Claes Sundelin om tidigare erfarenheter av samverkan

Transkript

1 1 (5) Claes Sundelin Claes Sundelin om tidigare erfarenheter av samverkan En av de många faktorer som Claes Sundelin nämnde som avgörande för att samverkan ska fungera är att lägga tid på att bygga upp ett förtroendekapital mellan parterna. Det är också viktigt att det finns incitament för samverkan och att man hittar former för arbetet som innebär att man förebygger risken för avbrott på grund av uteblivna medel eller att en eldsjäl slutar. Claes Sundelin, f.d. professor och barnläkare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, har lång erfarenhet av samverkansprojekt. Vid sin föredragning beskrev han kort- fattat upplägg och resultat för fem samverkansprojekt som han själv medverkat i. Presentationerna var inte utan ironisk udd, det framgick med all tydlighet att samverkan är svårt och fallgroparna många, men att det fanns ett djupt engagemang bakom orden och en förhoppning om att kloka människor ska hitta vägar att överbrygga hindren rådde det inga tvivel om. 1. Vilsebarn i välfärdsland Upplägg. Fokus var socialtjänstärenden med barn som for illa. Man hade en tvärprofessionell expertpanel med social distriktschef, barnläkare, barnpsykolog, barnpsykiater och sociolog. En noggrann kartläggning och bedömning av barnets livssituation gjordes och åtgärdsplaneringen gjordes med ansvarig socialsekreterare. Efter ett år gjordes en uppföljning av insatserna. Resultat. Barnen hade det ungefär likadant. Sammanbrott av åtgärder var mycket vanliga. Oftast var det en ny föredragande. Bland barnen var det vanligare med avvikelser i viktökning, längdtillväxt, psykomotorisk utveckling, språkutveckling. Även deras behov av vård för sjukdomar var större än bland kontrollgruppen.

2 2 (5) 2. Barnfamiljerna och samhällets ambitioner Upplägg. Deltagande parter var socialtjänst (individ- och familjeomsorg), barnhälsovården, barnhabilitering, elevvård och barn- och ungdomspsykiatri (BUP). Förutom en kartläggning av samverkansbehoven ville man titta närmare på frågeställningarna: Vilka behov faller mellan stolarna och hur fungerar samverkan mellan verksamheterna? Resultat. Något tillspetsat formulerar Claes Sundelin resultaten så här: Om alla företräder helhetssyn blir det inte lätt att samverka. Den som har en hammare ser problemen som en spik. Ju oklarare uppdrag, desto större behov av samverkan. Ju starkare kärnkompetens, desto mindre behov av samverkan. Samverkan var primärt ideologiskt motiverad eller praxisorienterad i stället för effektinriktad i relation till observerbara mål. Stort behov av samverkan kan vara uttryck för att man saknar viss kompetens för uppdraget. Ju mer vi är tillsammans, desto gladare blir vi inte alls. Struktur, tydlighet i fråga om roller och ansvar, bevarad professionalism samt konkreta uppföljningsbara mål gynnar samverkan. 3. Barnpsykiatrikommittén Upplägg. Syftade till en kartläggning av existerande samarbete, kartläggning av önskemål om utökat samarbete och en önskan att titta närmare på frågeställningen: Vad främjar samarbete? Resultat. Alla var överens om att samverkan behövs och att det finns kanaler mellan alla barnverksamheter. Samverkanskraven på BUP var särskilt uttalade. Förskola, skola och socialtjänst vill ha betydligt mer samarbete. Önskemålen motsvaras dock inte av samma önskemål från BUP. Samarbetet mellan förskola och skola var svagt utvecklat och det fanns begränsade önskemål om en fördjupning av samarbetet. Några framgångsfaktorer som man identifierade var: Engagemang på alla nivåer, inklusive förvaltningsledning och politisk ledning. Gemensamt definierade mål och skriftliga samverkansplaner. Bevarad professionalism och tydlig fokus på nytta. Att de inbördes relationerna i samverkansgruppen präglas av respekt och förtroende. Samlokalisering. 4. VITS-projektet för barn med psykisk ohälsa

3 3 (5) VITS står för Vardagsnära Insatser med Tydlig Samverkan. Det är ett samverkansprojekt för arbetet runt familjer som har barn med koncentrations och uppmärksamhetssvårigheter, som till exempel adhd och damp. Läs mer om VITS på Riksförbundet Attentions hemsida. Upplägg. Projektet startades utifrån en kartläggning av en rad ogynnsamma faktorer: Långa köer till barnpsykiatrin, väntetiden för en utredning kunde vara upp till 1 år. Missnöjda samarbetspartners. Hopplös arbetssituation inom BUP. Barn och föräldrar for illa. De strategier som utformades var: Förankring i regionförbunden. Presentation och diskussion kring en samverkansmodell i alla kommuner. Etablering av VITS-team i alla kommuner med gemensam finansiering av samordnare. I VITS-teamet finns alla de yrkesgrupper som behövs kring barnen: läkare, psykolog, logoped, specialpedagog, arbetsterapeut, sjukgymnast, socialsekreterare och samordnare. Gemensamt ansvar och finansiering. Vid skolproblem där BUP-kontakt är aktuell ska skolan ha ansvar för medicinsk, psykologisk och social basutredning enligt mall. Skolan ska också dokumentera två elevvårdskonferenser där man prövat egna insatser och följt upp resultaten. Utbildning av elevvårdspersonal. Föräldrautbildning i grupp (Cope). Snabb hjälp till alla remitterade familjer. Resultat. Många positiva resultat har noterats: Köerna är väsentligen borta. Snabbare hjälp, barn som har behov av farmakologisk behandling får den i tid. Mindre dubbelarbete, färre barnfamiljer som snurrar runt i systemet. Alla frågor kring dessa barn handläggs primärt av samordnaren som kan använda hela eller delar av VITS-teamet. 5. Barnhälsovård i förändring

4 4 (5) Upplägg. Målsättningen med projektet var att förstärka det förebyggande psykosociala arbetet på Barnavårdscentralerna (BVC) genom ökat föräldrastöd till alla och riktade insatser till riskgrupper. Som metoder valde man sju nya moment i det förebyggande arbetet, varav kontinuerlig samverkan med socialtjänsten var ett. Varje BVC var en samarbetspartner som man träffade regelbundet. Man hade gemensamma ärenden, gemensam vårdplanering och gemensamma hembesök vid behov. Resultat. Arbetet genomfördes endast sporadiskt, framför allt i mindre kommuner. Problemen var många: omorganisationer, nya chefer, ny personal inom socialtjänsten, BVC-sjuksköterskorna fick nya prioriteringar i form av krav på sig att vara mer tillgängliga i vården för vuxna som inte lyckats få kontakt med sin husläkare. Hinder och framgångsfaktorer vid samverkan I dag finns det legala förutsättningar för samverkan: Det finns en skyldighet för olika huvudmän och verksamheter att samarbeta (Socialtjänstlagen, Hälso- och sjukvårdslagen och Förvaltningslagen). Sedan 2003 finns det en uttalad skyldighet för alla myndigheter (socialtjänst, skola, polis, hälso- och sjukvård) att samverka när barn far illa eller riskerar att fara illa. Samtidigt, framhöll Claes Sundelin, måste man komma ihåg att det är individer som ska samverka. Därför är det viktigt att lägga tid på att bygga upp ett förtroendekapital mellan parterna så att alla känner att "det jag säger tas emot och missbrukas inte". Det är också viktigt att hitta former för samverkan som innebär att man förebygger risken för avbrott på grund av uteblivna medel eller att en eldsjäl slutar. Ett annat problem som Claes Sundelin nämnde är bristen på incitament för samverkan, inte minst eftersom det tar tid för att få ett samarbete att fungera. Det är farligt att bara mäta "framgång" i termer av genomströmning och antal besök. Ett besök innebär ju egentligen bara att någon gått in och ut genom en dörr... Övriga samarbetshinder som Claes Sundelin tog upp var: Sekretess Okunnighet och fördomar om andra verksamheters förutsättningar, metoder och resurser Maktstrukturer Olika referensramar och kollisioner mellan olika kunskapsområden Vaga målsättningar för samarbetet

5 5 (5) Oklara ansvarsområden Påtvingat samarbete Motstridiga ekonomiska intressen Några exempel på samarbetsområden mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården som Claes Sundelin nämnde var: Barn som far illa. Psykisk ohälsa hos barn i dysfunktionella familjer (med exempelvis kvinnomisshandel och vårdnadstvister). Psykiska problem hos asylsökande barn. Barn till psykiskt sjuka, missbrukare eller utvecklingsstörda föräldrar. Barn med psykiska störningar inom institutionsvården. Vad vi vet i dag är att det i cirka 10 procent av alla barnfamiljer finns en förälder med alkoholproblem och att det finns tunga missbrukare, varav cirka en tredjedel är kvinnor i fertil ålder. En procent av den vuxna befolkningen har en utvecklingsstörning. Helt avgörande för att få samverkan att fungera är också kloka människor med rätt fokus. Claes Sundelin berättade att han varit med om hårresande duster mellan exempelvis BUP och socialtjänsten rörande omhändertagandeärenden där man fastnat i låsta positioner på grund av allt från budgetskäl till prestige. Det är också oerhört viktigt med tidiga förebyggande insatser (prevention). Nu lägger man cirka 5 procent av resurserna på generella förebyggande insatser, medan närmare 80 procent går till utredningar och behandling på individnivå.