Lokalt stödteam - ett samverkansprojekt mellan socialtjänst, primärvård och elevvård med barn 0-5 år och deras föräldrar i centrum

Transkript

1 Rapport från FoU-Norrbotten Rapport nr 30, 2005 V.varvsgatan Luleå Lokalt stödteam - ett samverkansprojekt mellan socialtjänst, primärvård och elevvård med barn 0-5 år och deras föräldrar i centrum Camilla Kjellberg www. founorrbotten.se

2 Förord Det känns som en enorm förmån för mig som utvärderare att få utvärdera ett projekt som blivit permanentat redan innan projektets utgång och som jag dessutom själv varit med i. Rapporten är en dokumentation och utvärdering om hur barn-och familjeenheten genom samverkan hittat en metod att arbeta med föräldrar och barn i ett tidigt skede av en ogynnsam utveckling. Jag vill tacka FoU Norrbotten som gett mig tillgång till handledaren och lektorn Anders Nordlund vid institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet. Jag är också väldigt tacksam till de föräldrar i projektet som trots sin svåra situation ställt upp och låtits sig intervjuas och tillsist all personal inom primärvården som bidragit med sina åsikter om projektet. Boden 2005 Camilla Kjellberg

3 Innehållsförteckning Inledning.1 Bakgrund. 2 Varför samverka?.. 2 Samverkan för vems skull? 2 Tidiga insatser.. 3 Projektet. 5 - Samverkansdokument 6 Intern utvärdering. 7 Datainsamling.. 8 Etiska överväganden 8 Lokalt stödteams förhållningsätt... 9 Salutogent perspektiv 9 Känsla av sammanhang-kasam 9 Mellan makt och hjälp.10 Hur blev verksamheten?.. 12 Familjestöd 12 Social samordnare. 13 Basutredningar. 14 FUNKA. 14 Konsultation till personal.. 15 Familjernas åsikter om projektet 16 Personalens åsikter om projektet..19 Avslutande diskussion.. 21 Referenser.. 24

4 Sammanfattning Vid socialförvaltningen i Boden, Barn- och familjeenheten, har ett treårigt projekt bedrivits för att utveckla samverkan med mödra- och barnhälsovården och skolhälsovården inom kommunen. Syftet med projektet har varit att möta familjer med barn 0-5 år i ett tidigare skede av en ogynnsam utveckling och att skapa en lättgänglig förebyggande verksamhet som bygger på frivillighet. Projektet har gått under arbetsnamn Lokalt stödteam. Projektet har pågått under perioden och har bekostats genom egen finansiering och genom ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Norrbottens län. Lokalt stödteam kan inte ses som ett vetenskapligt forskningsprojekt utan mer som ett utvecklingsprojekt för att kunna uppfylla socialtjänstlagens bestämmelser om att socialtjänsten ska samverka med andra verksamheter i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Resultatet visar att det finns ett ganska stort behov av en öppen och lättillgänglig verksamhet, med tvärprofessionell kompetens, som barnfamiljerna kan söka på eget initiativ. Att verksamheten bedrivits utanför myndighetsutövningens ram och i andra lokaler har varit en hjälp både för personalen och de hjälpsökande familjerna för att tydliggöra syftet med projektet. Trots olikheterna i de samverkande myndigheternas organisation och synsätt så har arbetet i projektgruppen med gemensam samsyn och mål, kunskap om varandras verksamheter, kompetens och yrkesroll gått relativt smidigt. Det finns dock en risk att smidigheten skulle kunna tyda på att verksamheten är personberoende och riskerar att raseras vid personalbyte eller omorganisation inom primärvården, men det är dock för tidigt att dra några sådana slutsatser ännu då projektet just avslutats. Slutligen så kan det konstateras att denna samarbetsmodell har gett barn- och familjeenheten en unik möjlighet att komma in på den förebyggande arenan. Det är inte längre ett problem att få kontakt med familjer med psykosociala svårigheter i ett tidigt skede och för MVC/BVC har det blivit lättare att motivera föräldrar till att ta emot stöd då kontakten är frivillig.

5 Inledning År 2000 genomfördes ett utvecklingsprojekt i Bodens Primärvård. Syftet med projektet var att identifiera behov av förändringar och föreslå åtgärder som skulle bidra till att utveckla den förebyggande verksamheten inom mödra-och barnhälsovården. Vid utgången av projekttiden så lades flera förslag till förändringar fram och ett av dem handlade om att öka samarbetet mellan mödra-och barnhälsovården och andra aktörer i Bodens kommun som berördes av och arbetade för familjernas och barnens välbefinnande. Vägvisande i det förslaget var till stor del medicinska forskningsrådets State of the art dokument från 1999 om barnhälsovårdens betydelse för barns hälsa. För att arbeta hälsobefrämjande för barn och familjer pekade forskningsrådet på vikten av att personalen skulle kunna identifiera utsatthet, ge förebyggande stöd och hjälp samt fullgöra sin anmälningsplikt om så krävs. Samverkan ansågs behövas i organiserad form som fasta team med tät och regelbunden kontakt. Förändringar av problempanoramat motiverade andra sätt att arbeta än de gängse och etablerade. Fokus skulle ändras till ett hälsoperspektiv som innefattade mobilisering av föräldrarnas resurser och tilltro till deras förmåga samt riktade insatser för att stödja barnfamiljer med särskilda behov. Förstärkta nätverk mellan barnhälsovård och primärkommunala strukturer var önskvärda. På mödra- och barnhälsovården i Boden hade man länge stött på svårigheter att på egen hand kunna åstadkomma goda och varaktiga förändringar i arbetet med de utsatta familjerna. På barn- och familjeenheten fanns också bekymmer som handlade om att antalet anmälningar från MVC/BVC alltid varit få trots olika försök till informationsutbyte och kontaktskapande åtgärder. Erfarenheten visade att det var svårt att nå familjer i ett tidigt skede med traditionella stödinsatser som ofta är probleminriktade. Det krävdes en helt ny form av myndighetsövergripande samarbete för att dessa familjer ska få rätt stöd. Denna rapport är en intern utvärdering. Den är processinriktad med ett kvalitativt metodval. Datainsamlingen har gjorts genom enskilda intervjuer med familjer som varit i kontakt med Lokalt stödteam och med personal från den största samverkanspartnern dvs. primärvården. Syftet med rapporten är att fokusera på samverkan och att ge en beskrivning om hur projektet uppfattats av de berörda, både familjerna och samverkanspartnerna. 1

6 Bakgrund Att samverka i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa är något som de flesta barnverksamheter tycker är nödvändigt och vill vidareutveckla. Trots detta har utvecklingen gått långsamt och därför har regeringen och riksdagen sett sig tvungna att lagstifta om samverkan (Socialstyrelsen, 2004). En del i den nya lagstiftningen poängterar samverkan inom området tidiga insatser och betonar att målet är att barnet och föräldern ska få stöd utifrån en helhetssyn. Tidiga insatser har varit ett ledord i projektet och det har varit styrande i valet av samverkanspartners. Varför samverka? Det är inget nytt att samverka över myndighetsgränserna enligt Danermark & Kullberg (1999) men det nya är att det idag är en nödvändig arbetsform. Det finns numera en skyldighet att samverka i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa och detta regleras i lagstiftningen för respektive polis, förskola - skola, socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Denna skyldighet gäller från 1 juli 2003 och regleras i socialtjänstlagen 5 kap 1a. I propositionen 2002/03:53 motiverar man lagändringen på följande sätt: Regeringen är av den uppfattningen att samarbete bör ske på alla samhällsnivåer för att få en bred bas i arbetet. Samverkan ska enligt propositionen ske på såväl individnivå som på övergripande nivåer. Socialtjänstens samarbetspartners förväntas, enligt propositionen, i första hand vara skolan, barnomsorgen, polisen samt hälso- och sjukvården. Samverkan är under stark framväxt och främst då genom familjecentralskonceptet som det nu finns ett hundratal av på olika håll i Sverige enligt föreningen för familjecentraler. Det finns en stark övertygelse om att samverkan ska vara ett medel för att förbättra för familjer i utsatta situationer och att detta ska leda till ökad kompetens och helhetssyn hos personalen. Genom förebyggande arbete och tidiga insatser i samverkan ska stödet kunna sättas in i ett skede när de blir mindre omfattande och kostsamma- både ur ekonomiskt och individuellt perspektiv. Att kunna agera gemensamt i ett tidigt skede av en ogynnsam utveckling har visat sig minska risken för att familjer hamnar i den gråzonen d v s där det är oklart om vilken myndighet som ansvarar för att möta ett visst behov (Socialstyrelsen, 2004). Samverkan för vems skull? Det är uppenbart att samverkan idag uppfattas som något viktigt och angeläget oavsett om vi menar samverkan i projektform, nätverksform 2

7 eller i än mer strukturerad form. Det som är mindre klart är på vilket vis samverkan är bra och vad som menas med framgångsrik samverkan( Nilsson, 2000). Enligt författaren ovan är det viktigt att bestämma vad man vill uppnå med den samverkan som genomförs. Frågor som man bör fundera på är om man vill lösa ett konkret problem, vill man utveckla eller sprida en metod eller vill man utlösa en förändring i den rådande organisationen. Författaren menar att det oftast finns tre tydliga motiv till att samverka: Det etiska motivet. Samverkan som en metod för att minska individens fallande mellan stolarna och därmed minska den enskildes lidande och smärta. Verksamhetsmotivet. Man är beroende av olika aktörers samverkan för att kunna lösa en problemställning. Effektivitetsmotivet. Samverkan är en metod som gör att man kan lösa en uppgift mer kostnadseffektivt. Samverkan ska i första hand gynna klienten. För denne ska samverkan innebära högre livskvalitet då den helhetssyn som samverkan genererar minskar den grå zonen eftersom alla goda krafter kan dra åt samma håll. Samverkan är även positivt för personalen som jobbar med klienten. Man upplever en större arbetstillfredställelse eftersom deras ansträngningar och ambitioner kring klienten ger resultat. Tidiga insatser Det är vanligt att man skiljer på olika nivåer av förebyggande arbete. För att förstå hur och på vilken nivå lokalt stödteam verkar är det viktigt att se skillnaden i det förebyggande arbete som bedrivs inom socialtjänstens myndighetsutövning och det arbete som MVC/BVC gör. Definitionen som används i utvärderingen är hämtad ur Kari Killens bok Barndomen varar i generationer (2000) och vi kan tänka oss insatserna som finns för barn och familjer med hjälp av en pyramid: 3

8 Indikerat Selektivt Primärt Figur 1. Olika nivåer av förebyggande arbete Behovet att tidiga insatser upptäcks ofta i de verksamheter som arbetar primärt förebyggande som MVC/BVC. Primärt förebyggande arbete riktar sig till hela befolkningsgrupper genom att erbjuda hälsoförebyggande insatser. För blivande och nyblivna föräldrar innebär det att de får tillgång till ett basprogram som består av mödravård, föräldrautbildning och barnhälsovård. Dessa primära insatser tillgodoser många familjers behov men långt ifrån allas. De barn vars föräldrar har begynnande psykosociala problem kan få en onödigt tung start i livet om de inte får rätt stöd i tid. Spädbarnsforskningen visar på att en grundläggande orsak till olika sociala problem senare i livet är att den första relationen mellan barn och förälder inte fått möjlighet att utvecklas gynnsamt. Detta citat som beskriver angelägenheten att arbeta förebyggande redan vid barnets födelse är hämtad ur rapporten förebyggande arbete kring barnets födelse ( Allmänna barnhuset, 1993): Barnets inställning till sig själv och omvärlden grundläggs under de första levnadsåren. En sund självkänsla och tillit till omvärlden är en viktig hälsofaktor för barnets framtid Selektivt förebyggande arbete riktar sig mot grupper och individer med särskilda behov. På denna nivå är det viktigt att ha fötterna i det primärt förebyggande arbetet eftersom det här handlar om att göra ett riktat arbete med de riskfamiljer som identifierats på den primära nivån. När varken primärt eller selektivt förebyggande arbete lyckats handlar det om indikerat förebyggande arbete. Målet i toppen på pyramiden är att mildra eller förhindra de konsekvenser som redan uppstått. Det vanliga är någon form av behandling eller rent av skydd för att garantera barnet hjälp. På denna nivå handlar det ofta om olika former av myndighetsutövning. 4

9 Projektet Det är vanligt att det selektivt förebyggande arbetet får stryka på foten när kommun och landsting sparar. Barn- och familjeenheten i Boden har länge försökt att integrera tidigt förebyggande arbete i det ordinarie arbetet men försöken har misslyckats och troligen beror det på svårigheten att kombinera myndighetsutövning med frivilligt stöd i ett tidigt skede. När barnen är små har föräldrarna ofta en stark vilja att allt ska fungera och vara bra och då vill man helt enkelt inte bli utpekad och registrerad som problemfamilj inom socialtjänsten. För MVC/BVC är det ofta ett för stort steg att förmedla sin oro och försöka motivera föräldrarna till mer omfattande stödinsatser. Det finns alltid en risk att barnmorskan eller bvc-sköterskan försämrar sin relation till familjen utan att någon stödinsats kommer till stånd. Dessa svårigheter från båda myndighetssidorna samt resultatet av primärvårdens föregående projekt bidrog till barn- och familjeenhetens tankar om samverkan kring utsatta familjer och genom detta skapades den nya förebyggande insatsen social samordnare. Uppbyggnaden bestod i att etablera en gemensam mötesarena med primärvården och elevvården där familjerna skulle erbjudas den hjälp de själva ville ha utan att behöva genomgå en utredning. Sociala samordnaren blev en socionom, Camilla Kjellberg från barn- och familjeenheten med samma kompetens som en socialsekreterare men utan myndighetsfunktion. Projektledaren har även denna varit socionom från barn- och familjeenheten, Monica Johansson-Helin. De övriga kompetenserna som ingått i arbetsgruppen är en pedagog, Kristina Liljeblad från dagverksamheten för unga mammor FUNKA som tillhör barn- och familjeenheten, skolpsykolog, Urban Andersson (det första 1½ året), specialpedagog först Margot Hermansson det första 1½ året och därefter Elisabeth Sandberg. Från primärvården har det varit en distriktsläkare från Sandens vårdcentral Katarina Enér samt en representant från var och en av kommunens fyra vårdcentraler. Dessa är Elsa-Britta Bergkvist, distriktssköterska på Björknäs vårdcentral, Alice Simonsson, distriktssköterska i Harads, Elisabeth Berg-Engman, barnmorska på Erikslunds vårdcentral och Anita Sjömark-Nordmark, distriktssköterska från Sandens vårdcentral. Arbetsgruppen träffades till en början två förmiddagar i månaden för att diskutera struktur, gemensam samsyn och mål med den samverkan som skulle påbörjas. Tid avsattes för att arbetsgruppen skulle lära känna varann, få kunskap om varandras verksamheter, kompetens och yrkesroll. Information om barnfamiljernas behov och samhällstrender samlades inom det lokala stödteamet och utifrån det utarbetades 5

10 gemensamt arbetsätt och metoder för att på bästa sätt möta de aktuella behoven. I senare delen av projektet minskades gruppträffarna till en gång i månaden. Gruppen ansåg då att de lärt känna varandra bra och att det kändes naturligt att ta upp nya familjer eller andra övergripande diskussioner. Personalen har under hela tiden visat ett stort engagemang på så sätt att de flesta i arbetsgruppen varit angelägna om att närvara vid varje arbetsmöte och varit aktiva och drivande i utvecklingsprocessen. I projektansökan beskrivs följande produktmål: Att genom samverkan i Lokala stödteam möta familjer med barn i förskoleåldern med syfte att identifiera begynnande problem av psykosocial karaktär och därigenom kunna erbjuda psykologiska, sociala och medicinska resurser. Att genom samverkan i ett professionellt nätverk på lokal nivå utreda och initiera stödinsatser för familjer med psykosociala behov och/eller barn med speciella behov, så att remiss till specialistresurser används i rätt omfattning. Att en ny form av stödinsats inom socialtjänsten tillskapas, s k social samordnare som med långsiktigt perspektiv tillsätts som ett stöd till aktuella familjer under barnets första år. Effektmålen i projektansökan har varit: Att familjer med psykosociala problem skall uppleva att de får ett bra anpassat stöd via en gemensam behandlingsplanering i det lokala stödteamet. Att stödet i form av social samordnare blir en adekvat insats för familjer där det förekommer psykosociala problem och som därigenom leder till minskad psykisk hälsa. Ett ökat antal barn får hjälp på basnivå vilket leder till en minskning av antalet remisser till barnsjukvården. Samverkansdokument I september 2003 fanns klara riktlinjer i form av ett styrdokument för arbetsgruppen att tillgå. Dokumentet framtogs av projektledaren och styrgruppen för att tydliggöra ansvarsfördelningen och underlätta samverkan. 6

11 Arbetsgruppen ska verka för: Att öka samarbetet mellan inblandade myndigheter Att träffa familjer med barn 0-5 år och erbjuda dem stöd i form av: Social samordnare för att få hjälp med vardagliga problem som t ex ekonomi, gränssättning, att strukturera vardagen och hjälp vid myndighetskontakter. Pedagogiskt stöd och rekommendationer, för att underlätta för familjer att strukturera barnets vardag och träna upp eventuella svaga sidor samt stärka barnets starka sidor. Att arbeta med friskfaktorer. Att på basnivå utreda barn med misstänkta neuropsykiatriska handikapp. Att dokumentera i barnets BVC journal och att eventuell remiss till specialinstans sker via barnets distriktläkare. Att via befintliga barnverksamheter träffa föräldrar för stöd, information och rådgivning. Att erbjuda FUNKA:s dagverksamhet till småbarnsföräldrar samt en mindre inslussningsgrupp för föräldrar som har svårt att gå direkt in i den löpande verksamheten. Att i FUNKA:s regi erbjuda gruppverksamhet med specialinriktning t.ex. kursen att leva med barn. Intern utvärdering Vid projektets ingång beslutades att en intern utvärdering skulle göras. Formen är aktionsforskning och kännetecknet för denna form är att utvärderaren finns med i det projekt som ska utvärderas som en aktiv aktör i uppbyggnads och förändringsprocessen tillsammans med de övriga i arbetsgruppen. Utvärderaren i projektet är den person som innehaft rollen som den nya stödinsatsen social samordnare. Nackdelen med en intern utvärdering är givetvis objektiviteten. Syftet med utvärderingen är att ge en beskrivning av hur den valda samverkansmetoden fungerat och uppfattats av de berörda, både personal och hjälpsökande. Studien avser att besvara följande frågeställningar: 7

12 1. Har projektet genom samverkan lyckats utveckla det förebyggande området för barnfamiljer med barn 0-5 år i Boden? 2. Har produkt- och effektmålen uppnåtts? 3. Hur har barnfamiljerna upplevt det stöd de fått genom den samverkan som skett i det lokala stödteamet? Datainsamling Datainsamlingen har gjorts dels genom att föra statistik på de familjer som sökt stöd. Detta har skett genom att en arbetsplan upprättats vid varje ny kontakt för att få en uppfattning om vad familjerna vill ha hjälp med. De har vid första kontakten informerats om utvärderingen av projektet och att arbetsplanen förstörs efter att projektet avslutats och utvärderats. Urvalet till intervjuerna har varit familjer som haft tre eller flera kontakter med lokalt stödteam och detta för att de ska ha fått en chans att bilda sig en uppfattning kring det stöd som de erbjudits. Intervjuerna har spelats in på band och sedan skrivits ut i de delar som varit intressanta för frågeställningarna. Det var svårt att få familjerna att ställa upp på bandade intervjuer, många befann sig i en svår livssituation och därför respekterades deras reservation till att närvara vid en intervju. Tio föräldrar har deltagit vid en längre intervju som därefter skrivits ut i de delar som varit intressanta för frågeställningarna. När det gäller personalen så är det representanter från varje vårdcentral utom Harads som blivit intervjuad kring det samarbete som initierats och jag har valt den inriktningen för att de är nyckelpersonerna i den tidiga ingången hos familjerna. Etiska överväganden Personerna som intervjuats, såväl föräldrar som fått stöd, samt personal i primärvården är vid intervjun informerad om undersökningen som är planerad och att de uppgifter som framkommer behandlas konfidentiellt. Materialet har avidentifierats och kan ej härledas till någon enskild individ. Intervjupersonerna informerades om att deltagandet i intervjun var frivilligt och att de dokumenterade uppgifterna om dem kommer att förstöras efter att utvärderingen är klar. 8

13 Lokalt stödteams förhållningsätt Resultatet av projektet har visat att familjer gärna vill ha hjälp tidigt av en ogynnsam utveckling innan de känner sig misslyckade och har fått allt för stora problem i föräldrarollen. Fördelen med detta arbetssätt är att det varit möjligt att stärka de egna friska resurserna hos familjerna som sökt stöd för att ge dem tilltro till sin egen förmåga. Det verkar också ha stor betydelse för familjerna att inte behöva hamna i klientrollen som påminner mycket om att bli styrd och inte kunna påverka sin situation. Utifrån dessa tankar har jag valt att beskriva teorierna kring det salutogena perspektivet, och innebörden i makt-hjälp teorin. Salutogent perspektiv Salutogenes kommer från latinets salus och betyder hälsa. Aaron Antonovsky var israelisk professor i medicinsk sociologi och var den som myntade begreppet. Han menade att man borde fokusera mer på vad som orsakar hälsa än vad som orsakar sjukdom. Det centrala i hans teori är en stark känsla av sammanhang = KASAM som är avgörande för framgångsrik hantering av livets stressorer och hälsans bevarande. De generella motståndsresurserna som pengar, jagstyrka, kulturell stabilitet, socialt stöd mm ger kraft att bekämpa en mängd olika stressorer. Känsla av sammanhang-kasam Antonovsky menade att det finns tre komponenter som är avgörande för vår förmåga att klara av påfrestningar och det är begriplighet: att det som inträffar är förståeligt och upplevs som ordnat strukturerat och tydligt, meningsfullhet: att man har en upplevelse av delaktighet i det som sker i tillvaron, och hanterbarhet: att man har en upplevelse av att ha tillräckliga resurser för att kunna möta olika situationer i livet. KASAM grundläggs i barndomen genom en trygg emotionell anknytning mellan barn och förälder. De personer som arbetar med barn och deras föräldrar professionellt har en viktig roll då de aktivt kan medverka till att stärka en individs känsla av sammanhang. Professor Marianne Cederblad och docent Kjell Hansson vid barn-och ungdomspsykiatriska institutionen vid Lunds universitet har forskat inom den salutogena ramen och kommit fram till flera skyddande faktorer som påverkar människors fysiska hälsa (omvårdaren, 5/98). Dessa faktorer är när det gäller familjen: 9

14 Att hjälpa andra när de behöver det är en skyddande faktor eftersom den tillåter individen utveckla en känsla av egenvärde, självtillit och självständighet. Tillitsfulla och intima relationer, med åtminstone en förälder, har visat sig vara en skyddande faktor. Klart definierade gränser och subsystem innebär att föräldrabarnhierarkin och generationsgränserna är tydliga. Positiv föräldra- barnrelation och betydelsen av en öppen och tillitsfull kommunikation har en salutogen betydelse. Klara regler i hemmet ger förutsägbarhet och har en skyddande effekt. Optimism och framtidstro innebär att man utvecklar en bättre självkänsla och känner sig lyckligare. Om man tror att man kommer att drabbas av färre motgångar och har mer tur än andra så leder det till ett bättre välmående. Inre kontroll, att individen har en upplevelse av att själv kunna påverka och styra utvecklingen av sitt liv. Att tillföra och lyfta fram förmågor, resurser och skyddande faktorer speglar på ett bra sätt det salutogena förhållningsättet. I barnpsykiatrins slutbetänkande tas det upp att det hälsofrämjande perspektivet är en viktig aspekt och citaten nedan speglar sättet att arbeta: Bildligt talat skulle man kunna säga att drunkningsolyckor inte förhindras bara av att man håller barn borta från vatten och bygger stängsel vid flodbrinkar, utan även genom ökad simkunnighet och användning av flytvästar i risksituationer Mellan makt och hjälp En viktig fråga för de hjälpande myndigheterna är hur man ska agera för att stärka en människas självkänsla och tillit till den egna livsprocessen (Skau, 2001). Enligt författarna Lundström & Sunesson (2000) finns det ofta ett mer eller mindre utifrånstyrt tvång med i kontakten med socialtjänsten, vare sig det handlar om pengabrist eller om man tvingas dit pga. misstankar om att ens barn far illa. Socialtjänstens makt över resurser är därför central i relationen till klienten. 10

15 Författarna menar att organisationen inom socialt arbete och främst då socialtjänsten har visat sig svårföränderlig genom åren. Det har länge funnits starka påtryckningar i samhällsdebatten, från lagstiftare och centrala myndigheter om förändringar bort från det åtgärdsorienterade arbetssättet. Kritiken har fokuserat på socialtjänstens problem med att blanda tvång och stöd. De försök som görs för att utveckla nya metoder och verksamheter inom den vanliga socialtjänstens ramar blir vanligen kortlivade eftersom de inte är lagligt tvingade, inte myndighetsutövande och för att de inte tillhör organisationens institutionella kärna. Skau har utformat en modell över makt- och hjälpförhållandet mellan klient och hjälpare: makt A, mycket makt och lite hjälp B, mycket makt och mycket hjälp C, lite hjälp och lite makt D, mycket hjälp och lite makt hjälp Fig 2. Skaus modell över makt- och hjälp förhållandet A. Mycket makt och lite hjälp. Relationen präglas av stor obalans och utan nämnvärd hjälpeffekt. Vissa av socialtjänstens tvångsåtgärder har kritiserats för att vara av denna typ. B. Mycket makt och mycket hjälp. Här råder balans på hög nivå. Det kan t ex röra sig om tvångsmässig behandling av personer med missbruksproblem. C. Lite hjälp och lite makt. Här råder också obalans men på en lägre nivå. Hit kan räknas vissa former av poliklinisk vägledning/rådgivning. D. Mycket hjälp och lite makt. Inom denna aspekt ryms olika former av behandlingserbjudanden/öppenvård. Individen eller gruppen som den offentliga hjälparen möter ska kunna lita på att makt och kontrollmedel inte används. En viktig del i professionen är att förstå sin egen roll och funktion i den offentliga hjälp- och maktapparaten. Skau menar att de professionella hjälparna måste försöka förstå klienternas språk och 11

16 lyssna till deras historia och behov om de vill göra ett bra jobb. Grundläggande för detta tänkande är en tro på att alla människor besitter de nödvändiga resurserna för att lösa sina egna livsproblem och göra det bästa av sina liv. Hjälparens uppgift blir att lägga förhållandena tillrätta så att klienten kan komma i kontakt med sina egna fysiska, psykiska och sociala resurser. Skau hävdar att: detta måste ske i samarbete med klienten och inte över hans/hennes huvud Hur blev verksamheten? Denna del beskriver resultaten av det lokala stödteamets verksamhet. Första delen presenterar fakta om hur verksamheten tagit form och hur de olika delarna i lokalt stödteam använts samt statistik från de tre projektåren. Eftersom verksamheten blivit permanentad och fått en annorlunda form så bröts mätningen för projektet den 31 mars Den andra delen presenterar resultaten från intervjuerna med familjerna samt personalen. Familjestöd Under första projekt året inkom 31 familjer till teamet, 41 familjer under år 2 och 18 familjer under tredje årets första kvartal. Mätningen bröts då projektet permanentades 31 mars I dessa totalt 90 familjer så har det förekommit kring 100 barn som berörts av arbetet i teamet. De flesta familjer 81 stycken har kommit via primärvården och många har varit gravida vid det första besöket med teamet. De övriga nio har aktualiserats via socialsekreterare, familjerådgivning och personligt ombud. Det stöd som stått för den största ökningen i projektet är konsultation till personal inom mödravård och barnhälsovård. Under första projektåret gjordes fyra konsultationer och under andra året hade antalet ökat till 16. Rådgivningssamtal med föräldrar har legat på ett jämt behov om c:a 10 familjer per år. Till rådgivningssamtal räknas samtal om upp till tre tillfällen och det har ofta handlat om att familjen vill bolla en fråga som rör familjesituationen. De flesta har nöjt sig med endast ett samtal. Rådgivningssamtalen har skett både via telefon och genom ett möte då kontaktpersonen på vårdcentralen varit med. Av de familjer som fått insatser från lokalt stödteam under projekttiden har de flesta varit välvilligt inställda till att ta emot stöd direkt. Det motivationsarbete som bedrivits på vårdcentralerna har inte verkat arbetsamt för personalen och det är endast någon enstaka familj 12

17 som avböjt kontakt med lokalt stödteam. Ingen har reagerat negativt på erbjudandet trots att de ändå inte tagit emot stöd. Den reaktion som varit vanligast från familjerna är förvåning och enligt primärvårdens personal berodde det på att familjerna så lätt kunde erbjudas stöd trots tillsynes små problem. Sekretessfrågan har inte varit något problem eftersom ett samarbete skett tillsammans med familjen som i förväg godkänt vilka i teamet som skulle få närvara vid det första mötet. En gemensam arbetsplan upprättades under mötet och fokus lades på föräldrarnas egen problembeskrivning och det stöd som de var beredd att ta emot. I arbetsplanen framgick vem som var ansvarig för det stöd som föräldrarna önskat och när det skulle följas upp. Flera av de intervjuade föräldrarna uttrycker en lättnad då sköterskan eller barnmorskan uppmärksammade problemet och erbjöd stöd istället för att hänvisa till en annan hjälpinstans. De var även nöjda med att kunna boka tid genom sin vårdcentralskontakt och att de även fanns med vid första träffen som ett stöd. De riskfaktorer som identifierats under projekttiden har varit: Ekonomiska svårigheter Svårt att ta myndighetskontakter Relationssvårigheter gentemot barnet eller andra vuxna Gränssättningsproblematik Depressioner Missbruk Inget nätverk att bolla med Problem med sömnvanor och matvanor bland barn Psykiska besvär hos föräldrar Oro för neuropsykiatriska handikapp hos barnet Fysisk sjukdom t ex hjärtinfarkt, ryggproblem, Social samordnare Den nya förebyggande insatsen social samordnare har haft kontakt med ungefär 45 av de aktuella familjerna. Längden på insatsen har varierat från en rådgivningsträff till årslång kontakt. Den genomsnittliga längden på insatsen har varit 3-5 månader och det vanligaste problemen som familjerna önskat hjälp med har varit ekonomiska bekymmer, hjälp i kontakt med andra myndigheter och gränssättning gentemot barnen. Grundtanken med insatsen var att den skulle vara lättillgänglig för familjerna och att de skulle ha möjlighet att återaktualiseras om nya behov uppstod vilket också skett av flertalet familjer, som faktiskt återkommit med nya frågor. Att förlägga insatsen utanför myndighetsutövningen har gett positiv respons från familjerna då de kunnat söka insatsen på eget initiativ utan att behöva genomgå en myndighetsutredning. Utöver detta arbete 13

18 har sociala samordnaren testat intresset hos föräldrarna för att gå i studiecirkel. Temat för cirkeln var att sätta gränser och litteraturen var Bengt Grandelius bok Att sätta gränser, ett villkor för växande. Inbjudan gick ut till alla vårdcentraler och nådde alla föräldrar som kom dit på besök antingen till mödravården eller barnavårdscentralen. Nio föräldrar anmälde sitt intresse och sju av dem genomförde cirkeln som var uppdelad i fem träffar. Litteraturen köptes in av lokalt stödteam och föräldrarna fick låna varsitt exemplar, detta beslutades för att ingen av föräldrarna skulle behöva avstå pga. kostnadsskäl. Vid utvärderingen framkom att deltagarna varit väldigt nöjda och att det varit berikande att få diskutera ett gemensamt bekymmer. Det positiva resultatet genererade i att ytterligare en studiecirkel med samma tema startade upp i Harads men denna gång med specialpedagogen och distriktssköterskan i Harads som ledare. Basutredningar Denna funktion har haft som främsta syfte att barn inte ska behöva utredas av specialinstans om det inte finns behov av det för att barnet ska kunna få bättre hjälp genom t.ex. en diagnos. Lokalt stödteam har haft kontakt med 5-6 familjer där föräldrarna uttryckt oro för att barnen har något neuropsykiatriskt handikapp. De misstankar som legat till grund för föräldrarnas oro har främst varit språkförseningar eller aggressionsutbrott hos barnen. Basutredningen har vanligtvis gjorts av psykologen i teamet som träffat barnet och föräldrarna i olika situationer och miljöer för att få underlag till en bedömning. Ingen av utredningarna har vidareremitterats till t.ex. NEP-enheten trots att något barn konstaterats ha ett neuropsykiatriskt handikapp. Föräldrarna har varit nöjda med att få insatser som anpassad förskoleplats antingen inom den ordinarie förskolan eller genom Lingonet som är en förskoleavdelning anpassad för språkstörningar eller enbart rådgivning kring hur de på bästa sätt möter sitt barn så att tillvaron för dem blir så bra som möjligt. Specialpedagogen har varit behjälplig med att stötta personalen och samordna förskolans resurser för att på bästa sätt möta barnets särskilda behov av träning och pedagogiskt stöd. FUNKA Inom FUNKA har det funnits pedagogiska resurser som varit avsedda att användas till olika gruppverksamheter med specialinriktning och de skulle anpassas utifrån de behov som inkom till lokalt stödteam. Bland annat skulle kursen att leva med barn startas under projekttiden men det visade sig vara svårt att få ihop en grupp och därför kunde ingen sådan verksamhet genomföras. Många av 14

19 föräldrarna som erbjöds gruppverksamhet tackade nej och den främsta anledningen var att det kändes obekvämt eller jobbigt att ingå i en grupp. Däremot visade det sig att det fanns många blivande och nyblivna föräldrar som hade behov av att få stöd kring anknytningen till barnet. Då det inte gick att få en fast grupp så infördes en mindre inslussningsgrupp där man vart efter det fanns intresserade föräldrar kunde få komma in i gruppen. Utifrån detta behov så blev FUNKA:s verksamhet förändrad och en av förskollärarna blev utbildad i spädbarnsmassage för att kunna möta upp den omarbetade verksamheten. Konsultation till personal Det visade sig när projektet startat att personal inom olika barnverksamheter ibland hade behov av att anonymt få rådgivning kring familjer som de arbetade med för att få bättre verktyg att möta de problem som uppstod. Önskemål om att få tillgång till denna tjänst framfördes från vårdcentraler, socialtjänsten och förskolan. Konsultation syftar till att hjälpa andra yrkesutövare att höja sin kompetens, när det gäller de psykosociala problem som de möter på sina respektive yrkesområden (Killén, 2000). Författaren menar att det är ett måste att personal på vårdcentraler, förskolor och skolor får tillgång till konsultation när de är oroliga för barn och föräldrar. Tillsammans reflekterar man över olika förhållningssätt till det aktuella problemet. Kari Killén menar att ju större insikt man får om problemen, desto djupare förståelse vill den enskilde yrkesutövaren skaffa sig för att kunna ge bästa tänkbara hjälp. Tyvärr kunde inte lokalt stödteam bistå barnomsorgen med konsultation under projekttiden eftersom det inte fanns tillräckligt med resurser för att kunna möta denna stora verksamhet. Styrgruppen beslutade därför att konsultationen enbart skulle inriktas mot mödravården, barnhälsovården och socialtjänsten. Under det första projektåret gjordes tio anonyma konsultationer, året efter ökade behovet med det dubbla och totalt har det blivit kring 25 konsultationer. Det har nästan uteslutande varit personal på vårdcentralen som använt sig av konsultation. Själva konsultationerna har sett lite olika ut men det gemensamma är att de varit anonyma. Några personal har velat få konsultera när hela lokala stödteamet varit samlat för att få tillgång till flera kompetenser och i detta sammanhang har psykologen och specialpedagogen varit väldigt viktiga. Andra har varit nöjda med ett telefonsamtal med projektledaren eller den sociala samordnaren. 15

20 Flera av vårdcentralens personal har uttryckt en trygghet i att kunna få konsultation kring en familj. En sköterska uttryckte det så här: Innan lokalt stödteam fanns var det svårt att veta vart man skulle vända sig med frågeställningar som inte var tillräckligt svåra eller anmälningsbara Familjernas åsikter om projektet Intervjuerna är gjorda enligt en intervjumall som presenteras här: Hur kom du/ni i kontakt med lokalt stödteam? Vad var det som gjorde att du/ni blev erbjuden att få kontakt med lokalt stödteam? Hur upplevde du erbjudandet? På denna fråga uttrycker sig en förälder: Jag ringde min bvc sköterska en dag när det var extra tungt. Hon nämnde då lokalt stödteam och frågade om det kunde vara något för mig. Då greppade jag efter allt eftersom det var så jobbigt, så jag tackade ja direkt. Det kändes väldigt skönt att i det läget bli uppmärksammad och tagen på allvar. Jag fick sedan en snabb tid och bvc sköterskan följde med på det första mötet, det var skönt eftersom hon var involverad i bekymret och kunde hjälpa till och berätta Fyra andra föräldrar berättar så här: Vi fick kontakt med lokalt stödteam genom våran läkare på vårdcentralen. Vi berättade för läkaren att vi hade skaffat varsin samtalskontakt på vuxenpsykiatrin och att vi skulle börja träffa en barnpsykolog i Sunderbyn med anledning av matningsproblem. Vi blev förvirrade av alla dessa kontakter, allt blev kaos och det märktes på vårdcentralen. Vi blev då erbjuden att få kontakt med lokalt stödteam för att få hjälp att samordna alla resurser runtomkring. Vi tackade ja fast vi inte riktigt förstod vilken hjälp vi skulle få. Vi tyckte kanske att vi hade ett för litet bekymmer för att kunna få hjälp. Jag fick kontakt med lokalt stödteam via min barnmorska under graviditeten. Jag började fundera på hur ekonomin skulle bli då barnet kom. Det var då hon föreslog kontakt Jag var i en krissituation och behövde hjälp och hade fått avslag om kontakt med vuxenpsykiatrin. Min bvc sköterska föreslog då en kontakt med lokalt stödteam. Först är det ju en lång väg att inse att man behöver hjälp och då man väl söker blir det ett stort bakslag att inte bli emottagen. Det var ännu jobbigare. 16