Teknisk Und Årsrapport

Transkript

1 Teknisk Und Årsrapport Materielunderrättelser 2010

2 Omslagsbild: Övre vänstra: BMD-4M Foto: FMV Övre högra: PAK FA Foto: Sukhoi Nedre vänstra: Triton Foto: FMV Nedre högra: Marte ER Foto: FMV

3 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Datum Diarienummer Ärendetyp FMV958-2:1 5 Dokumentnummer Sida 1 (7) Sändlista Er referens Ert datum Er beteckning FMV tjänsteställe, handläggare FMV föreg. datum FMV föreg. beteckning Teknisk Und, Anders Eriksson, anders.c.eriksson@fmv.se Materielunderrättelser 2010 Bilaga (1) 1 Allmänt FMV Teknisk Und Årsapport syfte är att i sammanställd form skildra materielutvecklingen genom inhämtad information från utställningar, konferenser, tidskrifter, officiella dokument och andra öppna källor från året som gått. Utöver de beskrivna objekten i denna rapport bevakas även annan materiel men delgivning av den informationen sker i andra typer av rapporter. Årsrapporten baseras på underlag som har inhämtats av personal från FMV Teknisk Und. Rapporten ingår i Teknisk Unds långsiktiga uppföljning av utländsk militär materiel. Tidskritisk information redovisas på annat sätt. Denna rapport kan även läsas på FM IP-nät: och på FMV Insidan: Aktuellt/Vår omvärld/teknisk Und Årsrapporter Rapporten delges även i IS UndSäk. Försvarets materielverk Postadress Besöksadress Telefon Telefax Internet Stockholm Banérgatan (T-Karlaplan) registrator@fmv.se

4 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Ärendetyp Diarienummer Datum 5 11FMV958-2: Sida 2 (7) Dokumentnummer 2 Sammanfattning Mark Den globala finanskrisen har fortsatt påverkan på nyanskaffning av materiel för många länder. I spåren av detta förefaller även företagens utveckling att ha minskat. För NATO-länderna ligger fokus på hur man ska kunna minska försvarskostnaderna samtidigt som man inte minskar ansträngningarna i Afghanistan. Den anskaffning av materiel som trots allt sker är avsedd för Afghanistan där det största hotet är fortsatt IED i form av vägbomber som används mot fordon och mot koalitionsstyrkorna. Koalitionsstyrkorna försöker möta hotet med fordon som är väl skyddade mot laddningar som slår mot hjul och botten samt med sensorer som upptäcker laddningarna innan de utlöses. Inom ryska armén har materielanskaffningen helt avstannat och en ställföreträdande försvarsminister hävdar att man kommer att stoppa anskaffningen av pansarskyttevagn BMD-4 och pansarvärnspjäs 2S25 till luftlandsättningstrupperna och utvecklingen av bandhaubits Koalitsia till artilleriet samt understödsfordon BMPT. Det förefaller inte sannolikt att BMD-4 och 2S25 kommer att utgå ur arsenalen eftersom de redan är anskaffade. Luftlandsättningstrupperna är ett prioriterat förband. Utöver den ekonomiska krisen drabbas ryska armén av de fördyringar som uppstått vid införande av yrkessoldater samt det ryska försvarets satsningar på strategiska system. - Sjö På julafton 2010 skrev Ryssland enligt öppna källor på ett kontrakt avseende byggnation av amfibiefartyg av MISTRAL-klass (se Teknisk Und Årsrapport 2006), designade av franska DCNS. Detta är den första försäljningen av örlogsfartyg till Ryssland från ett NATO-land och det första från Frankrike sedan tsartiden. Affären visar att även Ryssland strävar efter att kunna inrikta sig på internationella insatser där uppgifterna kan antas vara; framskjuten närvaro, force projection, logistisk support för land- eller sjöinsatsstyrka samt humanitär- och katastrofhjälp. Samtidigt skall fartyget kunna fungera som ledningsfartyg vid större operationer. Satsningen kommer dessutom att ställa krav på nya understödsfartyg samt fler örlogsfartyg med lv-, ytattack- och ubåtsjakt-förmåga. Under året har även den första enheten ur SEVERODVINSK-klassen (atomdriven attackubåt, SSN) sjösatts efter sjutton års byggnation. Utprovningen av den problemtyngda ballistiska långdistansroboten BULAVA har fortsatt från ubåten DIMITRIJ DONSKOJ av TYPHOON-klass. Provturerna under 2010 i Vita havet med den nya strategiska ubåten (SSBN) JURIJ DOLGURUKIJ har som mål att överlämna ubåten under 2011 till ryska flottan. Länderna i Sydostasien fortsätter att satsa på uppbyggnaden av en ökad marin närvaro och nya förmågor på öppet hav. Trenden leds av Kina, med följden att de länder som upplever denna uppbyggnad som hotfull, också satsar på ny utrustning. Exempel på dessa länder är främst Indien, Vietnam och Indonesien vilka alla har offensiva program för uppbyggnad av nya marina förmågor. Trenden med produktion av oceangående patrullbåtar (Offshore Patrol Vessel, OPV) håller i sig. Den främsta drivkraften är att kostnadseffektivt kunna bedriva sjöbevakning för skydd av marina naturtillgångar och handelsleder. Idag tvingas många länder att använda stora, dyra örlogsfartyg som jagare och fregatter i vad som närmast kan beskrivas som para-polisiära

5 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Datum Diarienummer Ärendetyp FMV958-2:1 5 Dokumentnumer Sida 3 (7) uppgifter. Exempel på denna typ av operationer var den EU-ledda operationen Atalanta utanför Afrikas Horn. Men även stater i tredje världen som Indonesien och Malaysia har stora egna områden att bevaka och skydda mot illegal invandring, rovdrift och sjöröveri. Ökad efterfrågan på helikopterburna sjömålsrobotar med längre räckvidd har bidragit till att MBDA genomför ett vidareutvecklingsarbete av robotsystemet MARTE MK2. I samband med DEFEXPO 2010 i New Delhi, presenterades en sjömålsrobot med beteckningen MARTE ER. USA s satsning på ett nytt örlogsfartyg (Littoral Combat Ship, LCS) och jagare av ZUMWALTklassen fortsätter, om än i minskad takt. Det senaste hangarfartyget USS RONALD REAGAN fortsätter sin operativa utprovning. Den globala uppvärmningen kopplat till politiska uttalanden under 2010 från främst Ryssland och Kanada gör att utvecklandet av strategiska doktriner avseende nordost- och nordvästpassagen kan förväntas under kommande år, följt av satsningar på (marin) infrastruktur och beställningar på fler isbrytare och forskningsfartyg för tjänst i regionen. - Flyg Premiärflygningen med PAK FA, som genomfördes den 29 januari 2010 vid fabriken i Komsomolsk, var en viktig milstolpe för rysk flygindustri. Sannolikt har man haft stor press, inte minst från politiskt håll, för att få PAK FA i luften. Projektet har mycket hög prioritet i Ryssland och stöttas aktivt från den politiska ledningen, samtidigt som det är ett prestigeprojekt för den ryska flygindustrin. Projektet omfattar utveckling av ny avancerad teknologi inom en rad områden. PAK FA är det första militära flygprojektet som nyutvecklats i Ryssland och som inte har sina rötter i Sovjetunionen. Det är det första taktiska flygsystem som premiärflyger i Ryssland sedan Det är också det första ryska flygprojekt som från början utvecklats med signaturanpassning. Trender inom UAV-världen pekar på att utveckling sker kring små till medelstora system. Många små relativt nya företag utvecklar egna system, men även de stora etablerade tar fram små system. De små till mycket små systemen är intressanta då de kan bäras av få eller enskilda soldater för att användas för spaning i den närmsta omgivningen. Det innebär att även ledningssystem och framför allt sensorer behöver vara små och lätta. UAV-systemen måste även vara lätta att använda så att utbildning kan genomföras på kort tid. Utvecklingen av de medelstora till stora systemen leds i stort av den etablerade flygindustrin då det krävs stora ekonomiska resurser för att ta fram sådana system. Några exempel på stora UAV:er är bl a RQ-4 Global Hawk och stealth-uav X-47B som båda utvecklats av Northrop Grumman. För införandet av nya luftvärnssystem i Ryssland är det tydligt att man har stött på problem, bl.a. har införandet av det långräckviddiga luftvärnssystemet S-400 gått sämre än beräknat. Fram till 2015 planeras 18 bataljoner S-400 vara operativa i den ryska försvarsmakten, men sedan 2007 har hittills endast 2 bataljoner levererats, båda med osäker operativ status. Dessutom finns det problem med införandet av det nya kombinerade eldrörs- och robotluftvärnssystemet Pantsir-S1 där exportkunder har fördröjt leveranser till det ryska flygvapnet under ett antal år. När det gäller nyutveckling av luftvärnssystem i Ryssland bedöms en rad olika nya system vara under utveckling. Exempel på detta är ett nytt marint luftvärnssystem, benämnt Redut, som har installerats på den under året sjösatta korvetten Soobrazitelny. Dessutom bedöms arbetet med

6 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Ärendetyp Diarienummer Datum 5 11FMV958-2: Sida 4 (7) Dokumentnummer det nya långräckviddiga luftvärnssystemet S-500 vara pågående men det lär dröja innan systemet blir operativt. Kina har under året visat en rad olika robotsystem, bl.a. olika fordonsapplikationer med korträckviddiga robotar och en helt ny MANPADS i form av QW-19. Kina är en alltmer intressant aktör på robotmarknaden och systemen bedöms spridas till stora delar av världen. - Ledningssystem / Övrigt Ryssland satsar stort på att digitalisera länkstråk i syfte att förbättra sina ledningssystem och att korta ner ledtider från beslut till verkan. Det har under 2010 förevisats ett nytt system benämnt R-431AM, som fungerar som en digital radiolänknod med bredbandsaccess inom dess grupperingsområde på högre nivå. Även en ny digital version av R-419 systemet har visats upp, som marknadsförs under beteckningen MIK-MKS-M. Ryssland tillverkar sensorsystem av olika slag. Företagets NPO Strelas nyare stridsfältsradarstationer presenterar radarekon på datorer, vilka också kan larma en operatör vid händelse av detektion. Dessa typer av stationer kan också integreras i andra typer av plattformar såsom fordon med höga master och aerostater. Skall större ytor övervakas finns andra typer av sensorer som grävs ned i marken och är nätverkskopplade via radioförbindelse. Ett exempel på ett sådant övervakningssystem är Radiobarrier från företaget Polus-ST. Kina fortsätter att satsa stort på försvarselektronik och satsar även på att visa upp sig på hemmaplan med t ex mässan CIDEX, som gick 2010 och går vart annat år. Denna mässa har även ett mycket stort civilt fokus. Det finns ett stort utbud av egentillverkade elektrooptiska sensorer, även inom IR-området. Till skillnad från Kina, väljer företrädesvis Ryssland att upphandla motsvarande IR-system i väst. De kinesiska sensorerna har kanske snäppet lägre prestanda än västvärldens men Kina bedöms så småningom komma ikapp och kanske vara marknadsledande för att de är billiga. Även egenutvecklade avancerade radarstationer marknadsförs av Kina. FÖRSVARETS MATERIELVERK Per-Olof Bengtsson C Teknisk Und

7 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Datum Diarienummer Ärendetyp FMV958-2:1 5 Dokumentnumer Sida 5 (7) 3 Sändlista Regeringskansliet: SB 1 Sr Carl Bildt, UD 1 Ss Gunnar Wieslander, UD 1 Amb Henrik Persson, UD-FIM 1 Amb Bo Eriksson, Ud-UrP 1 Fö/FR 1 Fö/SI 1 Fö/SSK 1 Fö/MIL 1 Fö/SALP 1 Fö/SUND 1 Försvarsmakten: HKV LEDS 1 + CD HKV LEDS INT Prot 1 + CD HKV INS 2 + CD HKV INSS 1 + CD HKV INSS J2 1 + CD HKV ATS 1 + CD HKV ATS G2 1 + CD HKV MTS 1 + CD HKV MTS M2 1 + CD HKV FTS 1 + CD HKV FTS A0 1 + CD HKV FTS A2 1 + CD HKV PROD 1 + CD HKV PROD PLAN 1 + CD HKV PROD MTRL 1 + CD HKV PROD ARMÉ 1 + CD HKV PROD MARIN 1 + CD HKV PROD FLYG 1 + CD HKV PROD LED 1 + CD HKV MUST C 1 HKV MUST LED 1 HKV MUST UNDK AFA 1 + CD HKV MUST UNDK EAS 1 + CD HKV MUST UNDK EAT 1 + CD HKV MUST UNDK BILDUND 1 + CD Föavd Berlin 1 Föavd London 1 Föavd Moskva 1 Föavd Paris 1 Föavd Peking 1 Föavd Washington 1

8 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Ärendetyp Diarienummer Datum 5 11FMV958-2: Sida 6 (7) Dokumentnummer HKV INFO 1 + CD Förband LG 1 + CD I CD K CD P CD P CD A CD Lv CD Ing CD LedR 1 + CD LedR FMTKSE 1 + CD TrängR 1 + CD 1. ubflj 1 + CD 3. sjöstridsflottiljen 1 + CD 4. sjöstridsflottiljen 1 + CD Amf CD MarinB 1 + CD F CD F CD F CD Hkpflj 1 + CD FMLOG/Teknikdiv 1 + CD Centra och skolor MHS K MHS H MSS SSS LSS LSS VuE TU JAS LSS FlygS FMTS SWEDEC SkyddC FMUndSäkC 2 + CD 2 + CD 2 + CD 2 + CD 1 + CD 1 + CD 1 + CD 2 + CD 2 + CD 1 + CD 3 + CD Myndigheter som tillhör Försvarsdepartementet: FMV (1) CD FHS 3 + CD FRA 1 + CD KBV 1 MSB 1 + CD FOI 6 + CD

9 TEKNISK UND ÅRSRAPPORT Datum Diarienummer Ärendetyp FMV958-2:1 5 Dokumentnumer Sida 7 (7) Myndigheter (motsv) som hör till övriga departement: RPS 1 SÄPO 1 ISP 1 Krigsarkivet 1 (1) Inom FMV: GD 1 Vhtstöd KansBib 1 SML 1 SML AffInf 1 SML SystProd 1 SML MDF 1 SML TeknUnd CD AK Mark 1 AK Mark Strf 1 AK Mark FordonFarb 1 AK Mark Vapen 1 AK Mark IndEld 1 AK Sjö 1 AK Sjö Ubåt 1 AK Sjö Yt 1 AK Sjö AMT 1 AK Sjö Vapen 1 AK Sjö Ledsyst 1 AK Flyg & Rymd 1 AK Flyg & Rymd Hkp 1 AK Flyg & Rymd Flyg 1 AK Flyg & Rymd Gripen/AEW 1 AK Flyg & Rymd GripenFlygplan 1 AK Flyg & Rymd GripenVapen 1 AK Flyg & Rymd Gripen/AEW Utv&Drift 1 AK Log 1 AK Led 1 AK Led Ledn plats 1 AK Led C2I 1 AK Led SensorTK 1 AK Gem 1 T&E 1 T&E Luft 1 T&E Mark 1 T&E Vidsel 1 Förs & Exp 1 C IML 1 Arkiv 1 + CD Totalt inom FMV CD

10

11 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 1 (125) Innehåll 1. Markbaserade vapen mm granatkastarsystem 2K mm kombinationspjäs 2B23 Nona-M Markrobotsystem BP-12A och SY Markrobotsystem Jumper Markrobotsystem ALAS Pansarvärnsrobotsystem Spike NLOS Fordon Pansarskyttebil BTR Pansarskyttebil Super AV Pansarskyttebil Freccia Pansarskyttevagn BMD-4M Pansarskyttevagn Arisgator Stridsvagn Leopard 2A Stridsvagn MBT Revolution Ammunition Nya ryska pilprojektiler Ytstridsfartyg Allmänt Gowind Allmänt Beskrivning Holland Allmänt Artilleri Raidco OPV (Offshore Patrol Vessel Gepard (Vietnam) Sensorer Vapen Admiral Gorsjkov Allmänt Sensorer Vapen Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

12 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 2 (125) DCNS ADVANSEA Ubåtar Jurij Dolgurukij (Borej) Ubåtsbaserad markrobot Bulava Severodvinsk Ny kinesisk ubåtsklass? Sjömålsrobot Marte ER Club-U Sjöartilleri LRLAP Flygsystem Öst Premiärflygning med PAK FA JF-17 Thunder Flygsystem Väst F-35 Lightning II Joint Strike Fighter A-10C flygning med biomassabränsle Flygburen beväpning GBU-57 Massive Ordnance Penetrator (MOP) Två nya IR-målsökare till R-27 (AA-10) BAU-01K, styrenhet för konventionella bomber CM-802AKG, kinesisk attackrobot TB-1, kinesisk flerfunktionsrobot UAV-system EADS UAV Talarion EADS UAV Barracuda Skate UAS Cutlass MQ-8B Fire Scout TiGER (Tactical Grenade Extended Range) X-47B Pterodactyl I CH Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

13 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 3 (125) WJ Tipchak Flygburna telekrigssystem Talisman, vitryskt egenskyddssystem L370-5, ryskt IR-motmedelssystem KG 300G, kinesisk störkapsel SIVA, indisk inmätningspod Tarang och R-118, indiska radarvarnarsystem EL/L-8251 och EL/L-8212, israeliska radarstörare EL/K-7071 och EL/I-3100, israeliskt signalspaningssystem DIRCM-system till A400M Luftvärnssystem Ryskt långräckviddigt luftvärnssystem S Leverans av Pantsir-S1 till ryska flygvapnet Redut, nytt ryskt marint luftvärnssystem S-125-2D Pechora-2D, ukrainsk uppgradering av SA QW-19, ny kinesisk bärbar luftvärnsrobot FL-19, kinesisk mobilt luftvärnssystem FL-2000, kinesiskt mobilt luftvärnsystem QW-2 på olika plattformar FM-90, kinesiskt mobilt luftvärnsystem FL-3000N, kinesiskt marint luftvärnsystem SysFla (System Flugabwher), tyskt luftvärnssystem Lednings- och kommunikationssystem Kinesiskt ledningssystem SmartCOM System för framtagning av satellitbilder, Triton Digital radiolänknod R-431-AM Digital radiolänk MIK-MKS-M Tropsfärspridningslänk R-423-AM Sensorsystem Flygburen radar Flygburen radar Northrop Grumman Scalable Agile Beam Radar (SABR) Flygburen radar Raytheon Advanced Combat Radar (RACR) Aerostatsintegrerade radarsystem Radarsystem ISIS Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

14 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 4 (125) Radarsystem Aragvy (1L275) Artillerilokaliserings- och stridsfältsradar Artillerilokaliseringsradar GA10 och GA20 samt stridsfältsradar GA-SR Artillerilokaliseringsradar LCMR (AN/TPQ-48) StridsfältsradarTH-BS08/GR Stridsfältsradar Fara-VR (1L111M) Havsövervakningsradar OSMAR071-VM LPI-radar TH-S711/RS Elektrooptiskt spaningssystem TH-S711/PS Elektrooptiska spanings- och målutpekningssystem YY Series Spaningskapsel WMD IR-kamera JIR Målinmätningssystem AN/DAS Mörkersikte TH-P211 och TH-S711/PC Mörkersikte Anti-Sniper Markövervakningssystem Radiobarrier Telekrigsystem Bärbar kommunikationsspaningsutrustning Chili Telekrigsystem Ellora IT-säkerhetssystem Cyberattacksimulator Storm CTM Index Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

15 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 5 (125) 1. Markbaserade vapen mm granatkastarsystem 2K32 Huvudorsaken till att välja 82 mm kaliber för granatkastare är att man kan dela pjäsen i bördor som var för sig kan bäras av en man (ca 20 kg). Samtidigt är såväl skottvidd som stridsdelsvikt underlägsen 120 mm granatkastare. Att ryska armén trots detta valt att fordonsmontera en 82 mm granatkastare beror på att detta system i första hand skall användas vid bergsförbanden i Nordkaukasiska milot och därför kommer att användas i terräng där inte ens MT-LB kan nå alla önskvärda batteriplatser. Den använda granatkastaren, 2B24, är en vidareutveckling av den tidigare 2B14, som 2B24 är även den utvecklad vid Burevestnik i Nizjnij Novgorod. Förutom ny pjäs har man även utvecklat en ny sprängvinggranat, 3O26, med sex km skottvidd. Bild 1. Till vänster granatkastarsystem 2K32 på MT-LB och till höger 82 mm grk 2B24. Foto: Burevestnik Bild 2. Granatkastarsystem 2K32 i typisk Nordkaukasisk terräng Foto: Burevestnik Bild 3. Svinggr 3O26 till vänster och den äldre O-832 till höger Foto: Military parade Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

16 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 6 (125) mm kombinationspjäs 2B23 Nona-M1 Kombinationspjässystemet Nona utvecklades under 70-talet vid TsINNTotjmasj i Klimovsk. Tillverkare av systemet är Motovilichinskie Zavod i Perm. Systemet som har få motsvarigheter i väst kan skjuta såväl förräfflad rotationsstabiliserad ammunition som fenstabiliserade granatkastargranater. Detta ger en oöverträffad bansmidighet, inte minst vid strid i urban miljö. 2S9 Nona-S baserad på BTR-D chassi accepterades av VDV 1981 och användes väldigt mycket i Afghanistan. Nästa pjäs, 2B16 Nona-K, som kan dras av mindre lastterrängbil tillfördes i första hand marininfanteriet från Den tredje varianten, 2S23 Nona-SVK, har i mindre antal tillförts de motoriserade skytteförbanden. 2S23 är baserad på BTR-80. Det togs även fram en granatkastarvariant, 2B18 Nona-M, men denna accepterades inte av ryska försvaret. 2B18 vidareutvecklades och accepterades 2010 under namnet 2B23 Nona-M1. Enligt öppna uppgifter kommer VDV att köpa ett antal för att använda vid skjututbildning och därmed spara sina Nona-S. De motoriserade skytteförbanden skall också få ett antal för att ersätta 120 mm granatkastare som bataljonsartilleri. Med rotationsstabiliserad granat är max skottvidd m och med sprängvinggranat m. Det finns även en rotationstabiliserad reatil med max skottvidd m. Pjäsen väger i transportläge 507 kg och i eldställning 415 kg. Man har även tagit fram en ny spränggranat med beteckning 3OF74. Enligt databladet skall den ha termobarisk verkan men inga uppgifter om typ av sprängämne har publicerats. Bild 4. Från vänster: 2S9 Nona-S, 2B16 Nona-K och 2S23 Nona-SVK Foto: FMV Bild 5. 2B23 klar för eldgivning till vänster och i omladdningsläge till höger. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

17 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 7 (125) 1.3. Markrobotsystem BP-12A och SY400 Markrobot BP-12A är en vidareutveckling av P12 med den mest signifikanta skillnaden att räckvidden ökat från 150 km till 280 km. En annan väsentlig skillnad är att BP-12A laddas, transporteras och skjuts från en pod; till systemet hör ett fyraxligt utskjutningsfordon som kan bära två sådana poddar. P12 transporteras och avfyras av ett treaxligt utskjutningsfordon som bär två separata robotar. Till BP-12A marknadsförs totalt fem stridsdelsalternativ; förfragmenterad sprängstridsdel med eller utan brandtillsats, termobarisk stridsdel samt två olika multipelstridsdelar med vardera cirka 24 respektive 850 substridsdelar. Samtliga stridsdelar väger 480 kg. Två robotar kan skjutas i salva med cirka tio sekunders intervall, en klar förbättring mot P12 där intervallet uppges till mellan tre och fem minuter. Robotarna startar vertikalt och kan skjutas mot mål i vilken riktning som helst oavsett fordonets asimut. Roboten navigerar med hjälp av tröghetsnavigering (TN), och kan även stöttas av satellitnavigering (SATNAV) vilket ökar precisionen. Med kombinerad navigering anges den med femtioprocentig sannolikhet träffa inom 50 meter från målet, vilket benämns dess CEP (Circular Error Probability). Med endast tröghetsnavigering ökar detta mått till 100 meter. Samma utskjutningsfordon kan även skjuta den mindre markroboten SY400 som transporteras och skjuts från poddar med fyra robotar i varje. Beroende på uppgift kan samma fordon bära antingen två BP-12A, åtta SY400 eller en BP-12A och fyra SY400. SY400 kan skjutas med motsvarande stridsdelsalternativ som hos BP-12A och varje alternativ kan fås i två versioner; antingen 200 kg stridsdelsvikt eller 300 kg. Stridsdelsvikten påverkar naturligtvis robotens räckvidd, med den lättare stridsdelen är räckvidden 200 km och med den tyngre minskar räckvidden till 150 km. Robotarna kan skjutas i salva med ett intervall på åtta sekunder och samma målgrupp kan bekämpas med en salva där varje robot anflyger målet med olika banor. Bild 6. Roboten till BP-12A framför dess utskjutningsfordon. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

18 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 8 (125) Bild 7. Tabell 1. Modell av utskjutningsfordonet med två poddar; den vänstra innehållande fyra SY400 och den högra en BP-12A. Data BP-12A och SY400 Foto: FMV BP-12A SY400 Längd, robot 6,30 m 6,47 m Diameter, robot 600 mm 400 mm Startvikt, robot 2293 kg 1176 kg Räckvidd, max 280 km 200 km Räckvidd, min 80 km 80 km Vikt, stridsdel 480 kg 200 kg Stridsdelstyper Spräng; spräng med brandtillsats; termobarisk; substridsdelar Precision med TN + SATNAV CEP 50 m CEP 50 m Precision med endast TN CEP 100 m CEP 160 m Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

19 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 9 (125) 1.4. Markrobotsystem Jumper Bild 8. En robot till Jumper-systemet på väg att lämna sin tub. Foto: FMV Markrobotsystem Jumper är ett av de system som ingår i israeliska Israel Aerospace Industries (IAI) portfölj för indirekt eld. Eldenheten liknar en mindre container bestående av åtta tuber för vertikalstartande markrobotar samt en styrenhet inrymd i ett hus med samma dimensioner som en robottub. Eldenheten kan enkelt fraktas på ett fordon eller grupperas i terrängen varefter den kan kontrolleras helt fjärrstyrt utan att någon personal behövs i anslutning till pjäsen. Robotarna är försedda med GPS-understödd tröghetsnavigering och har enligt en företagsrepresentant i tester klart överpresterat målet om en träffnoggrannhet på tio meter. Roboten är i sitt nuvarande utförande inte försedd med någon målsökare, men IAI menar att de enkelt kan integrera en semiaktiv lasermålsökare i roboten om ett sådant kundönskemål skulle uppstå. Roboten har en räckvidd på 50 km och dess startvikt är 63 kg. En av fördelarna med systemet är dess integration i ett ledningsnätverk där varje enskild robot har sin egen avfyringskod. Om en eller flera eldenheter används som bataljonsartilleri kan då batajonschefen välja att delegera eldtillståndet på ett valt antal robotar ner till sina respektive kompanichefer genom att tilldela dem dessa avfyringskoder och behålla övriga som reserv. På samma sätt har kompanicheferna möjligheten att delegera detta vidare neråt i organisationen beroende på uppgiften. Detta innebär att en chef på lägre nivå mycket snabbt kan få precisionsriktad indirekt eld i målet och inte riskerar att hamna i kö till bekämpningsresurserna. Jumper har många likheter med det Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

20 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 10 (125) problemtyngda amerikanska markrobotsystemet NLOS-LS som numera i princip har lagts ner av US Army. Jumper har dock samtidigt flera skillnader mot NLOS-LS och dess precisionsstyrda markrobot PAM, bland annat då robotarna i det amerikanska systemet har en avancerad målsökare med såväl bildskapande IR- som semiaktiv lasermålsökare vilket medför en möjlighet att även bekämpa rörliga mål, åtminstone i teorin. Enligt IAI:s representant ligger prislappen på deras robot till Jumper omkring USD och övriga komponenter i systemet, liksom dess driftskostnader, är enligt samma källa billiga Markrobotsystem ALAS Under 2010 fortsatte serbiska Yugoimport att ställa ut markrobotsystemet ALAS (Advanced Light Attack System), framtaget av EDePro, på ett flertal mässor. Roboten har en räckvidd på 25 km och väger endast cirka 65 kg och är 2,7 meter lång vilket medför att en personterrängbil med lätthet kan bära flera robotar. Även fartyg och helikoptrar har föreslagits som skjutande plattform. Roboten skjuts ut i hög elevation med hjälp av en boostermotor innan en turbojetmotor tar vid. Turbojetmotorn TMM-40 väger i sig själv endast 6,5 kg och klarar att leverera en maximal dragkraft om 400 N. Roboten anflyger målområdet på en typisk höjd om cirka 500 meter och i en marschfart omkring 180 m/s. Roboten har en gyrostabiliserad TVmålsökare som aktiveras efter en inledande autonom navigeringsfas. Under målsökarfasen länkas videon från målsökaren till en operatör via den drygt 25 km långa optofiberkabel som roboten medför och successivt matar ut. Operatören styr därefter roboten med styrkommandon via samma kabel mot det mål han upptäcker och identifierar; roboten saknar egen förmåga att urskilja och låsa på mål. Systemet har därigenom viss förmåga till egenspaning för att upptäcka och bekämpa mål inom ett begränsat område utan stöd från externa underrättelsesensorer som exempelvis UAV. Roboten marknadsförs med minst tre stridsdelsalternativ på upp till tio kilogram: En tandem RSV-stridsdel som uppges penetrera upp till 1000 mm pansarplåt, en sprängstridsdel med förfragmenterat splitterhölje och en termobarisk stridsdel. Systemet uppges ha en precision om en meter och är främst framtagen för att bekämpa högvärdiga punktmål som stridsfordon, artilleripjäser och ledningsplatser, men även fartyg och helikoptrar nämns i marknadsföringsmaterialet. Parallellt med utvecklingsarbetet av roboten med 25 km räckvidd utvecklas en version med km räckvidd. Även den senare föreslås att styras via optofiberkabel, men alternativet radiolänk undersöks till båda robotversionerna. Bild 9. Roboten till ALAS som den ser ut under flygning efter att boostermotorn kastats. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

21 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 11 (125) 1.6. Pansarvärnsrobotsystem Spike NLOS Rafaels pansarvärnsrobotfamilj Spike har nyligen utökats med Spike NLOS som premiärvisades på Eurosatory i Paris Roboten som väger 71 kg och har en räckvidd på 25 km har både TV-målsökare och bildskapande IR-målsökare. Videon från den målsökaren länkas kontinuerligt till skytten via radiolänk. Denna funktionalitet är grunden till robotsystemets förmåga att bekämpa mål som inte går att nå med direktriktad eld. Systemet visades integrerat på terrängbil och på helikopter. Så snart roboten har målet inom synfält kan skytten låsa på målet och låta roboten autonomt slutföra jobbet medan skytten kan lösa annan uppgift som till exempel att bekämpa nästa mål; alternativt kan skytten välja att styra roboten fram till träff och då behålla möjligheten att växla mål eller avbryta insatsen genom att styra roboten till en ofarlig punkt i terrängen om till exempel risk för skada på tredje part uppstår. Måldata kan, förutom från den skjutande plattformens egna sensorer, även fås via till exempel eldledare eller UAV. Skytten skjuter då mot angiven koordinat och om invisande enhet har möjlighet att sända video kan skytten jämföra bilden av det angivna målet med vad roboten ser för att säkerställa att rätt mål bekämpas. Har eldledaren ingen möjlighet att sända video eller bara grovt kan ange en geografisk referens nyttjar skytten robotens målsökare för att spana mot målterrängen och därefter välja ut det mål som skall bekämpas. Bild 10. Spike NLOS integrerat på en terrängbil. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

22 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 12 (125) Fordon 2.1. Pansarskyttebil BTR-82 Bild 11. BTR-82 (till vänster) och BTR-82A. Foto: Military Parade Under slutet av 2009 visade det ryska företaget Arzamas två nya pansarskyttebilar, BTR-82 och BTR-82A. Skillnaden mellan dem är beväpningen, där BTR-82 har en 14,5 mm kulspruta och BTR-82A har en 30 mm automatkanon. De är båda baserade på ett moderniserat chassi från den gamla trotjänaren BTR-80. De nya vagnarna har stabiliserad beväpning och sikte för att kunna skjuta under gång. Den är även försedd med ny kommunikations- och positioneringsutrustning. Andra moderniseringar är att pansaret är försett med liner på insidan vilket fångar upp sekundärsplitter för att minska skadeverkningar inne i vagnen. Stridsvikten har ökat från knappt 14 ton för BTR-80 till 15 ton för BTR-82 vilket har medfört att man har fått förstärka chassi och framdrivningsdelar. En ny dieselmotor på 300 hk sitter i BTR-82. Vagnen har även försetts med luftkonditionering, vilket indikerar att man förväntar sig kunder från varma länder. Huvudkunden torde dock vara ryska försvarsmakten. BTR-82 är försedd med en 14,5 x 114 mm kulspruta KPVT, samma som på BTR-80. Skyttens torn är moderniserat och patronbanden, som består av tio stycken band med 50 patroner till BTR-80 har satts ihop till ett band med 500 patroner. Det innebär att man slipper byta band var femtionde skott. BTR-82A är försedd med en 30 x 165 mm automatkanon 2A72. Samma pjäs finns på pansarskyttebil BTR-80A och pansarskyttevagn BMP-3. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

23 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 13 (125) 2.2. Pansarskyttebil Super AV Bild 12. Pansarskyttebil Super AV från det italienska företaget Iveco. Foto: FMV Det italienska företaget Iveco premiärvisade sin nya pansarskyttebil Super AV på försvarsutställningen Eurosatory. Det som skiljer den från de flesta av dagens moderna pansarskyttebilar är att den är amfibisk, något som huvuddelen av övriga tillverkare har lämnat eftersom dagens moderna pansarskyttebilar är försedda med tunga skyddslösningar för att klara IED-sprängningar vilket gör att de inte kan vara amfibiska. Dessutom är behovet av amfibisk förmåga inte särskilt stort i Afghanistan, Irak eller nordöstra Afrika. De användare som har kvar kravet är främst den amerikanska marinkåren och ryska armén. Även italienska marinkåren har kravet att fordon ska vara amfibiska och det är därför Iveco har tagit fram Super AV åt dem som ersättare för pansarskyttevegn M113. Hur kravet ändras om fordonet hamnar i ett insatsområde är idag oklart. Enligt Iveco ska Super AV vara med och tävla för ett kontrakt även hos amerikanska marinkåren. Super AV förekommer i två versioner med olika bredd, 2700 respektive 3000 mm där den bredare syftar till att ge större innerutrymme. Grundfordonet väger ca 15 ton och man räknar med att stridsvikten kommer att uppgå till ca 25 ton. Motorn är en lastbilsdiesel. Framdrivning i vatten sker med två propellrar som sitter längst bak på varsin sida. Det fordon som visades på Eurosatory saknade torn och annan beväpning. Vagnen kommer att förses med någon typ av beväpning, sannolikt överlagrad vapenstation eller ett tvåmanstorn, till exempel HITFIST som finns på italienska arméns nya pansarskyttebil Freccia. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

24 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 14 (125) Pansarskyttebil Freccia Bild 13. Pansarskyttevagn Freccia med besättningen uppställd framför. Foto: FMV Vid en wiendokumentsinspektion i Italien under våren 2010 visade armén upp sin nya pansarskyttebil Freccia 8x8. Fordonet tillverkas av ett företagskonsortium bestående av Iveco Fiat och Oto Melara. Fordonet är baserat på pansarvärnskanonbilen Centauro som varit i bruk i Italien sedan 1990-talet. Införandet är avsett att tillåta utfasning av en del av Italiens föråldrade fordonspark med pansarskyttevagn M113. Freccia är försett med ett HITFIST torn tillverkat av företaget Oto Melara, samma torn sitter för övrigt även på den polska versionen av den finska pansarskyttebilen AMV. Den italienska vagnen är försedd med en 25 mm automatkanon från företaget Oerlikon, en 7,62 mm parallellkulspruta och en 7,62 mm luftvärnskulspruta. Freccia har tre mans besättning och har plats för åtta soldater i bakvagnen. Vagnen är skyddad mot finkalibereld runt om och enligt vissa källor mot 25 mm automatkanoneld i fronten. Botten är utformad för att ge skydd mot stridsvagnsminor och IED, hur stora laddningar den klarar är dock ej känt. Sittplatserna är upphängda på väggarna istället för att vara fästa i golvet, detta för att skydda personalen vid min- eller IED-sprängning. Dessutom är sittplatserna försedda med fyrpunktsbälten. Freccia är försedd med laservarnare och rökkastare, om de är sammankopplade för automatisk rökläggning är ej känt. Sannolikt finns även integrationsmöjlighet för aktiva skyddssystem. Motorn är en V6 diesel och fordonet har en max hastighet på landsväg om 110 km/h och en räckvidd på 600 km på en tank. Det mest moderna med detta ganska traditionella fordon är sannolikt ledningssystemet. Systemet heter SICCONA och inbegriper ledning, samband, navigering och omvärldsuppfattning. Bland annat finns utrustning för dataöverföring och ett plutonssambandsnät där personal i fordonet kan prata med alla avsuttna skyttesoldater. Enligt italienska armén kommer man att ta emot 60 fordon under 2010 och skicka iväg 45 av dessa till Afghanistan under året. Det finns även planer på ytterligare 60 fordon 2011 och ännu fler på sikt. Den ekonomiska krisen som Italien upplever riskerar dock att försena och eventuellt ställa in den framtida anskaffningen. En ljusglimt är dock att den spanska armén har visat intresse för Freccia. Utöver pansarskyttebil finns även lednings-, granatkastar-, och pansarvärnsversion av Freccia. Hur många av varje som kommer att anskaffas är i dagsläget okänt. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

25 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 15 (125) 2.4. Pansarskyttevagn BMD-4M Pansarskyttevagn BMD-4M visades för första gången för allmänheten på försvarsutställningen IDELF-2010 i Moskva. Vagnen ställdes inte ut på mässområdet utan deltog endast vid en körförevisning. Enda gången BMD-4M visats tidigare var under våren 2008 då den visades för höga chefer inom de ryska luftburna styrkorna (VDV). Under 2007 togs ett beslut att slå samman ett antal ryska företag till koncernen Machinery & Industrial Group N.V., däribland stridsfordonstillverkarna Kurganmashzavod (KMZ) och Volgogradskij Traktornij Zavod (VGTZ). KMZ har tillverkar bland annat BMP-familjen medan VGTZ har tillverkat BMDfamiljen. Inom koncernen har man tvingats rationalisera vilket medfört bland annat att VGTZ ska sluta producera stridsfordon och KMZ ska ta ansvar för hela det produktionsområdet. På vilken tidshorisont VGTZ ska övergå till civil produktion är i dagsläget okänt, sannolikt finns det ett starkt motstånd inom företaget och i staden Volgograd mot detta. Utöver BMD-4 tillverkar man även pansarvärnskanonvagn 2S25 och pansarskyttevagn BTR-DM som båda är under införande i ryska armén. Bild 14. Pansarskyttevagn BMD-4M under körförevisning sommaren Foto: FMV För att visa sin förmåga att tillverka stridsfordon för luftlandsättning har KMZ tagit fram en egen version av BMD-4. Den har fått beteckningen BMD-4M och har utöver likheter med BMD-4 även ett klart drag av företagets egen pansarskyttevagn BMP-3. Chassit påminner mer om BMP-3, främst syns skillnaden på frontpansaret som är konvext som på BMP-3 istället för konkavt som på BMD-4. Vagnens motor är en UTD-29, samma som hos BMP-3. Avgasutblåset sitter långt bak på höger chassisida vilket det även gör på BMP-3. På BMD-4 sitter avgasutblåsen baktill. BMD-4M är försedd med bärhjul med hål i, något som inte förekommer på vare sig BMP-3 eller BMD-4. Varför det är på det viset är i dagsläget oklart. Den vagn som visades våren 2008 var försedd med en äldre rysk bandtyp. Vagnen som visades på IDELF var istället försedd med moderna band av västerländsk typ.vagnen har dubbla bärhjul med bandtunga. BMD-4M är som föregångaren BMD-4 försedd med ett tvåmanstorn med en 100 mm kanon 2A70 som utöver granater även kan skjuta pansarvärnsrobot. Parallellt med den finns en 30 mm automatkanon 2A72. Även en 7,62 mm kulspruta 6P7K sitter parallellt med kanonen. Vagnen har en stridsvikt på 14 ton och kan fällas från flygplan Il-76 med fällsystem PBS-950U. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

26 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 16 (125) Pansarskyttevagn Arisgator Vid en wiendokumentsinspektion i Italien under våren 2010 visades AVL Arisgator, ett moderniseringspaket för pansarskyttevagn M113, en i grunden amerikansk vagn som förekommer i ett stort antal länder. Den italienska versionen av M113 har beteckningen VCC. Vagnen är försedd med en 12,7 mm kulspruta i ringlavett eller en 40 mm granatspruta. Besättningen består av nio man inklusive skyttegruppen. Moderniseringen består av förbättrat ballistiskt skydd samt flytkroppar och vattenjet för att ge amfibisk förmåga. Vattenjet drivs hydrauliskt med ordinarie motor och ska enligt uppgift ge en hastighet på sex knop i vatten. VCC i grundversion är amfibisk, dock endast med den vanliga banddriften, införandet av tilläggsskydd har dock gjort vagnen tyngre så att den har förlorat den amfibiska förmågan. Det är därför moderniseringspaketet Arisgator har utvecklats för att ge en ökad flytkraft och betydligt bättre framkomlighet i vatten. Hittills är fyra vagnar moderniserade till Arisgatorstandard, dessa nyttjas av den italienska marinkåren. Det är i dagsläget oklart om ytterligare vagnar kommer att moderniseras. Detta beror dels på det ekonomiska läget och dels på att moderna insatser normalt inte sker i amfibisk miljö utan snarare i inlandet och med en större hotbild. Arisgator tillverkas av det italienska företaget ARIS. Bild 15. Arisgator är ett italienskt moderniseringspaket för pansarskyttevagn M113. Moderniseringspaketet är främst avsett att ge ökad amfibisk förmåga. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

27 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 17 (125) 2.6. Stridsvagn Leopard 2A7+ Bild 16. Stridsvagn Leopard 2A7+ är möjligen nästa version av Europas populäraste stridsvagn. Foto: FMV Det tyska företaget Krauss-Maffei Wegmann visade på försvarsutställningen Eurosatory stridsvagn Leopard 2A7+, som verkar vara ett moderniseringspaket för befintliga vagnar. Alla delsystem i Leopard 2A7+ är enligt KMW verifierat av någon medlem i Leopardklubben, främst Tyskland men även Sverige, däribland minskyddet. Den vagn som ställdes ut på mässan visade två versioner av paketet, en för strid mot andra stridsvagnar (vagnens vänstra sida) och en för strid mot en fiende som för strid med burna pansarvärnsvapen och IED (högra sidan). Vagnen väger upp emot 67 ton. En hel del saker är naturligtvis gemensamma för bägge versionerna men det finns skillnader, främst avseende vagnens skydd. Den vänstra sidan är försedd med tilläggsskydd som ger bra skydd i fronten och sämre i sidorna och bakåt. Tornet har det tunga KE-skyddet som sitter på Stridsvagn 122. Vänster sida har tilläggsskydd längre bak så att besättningsutrymmet är skyddat mot RPG-granater även i sida. Tornet har moduler som ser ut som det tunga KE-skyddet, det är dock ett lättare och avsett att skydda mot RPGgranater. De skyddslösningar som visades är framtagna av KMW själva, något som företaget inte har gjort tidigare. Kanonen är en 120 mm pjäs med en eldrörslängd om 55 kalibrar från det tyska företaget Rheinmetall. Bakom laddarens lucka sitter en överlagrad vapenstation FLW 200 från KMW. Den har en 12,7 mm kulspruta och sex 76 mm kastare för granater. Troligen rör det sig om sprängranater med det går sannolikt även att använda granater med less leathal funktion eller annan verkanstyp. Det är inte troligt att man laddar kastarna med rökgranater eftersom det redan finns sex traditionella rökkastare på tornet. Vapenstationen handhas av laddaren, troligen för att det är den besättningsman som är minst belastad med sin huvudtjänst. Skytten kan även han handha vapenstationen från sin plats. FLW 200 sitter även på den hjulgående pansarskyttevagnen Boxer. Övriga moderniseringar består av en APU placerad baktill i chassit på höger sida, den gör så att vagnens system kan drivas även när motorn är avstängd. Drifttiden är 24 timmar. Man har även satt kameror runt om vagnen för att öka besättningens omvärldsuppfattning. Skyttens och vagnchefens sikten var försedda med tredje generationens värmesikte ATTICA. Förarens backkamera har även fått mörkerförmåga, något som vi inte har på backkameran på Stridsvagn 122. Baktill på chassit sitter en infanteritelefon bakom en lucka. Här har man återuppfunnit en gammal lösning från andra världskriget som bland annat har funnits på de stridsvagn Centurion vi hade i Sverige. Behovet upptäcktes av amerikanerna i Irak och har även införts på deras Abrams TUSK som togs fram för strid i bebyggelse. Man har även Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

28 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 18 (125) satt in en ny slutväxel, nytt band, förbättrade torosionsstavar och bromsar samt en ny kylenhet. Framtill på chassit finns fästen för ett nyutvecklat schaktblad Stridsvagn MBT Revolution Bild 17. MBT Revolution visades på Eurosatory. Foto: FMV Det tyska företaget Rheinmetall presenterade på Eurosatory sitt uppgraderingspaket MBT Revolution för stridsvagn Leopard 2. MBT Revolution är modulärt och avser delarna rörlighet, verkan, skydd och ledning. För att kunna köra systemen även när motorn är avstängd har man satt in en APU längst bak på höger sida i chassit. För att öka säkerheten i vagnen har man gett vagnchefen förmågan att bromsa och stanna vagnen. Detta för att minska stoppsträckan vid uppträdande i bebyggelse och andra trånga miljöer. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

29 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 19 (125) Bild 18. Fram på vagnssidorna sitter skyddsmoduler, baktill bar armour inklätt med duk. Foto: FMV Inom skyddsområdet är vagnen försedd med skyddsmoduler från det tyska företaget IBD. På vagnssidorna sitter passiva skyddsmoduler från fronten och så långt bak som besättningsutrymmet sträcker sig. Därefter tar IBD-versionen av bar armour över och skyddar motor från sidorna och bakåt. Anledningen till detta är att bar armour är betydligt lättare än skyddsmodulerna. Även tornets baksida är försett med bar armour. Det bar armour system som IBD marknadsför är överdraget med en duk vilket gör att man på avstånd inte ser vilken typ av skydd det är. Möjligen har duken även andra signaturdämpande förmågor. Under vagnen finns enligt uppgift någon form av minskydd. På tornets fyra hörn sitter rökkastare och vad som kan vara UV-varnare, IR-varnare eller kameror. Enligt öppna källor heter rökkastarsystemet Rosy. Det består av tio kastare i två rader. En fullt utvecklad rökridå läggs på 0,6 sekunder. Rosy tillverkas av Rheinmetall. UV- och IRvarnare detekterar avfyring av andra stridsvagnskanoner, pansarvärnsrobotar och burna pansarvärnsvapen. Om det är kameror som sitter under rökkastarna är de sannolikt en del i besättningens system för omvärldsuppfattning. Möjligen är det en kombination av kameror och skottvarnare. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

30 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 20 (125) Bild 19. På tornets fyra hörn sitter rökkastare och vad som antingen är skottvarnare eller kameror för omvärldsuppfattningen eller möjligen både och. Foto: FMV Tornet är fullt digitaliserat med ett uppgraderat eldledningssystem. Vagnchefen har ett nytt sikte med dagkanal, termisk kanal och laseravståndsmätare. Siktet är placerat centralt på tornet. Baktill på tornets högersida sitter en överlagrad vapenstation från företaget Qimtek. Den är försedd med en 12,7 mm kulspruta men kan även förses med andra beväpningsalternativ som 40 mm granatspruta. Det är oklart vem som handhar vapenstationen men om man ska följa trenden från andra tillverkare så är det troligen laddaren. Vagnen är även försedd med system för kommunikation med personal utanför vagnen. Till skillnad från andra moderna vagnar där man återinfört infanteritelefon bak på chassit förefaller MBT Revolution vara försedd med ett trådlöst system. Fördelen med det är att personalen utanför vagnen inte riskerar att bli överkörd om vagnen backar eller bli beskjuten av fienden på väg till eller från telefonen. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

31 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 21 (125) 3. Ammunition 3.1. Nya ryska pilprojektiler Den ryska tidningen Technika i Vooruzjenie (fritt översatt Teknik och Försvar) hade i sin utgåva för oktober 2009 en artikel om stridsvagn T-72BA. I artikeln nämns två tidigare ej kända pilprojektiler till 125 mm stridsvagnskanon. Det anmärkningsvärda med ammunitionen är att det står i artikeln att den är 740 mm lång. Laddautomaten till de 125 mm kanoner som sitter i ryska stridsvagnar tillåter en största längd för pilprojektil med tilläggsladdning på max 700 mm. Alltså är det troligt att laddautomaten har modifierats. Om det är pilprojektil med tilläggsladdning eller pilprojektilen som är 740 mm lång oklart. Om det är pilprojektilen så blir det kompletta skottet ännu längre, sannolikt minst 780 mm. Rysk pilammunition har tre beteckningar, en för det kompletta skottet bestående av pilprojektil, tillsatsladdning och drivladdning. Pilprojektil med tillsatsladdning har en beteckning och endast pilprojektilen har ytterligare en beteckning. Ett exempel är pilammunitionen 3VBM17 (komplett skott) där pilprojektil har beteckningen 3BM42 och pilprojektil med tillsatsladdning har beteckningen 3BM44 och benämningen Mango. Den nya ammunitionen har fått följande beteckningar: Komplett skott 3VBM22 med 3BM59 (där 3BM59 är beteckningen för antingen pilprojektil eller pilprojektil med tillsatsladdning). Benämning Svinets-1. Komplett skott 3VBM23 med 3BM60 (där 3BM60 är beteckningen för antingen pilprojektil eller pilprojektil med tillsatsladdning). Benämning Svinets-2. Om man följer nomenklaturen för den tidigare nämda 3VBM17 så är Svinets-1/2 benämningen på pilprojektil med tillsatsladdning. Detta är dock endast ett antagande och ej bekräftat. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

32 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 22 (125) Ytstridsfartyg 4.1. Allmänt Ryssland fortsätter med uppbyggnaden av marina förmågor och satsar nu på en ny fregatt med klassbeteckningen Admiral Gorsjkov. Exportversionen av Gepard-fregatterna till Vietnam är klar för provturer. Nederländerna har sjösatt det första fartyget av Holland-klassen. Franska marinen undersöker tillsammans med DCNS möjligheterna med Offentlig-Privat Samverkan avseende byggnation och uthyrning av patrullfartyg Gowind Allmänt I FMV Teknisk Und reserapport LIMA 2003 (VO StraMtrl :1574(04))och Teknisk Und Informerar 2006 (VO StraMtrl :68307/06) beskrevs de brittiska försöken med Offentlig-Privat Samverkan. Royal Navys (RN) hyrde fartyg för havsövervakning och stod endast som ansvarig för bemanning, beväpning och ledningssystem. Därefter har försöket utvecklats till att även omfatta två fartyg för sjömätning av Echo-klass i RN. Även den malaysiska flottan kontrakterade ett av sina skolfartyg på liknande sätt. Turen har nu kommit till den franska marinen, där DCNS för egna pengar låter bygga och (enligt öppna uppgifter) gratis låter låna ut ett fartyg av Gowind-klass under tre år till den franska flottan. Möjligtvis kan detta ses mindre som ett försök till OPS, utan mera som att skapa försäljningsargument för klassen, genom att den då är operativ i en stor marin. Bulgarien var nära att köpa 4-6 enheter innan interna ekonomiska oroligheter tvingade landet att säga upp kontraktet Beskrivning Gowind är en klass av 4 fartygstyper från 1000 till 4000 tons deplacement; från patrullfartyg till lv/ubj-korvett. Fartygen härstammar från det fransk-italienska FREMM-fregatterna. Det fartyg DCNS nu tänker bygga hör till de minsta i familjen, avsett att användas som ett större patrullfartyg med begränsad militär kapacitet. DCNS pekar självt på fördelarna med den mindre klassen inom uppdragsområden som humanitära hjälp-, embargo- och antismugglingsoperationer. Idag tvingas de flesta flottor avdela större och dyrare fartygsklasser för denna typ av uppdrag. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

33 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 23 (125) Bild 1. Gowind i ytatttack-version. Foto: FMV Slutresultatet blev ett fartyg på cirka 1000 ton med en hög grad av automatisering som gör att fartyget kan drivas kontinuerligt med 30 mans besättning med plats för lika många passagerare. Den begränsade beväpningen är avvägd för klara av pirater och smugglare. Klassen är konstruerad för att kunna härbärgera en lättare (5 ton) och tillåta landning av en större (10 ton) helikopter. Dessutom är fartyget förberett för en ett-tons UAV. För havsövervaknings- och patrullupgifter bär fartyget två stycken 45-knops RHIB:ar (Rigid Hull Inflatable Boat) i två dockor med tillhörande sjösättningsramper. Tabell 1. Dimensioner och prestanda Längd Deplacement Fart Räckvidd Besättning 87 m 1000 ton 21,5 knop 8000 nm vid 15 knop 30 (men det finns plats att förlägga ytterligare 30). I nödlägen kan man härbärgera betydligt fler. En påstått unik mastlösning utan genomgående maststöttor möjliggör en brygga med 360 graders synfält. Eftersom fartyget skall lånas ut till franska flottan saknas de statliga pekpinnarna att endast utrusta fartyget med fransk utrustning. Därför är stora delar av utrustningen ombord inte från Frankrike; framdrivning är norsk/belgisk, elgeneratorer från Indien, radaranläggningen från Danmark (Terma), beväpningen italiensk och den ombordplacerade UAV n österrikisk. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

34 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 24 (125) Bild 2. Österikisk CamCopter från Schiebel Foto: FMV Eftersom fartyget är under byggnad kan utrustningen förändras, men för dagen utgörs beväpningen av en 30 mm OtoMelara automatkanon samt två tunga kulsprutor. Som tecken på fartygets nya uppgifter anges också vattenkanon(er) samt en LRAD (Long Range Acoustic Device) som varande del av beväpningen ombord. En fast baserad Lynx-helikopter kan stå för fartygets transport- ubåtsjakt- och ytattack-kapacitet även om helikoptrar av typen NH90 (motsv) tillfälligt baserade ombord kan möjliggöra betydligt mer avancerade uppdrag Holland Allmänt I slutet av det kalla kriget förfogade holländska flottan över cirka 20 fregatter. Deras huvuduppgift var att i NATO:s regi spåra sovjetiska ubåtar i Nordsjön och Atlanten. Dessa fartyg har nu utgått och nu återstår sex större fregatter. Fyra av dessa är utrustade för stridsledning och luftvärn och två är flerfunktionsfartyg. Dessa opererar i hemmafarvatten, utanför Somalias kust och i holländska Antillerna. För operationer i hemmafarvatten är de väl anpassade. För aktioner mot pirater och smugglare är de onödigt överkvalificerade och dyrbara. Man behöver inte långräckviddiga lv-robotar eller avancerad ubåtsjaktförmåga. Utan den avancerade vapenutrustningen kan man reducera besättningen och på så vis hålla kostnaderna nere. Däremot är storleken bra och ger god uthållighet. Med dessa erfarenheter beslöt man att bygga en fartygstyp med tillräcklig uthållighet, tillräckligt utrustad och tillräckligt billig för att användas vid uppdrag inom fjärran operationsområden. Beteckningen på denna typ av fartyg är OPV (Offshore Patrol Vessel). Slutresultatet blev ett fartyg på strax under 4000 ton med en hög grad av automatisering som gör att fartyget kan drivas kontinuerligt med 50 mans besättning. Beväpningen blir måttfull men avvägd för klara av att hantera pirater och smugglare. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

35 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 25 (125) Bild 3. Holland Foto: Militaryphotos.net Tabell 2. Dimensioner och prestanda Längd Bredd Djupgående Deplacement Fart Räckvidd Besättning 108,4 m 16 m 4,55 m 3750 ton 21,5 knop 5000 nm vid 15 knop 50 (men det finns plats att förlägga ytterligare 40). I nödlägen kan man härbärgera ytterligare 100 personer för kort tid Artilleri OTO Melara 76 mm/62 SR (Super Rapid) Bild 4. OTO Melara 76 mm/62 SR (Super Rapid). Bild: OTO Melara Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

36 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 26 (125) Kanonen är en allmålspjäs med varierande ammunition avsedd att verka mot luft-, sjö- och markmål. Ca tolv länder har pjäsen på sina fartyg. Tabell 3. Dimensioner och prestanda Beteckning Kaliber Vikt Eldhastighet Utgångshastighet Räckvidd Granatvikt Beredskapsladdning OTO Melara 76 mm/62 Super Rapid 76 mm kg 120 sk/min 925 m/s 20 km 6 kg 80 skott 30 mm OTO Melara Marlin Bild 5. Marlin, här ombord på en italiensk patrullbåt. Foto: Aviationweek.com OTO Melara Marlin är ett vapensystem på vilket man kan applicera en 25 eller 30 mm kanon. Enligt tillverkaren kan man välja vilken som helst oavsett fabrikat. Systemet kan även utrustas med en liten korträckviddig lv-robot. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

37 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 27 (125) 4.3. Raidco OPV (Offshore Patrol Vessel Bild 6. OPV 70 till Marocko Foto: FMV OPVs synes ha en god marknad. Franska företaget Raidco har fått beställning från Marocko om fyra stycken 70 meters OPV där den första sjösattes den 25 augusti. Byggnationen sker på STX Lorient Shipyard Tabell 4. Dimensioner och prestanda Längd 70 m Bredd 11,3m Material Skrov och däck: stål. Överbyggnad: lättmetall Maskineri 2 st Wärtsilä 12V 26 á 5550 HK Propellrar 2 st av KaMeWa-typ Maxfart 22 knop Räckvidd 4200 NM vid 12 knop Besättning Upp till 64 pers Beväpning 1 st 76 mm kanon 1 st 40 mm kanon 1 st 20 mm kanon 2st 12,7 mm kulspruta Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

38 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 28 (125) Gepard (Vietnam) När Gepard-klassen konstruerades var tanken att fartygen skulle säljas på exportmarknaden. Det första fartyget kölsträcktes 1988 med höggs upp efter ett par år. Efter många år färdigställdes två fartyg till men då för den ryska flottan. De är stationerade i Kaspiska Havet. Vietnam har beställt fyra fartyg varav de första två skall byggas i Ryssland och resterande två i Vietnam. Det första fartyget står i begrepp att börja provturer i Östersjön Bild 7. Gepard Foto: Fartygsklassen benämns fregatt men är som sådan ganska liten. Den är i samma storleksklass som den ryska fregatten Steregusjtjij. Tabell 5. Dimensioner och prestanda Längd 102 m Bredd 13,1 m Djupgående 5,3 m Deplacement 2000 ton Maskineri CODOG (COmbined Diesel Or Gas turbines) Besättning 103 Fart 26 knop Sensorer Troligen (ej bekräftat) kommer fartygen att få CROSS DOME spaningsradar Vapen AK-176 Allmålskanon Provskjutningarna med denna kanon genomfördes under 1977 och 1979 blev den operativ. Den är avsedd för mindre stridsfartyg Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

39 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 29 (125) Bild 8. AK-176 Foto: US Navy Tabell 6. Data AK-176 Vikt totalt med eldledning kg Kaliber 76,2 mm Eldhastighet 30, 60 eller 120 skott/min (valbart) Räckvidd Upp till 15,5 km Projektilvikt 5,9 kg Beredskapsladdning 152 skott Bemanning 2 3M24 Uran (SS-N-25) Sjömålsrobot 3M24 Uran är en sjömålsrobot, jämförbar i storlek med den amerikanska Harpoon. Den har tidigare sålts till Indien. Räckvidden är 130 km vilket kräver extern målangivning. Målsökaren är av aktiv radar-typ. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

40 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 30 (125) Bild 9. 3M24 Uran Foto: Zvezda Tabell 7. Data Uran Längd 4,4 m Diameter 0,42 m Spännvidd 1,33 m Vikt 620 kg Stridsdelsvikt 145 kg Fart max M 0,8-0,9 Räckvidd 130 km AK-630M 30 mm Gatling gun Detta är en vanligt förekommande kanon på ryska fartyg. Kännetecknet är hög eldhastighet. Bild 10. AK-630. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

41 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 31 (125) Tabell 8. Dimensioner och prestanda AK-630M. Kaliber Eldhastighet Utgångshastighet Räckvidd 30 mm 5000 skott/min 880 m/s 4000 m Palash/Palma Luftvärnssystem Det kombinerade eldrörs- och robotluftvärnssystemet Palash, med exportbeteckningen Palma, bedöms bestycka de ryska fregatterna av Gepard-klass som är ämnade för Vietnamn. Palash består av två automatkanoner av gatling-typ och upp till åtta laserledstrålestyrda luftvärnsrobotar. Automatkanonerna och robotarna har beteckningarna AO-18KD respektive Sosna-R. Systemet eldleds med ett elektrooptiskt sikte som består av TV-sensor, termisk IRsensor, laseravståndsmätare samt sensorer för laserledstrålestyrning av robotarna. Bild 11. Luftvärnssystem Palash (Palma) Foto: Rosobornexport Tabell 9. Prestanda för Palash (Palma). Träffavstånd, Höjdtäckning, Reaktionstid luftvärnsrobot: automatkanon: luftvärnsrobot: automatkanon: 1,3 10 km 0,2 4 km m m 3 5 s Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

42 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 32 (125) Admiral Gorsjkov Allmänt Den 29 oktober sjösattes Admiral Gorsjkov, den första i en serie fregatter. Det är det största ytstridsfartyget som byggts på länge av den ryska flottan. Bild 12. Admiral Gorsjkov Bild: navalshow.ru Den nya fregatten är utrustad med den långräckviddiga roboten Jakhont med Nato-beteckning SS-N-26. Detta är mycket långräckviddiga system, där två fartyg med dessa ombord kan tillsammans täcka mellersta Östersjön inklusive Karlskrona östra skärgård och Stockholms södra skärgård under förutsättning att det finns målinformation. Tabell 10. Dimensioner och prestanda. Längd 132 m Bredd 16 m Djupgående Inget angivet men bedöms till ca 5 m Deplacement ton Fart Ingen uppgift Leveransår 2011 Besättning Ingen uppgift Sensorer Ännu finns inga uppgifter om vilka sensorer som skall placeras ombord. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

43 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 33 (125) Vapen A-192 Allmålskanon Den pjäs som har aviserats är en nykonstruktion. Den har 13 cm kaliber och enkellavettage. Vikten är 25 ton vilket får anses vara lågt. Den är t ex 10 ton lättare än AK-100 som har kalibern 10 cm. Avsikten är att den skall vara en allmålspjäs, men vara speciellt lämpad för landmål. Förvånande nog så anges räckvidden till 23 km vilket antyder att man inte har någon långräckviddig ammunition. Jämför med OTO Melara:s nya 12 cm granat, Vulcan, som uppges komma att ha en räckvidd på 100 km när den blir operativ. Bild 13. AK-192. En medelsvår pjäs med låg vikt. Bild: Arsemal 3M55 Oniks (SS-N-26) Sjömålsrobot Robotsystemet SS-N-26 (Oniks) är även känt under beteckningen Jakhont och började utvecklas av NPO Mashinstroyenia. För att slutföra utvecklingen skapades 1998 ett rysk-indiskt samarbete där roboten gavs beteckningen BrahMos. SS-N-26 och BrahMos har stora likheter men marknadsförs idag som två olika robotsystem, avsedda att användas mot både sjö- och markmål. BrahMos är sedan 2007 operativ i Indien och utvecklingsarbete pågår med en ubåtsversion och en något mindre luftburen version. SS-N-26 är ännu inte operativ i ryska marinen. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

44 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 34 (125) Bild 14. 3M55 på MAKS 1997 Foto: FMV På fartyg avfyras SS-N-26 från vinklade robotställ med fyra eller sex cylindriska tuber eller från vertikala silos, innehållande fyra eller åtta robotar. Avfyring sker med hjälp av en tvåstegsbooster varefter en ramjetmotor tar vid och roboten flyger med överljudsfart mot mål. Roboten har flera alternativa banprofiler, i höghöjdsprofil anflyger roboten på m höjd och har en max räckvidd på 300 km. I låghöjdsprofil anflyger roboten på flyghöjd m varvid räckvidden är begränsad till 120 km. I slutfas anflyger roboten på höjd under 15 m. Navigering kan ske med hjälp av GPS/GLONASS/Galileo-stöttad tröghetsnavigering och en radarbaserad höjdmätare. I slutfasen går roboten ner på låg höjd, <15 m. Målsökaren är av en modern koherent radarmålsökare (I-band) med dopplerbehandlingsmöjligheter. Målsökaren uppges vara aktiv/passiv och har en max räckvidd runt 50 km. Enligt uppgift används samma målsökare mot sjö och markmål. Tabell 11. Data SS-N-26 Längd 8,2 m Diameter 0,65 m Spännvidd 1,25 m Vikt kg Stridsdelsvikt 200 kg Fart Max M 2-2,5 Räckvidd 300 km Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

45 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 35 (125) Shtil-1 (SA-N-12 Grizzly)Luftvärnsrobot Shtil-1 är en marin version av SA-17, och är en efterföljare till Shtil (SA-N-7 Gadfly). Ibland jämförs den med den amerikanska Standard Missile SM-2MR (Medium Range), vars prestanda ligger i närheten av Shtil-1. Det bedöms troligast att den första individen av denna fartygsserie blir bestyckad med en vertikalstartande variant av detta system. Till de senare individerna är det troligt att luftvärnssystem Redut blir det långräckviddiga luftförsvarssystemet ombord. Redut beskrivs närmare i kapitel 13.3, men för fregatter av typen Admiral Gorsjkov blir ytterligare en robottyp aktuell; 9M96D som använder en aktiv radarmålsökare och har en räckvidd på 120 km. Bild 15. Luftvärnsrobot 9M317M, vertikalstartande version av roboten till Shtil-1 Foto: FM Tabell 12. Dimensioner och prestanda. Längd Diameter Spännvidd Vikt Målsökare Fart Max Räckvidd max 5,55 m 0,4 m 0,86 m 715 kg Semiaktiv radarmålsökare 1230 m/s 42 km Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

46 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 36 (125) Medvedka-2 VLS Ubåtsjaktvapen Bild 16. Medvedka. Foto: GlobalSecurity Medvedka anges som ett alternativt ubåtsjaktvapen. Systemet har funnits under minst tio år och har utprovats sedan länge, men har inte ännu blivit operativ någonstans. Kanske får det sin chans nu. Systemet liknar det amerikanska ASROC, det vill säga en robot som bär med sig en lätt torped. När roboten nått beräknad målposition landas torpeden med fallskärm. När denna är lösgjord startar torpeden sin målsökning. Roboten har provats i Svarta Havet men det är inte känt om den är operativ på någon fartygsklass. Ibland marknadsförs den som ett alternativ tänkt för exportfartyg. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

47 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 37 (125) 4.6. DCNS ADVANSEA Bild 17. ADVANSEA, en blick in i framtiden Foto: FMV Franska DCNS har visat en skapelse av fregatts storlek med diverse tekniska nymodigheter såsom: Elektriska motorer baserade på superkonduktivitet Batterier som omedelbart levererar hög effekt Ett styrsystem som levererar ström till framdrivning och vapensystem. Fartyget planeras bli 120 m långt och deplacera ton. Det skall kunna bära helikoptrar och UAV. Bland vapnen märks: Högenergilaser Kanon med elektromagnetisk avfyring (Railgun) Vertikalstartande robotar Skrovet kommer att vara smyganpassat dels genom design, dels genom skrovmateriel. En prototyp beräknas finnas tillgänglig omkring år Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

48 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 38 (125) Ubåtar 5.1. Jurij Dolgurukij (Borej) Jurij Dolgurukij är namnet på den första enheten ur nästa generation ryska strategiska ubåtar (SSBN). Klassen benämns ofta Borej (projektnummer 955) och är avsedd att på sikt ersätta de befintliga klasserna, i första hand Delta III och Typhoon men på sikt troligen även Delta IV. I likhet med andra nya ryska skeppsbyggnadsprojekt har produktionen försenats på grund av finansiella och tekniska problem. Bild 18. Rysslands president Medvedev framför Jurij Dolgurukij vid besök hos Sevmasj Foto: Efter kölsträckningen av den första enheten 1996 framkom att den robot man designat ubåten för inte höll måttet. I stället valde man att utveckla en ny robot baserad på den landbaserade Topol-M (SS-27) för att passa ombord på ubåten. Troligen föreligger i praktiken stora skillnader mellan Topol-M och Bulava, även om vissa likheter trots allt bedöms finnas. Jurij Dolgurukij sjösattes den 12 februari 2008 och sjöprover inleddes i mitten av Sedan dess har fortsatta prover genomförts, men ännu har ingen skjutning med huvudvapnet SS-N-32 Bulava genomförts. Provskjutningar var planerade att genomföras i slutet av 2010 men dessa ställdes in, troligen beroende på isläget i Vita Havet. Utöver Jurij Dolgurukij pågår byggnation av ytterligare tre enheter vi Sevmasj-varvet i Severodvinsk. De därpå följande enheterna kommer troligen få en modifierad design med projektnummer 955A. Uppgifter om hur många ubåtar som totalt sett kommer att byggas varierar mellan åtta och 12. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

49 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 39 (125) Tabell 13. Dimensioner och prestanda 955 Jurij Dolgurukij. Deplacement, ytläge: Deplacement, uläge: Längd: Bredd: Fart, ytläge: Fart, uläge: Max dykdjup: Besättning: 107 Beväpning: ton ton 170 meter 13,5 meter 15 knop 29 knop 450 meter 16 st. SS-N-32 Bulava, 6 st. 53-cm torpedtuber för minor, torpeder, sjömåls- eller ubåtsjaktrobotar Ubåtsbaserad markrobot Bulava Under 2010 har två framgångsrika provskjutningar med den ubåtsbaserade roboten Bulava rapporterats. Roboten har haft en problemtyngd historia med flera misslyckade provskjutningar, senast en i december 2009 som resulterade i ett uppmärksammat ljusfenomen på natthimlen som kunde skådas från norra Norge. Roboten kan bära en nyttolast på upp till 1150 kg och kommer när den blir operativ troligen att vara bestyckad med sex, möjligen fler, kärnvapenstridsdelar och ha en räckvidd på 8000 km. Bulava är 12,1 meter lång, har en diameter på två meter och startvikten är 36,8 ton. Den har tre raketsteg där åtminstone de två första drivs av fast bränsle. Provserien kommer att fortsätta under Tabell 14. Dimensioner och prestanda SS-N-32 Bulava. Beteckning: R-30 GRAU-index: 3M30 Bilateral beteckning: RSM-56 NATO-beteckning: SS-N-32 Vikt: 32 ton Längd utan kanister 11,5 meter Diameter utan kanister: 2 meter Stridsldelar 6-10 med 150 kt vardera Räckvidd: kilometer 5.2. Severodvinsk I juni 2010 sjösattes Severodvinsk, den första enheten av projekt 885 med de alternativa benämningarna Jasen och Granej, vid Sevmasjvarvet i Severodvinsk. Det är den första atomdrivna ryska attackubåtsklassen sedan Sovjetunionens fall. Hon avviker på ett antal punkter från föregångaren Akula (971). Dels är hon försedd med en sfärisk sonar i förskeppet med torpedtuberna placerade akter om denna. Vidare finns uppgifter om att hon är bestyckad med tuber för vertikalstartande robotar, möjligen SS-N-26 Oniks (Jakhont/Brahmos), akter om tornet. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

50 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 40 (125) Bild 19. Severodvinsk. Bild: Wikipedia Tidigare har även spekulerats i huruvida klassen skall förses med pumpjet eller traditionell propeller. De bilder som offentliggjordes i samband med sjösättningen tyder dock på en sjubladig propeller. Skrovet kölsträcktes redan 1993 med avsikten att kunna levereras 1998, men även i detta fall har arbetet dragit ut på tiden. Orsakerna till detta är troligen i huvudsak brist på finansiering. De data som presenteras i Tabell 15 är baserade på en sammanvägd bedömning av de till stor del motsägelsefulla data som finns tillgängliga i öppna källor. Tabell 15. Dimensioner och prestanda 885 Severodvinsk. Deplacement, ytläge: ton Deplacement, uläge: ton Längd: 120 meter Bredd: 12 meter Fart, ytläge: 20 knop Fart, uläge: 35 knop Max dykdjup: 600 meter Besättning: 85 Beväpning: 53-cm torpedtuber samt tuber för vertikalstartande robot Ny kinesisk ubåtsklass? Bild 20. Den nya kinesiska ubåten ser till det yttre ut som en blandning mellan Kilo och S:t Petersburg. Foto: Internet Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

51 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 41 (125) Den 9 september 2010 meddelade kinesiska nyhetsbyråer att en ny konventionell ubåt (SSK) sjösatts vid China Shipbuilding Industry Corporations varv i Wuhan. Det skulle i så fall vara den tredje kinesiska dieseldrivna ubåtsklassen sedan Till det yttre påminner ubåten till stor del om den ryska Kilo-klassen, men med rundare former samt kryssroder. Utöver ett fåtal bilder som finns att tillgå på Internet finns inte mycket information om klassens mått och prestanda eller bestyckning tillgänglig. Det spekuleras kring om den är försedd med någon typ av luftoberoende maskineri (AIP). Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

52 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 42 (125) Sjömålsrobot 6.1. Marte ER Ökad efterfrågan på helikopterburna sjömålsrobotar med längre räckvidd har bidragit till att det europeiska företaget MBDA genomför ett vidareutvecklingsarbete av robotsystemet Marte MK2. I samband med DEFEXPO 2010 i New Delhi, presenterades en sjömålsrobot med beteckningen Marte ER. Marte MK2 finns idag i två versioner, en helikoterburen version med beteckningen Marte MK2/S och en fartygsbaserad version med beteckningen Marte MK2/N. Robotarna i de två versionerna uppges vara identiska och helikopterversionen uppges vara operativ på italienska SH-3D. Bild 21. Helikopterversionen Marte MK-2/S Foto: FMV Den stora förändringen mellan Marte MK2 och Marte ER är att den befintliga krutraketmotorn har ersatts med en turbojetmotor från amerikanska Williams. Motorbytet har inneburit att den smala bakkroppen på Marte MK2 har ersatts av en flygkropp som har en enhetlig diameter, se Bild 21och Bild 22. Motorbytet har även medfört att robotens maximala räckvidd har utökats från 30 km till mer än 100 km. Bild 22. Marte ER. Foto: FOI Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

53 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 43 (125) Enligt uppgift har MBDA valt att behålla befintligt radarmålsökare, styrautomat och stridsdel. Mitt på kroppen finns fyra utfällbara styrfenor i krysskonfiguration. På bakkroppen sitter fyra fasta fenor, även de i krysskonfiguration. Marte MK2 och Marte ER använder samma eldledning och består av ett användarvänligt gränsnitt där operatören kan utläsa följande data: Kurs och fart för eget fartyg. Aktuella vindförhållanden. Måldata i form av position, avstånd, kurs och fart. Målsökardata i form av öppningsavstånd, sökområde i vinkel och avstånd. Upp till tre way points, i både sida och höjd. Avfyring sker med hjälp av två utanpåliggande krutraketmotorer. Efter boosterfas använder Marte ER en turbojetmotor och roboten anflyger på låg höjd i underljudsfart. Roboten är autonom efter avfyring och navigering sker med hjälp av tröghetsnavigering och i slutfasen styrs roboten med hjälp av en aktiv radarmålsökare. Stridsdelen utlöses genom anslag eller zonrör. Marte ER kommer troligen även att utvecklas i en fartygsversion för mindre plattformar. Tabell 16. Data jämförelse Marte MK2/S och Marte ER Data Marte MK2/S Marte ER Längd (cm) 385 <320 Diameter (cm) Startvikt (kg) 310 <300 Räckvidd (km) >30 >100 Flyghöjd navigationsfas (m) 10 - Flyghöjd slutfas (m) Banfart Hög underljudsfart Valbar upp till hög underljudsfart Målsökare Aktiv radarmålsökare I-band Aktiv radarmålsökare I-band 6.2. Club-U Ryska Morinformsystem har under 2010 presenterat ytterligare en version av robotsystemet Club med beteckningen Club-U. Denna version är avsedd att installeras på ytstridsfartyg i samband med nybyggnation eller vid modifiering av plattformar med äldre robotsystem. I och med Club-U marknadsförs nu sex olika exportversioner av robotsystemet Club som kan installeras på ubåt, ytfartyg, kustrobotfordon, flygplan samt i kommersiella 40-fots containers på civila fartyg, lastbilar, järnvägsvagnar eller stationärt på land. Club-A Flygversion Club-K Containerversion Club-N Ytfartygsversion Club-M Kustrobotversion Club-S Ubåtsversion där robotar avfyras från 53 cm torpedtub. Club-U Ytfartygsversion Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

54 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 44 (125) Bild 23. Sjörobotsystemet Club-U. Foto: Concern-Agat Club-U består av en universell eldledning som kan hantera upp till 16 robotar mot sjömål eller markmål. Notera att Club-U inte marknadsförs med ubåtsjaktroboten 91RTE2, som annars ingår i ytfartygsversionen Club-N. Club-U erbjuds med flera olika avfyringssystem. I likhet med Club-N finns vertikala avfyringssystemen (VLS) för 4 eller 8 robotar, placerade under däck. VLS kan förses med förstärkt brandskydd. 3S-14UE1 Vertikalt avfyringssystem med 4 robotar. 3S-14UE2 Vertikalt avfyringssystem med 8 robotar. 3S-14UKE1 Vertikalt avfyringssystem med förstärkt brandskydd för 4 robotar. 3S-14UKE2 Vertikalt avfyringssystem med förstärkt brandskydd för 8 robotar Vidare erbjuds vinklade och eleverbara fundament med 2, 4, 6 eller 8 robotar vardera. Fundamenten kan placeras långsskepps eller tvärskepps. Med eleverbara fundament förvaras robotarna nerfällda under däck och i samband med lastning och avfyring eleveras fundamenten till ett fast läge med vinkel. 3S-14PE Vinklat eller eleverbart avfyringssystem med 2-8 robotar Club-U erbjuds tillsammans med sjömålsrobotarna 3M54TE (SS-N-27) och 3M-54TE1 samt markmålsroboten 3M-14TE (SS-N-30). Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

55 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 45 (125) Bild 24. Sjömålsrobot 3M-54TE. Foto: Novator Bild 25. Sjömålsrobot 3M-54E1 och markmålsrobot 3M-14TE. Foto: Novator Tabell 17. Data jämförelse robotar ingående i Club-U Data 3M-54TE 3M-54TE1 3M-14TE Måltyp Sjömål Sjömål Markmål Längd tub (m) Diameter tub (m) Längd robot (m) Startvikt (kg) Stridsdelsvikt (kg) Målsökare Radar (I-band) Radar (I-band) Radar (I-band) Skjutavstånd (km) Banfart m/s /> Flyghöjd navigationsfas/ slutfas (m) 20/ / Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

56 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 46 (125) Sjöartilleri 7.1. LRLAP Bild granaten är den till vänster. 6 -dito är den till höger. Foto: FMV Raytheon hade i uppdrag att ta fram en 5 -projektil med lång räckvidd (ca 100 km) för en 12,7 cm pjäs från United Defense. Den skulle vara avsedd att i första hand precisionsbekämpa stationära landmål. Projektet hade arbetsnamnet ERGM (Extended Range Guided Missile). Det hela lades ner för några år sedan då man inte lyckats nå önskade resultat. Det torde ha förorsakat en del besvikelse hos kunder som köpt denna pjäs, till exempel Danmark. Nu har BAE Systems fått i uppdrag att tillsammans med Lockheed Martin ta fram en styrd projektil med räckvidd ca 100 km. Så långt synes projektet arta sig väl och tillverkaren räknar med att projektilen skall vara operativ omkring Tabell 18. Dimensioner och prestanda Längd Kaliber Vikt Räckvidd Flygtid Eldhastighet MRSI (Multiple Round Simultaneous Impact) 127 mm 48,8 kg Ca 100 km 4 min 15 sek till 75 km 10 skott/min 8 skott inom 2 sek Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

57 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 47 (125) 8. Flygsystem Öst 8.1. Premiärflygning med PAK FA Den 29 januari 2010 var en historisk dag i ryskt flygsammanhang. Strax före lunch lokal tid i Komsomolsk i fjärran östern gjordes den första flygningen med nästa generations ryska flygsystem. Projektet har beteckningen PAK FA vilket står för Perspektivniy Aviatsionniy Kompleks Frontovoy Aviatsiy. Fritt översatt betyder det framtida taktiskt flygsystem. Konstruktionsbyrån Sukhoi använder också beteckningen T-50 för detta projekt. Utvecklingen av nästa generations ryska flygsystem har sina rötter tillbaka i tiden till Sovjetunionens dagar. Dock fick dessa projekt stryka på foten för den ekonomiska och politiska verkligheten som vidtog under 1990-talet. PAK FA-projektet inleddes 2001 och är historiskt genom att det är det första taktiska flygsystem som nyutvecklats i Ryssland efter Sovjetunionens fall. Det är också det första nya ryska taktiska flygsystem som premiärflyger sedan Ytterligare en sak gör PAK FA unikt, det är det första ryska flygsystemet som från början utvecklas med signaturanpassningsteknik. Liksom de flesta flygsystemprojekt blev också PAK FA försenat i jämförelse med den ursprungliga planen, enligt vilken den första flygningen skulle ha skett Innan premiärflygningen i januari i år var sekretessen mycket hög kring projektet. Inga bilder fanns tillgängliga på flygplanet, men i samband med den första flygningen publicerades både bilder och videosekvenser. Bild 27. PAK FA Foto: Sukhoi Storleksmässigt är PAK FA jämförbar med amerikanska F-22. Det finns naturligtvis fler likheter eftersom både systemen är signaturanpassade, ett sådant är inre vapenutrymmen. PAK FA har fyra inre vapenutrymmen. Graden av signaturanpassning skiljer sig till amerikansk fördel. F-22 har sannolikt relativt mycket mindre radarmålyta jämfört med PAK FA. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

58 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 48 (125) PAK FA är ca 20 m långt och har en spännvidd på ca 14 m. Dragkraften i flygplanets motorer ger PAK FA super cruise-kapacitet, d v s förmåga att flyga hög överljudsfart utan att behöva använda motorernas efterbrännkammare. Nu vidtar en utprovningsfas för PAK FA och enligt Sukhoi, den ryska konstruktionsbyrån, kommer serieproduktion att inledas Detta låter väldigt optimistiskt, sannolikt kommer detta att skjutas bortåt i tiden. Parallellt med utvecklingen av PAK FA pågår också utveckling av nya vapensystem, framförallt nya, mer långräckviddiga jaktrobotar. Bild 28. PAK FA Foto: Sukhoi 8.2. JF-17 Thunder Under året har det kines/pakistanska stridsflygplanet JF-17 Thunder haft premiär på den internationella scenen. Flygplanet visades på både flygutställningen i Farnborough och på Airshow China På den senare utställningen genomfördes dessutom flyguppvisningar med två flygplan. JF-17 är ett enmotorigt deltavingat multirollflygplan som är framtaget genom ett samarbete mellan Pakistan och Kina. Flygsystemet har utvecklats av kinesiska Chengdu Aircraft Industries Corporation (CAC) och Pakistan Aeronautical Complex (PAC) tillsammans med det pakistanska flygvapnet. JF-17 är den pakistanska beteckningen där JF står för Joint Fighter. I Kina benämns dock flygplanet FC-1 Xialong, där FC står för Fighter China. Kontraktet mellan Pakistan och Kina om utveckling av detta flygsystem tecknades 1999 och den första flygningen genomfördes i Kina Efter vissa modifieringar av designen blev JF-17 operativt hos det pakistanska flygvapnet i februari Enligt uppgift pågår förhandlingar med upp till åtta ytterligare tänkbara kunder av systemet och i och med att den internationella debuten gjordes på Farnborough kan det dessutom ses som ett av flera tecken på att Kina ökar sitt intresse för vapenexport till regioner som de tidigare inte satsat på. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

59 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 49 (125) Bild 29. JF-17 Thunder visades på Farnborough Här tillsammans med kinatillverkade vapen som IR-jaktrobot PL-5C, radarjaktrobot SD-10A och sjömålsroboten C802A. Foto: FMV Tabell 19. Tekniska data för JF-17 Thunder Längd: 14,0 m Spännvidd: 8,5 m Höjd: 5,1 m Vingyta: 24 m² Tomvikt: kg Inre bränsle: kg Balkplatser: 7 Max last: kg Max startvikt: kg Dragkraft: 49,4 kn (84,4 kn med EBK) Maxfart: M 1,6 Max belastning : + 8 G Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

60 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 50 (125) Flygsystem Väst 9.1. F-35 Lightning II Joint Strike Fighter Det projekt som idag kallas för F-35 Lightning II har sitt ursprung i ett antal studier och avancerade koncept som inleddes redan på mitten av 1980-talet. Fram emot mitten av 1990-talet ökade kraven från US Departement of Defense (US DoD) på att finna en gemensam plattform som de tre försvarsgrenarna US Air Force (USAF), US Navy (USN) och US Marine Corps (USMC) kunde enas om gav US DoD två konkurrerande företagsgrupper i uppdrag att ta fram flygande teknologidemonstratorer för utvärdering och eventuell produktion. Denna fas i projektet kallades för Concept Demonstration Program. Projektet kom under denna tid att betecknas Joint Strike Fighter. Redan under denna fas deltog ett antal allierade länder i projektet, vilket var mycket ovanligt så tidigt i ett amerikanskt projekt. I oktober 2001 meddelade US DoD att Lockheed Martin utsetts som klar vinnare av Joint Strike Fighter utvärderingen. Den av Lockheed Martin ledda företagsgruppen som skall driva projektet vidare består av Northrop Grumman, BAE Systems och underleverantörer till dessa. Projektet övergick i den nya fasen kallad SDD Systems Development and Demonstration, som sträcker sig fram till Nu pågår den egentliga utvecklingen av projektets olika delar som slutgiltig utformning av flygplanet, avionik, radar och övriga sensorer, beväpning och motor. JSF teknologidemonstratorprogram hade bl a att visa på möjligheten att ta fram tre versioner med så stor likhet som möjligt. SDD-fasen innebar att tre separata versioner utkristalliserades; F-35A, F-35B och F-35C. Bild 30. F-35A (AF-3) Foto: Lockheed Martin De tre versionerna presenteras i korthet nedan. Gemensamt för alla versioner är att de är ensitsiga, enmotoriga, stealthanpassade, har inre vapenrum m m. Även sensorer som radar och elektrooptisk utrustning är gemensam. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

61 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 51 (125) F-35A: Konventionell landbaserad version. Inre 25 mm akan. Lufttankning via bomsystem. F-35B: STOVL-version (Short TakeOff Vertical Landing). Lyftfläkt bakom cockpit och vridbart motorutblås. Kan starta från mycket korta banor eller mindre hangarfartyg och landa vertikalt. Kan även starta vertikalt men endast med reducerad last. F-35B har ett mindre inre vapenutrymme än de övriga versionerna. Saknar även en inre akan. Lufttankning via slang- och trattsystem. F-35C: Hangarfartygsbaserad version. Större vingar, stabilator och fenor vilket bl a ger mer plats för inre bränsle och bättre lågfartsprestanda, det senare är av betydelse vid manövrering inför landning på fartyget. F-35C saknar inre akan. Lufttankning via slang- och trattsystem. US Navy och brittiska Royal Navy är tilltänkta kunder i nuläget. Bild 31. F-35B (BF-1) Foto: US Navy Nedan följer en summering av provflygverksamheten fram till och med början av december 2010: Drygt 530 flygningar har genomförts sedan den första flygningen i december Fler än 390 av dessa genomfördes under Åtta provflygplan är tillgängliga f n. Flygflottan består nu av 3 x F-35A, 4 x F-35B och 1 x F-35C. Ytterligare fem provflygplan kommer att bli tillgängliga under I september 2009 planerade F-35 projektledning med att i slutet av 2010 ha 12 flygplan tillgängliga som skulle genomföra 12 flygningar per flygplan och månad. Det ser nu ut som om detta mål infrias tidigast i mitten av Våren 2010 genomfördes den första vertikala landningen med F-35B. Under sommaren flög hangarfartygsversionen F-35C för första gången. Provflygplan finns nu förutom på Lockheed Martins hemmabas i Fort Worth, Texas, även vid Edwards AFB (Air Force Base) i Kalifornien och NAS Patuxent River (Naval Air Station) i Maryland. Kontrakt för Low Rate Inital Production 4 (LRIP 4) klart, omfattande 31 flygplan. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

62 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 52 (125) Bild 32. F-35C (CF-1) Foto: US Navy 9.2. A-10C flygning med biomassabränsle Den 26 mars genomförde en A-10C ur 40 th Flight Test Squadron (Eglin AFB) en provflygning med bränsle utvunnet ur biomassa blandat med konventionellt JP-8 flygbränsle. Flygningen hade föregåtts av motorprov och taxning på marken. Även flygning där den ena motorn matades med JP-8 bränsle från ena delen av bränslesystemet och den andra motorn matades med det nya biomassablandningen från den andra delen har genomförts. Det nya bränslet kallas för Hydrotreated Renewable Jet eller HRJ. Bränslet utvinns bl a från vegetabiliska oljor eller animaliskt fett. Växten som har använts i det här fallet heter Camelina och ingår i familjen Brassicaceae, där även växter som senap, kål, raps, broccoli m m ingår. Camelina konkurrerar dock inte med livsmedelsgrödor och kan odlas på relativt enkel jordbruksmark med liten vattentillgång. Växten odlas i USA i stor utsträckning i delstaten Montana och har valts bl a för dess lilla påverkan på miljön vid framställningen av bränslet. Flygningen den 26 mars är den senaste i raden av liknande flygningar i USA med alternativa bränslen. USAF började provflygningar med alternativa bränsle tidigt under 2000-talet. Det har även genomförts flygningar med alternativa bränslen med bl a F-15, B-2 och B-52 och senare i år planeras för flygningar med F-22 och C-17. Även US Navy har genomfört flygningar med alternativa bränslen med F/A-18F Super Hornet. USAF använder årligen ca 9,085 miljarder liter flygbränsle och har satt upp som ett delmål att ersätta ca 1,515 miljarder liter med HRJ-bränsle till Enligt uppgift planerar USAF att alla flygplanstyper skall vara certifierade att använda alternativa bränslen till slutet av Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

63 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 53 (125) Bild 33. Bilden visar den A-10C som användes vid flygproven med HRJ-bränslet. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

64 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 54 (125) Flygburen beväpning GBU-57 Massive Ordnance Penetrator (MOP) Massive Ordnance Penetrator (MOP) är en ny stor styrd amerikansk penetrerande bomb som utvecklas under ledning av The Defense Threat Reduction Agency (DTRA). Syftet med utvecklingen är att kunna slå mot djupt nedgrävda fortifierade anläggningar. MOP följer på erfarenheter av utvecklingen av den styrda bomben GBU-43 MOAB (Massive Ordnance Air Bomb) som provfälldes vid två tillfällen 2003 inför Operation Iraqi Freedom. Bomben är GPS/TN-styrd och väger ca kg (30000 lb). Sprängämnesvikten är ca 2300 kg (5000 lb). Längden är ca 6,10 m (20 ft). Bomben fälls från hög höjd för att få hög kinetisk energi. Bomben är utvecklad för att kunna penetrera uppemot: 18 m (60 ft) armerad betong (5000 psi / 35 MPa) 8 m (26 ft) armerad betong (10000 psi / 69 MPa). 40 m (130 ft) genomsnittlig bergrund Under utvecklingen har systemet provfällts från B har bomben även provhängts på B- 2A Spirit. Avsikten är att B-2A skall kunna bära GBU-57. Bild 34. GBU-57 Massive Ordnance Penetrator (MOP). Foto: FMV Två nya IR-målsökare till R-27 (AA-10) Det ukrainska företaget Arsenal presenterade under ILA Berlin 2010 broschyrer med två olika IR-målsökare som alternativ för modernisering av jaktrobotversionerna R-27T och R-27TE (AA-10b och d). En av målsökarna, MR-2000, är en version av målsökaren MM-2000 som sedan ett antal år marknadsförts som moderniseringsalternativ till R-73 (AA-11). Den andra målsökaren har beteckningen A3-10 och har inte marknadsförts tidigare. MM-2000 är en tvåfärgsmålsökare som uppges kunna låsa på mål på upp till 30 km (sannolikt avses framifrånsektorn mot mål på grundmotor). Max vinkelföljhastighet uppges till 40 /s och målsökaren kan vridas ut ±50. A3-10 är också en tvåfärgsmålsökare, likaledes med en räckvidd på 30 km i framsektorn (mot mål på grundmotor). Räckvidden i baksektorn uppges till >100 km. Max vinkelföljhastighet uppges till 40 /s och målsökaren kan vridas ut ±60. Prepareringen av roboten tar 2 s (mot 10 s för dagens R-27T/TE). A3-10 väger ca 10 kg (mot 24,5 för dagens målsökare i R-27T/TE) och längden på målsökaren är 440 mm jämfört med 835 mm för målsökaren i dagens R-27T/TE). Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

65 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 55 (125) BAU-01K, styrenhet för konventionella bomber Det ukrainska företaget Adron visade under ILA Berlin 2010, både på broschyr och plansch, en tillsatsenhet för styrning av konventionella frifallande bomber. Styrenheten har beteckningen BAU-01K och utgör en tillsatsdel som fästs framför bombkroppen. Tillsatsdelen består av elektronik- och aerodynamisk styrenhet. Enheten innehåller mottagarantenner för satellitstyrning som kan navigera efter både GPS och GLONASS-information. Utrustningen kan utnyttjas för både 250 och 500 kg bomber. Fällning kan ske på mellan 500 och 6000 m höjd. Statusen för projektet uppgavs vara nära certifiering för serieproduktion. Bild 35. Styrenhet för konventionella bomber. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

66 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 56 (125) CM-802AKG, kinesisk attackrobot Attackroboten CM-802AKG, som premiärvisades på Airshow China 2010, är i stort en utveckling av sjömålsroboten C-802A men kan förses med antingen en TV-målsökare eller en bildskapande IR-målsökare. Angivna typmål för systemet är bland annat ledningsplatser, flygfält, artillerigrupperingsplatser och underhållsbaser, men även sjömål kan bekämpas. Roboten är försedd med en datalänk vilket medger att målvalet kan justeras efter fällning baserat på vad målsökaren ser när den närmar sig målet. Navigeringen fram till slutfasen sker med hjälp av tröghetsnavigering, men GPS-stöttning uppges kunna fås som tillval. Roboten kan anflyga via ett antal brytpunkter för att minska risken för bekämpning och för att angripa målet ur en gynnsam vinkel. Stridsdelsvikten och räckvidden har kunnat ökas relativt C-802A, delvis tack vare den mindre och lättare målsökaren och en något längre robotkropp. Bild 36. Fullskalemodell av attackrobot CM-802AKG. Foto: FMV TB-1, kinesisk flerfunktionsrobot Även flerfunktionsroboten TB-1 premiärvisades på Airshow China 2010 av COSIC (China Aerospace and Science Corporation). Det är en flygburen robot som kan användas mot både mark- och luftmål. Roboten består av en semi-aktiv lasermålsökare, en krutraketmotor med en liten startbooster och en pansarbrytande stridsdel med splitterverkan. Detta gör roboten, enligt COSIC, effektiv mot bepansrade fordon och luftmål. Roboten visades tillsammans med en dubbellavett där robot och robottuber är slående lika bärbara luftvärnssystem (MANPADS), både till utseende och storlek. Övrig information om systemet finns inte att tillgå för tillfället, och det finns fortfarande oklarheter kring systemets prestanda och räckvidd. Bild 37. Flerfunktionsrobot TB-1, robot och dubbellavett. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

67 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 57 (125) 11. UAV-system EADS UAV Talarion Talarion är en relativt stor UAV som har tagits fram av EADS på eget initiativ men med ett visat intresse från bl a Tyskland, Frankrike och Spanien. Eventuellt är även Turkiet intresserat. Tillsvidare fortsätter utvecklingen på en lägre nivå med finansiering av EADS i förhoppning att ett starkare intresse skall uppstå. EADS hoppas på en beställning på 15 system med tre UAV per system. Bild 38. EADS Talarion. Foto: FMV Talarion (som fått sitt namn från den grekiske guden Hermes bevingade sandaler), är ett rakvingat, tvåmotorigt spanings-uav. Flygplanet är avsett att flyga på medelhög till hög höjd. Tabell 20. Data för Talarion Max last: Max startvikt: Motorer: Dragkraft: Max fart: Topphöjd: Uthållighet: ~700 kg ~7 000 kg 2 x turbofläkt 2 x 8,5 kn 370 km/h m 20 timmar EADS UAV Barracuda Barrarcuda är en UAV framtagen av EADS, avsedd för både spanings- och attackuppdrag. Projektet startade troligtvis tidigt 2000 och första flygning genomfördes Projektet har omgärdats med hög sekretess och endast få detaljer har lämnats ut, troligtvis på grund av Barracudas eventuella stealthegenskaper. Projektet, som stöds av Tyskland och Spanien, stoppades tillfälligt efter det att den första prototypen havererade under hösten Provflygningarna återupptogs i slutet av 2008 med den andra prototypen. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

68 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 58 (125) Bild 39. EADS Barracuda. Foto: FMV För närvarande ligger fokus på att expandera flygenveloppen för plattformen för att senare utveckla spaningsförmågan och även attackförmåga. Barracuda kan ses som en konkurrent till Dassaults neuron UAV Tabell 21. Data för Barracuda Längd: 8,3 m Spännvidd: 7,2 m Tomvikt: ~2 300 kg Max last: ~ 300 kg Max startvikt: ~3 250 kg Motorer: 1 x turbofläkt Dragkraft: 14,2 kn Max fart: M 0,8? Topphöjd: m Uthållighet: 2-6 timmar Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

69 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 59 (125) Skate UAS Bild 40. Aurora Flight Sciences har tagit fram ett litet vertikalstartande system kallat Skate UAS. Foto: FMV Hela systemet ryms hopfällt i en attachéväska eller i en mindre ryggsäck Vid start vrid motorerna så att de verkar som rotorer för att sedan vridas tillbaka vid konventionell flygning. Skate UAS väger 0,9 kg och det kan ta en last om drygt 2 hekto. Max fart är 50 knop och max flygtid är 1 timme Cutlass Bild 41. Avionik och sensorförtaget L3 har tagit fram en tubstartad UAV, Cutlass, för både Foto: FMV markstartade eller flygstartade uppdrag. Farkosten väger 1,3 kg och har en spännvidd på 1,42 m. Cutlass är utrustat med en gyroupphängd styrbar lågljuskamera. Systemet har förmåga att målfölja och ge måldata. Cutlass kan förses med en stridsladdning om ca 1 kg för bekämpning av mål. Aktionstid ca 1 timme. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

70 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 60 (125) MQ-8B Fire Scout Bild 42. Northrop Grumman MQ-8B Fire Scout är en helikopterbaserad UAV framtagen för Foto: FMV US Navys behov. Första flygning med en prototyp genomfördes 2002 och den vidareutvecklade MQ-8B flög för första gången Tomvikt är 940 kg, max last är 270 kg och max starvikt är kg. Marschfart är 110 knop och MQ-8B har en aktionstid på ca 8 timmar TiGER (Tactical Grenade Extended Range) Bild 43. TiGER (Tactical Grenade Extended Range) är ett litet handstartat system för snabb reaktion Foto: FMV mot hot mot mindre trupp i fält. TiGER har en hopfällbar och uppblåsbar vinge, en spolformig flygkropp och elektrisk motor. TiGER är försedd med en stridsdel bestående av två 40mm ammunition från en granatkulspruta. Räckvidd upp till 3,2 km. TiGER är en kandidat till ett amerikanskt projekt som kallas LMAMS (Lethal Miniature Aerial Munition). Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

71 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 61 (125) X-47B Bild 44. Northrop Grumman X-47B är en stor stealth-uav avsedd för hangarfartygsbasering. Foto: FMV X-47B är valt av US Navy för demonstratorprogrammet UCAS-D (Unmanned Combat Air System Carrier Demonstration). Målet med programmet är att demonstrera dels autonom förmåga att starta och landa på hangarfartyg och dels autonom lufttankning. Flera av teknikerna för detta har provats med konventionella flygplan (bl a F/A-18), men det kommer att bli första gången som en UAV utför detta. Första flygning kan komma att genomföras sent Prov på hangarfartyg inleds tidigast i slutet av Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

72 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 62 (125) Bild 45. Treplansskiss av Northrop Grummans X-47B visar en spännvidd på 18,9 m Foto: Northrop Grumman och längd 11,6 m. Tomvikt är kg, max last i de två inre vapenutrymmena är kg och max starvikt anges till kg. Systemet uppges ha en topphöjd på högre än m och en marschfart om M.0,45 med möjlighet till hög subsonics toppfart. X-47B är försedd med en Pratt & Whitney F U turbofläktmotor utan efterbrännkammare (EBK) Pterodactyl I Pterodactyl I är en kinesisk UAV. Pterodactyl I ser ut som den amerikanska MQ-9 Reaper med positiva V-formade stjärtfenor. Storleksmässigt är den dock lik den amerikanska RQ-1B Predator. Pterodactyl I har en spännvidd på 14 meter, d.v.s. endast några decimeter kortare spännvidd än RQ-1B. Däremot är den med sina dryga nio meter något längre än RQ-1B (8,22 m). Den går att landa och starta automatiskt, d.v.s. utan att någon människa styr den. Det är osäkert om den är operativ ännu. Emellertid, PLA utför testflygningar och man avfyrar även markmålsrobotar från Pterodactyl I. Roboten på bilden är AKD-10 (HJ-10), en kinesisk variant av amerikanska Hellfire. Systemet har fått tillstånd att exporteras till utländska kunder. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

73 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 63 (125) Tabell 22. Data för Pterodactyl I Längd: Höjd: Spännvidd: Flygkropp, max bedd: max höjd: Startvikt, max: Flyghöjd, max: Flyghastighet, max: Flygtid, max: Flygsträcka, max: Startsträcka: Landningssträcka: Lastvikt, max: Bränslekapacitet, max: Nyttolast, max: 9,1 m 2,87 m 14,0 m 1,1 m 1,1 m 1100 kg 5000 m 280 km/tim 20 tim 4000 km 800 m 600 m 350 kg (nyttolast och bränsle) 300 kg 200 kg Bild 46. Pterodactyl I är en kinesisk UAV för spaning och vapeninsatser. Foto: CPMIEC CH-3 CH-3 är en kinesisk UAV som utvecklats med tanke på ett flertal användningsområden, så som spaning, kommunikationsrelä och elektronisk krigföring. Den kan också bära vapen, t.ex. AR-1 robotar som bilden visar. AR-1 är en pansarvärnsrobot som är speciellt utvecklad för att hängas på UAV/UCAV. CH-3 uppges ha en kommunikationsradie på tvåhundra kilometer, d.v.s. så långt bort den kan ta emot styrsignaler från kommandocentralen. Det är okänt om den är operativ, men utvecklingen har kommit så långt att man skjuter robotar från den. Tabell 23. Data för CH-3. Marchfart: Startvikt, max: Flygtid, max: Kommunikationsradie, max 220 km/tim 640 kg 12 tim 200 km Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

74 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 64 (125) Bild 47. CH-3 är en kinesisk UAV som kan bära vapen. Foto: CPMIEC WJ-600 Kina håller på att utveckla en UAV med beteckningen WJ-600. Från hög höjd ska den med sina sensorer kunna skanna av stora områden över land eller vatten. Den har en turbojetmotor och marchhastigheten beräknas bli runt 720 km/h. Den ska kunna flyga på höjder över 2000 meter, men vilken den maximala höjden beräknas bli är inte känt. Maximal last beräknas till 160 kg. Förutom sensorer ska den också kunna bära vapen. Fotot nedan visar WJ-600 med några robotar och bomber som den kan tänkas beväpnas med. Bild 48. WJ-600 är en kinesisk UAV som kunna flyga på höjder över 2000 meter. Den ska kunna beväpnas med robotar och bomber. Foto: FMV Tipchak Tipchak är en UAV som är operativ i den ryska armén. Den har utvecklats av det ryska företaget Lutch. Det är en relativt liten UAV, startvikten är maximalt 60 kg. Den tillämpning som oftast nämns är att rikta in MLRS (Multiple Launch Rocket System) och artilleri. Enligt data för Tipchak-systemet så kan målkoordinater mätas in med en noggrannhet bättre än femtio meter. Den spaningsutrustning som är standard på Tipchak är en linjeskanner med två våglängdsområden, se tabellen. Annan typ av last som nämnts är utrustning för SIGINT och kommunikationsutrustning för att använda plattformen som relästation. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

75 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 65 (125) Hela systemet Tipchak består av antennfordon, operatörsfordon, transport/startfordon, underhållsfordon och upp till sex stycken UAV. Systemet klarar av att ha två UAV i luften samtidigt. Antennerna når en höjd på ungefär tolv meter när hydraulmasten är helt utfälld. Spaningsdata skickas tillbaka via en länk, i cm-bandet, med en kapacitet på 10 Mb/s. Länken för att kontrollera Tipchak har en kapacitet på 1,2 Kb/s, våglängden är ca 1 dm. I operatörsfordonet finns det plats för tre personer, systemchefen plus två operatörer. Katapulten på transport/startfordonet klarar att skicka iväg UAV med vikt upp till 70 kg, med en acceleration som inte överstiger 12 G. Den medför också bränsle till UAV, tillräckligt för minst trettio starter. Tabell 24. Data för Tipchak. Längd: Spännvidd: Startvikt: Hastighet: Flygtid: Flyghöjd: Räckvidd: Last, max: Koordinater för mål, noggrannhet: Startmetod: Landningsmetod: 2,4 m 3,4 m 60 kg km/tim >2 tim m ca 70 km (pga länkens räckvidd) 14,5 kg (exkl bränsle) <50 m Katapult Fallskärm Tabell 25. Spaningsutrustning på Tipchak. IR-kamera, våglängdsområde: 9-11 μm IR-kamera, känslighet: 0,1ºC TV-kamera, våglängdsområde: 0,4 1,1 μm TV-kamera, belysning: lux (arbetsområde) Spaningshöjd: m Synfält (område som skannas av): 86º Synfält, momentant: 0,034º Vikt: 6,8 kg Bild 49. Tipchak är operativ i den ryska armen. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

76 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 66 (125) Bild 50. Förrutom sex stycken UAV består ett Tipchak-system av transport/startfordon, antennfordon, operatörsfordon och ett underhållsfordon. Foto: Vega Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

77 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 67 (125) 12. Flygburna telekrigssystem Talisman, vitryskt egenskyddssystem Ett nytt egenskyddssystem för stridsflygplan har tagits fram och presenterades för första gången under året. Systemet är utvecklat av en nybildad sammansättning av försvarsindustri och institut från Vitryssland med RUPE 558 ARP som en trolig part. Övriga parter är dock för närvarande okända men namnet på konstellationen är enligt uppgift Oboronniye Initsiativi, som översatt till svenska blir Försvarsinitiativ. RUPE 558 ARP är från början en flygplansverkstad i Vitryssland som under tiden för Sovjetunionen skötte reparation och underhåll av bl.a. stridsflygplan. På senare år har de däremot gjort sig kända för att utveckla störkapslar och delsystem till styrda bomber. Talisman är en radarstörare som består av två kapslar som hängs så långt ifrån varandra som möjligt på flygplanets vingar. Detta för att uppnå bästa möjliga vinkelstörning. Systemet påminner väldigt mycket om störare Satellit-M som även den är från RUPE 558 ARP och man kan anta att Talisman är en vidareutveckling av denna. Precis som Satellit-M är Talisman utformad med ett kvadratiskt tvärsnitt och med hängare placerade undertill. Detta för att systemet inte ska uppta vapenbalkar på flygplanet. Lavetter kan istället hängas direkt under störkapslarna. Enligt uppgift är redan två länder intreserade av systemet, varav ett är ett NATO-land. Dessutom lanserar Oboronniye Initsiativi en variant av systemet som skydd av transportflygplan. För denna variant har, enligt uppgift, tre flygbolag visat intresse. Det är dock oklart vilken status dessa system har i dagsläget. Bild 51. Det vitryska radarstörarsystemet Talisman. Foto: Oboronniye Initsiativi Tabell 26. Data för egenstörare Talisman Frekvensband Täckningsområde: Störformer: Mått (H x B x L): Vikt: 8 12 GHz (bedömt) Az ±45º (fram- och bakifrånsektorn) El ±30º (fram- och bakifrånsektorn) Uppgift saknas 260 x 260 x 2100 mm 40 kg Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

78 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 68 (125) L370-5, ryskt IR-motmedelssystem L370 Vitebsk, som ingår i telekrigssystemet President-S, är ett självförsvarssystem för helikoptrar. Fullt utbyggt kan systemet innehålla varnare av olika slag (laser, radar, IR/UV), två störare (radar, IR) och facklor. Dessutom ska det automatiska varningssystemet visa rekommenderade undanmanövrar för piloten. Det är tänkt att detta självförsvarssystem, hela eller delar av det, ska bli ett standardsystem för ryska helikoptrar. Delar av L370 Vitebsk har tidigare setts på ryska helikoptrar. En nyhet för året är IR-störarna som har beteckningen L De genererar en modulerad IR- och UV-strålning inom en vinkel på sju grader. På Ka-52 sitter de på undersidan av flygkroppen, en IR-störare framför varje landningsställ. De två L370-5 täcker tillsammans en vinkelsektor på Bild 52. L370-5 är ett ryskt motmedelssystem mot IR-robotar. Systemet sänder samtidigt ut modulerad IR- och UV-strålning. Foto: FMV KG 300G, kinesisk störkapsel Det kinesiska telekrigssystemet BM/KG 300G, som tidigare endast varit känt som beteckning, visades upp under den kinesiska mässan Airshow China 2010 och den brittiska flygutställningen i Farnborough tillsammans med det pakistanska stridsflygplanet JF-17. Ingen ny information om kapseln gick att få på plats men systemet bedöms ha en frekvenstäckning på 8 20 GHz. Dock saknas för tillfället övrig information om funktion och prestanda. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

79 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 69 (125) Bild 53. Störkapsel till pakistanska JF-17, bedömt vara den kinesiska störkapseln KG 300G. Foto: FMV SIVA, indisk inmätningspod Det indiska försvarsforskningsinstitutet DRDO har under ett antal år utvecklat en inmätningspod, med namnet SIVA, för bland annat det ryskttillverkade indiska stridsflygplanet Su-30MKI. Poden visades för första gången på Aero India 2005 men någon information om systemet presenterades inte. På telekrigsmässan EW India 2010 i Bangalore visades systemet ännu en gång och delgavs lite mer information. Systemet är en sk HADF (High Accuracy Direction Finder) och är primärt till för att hitta och peka ut radaremittrar på marken med hjälp av fasstyrd interferometer. Poden kan även användas tillsammans med den signalsökande ryska roboten Kh-31P, som är integrerad på de indiska Su-30MKI, vid SEAD-operationer. SIVA är konstruerad för överljudsfart och är monterad i en drygt två meter lång kapsel som har samma interface som ryska raketkapslar av typen B-8M1 och B-13L. Poden uppges ej kunna nödfällas. Tabell 27. Data för inmätningspod SIVA (HADF) Frekvensband: Täckningsområde: D J ± 30º (endast framsektorn) Inmätningsnoggrannhet: 1 2º Typ av inmätta emittrar: Diameter: Längd: Vikt: Spaning- eller följeradarer 406 mm 2244 mm 100 kg Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

80 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 70 (125) Bild 54. Inmätningspod SIVA från DRDO. Foto: FMV Tarang och R-118, indiska radarvarnarsystem Den indiska försvarskoncernen Bharat Electronics Ltd (BEL) har utvecklat ett antal radarvarnarsystem. Däribland Tarang, som inte direkt är en nyhet, men är den mest använda radarvarnaren i det indiska flygvapnet och sitter på uppgraderade MiG-21, MiG-29, Su-30MKI samt uppgraderade Su-27. Tarang finns i två versioner, Mk1 och Mk2. Dessa har en frekvenstäckning på 2 18 GHz och en mottagarkänslighet på -55 dbm för Mk1 respektive -65 dbm för Mk2. Under året presenterade BEL ett relativt nytt radarvarnarsystem, betecknat R-118, med en frekvenstäckning på 1 18 GHz och med en mottagarkänslighet på -65 dbm. R-118 ska enligt uppgift integreras med robotskott- och laservarnarsystem på alla befintliga indiska jaktflygplan förutom Su-30MKI, som fortsättningsvis bedöms utrustas med Tarang Mk EL/L-8251 och EL/L-8212, israeliska radarstörare Under årets telekrigsmässa i Bangalore, Indien, fanns en rad israeliska telekrigsföretag representerade. Detta tydliggör det goda samarbetet Israel och Indien har inom telekrigsområdet. De israeliska företagen var IAI 1 (med telekrigsavdelningen Elta), Rafael, Elbit och Elisra. Bland det intressanta som förevisades under mässan var två störkapslar från IAI, en eskortstörare med beteckningen EL/L-8251 och en egenskyddsstörare med beteckningen EL/L Den senare finns i ytterligare en variant, EL/L-8222, som är ämnad för något större plattformar som t ex indiska Su-30MKI. Eskortstöraren L-8251 har en frekvenstäckning på 1 18 GHz med mycket hög vinkeltäckning samt förmåga mot en rad samtidiga hot både på marken och i luften. Det är dock oklart om någon kund finns till systemet. Informationen om egenskyddsstörarna L-8212 och L-8222 är väldigt knapphändig. 1 Israel Aerospace Industries Ltd. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

81 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 71 (125) Bild 55. Störkapslar EL/L-8251 och EL/L-8212 från IAI. Foto: FMV EL/K-7071 och EL/I-3100, israeliskt signalspaningssystem Israeliska IAI Elta utvecklar en rad olika telekrigssystem. Några av dessa är signalspaningssystem och visades upp under året. EL/K-7071 är en pejl/kommunikationsspaningsmottagare som kan integreras i en UAV. EL/I-3100 Spyhawk är ett kompakt flygburet multisensorsystem för övervakning. Små flygplan som Beechcraft alternativ UAV:er kan bära dessa system. Pejling kan ske inom frekvensområdet 0, MHz på avstånd upp till 350 km, om fri sikt råder. Den kan bära elektrooptisk utrustning som CCD TV och FLIR (8-12 µm). Flygplanet skall kunna verka under 8 timmar Bild 56. Det israeliska signalspaningssystemet EL/K-7071 på UAV (1 och 2) samt. multisensorsystemet EL/I-3100 integrerat på Beechcraft (3). Materielunderrättelser 2010 Foto: FMV Teknisk Und

82 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 72 (125) DIRCM-system till A400M Diehl BGT Defence förevisade under ILA Berlin 2010 ett motmedelsystem som framförallt är till för skydd av större transportflygplan mot MANPADS. Systemet presenterades med den något generella beteckningen DIRCM-CL som står för Directed InfraRed CounterMeasures Closed Loop. Representanter för Diehl är mycket fåordiga om systemets prestanda och det är oklart vilken beteckning systemet ska gå under. Klart är dock att system är ämnat för det nya europeiska transportflygplanet A400M och att det bygger på demonstratorn FLASH som utvecklats av Diehl, EADS och Thales. FLASH (Flying Laser self defence system Against Seeker Head missiles) är ett demonstratorprogram som startade redan 1997 och avslutades Systemet använder två olika lasrar, där den ena är till för att följa och störa ut äldre typer av IR-målsökare och den andra är till för att skada eller förstöra modernare IR-målsökare som annars ej går att lura. Under demonstratorprogrammet har systemet genomgått en rad olika mark- och flygtester med lyckat resultat. Bild 57. Laserhuvud för ett DIRCM-system monterad på något som ska likna skrovet hos A400M. Foto FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

83 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 73 (125) 13. Luftvärnssystem Ryskt långräckviddigt luftvärnssystem S-400 Det har under året tydligt framkommit vilka problem som funnits med införandet av det långräckviddiga luftvärnssystemet S-400 i den ryska försvarsmakten då ytterligare fem bataljoner var planerade att bli operativa under året, men ingen ny bataljon har satts upp. Fram till 2015 planeras 18 bataljoner S-400 vara operativa hos den ryska försvarsmakten, men sedan 2007 har hittills endast två bataljoner levererats och dessa med osäker operativ status. Under året har det kommit fram två filmer från testskjutningar av nya robotar till S-400. Robotarna var 9M96D, med den alternativa beteckningen 9M96M och exportbeteckningen 9M96E2, samt 48N6DM. 9M96D är en ny robot utrustad med aktiv radarmålsökare och med en bedömd räckvidd på 120 km. 48N6DM är en vidareutveckling av robotfamiljen 48N6 till S-300PM. Roboten är utrustad med en semiaktiv radarmålsökare och bedöms ha en räckvidd på 250 km. När och var dessa testskjutningar är genomförda är inte känt. Bild 58. Testskjutning av luftvärnsrobot 9M96D till S-400. Foto: Internet Bild 59. Testskjutning av luftvärnsrobot 48N6DM till S-400. Foto: Internet Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

84 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 74 (125) Leverans av Pantsir-S1 till ryska flygvapnet Det kombinerade robot- och eldrörsluftvärnssystemet Pantsir-S1 har sedan 1990-talet varit under utveckling i Ryssland men visades i sin nuvarande konfiguration för första gången Ett antal olika kunder finns till systemet men med olika grundfordon. Kunderna är bl.a. Förenade arabemiraten som har beställt 50 enheter, varav två är levererade, Algeriet som har beställt 38 enheter, varav ett okänt antal har levererats, Syrien som har beställt 36 enheter, varav ett okänt antal har levererats och Ryssland som har beställt 20 enheter till flygvapnet, varav 10 enheter uppges vara levererade under våren Några av de levererade systemen till ryska flygvapnet var med under segerparaden i Moskva den 9 maj Intressant med denna leverans är att systemet sitter på ett Kamaz-chassi och inte på ett Baz-chassi som varit tidigare plan för det ryska flygvapnet. En teori är att detta i själva verket var en del i leveransen till Syrien som just har beställt systemet på Kamaz-chassi och att den ryska leveransen får vänta något ytterligare, men detta är inte bekräftat. Bild 60. Pantsir-S1 under segerparaden i Moskva den 9 maj Foto: FM Redut, nytt ryskt marint luftvärnssystem I samband med sjösättningen den 31 mars 2010 av det andra fartyget i Steregushchy-klassen, som tilldelats namnet Soobrazitelny, kom uppgifter om att fartyget kommer att utrustas med ett nytt luftvärnssystem. En modell som visades i samband med sjösättningen gör gällande att det förliga korträckviddiga luftvärnssystemet Kortik-M på Steregushchy kommer att ersättas med ett vertikalstartande system. Detta bekräftas dessutom av bilder från varvet där Soobrazitelny konstrueras. På dessa ser man att på den plats som Kortik-M tidigare varit placerad är det nu en uppbyggnad för någon typ av vertikalstartande system. Bedömningen är att systemet på Soobrazitelny är ett nytt luftvärnssystem med namnet Redut. Redut har en helt annan, och klart bättre, förmåga än Kortik-M på Steregushchy. Kortik-M består av två automatkanoner av gatling-typ samt ett antal kommandostyrda robotar, där Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

85 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 75 (125) räckvidden för robotarna uppges vara m. Redut består däremot troligen av vertikalstartande robotar, med både IR- och radarmålsökare. Bild 61. Luftvärnsrobot 9M96 med aktiv radarmålsökare. Foto: FMV Redut tros vara den marina versionen av det nya landbaserade luftvärnssystemet Vitjaz, som bedöms vara operativt kring Systemen är tänkta att använda en blandning av aktiva radarrobotar med en räckvidd på ca 40 km och robotar med IR-målsökare med bedömd räckvidd på ca 10 km. Dessa robotar har beteckningarna 9M96 respektive 9M100. Enligt bildunderlag på en modell från sjösättningen av Soobrazitelny har hon 12 luckor, i två rader om sex, på fördäck. Dessa luckor bedöms tillhöra tuber med 9M96-robot och ger med den konfigurationen således 12 skjutklara robotar. Alternativet är att 4 robotar av typen 9M100 används på samma plats som en 9M96-robot och det ger systemet förmåga med 48 skjutklara robotar. Mest troligt är dock att en kombination av dessa robottyper kommer att användas, då en mixad last av robotar skulle öka dess effektivitet markant. Soobrazitelny ligger för närvarande i hamnen i St Petersburg och genomför det sista konstruktionsarbetet. Under hösten 2011 kommer provturer i Östersjön inledas och fartyget bedöms vara operativt kring Systerfartyg till Soobrazitelny, med luftvärnssystem Redut ombord, kommer troligen att sjösättas under 2011 och S-125-2D Pechora-2D, ukrainsk uppgradering av SA-3 Den ukrainska radartillverkaren Aerotechnica erbjuder en uppgradering av det ryska medelräckviddiga luftvärnssystemet S-125 Pechora (SA-3). Arbetet har pågått sedan 2008 och uppges vara färdigställt under 2010, då även 6 testskjutningar genomförts på Krim-halvön. Systemet kommer att få beteckningen S-125-2D där fokus har legat på att modernisera ledningsoch radarsystemen. Alla delsystem har digitaliserats och de mekaniska delarna i radarenheterna har ersatts. Trots att S-125-2D använder samma robotar som äldre versioner av S-125 har systemet ändå något förbättrad prestanda. Detta främst tack vare uppgraderingen i radar- och ledningssystemen. Aerotecnica hävdar att systemet har en räckvidd på ca 37 km och höjdtäckning på 21 km. Dessutom har förmågan att bekämpa två samtidiga mål med en eldenhet införts. Enligt obekräftade uppgifter har ett afrikanskt land redan lagt en beställning på detta system. Ytterligare två länder för diskussioner om en eventuell anskaffning. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

86 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 76 (125) QW-19, ny kinesisk bärbar luftvärnsrobot QW-19 är en ny kinesisk MANPADS som började marknadsföras av CPMIEC i år. Den uppges ha en höjdtäckning på 10 till 4000 meter och en räckvidd på ungefär 500 till 6000 meter. Räckvidden är då omkring 500 meter längre än tidigare robotar i QW-familjen. QW-19 har ett laserzonrör, det röda området på roboten i Bild 62. Den enda operativa MANPADS med laserzonrör idag är ryska Igla-S (Natobeteckning SA-24). Zonröret ökar framför allt effektiviteten mot små mål som UAV och kryssningsrobotar. Roboten uppges också ha en förbättrad målsökare jämfört med robotar som t.ex. QW-18 och QW-11. QW-19 har fyra roder jämfört med två på tidigare robotar. Rodren på den nya roboten har också fått ett nytt utseende. Enligt CPMIEC ska QW-19 ha bra motmedelsegenskaper. Bild 62. En ny MANPADS från Kina kallad QW-19. Foto: FMV FL-19, kinesisk mobilt luftvärnssystem FL-19 är ett nytt mobilt luftvärnsrobotsystem. Fordonet har visats på utställningar tidigare år, men då med robotar från MANPADS. FL-19 visades upp med två typer av robotar, en robot betecknad QW-18 och två robotar betecknad QW-18L. Trots att namnen är lika så är det två olika typer robotsystem. QW-18 är en vanlig MANPADS med IR-målsökare, medan QW-18L är en större robot med semiaktiv lasermålsökare. Totalt har systemet hade sex robotar. QW-18L uppges ha en höjdtäckning från marknivå upptill 5000 meter och en räckvidd från 500 till 8000 meter. Storleken på robotsystemet, prestanda och den semiaktiva lasermålsökaren för tanken till ett robotsystem kallad QW-3. Enligt information om QW-3 som getts på flera tidigare utställningar (Air Show China) så kan den ha både IR- eller/och SAL-målsökare. Observera storleksskillnaden mellan QW-18L och QW-18. Enligt den information som gavs så kan FL-19 ta alla typer av QW-robotar. För att kunna försvara ett större område och få förvarning om inkommande hot ska upp till sex FL-19-system kombineras med ett ledningsfordon med spaningsradar för att få ett mer kompetent luftvärnssystem. Förutom att mäta in målen styr ledningsfordonet också vilket FL-19 som ska bekämpa utvalt mål. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

87 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 77 (125) Bild 63. Luftvärnssystemet FL-19 med QW-18 och QW-18L robotar. Foto: FMV FL-2000, kinesiskt mobilt luftvärnsystem FL-2000 är ett mobilt luftvärnssystem med kort räckvidd. Systemet beväpnas med olika typer av bärbara luftvärnsrobotar med IR-målsökare, typ MANPADS. Lavetten kan ta upp till åtta robotar. Tidigare varianter av detta system har kallats FL-2000(V1) och FL-2000(V2), där V1 varianten var till för lätt pansrade fordon och V2 var till för vanliga icke-pansrade fordon. På utställningen Air Show China 2010 visades en variant av FL-2000 upp som mest liknar tidigare system med beteckningen FL-2000(V2). Denna nya variant visades upp med vad som verkade vara QW-2 robotar. Varje robot var dock märkt QLMD-01, QLMD-02 o.s.v. upp till QLMD-08. Det var också ett nytt elektrooptiskt sikte på detta års variant. Inga data eller prestanda för siktet har presenterats. Varje mobilt luftvärnssystem kan operera självständigt, men tanken är att flera system ska kopplas samman med ett ledningsfordon. Ett större område kan då försvaras och från ledningsfordonet styrs vilken mobil enhet som ska bekämpa vilket mål. Bild 64. FL-2000 är ett mobilt luftvärnssystem med åtta robotar. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

88 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 78 (125) QW-2 på olika plattformar Den enklaste typen av mobilt luftvärnssystem som marknadsförs av kinesiska företag är en enkel lavett med två luftvärnsrobotar (MANPADS), monterad på en Nissan-pickup. Systemet kallas QW-2 Launching Platform. Sannolikt kan en köpare få lavetten anpassad till vilken lämplig pickup som helst. Skytten sitter mellan robotarna och riktar in robotarna manuellt. Till sin hjälp har han ett litet elektrooptiskt sikte. Bild 65. Ett mobilt luftvärnssystem med QW-2 robotar marknadsförs av kinesiska företag. Lavetten sitter på en Nissan-pickup. Foto: FMV Den kinesiska HMMWVS kopian East Wind (Dong Feng på kinesiska) EQ2050 har tidigare visats med lavett för fyra FN-6 luftvärnsrobotar (MANPADS). Det systemet kallas FB-6A. Nu marknadsförs en variant av EQ2050 med en fjärrstyrd vapenstation. Vapenstationen har en 12,7 mm kulspruta, två QW-2 luftvärnsrobotar och ett elektro-optiskt sikte. Inga data eller prestanda för siktet har presenterats. I och med att vapenstationen har en 12,7 mm kulspruta så kan den naturligtvis också användas mot markmål. Bild 66. Kinesisk HMMWVS med vapenstation bestående av två luftvärnsrobotar, QW-2, och en 12,7 mm kulspruta. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

89 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 79 (125) FM-90, kinesiskt mobilt luftvärnsystem Luftvärnssystem FM-90 har varit känt under en längre tid men har endast visats som modeller på tidigare mässor. På Airshow China 2010 visades nu riktiga delsystem upp, detta efter att systemet nyligen blivit operativt hos PLA. Systemet bygger vidare på FM-80 som i sin tur i princip är en ren kopia av det franska luftvärnssystemet Crotale som Kina köpte under talet. Systemet består dels av ett robotfordon och dels ett spaningsradarfordon. Robotfordonet består av fyra kommandostyrda robotar, en eldledningsradar, ett antal elektrooptiska sensorer och en kommandolänkantenn. Spaningsradarfordonet består av en spaningsradar som kan detektera upp till 30 mål på 25 km och följa 12 av dem på 20 km samt en IK-antenn. Bild 67. Luftvärnssystem FM-90 med robotfordon, spaningsradarfordon samt robot. Foto: FMV Tabell 28. Data för luftvärnsrobot FM-90 Träffavstånd: Höjdtäckning: Robothastighet: Robotlängd: Robotdiameter: Robotvikt: Robotstyrning: 0,7 15 km m 900 m/s 3,12 m 0,156 m 100 kg Kommandostyrd Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

90 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 80 (125) FL-3000N, kinesiskt marint luftvärnsystem FL-3000N är ett nytt marint korträckviddigt luftvärnssystem för skydd mot i första hand sjömålsrobotar. Systemet visades som modell för första gången på Airshow China 2008 och i år visades en till synes riktig robot. Enligt kinesiska medier ska systemet finnas ombord det nya hangarfartyget Shi-Lang (fd Varyag) som Kina köpt från Ryssland via Ukraina och som genomgår en omfattande renovering med beräknad IOC från Dessutom ryktas det om att en ny korvett, benämnd Type 056, bl.a. ska vara utrustad med systemet. Bild 68. FL-3000N, robottub och robot. Foto:FMV FL-3000N påminner väldigt mycket om det tysk-amerikanska systemet RIM-116 RAM, men vid närmare jämförelse mellan systemen framgår det att det finns vissa skillnader. Den främsta är att FL-3000N är en fenstabiliserad robot och till skillnad från RIM-116 RAM rollar den inte under sin väg mot målet. En likhet är att båda systemen tillämpar sk fire-and-forget, dvs roboten blir inte stöttad av fartyget efter avfyrning. Roboten hos FL-3000N använder sig av en bildalstrande IR-målsökare och en radiofrekvent passiv målsökare för att låsa på och styra mot målet. Den senare kräver att målet använder sig av en aktiv radarmålsökare för sin målinmätning, vilket de flesta sjömålsrobotar idag gör. I annat fall används endast den bildalstrande IR-målsökaren. FL-3000N består av en robot med en krutraketmotor, ett optiskt/laser zonrör samt en bildalstrande IR-målsökare och två radiofrekventa passiva antenner. Roboten är i grunden baserad på den helikopterburna luftmålsroboten TY-90. Systemet består även av en lavett med plats för 24 robotar och ett eldledningssystem som kan hantera två lavetter simultant. Detta betyder att systemet är specifikt utformat för att vara verksamt mot mättnadsanfall. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

91 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 81 (125) Bild 69. T.v. FL-3000N och t.h. två bilder på RIM-116 RAM Foto: FMV och Raytheon Tabell 29. Data för luftvärnsrobot FL-3000N Träffavstånd (överljudsmål): Träffavstånd (underljudsmål): Robotlängd: Robotdiameter: Målsökartyp: Robotmotortyp: 0,5 6 km 0,5 9 km 2 m 0,12 m Passiv radar och bildalstrande IR Krutraketmotor SysFla (System Flugabwher), tyskt luftvärnssystem SysFla är ett luftförsvarssystem som kombinerar 35-mm automatkanoner och korträckviddiga IR-robotar. Dess främsta användningsområde är campförsvar genom bekämpning av granater, raketer, helikoptrar samt både obemannade och bemannade flygplan. För utvecklingen står den tyska delen av MBDA, med dotterbolagen LFK och Rheinmetall, tillsammans med en partner, Diehl BGT Defence. Den första potentiella kunden är den tyska armén där förhandlingar om anskaffning och en första finansiering om 500 miljoner Euro pågår. Beslut beräknas ske under 2010 och SysFla bedöms i sådant fall vara operativt hos den tyska armén tidigast Systemet är tänkt att ersätta äldre luftvärnssystem som Roland (avvecklat 2005), Gepard (avvecklas under 2010) samt LeFlaSys och Stinger (båda bedöms vara avvecklade 2018). SysFla är även tänkt att vara komplement till de långräckviddiga luftförsvarssystemen Patriot och MEADS. SysFla består av ett antal delsystem, bl.a. 35-mm automatkanon NBS Matis från Rheinmetall (ursprungligen utvecklats av Oerlikon) och den nyutvecklade luftvärnsroboten LFK NG. Dessutom ingår spanings- och eldledningsradarmoduler som är baserade på motsvarande enheter till luftförsvarssystemet Skyshield samt IR-luftspaningsutrustningen FIRST (Fast InfraRed Search and Track) från Diehl BGT Defence. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

92 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 82 (125) Bild 70. T.v. dubbellavett för luftvärnsrobot LFK NG som delkomponent i luftförsvarssystemet SysFla, förevisad för första gången under ILA Berlin T.h. luftvärnsrobot LFK NG. Foto: FMV LFK NG (LenkFlugKröper Neue Generation) är en korträckviddig luftvärnsrobot som är utrustad med en IR-målsökare med hög känslighet som härstammar från utvecklingen av målsökare till jaktrobot IRIS-T. Motorn är en s.k. dualpulse -krutraketmotor där det första steget accelererar roboten från lavetten. Det andra steget tänds efter en adaptiv tidsfördröjning, som är anpassad efter skjutavstånd, och tar roboten till målet. Stridsdelen kan anpassa sin splitterprofil efter måltyp och roboten utnyttjar en datalänk för att uppnå sk. lock-on-afterlaunch. Roboten kan avfyras både vertikalt eller från riktbara dubbellavetter, där den senare presenterades för första gången som en fullskalig modell på ILA Berlin Tabell 30. Data för luftvärnsrobot LFK NG Max räckvidd: 10 km Robothastighet: Mach 2,2 Robotlängd: Robotdiameter: Robotvikt: Stridsdelsvikt: Målsökartyp: Robotmotortyp: 1,78 m 0,11 m 28 kg 2,5 kg IR-målsökare Tvåstegs krutraket Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

93 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 83 (125) 14. Lednings- och kommunikationssystem Kinesiskt ledningssystem SmartCOM SmartCOM (TH-G701A) är en mobil taktisk kommunikations- och ledningscentral för luftvärn med kort räckvidd. Den har utvecklats speciellt med tanke på att kontrollera och leda system som SmartHunter 2, FB-6A och eldrörsluftvärn, se bilden nedan som beskriver hur systemet är uppbyggt. Det finns tre kommunikationsmoder, vilka är optiska fiber, tråd och trådlös kommunikation, som kan användas för att utbyta information mellan SmartCOM och andra enheter. Ett regionalt luftvärnssystem består av en SmartCOM och tre till fem SmartHunter, se TH- S711/RS och TH-S711/PS i årsrapporten. Varje sådant system är i sin tur kopplat till flera vapenplattformar eller skyttar med MANPADS. SmartCOM kan få sin luftlägesinformation från ledningssystem högre upp i hierarkin eller radarsystem med längre räckvidd. Denna luftlägesinformation samt mer lokal information, t.ex. från SmartHunter, bearbetas sedan för att för att skapa en realtidsbild av situationen och data för mål som närmar sig. Bild 71. Bilden beskriver kommunikationen mellan SmartCOM och andra enheter. Det som är inringat med rött ingår i systemet SmartHunter, en mobil radar med ledningssystem samt vapenplattformar. Foto: FMV 2 SmartHunter är ett luftvärnssystem som består av en mobil spaningsradar med kommunikations- och ledningssystem. Till varje SmartHunter kan det vara kopplat upp till tolv MANPADS-skyttar, tre mobila plattformar för MANPADS-robotar eller tre enheter med eldrörsluftvärn. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

94 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 84 (125) Hög antenn Bild 72. SmartCOM är en kinesisk mobil kommunikations- och ledningscentral för luftvärnssystem med kort räckvidd. Foto: FMV System för framtagning av satellitbilder, Triton Det ryska företaget NPK BARL har tagit fram ett mobilt system för inhämtning och bearbetning av satellitdata avsett för studier av mark- och sjöytor. Detta system benämns Triton. Satelliterna ifråga benämns D33 och drivs av den ryska federala rymdstyrelsen Roskosmos. En nyare variant av D33 är satelliten Resurs-DK1. Satelliten går i en så kallad solsynkron bana och samlar in data med hjälp av multispektrala sensorer för olika våglängder. När satelliten har fri sikt till jordstationens parabolantenn tappas data från satellitens hårddisk, som har en lagringskapacitet 768 GB 3. Parabolantennen är rörlig under mottagningsfasen. Frekvensområdet är för Resurs-DK1 i nedlänk anges till 8,025-8,4 GHz. Datahastigheten är 150 Mbit/s och upp till 10 Gbyte data kan tas emot under en mottagningssession. Resultatet av den bearbetade analysen i form av satellitbilder kan skickas vidare med hjälp av bredbandsförbindelser. Denna tillämpning marknadsförs som civil, för till exempel kunna t ex övervaka olika typer av naturkatastrofer eller kanske att studera polarområdena. Systemet har visats på mässor med försvarsinriktning i Ryssland under Triton bör kunna användas för bildinhämtning och analys i flera olika sammanhang, förutom rent civila, som anges av tillverkaren. Det uppges att man kan erhålla en upplösning på 1-2 meter på objekt i en svartvit bild enligt tillverkarens uppgifter. 3 Gäller specifikt Resurs-DK1 Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

95 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 85 (125) Bild 73. Bilden visar Triton som består av en bearbetningscentral i en container på ett Kamaz-chassi samt ett släp med en parabolantenn för att ta emot insamlat data från satelliter. Detta system har visats på mässorna IDELF och Interpolitex under Foto: FMV Digital radiolänknod R-431-AM R-431-AM, även kallad MIK-MKS, är framtagen av det ryska företaget NPF Mikran från Tomsk tillsammans med institutet FGUP NIISSU från Moskva. Med hjälp av R-431-AM kan man bygga länkstråk med datahastigheter 34 och 155 Mbps. Länken påstås ha skydd mot avsiktlig störning. Antennmasten, som har en höjd på 30 m, kan också utgöra en basstation för trådlöst bredband med Wimaxstandard (IEEE d). 200 användare kan nyttja en basstation. Frekvensbandet för det trådlösa bredbandet är 2,0-2,1 GHz och 5,725-6,425 GHz. Datahastigheten är max 37,67 Mbps för det trådlösa bredbandet. R-431-AM kan utgöra en nod för fyra länkar i olika riktningar. Den skall tåla vindar på upp till 30 m/s i drift. Masten uppges hålla för upp till 50 m/s om den inte är i drift. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

96 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 86 (125) Bild 74. Bilden visar R-431-AM. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

97 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 87 (125) Bild 75. Bilden visar parabolantennerna på masten, som automatiskt kan justeras i önskad riktning. Den fjärde parabolantennen är skymd. Foto: FMV Tabell 31. Data för R-431-AM Frekvensområden (radiolänk): 5,6-6,2 GHz, 7,1-8,4 GHz Datahastigheter: 34 Mbs; 155 Mbs Antennhöjd: 32 m Upprättandetid: 15 min Besättning: 2 personer Fordon: Kamaz 8x Digital radiolänk MIK-MKS-M Digital radiolänksystem MIK-MKS-M har tagits fram av det ryska företaget NPF Mikran från Tomsk. Ingen generell R-beteckning har presenterats officiellt 4, men utseendemässigt ser den ut som en modern variant av R-419, med dess typiska radiolänkantenner. Den har Kamaz 6x6 chassi. Sändtagaren i systemet heter MIK-RL400PR och har frekvensområdet MHz. Detta frekvensområde är också typiskt för R-419-versioner. Krypterad dataförbindelse på max 10 Mbps kan upprättas. Hoppfrekvens kan justeras från 10 hopp/s till 1300 hopp/s inom bandbredd på 245 MHz. Ett länkhopp kan vara 30 till 60 km beroende på hur terrängen ser ut. 4 Det kan betyda att den bara är under utprovning och att serieanskaffning inte har påbörjats. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

98 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 88 (125) NPF Mikran uppger att MIK-MKS kan utrustas med en basstation för bredbandsförbindelser enligt standard Wimax (IEEE d) inom frekvensområdet 5,725-6,425 GHz. Bild 76. Bilden visar radiolänksystem MIK-MKS-M. Antennhöjden kan bli max 20 m hög. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

99 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 89 (125) Bild 77. Bilden visar sändtagaren MIK-RL400PR samt typisk riktantenn. Foto: FMV Tropsfärspridningslänk R-423-AM Troposfärspridningslänk 5 R-423-AM tillverkas av det ryska företaget FGUP NPP Radiosvjaz i Krasnojarsk, Sibirien. Lasttärrängbil av typ Ural-4320 kan användas som bärare av sambandshytten. 5 Troposfärspridning kallas även populärt för Tropscatter. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

100 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 90 (125) Bild 78. Bilden visar R-423-AM. Foto: FGUP NPP Radiosvjaz Tidigare har ett containerbaserat system presenterats 6, vilket kan transporteras med ett större släp och som benämns R-423-AMK. I en riktning med avståndet 105 km med hjälp av två antenner kan en datahastighet på 4095 kbit/s uppnås. Ett längre förbindelseavstånd på 170 km ger max 256 kbit/s. Ju längre räckvidd desto mindre datahastighet, dvs desto mindre information per tidsenhet kan överföras. R-423-AM och AMK skall kunna vara i kontinuerlig drift under 24 timmar. Stationens parabolantenner kan fjärrstyras till elevation och vinkel. En automatisk sökningsmod riktar in antennen mot annan sändare. Satellitbaserade navigeringssystem av typ Glonass/GPS möjliggör korrekt läge på stationen. 6 Se Teknisk Und Årsrapport Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

101 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 91 (125) Bild 79. Bilden visar R-423-AMK. Foton: FGUP NPP Radiosvjaz Tabell 32. Data för R-423-AM och AMK Frekvensområde: Uteffekt från sändaren: Antenndiameter: Brusfaktor, mottagarenhet med parabolantenn: 4,4-5,0 GHz 300 W 2,5 m 3,5 db Datahastigheter: 1,2; 2,4; 4,8; 9,6; 16; 32; 48,0; 64,0; 240,0; 256,0; 480,0 512,0; 2048 och 4095 kbit/s Anslutningar (digitala): Anslutning (analogt): Anslutning (digitalt): Spänningsmatning: Effektförbrukning: Räckvidder (typiska): HDB3 (PCM), G.703, S1-FL-B1 (ryskt standardiserat gränssnitt) telefonlinje RS V trefas externt alternativt eget elverk med två 8 kw elaggregat. Max 8 kw km Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

102 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 92 (125) Sensorsystem Flygburen radar Under 2008 presenterade både Northrop Grumman (NG) och Raytheon varsin version av AESA-radar för exportmarknaden kallade SABR respektive RACR. Radarerna är primärt avsedda för integration i F-16A/B och C/D. Under 2010 har båda radarerna provflugits integrerade på F-16. Utöver F-16 skall de båda radarerna även kunna integreras på andra plattformar. För tillfället finns 10 olika radarer integrerade på de olika F-16 modellerna varav endast F-16 Block 60, vilka exporterades till Förenade Arabemiraten, är utrustad med AESAradar (AN/APG-80). Både SABR och RACR radarerna skall enkelt kunna bytas på fält mot i F-16 redan befintliga mekaniskt styrbara radarer då flygplanen i övrigt inte behöver modifieras med avseende på gränsytorna för mekanik, kraft och kylning. Radarerna är vätskekylda men genom värmeväxlare kan flygplanets befintliga kylluft användas. Redan befintlig kyl- och primärkraftkapacitet (max 5,6 kva) är tillräckligt, vilket minimerar antalet komponenter som behöver bytas ut Flygburen radar Northrop Grumman Scalable Agile Beam Radar (SABR) NGs radar SABR bygger vidare på erfarenheter erhållna från deras AESA-radarer AN/APG-77 (F-22), AN/APG-80 (F-16 Block 60) och AN/APG-81 (F-35). Första flygprov genomfördes med en Sabreliner i november 2008 och på F-16 i januari Radarn är främst utvecklad för att ersätta befintliga radarer i F-16A/B/C/D men även andra flygplan kan vara tänkbara då radarns storlek kan ändras. Nu har även två moder från APG-81 implementerats på SABR Flygburen radar Raytheon Advanced Combat Radar (RACR) Flygprov på F-16 avslutade under december 2010, ca ett år senare än vad som först angavs som slutdatum. Är fr.o.m. juni 2009 beställningsbar vid köp av nya F-16 och sedan november 2009 tillåten för export till minst två länder (troligen Grekland och Sydkorea) Även denna radar är primärt utvecklad för F-16A/B/C/D men även möjlig för F/A-18A+/C/D vilka inte kan utrustas med AESA-radarn AN/APG-79 avsedd för F/A-18E/F och EA-18G. Radarn bygger vidare på Raytheons erfarenheter från AN/APG-63(V)2/3 och AN/APG-82 (F- 15) samt hårdvara från AN/APG-79. Sändar-/mottagarmodulerna är av typen tile och radarn uppges ha timmars livslängd. Priset uppskattas att bli i paritet med priset på den modernaste befintliga mekaniskt styrbara radarn i F-16, AN/APG-69(V)9. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

103 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 93 (125) Bild 80. Scalable Agile Beam Radar (SABR) från Northrop Grumman. Radarn är sedd från sidan med aperturen till vänster. Foto:FMV Bild 81. Raytheon Advanced Combat Radar (RACR) från Raytheon. Foto:Raytheon Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

104 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 94 (125) Aerostatsintegrerade radarsystem I USA pågår ett DARPA 7 -projekt kallat ISIS vilket syftar till att integrera en två-bands AESAradar i en aerostat för att kunna övervaka såväl luften som marken och ytan. Ett något mer modest projekt pågår i Ryssland kallat Aragvy, även känt med materielindex 1L275, vilket syftar till att hänga på en stridsfältsradar av typen Kredo-1E på en aerostat Radarsystem ISIS ISIS (Integrated Sensor Is Structure) 8 nyttjar en radar med en tämligen väl tilltagen cylindrisk apertur avsedd för både UHF- och X-band. Tre viktiga parametrar för en radars räckvidd är radarns höjd över mark samt uteffekt och antennvinst där den senare ges av aperturens storlek. För en given räckvidd minskar erforderliga primärkraft genom att ha en stor apertur vilket möjliggör att effektgenereringen kan ske på plats, i detta fallet i luftskeppet. Genom att även placera luftskeppet med den integrerade radarn på drygt 20 km höjd ökar den potentiella räckvidden. Aperturen är av typen AESA (Aktivt Elektriskt Styrd Antenn) men till skillnad mot implementeringar av denna typ av radar som exempelvis nosradar är dels effekttätheten låg (5W/m 2 ) dels densiteten (2 kg/m 2 ). Det DARPA-finasierade ISIS-projektet är nu i den tredje fasen där en mindre (jämfört med den tänkta slutgilltiga) demonstrator, kallad DS (Demonstration System) skall tillverkas. I de två tidigare faserna har realiseringsstudier samt utveckling av nyckelkomponenter och delsystem utförts. I fas 3 skall bl.a. en cirkulär UHF-apertur (22 m i diameter och 8 meter hög) där även en sektion innehåller en samlokaliserad X-bandsapertur, se bilden nedan. ISIS DS beräknas demonstreras under Bild 82. Bilden visar demonstratorn av ISIS kallad DS. Bild:DARPA Demonstratorn är som sagt en nedskalad version av det tänkta operativa systemet kallat ISIS Objective System (OS), vilken är större i alla avseenden, se tabell. 7 DARPA - Defense Advanced Research Projects Agency. 8 Har således inget att göra med den faraoiska gudinnan Isis. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

105 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 95 (125) Tabell 33. Data för demonstratorn (DS) och det framtida operativa systemet (OS) av ISIS DS Operationshöjd: 20 km 21,3 km Luftskeppets mått -Längd: -Diameter: Antennens mått -Höjd: -Diameter: UHF-bandsaperturen -Area: -Antal antennelement: X-bandsaperturen -Area: -Antal antennelement: 150 m 50 m 8 m 22 m 530 m m OS 300 m 100 m 36 m 50,5 m 5725 m Beräknad driftsättning: m Av antalet erforderliga antennelement förstås att utöver låg densitet och effekttäthet måste även antennelementen och dess tillhörande sändar-/mottagarmoduler vara prispressade Radarsystem Aragvy (1L275) Ett intressant projekt i Ryssland är att installera stridsfältsradarn Kredo-1E på en aerostat. Systemet kallas Aragvy och har fått matrielindex 1L275. Till systemet hör, utöver aerostat med radar, även lastbilar för underhåll, markutrustning samt kommunikation och styrning. Radarn uppges även kunna hängas på en helikopter av typen Mi-8 och Mi-17. Med Aragvy skall konvojer och enstaka fordon samt personer kunna detekteras. Vidare skall även lågflygande mål och ytmål kunna detekteras. Aerostaten är tänkt att kunna användas vid lokala konflikter och för övervakning. Helikoptermonterad radar avses användas i storskalig konflikt. Utöver övervakning kan även korrigering av eget artilleri samt verkansutvärdering och observation av fientlig verksamhet utföras av systemet. Bild 83. Kredo-1E monterad på aerostat samt helikopter. Foto:NPO Strela Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

106 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 96 (125) Radar Lastterrängbil för markutrustning Mobil klargörningsplats KamAZ-5350 för underhåll KamAZ-6350 för ledning Bild 84. Till systemet Aragvy (1L275) tillhörande fordon och subsystem. Foto:NPO Strela Tabell 34. Data för Aragvy (aerostat) Frekvensband: Avsökningsområde -Azimut: Upptäcksavstånd -Människa: -Stridsvagn: -Helikopter: -152/155 mm krevad: Räckvidd aerostat-basstation: Inmätningsnoggrannhet -Avstånd: J km 40 km <15 km 20 km 40 m Antal samtidigt följda mål: 20 Effektförbrukning: Drifttid: Livslängd: 3000 W 15 dagar 10 år Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

107 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 97 (125) Artillerilokaliserings- och stridsfältsradar Under det gångna året har ett flertal tillverkare förevisat både större samt relativt små radarer avsedda att skydda camper genom att upptäcka inkommande granater, s.k. artlokradar. Dessa kan även integreras med en verkansdel för bekämpning av granat, exempelvis Oerlikons Skyshield. Även stridsfältsradarer avsedda för att upptäcka dolda personer presenterades vilket även det kan tänkas ingå i begreppet camp protection Artillerilokaliseringsradar GA10 och GA20 samt stridsfältsradar GA-SR Thales visade på försvarsutställningen Eurosatory ett radarsystem kallat Ground Alerter 10 (GA10) som t ex är avsedd för att upptäcka inkommande granater på en camp. Utöver att beräkna avfyrningsplats beräknas inom 10 sekunder även bedömd nedslagsplats och aktiverar ett larm i form av siren och lampa inom denna zon. Andra, icke beskjutna, zoner larmas ej. Radarn arbetar inom UHF-bandet ( MHz) vilket medför relativt god transmission genom vegetation samt även genom diffraktion viss täckning bakom kullar och dylikt. Räckvidden uppges vara 10 km. Thales har även tagit fram en version kallad Ground Alerter 20 (GA20) med samma funktioner som GA10 samt även möjligheten att upptäcka lågflygande objekt (exempelvis helikopter och UAV). Räckvidden uppges vara 20 km. Tabell 35. Data för GA10 och GA20 GA10 GA20 Frekvensband: UHF Räckvidd: 10 km 20 km Täckning -Azimut: -Elevation: Driftspänning: Vikt: V DC eller 230 V AC <100 kg Thales har även utnyttjat UHF-frekvensbandet för en radar kallad Ground Alerter Short Range (GA-SR) vars uppgift är att upptäcka personer dolda i vegetation och eller terrängen, exempelvis bakom en bergskam. Radarn kan arbeta självständigt men även integreras i ett nätverk av andra sensorer. Två radarer kan även samlokaliseras för att uppnå större vinkeltäckning i sida. Tabell 36. Data för GA-SR Frekvensband: Instrumenterad räckvidd: Upptäcksavstånd (Människa): Täckning -Azimut: -Elevation: UHF 0,1-4 km 3 km Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

108 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 98 (125) Bild 85. Thales Ground Alerter 10 (GA10) i delbilden till vänster med siren för varning av inkommande granater i nederkant. I den högra delbilden visas Thales Ground Alerter Short Range. Foto:FMV Artillerilokaliseringsradar LCMR (AN/TPQ-48) SRC, tidigare kända under namnet Syracuse Research Corporation, har utvecklat en portabel artlokradar kallad LCMR (AN/TPQ-48) vilken är operativ sedan En förfrågan om uppgradering av systemet, kallat AN/APQ-49, har under året gått ut till amerikansk industri. Radarn beräknar både avskjutningsplats och nedslagsplats. Två man kan montera och demontera radarn på 20 respektive 5 minuter. Ett komplett system väger knappt 55 kg. Totalt har ca 700 system levererats varav 600 till amerikanska försvaret och resten på export. Radarn är aktivt elektriskt styrd, s.k. AESA, bestående av ett antal moduler. Dessa moduler utgörs av antennelement, lågbrus- och slutförstärkare. Radarn skall täcka horisonten runt men detta görs inte momentant utan är sektoriserat. Åtta intilliggande moduler är samtidigt aktiva vilket resulterar i en täckt sektor. Därefter aktiveras en grupp om åtta andra moduler vilka täcker intilliggande sektor osv. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

109 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 99 (125) Bild 86. Den portabla artlokradarn LCMR från amerikanska SRC. I delbilden till höger visas modulen innehållande slut- och lågbrusförstärkare samt antennelement. Foto:FMV Tabell 37. Data för LCMR Upptäcksavstånd: Täckning -Azimut: -Elevation: Uppdateringstakt: Driftspänning: Bedömt 6,5 km mot arilleri Hz Batteri, HMMWV eller 120/220 V AC (50 eller 400 Hz) StridsfältsradarTH-BS08/GR Kinesiska CPMIEC (China National Precision Machinery Import & Export Corporation) marknadsför en stridsfältsradar med förmåga att även upptäcka lågflygande helikoptrar. Radarn är av typen puls-doppler och dess lob är elektriskt styrbar. Det avsökta områdets storlek är variabelt upp till 360 i azimut. Den låga uteffekten på 10 W borgar för hög tillförlitlighet och drifttid. Låg falsklarmsrisk utlovas genom att markklotter från vegetation kan sorteras bort då den datorbaserade (Lenovo) indikatorn och manöverenheten kan nyttja en digital klotterkarta. Genom att nyttja dopplerfilter kan även vegetation som rör sig långsamt sorteras bort. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

110 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 100 (125) Bild 87. I delbilden till vänster visas radarn TH-BS08/GR och i delbilden till höger visas indikator och manöverenheten samt AC till DC-omvandlaren. CPMIEC marknadsför även ett system kallat TH-BS08/SS vilket utöver radarn består av ett elektrooptiskt system. Foto:FMV Tabell 38. Data för TH-BS08/GR Frekvensband: Upptäcksavstånd -Enstaka människa: -Trupp: -Lätt fordon: -Tungt fordon: -Helikopter: Täckning -Azimut: -Elevation: Inmätningsnoggrannhet -Avstånd: -Bäring: Uppdateringstakt: Uteffekt: Drifttid: MTBF: Vikt: Grupperingstid: S 6 km 8 km 15 km 20 km 15 km m 3 3 Hz 10 W 720 timmar kontinuerlig drift 5000 timmar 40 kg 5 min Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

111 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 101 (125) Stridsfältsradar Fara-VR (1L111M) FMCW-radarn Fara-VR, från NPO Strela, är en mindre version av den tidigare kända Fara-1 (materielindex 1L111) utvecklad av det ryska företaget NPO Strela. Trots att både vikt och volym har reducerats jämfört med Fara-1, har detektionsavståndet mot såväl personer som fordon nära nog fördubblats jämfört med dess föregångare, d.v.s. 3 km mot trupp respektive 8 km mot fordon. Utöver förbättrad prestanda har även ny funktionalitet implementerats. Exempel på detta är automatisk överföring av måldata till andra användare samt automatisk identifiering och målföljning. Precis som den tidigare versionen kan Fara-VR monteras på både kulspruta och granatspruta. Radarn är monterad på ett vridbord som kontrolleras från en indikator/manöverenhet. Genom att manuellt registrera radarns koordinater beräknas automatiskt ett lämpligt sökraster som tar hänsyn till i kartdatabasen inlagd topografi. I övervakningsmoden beräknas vid detektion en grov uppskattning av målets position och kurs. Genom att manuellt markera området på manöverenhetens indikator kan mer noggrann måldata erhållas. Vid målföljning kan tre mål följas samtidigt. Det finns även möjlighet att öva radaroperatören med en simulatormod samt att diagnostisera/felsöka med en testmod. Fara-VR finns inte med i NPO Strelas produktkatalog och har inte heller setts på någon större internationell mässa vilket däremot Fara-1 samt en annan version kallad Fara-PV har gjort. Dock har systemet erhållit två ryska materielindex: 1L111M samt 1L111M-1 Bild 88. Fara-VR monterad på stativ samt med indikator/manöverpanel i förgrunden. Materielunderrättelser 2010 Foto:NPO Strela Teknisk Und

112 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 102 (125) Vridbord Stativ Radarenhet Batteri Kompass Transportryggsäck Hörlurar Bild 89. Fara-VR med ingående komponenter. Indikator/manöverenhet Foto:NPO Strela Utöver utrustningen på bilden ovan finns även tillbehör i form av batteriladdare, fästen för montering på träd, fordon, kul- och granatspruta. Tabell 1. Data för Fara-VR Frekvensband: Avsökningssområde -Avstånd: -Azimut: Täckningsområde: ±180 Upptäcksavstånd -Människa: -Stridsvagn: Inmätningsnoggrannhet -Avstånd: -Bäring: Effektförbrukning: Drifttid: Vikt: MTBF 9 : J 0 10,2 km (I steg om 12 ) 3 km 8 km 25 m 1 30 W 6 timmar med batteri 12 kg 5000 timmar Havsövervakningsradar OSMAR071-VM På försvarsmässan CIDEX i Peking visades bl.a. en radar avsedd för havsövervakning. Radarn arbetar inom frekvensområdet 7 13 MHz vilket möjliggör att den utsända och mottagna vågen kan propagera utmed havsytan. Detta medför att dess räckvidd mot mål nära ytan generellt blir 9 Mean Time Between Failure. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

113 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 103 (125) längre jämfört med en konventionell radar. Detta möjliggöra att stora arealer kan övervakas på ett kostnadseffektivt sätt. OSMAR071-systemet har utprovats under 2 års tid och har nu blivit godkänd. Inom OSMAR071-familjen av radarer finns ett antal olika versioner och denna version, -VM, är den mest kompakta. OSMAR071-VM består av bl.a. två fordonsburna radarer och en stationär radar. OSMAR071 är dock inte primärt utvecklad för övervakning av ytfartyg utan är inriktad mot att klassificera sjötillståndet med avseende på vind, vågor och strömmar. Dock så påtalas i broschyrmateriel mm att radarsystemet är väl lämpat för det kinesiska försvaret. Bild 90. Bilden visar den fordonsburna mottagardelen av radarsystemet OSMAR071-VM. Antennen är placerad på en uppfällbar mast. Foto:FMV Tabell 2. Data OSMAR071-VM Frekvensband -H1: -H2: Räckvidd 7-9 MHz MHz Strömmar Vågor Vind -H1: -H2: 200 km 150 km 100 km 75 km 200 km 150 km LPI-radar TH-S711/RS Utvecklingen av det kinesiska luftvärnssystemet SmartHunter har fortsatt. Under året har CPMIEC marknadsfört systemet med en ny radar, betecknad TH-S711/RS. Radarn är en C- band, FM Continuous Wave Radar och till skillnad mot den tidigare radarn så är det en 3Dradar. Detta tillsammans med att uteffekten är på mellan 1 till 40 watt gör det till en LPI-radar. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

114 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 104 (125) Det maximala detektionsavståndet är minst 30 kilometer för ett mål 10 på 6000 meters höjd. Radarn kan antingen monteras på ett fordon eller ställas på en tripod. Bild 91. TH-S711/RS är en radar som ingår I luftvärnssystemet SmartHunter. Foto: FMV Elektrooptiskt spaningssystem TH-S711/PS TH-S711/PS Multispectral Photoelectric Reconnaissance System är namnet på ett nytt kinesiskt elektrooptiskt spaningssystem. Systemet består av en Searching Station, tre Tracking Stations Vid beräkning av maximala detektionsavståndet antogs följande parametrar RCS=2 m 2, Pa=80% och P f =10-6, där RCS är radarmålarean, Pa är sannolikheten för detektion och P f är sannolikheten för falsklarm. 11 Beteckningen på Tracking Stations är TH-P301E Portable Photoelectric Automatic Tracking Device. Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

115 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 105 (125) (kan konfigureras efter behov), ett Information Processing Center och en mobil plattform. TH- S711/PS har visats på utställningar tillsammans med luftvärnssystemet SmartHunter, men delar av systemet kan också användas separat. Searching Station kan spana av luftrummet 360 grader runt om eller så kan den spana i vissa utvalda sektorer. TH-S711/PS kan också ta emot data från spaningsradarn, TH-S711/RS. Radardata styr in det elektrooptiska systemet som snabbt lokaliserar och försöker identifiera målet. För att kunna spana av ett större område bör ett antal TH-S711/PS system placeras ut så att de kan bilda ett nätverk. Om flera system placeras ut i ett nätverk så bör avståndet mellan dem vara 2 till 20 kilometer, för att erhålla en bra lokalisering av målen. Om endast ett system används så bör det kompletteras med ett antal Tracking Stations för att kunna lokalisera målen med tillräcklig noggrannhet. Tracking Stations bör då placeras ut med intervall på 1 till 5 kilometer. Tabell 3. Data för Searching Station. Räckvidd, detektion: 30 km (mål: 8 m spännvidd, standard väder) Detektionsområde Azimut: 0º 360º Elevation: -5º 65º Vinkelnoggrannhet: 0,1º Skanningshastighet: 7 /s 12 /s Följehastighet Vinkelhastighet: 0,05º/s 60º/s Acceleration: 60º/s Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

116 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 106 (125) Bild 92. TH-S711/PS är ett spaningssystem som bl.a. består av Search Station (öh), Tracking Station (öv), Information Processing Center (nh) och en mobil plattform (nv). Systemet kan bl.a. användas tillsammans med luftvärnssystemet SmartHunter. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2010

117 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 107 (125) Elektrooptiska spanings- och målutpekningssystem YY Series Aviation Industry Corporation of China har utvecklat en serie stabiliserade, elektrooptiska system. De elektrooptiska systemen kallas YY Series. Tillverkaren erbjuder en beställare en rad val om vad som ska ingå i ett system, det verkar vara en slags on-demand -tillverkning. De val man kan göra är t.ex. typ av FLIR, typ av svart-vit CCD-kamera, typ av färg CCD-kamera och avståndsmätare, se Tabell 4. Prestanda är inte riktigt i klass med de bästa västsystemen, men priset är också sannolikt betydligt lägre. Systemen är till både för spaning och utpekning av mark-, sjö- och luftmål, från UAV och helikoptrar. Tabell 4. Specifikationer för olika sensor som kan väljas FLIR Detektor: 3 5 μm, pixel 8 12 μm, pixel Synfält (H B): Brett 24º 18º Medium 4º 3º Smalt 2,3º 1,7º Elektronisk zoom 2 CCD-kamera Detektor: Synfält, max: Laseravståndsmätare Våglängd: Räckvidd, max: Noggrannhet: 0,45 0,9 μm, pixel 0,45 0,9 μm, pixel (200GB minne) 0,45 0,9 μm, pixel 0,45 0,9 μm, pixel 14º 10,4º (kontinuerlig zoom) 1,064 μm 12 km (räckvidden beror på lasereffekten, som är valbar) ±5 m Bild 93. Några av de elektrooptiska spanings- och målutpekningssystemen som marknadsförs av Aviation Industry Corporation of China. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

118 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 108 (125) Spaningskapsel WMD-7 WMD-7 är en ny kinesisk spanings- och målutpekningspod. Den innehåller ett elektrooptiskt system med TV- och IR-kameror för spaning och målföljning. Dessutom finns ett lasersystem för avståndsmätning och målutpekning. Poden är 2,7 meter lång och diametern är 0,39 meter. Mycket lite information om systemspecifikationerna har presenterats. Den information som finns påstår att systemet ska klara att identifiera mål på avstånd längre än 20 km för IR-kameran och avstånd längre än 17 km för TV-kameran. Upptäcka mål ska gå att göra på betydligt längre avstånd än så. Det ska gå att peka ut mål med lasern på längre avstånd än 13 km. Vilken status det är på WMD-7 är lite osäkert eftersom det lämnas ut så lite information. Förmodligen är WMD-7 i produktion, även om den inte är operativ ännu. Bild 94. WMD-7 är en kinesisk spanings- och målutpekningspod. Foto: FMV IR-kamera JIR-3363 JIR-3363 är en okyld termisk IR-kamera från Jiuzhiyang Infrared System Co. Ltd. Den tänkta tillämpningen är som sikte till luftvärnsvapen. Den har exempelvis visats upp på försvarsutställningar sittande på ett bärbart luftvärnssystem kallat QW-2, en kinesisk MANPADS. Synfältet för IR-kameran är 12 9, vilket underlättar målfångningen för skytten under dåliga ljusförhållanden. (Robotmålsökarna till de bärbara luftvärnsrobotsystemen har ett synfält på ungefär en grad.) Tabell 5. Data för JIR-3363 Detektor: Våglängdsområde: Känslighet/NETD: Synfält: Batteritid: Vikt: pixlar 8 12 m 60 mk (vid 25 C) tim 1,6 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2009

119 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 109 (125) Bild 95. JIR-3363 är en okyld termisk IR-kamera som t.ex. kan användas som mörkersikte till MANPADS. Foto: FMV Målinmätningssystem AN/DAS-1 MTS-B, AN/DAS-1, är utvecklad för MQ-9 Reaper för att användas på hög höjd. Den kan användas för spaning, målinmätning, målföljning och laserutpekning. Laserutpekaren fungerar både för Hellfire och laserstyrda bomber som GBU-12. Den har elektrooptiska TV-kameror för dagsljus och IR-kameror för mörker, laseravståndsmätare och laserutpekare. Bildfusion ska också gå att utföra mellan TV och IR, vilket resulterar i en bild som är en blandning av TV och IR-bilder. Det finns också flera sensorer som står upptagna som tillval, exempelvis lågljus-tv, IR-belysare, ögonsäker laseravståndsmätare och spot tracker. Sensorerna är tillräckligt bra för att kunna spana och mäta in, följa och peka ut målen från tillräckligt hög höjd för att inte kunna attackeras av MANPADS. MQ-9 kan alltså ligga kvar på en säker höjd om Hellfire eller laserstyrda bomber ska användas. Tabell 6. Data för MTS-B. Synfält Wide: Medium-wide: Medium: 5,7 7,6 Medium-narrow: 2,8 3,7 Narrow: 0,47 0,63 (IR och TV) Ultra-narrow: 0,23 0,31 (IR) Ultra-narrow: 0,08 0,11 (TV) Elektronisk zoom, IR och TV: 2 (IR) och 4 (TV) vid minsta synfält Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

120 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 110 (125) Utvridningsvinkel Azimut: 360 Elevation: +40 (upp) till -135 (ner) Målföljning: Multimod (centroid och bildkorrelation) Vikt: 104 kg, plus 11,3 kg elektronikutrustning Bild 96. MTS-B är ett system för spaning, målinmätning, målföljning och målutpekning. Foto: FMV Mörkersikte TH-P211 och TH-S711/PC China National Precision Machinery Import & Export Corp marknadsför ett elektrooptiskt mörkersikte till bärbara luftvärnsrobotar, MANPADS. Siktet marknadsförs som TH-S711/PC Day and Night Photoelectric Aiming Sight, vilket tyder på att det utvecklats för luftvärnssystemet SmartHunter (TH-S711). Siktet kan också användas separat, utan att kopplas ihop med SmartHunter, men betecknas då TH-P211. Det har inte getts någon information om vilken typ av kamera det är i siktet. Emellertid, eftersom fönstret verkar helt transparent så bör det vara en lågljus-tv. Enligt broschyren har kameran två arbetsmoder, dag- och nattmod. Tabell 7. Data för TH-P211 Detektionsavstånd för jaktflyg Dag: 16 km (visibilitet 6 km) Natt: 20 km (visibilitet 6 km) Synfält: 6,4 4,8 Vinkelnoggrannhet (målinmätning): 3 Batteritid: ca 4 tim Vikt: 2,3 kg Storlek: 364, ,5 mm Teknisk Und Materielunderrättelser 2009

121 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 111 (125) Bild 97. Elektrooptiskt dag- och nattsikte till MANPADS. Bilden från siktet presenteras för skytten på hjälmdisplayen. Foto: FMV Mörkersikte Anti-Sniper Den ryska designbyrån Tochpribor central Design Burreau (Novosibirsk) har utvecklat en serie sikten med det gemensamma namnet Anti-Sniper. Det speciella med siktena är att de är utvecklade i syfte för att kunna användas för att upptäcka andra optiska och elektrooptiska sikten, samt observationsutrustningar. Siktena Anti-Sniper utvecklades framför allt för att användas av prickskyttar vars uppgift är att motverka motståndarsidans prickskyttar. Anti-Sniper består i huvudsak av två delar, bildförstärkare och laserbelysare. Den pulsade laserstrålningen som sänds ut reflekteras i sikten och andra optiska system, varefter den detekteras av bildförstärkaren. Det aktiva systemet ger också ett avstånd 12 till optiken som gav reflexen. Systemet fungerar inom ett brett område för omgivande ljusintensitet, från 1, till 1, lux. Vikten är ungefär 3,5 kg. Siktena som ingår i systemet Anti-Sniper har anpassats till olika vapen. Siktena har fått olika beteckningar enligt Tabell Egentligen erhålls en avståndslucka inom vilket målet befinner sig. Tekniken kallas Gated Viewing. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

122 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 112 (125) Tabell 8. Beteckning 1PN106: 1PN119: 1PN120: 1PN121: 1PN123: Tabell 9. Beteckning på olika Anti-Sniper sikten och de vapen de är avsedda för. Data för Anti-Sniper sikte. Vapen 7,62 mm SVD och SVDS gevär 7,62 mm PKM och Petjeneg kulsprutor 9 mm SVDK gevär 12,7 mm ASVK gevär SV-98 gevär Sikte, bildförstärkare Förstoring: 3,8 Synfält: 9 Detektionsavstånd, min: 900 m (mot ett PSO-1S sikte) Fokallängd: 100 mm Diameter, okular: 7 mm Laser Effekt, medel: 9 mw Vinkelområde, emittans: 1,63 0,63 Avstånd för igenkänning, min: 600 m (helfigur under belysningen lux) Bild 98. Siktena 1PN121 (vänster) och 1PN123 (höger) är två av de mörkersikten som ingår i en grupp av sikten som tillsammans går under beteckningen Anti-Sniper. Foto: NPZ Optics State Plant Markövervakningssystem Radiobarrier Det ryska företaget Polus-ST marknadsförde övervakningssystemet Radiobarrier även under 2010, vilket är avsett för att övervaka gränser eller zoner i markterräng. Den består av seismiska och magnetometriska sensorer samt givare bestående av mikrotråd, vilken avger larmsignal utifall den utsätts för töjning.. I systemet ingår även videoövervakningsenheter. Sensorerna överför data via radioförbindelse, inom frekvensområdet MHz, till en kontrollmottagare. Översänd signal förmedlas genom snabbsändning. Systemet kan användas för att övervaka en sträcka på tusentals kilometer, enligt tillverkaren Polus ST. Nytt för i år var en nyutvecklad taktisk sensor. Teknisk Und Materielunderrättelser 2009

123 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 113 (125) Bild 99. Bilden visar en ny seismisk sensor från Polus-ST. Den är avsedd för taktisk användning och skall placeras cm under markytan. Temperaturområdet vid användning är -40 till +50 С Den upptäcker en inkräktare till fots på avståndet från ca: 20 till 100 m samt fordon från 50 till 200 m. Foto: FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

124 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 114 (125) Telekrigsystem Bärbar kommunikationsspaningsutrustning Chili Chili från det engelska företaget Persides är ett kommunikationsspaningssystem som passar i en ryggsäck. Med ett frekvensomfång från kortvåg upp till 3 GHz kan man med hjälp av enheten avlyssna, spela in och pejla de flesta sorters radioutrustningar. Pejlantennen är ca 30 cm och är integrerad i ryggsäcken tillsammans med signalspaningsmottagaren. Denna konstruktion medför att en signalspaningsoperation kan utföras mer dolt, eftersom det på håll är svårt att skilja denna ryggsäck från en annan, som inte innehåller signalspaningssystemet. Bild 100. Bilden visar en handburen manöverenhet till signalspaningssystem Chili. Foto: FMV Telekrigsystem Ellora På telekrigskonferensen i Bangalore (EW India) visade både det indiska statliga forskningsinstitutet DLRL och företaget Bharat Electronics Limited (BEL) planscher och modeller på det marina telekrigssystemet Ellora. I både DLRLs och BELs fall var systemet implementerat på fartyg i Dehliklassen. Teknisk Und Materielunderrättelser 2009

125 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 115 (125) Bild 101. Bilden visar telekrigssystemet Ellora vilket både DLRL och BEL presenterade. Foto:FMV Telekrigssystemet består av en ES- och en EA-del 13. Inmätningen utförs dels i vinkel av såväl roterande inmätningssystem som genom både amplitud- och fasjämförelse samt i frekvens av ett DIFM 14. Som störgenerator finns bl.a. DRFM 15 och störarna skall klara av flera samtidiga mål. Inmätningssystemet uppges täcka C t.o.m. K-band (0,5 40 GHz) och klarar 128 samtidiga emittrar och inmätningsnoggrannheten uppges vara bättre än Elektronisk Support respektive Elektronisk Attack. 14 Digital Instantaneous Frequency Measurement. 15 Digital Radio Frequency Memory. Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

126 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 116 (125) Bild 102. DRFM från DLRL. Foto:FMV När det gäller störarna går uppgifterna något isär avseende frekvenstäckning, antingen från H- eller I-band t.o.m. K-band 16 (6 eller 8 GHz 40 GHz). I störarfallet täcks frekvensområdet av olika störare där en bedöms täcka H/I-bandet t.o.m. J-bandet (6 eller 8 20 GHz) och en täcker K-bandet (20 40 GHz). Den förra störaren bedöms bestå av totalt fyra rotmanlinser parvis grupperade styrbord och babord. Varje par av rotmanlinser är i sin tur vinklade 90 i horisontalplanet relativt varandra. Detta skulle möjliggöra flera samtidiga lober inom en stor vinkelrymd och med flera störgeneratorer även möjligheten till att belysa flera samtidiga mål, bedömt totalt åtta samtidiga mål inom 360 i horisontalplanet. Rotmanlinsen matas med ett antal fas- och amplitudmatchade mini-twt:er och den transmitterade effekten kombineras i luften. 16 I telekrigssammanhang innebär C-bandet 500 till 1000 MHz, H-bandet 6 till 8 GHz, I-bandet 8 till 10 GHz, J-bandet 10 till 20 GHz och K-bandet 20 till 40 GHz. Teknisk Und Materielunderrättelser 2009

127 ÅRSRAPPORT Bilaga Sida 117 (125) Bild 103. Rotmanlins från DLRL avsedd för störsändning med möjlighet till flera samtidiga lober. Foto:FMV Materielunderrättelser 2010 Teknisk Und

128 Bilaga ÅRSRAPPORT Sida 118 (125) IT-säkerhetssystem Cyberattacksimulator Storm CTM Utrustningen Storm CTM (Cyber Tomography Machine) kan bl a utföra virusattacker. Den tillverkas av företaget BreakingPoints. Storm CTM kan simulera olika typer av attacker och stora volymer trafik mot switchar, routrar, brandväggar, IPS :er, servrar och datacentraler. Det genererar som resultat ett slags betyg beroende på hur stabilt systemet är, samt upptäcker sårbarheter och svagheter i den testade infrastrukturen. BreakingPoints nya produkts mjukvara kan uppgraderas automatiskt. Fokus flyttas nu från att tillverkarna uppger att deras produkter är säkra till att användarna själva kan konstatera att så är fallet. Det uppges från tillverkaren BreakingPoint Systems att själva att den amerikanska underrättelsemyndigheten NSA är intresserade av produkten. De säger sig ha en unik produkt på marknaden. BreakingPoints Storm CTM betingar ett pris från USD till eller mer. Bild 104. Bilden visar BreakingPoint Storm CTM med ett chassi med tre-slottar samt en styrenhet. Den finns tillgänglig med 10GigE eller 1GigE interfacekort och kan enkelt anslutas till ytterligare chassi för nästan obegränsad prestanda. Foto: BreakingPoints Teknisk Und Materielunderrättelser 2009