjligheter, problem och bemötande. - Kursutvärdering Undervisningsformer De undervisningsformer som förekommer är föreläsningar, litteraturstudier samt reflektionsgrupp. Studieanvisningar Kursen bygger på en kombination av aktiva självstudier, reflektionsgrupper och föreläsningar. Föreläsningarna tar upp teoretiska och principiella frågor med anknytning till litteraturen. Kursbevis Efter genomgången utbildning erhålls kursbevis. För att erhålla kursbevis krävs 80 % närvaro. Ansvarig kursgivare Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik. Lärare Kursansvarig är Anna Maria Lindblom. Medverkande föreläsare är Stellan Jeppsson, Berth Andersson, Malin Elingfors och Carin Aissa Nabseth Utvärdering Kursutvärderingen genomförs vid sista utbildningstillfället. Sammanställningen skickas till uppdragsgivaren.

7 Förslag på kurslitteratur Franck, Johan (2014). Läkemedelsboken. Alkohol riskbruk, missbruk och beroende (s ). Läkemedelsverket, Hartelius, Jonas (2012) Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor. 11:e omarb. Uppl. Svenska Carnegie Institutet, Svenska narkotikapolisföreningen. (64s) Heilig, Markus (2014). Läkemedelsboken, Narkotikaberoende (s ). Läkemedelsverket, Socialstyrelsen (2014). Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård 2014 stöd för styrning och ledning Preliminär version. Ytterligare arbetsmaterial om ca 50 sidor tillkommer (tex. artiklar och åhörarkopior)