Barn med fetma och social problematik. Kristina Georgiev Barnläkare Barnmottagningen Hässleholm Borisdagen

Transkript

1 Barn med fetma och social problematik Kristina Georgiev Barnläkare Barnmottagningen Hässleholm Borisdagen

2 Vad behövs? Svar: kunskap om att fetma och omsorgssvikt kan hänga ihop och kunskap om familjen framför dig. Kunskap behövs! Vi vet att fetma inte alls behöver bero på social problematik MEN att fetma kan vara tecken på föräldrasvikt, precis som failure to thrive och undervikt kan vara det. Ta alltid en fullständig anamnes om även det som inte rör fetman! Skolgång/skolfrånvaro,fritidsvanor, familjesituationen, kamratkontakter, matvanor, sängvanor mm

3 Vad behövs mer? Kärlek och vilja--båda behövs! Vilja utan kärlek blir manipulation Kärlek utan vilja blir tom sentimentalitet (citat Rollo May, amerikansk psykolog)

4 Mod behövs! Försök inte behaga alla parter i ett etiskt dilemma. Se till barnets bästa! Ta hjälp av andra! Rådgör med kollegor. Man kan se saker ut fler perspektiv. Man kan rådgöra anonymt med socialkontoret. Struktur behövs; Så mycket kaos du har att bemästra så mycket struktur behöver du (Citat Roland Johansson, i boken Makten du har av Stefan Sandström)

5 Hur ska man göra det? (prata med familjen om misstanke på omsorgssvikt) Vänlighet och tydlighet! Båda viktiga, men tydlighet allra viktigast (Stefan Sandström, svensk psykolog) Timing viktig! Ofta har det du ser pågått länge, så fundera på när det ur familjens synvinkel är rätt läge att göra något. Vi kan inte vandra i någon annans skor, men vi kan följa en familj på vägen ett tag för att se om vi genom vår inverkan kan påverka.

6 Det bästa är samarbete Genom att se och tydliggöra de problem som finns i familjen kan man de flesta gånger få en samsyn med föräldrarna. Ibland behöver man få föräldrarna ledsna och i kris (man har hållit insikten om problemen ifrån sig) för att de ska vilja ta emot hjälp. Ibland är det öppna dörrar! Föräldrarna har kanske redan försökt få hjälp, men inte lyckats och är tacksamma för den draghjälp jag från sjukvården kan ge. Ibland blir föräldrarna provocerade och går i försvar när man påtalar problemen. De vill inte komma tillbaka eller vill på andra sätt bevisa att jag har fel.

7 Man kommer för fetma, men hur När man tagit en anamnes kan det kännas som om fetman är barnets/ungdomens minsta bekymmer, som faktiskt inte är prioriterat! Det kan i sammanhanget kännas som helt irrelevant och snudd på kränkning mot barnet att komma med välmenta kostråd. Exempel.. viktigt är det?

8 Hur gör vi med de som vill ha hjälp? En svårighet är att hitta gemensamma tider om man vill få till ett möte med skola, socialförvaltning och barnklin (ev hab och BUP) I nordöstra Skåne har alla dessa förvaltningar gjort en gemensam överenskommelse: Vi kallar det LOTS möte. Om kallelse kommer en månad före har alla förvaltningar förbundit sig att skicka någon. Ett strukturerat material finns för att tillfälligt bryta sekretessen och för att enkelt dokumentera. Exempel

9 När man inte vill ha hjälp Så kan det kanske ändå vara så att mitt påtalande av problem (t ex gränssättnings problem) kan göra nytta Exempel.

10 När man inte vill ha hjälp Sjukvården är frivillig! Men jag har enstaka patienter där kallelse rutinmässigt går till både föräldrar och socialförvaltning samtidigt, för då vet jag att man kommer. Om det BARA är fetman som är problemet gör jag inget mer än att återbörda ansvaret på den som remitterade till mig (oftast skolsköterskan). Men det finns kanske en gräns? När är det inte OK att kontrollera sitt barns fetma enligt rekommendation från vården? Om isobmi >35, >40, >50? Om andra riskfaktorer finns, t ex fettlever eller prediabetes?

11 Kanske vi behöver komma överens om rekommendationer för NÄR det faktiskt inte är OK rent medicinskt att säga att man inte tror på BMI, alla ingen har dött av lite övervikt och att samhällets vikt-fascism inte är något man ställer upp på? Nationella rekommendationer kanske hade varit en hjälp? (jag tror då inte att enbart isobmi >30 är OK)

12 När ska man mot föräldrarnas vilja anmäla till socialförvaltningen, då man sökt för fetma?

13 När fetma är bara en del av många saker som inte fungerar i barnets liv. (t ex skolgång, fungerande fritid och sociala kontakter, sömn, toavanor, mat) Ibland är det uppenbart vad föräldrasvikten beror på: missbruk, utanförskap, depression, ADHD, låg begåvning mm Svårast tycker jag att det är när jag misstänker personlighetsstörning.

14 När misstänka personlighetsstörning? När kontakten inte blir som vanligt När du faktiskt inte kan hänga med i resonemanget och det känslomässiga spelet. När det är mycket mer än normalt av alla sorter. T ex misstänksamhet, soc isolering, oförmåga att behålla jobb/soc kontakter och detta har pågått länge.

15 Vad hände här?

16 Syskonets kurva

17 Vi brukar ju säga att fetma är en allergi mot kalorier. Detta gäller inte alltid! Fetma kan vara tecken på omsorgs svikt hos föräldrarna Barnet du har framför dig kan vara genetiskt menat att vara normalviktigt, men ökar i vikt p g a de omständigheter det lever under.

18 Lita inte på ord! Gör alltid både ock! Ring och skriv till socialförvaltningen om misstanke finns på att ett barn far illa och det finns risk för barnets hälsa och utveckling. Från jan 2013 bör socialförvaltningen enl 14kap. SoL 1a erbjuda barnet, vårdnadshavaren och anmälaren ett möte oavsett om anmälan lett till en öppnad utredning eller ej. Hälso och sjukvården kan vända sig till soc för att få information om utredning öppnats, ej öppnats eller pågår.

19 Träffa socialförvaltningen ibland! Bra att veta hur läget är med omorganisationer och med möjligheter till stöd för föräldrar. En gång räcker inte alltid! Ett problem är att en utredning inte kan vara öppen för evigt (även om det skulle behövas) Gör upprepade anmälningar! (Detta är svårt och görs sällan!)

20 En svårighet är hur vi systematisk ska dokumentera och diagnossätta Journaler på nätet finns i Uppsala och snart i Skåne. Kommer vi att kunna skriva våra farhågor lika öppet kring sociala spörsmål om vi vet att föräldrar läser detta innan bläcket torkat? Kommer vi att kunna diagnossätta, t ex atypisk föräldrasituation om detta läses av den det gäller?

21 Så vad behövs? Kärlek och vilja--båda behövs! Kunskap behövs! Struktur och organisation behövs!

22 Struktur! Hur ska anamnesen tas för att vi ska bilda oss en uppfattning? (Hur förtroendefullt kan det bli med många i rummet och utan eget samtal med barnet?) Hur ska vi dokumentera och diagnossätta när vi tror att omsorgs svikt är det överväldigande problemet? Hur ska vi tillgodose barnens skyddsbehov och behov av integritet om journalen blir lätt tillgänglig för målsman på nätet? Hur ska kontakten ske med soc? Hur ska vi kunna lära av varandra och stötta varandra kollegialt (med tanke på sekretess skydd vad gäller patienterna)? Hur ska vi finna extra tid för dessa barn?

23 Hur?...För att familjen och barnet ska må bra?