Teknisk Und Årsrapport

Transkript

1 Teknisk Und Årsrapport Materielunderrättelser 2015

2 Omslagsbilder: Övre vänstra: 152 mm bandhaubits 2S35 Koalitsija-SV Övre högra: Ubåt KILO Nedre vänstra: Multirollflygplan Su-30SM Flanker H Nedre högra: Störsändare 1L269 Krasucha-2

3 Datum Diarienummer Sida 1 (8) FMV tjänsteställe, handläggare Teknisk Und. Bengt Baldesten bengt.baldesten@fmv.se Materielunderrättelser 2015 En bilaga 1 Allmänt Materielunderrättelser 2015 är FMV Teknisk Unds årsapport. Det är en sammanställning av materielsystem och utvecklingstrender från året som gått. Informationen härrör från utställningar, konferenser, tidskrifter, officiella dokument och andra öppna källor. Information om andra materielsystem har delgivits annat sätt. Materielunderrättelser 2015 baseras på underlag som har inhämtats av personal vid FMV Teknisk Und och ingår i den långsiktiga uppföljningen av utländsk militär materiel. Tidskritisk information redovisas på annat sätt. Årsrapporten digitalt: FM Emilia: START>PÅ GÅNG>TIDNINGAR OCH NYHETSBREV>TEKNISK UND INFORMERAR Klicka på länk under ARKIVET till höger FM IP-nät: FMV Insidan: Aktuellt/Vår omvärld/tekniska underrättelser Rapporten delges även i IS UndSäk. Försvarets materielverk Postadress Besöksadress Telefon E-post Internet Stockholm Banérgatan registrator@fmv.se

4 Diarienummer Datum Sida 2 (8) 2 Sammanfattning av året Mark I Ryssland pågår många materielprojekt i syfte att modernisera landets stridskrafter. För markstridskrafterna är den uttalade ambitionen att 70 % av förbandens materiel ska vara modern år Vad det betyder är inte tydligt definierat, men vägen mot målet innefattar såväl anskaffning av nya materielsystem som renovering och modernisering (REMO) av äldre materiel. Exempel på det sistnämnda är modernisering av stridsvagn T-72B. Den moderniserade vagnen, betecknad T-72B3, kommer förses med termiska IR-sikten vilket ger förbättrad mörkerstridskapacitet. De mest omtalade materielsystemen är av naturliga skäl de nya system som ännu är under utveckling och saknar tydlig koppling till äldre system. Inte mindre än sex sådana nya fordonsbaserade system för markstridskrafterna baserade på fyra olika chassier visades upp för första gången i samband med den traditionsenliga segerparaden i Moskva den 9 maj Paraden, som var den största hittills i Rysslands historia, markerade 70-årsjubiléet för det stora fosterländska krigets slut, det vill säga den del av andra världskriget som inleddes med operation Barbarossa. Andra världskriget används sällan som begrepp i Ryssland och därmed kan fokus läggas på det rättfärdiga kriget samtidigt som invasionerna av Polen och Finland kan tonas ner i historiebeskrivningen. Under paraden debuterade den nya stridsvagnen T-14 samt den tunga pansarskyttevagnen T-15, båda på det nya Armata-chassiet. På det nya chassiet Kurganets-25 förevisades två pansarskyttevagnar med olika beväpningsalternativ. Även en ny pansarskyttebil, Bumerang, och en ny bandhaubits, 2S35 Koalitsija-SV paraderade för första gången. Dessutom förevisades ett nytt fordonsintegrerat pansarvärnsrobotsystem, Kornet-D1, vilket bygger på ett äldre, operativt system men som aldrig tidigare visats i denna konfiguration. Traditionen med fordonsdefilering på segerparaden återupptogs 2008 efter att legat nere sedan Att använda paraden för att visa upp ny, ännu inte förbandssatt materiel, hör inte till vanligheterna. Det är unikt att så stor andel ännu inte färdigutvecklade materielsystem visas upp på paraden. Långt innan paraden utlovades att flera sådana system skulle förevisas och det får antas att företrädare för såväl industri som militärledning stundtals var under stor press att leverera kördugliga paradexemplar i tid. Det var ett vågspel att visa upp dessa för en internationell publik då fordonen ännu inte var färdigutvecklade än mindre hade genomgått förbandstester. Symboleffekten riktad mot den egna befolkningen och utlandet ansågs sannolikt vara värd risken. Även den enskilde soldaten och officeren ska tilldelas moderniserad materiel. Äldre uniformssystem behöver omsättas och personliga skydd behöver moderniseras och bli tillgängliga i större antal. Faktorer som är nödvändiga för att kunna attrahera och rekrytera frivilliga till kontraktsanställning som soldat. Det nya soldatsystemet Ratnik har utvecklats för att svara mot dessa behov och inkluderar även system för effektiv ledning, bland annat införs gruppradio med positioneringsfunktion. Delar av Ratniksystemet har börjat tillföras förband och parallellt med distributionen av dessa pågår utveckling av nästa generations soldatsystem. Även utveckling av nya personliga vapen pågår, främst vad gäller ny automatkarbin. Andra trender som observerats i Ryssland och som presenteras i föreliggande årsrapport är fortsatt utveckling av sensorutlösta truppminor, moderniserade utläggningssystem för dessa och införande av obemannade fordon med beväpning. Dessutom rapporteras att Vitryssland anskaffat regionens idag mest kvalificerade raketartillerisystem och att Storbritannien anskaffar nya spaningspansarbandvagnar.

5 Datum Diarienummer Sida 3 (8) 2.2 Sjö Militärreformen som inleddes 2007 och som accelererade efter de operativa misslyckandena i Georgienkonfliten 2008 ledde till att kontrollen över materielanskaffningen centraliserades och att 20 triljoner rubel avsattes för materiel Den ryska upprustningen fortsätter i stort enligt plan med leveranser av nya örlogsfartyg som bland annat ger den ryska federationen möjlighet att verka med helt nya vapensystem, främst med kryssningsrobotar från ubåtar och ytstridsfartyg. Det demonstrerades med insatser från Kaspiska havet mot mål i Syrien under hösten Robotar avfyrade dels från ytstridsfartyg ur Kaspiska flottiljen och dels från den nya KILO-ubåten Rostov-na-Don ur Svartahavsmarinen. Under 2015 har två strategiska ubåtar (SSBN) av JURIJ DOLGURUKIJ-klass, två KILO-ubåtar och åtta ytstridsfartyg levererats. Av ytstridsfartygen levererades två korvetter i GRAD SVIJAZJSK-klassen som var en de fartygsklasser som avfyrade robotar från Kaspiska havet mot mål i Syrien. Detta innebär att 56 % av de strategiska ubåtarna anses vara moderna, vilket kan tyckas vara glädjesiffror med tanke på att endast tre av 13 SSBN (23 %) är levererade efter Sovjetunionens upplösning. På motsvarande sätt uppges 39 % av övriga flottan uppfylla kraven på modernitet. Trots allt pågår en omfattande modernisering och nyproduktion av såväl ytstridsenheter, stödfartyg som ubåtar. Även om målsättningen att 80 % av flottans fartyg ska vara moderna år 2020 så är man på god väg bland annat med att införa nya eller moderniserade vapensystem på äldre plattformar. En förutsättning för att lyckas med militärreformen är lönsam utvinning av olja och gas, bland annat i Arktis. Av det skälet sker omfattande arbeten med modernisering av infrastruktur i form av hamnanläggningar och fartyg för arktiskt bruk. De pågående sanktionerna mot Ryssland har påverkat, och fortsätter att påverka, produktionen av nya örlogsfartyg samt moderniseringen av ryska varv. Den ryska rubelns utveckling och det låga oljepriset har förändrat rysk planering. Produktion av mindre fartygsenheter har kunnat genomföras genom köp av produktionssystem och komponenter från Sydostasien. De strategiska ubåtarna har projekterats med så få icke-ryska komponenter som möjligt. Med få undantag har de ryska varvens produktionsmål för 2015 avseende mindre enheter uppfyllts. Kvar står gör problemen med de större örlogsfartygen. Alla planerade fregatter av ADMIRAL GORSJKOV- och ADMIRAL GRIGOROVITJ-klasserna kommer troligen inte att kunna byggas enligt plan. De fartyg som genomför eller påbörjar provturer inom kort, kommer sannolikt att tas i operativ drift och Ryssland har till del lyckats med att ersätta komponenter som inte längre kan importeras från väst. Produktionen av korvetter av GREMJASJTJIJ-klass (projekt 20385) ser ut att fortsätta, trots att de tyska dieselmotorer som klassen skulle utrustas med inte levereras enligt plan. Troligen kommer motorer från ryska Kolomna att användas. Tillverkningen av korvetter av GRAD SVIJAZJSK-klass kommer sannolikt att genomföras enligt plan. Försöken till renovering av NEUSTRASJIMIJ-klassen kommer troligen att fortsätta under 2016, även om avsaknaden av leveranser från den ukrainska motortillverkaren Zorja-Masjproekt sannolikt kommer att orsaka förseningar. Dessutom kölsträcktes i slutet av 2015 två enheter av en ny korvettklass, URAGAN (projekt 22800). Produktionen av landstigningsfartyg i IVAN GREN-klassen har fortgått, och provturer med den första enheten kommer sannolikt att genomföras under Renovering av det omfattande sjö- och flodtransportsystemet inom Ryssland fortgår med satsningar på såväl infrastruktur som fartyg. I övrigt har den ryska regeringen aviserat om stöd till både ryska varv och rederier för ökad produktion av civila fartyg från och med 2016.

6 Diarienummer Datum Sida 4 (8) 2.3 Luft Under 2015 har tillförsel av moderna flygplan till det ryska flygvapnet fortsatt i stor utsträckning. Enligt det ryska försvarsministeriet har under året över 240 helikoptrar, nya och moderniserade flygplan tillförts den ryska krigsmakten. Av dessa är drygt 100 nyproducerade och enligt samma källa kan nu 52 % av flygstridskrafternas materiel klassas som modern. Nyproducerade flygplan som har tillförts krigsmakten under året är bland annat av typ Su-35S, Su-30SM, Su-34 och MiG-29K. under 2015 upprättades en rysk flygbas i Latakia i Syrien och under året tillfördes basen Su- 24M, Su-30SM och Su-34. Tidigt 2016 tog basen även emot Su-35S. Bomflygplan av typerna Tu-22M3, Tu-95MS och Tu-160 har startat från flygbaser i Ryssland och genomfört insatser mot mål i Syrien. Provverksamheten med det nya multirollflygplanet PAK FA har avtagit något och inga nya T-50- prototyper har levererats under året. I de ryska stridskrafterna har antalet UAV-system ökat markant de senaste åren, från cirka 180 plattformar år 2011 till över år På transportflygområdet har ukrainska Antonov, trots den politiska situationen, genomfört den första flygningen med det nya militära transportflygplanet An-178. Man har även säkrat order från kunder i Azerbajdzjan, Kina och Saudiarabien. I Ryssland har krigsmakten erhållit det första exemplaret av transportflygplanet Il-76MD-90A, en väsentligt förbättrad version av Il- 76MD. Det nya flygplanet kommer att användas som grundplattform för det nya luftburna radaroch ledningssystemet A-100. Kamov har fortsatt arbetet med Ka-52K Katran, den marina versionen av attackhelikoptern Ka-52, ursprungligen tänkt att baseras på de franskbyggda fartygen av VLADIVOSTOK-klass. Då Frankrike på grund av Ukrainakrisen inte kommer att leverera fartygen till Ryssland har fartygsbeställningen övertagits av Egypten. I oktober 2015 meddelade Egypten att man även tar över beställningen på upp till 32 stycken Ka-52K för användning på de nyligen inköpta fartygen. Den egyptiska beställningen bör ge Kamov möjlighet att färdigställa helikoptern och påbörja begränsad serieproduktion. Tactical Missile Corporation (TMC) är ett av Rysslands tre största exportföretag, undantaget de som exporterar olje- och gasprodukter. Med stora beställningar från både utländska och inhemska kunder är TMC det dominerande företaget i Ryssland avseende flygburen beväpning. TMC är en paraplyorganisation för 29 företag. Bland dem ingår jaktrobottillverkaren Vympel, attack- och kryssningsrobottillverkaren Raduga samt tillverkaren av flygfällda bomber Region. Årets stora satsning har varit att anpassa befintliga robotmodeller för och utveckla nya vapen för det inre vapenutrymmet på PAK FA. Tillförsel av kvalificerade luftvärns- och radarsystem fortsatte i Ryssland under Enligt det ryska försvarsministeriet tillfördes över 90 luftvärnssystem och över 200 radarsystem tillde ryska stridskrafterna. Bland annat har markstridskrafterna utrustats med nya korträckviddiga luftvärnssystem. Ett förband med S-400 från Moskva-området har under året omgrupperat till Syrien. Under året har även långtgående diskussioner och förhandlingar om export av S-400 till flera kunder genomförts. Indien intresserat av ett antal bataljoner. Provverksamhet med nya system har fortsatt under året, bland annat har prov genomförts med de marina luftvärnssystemen Redut och Sjtil-1. Enligt ryska uttalanden har proven utförts med lyckat resultat. Även andra länder bedriver utveckling och modernisering av luftförsvarssystem. I Japan pågår modernisering av det medelräckviddiga luftvärnsrobotsystemet. Israel och Indien samarbetar om utveckling av ett nytt medelräckviddigt luftvärnsystem för såväl marinen som markbaserade luftförsvarsförband.

7 Datum Diarienummer Sida 5 (8) 2.4 Ledning och sensorer Användning av 4-generationens mobiltelefonisystem (4G), även kallad LTE, i militära sammanhang är en trend. Det amerikanska företaget General Dynamics utvecklar sådana lösningar för militär- och blåljuskommunikation. Systemet medger robust bredbandig överföring för moderna applikationer. Systemet är också kostnadseffektivt eftersom många civila komponenter kan användas. Det finns till exempel ruggade civila smartphones på marknaden. Även det ryska försvaret har startat en utveckling för framtagande av en prototyplösning med en mobil basstation integrerad i fordonet Kamaz. Inom telekrigsområdet fortgår utvecklingen av taktiska signalspaningssystem, exempelvis KORAL från turkiska Aselsan och Moskva-1 från ryska Gradient. Även Kina marknadsför ett antal signalspaningssystem. Kina ligger också i framkant när det gäller utvecklingen av nya markbaserade radarer. De har presenterat ett antal nya system som täcker ett stort frekvensområde. I väst riktas stort intresse mot att kunna detektera mindre plattformar, såsom UAV:er, och att kunna skilja dessa från exempelvis fåglar vilka kan ha likartad radarmålarea, hastighet och flygprofil. Detta möjliggörs genom att detektera propellrarnas upphov till mikrodoppler vilket skiljer sig från fågelvingarnas dito. FÖRSVARETS MATERIELVERK Stefan Ahlberg C Teknisk Und

8 Diarienummer Datum Sida 6 (8) 3 Sändlista Regeringskansliet Antal UD-UrP UD-UrH 1 UD-SP 1 UD-FIM 1 UD-NIS 1 UD-EC 1 UD-SA 1 Fö-SUND 1 Fö-MFU 1 Fö-SI 1 Fö-MFI 1 Försvarsmakten HKV LEDS 1 HKV LEDS INRI 1 HKV LEDS INT 1 HKV INS 2 HKV INSS 1 HKV INSS J2 1 HKV ATS 1 HKV ATS G2 1 HKV MTS 1 HKV MTS M2 1 HKV FTS 1 HKV FTS A2 1 HKV PROD 1 HKV PROD PLAN 1 HKV PROD FLOGMTRL 1 HKV PROD ARMÉ 1 HKV PROD MARIN 1 HKV PROD FLYG 1 HKV PROD LEDUND 1 HKV MUST C 1 HKV MUST UNDK 1 HKV MUST UNDK EAS 1 HKV MUST UNDK EAT 1 HKV MUST UNDK AFA 1 HKV MUST UNDK BILDUND 1 HKV MUST NUE 1 HKV MUST SÄKK 1 Föavd Berlin 1 Föavd Helsingfors 1 Föavd Kiev 1 Föavd London 1 Föavd Moskva 1 Föavd Paris 1

9 Datum Diarienummer Sida 7 (8) Föavd Peking 1 Föavd Riga 1 Föavd Tallinn 1 Föavd Tel Aviv 1 Föavd Tokyo 1 Föavd Vilnius 1 Föavd Warszawa 1 Föavd Washington 1 HKV INFOSTAB 1 Förband LG 1 I 19 2 varav 1 ex till AJB K 3 4 P 4 1 P 7 1 A 9 1 Lv 6 1 Ing 2 1 LedR 1 LedR TKSE 1 TrängR 1 1. ubflj 1 3. sjöstriflj 1 4. sjöstriflj 1 Amf 1 1 MarinB 1 F 7 1 F 17 1 F 21 1 Hkpflj 1 FMLOG 3 FMTM 1 Centra och skolor MHS K 2 MHS H 2 MSS 2 SSS 2 LSS 3 varav 1 ex vardera till TU Flygsystem och TU JAS FMTS 2 HvSS 2 SWEDEC 2 SkyddC 1 FöMedC 1 FMUndSäkC 3 Myndigheter som tillhör Försvarsdepartementet Försvarets radioanstalt 5 Totalförsvarets Forskningsinstitut 6 Statens inspektion för 1 försvarsunderrättelseverksamheten

10 Diarienummer Datum Sida 8 (8) Myndigheter (motsvarande) som hör till övriga departement Polismyndigheten 1 Säkerhetspolisen 1 Kustbevakningen 1 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 1 Inspektionen för strategiska produkter 1 Tullverket 1 Fortifikationsverket 1 Lantmäteriet Geo SE 1 Försvarshögskolan 3 Krigsarkivet 1 Inom FMV: GD 1 SPL 7 SPL Teknisk Und CD AL 15 GRIPEN 4 T&E 4 T&E Vidsel 1 FSV 5 Bibliotek 3 Informationsstab 1 Arkiv CD

11 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 1 (131) Innehåll 1. Infanterisystem Ratnik leverans till soldater har inletts Pansarvärnssystem Pansarvärnsrobotsystem Kornet-D Pansarvärnskanonvagn 2S25M Sprut-SDM Vapenstation med pansarvärnsrobotar från Aselsan System för indirekt eld mm raketartillerisystem Polonez mm bandhaubits 2S35 Koalitsija-SV Fordonssystem Stridsvagn T-14 Armata Pansarskyttevagn T-15 Armata Pansarskyttebil Bumerang Pansarskyttevagn Kurganets Nya versioner av pansarskyttevagn BMP Spaningspansarbandvagn Ajax från General Dynamics Fältarbetssystem Minläggare UMZ-K Brosystem MMK från Omsktransmasj Fjärrstyrda markfordonssystem Fjärrstyrd bandgående plattform Platforma-M Fjärrstyrd bandgående plattform UGV Type 1 från Milrem Fjärrstyrd bandgående plattform MRK-002-BG Ytfartygssystem Korvett projekt TIGER Ubåtar KILO Marina vapensystem Kryssningsrobot 3M-14E1 från Novator...44 Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

12 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 2 (131) Ryska arktiska satsningar Infrastruktur Murmansk Infrastruktur Jamal Infrastruktur Sachalin Infrastruktur Vladivostok Infrastruktur övriga Arktis Isbrytare Handelsfartyg gastankers Handelsfartyg torrlastare Handelsfartyg oljetankers Flygsystem Multirollflygplan PAK FA T Multirollflygplan Su-30SM FLANKER H Multirollflygplan Su-35S FLANKER M Tungt attackflygplan Su-34 FULLBACK Multirollflygplan Shenyang FC Lätt stridsflygplan LCA Tejas Multirollflygplan projekt AMCA Luftövervaknings- och ledningsflygplan A-50, A-50U och A Transportflygplan Antonov An Transportflygplan An Helikopter Marin attackhelikopter Ka-52K Katran Projekt för framtagning av höghastighetshelikopter Flygburen beväpning Vapenbalk till kryssningsrobot Ch-101/ Vidareutveckling av BrahMos Precisionsstyrd bomb SPICE Flygburen beväpning från Novator Nya vapen från Tactical Missiles Corporation (TMC) Styrd bomb Paveway IV till brittiska Typhoon Sjömålsrobot AGM-158C genomgår flygprov Luftvärnssystem Luftvärnssystem Buk-M3 under utveckling Ny axelavfyrad luftvärnsrobot Verba...92 Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

13 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 3 (131) Luftvärnsystem Sosna under utveckling Ny robot till det korträckviddiga luftvärnssystemet Tor-M Nya moderniserade Osa-AKM1 presenterad Luftvärnsystem Pantsir med ny spaningsradar Luftvärnssystem Chu-SAM Israeliskt och indiskt samarbete kring luftvärnsystem Barak Antisatellitsystem Nudol under utveckling Ledningssystem Eldledningssystem 1V Kommunikationssystem Fjärde generationens mobiltelefonsystem för försvarsändamål Sensorsystem Mastintegrerad AESA-radarprototyp ÇAFRAD Marin eldledningsradar Pharos Marint radarsystem MFI Elektrooptiskt system CATS för helikoptrar och UAV Termiskt IR-sikte Sager TS Telekrigssystem Optiskt störsystem 5P-42 Gratj/Filin Laservilseledningsystem MDM Fordonsintegrerad radar och HPM-vapen Flygburen radarstörsändare MEHPOD Landbaserat telekrigssystem KORAL Motmedelsystemet L370E8 Vitebsk på Mi-8AMTSj Telekrigshelikopter Mi-8MTPR-1 med störsystemet Rytjag-AV Radarstörsändare Krasucha Aktivt skyddssystem Akkor Laservapen Mobilt laservapen HEL Boxer Laservapen Oerlikon High Energy Laser Gun Index Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

14 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 4 (131) Infanterisystem 1.1. Ratnik leverans till soldater har inletts I FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2014 beskrevs det nya ryska soldatsystemet Ratnik. Ratnik betyder krigare och bitarna börjar nu falla på plats nu när de första systemen har börjat levereras till förbanden. Initialt var det meningen att samtliga markförband inom de ryska väpnade styrkorna skulle utrustas med Ratnik. Vissa problem tycks ha uppstått och utrullningstakten är idag utrustningar per år. Totalt är utrustningar beställda. Detta innebär sannolikt att endast prioriterade förband kommer att få hela utrustningen Utveckling Utvecklingen startade redan år 2000 och utgick ifrån det dåvarande soldatsystemet Barmitsa. Initialt inriktades utvecklingen främst mot bättre skydd för soldaten, men efterhand tillkom andra delar och systemet revolutionerar nu den ryske soldatens utrustning totalt. Utvecklingen har involverat 50 företag samt tio militära enheter och centra. Ratnik innehåller 21 nya produkter och 17 uppgraderingar av äldre materiel. I uniformssystemet ingår olika persedlar som används beroende på vilken miljö och klimatzon soldaten ska verka i. Uniformen består av upp till åtta lager och ska gå att använda i arktisk miljö. Gränstrupperna vid den norra gränsen har börjat tilldelas dessa system. Bild 1. Uniformssystemet Ratnik. Foto: BTK Kroppsskyddet är lättare än motsvarande skydd från väst. Vikten anges vara 14 kg i standardutförande och en komplett uppsättning väger cirka 20 kg. Barmitsas kroppsskydd, som nu ersätts av Ratniks, vägde 36 kg. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

15 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 5 (131) Skyddsförmåga Enligt öppna uppgifter ska systemet skydda 90 % av soldatens kropp. Sannolikt är det inte ett fullständigt splitterskydd som avses på hela denna yta, utan skydd mot lättare, mindre splitter, väder och upptäckt. Den ballistiska skyddsutrustningen innefattar en ny hjälm och ett nytt kroppsskydd. Hjälmen, som benämns 6B47, kombinerar låg vikt och hög skyddsnivå. Hjälmen väger gram i storlek medium och ska skydda mot beskjutning med en Makarov pistol från 5,5 m. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande hjälm i amerikanska krigsmakten idag väger gram. Den är dock ett par år äldre. Kroppsskyddet har också en hög skyddsklass och är modulärt uppbyggt. Plattan i västen skyddar mot en rysk prickskyttekula i kaliber 7,62x54R benämnd B-32, en pansarbrandprojektil, avfyrad från tio meters avstånd. Plattan ska klara tio träffar. Kroppsskyddet består av en väst med tilläggsutrustning såsom axelskydd, skydd för skrevet och möjligen ett skydd för låren. På västen finns band där olika fickor kan fästas så att behovet av stridsväst har avskaffats. Bild 2. Kroppsskydd 6B43. Foto: MTF Teknikom Den nya ryska uniformen som ingår i systemet ska kunna blockera IR-strålning i 48 timmar, vilket försvårar upptäckt i mörker. Med detta bör avses att den ska kunna skydda mot upptäckt med regelbundet underhåll såsom tvätt. Uniformen ska hålla i fem år Beväpning Vad avser personlig beväpning förekom tidigt 2015 uppgifter om att soldaterna skulle utrustas med en ny automatkarbin, AK-12 (se FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2014), som ersättare till AK-74M. Detta byte har ännu inte inletts och det förekommer uppgifter som tyder på vissa problem med vapnet, men troligen är det ekonomiska ställningstaganden i kombination med överväganden om att övergå till en ny kaliber vilket gjort att ersättaren dröjer. Det finns uppgifter om att AK-12 kommer börja levereras under första halvåret Samtidigt har AK- 74M försetts med nya delar och ny exteriör, men sannolikt har inte funktionen ändrats. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

16 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 6 (131) En ny kulspruta, Petjeneg, har funnits på förbanden sedan ett par år och ersätter successivt PKM. De ryska väpnade styrkorna har också beslutat att anskaffa ett tungt prickskyttegevär, ASVK, i kaliber 12,7 x 107 mm. Det har tidigare benämnts KSVK. Vapnet har index 6V7 och i kombination med kikarsiktet har det index 6S8. Bild 3. 7,62 mm kulspruta Petjeneg och 12,7 mm prickskyttegevär ASVK Samband Soldaterna utrustas med Strelets, en ny gruppradio för samband inom skyttegruppen. Den har utöver funktion för samband även funktioner för positionering via GLONASS och GPS och igenkänning (IK). Positionen uppdateras en gång per sekund då systemet har tillgång till ett höghastighetsnät (sannolikt ett nät typ Wi-Fi) och var sekund då höghastighetsnät saknas. Strelets har även en larmfunktion som när den aktiveras visar soldatens position på gruppchefens bildskärm. Gruppradion har en batteritid på tolv timmar. Målsättningen är att öka batteritiden till 24 timmar utan att vikten ökar. Den ska fungera i temperaturer mellan -40ºC och +60ºC. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

17 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 7 (131) Se bilden nedan för gruppchefens (övre vänstra delen) och soldaternas (nedre vänstra delen) bildskärmar. (Bild 4) Delkomponenterna i sambandssystemet framgår till höger i bilden nedan. 1 = mikrofon och aktiva hörlurar, 2 = S/M-omkopplare, 3 = GPS/GLONASS-antenn, 4 = batteri, 5 = radio, 6 = kablar för externa anslutningar, 7 = soldaternas multifunktionskonsol samt 8 = antenn. (Bild 4) Bild 4. Bildskärmar och komponenter. Foto: Radioavionika Fortsatt utveckling Under 2015 togs beslut att påbörja projektering och utveckling av Ratnik-2, i viss rapportering anges uppges Ratnik-3, men det rör sig sannolikt om samma projekt. Utvecklingen ska genomföras fram till 2020 och den ryska militärledningen har uppmanat alla att skicka in bra idéer, hur konstiga de än är, till en central projektgrupp. Målsättningen är att reducera soldatsystemets totala vikt med 33 %, från dagens 42 kg till 28 kg. Projektet ska vara genomfört före Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

18 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 8 (131) Pansarvärnssystem 2.1. Pansarvärnsrobotsystem Kornet-D1 Vid segerparaden 2015 i Moskva premiärvisades pansarvärnsrobotsystemet Kornet-D1, som är en moderniserad version av Kornet (NATO-beteckning AT-14 Spriggan) integrerad på den splitterskyddade terrängbilen Tigr-M. Robotarna är placerade under luckor i taket och höjs upp inför avfyrningen. (Bild 5) Det nya chassiet, VPK , är mycket likt chassiet på den senaste versionen av Tigr-M, ASN Tigr-M SpN, som även den deltog i paraden Tigr-M är en vidareutvecklad version av Tigr där skyddsnivån höjts. De båda senaste versionerna kan identifieras på förekomsten av rökkastare placerade på takets framkant. Parallellt med utvecklingen av Kornet-D1, som är avsedd för de ryska väpnade styrkorna, har en exportversion med beteckningen Kornet-EM tagits fram. Kornet-EM visades publikt första gången Båda dessa moderniserade versioner av Kornet har en maximal skottvidd med pansarvärnsrobot om meter. En ny robot med sprängstridsdel som har utrustats med zonrör är avsedd för bekämpning av UAV och helikopter Maximal skottvidd meter. Systemet låser automatisk på angivet mål vilket avlastar skytten och ökar träffsannolikheten. Varje pansarvärnsrobotbil har två höj- och sänkbara lavetter som vardera bär fyra robotar. Respektive lavett kan skjuta två robotar i salva mot samma mål för ökad träffsannolikhet, särskilt mot mål utrustade med aktiva skyddssystem. Närmaste operativa motsvarighet i de ryska väpnade styrkorna är pansarvärnsrobotbilen 9P148, baserad på chassiet till BRDM-2. Den är utrustad med pansarvärnsrobotarna 9M111 Fagot och 9M113 Konkurs (NATO-beteckning AT-4 Spigot respektive AT-5 Spandrel). Kornet-D1 kan också komma att ersätta eller komplettera pansarvärnsrobotbandvagnen BTR-RD hos delar av luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Förutom Kornet-D1 integrerat på Tigr-M visades under paraden Kornet även upp integrerad i tornmodulerna på den tunga pansarskyttevagnen objekt 149 T-15 (Armata), pansarskyttevagnen objekt 695 B-11 (Kurganets-25) samt pansarskyttebilen VPK-7829 (Bumerang). I Ryssland pågår även arbete som syftar till att integrera Kornet-D1 med höj- och sänkbara lavetter på chassiet BMD-4M. Det utgör en av flera nya funktionsfordon baserade på BMD-4M. Enligt ryska medieuppgifter ska BMD-4M och BTR-MDM Rakusjka anskaffas fram till Andra funktionsfordon som ska byggas på samma grundchassi, eller ett förlängt dito med samma drivlina, är fordon för ledning, eldunderstöd, sjukvård och NBC-indikering och 2S25M Sprut-SDM1 som presenteras i kapitel 2.2. Tabell 1. Data Kornet-EM Max skottvidd med 9M133-2, 9M133FM: Max skottvidd med 9M133FM-3: Min skottvidd: Penetration i stålpansar med 9M133-2: Max banfart 9M133-2, 9M133FM: Max banfart 9M133FM-3: Vikt per komplett lavettage utan robotar: m m 150 m mm 300 m/s 320 m/s 67,5 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

19 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 9 (131) Bild 5. Kornet-D1 snett uppifrån. Bild 6. Kornet-EM på terrängbil GAZ Tigr (SPM-2). Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

20 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 10 (131) Pansarvärnskanonvagn 2S25M Sprut-SDM1 Den luftlandsättningsbara och amfibiska pansarvärnskanonvagnen 2S25 Sprut-SD har anskaffats i ett relativt litet antal till de ryska luftlandsättningsstyrkorna (VDV). Att den inte har anskaffats i större antal beror till del på att den är byggd på en förlängd version av chassiet till BMD-3 och BMD-4 vilka inte heller har anskaffats i några större serier. För 2S25M har istället ett förlängt BMD-4M-chassi använts och BMD-4M har nyligen godkänts för anskaffning och serietillverkning har påbörjats. När man jämför 2S25 med 2S25M är det moderniserade chassiet en förhållandevis liten detalj jämfört med prestandahöjningarna. Flera av bristerna hos 2S25, såsom bristande mörkerkapacitet, brister vad gäller vagnchefens möjligheter att leda striden samt det otympliga förfarandet vid robotskjutning, har nu rättats till. Skytten har fått ett nytt sikte av typ Sosna-U med IRV-kanal och laserledstrålekanal för robot. Även vagnchefen har fått ett nytt panorerande sikte av typ PKP, även det med en IRV-kanal, som kan användas ihop med den 7,62 mm kulspruteförsedda vapenstation som tillförts vagnen. (Bild 8) Sammantaget ger förändringarna vagnen fullgod hunter-killer -kapacitet i alla ljusförhållanden. Dessutom har vagnens huvudbeväpning, den 125 mm slätborrade kanonen 2A75, nu försetts med ett mynningsreferenssystem som ökar sannolikheten till träff med första skottet. Vagnens rökkastare har flyttats till tornets framkant. Bild 7. 2S25M Sprut-SDM1, bortom till vänster syns 2S25 Sprut-SD. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

21 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 11 (131) Bild 8. 2S25M snett bakifrån. Bild 9. 2S25 Sprut-SD, tornet riktat något åt höger. Tabell 2. Data 2S25 Sprut-SD Stridsvikt: kg Specifikt medelbandtryck: 52 kpa Besättning: 3 man Motoreffekt: 357 kw Totallängd: mm Hastighet på landsväg: 70 km/h Chassilängd: mm Hastighet i vatten: 10 km/h Bredd: mm Körsträcka på landsväg: 500 km Höjd till torntak: mm (med vindsensor) Kanon: 125 mm 2A75 Chassihöjd: mm Parallellkulspruta: 7,62 mm PKTM Frigångshöjd: 0,1 0,5 m Pansarvärnsrobotsystem: 9K120 Svir Hindertagning: 0,8 m Ammunition, 125 mm: 40 skott (varav 22 i laddautomat) Gravtagning: 2,8 m Ammunition, 7,62 mm: patroner 1 Vid normal frigångshöjd om 0,45 m. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

22 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 12 (131) Vapenstation med pansarvärnsrobotar från Aselsan Turkiska Aselsan har utvecklat en vapenstation med lavett för pansarvärnsrobotar. Lavetten kan bestyckas med fyra robottuber, med till exempel Hellfire, Javelin eller Omtas. På IDEF 2015 i Istanbul var lavetten bestyckad med fyra ryska robottuber Kornet-E. Kornet-E har en laserledstrålestyrd robot, som det finns olika typer av stridsdelar till. Kornet-E är den ryska arméns mest kraftfulla bärbara pansarvärnsrobotsystem, när det gäller genomslag i pansar. Tillverkaren KBP marknadsför ofta Kornet-E som ett bärbart system, som skjuts från en trefotslavett. Systemet är emellertid ganska tungt, flyttbart är en bättre beskrivning. Det finns också ryska lavetter för montage av Kornet-E på lätta pansarfordon. Vapenstationen kan även bestyckas med en 7,62 mm alternativt en 12,7 mm kulspruta för självförsvar. Siktet: Falcon MW Plats för laserledstrålesystem Bild 10. Vapenstation från Aselsan, här med ryska Kornet-E på lavetten. Tabell 3. Data för Falconeye MW IR-kamera Detektor: Våglängdsband: Synfält: Optisk zoom: Digital zoom: TV-kamera Våglängdsband: Synfält: Optisk zoom: Digital zoom: Laseravståndsmätare Typ: Mätområde: Pulser per minut: pixlar, kyld 3 5 µm, MWIR 16,8º 13,5º; 6,0º 4,8º; 2,0º 1,6º 2º 15º, kontinuerlig 2, för alla synfält 0,4 0,7 µm, synligt ljus 10,0º 7,5º; 6,0º 4,5º; 2,0º 1,5º 2º 10º, kontinuerlig 12, kontinuerlig zoom Klass 1; ögonsäker m ± 5 m 20 ppm Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

23 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 13 (131) Siktet på vapenstationen är Falconeye MW från Aselsan. Det är placerat under kulsprutan på ena sidan av lavetten. I siktet finns det en ögonsäker laseravståndsmätare samt en IR- och TVkamera. Dessutom finns GPS-mottagare och en magnetisk kompass. Den på IDEF 2015 utställda vapenstation med Kornet-E saknade dock det laserledstrålesystem som normalt brukar vara placerat tillsammans med siktet. Endast två tomma aperturer under Falcon MW visar var ledstrålesystemet kan placeras. Den gyrostabiliserade vapenstationen gör det möjligt att spana, målfölja och skjuta under gång. Bild 11. Styrenheten till vapenstationen från Aselsan. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

24 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 14 (131) System för indirekt eld mm raketartillerisystem Polonez Vitryssland har anskaffat ett nytt raketartillerisystem som premiärvisades för allmänheten vid segerdagsparaden i Minsk 9 maj Två lavettfordon och två omladdningsfordon deltog. Det nya raketartillerisystemet benämns i Vitryssland för Polonez och är ett samarbetsprojekt mellan Vitryssland och Kina. Polonez kan beskrivas som det kinesiska raketartillerisystemet A200 integrerat på den vitryska, fyraxliga lastterrängbilen MZKT Raketartillerisystemet A200 marknadsförs i internationella sammanhang av flera kinesiska företag och koncerner, främst av Aerospace Long-march International Trade (ALIT), men även av China Aerospace Science and Technology Corporation (CASC) och Poly Technologies. Bild 12. Modell av lavettfordon med A100 till vänster och A200 till höger. Vitryssland är den första exportkunden för A200-systemet. Polonez kommer där inledningsvis att komplettera det äldre 300 mm raketartillerisystemet 9K58 Smertj som infördes i Sovjetunionen På sikt kommer möjligen Polonez att helt ersätta Smertj. Såväl lavettfordon som omladdningsfordon till Polonez bär vardera totalt åtta raketer fördelat på två transport- och avfyringscontainrar med fyra raketer i vardera. A200 har en maximal skottvidd om 200 km. Raketen är försedd med GPS-stöttad tröghetsnavigering och har fyra fenor placerade mellan stridsdelen och motorpaketet. Raketerna har en separerande stridsdel vilket innebär att när motorn brunnit ut separerar den från stridsdel samt styrpaket som har en något mindre diameter än motorpaketet. Förutom att denna princip medger längre skottvidd i förhållande till en konventionell raket har den även fördelen att radarmålarean minskar och att manöverdugligheten ökar vilket i sin tur tillåter ett brantare nedslag i målterrängen. Raketen marknadsförs med tre stridsdelsalternativ; konventionell sprängstridsdel, dito med förbättrad splitterverkan och multipelstridsdel. Vilken eller vilka substridsdelar den senare kan bära anges inte närmare. Precisionen anges till 30 meter CEP för sprängraket respektive 45 meter för substridsdelsraket I det senare fallet avses avstånd till centrum av den bekämpade ytan. En raket med en manöverförmåga likt A200 är definitionsmässigt en robot, men såväl industrin som flera militära kunder verkar förespråka termen styrd raket eller på engelska guided rocket, kanske främst för att visa på släktskapet till det konventionella raketartilleriet och samtidigt värja sig från att förknippas med de högre kostnader som ofta är associerade med själva benämningen robot och missil. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

25 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 15 (131) A200 ingår i en familj av raketer som kan avfyras från samma lavettfordon. A100 är på många sätt mer likt just ovan nämnda 9K58 Smertj och avfyrar rotationsstabiliserade raketer ur eldrör som är till förväxling lika de hos Smertj. A100 bär dock endast tio raketer jämfört med tolv hos Smertj. Maximal skottvidd för A100 är km beroende på val av raket. A300 är mycket lik A200 men har en längre maximal skottvidd om 290 km och har ytterligare ett stridsdelsalternativ i form av en penetrerande sprängstridsdel. Transport- och avfyringscontainern för A300 är visuellt identisk med den för A200. Dessutom ingår förutom nu nämnda A-familj även den ballistiska markroboten M20 och den supersoniska kryssningsroboten CX-1B i det kinesiska konceptet GATSS (General Army Tactic Strike System) som är avsett att vara ett modulärt koncept som ska använda samma lavettfordon. Varje lavettfordon kan bära två robotar av modell M20 eller CX-1B. A200 kan likt traditionellt raketartilleri skjuta salveld mot ytmål, men även enstaka raket eller raketer kan avfyras mot enskilda punktmål. Under förutsättning att de enskilda punktmålen ligger tillräckligt nära varandra kan upp till åtta enskilda mål bekämpas i en salva, vilken avfyras inom loppet av 50 sekunder. Största möjliga avstånd mellan målen för att dessa ska kunna bekämpas utan att behöva rikta om anges till 5 10 km i såväl sida som avstånd. Polonez ska ha genomgått fabrikstester i Kina i juni 2015 och beräknas kunna tas i operativt bruk i Vitryssland under Med anskaffningen av Polonez får Vitryssland närområdets mest potenta raketartillerisystem. Även Ryssland är i färd med att modernisera raketartilleriet, och det moderniserade systemet Tornado-S kommer sannolikt att införas på två raketartilleribrigader under Enligt uppgifter i media ska systemet Tornado-S inkludera en ny raket med 200 km skottvidd, men även vara kompatibelt med i Ryssland tillgänglig ammunition framtagen för Smertj. Även det nya raketartillerisystemet Uragan-1M uppges att i närtid tas i bruk i Ryssland. Uragan-1M har flera likheter med Polonez. Båda är byggda på samma chassi, MZKT-7930, och båda bär två transport- och avfyringscontainrar. Uragan-1M kommer däremot att kunna skjuta såväl 220 mm som 300 mm raketer. Tabell 4. Data 301 mm raketartillerisystem A200 Diameter, raket: 301 mm Grupperingstid: < 8 min Startvikt, raket: kg Uppbröstningstid: < 2 min Stridsdelsvikt, raket: 150 kg Omladdningstid: < 20 min Längd, raket: mm Eldhastighet: 8 raketer/50 s Maximal skottvidd: 200 km Höjdriktfält: 0º / +57º Inre skjutgräns: 50 km Sidriktfält: ± 30º Precision: CEP m Antal raketer per fordon: 8 st Bild 13. Raketer och avfyringscontainrar till A300 (vänster) och A200 (mitten). Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

26 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 16 (131) mm bandhaubits 2S35 Koalitsija-SV En av de nyheter som premiärvisades på segerparaden i Moskva 2015 var den nya bandhaubits som föreslås ersätta befintliga, äldre pjäser i Ryssland. TsNII Burevestnik, som ingår i koncernen Uralvagonzavod (UVZ), har utvecklat en 152 mm bandhaubits inom ramen för utvecklingsprojektet Koalitsija. Projektet Koalitsija har förändrats med tiden. Det började med en bandgående prototyp med dubbla eldrör, monterade ovanpå varandra i ett torn, i ett försök att hitta en konceptlösning som skulle fungera för både markstridskrafterna och flottan. En hjulgående version har också föreslagits. Projektnamnet Koalitsija, vilket kan översättas till koalition eller samverkan, kanske valdes för att illustrera just det samarbete mellan försvarsgrenarna som man såg framför sig. Den mer mogna pjäs som visades på paraden har ett obemannat torn med ett eldrör. Hela besättningen om tre man är placerad i chassifronten och fjärrstyr tornet därifrån. Som sekundärbeväpning finns en vapenstation med kulspruta, och siktet till denna är också det enda optiska sikte vagnen är utrustad med. På tornet finns dessutom en uppsättning laservarnare som täcker varvet runt, men den närskyddsrök som är integrerad i vagnen täcker endast sektorn närmast skjutriktningen. Pjäsen är automatladdad, vilket naturligtvis är ett krav för ett obemannat torn, och enligt TsNII Burevstniks verkställande direktör, Georgij Zakamennych, har såväl skottvidd, eldhastighet som ammunitionsmängden ökat relativt 2S19M1 Msta-S. Till det nya artillerisystemet hör även ett nytt ammunitionsfordon baserat på terränglastbil Kamaz Bild mm bandhaubits 2S35 Koalitsija-SV. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

27 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 17 (131) 4. Fordonssystem 4.1. Stridsvagn T-14 Armata Det nya ryska stridsvagnskonceptet med benämningen Armata visades för första gången officiellt i samband med segerparaden i Moskva Armata är en tung, modulär plattform för fordon med olika roller. Huvudleverantör av Armata är koncernen Uralvagonzavod (UVZ) med säte i Nizjnij Tagil. På paraden visades två varianter; stridsvagnen T-14, objekt 148, och den tunga pansarskyttevagnen T-15, objekt 149. T-14 är bestyckad med en nyutvecklad överlagrad 125 mm automatladdad kanon 2A82-1M. Motorn är placerad baktill som på konventionella ryska stridsvagnar. Vagnchefen sitter nere i chassiet på höger sida, skytten i mitten och föraren på vänster sida. Fordonet är försett med nyutvecklade varnar- och motmedelssystem (VMS), däribland det nyutvecklade aktiva skyddssystemet Afganit. Enligt officiella ryska källor ska Armata-stridsvagnar produceras fram till år Bild 15. Stridsvagn T-14 Armata. Bild 16. Stridsvagn T-14 Armata i sidoprofil snett uppifrån. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

28 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 18 (131) Pansarskyttevagn T-15 Armata T-15 är pansarskyttevagnen inom Armata-familjen. Vagnen har, till skillnad från T-14, motorn placerad framtill för att ge möjlighet att placera pansarskyttesoldater baktill. Vagnchefen sitter nere i chassiet på höger sida, skytten i mitten och föraren på vänster sida. Fordonet har utrustats med nyutvecklade varnar- och motmedelssystem liknande de hos T-14 och är bestyckad med ett obemannat torn av typen Epocha. Tornet är försett med en 30 mm automatkanon 2A42 samt en 7,62 mm kulspruta. Dessutom är tornet försett med fyra stycken pansarvärnsrobotar av typ Kornet (AT-14 Spriggan). Bild 17. Pansarskyttevagn T-15 Armata med det obemannade Epocha-tornet. Bild 18. T-15 i sidoprofil snett uppifrån. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

29 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 19 (131) 4.3. Pansarskyttebil Bumerang Bumerang är ett hjulgående fordonskoncept utvecklat av det ryska företaget Vojenno- Promysjlennaja Kompanija (VPK). Konceptet kan liknas vid pansarterrängbil 360 (Patria XA-360 AMV). Fordonet är amfibiskt och kan förses med olika beväpningsalternativ inklusive det nyutvecklade Epocha-tornet vilket ger fordonet stor eldkraft. Bumerang har motorn placerad framtill i chassiet och skyttesoldaterna urlastar baktill. Denna konfiguration är i det närmaste standard i väst och medger att skyttegruppen kan göra avsittning med frontalt skydd, men det är samtidigt ett trendbrott i Ryssland vars befintliga pansarskyttebilar (till exempel BTR-70, BTR-80 och BTR-82A) har motorn placerad baktill. På segerparaden i Moskva deltog en pansarskytteversion (BTR) av Bumerang med det obemannade Epocha-tornet. (Bild 19) Bild 19. Pansarskyttebil VPK-7829 Bumerang. Bild 20. Pansarskyttebil VPK-7829 Bumerang, vy ovanifrån. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

30 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 20 (131) Pansarskyttevagn Kurganets-25 Kurganets-25 är ett bandgående fordonskoncept utvecklat av det ryska företaget Kurganmasjzavod (KMZ). Den bärande idén är att skapa en modulär, medeltung plattform fordon med olika roller. I paraden visades två varianter av Kurganets-25 i pansarskytteversion upp, en med tung beväpning och kapacitet till strid i alla konfliktnivåer samt en med lättare självförsvarsbeväpning. Den tyngre beväpnade versionen (BMP) är utrustad med det obemannade Epocha-tornet ( Bild 21) medan BTR-versionen har en överlagrad vapenstation med en 12,7 mm kulspruta Kord (Bild 22). Till skillnad mot svensk nomenklatur delas i Ryssland pansarskyttefordon in i två huvudklasser beroende på huvudsakligt användningsområde: BMP, Bojevaja Masjina Pechoty, vilket fritt översatt blir stridsfordon för infanteriet, respektive BTR, Bronetransportjury, bepansrad transportör. BMP motsvarar i stort engelskans IFV ( Infantry Fighting Vehicle ) medan BTR motsvarar APC ( Armoured Personnel Carrier ). för Bild 21. Pansarskyttevagn (BMP) B-11 Kurganets-25 (objekt 695). Fordonen är amfibiska och försedda med tilläggsskydd samt med nyutvecklade varnar- och motmedelssystem. Vagnen har motorn placerad framtill och skyttegruppen gör avsittning via en ramp i vagnens akter. Kurganets-25-familjen är tänkt att ersätta äldre fordon som exempelvis BMP-2 och MT-LB samt funktionsfordon baserade på dessa. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

31 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 21 (131) Bild 22. Pansarskyttevagn (BTR) B-10 Kurganets-25 (objekt 693). Bild 23. B-11 snett bakifrån, notera urstigningsrampen med infälld dörr. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

32 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 22 (131) Nya versioner av pansarskyttevagn BMP-3 Företaget Burevestnik har tillsammans med Kurganmasjzavod (KMZ), ingående i Kontsern Traktorzavod, integrerat en nyutvecklad överlagrad vapenstation med en 57 mm automatkanon på en BMP-3. Vapenstationen som har beteckningen AU-220M är obemannad och fjärrstyrs från en operatörsplats i chassiet. AU-220M är framtagen för att i första hand integreras på medeltunga fordonsplattformar såsom BMP-3, BTR-80 och framtida koncept. Tornet är fjärrstyrt och manövreras inifrån chassiet. Sekundärbeväpningen utgörs av en 7,62 mm kulspruta. Utöver konventionell ammunition som spränggranat och pansarprojektil uppges att en ny typ av styrbar ammunition utvecklas. Ammunitionsmängden beror på vilket chassi vapenstationen integreras med samt vilken installation som väljs. En installation som inte påverkar vagnens innervolym nämnvärt innebär givetvis en mindre ammunitionsmängd. Den prototyp som visades upp angavs ha 80 skott för automatkanonen i tornet för omedelbart bruk och att ytterligare skott kan stuvas i vagnen. Tornet har hunter-killer -kapacitet och är försedd med fyra rökkastare på varje sida samt med varnarsystem. Tornet och integrationen på BMP-3 ska ses som en prototyp. Bild 24. Ny vapenstation med 57 mm automatkanon integrerad på BMP-3. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

33 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 23 (131) I en annan nyutvecklad version av BMP-3 som visades under 2015 har motorn flyttats och är nu placerad längst fram i vagnen. Därmed kan skyttegruppen nu göra avsittning genom en ramp baktill i likhet med de flesta andra pansarskyttevagnar världen runt och därmed har en av de större bristerna hos BMP-3 korrigerats. Den nya versionen marknadsfördes under beteckningen BMP-3M Dragun och förutom det modifierade chassiet hade även flera andra förändringar gjorts: Det bemannade tornet hade ersatts av en överlagrad vapenstation som dock hade samma beväpning som det äldre tornet, det vill säga 100 mm kanon 2A70, 30 mm automatkanon 2A72 och 7,62 mm kulspruta PKTM. Skytt och vagnchef har placerats bredvid föraren i chassiet. Företaget Kurganmasjzavod (KMZ) föreslog även ytterligare två beväpningsalternativ till BMP-3M Dragun: En 57 mm automatkanon eller en 125 mm kanon 2A75, samma kanon som används i pansarkanonvagn 2S25 Sprut-SD. Bild 25. BMP-3M Dragun sedd bakifrån med sänkt ramp. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

34 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 24 (131) Spaningspansarbandvagn Ajax från General Dynamics Utvecklingen av den brittiska arméns nya spaningspansarbandvagn för ISTAR-förband ( Intelligence, Surveillance, Target Aquisition, Reconnaissance ) fortsätter. Fordonsfamiljen benämndes tidigare Scout SV men namnet ändrades till Ajax i september Vagnen finns i flera versioner, även tornlösa. Denna artikel handlar i huvudsak om grundversionen som är en spaningspansarbandvagn. Angivna data gäller för den om inte annat särskilt anges. Bild 26. Spaningspansarbandvagn Ajax Historik Det brittiska dotterbolaget till amerikanska General Dynamics erhöll kontraktet för att utveckla en ny spaningspansarbandvagn år 2010 i konkurrens med bland annat BAE. Enligt en representant för General Dynamics är det troligen den större storleken, som medger fler funktioner, som är den främsta orsaken till att Ajax valdes. Redan 2011 visades ett första demonstrationsexemplar. Den första prototypen blev klar 2014 och samma år beställdes 589 fordon, alla versioner inräknade, till den brittiska armén. I juli 2015 tecknades ett underhållskontrakt med General Dynamics. Kontraktet löper fram till Konstruktion Vagnen är en vidareutveckling av pansarskyttevagnen ASCOD som används i Spanien och Österrike. Den drivs av en MTU 199 V8 dieselmotor. Varje version har utvecklingspotential genom att den maximalt tillåtna vikten inte har utnyttjats och därmed finns marginal för tillägg av nya system och skydd. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

35 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 25 (131) Uppgift Huvuduppgiften för Ajax är insamling av information som underlag för beslutsfattande på alla nivåer och omfattar alla delar i begreppet ISTAR: Underrättelseinhämtning, övervakning, målinmätning och spaning Bemanning I grundversionen av spaningspansarbandvagnen utgörs besättningen av tre till fyra man. Föraren sitter i den främre delen av chassiet. I tornet finns skytten och chefen. Det finns också en fjärde plats i vagnens bakre del för, till exempel, en medföljande underrättelseofficer. Arbetsordningen avseende själva informationsinsamlingen är ännu inte utarbetad Observation Vagnen har ett flertal sikten och sensorer: Primärt stabiliserat termiskt siktessystem med laseravståndsmätare ovanpå och i den bakre delen av tornet. Systemet har allväderskapacitet. Sekundärt periskopiskt siktessystem ovanpå tornet till vänster. Det kan rotera 360º och används vid såväl bekämpning som övervakning och inmätning av mål. Multispektralkamera för lokal lägesuppfattning, 360º. Laservarnare. Radiakvarnare. Akustiska detektorer för ljudmätning. Alla i besättningen har bildskärmar som kan visa vyer från samtliga sensorer. Bild 27. Några av sensorerna med den akustiska detektorn i höger bild Beväpning I standardutförandet finns en 40 mm stabiliserad automatkanon benämnd 40 CTAS och en 7,62 mm kulspruta. Det är även möjligt att montera en vapenstation eller en pansarvärnsrobotstation istället för det primära siktessystemet. CTAS står för Cased Telescoped Armament System. Systemet tillverkas vid företaget CTA International, ett samprojekt mellan brittiska BAE och franska Nexter. CTAS består av ett eldrör med kontrollenheter och en ammunitionsmatare. Konceptet CTAS med dess kapslade teleskopammunition, där granaterna placerats inuti hylsorna, är unikt. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

36 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 26 (131) Bild mm CTAS. Bild: CTA International Ammunition I vagnen kan 62 stycken 40 mm granater medföras. Det finns sex olika CT-granater (CT = Cased Telescoped ): Underkalibrerad och fenstabiliserad pilprojektil (APFSDS-T); Två övningsgranater (TP-T och TPRR-T) varav den senare har reducerad räckvidd; Två spränggranater (GPR-PD-T och GPR-AB-T) varav den första har ett anslagständrör och den senare tidsinställning för luftbrisad; Luftvärnsgranat (A3B-T) som bekämpar långsamma luftfarkoster genom att sprida ett moln av volframkulor. Bild 29. De olika ammunitionsslagen. Foto: CTA International Skydd Vagnen har minskyddade, takmonterade säten och grundpansar, som kan förses med tilläggsskydd. Ammunitionen förvaras utanför personalutrymmet. Det finns 76 mm rökkastare på båda sidor om tornet, ett elektroniskt motmedelssystem samt ett inbyggt NBC-skydd. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

37 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 27 (131) Versioner Benämningen Ajax gäller för versionen med torn. Det finns även flera tornlösa versioner som bygger på samma chassi och som tillsammans beskrivs med termen Protected Mobility Reconnaissance Support (PMRS): Specialbandvagnen Ares, främst avsedd för transport av små specialistgrupper; Fältarbetsrekognoseringsbandvagnen Argus som är en variant av Ares; Ledningsbandvagnen Athena, en variant av Ares; Underhållsbandvagnen Apollo som är utrustad med en lyftkran; Bärgningsbandvagnen Atlas. Bild 30. Ajax, Ares och Argus. Bild: General Dynamics Bild 31. Athena, Apollo och Atlas. Bild: General Dynamics Den brittiska arméns beställning Den brittiska armén har beställt totalt 589 vagnar enligt följande: 198 spaningspansarbandvagnar (Ajax); 23 eldledningsbandvagnar (Ajax); 24 övervakningsbandvagnar med bärbar radar (Ajax); 59 pansarbandvagnar (Ares); 34 ytövervakningsbandvagnar (Ares); 51 fältarbetsrekognoceringsbandvagnar (Argus); 112 ledningsbandvagnar (Athena); 50 reparationsbandvagnar (Apollo); 38 bärgningsbandvagnar (Atlas). Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

38 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 28 (131) Tillverkning Prototyperna monterades i General Dynamics anläggning i Sevilla (Spanien) där även vissa inledande tester genomfördes. De första hundra vagnarna kommer att monteras där. År 2017 ska en ny monteringsfabrik stå färdig i Merthyr Tydfil i Wales där de efterföljande vagnarna ska sättas samman. Enligt tillverkaren blir det 250 nya arbetstillfällen i Merthyr Tydfil och ytterligare hos 160 underleverantörer i Storbritannien. Vagnarna ska levereras under åren Det finns ett flertal underleverantörer till den nya spaningspansarbandvagnen. Det är slående att många av dem, liksom huvudleverantören, är brittiska dotterbolag till utländska företag som tillverkar delarna vid anläggningar i Storbritannien. Lockheed Martin har erhållit ett kontrakt på leverans av 245 torn som tillverkas i Bedfordshire (England). General Electric Intelligent Platforms kommer att leverera datorkomponenter från sina anläggningar i Northamptonshire (England) och Bedfordshire. Från Raytheons anläggning i Glenrothes (Skottland) kommer strömfördelare. Thales ska leverera sikten från sin fabrik i Glasgow (Skottland). ViaSat (ett amerikanskt kommunikationsföretag, inte samma som det svenska televisionsföretaget) har kontrakt för att leverera ett krypterat datalagringssystem från sin anläggning i Dorset (England) Framtida utveckling Ytterligare produktionsserier har diskuterats i Storbritannien, bland annat en sjukvårdsvagn och en version med ett 120 mm eldrör för direktriktad eld. I det senare fallet skulle det handla om att utnyttja möjligheten att öka tornets ringdiameter till mm. Tabell 5. Tekniska data för spaningspansarbandvagnen Ajax Längd: mm Bredd: mm Höjd: mm Tornets ringdiameter: mm Max vikt: kg Tillgänglig vikt för tillägg: kg Max hastighet: 70 km/h Motoreffekt: 600 kw Specifik motoreffekt: 14,3 kw/ton (vid max vikt) Acceleration: 0 48 km/h på 17 s Räckvidd: 500 km Markfrigång: 470 mm Klätterkapacitet: 27º Sidlutningskapacitet: 13,5º Hindertagningskapacitet: 0,75 m Gravtagningskapacitet: 2,5 m Sidriktfält: 360º Besättning: man Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

39 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 29 (131) 5. Fältarbetssystem 5.1. Minläggare UMZ-K UMZ-K är en ny rysk minläggare som är en vidareutveckling av den tidigare UMZ. De mest framträdande skillnaderna är tre nya behållare på flaket och att ett helt nytt lastfordon används, KAMAZ istället för ZIL-131. Systemet är multifunktionellt och kan lägga ut såväl truppsom strandförsvars- och stridsvagnsminor Konstruktion På flaket finns nio behållare som rymmer 30 minkassetter vardera. Behållarna kan vridas så att de är riktade rakt bakåt ( nolläget ) eller åt sidorna. Beroende på hur behållarna positioneras kan minorna läggas ut i ett, två eller tre stråk. Minorna avfyras från en kontrollpanel i förarhytten. Bild 32. Min utläggare UMZ-K. Bild 33. På flaket finns nio behållare som rymmer 30 minkassetter vardera. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

40 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 30 (131) Skydd, observation och samband Fordonet är utrustat med ett kollektivt NBC-skyddssystem av modellen FVUA Fordonet är utrustat med bildförstärkare av modellen NVD-57E samt en radio av modellen R-173. Tabell 6. Tekniska data för minutläggaren UMZ-K Längd: mm Bredd: mm Höjd: mm Max hastighet: 80 km/h Max hastighet vid minläggning: 40 km/h Antal behållare: 9 st Antal kassettplatser per behållare: 30 st Antal kassettplatser totalt: 270 st Minfältsdjup: m Utläggningsavstånd: m Höjdriktning (fast vinkel): 50º Sidriktfält: ± 90º Omladdningstid, egen personal: min Omladdningstid, ingenjörgrupp: min Bemanning: 2 man Minor Det finns fyra grundläggande typer av minor som kan läggas ut med UMZ-K. Alla fyra har utvecklats under åren och finns i flera versioner. Endast en av dem, truppminan POM-3, är en ny version och kommer att presenteras mer utförligt. I övrigt presenteras en version av varje mintyp översiktligt. Ryssland har inte undertecknat Ottawakonventionen och fortsätter att utveckla truppminor. Minorna placeras i särskilda kassetter (minkapslar) som normalt, men inte alltid, har samma beteckning som tillhörande mina men med prefixet K. De fyra grundläggande mintyperna är (med kassettbeteckningarna inom parenteser): Truppminan PFM-1S (KSF-1S). Liten plastmina (polyetylen) med en sprängladdning och en utlösare. Se vänstra bilden nedan. (Bild 34) Truppminan POM-3 (KPOM-3). En ny truppmina som troligen har seismisk utlösning. Se andra bilden från vänster nedan. (Bild 34) Strandförsvarsminan PDM-4 (KPDM-4). Används vid kuster, sjöar och floder. Den verkar mot landstigningsfartyg och pansrade amfibiefordon. Se tredje och fjärde bilderna från vänster nedan. (Bild 34) Stridsvagnsminan PTM-3 (KPTM-3). Verkar genom att slå igenom ett pansrat fordon underifrån eller genom att kapa ett band. Se högra bilden nedan. (Bild 34) Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

41 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 31 (131) Bil d 34. KSF-1S, KPOM-3, PDM-4, KPDM-4 och KPTM-3. Foto: Russia s Arms Tabell 7. Tekniska data för minkassetter till minutläggaren UMZ-K KSF-1S KPOM-3 KPDM-4 KPTM-3 Längd: 480 mm 480 mm 480 mm 480 mm Diameter: 140 mm 140 mm 140 mm 140 mm Vikt: 9,2 kg 9 kg 9,2 kg 8,5 kg Minor per kassett: 64 st 4 st 1 st 1 st Tabell 8. Tekniska data för minor till minläggaren UMZ-K PFM-1S POM-3 PDM-4 PTM-3 Längd: 119 mm 183 mm 447 mm 330 mm Bredd: 64 mm mm Höjd: 20 mm mm Diameter: mm 136 mm Vikt, total: 0,08 kg 1,2 kg 7,7 kg 4,9 kg Vikt, sprängladdning: 0,04 kg 0,099 kg 2,7 kg 1,8 kg Vattendjup: m Armeringstid: s 50 s *) 9 min ± 10 % s Självdestruktionstid: 1 40 h h *) 24 h ± 10 % h Minor per fordon: st st 270 st 270 st Minfältslängd per fordonslast: m m 900 m *) Avser den äldre versionen POM Ny truppmina POM-3 POM-3 är en relativt ny truppmina. Patentet lämnades in 2012 och troligen är den införd på förband nu. Den skjuts ut och stabiliseras i luften av en fallskärm. Då den har landat reser den sig och armeras. Vid utlösning skjuts stridsdelen upp i luften och detonerar på lämplig höjd. Stridsdelen är försedd med en splittergördel bestående av metallringar som är formade som sågklingor. Minan tycks vara seismiskt utlöst. Den kan sannolikt även läggas ut manuellt. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

42 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 32 (131) Brosystem MMK från Omsktransmasj Företaget Omsktransmasj i Omsk, ett dotterbolag till Uralvagonzavod i Nizjnij Tagil, marknadsför sedan några år tillbaka ett mobilt brosystem som betecknas MMK. Systemet visades upp redan 2007, blev färdigutvecklat 2008 och godkändes för införande i de ryska väpnade styrkorna under Det visades upp på nytt vid försvarsutställningen Armija Brosystemet kan överbrygga hinder på upp till 40 meters bredd i ett enda spann. Bron monteras i sektioner om två broelement eller körspår med en balk emellan Konstruktion De olika systemkomponenterna, broelement och balkar, samt brolanseringsmaskinen MSM, som består av en lyftkran och en monteringsställning, transporteras på lastfordon av typen Ural Ett av fordonen bär brolanseringsmaskinen medan de övriga bär komponenterna. Bilden nedan visar inte ett helt system. Notera att det finns särskilda broelement och balkar för brons ändar. Till dessa ändar ansluts korta ramper. Bild 35. Komponenter till brosyste met MMK. Bild 36. Broelement och balkar (vänster) samt lanseringsmaskinen (höger). Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

43 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 33 (131) Handhavande Utläggningen sker från en sida genom att balkarna sätts samman på monteringsställningen och skjuts ut successivt tills den andra sidan nås. När den sammansatta balken är på plats anbringas broelement med körbanorna på ömse sidor om baken och med ett större mellanrum än i transportläget. Därefter glider broelementen längs balken till sin plats. Bild 37. Balken skjuts ut varefter broelementen glider på plats. Foto: Omsktransmasj Bild 38. Stridsvagn på bron MMK. Notera rampen till höger. Foto: Omsktransmasj Tabell 9. Tekniska data för brosystemet MMK Längd: Bredd, totalt: Bredd, per körspår: Bredd, mellan spåren: Genomloppskapacitet: Bärighet, max vikt: Bärighet, max axeltryck: Max nedböjning vid 40 m: Monteringstid: Bemanning: 16, 22, 28, 34 eller 40 m mm mm 800 mm 400 fordon/h 60 ton (80 ton vid 5 km/h) 15 ton 510 mm 90 min 10 man Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

44 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 34 (131) Fjärrstyrda markfordonssystem Obemannade markfarkoster, ofta benämnda Unmanned Ground Vehicle (UGV), förekommer idag i flera länders väpnade styrkor, inklusive i Sverige. Den kanske vanligaste applikationen är att lösa ammunitionsröjningsuppgifter, inklusive röjning av IED:er, där roboten förses med exempelvis en videokamera med länk samt en avslagare. Detta ger operatören möjlighet att inspektera och vid behov oskadliggöra en misstänkt effekt utan att själv utsätta sig för risker. Andra närbesläktade användningsområden är fjärrstyrda fordon som förses med mintröska och används för minröjning. Ytterligare obeväpnade exempel är UGV:er för spaning, NBCindikering eller materieltransport. En något mer kontroversiell tillämpning är att förse dessa obemannade farkoster med vapen och använda dessa vid bekämpning av motståndaren. Denna utveckling har varit tydligast och kommit längst när det gäller obemannade flygande farkoster (UAV:er) där USA idag har en relativt omfattande flotta av beväpnade UAV:er som använts i ett flertal konfliktområden för bekämpning av mål på marken. I Ryssland utvecklas flera beväpnade UGV:er i olika storleksklasser. Där studeras även möjligheten att göra konventionella stridsfordon, inklusive stridsvagnar, obemannade eller med fjärrstyrningsmöjligheter, så att besättningen kan välja mellan att bemanna fordonet eller fjärrstyra det beroende på vilken uppgift som ska lösas. Med start 2016 kommer den ryska statliga krigsmaterielexportmyndigheten Rosoboronexport att marknadsföra Uran-9 för export. Det är en UGV med 30 mm automatkanon och pansarvärnsrobotar. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

45 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 35 (131) 6.1. Fjärrstyrd bandgående plattform Platforma-M I maj 2014 visades UGV:n Platforma-M upp på en parad i Kaliningrad och samma system har därefter observerats i alla Rysslands flottor där de har använts vid basförsvarsövningar, bland annat vid ubåtsbasen i Petropavlovsk på Kamtjatka. (Bild 39) Platforma-M har utvecklats av NITI Progress med säte i Izjevsk och beskrivs som en universalplattform som kan lösa uppgifter som spaning, bevakning och eldunderstöd. Platforma-M är beväpnad med en 7,62 mm kulspruta med 400 patroner och fyra pansarskott av typ RPG-26. Även det termobariska understödsvapnet RSjG-2, som har samma storlek som RPG-26, bör kunna användas. Tabell 10. Data för Platforma-M Vikt: 800 kg Drifttid: 10 h Nyttolast: 300 kg Räckvidd fjärrstyrning: m Längd: mm Ammunitionsmängd 7,62 mm: 400 patroner Bredd: mm Ammunitionsmängd RPG-26: 4 st Maxfart: 12 km/h Bild 39. Ryska Stillahavsmarinen förevisar Platforma-M på Kamtjatka. Foto: mil.ru Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

46 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 36 (131) Fjärrstyrd bandgående plattform UGV Type 1 från Milrem UGV Type 1 är en fjärrstyrd bandgående plattform som olika system, till exempel vapenstationer, sambandsmedel eller fältarbetsutrustning, kan monteras på. Plattformen kan också användas för transporter av underhåll eller skadade. Den tillverkas av det estniska företaget Milrem. På DSEI 2015 visades plattformen upp med en påmonterad vapenstation från ST Kinetics i Singapore. Tillverkaren uppger att tanken bakom plattformen är ett nytt taktiskt tänkande där soldaterna kan verka på avstånd och inte behöver uppträda direkt i stridslinjen eller andra farliga zoner, såsom mineringar. Bild 40. UGV Type 1 med vapenstation från ST Kinetics Konstruktion Systemet består av en monteringsplatta infäst mellan två bandaggregat. På monteringsplattan fästs avsett funktionssystem. Banden drivs av varsin elmotor som strömförsörjs av en dieselgenerator placerad i det vänstra bandaggregatet. I det högra bandaggregatet finns batterier och kondensatorer för lagring av den energi som inte omedelbart behövs för att driva plattformen. Tanken är att generatorn hela tiden ska få verka på sitt mest effektiva varvtal medan batterierna och kondensatorerna svarar för det extra som krävs vid tillfälliga arbetstoppar (högre hastighet eller stigningar). Banden omsluter driv-, bär- och spännhjulen som är monterade i par. Det finns fem par bärhjul på vardera sida. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

47 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 37 (131) Bild 41. Modeller som visar tänkbara tillämpningar Prestanda Den effektiva användningstiden är åtta timmar, förutsatt att man börjar med fulladdade batterier och en fylld drivmedelstank Handhavande Radiostyrning är huvudalternativ, men i planerna för konceptet finns såväl trådstyrning som autonom styrning (förprogrammerade uppdrag). Plattformen kommer troligen att opereras av två operatörer, en förare och en operatör för det monterade systemet. Möjligen kan det i samband med att ett system integreras på plattformen skapas rutiner som möjliggör att en operatör styr både vagn och den monterat system. Möjligen kommer även en enhetskontrollpanel som fungerar ihop med flera olika slags påmonterade system att utvecklas. Tabell 11. Tekniska data för UGV Type 1 Längd: mm Bredd, plattform: 900 mm Bredd, totalt: mm Höjd: 900 mm Stigkapacitet: 45º Vikt utan last: kg Max last: kg Bandtryck: 6,7 11,3 kpa Max hastighet: km/h Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

48 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 38 (131) Fjärrstyrd bandgående plattform MRK-002-BG-57 MRK-002-BG-57 är i jämförelse med Platforma-M ett något tyngre system, men med bättre rörlighet och beväpningen begränsas till en vapenstation med endast ett vapen. Vapenstationen kan bära en 7,62 mm kulspruta PKT, en 12,7 mm kulspruta av modell Kord eller Utjos, alternativt en 30 mm granatspruta av modell AG-17A eller AG-30. Beteckningen MRK ska på ryska utläsas som Mobilnij Robotechnitjeskij Kompleks, vilket fritt översatt betyder rörligt robotiserat system. Systemet kan i stort sett lösa samma uppgifter som Platforma-M, det vill säga bland annat spaning, bevakning och eldunderstöd. MRK-002-BG-57 är främst avsett att svara mot behov som de strategiska robottrupperna, RVSN, har. Behoven omfattar dels bevakning av RVSN:s fasta anläggningar för robotsilor, dels bevakning, eskort och närskydd av mobila system som Topol, Topol-M och Jars. MRK-002-BG-57 har en relativt kvalificerad sensoruppsättning som inkluderar en termisk IR-kamera och ett laseravståndsinstrument vilket är kopplat till en ballistikdator vilken tillsammans med den gyrostabiliserade vapenstationen bidrar till ökad vapenprecision. Signalöverföringen mellan farkost och manöverenhet anges vara skyddad mot fientliga telekriginsatser. Systemet har även förevisats vid övningar som de ryska inrikestrupperna har genomfört. Tabell 12. Data för MRK-002-BG-57 Stridsvikt: kg Drifttid: 10 h (250 km) Längd: mm Räckvidd fjärrstyrning: m Bredd: mm Ammunitionsmängd 7,62 mm: 500 patroner Höjd: mm Ammunitionsmängd 12,7 mm: 300 patroner Maxfart: 35 km/h Ammunitionsmängd 30 mm: 29 skott Bild 42. MRK-002-BG-57. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

49 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 39 (131) 7. Ytfartygssystem 7.1. Korvett projekt TIGER Konstruktionsbyrån Almaz har för den ryska flottan utvecklat korvettklassen projekt STEREGUSJTJIJ och efterföljaren projekt GREMJASJTJIJ. Sedan början av 2000-talet har exportversionen, projekt TIGER, marknadsförs utan framgång. Bild 43. Projekt STEREGUSJTJIJ. Bild: Almaz Under 2013 påbörjade Almaz arbete med en modifierad version av TIGER-korvetten och resultatet presenterades vid IMDS Den modifierade versionen har projektnummer Fartyget har ett modifierat skrov med förbättrade vågpenetrerande egenskaper och en mer signaturanpassad däcksbyggnad och mastarrangemang. (Bild 44) Bild 44. Projekt Tiger. Bild: Almaz Helikopterhangaren har ersatts med ett förlängt helikopterdäck och en hiss ner till lastdäck med möjlighet till förvaring av ombordbaserad helikopter under däck. Lastdäcket har en öppen planlösning med ett kran- och vinschsystem som möjliggör olika containerbaserade bestyckningsalternativ med bland annat släpsonaren Vinjetka-ME, robotsystemet Club-K, obemannade farkoster såsom ROV, USV och UAV samt skeppsbåtar. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

50 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 40 (131) Fartygets dimensioner är ännu inte officiella men fartygets maximala deplacement har utökats från till ton och max räckvidd från till nautiska mil. Framdrivningen består av gasturbindrift med möjlighet till partiell eldrift. Besättningen består av 82 man. Projekt TIGER har ett nytt kombinerat radar- och telekrigsystem, MF RLK Zaslon från JSC Zaslon. Varianter av MF RLK Zaslon har presenterats till projekt GREMJASJTJIJ och erbjuds även som uppgraderingspaket till äldre plattformar. (Bild 45) Bild 45. Radar- och telekrigsystemet MF RLK Zaslon Sensorer MF RLK Zaslons aktiva radarkanaler opererar på S- och X-band. Antennsystemet för S-bandskanalen är monterad i radom under mastarrangemanget på brygghustaket och använder kombinerad mekanisk och elektronisk avsökning. X-bandskanalen använder fyra kvadratiska antenner av AESA-typ som har skrovintegrerats i för- och akterkant på fartygets däcksbyggnad. Dessa två radarkanaler används för yt- och luftspaning med maximal räckvidd 200 km och höjdtäckning upp till 30 km, maximal elevation är 60. Vid normala atmosfärsförhållanden uppges räckvidden mot luftmål med 1 m 2 radarmålarea vara 75 km. Räckvidd mot ytmål och mål på låg höjd uppges vara % av radarhorisonten. X-bandskanalen används även för målföljning och invisning av fartygets luftvärnsrobotsystem, 30 mm närluftvärnspjäser och 100 mm artilleri. Radarsystemet kan följa upp till 200 samtidiga mål. MF RLK Zaslons telekrigskanaler innehåller funktioner för radarsignalspaning, aktiv radarstörning och kontroll av motmedelskastare. Radarsignalspanings- och störsändarfunktionerna använder antenner av AESA-typ som har skrovintegrerats i fartygets däcksbyggnad. Radarsignalspaningsfunktionen används dels för passiv målinmätning inför egen vapeninsats med sjömålsrobotar och dels för upptäckt, klassificering och målinvisning till fartygets luftförsvarssystem. MF RLK Zaslons radarsignalspaningsfunktion täcker i grundkonfiguration frekvensområdet L- till Ku-band (1 18 GHz). L-band har begränsad vinkeltäckning i azimut och täcker endast 180 i förliga riktningar. Övriga frekvensband har täckning horisonten runt inom elevationsintervallet Systemet kan följa mer än 100 samtidiga mål med riktningsnoggrannhet 1 5, beroende på frekvensband. Störsändarfunktionen använder samma antennsystem som radarsignalspaningsfunktionen och täcker X- och K u -band. Vid en jämförelse med befintliga radar- och telekrigssystem på projekt STEREGUSJTJIJ ersätter MF RLK Zaslon radarsystemen Monument och 5P-10 samt telekrigssystemet TK-25. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

51 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 41 (131) För spaning under ytan har Projekt TIGER en skrovfast sonar, Zarja-ME, och som tidigare beskrivits kan fartygets kompletteras med släpsonaren Vinjetka-ME på lastdäck. Båda systemen samverkar med torpedmotmedelsystemet Paket-E som har två kvadrupelställ med antitorpedtorpeder på lastdäck Sjömålsrobotar Projekt TIGER är i grundkonfiguration bestyckad med sjömålsrobotsystemet Uran-E där två kvadrupelställ med sjömålsrobot 3M-24E eller 3M-24UE (SS-N-25) installerats i en hage mellan masten och skorstenarna. Uran-E kan ersättas med robotsystemet Club, som omfattar sjömålsrobot 3M-54E (SS-N-27) och markmålsrobot 3M-14E (SS-N-30). De avfyras från vertikala kanistrar från samma plats som Uran-E avfyras från eller i containerversion, Club-K, på lastdäck. Bild 46. Sjömålsrobotsystemet Uran-E och närluftvärnsartilleri AK630M. Luftvärnsbestyckningen består av luftvärnsrobotsystemet Redut vars robotar avfyras från vertikala kanistrar om två gånger åtta celler som placerats för om 100 mm kanonen, och två stycken 30 mm närluftvärnspjäser AK630M, monterade i akterkant på däcksbyggnaden. 100 mm fartygskanonen A190-E kan användas för bekämpning av sjö-, mark- och luftmål. För avhakning av inkommande sjömålsrobotar finns motmedelkastarsystemet PK-10 med fyra motmedelskastare KT-216, två monterade på backen och två på helikopterdäck. Bild mm artilleripjäs A190-E och VLS till luftvärnsrobotsystemet Redut. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

52 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 42 (131) Ubåtar 8.1. KILO Av de 23 konventionella ubåtar (SSK) som ingår i den ryska flottan är utöver de sex KILO- men att inga fler ubåtar av klassen ska ubåtar, med projektnummer 636.3, vilka för närvarande byggs och tillförs Svartahavsflottan är huvuddelen kölsträckta på sovjettiden. Det enda undantaget är den problemtyngda Sankt Peterburg (projekt 677) som trots att hon formellt överlämnades till Östersjömarinen redan år 2010 ännu inte kan anses vara operativ. Byggnation av ytterligare två ubåtar av SANKT PETERBURG-klass påbörjades 2005 respektive 2006, men arbetet på dessa avbröts när problemen med skrov nummer ett blev uppenbara. Nyligen beslöts dock att dessa två enheter ska färdigställas, byggas. Bild 48. Sankt Peterburg, projekt 677. På grund av problemen med SANKT PETERBURG beslutades att sex modifierade KILOubåtar skulle produceras för Svartahavsmarinens räkning. Fyra av dessa har överlämnats och den första enheten, Rostov-na-Donu, användes för att demonstrera Rysslands nyvunna markmålskapacitet från konventionella ubåtar, genom att avfyra kryssningsrobotar mot markmål i Syrien. Robotsystemet har tidigare exporterats tillsammans med nybyggda eller modifierade KILOubåtar till Kina, Indien och Algeriet, men detta är första gången det finns tillgängligt även på ryska enheter undantaget den atomdrivna attackubåten (SSGN) Severodvinsk av SEVERODVINSK-klass, projektnummer 855. Utöver robotbestyckningen har de nybyggda KILO-ubåtarna moderniserade ledningssystem, men besättningen uppges fortfarande uppgå till 52 man, vilket är mycket med tanke på ubåtens storlek. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

53 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 43 (131) Bild 49. KILO Staryj Oskol i samband med överlämningen Bland det som skiljer sig från äldre enheter är att det ena av två skrovpenetrerande periskop har ersatts av det optroniska PARUS och att sambandssystemet har förbättrats med den flytande antennen K-697 som finns placerad i akterkanten av tornet. Bild 50. KILO med den flytande antennen K-697. Bild: Rubin Sammantaget är de nyproducerade KILO troligen väsentligt mer kapabla än sina snart trettio år gamla föregångare i den ryska marinen även om grundkonstruktionen är från talet, främst tack vare moderna ledningssystem och ny robotbestyckning. Tabell 13. Tekniska data för KILO Längd: 73,8 m Bredd: 9,9 m Djupgående: 3,2 m Deplacement: m 3 Bestyckning: 6 st 53 cm torpedtuber Räckvidd: NM Max dykdjup: 300 m Besättning: 52 man Maxfart uläge: 20 knop Max antal vapen: 18 torpeder/robotar eller upp till 36 minor Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

54 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 44 (131) Marina vapensystem 9.1. Kryssningsrobot 3M-14E1 från Novator Robotsystemet 3K-14 Kalibr har nått operativ status i Ryssland och har utnyttjats skarpt för första gången i samband med insatser mot Syrien under Exportversionen Club är operativ i flera länder sedan början av 2000-talet och erbjuds i flera varianter för installation på ubåtar, ytfartyg och markfordon. Till robotsystemet Club erbjuds sjömålsrobotarna 3M-54E/TE (SS-N- 27) och 3M-54E1/TE1, kryssningsrobot 3M-14E/TE (SS-N-30) och ubåtsjaktrobot 91RE/RTE2. Den ryska konstruktionsbyrån Novator erbjuder en modifierad version av kryssningsrobot med beteckningen 3M-14E1/TE1 till de marina robotsystemen Club-S och Club-N, avsedda för installation på ubåtar respektive ytfartyg. Bild 51. Kryssningsrobot 3M-14E. Den nya kryssningsroboten, 3M-14E1/TE1 är en förenklad version av roboten 3M-14E/TE då den saknar radarmålsökare för slutfasstyrning. Modifieringen medför att roboten 3M-14E1/TE1 har lägre vikt och endast förlitar sig på satellitstöttad tröghetsnavigering för slutfasstyrning och bekämpning av stationära markmål. Robotarna transporteras och avfyras från en kanister med samma dimensioner som 3M-14E/TE. Totalvikten för kanistern inklusive robot har reducerats med kg beroende på version, se tabell nedan. Robotarnas stridsdelsvikt uppges vara oförändrad, 450 kg. 3M-14E1/TE1 har samma maximala skjutavstånd som 3M-14E/TE, 275 km. Detta kan jämföras med de ryska inhemska robotarna som har en räckvidd över km. Tabell 14. Data för kryssningsrobot 3M-14E/TE och 3M-14E1/TE1 3M-14E 3M-14E1 3M-14TE 3M-14TE1 Plattform: Ubåt Ubåt Ytfartyg Ytfartyg Längd kanister: 6, 2 m 6,2 m 8,9 m 8,9 m Diameter kanister: 0, 53 m 0,53 m 0,64 m 0,64 m Vikt kanister med robot: kg kg kg kg Stridsdelsvikt: 450 kg 450 kg 450 kg 450 kg Max skjutavstånd: 275 km 275 km 275 km 275 km Banfart: m/s m/s m/s m/s Min flyghöjd: > 20 m Låg > 20 m Låg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

55 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 45 (131) 10. Ryska arktiska satsningar 2015 Under produktion av komplicerade teknikprojekt kan Long Lead Items definieras som sådana delar av ett tekniskt system vilka är så komplicerade eller centrala att de beställs långt innan den egentliga produktionen startar eftersom eventuella leveransförseningar annars riskerar fördröja projektet i stort. Exempel på detta inom varvsindustrin är framdrivningssystem, särskilt huvudmotorer och växellådor. Synsättet kan skalas upp till att även omfatta omvandling eller uppbyggnad av nationella industrisektorer. I Rysslands fall sågs oljeutvinning som nyckeln till framtida statliga intäkter. I takt med att de landbaserade fynden i centrala och södra Ryssland minskat riktas intresset mot Arktis och Stilla havet. Bild 52. En del av det ryska stomnä tet för gas. Bild: Gazprom Under början av 2015 utgav Ryssland en säkerhetsdoktrin i vilken både Arktis och Antarktis sades vara områden av ryskt strategis kt intresse. Den nya doktrinen har resulterat i utökade beställn ingar på olika typer av arktiska teknik- och infrastrukturprojekt som fortsätter levere ras långt efter det att det nu rådande olje- och gaspriset kan rättfärdiga dem. Om sedan petroleumprodukter övergår från att vara en strategisk resurs me d högt prisläge till en råvara likt kol kan problemen k omma att fortsätta över tiden. Oaktat detta fortsätter rysk och internationell industri leverera produkter till Ryssland avsedda att utveckla Arktis. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

56 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 46 (131) Bild 53. Olje- och gassektorns andel av Rysslands totala export Bild: EIA Rysk försvarsekonomi har lutat sig tungt på Rysslands olje- och gasexport, varför prisnedgången kommer att påverka utveckling och fördelning av ny krigsmateriel till de väpnade styrkorna. Enligt massmedia har Ryssland på senare tid angett krigsmateriel som ett framtida komplement till den råvaruexport de ännu så länge är beroende av. Bild 54. Vapenexport enligt SIPRI Bild: SIPRI Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

57 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 47 (131) Infrastruktur Murmansk Regionen Murmansk har minst sedan 2011 aktivt försökt minska sitt beroende av militär verksamhet. Länge såg man Sjtokman-fältet utanför Novaja Zemlja som en kopia av Sachalinfälten och de inkomster offshoreindustrin skapade där. Murmansk Transportation Hub sågs som ännu en av områdets möjligheter till diversifiering; en omlastningcentral för gods mellan Asien och Centraleuropa via Nordostpassagen. Staden har också setts som en bas för export av kol och malm samt utveckling av arktisk offshoreverksamhet. Den modernisering av den marina infrastrukturen som faktiskt skett har främst genomförts för att utveckla exporten av kol från regionen. Försök att finna finansiering för att bygga en omlastningshamn för oljeprodukter pågår. Nuvarande hamnar för omlastning av rysk olja från Arktis finns idag i Vladivostok och Narvik. Bild 55. Sjtokman-fältet, befintlig och planerad infrastruktur. Bild: Gazprom Omfattande planering av utbyggnaden av det omtalade Sjtokman-fältet har skett, dock utan att mycket har realiserats. 82:a reparationsvarvet i Rosljakovo överlämnades enligt öppen press från ryska marinen till Rosneft i februari 2015 för att stödja utvecklingen av just Sjtokman-fältet. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

58 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 48 (131) Infrastruktur Jamal På Jamalhalvön pågår ett kontinuerligt arbete för att knyta samman de olika olje- och gasfälten med infrastrukturen för export. Bild 56. Jamal. Bild: Google Hamnarna Sabetta och Mys-Kamennyj (Novyj Port) Sabetta är en äldre hamn för kolexport. Där pågår en modernisering av en gasterminal för export av naturgas ( Liquified Natural Gas, LNG) till Murmansk/Sydostasien. Hamnen är projekterad för att användas som omlastningshamn för container- och godstrafik via Nordostpassagen. Mys-Kamennyj är en hamn under uppbyggnad för export av olja och gas till huvudsakligen Murmansk. Den planeras att driftsättas i begränsad omfattning våren 2016 och att vara färdigbyggd Bild 57. Sabetta hamn troligen Foto: Gazprom Flygplatserna Sabetta/Jamal (Novatek) och Bovenenkovo/Jamal (Gazprom) Flygplatsen i Sabetta har byggts ut med delfinansiering av Novatek medan Bovanenkovo flygplats har byggts med direkt finansiering av Gazprom. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

59 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 49 (131) Järnvägsanslutningar Gazprom har enligt uppgifter i press finansierat järnvägsanslutning från Bovanenkovo till det ryska järnvägsnätet. I december 2015 skrevs kontrakt att förlänga järnvägslinjen med 170 km från Bovanenkovo till Sabetta. Bild 58. Järnvägsanslutningar (grönt), planerade (streckat). Bild: Gazprom Pipelines Jamals södra gasterminaler har knutits samman med det ryska stomnätet för gas med direkt finansiering från Gazprom. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

60 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 50 (131) Infrastruktur Sachalin Som en följd av den ökande gasanvändningen i östra Ryssland byggdes en pipeline från Sachalin-fälten till städerna och de federala regionerna Chabarovsk och Vladivostok, en sträcka på km. Pipelinen anmäldes som överlämnad i mitten av 2011 men arbeten med gaslager, pumpstationer och uppbyggnad av en gasterminal i Vladivostok har pågått långt senare. Troligtvis är arbetet i stort sett klart eftersom de gastankers avsedda för gastransporter Sachalin- Vladivostok numera används på andra trader. Bild 59. Pågående pipelinebyggen (streckade linjer). Bild: Neftegaz September 2015 godkändes starten av pipelineproduktion på nära km mellan Jakutsk och Chabarovsk. I projektet ingår också uppbyggnad av raffinerings- och annan petrokemisk industri i Blagotjevansk och uppkoppling mot det kinesiska stomnätet för gas Sachalin (Aniva Bay Harbour) Den enskilt största satsningen på ett begränsat geografiskt begränsat område. Det är en hamn med tillhörande oljeterminal för export av olja och LNG till Sydostasien. Arbetet med att förbättra hamnen har fortgått kontinuerligt och skulle under 2014 utökas till att även hysa ett raffinaderi för export av motorgas eller gasol ( Liquified Petrol Gas, LPG). Dessa planer försvåras av att tankfartygen måste vara anpassade för nära arktisk miljö varför främst ryska specialkonstruerade tankfartyg för närvarande utnyttjar hamnen. Gaspipelinen till Vladivostok och Chabarovsk har också minskat trycket på hamnen Sachalin flygplats/sachalin (Gazprom) Flygplatsen i Sachalin har kontinuerligt byggts ut under de senaste 15 åren, till del finansierat av Gazprom. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

61 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 51 (131) Infrastruktur Vladivostok Bild 60. Zvezda varv. Foto: DSME Zvezda varv Zvezda varv har moderniserats för stora belopp under ledning av sydkoreanska Daewoo Shipyard (DSME). Sedan 2013 har 1,7 2 miljarder USD investerats i varvet och september 2015 hemställde ryska regeringen att Rosneftgaz skulle investera ytterligare 900 miljoner USD. Målsättningen är att bygga upp kompetens för tillverkning och så småningom även konstruktion av offshoreanläggningar och kvalificerade olje- och gastankers. Som del av denna kompetensöverföring har DSME en konstruktionsbyrå i Vladivostok. Bild 61. Utbyggnadsplanen för Zvezda varv. Materielunderrättelser 2015 Foto: Tass Teknisk Und

62 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 52 (131) Dalzavod Dalzavod är en koncern bestående av Dalzavod varv och det tidigare 178:e reparationsvarvet Vladivostok. Koncernen har fått ta över reparation och tillverkning av militära enheter till följd av att Zvezda varv har tilldelats andra uppgifter. Bild 62. Dalzavod varv. Foto: Panoramio Infrastruktur övriga Arktis Även om de koncentrerade satsningarna sker i områden enligt ovan betyder det inte att omfattande planering för utbyggnad av transportsystem på andra platser i Arktis inte pågår. Narjan-Mar i Nenetskij okrug, hamn planerad för export av oljeprodukter; Mys Tanalau i Krasnojarsk kraj, hamn planerad för export av oljeprodukter; Olenjokskij-bukten i Sacha, hamn planerad för export av olja, gas och kol; Beringovskij hamn i Tjukotskij okrug, hamn planerad för kolexport. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

63 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 53 (131) Isbrytare De isbrytare som presenteras nedan är alla avsedda för ryska myndigheter. Utöver dessa tillkommer de isbrytare och offshorestödfartyg för arktiskt bruk som beställts och drivs av ryska oljebolag och rederier samt isbrytare och bogserbåtar för bruk inne i hamnområden LK-16 MOSKVA projekt 21900, 21900M LK-16 MOSKVA är beställd i en serie om fem isbrytare avsedda att verka i Östersjön och kustnära i Arktis. De två första i klassen, Moskva och Sankt-Peterburg, levererades 2008 och Ytterligare två, Vladivostok och Murmansk, levererades 2015 medan Novorossijsk som är den sista i serien är planerad att överlämnas Bild 63. Sankt-Peterburg. Foto: Rosmorretjflot Tabell 15. Fartygsdata projekt Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 114 m 27 m 8,5 m Cirka ton Tabell 16. Fartygsdata projekt 21900M Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 117 m 27 m 8,5 m Cirka ton Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

64 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 54 (131) LK-120 LEADER projekt Få eller inga säkra data finns om denna klass av isbrytare. Konstruktionsmålet för denna klass sägs bland annat vara cross pole travel vilket kan tolkas som att den är avsedd att kunna passera genom nordpolsområdet till skillnad från dagens isbrytare vilka passerar längs det arktiska istäckets ytterkanter. LK-120 står för en motorstyrka på 120 MW vilket tyder på en atomdriven isbrytare. Rysk press hävdar att Krylovinstitutets konstruktionsfas är klar och produktionsstart kan ske I allt väsentligt ska klassen basers på projekt ARKTIKA. Bild 64. Projekt Bild: Krylovinstitutet MPSV12 MPSV12 är mellanstorleken av de tre klasserna av specialiserade räddnings-, arbets- och underhållsfartyg för arktiskt bruk. Ingen är ännu kölsträckt men de fyra skroven ska levereras mellan 2017 och Bild 65. MPSV12. Foto: Nevskij varv De två första i klassen kölsträcktes i juni Tabell 17. Fartygsdata för MPSV12 Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 80 m 18 m 5 m ton Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

65 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 55 (131) LK-60 ARKTIKA projekt Med pengar från Rosatomflot har en beställning lagts på en ny typ av atomdriven isbrytare på Baltiska varvet i Sankt Petersburg. Med en bredd 34 m och längden 173 m blir Arktika större än den för närvarande största atomdrivna isbrytaren 50 Let Pobedy. Målet är att kunna eskortera ännu större tankfartyg genom Nordostpassagen året om. Effekten om 60 MW ska möjliggöra isbrytning genom 2,8 meter tjock is. Den första i klassen, Arktika, planeras bli operativ De övriga två beställda, Sibir och Ural, levereras 2019 och Bild 66. Isbrytare LK-60. Bild: Rosatomflot Djupgåendet ska kunna varieras mellan 8,5 och 10,5 meter för att möjliggöra isbrytning även kustnära och i frusna flodsystem. Deplacementet är på cirka ton och besättningen är 75 man. Bild 67. Isbrytare LK-60 Arkt ika status Foto: Rosatomflot Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

66 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 56 (131) LK-25 VIKTOR TJERNOMYRDIN projekt Trots att den första enheten kölsträcktes i juni 2012 har produktionen av den i princip stått stilla sedan Baltiska Varvet i Sankt Petersburg hade planerat leverans 2015 men klassen verkar ha så omfattande problem att inget leveransdatum är känt. LK-25 var avsedd att ersätta isbrytare av ERMAK- och KAPITAN SOROKIN-klasserna vilka byggdes 1974 respektive Klassen ska vara 147 meter lång, cirka 18 meter bred, ha ett djupgående om 8 9 meter samt ha ett deplacement på cirka ton. Med en besättning på 38 man ska klassen kunna bryta två meter tjock is med en uthållighet på 60 dagar. Bild 68. Isbrytare LK-25. Bild: Baltiska varvet Bild 69. Viktor Tjernomyrdin. Foto: Baltiska varvet Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

67 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 57 (131) MPSV06 MPSV06 är den största av tre klasser specialiserade räddnings-, arbets- och stödfartyg för arktiskt bruk. Den var ursprungligen avsedd att bistå handelsfartyg i sjönöd längs Nordostpassagen men har istället kommit att främst associeras med säkerhetsarbeten för oljeoch gastankers kring Murmansk och Sachalin. Två enheter; Berlingov Proliv och Murman är tillverkade på Nordic Yards i tyska Wismar. Spasatel Gruzinskij, den sista i klassen är under produktion på Amurvarvet i Komsomolsk-na-Amure. Bild 70. MPSV06 Berlingov Proliv. Foto: Nordic Yards Tabell 18. Fartygsdata för MPSV06 Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 86 m 19 m 6 m Cirka ton Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

68 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 58 (131) MPSV07 MPSV07 är minst av tre klasser av specialiserade räddnings-, arbets- och stödfartyg. Den första i klassen, Spasatel Karev, levererades Spasatel Kavdejkin och Spasatel Zaborisjkov levererades under Spasatel Demidov följde år De tre första enheterna är avsedda för Murmansk, Östersjön respektive Vladivostok. Bild 71. MPSV07 Spasatel Kavdejkin. Foto: Nevskij varv Tabell 19. Fartygsdata för MPSV07 Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 73 m 17 m 4 5 m Möjligen ton Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

69 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 59 (131) ILJA MUROMETS projekt Vid Amiralitetsvarven i Sankt Petersburg kölsträcktes den 23 april 2015 den första isbrytaren i en serie om fyra till sju stycken avsedda för den ryska flottan. Den första i klassen är möjligen avsedd för Norra flottan och ska vara klar för leverans Tabell 20. Fartygsdata projekt Längd: Bredd: Uthållighet: Deplacement 84 m 20 m 60 dagar alternativt NM Cirka ton Bild 72. Projekt Bild: Amiralitetsvarvet Bild 73. Projekt Ilja Muromets. Materielunderrättelser 2015 Foto: TASS Teknisk Und

70 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 60 (131) Handelsfartyg gastankers Handelsfartyg i kommersiell drift söker maximera last- och fartkapacitet med hänsyn tagen till de geografiska begränsningar på de förväntade trader man avser trafikera. Begränsningar kan vara slussar som till exempel Suez (Suezmax). För arktiskt bruk måste hänsyn tas till begränsningar som istjocklek, varför dessa fartyg blir betydligt mer specialiserade än andra LNG VELIKIJ NOVG OROD SovComFlot beställde två stycken isförstärkta tankfartyg för transport av flytande naturgas (LNG) från företaget STX byggda i Sydkorea. Det första fartyget, Velikij Novgorod levererades den 15 januari Velikij Novgorod och hennes systerfartyg avsågs trafikera Sachalin och Vladivostok men har nu fått andra trader, troligen som resultat av pipelineutbyggnaden mellan de båda platserna. Bild 74. Velikij Novgorod. Foto: STX Fartyget ska kunna lasta cirka m 3 LNG, är 300 meter långt, har en maxbredd på 46 meter och ett max djupgående på 12 meter. Klassen är utformad att kunna lasta från Sachalin-2 året om och arbeta tillsammans med isbrytare under vinterperioden. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

71 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 61 (131) Jamal LNG För att transportera gas från Jamalfyndigheterna har ett antal isbrytande LNG-tankers beställts från STX-varvet i Sydkorea. Den första levererades under slutet av Totalt ska 16 fartyg byggas. Köpare är till övervägande del investerare från Kina och Japan, efter det att SovComFlot drabbades av ekonomiska problem under Bild 75. Jamal, första fartyget i klassen. Foto: STX Fartygen har konstruerats med samma krav som många isbrytare, nämligen att kunna bryta is upp till 2,1 meters tjocklek för att slippa använda isbrytareskort året runt på sträckorna Jamal Murmansk och Jamal Vladivostok. Bild 76. Jamals propellrar. Materielunderrättelser 2015 Foto: ABB Teknisk Und

72 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 62 (131) Handelsfartyg torrlastare Ryssland har sedan tidigare en flotta av fartyg avsedda att försörja kustnära samhällen i norra Sibirien med förnödenheter. Nytt är de utökade behov som såväl oljeindustrin som nyetablerade militärbaser i Arktis ställer. Sevmorput är en av de mest spektakulära satsningarna av de renoveringar och moderniseringar av handelsfartyg för arktiskt bruk som har skett SEVMORPUT projekt Sevmorput är ett atomdrivet handelsfartyg som sjösattes Det är konstruerat för tjänst i Arktis och är det enda i sin klass. Det har under många år legat oanvänt i Murmansk. Under 2014 och 2015 har fartyget renoverats och det ska vara operativt på nytt i februari Bild 77. Sevmorput. Foto: Rosatomflot Tabell 21. Fartygsdata Sevmorput Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 260 m 32 m 12 m Cirka ton Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

73 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 63 (131) Handelsfartyg oljetankers Bild 78. Lastning av olja till oljetanker. Foto: Gazprom Oljetanker typ 42K Kölsträckningen av den första av sex beställda skrov skedde i april 2015 på det koreanska varvet STX. Beställare är SovComFlot och fartygen ska användas för att transportera olja från Jamalfälten (Novoportskoje). Bild 79. Oljetanker typ 42K. Bild: Gazprom Tabell 22. Fartygsdata oljetanker 42K Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: 232 m 134 m 9,5 m Cirka ton Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

74 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 64 (131) Flygsystem Multirollflygplan PAK FA T-50 Det har nu gått sex år sedan första flygningen med PAK FA (Perspektivnyj Aviatsionnyj 2 Kompleks Frontovoj Aviatsii ) genomfördes i januari Projektet leds av Suchoj och flygplanet har den interna modellbeteckningen T-50. Suchojs dotterbolag flygplanfabriken Komsomolsk-na-Amure Aviastroitelnyj Zavod (KnAAZ) tillverkar flygplanet och hittills har fem flygande prototyper tagits fram. En av prototyperna, T-50-5, råkade i juni 2014 ut för en incident i form av brand i skrovet ovanför höger luftintag. Skadan krävde omfattande reparationer vid KnAAZ, varvid delar från den ej färdigställda prototypen T-50-6 användes. Den reparerade T-50-5R flög igen den 16 oktober 2015 och anslöt till provflygprogrammet i början på december, då flygplanet återvände till flygutprovningsbasen Zjukovskij sydost om Moskva. Bild 80. PAK FA T-50-4 under flyguppvisning Ursprungligen var det planerat att flygplanstypen skulle gå i serieproduktion 2015 för att därefter under fem år tillföras flygvapnet med 15 flygplan per år. I utvecklingsprogrammet har det hittills producerats fem flygande prototyper och ett antal prototyper för statiska tester. Enligt den tidigare planen skulle ytterligare tre prototyper T-50 tillföras provprogrammet under 2015 och dessa har benämnts som T-50 Fas 2. De förväntas nu att levereras under På senare tid är det dock tydligt att ambitionsnivån har sänkts, bland annat av ekonomiska skäl. De senaste uttalandena från försvarsministeriet tyder på att planerna ändras till att omfatta tolv operativa Suchoj T-50 år 2020 istället för planerade flygplan. Enligt ett uttalande som chefen för United Aircraft Corporation (UAC) Jurij Sljusar gjorde under försvarsutställningen MAKS 2015 är det inte fråga om avbeställningar utan enbart en justering av leveranstider. Det finns däremot kritiker som hävdar att fördröjningen inte bara beror på budgetfrågor utan också tveksamheter beträffande flygplanets standard. Förseningen av den nya motorn, betecknad Izdelije 30, som har % högre dragkraft jämfört med den nuvarande temporära 2 Fritt översatt betyder det framtida taktiskt flygsystem Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

75 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 65 (131) motorn, betecknad Izdelije 117, anges vara en viktig orsak. Den nya motorn förväntas klara bänktesterna 2016 och påbörja flygprov under Det innebär att det troligen är fem år kvar tills den är godkänd operativ drift. Ambitionssänkningen kan sannolikt även få konsekvenser för samarbetet med Indien som redan tidigare har pekat på en rad svagheter och frågetecken. I samband med försvarsutställningen MAKS 2015 intog Suchoj en låg profil i fråga om PAK FA. Endast ett flygplan visades under flyguppvisningen där man tidigare år deltog med tre flygplan. Ännu har inte någon PAK FA ställts ut på den statiska delen av utställningsområdet. Däremot visades ett nytt elektrooptiskt system, 101KS-P, på 2015 års utställning. Enligt en representant för optronikföretaget Sjvabe är utrustningen avsedd som hjälpmedel vid lågflygning och landning. Ännu har utrustningen inte observerats på någon av prototyperna, men sannolikt kommer 101KS-P att integreras i fronten av den inre vingbalken på vardera vingen. Bild 81. Elektrooptisk utrustning 101KS-P. Indiens version av PAK FA kallas Fifth Generation Fighter Aircraft (FGFA). Indien krävde ursprungligen en tvåsitsversion, vilket man nu tvingats avstå ifrån av kostnadsskäl. Andra synpunkter Indien haft har gällt krympande andel i projektet och oro för fördröjning i utvecklingen av motorn som ska ersätta den provisoriska Saturn AL-41F/117-motorn. Den indiska FGFA-versionen skräddarsys enligt indiska specifikationer och ska innehålla ett antal komponenter som är tillverkade utanför Ryssland. Det kan indirekt komma att innebära problem på grund av sanktioner riktade mot Ryssland. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

76 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 66 (131) Multirollflygplan Su-30SM FLANKER H Den första flygningen med Su-30SM genomfördes i september Det ryska flygvapnet och marinflyget tillförs nu nybyggda Suchoj Su-30SM FLANKER H. Det är en modifierad version av Su-30MK-serien som med stor framgång har exporterats till ett antal länder. Su-30SM har tagits fram för de ryska flygstridkrafternas behov och bygger på den indiska versionen Su-30MKI. Flygplanet är utvecklat av Suchoj och byggs vid Irkut flygplanfabrik i Irkutsk. Både Suchoj och Irkut ingår i United Aircraft Corporation (UAC). Su-30SM är ett tvåsitsigt (tandem), tvåmotorigt multirollflygplan. Flygplanet är försett med nosvinge. De två motorerna Ljulka/Saturn AL-31FP är försedda med vektoriserade motorutblås. Dessa kan förbättra manövreringsförmågan under luftstrid, särskilt under låg fart och höga alfavinklar. Flygplanet kan bära kvalificerade jakt- och attackvapen med upp till åtta tons totalvikt på de tolv vapenbalkarna. Flygplanet används troligen även som skolflygplan för Su-35S. Su-30SM kan observeras på satellitbilder (Google Earth) på Dzemgi-basen i Fjärran Östern som huserar den första Su-35S divisionen. Alla Su-30SM som hittills levererats är försedda med en löstagbar skärm som kan täcka främre cockpit vid utbildning och övning i instrumentflygning. Bild 82. Su-30SM Röd 24, RF Flyguppvisning under Armija Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

77 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 67 (131) Tabell 23. Tekniska data för Su-30SM Längd: 21,94 m Spännvidd: 14,70 m Höjd: 6,36 m Vingyta: 61 m 2 Hjulbas: 5,88 m Tomvikt: kg Bränsle, inre: kg Balkplatser 12 Max last kg Max startvikt: kg Motor: 2 x Ljulka/Saturn AL-31FP Dragkraft, utan EBK: 2 x 81,0 kn Dragkraft, max EBK: 2 x 123,0 kn Besättning: 2 man Su-30SM har försetts med en modifierad BARS-radar på X-bandet med beteckningen N0111M. Radarn är av typen Passive Electronically Scanned Array (PESA) med bra prestanda. Antennen kan vridas ut mekaniskt i azimut ±50. Stora luftmål kan upptäckas på 400 km avstånd och målföljas på 200 km. Upp till 15 luftmål kan följas samtidigt varav fyra kan bekämpas simultant. Radarn kan även följa rörliga mark- och sjömål. Flygplanet kan troligen inte förses med extratankar men kan däremot lufttankas med slang/trattmetoden genom en mottagare för lufttankning på vänstra sidan av cockpit. Kazakstan har intentioner att anskaffa 54 stycken Su-30SM. De första fyra flygplanen levererades i april Ryska Su-30SM har använt operativt vid insatser över Syrien Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

78 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 68 (131) Multirollflygplan Su-35S FLANKER M Som övergångsflygplan mellan flygplan med ursprung i 1980-talets Sovjetunionen och femte generationens ryska stridsflygplan PAK FA utvecklades Suchoj Su-35S. Det är en kraftigt moderniserad Su-27 med modern avionik och vektoriserade motorer av typen Saturn AL-41F- 1S/Izdelije 117S med en dragkraft på 14,5 ton. Under försvarsutställningen MAKS 2009 undertecknade det ryska flygvapnet kontrakt på köp av 48 Suchoj Su-35S för leverans Vid tidpunkten för MAKS 2015 var 36 Su-35S levererade och de återstående tolv skulle överlämnas före årets slut. På grund av den dämpade leveranstakten av Suchoj T-50 förväntades under MAKS 2015 att ytterligare en beställning om 48 Suchoj Su-35S skulle offentliggöras, men enligt ett uttalande från chefen för UAC, Jurij Sljusar, hade en försening uppstått på grund av ytterligare avtalsgranskning. Kontraktet med det ryska försvarsministeriet skulle signeras mot slutet av Ett avtal om leverans av 24 Su-35S har emellertid tecknats med Kina och de första kinesiska Su-35S kommer troligen att levereras under Sannlikt har Indonesien beställt tolv stycken Su-35S, vilket innebär att landet blir den andra exportkunden. Andra länder som visat intresse för Su-35S är Förenade Arabemiraten och Pakistan. Bild 83. Su-35S Röd 03, på klargöringsplattan under MAKS Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

79 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 69 (131) Tungt attackflygplan Su-34 FULLBACK Ett prioriterat flygplan har varit det tunga attackflygplanet Suchoj Su-34 FULLBACK. Förutom attackrollen har flygplanet viss jaktkapacitet. Grundkonstruktionen är baserad på en Su-27/30- pla ttform. Flygplanstypen utvecklades under sovjettiden och genomförde första flygningen Därefter har den genomgått flera moderniseringar och försetts med ny radar, ny avionik och nya vap ensystem. Den första beställningen omfattade 32 flygplan som alla levererades under Ytterligare 92 Su-34 för leverans fram till 2020 är beställda. Av dessa har cirka tio flygplan levererats un der Ry ska Su-34 användes vid insatser i Syrien under Bild 84. Su-34 vid en flyguppvisning under MAKS Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

80 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 70 (131) Multirollflygplan Shenyang FC-31 Under Dubai Airshow i november 2015 levererade Aviation Industry Corporation of China (AVIC) flygmässans största överraskning genom en presentation av nya femte generationens multirollstridsflygplan Shenyang FC-31 Gyrfalcon. Flygplanet är en uppföljare till Shenyang J-31, vars prototyp flög första gången 2012 och visades i luften under Airshow China Shenyang FC-31 utvecklas enligt AVIC med inriktning mot exportmarknaden men erbjuds även till Kinas flygvapen och sjöstridskrafter. Lin Peng, chefsutvecklaren för FC-31, uppgav att företaget söker en internationell partner för projektet. Det partnerskap som eftersträvas är att finna en aktör som kan bredda kundkretsen och bidra med att anpassa plattformen till kommunikations-, sensor- och vapensystem tillverkade utanför Kina. Den primära beväpningen i kinesiskt utförande kommer, enligt Peng att vara korträckviddiga jaktrobotar av typen PL-9, medelräckviddiga jaktrobotar av typen SD-10A samt nyutvecklade styrda bomber. Flygplanets inre vapenutrymme har en lastkapacitet på kg och fyra balkfästen, enligt Peng. Exteriört är lastkapaciteten kg fördelat på sex balkfästen. Prototypen till J-31, som visades på Airshow China 2014, hade sannolikt ryska Klimov RD-93- motorer. De ska ersättas i produktionsmodellen med en egentillverkad avancerad motor i mellanklassen. Den kommer att få en dragkraft om 88 kn och ge FC-31 en maximal hastighet om Mach 1,8. Den första flygningen planeras till 2019 och flygplanet ska vara fullt operativt kring Bild 85. Modell av FC Lätt stridsflygplan LCA Tejas Indien beslutade 1983 att utveckla och producera ett lätt stridsflygplan Light Combat Aircraft (LCA) Tejas, vilket flög för första gången Trots att det gått 32 år sedan lanseringen av projektet och 14 år sedan första flygningen är LCA ännu inte i operativt bruk. En viktig milstolpe anses ändå ha passerats när det första serietillverkade flygplanet överlämnades till flygvapnet den 17 januari Den konventionella LCA-versionen kommer att kompletteras med åtta LCA Navy som den indiska marinen har lagt en första beställning på. Leverans av de hangarfartygsbaserade flygplanen planeras ske under För närvarande genomförs provverksamhet med två av fem planerade prototyper. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

81 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 71 (131) Det indiska flygvapnet har beställt 20 LCA Mark I Tejas med beräknad leverans till den första divisionen under Därutöver planeras en order om 20 flygplan till en andra division med leverans till Det är känt att det indiska flygvapnet inte varit särskilt tillfreds med LCA Mark I Tejas prestanda. För att råda bot på detta förhållande utvecklas LCA Mark II Tejas. Detta flygplan är en uppgraderad och något större version med en ny motor, General Electric GE414-INS6. LCA Mark II Tejas har bättre prestanda och högre startvikt. Premiärflygningen planeras ske under 2018 varefter flygplanet förväntas bli operativ i början av 2020-talet. Indien har förhoppningar om att LCA Mark II Tejas även ska kunna erbjudas på exportmarknaden. För detta krävs att flygplanstypen har framgång i den indiska försvarsmakten. Det finns ett uttalat behov om minst 80 flygplan för flygvapnet och 60 flygplan för marinen. Med den hittillsvarande låga tillverkningstakten synes exportmarknaden vara långt borta. Det är knappast troligt att flygplanet når en exportframgång då det har blivit omodernt. Trots detta är målsättningen att tillverka 600 flygplan. Bild 86. LCA Mark I Tejas. Tabell 24. Tekniska data för LCA Mark I Tejas Längd: 13,20 m Spännvidd: 18,20 m Höjd: 4,40 m Vingyta: 38,48 m 2 Tomvikt: kg Bränsle, inre: kg Bränsle, yttre: kg Max last: kg Max startvikt: kg Motor: 1 x F404-GE-IN20 Dragkraft: 80,5 kn max EBK Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

82 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 72 (131) Multirollflygplan projekt AMCA Trots alla svårigheter med utvecklingen av LCA Mark I Tejas ger sig Indien in i ett ännu större utvecklingsprojekt, ett mellanstort tvåmotorigt femte generationens stridsflygplan i 25- tonsklassen, Advanced Medium Combat Aircraft (AMCA). För att undvika problem liknande de som har uppkommit i LCA-projektet utvecklas flygplanet redan från början kring en given motor som måste tillverkas i Indien. Flera motortillverkare visar intresse för projektet och Eurojet erbjuder EJ200, samma motor som används i Eurofighter Typhoon. Indien har målsättningen att utveckla en helt ny motor, vilket Eurojet och andra motortillverkare har ställt sig positiva till. Indien har haft problem med utvecklingen av den inhemska Kaverimotorn som ursprungligen var avsedd för LCA Tejas. Efter ryskt och franskt bistånd uppges problemen nu vara lösta och motorn ska installeras i LCA om tre år och även erbjudas i en version avsedd för AMCA. Aeronautical Development Agency (ADA) räknar med att flygplanet ska vara i luften om sex till sju år med målsättningen att tas i operativ tjänst om 15 år. Bild 87. Modell av Advanced Medium Combat Aircraft (AMCA). Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

83 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 73 (131) Luftövervaknings- och ledningsflygplan A-50, A-50U och A-100 Bild 88. Beriev A-50U. Rysslands primära luftövervakningsresurs Beriev A-50 MAINSTAY är operativ i två versioner, den ursprungliga A-50 och den moderniserade varianten A-50U. I den senare har de gamla operatörsplatserna av gammalt sovjetiskt snitt ersatts med moderna arbetsstationer där radarinformationen presenteras på platta datorskärmar. Övergången till ny elektronik medger en lägre systemvikt och en förbättrad tillförlitlighet samt förlängd patrulltid tack vare en större mängd internt bränsle. Vidare har A-50U försetts med viloutrymmen, pentry och toalett, faciliteter som saknades i den ursprungliga varianten. Externt skiljer sig A-50U från A-50 då den moderniserade varianten saknar de stora horisontella fenorna som placerats på bakre delen av huvudställets hjulhus. Även om introduktionen av A-50U innebar en förbättring av rysk flygburen luftövervakningskapacitet ansågs systemet inte vara tillräckligt konkurrenskraftigt jämfört med samtida västerländska system. Av denna anledning tecknade det ryska försvarsministeriet i juni 2006 ett kontrakt på ett nytt luftövervakningssystem Premjer med huvudleverantören Vega Group. Något senare, i m aj 2007, tecknades även kontrakt med Beriev för utveckling av ett nytt luftövervakningsflygplan med beteckningen A-100 baserat på det nya transportflygplanet Il- 76MD-90A, en väsentligt förbättrad variant av transportflygplanet Il-76MD. De t är oklart om primärradarn till A-100 är fasstyrd i azimut och elevation, vilket är standard för nuvarande generation av Airborne Early Warning -flygplan (AEW), eller om den är mekaniskt styrd i azimut och fasstyrd i elevation. Den senare lösningen förordas av Vega Group. Enligt företaget kommer radarn att rotera med tolv varv per minut vilket är dubbla rotationshastigheten jäm fört med A-50 och A-50U. Beriev arbetar för närvarande med att ta fram den första A-100-prototypen. Första flygningen kommer att ske någon gå ng under 2016 och statliga acceptanstester är planerade till Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

84 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 74 (131) Bild 89. Il-76MD-90A kommer att utgöra basen för A-100. Tabell 25. Tekniska data för A-50U Max startvikt: 190 ton Max fart: 810 km/h Marschfart: 750 km/h Max patrulltid: Cirka 5 timmar och km från bas (kan lufttankas) Motorer: 4 x Aviadvigateli / Perm D-30KP turbofläktmotorer Längd: 48,3 m inklusive tankbom Höjd: 14,8 m Spännvidd: 50,5 m Radarräckvidd: 650 km Antal följda mål: 300 Besättning: Två piloter, en navigatör, en färdmekaniker samt tio systemoperatörer Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

85 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 75 (131) Transportflygplan Antonov An-178 Bild 90. Militära transportflygplanet An-178. Den ukrainska flygplanstillverkaren Antonov har de senaste åren lagt ned betydande resurser på att ta fram en militär version av det civila transportflygplanet An-158. Det nya flygplanet betecknas An-178 och i nuläget planeras följande varianter: Basflygplanet An-178 med två D FM turbofläktmotorer samt avionik och delsystem från An-148/An-158; En exportvariant med två CF eller två PW1500 turbofläktmotorer samt avionik och delsystem av västerländskt snitt; En uppgraderad variant med nya AI-28 turbofläktmotorer från Ivtjenko-Progress. Den nya motorns dragkraft uppskattas till 9,5 ton och beräknas vara klar för integration med flygplanet cirka Likheterna med An-158 inkluderar cockpit, vinge och avionik som är gemensam för båda typerna (gäller den första versionen An-178). Bland skillnaderna återfinns ett större lastutrymme, ny motor, nytt landställ och en nedfällbar lastramp. Utvecklingsarbetet, som inleddes 2011, har till stor del genomförts med digitala verktyg för att påskynda utvecklingsprocessen och projektet är helt finansierat med interna medel vilka är anmärkningsvärt med tanke på den nuvarande situationen i Ukraina. Den första flygningen genomfördes utan incidenter 7 maj Antonov ser en stor potential på den globala exportmarknaden för An-178. Företaget har tecknat ett kontrakt med det azerbajdzjanska företaget SW Holding för leverans av tio An-178 och ytterligare ett kontrakt med Beijing A-Star Science & Technology Co för leverans av två An-178 med en framtida intention om att starta licensproduktion i Kina. Vidare tecknade Antonov i december 2015 ett memorandum on delivery med det saudiarabiska flygvapnet för leverans av 30 An-178 vilket får anses som en stor framgång för företaget. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

86 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 76 (131) Lastutrymmet är 16,5 meter långt (13,2 m till lastluckans gångjärn), 2,73 meter högt och 2,73 meter brett. Dimensionerna är valda för att passa standardcontainrar av typerna M1, M2 och C1. Lastutrymmets volym är 58,5 m 3 om utrymmet ovanför lastluckan inkluderas. Olika exempel på lastalternativ: Fyra M3-containrar; Två C1-containrar; Fyra 2,24 m x 3,18 m lastpallar samt en 2,24 m x 2,74 m lastpall på lastluckan; Fem 2,24 m x 2,74 m lastpallar inklusive en på lastluckan; Tre Land Rover 110; Två minibussar; Två lätta lastbilar; Två medeltunga lastbilar; Tre HMMWV 997A1; En M113-A3 och en HMMWV 997A1; Tre jeepar; Tre P7 standardplattformar; Fyra 436L standardplattformar; 90 infanterisoldar; 70 fallskärmssoldater; 48 skadade på bårar samt ytterligare 15 på sittplatser. Bild 91. Lastramp på transportflygplan An-178. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

87 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 77 (131) Bild 92. An-178 har ärvt avionik och cockpitutformning från An-158. Tabell 26. Tekniska data för An-178 Max startvikt: 52,4 ton Spännvidd: 30,57 m Längd: 32,23 m Höjd: 9,57 m Max marschfart: 825 km/h Max flyghöjd: m Motor: 2 x Ivtjenko-Progress D FM Dragkraft: 2 x 7,7 ton (2 x 75,51 kn) Max last: Normalt 15 ton, överlast 18 ton Räckvidd med last, normal banlängd: 15 ton km 10 ton km 5 ton km Min banlängd: m (ej överlast) Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

88 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 78 (131) Transportflygplan An-188 Bild 93. Transportflygplan An-188. Bild: Antonov Utvecklingen av Transportflygplanet An-70 har pågått under lång tid och har tidvis varit problematisk. Ryssland har tidigare varit en partner i utvecklingsarbetet och har ansetts vara en viktig kund för flygplanstypen, men på grund av det spända läget mellan länderna har detta förändrats radikalt och den ukrainska flygplanstillverkaren Antonov söker efter nya projekt och partners för sin fortsatta verksamhet. Ett förslag är transportflygplansprojektet An-188, en version av An-70 försedd med västerländska eller ukrainska turbofläktmotorer. An-188 planeras i tre versioner, An med fyra D FM turbofläktmotorer från Ivtjenko-Progress, An med fyra CFM Leap och An med fyra CFM-56-5B4. Övergripande konstruktionskrav inkluderar kapacitet att starta och landa från opreparerade landningsbanor, ett större lastutrymme jämfört med An-70 och god bränsleekonomi. Marknadsmässigt siktar Antonov in sig på en nisch mellan C-130J-30 och C-17A vad gäller transportkapacitet, men till ett väsentligt lägre pris än motsvarande västerländska produkter. Det nya flygplanet ska ha lastkapacitet för transport av tre stridsfordon av typen M113A-3 eller en helikopter av AH-64A-storlek. Cockpiten kommer att vara modernt utformad med multifunktionella färgskärmar och västerländsk avionik för navigation och kommunikation. Tabell 27. Tekniska data för An Max last: Spännvidd: Marschfart: Max flyghöjd: Motor: Startbana (ISA, SL): Max startvikt: 40 ton 43,58 m km/h m 4 x D FM, 4 x 7,7 tons dragkraft m 139 ton Räckvidd med last: 40 ton km 20 ton km Ferry km Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

89 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 79 (131) 12. Helikopter Marin attackhelikopter Ka-52K Katran Bild 94. Ka-52 K förevisad på IMDS tillsammans med sjömålsrobot Ch-35E. D en ryska helikoptertillverkaren Kamov visade upp den marina versionen av attackhelikoptern Ka-52, benämnd Ka-52K, på försvarsutställningarna MAKS 2015, IMDS 2015 och Armija Ka -52K var ursprungligen avsedd för basering på de ryska fartyg av MISTRAL-klass vilka Ryssland hade beställt av franska DCNS. Frankrike stoppade dock leveranserna med anledning av de sanktioner som riktats mot Ryssland efter annekteringen av Krim. I rysk tjänst var fartyget tänkt att inrymma en enhet bestående av åtta Ka-52K och åtta Ka-29M. Under hösten 2015 meddelade Egypten att de avser ta över fartygsbeställningen. Ka-52K (Korabelnyj, fartygsbaserad) har den interna artikelbeteckningen 820 och har erhållit smeknamnet Katran. Prototypen för Ka-52K är baserad på den andra ursprungliga prototypen för Ka-52 ("062") och flög för första gången i januari 2015 i Ljubertsyj utanför Moskva. Den första av fyra förproduktionshelikoptrar som beställdes under 2012 för försök vid Progressfabriken flög den 7 mars 2015 i Arsenjev. Det rapporterades att en beställning från marinen om 32 seriehelikoptrar tecknades den 8 april Troligen beställdes 12 helikoptrar med option på ytterligare 20. I maj 2015 medgav emellertid Russian Helicopters vice verkställande direktör, Andrej Sjibitov, att "från och med nu finns det inga beställningar" avseende produktion av Ka-52K. I oktober 2015 meddelade Egypten att man planerar att lägga en beställning på upp till 32 Ka-52K som ska baseras på de nyligen inköpta fartygen. Vad gäller skillnader mellan grundhelikoptern Ka-52 och Ka-52K är den senare utrustad med vikbara stubbvingar och vikbara rotorblad för att minimera uppställningsytan. Vingarna viks bakåt med gångjärnet placerat på bakkanten av vingen, nära vapenbalken. Ka-52K har genomgått omfattande antikorrosionsbehandling. På MAKS 2015 hade det under nosen monterade elektrooptiska systemet GOES-451 ersatts med ett nytt, mindre system, GOES-52, som troligen omfattar både infraröda och elektrooptiska sensorer samt laserutrustning för styrning av precisionsvapen. Det kompletta radarsystemet på Ka-52K kommer att bestå av två radarer som arbetar på två olika frekvensband, dels den befintliga radarn på K a -bandet för detektion av markmål, dels en radar på X-bandet för detektion av sjömål. Enligt utvecklaren Phazotron NIIR har vikten på det nya radarsystemet reducerats från 100 kg till 90 kg. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

90 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 80 (131) Bild 95. Ka-52K på MAKS 2015 med nya sensorsystemet. Helikoptern kommer att förses med nyutvecklade navigations- och landningssystem anpassade för användning på fartyg. Kamov har under en längre tid aviserat att Ka-52K ska utrustas med sjömålsrobotar. På IMDS 2015 visades helikoptern tillsammans med sjömålsroboten Ch-35E (Ch-35UV i helikopterversion) och attackroboten Ch-38MLE. Bild 96. Ka-52K har ett nytt sensorsystem med beteckningen GOES-52. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

91 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 81 (131) Bild 97. Modell av Ka-52K med sjömålsroboten Ch-35UV. Tabell 28. Tekniska data för Ka-52K Katran Max startvikt: Max fart: Marschfart: Aktionsradie: Max vapenlast: Motorer: Längd: Höjd: Bredd: Besättning: kg 300 km/h 260 km/h 460 km kg 2 x VK-2500, hk vardera 13,9 m 5,0 m 7,8 m 2 man Tabell 29. Tekniska data för Ch-35E Vikt robot: 610 kg (helikopterversion) Vikt stridsdel: 145 kg Marschfart: Mach 0,8 Max räckvidd: 130 km Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

92 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 82 (131) Projekt för framtagning av höghastighetshelikopter Bild 98. Testbädd för rotorsystem på PSSTDV, baserad på Mi presenterade Russian Helicopters ett nytt projekt för utveckling av en transporthelikopter med betydligt högre maxhastighet än de senaste varianterna av Mi-8/Mi-17/Mi-171. Projektet gick under beteckningen RACHEL ( Russian Advanced Commericial HELicopter ) och visades endast som modell. Helikopterbeteckningen var Mil V-37 vilket möjligen kan indikera att beteckningen skulle bli Mil Mi-37 om den blev operativ. Det nya projektet har ett ryskt namn som betyder framtida medeltung höghastighetstransporthelikopter ( Perspektivnyj Skorostnoj Srednij Transportno-Desantnyj Vertoljot, PSSTDV) och är tänkt som en militär version av det civila projektet PSV som har beställts av det ryska ministeriet för industri och handel. Helikoptern är av konventionellt snitt med enkel huvudrotor och stjärtrotor till skillnad från andra höghastighetsprojekt som Sikorsky S-97 och Kamov Ka-92 som har koaxiala rotorsystem. Enligt studier som Russian Helicopters har gjort tillsammans med presumtiva kunder är användarna mer intresserade av låga inköps- och driftskostnader än mycket höga hastigheter, därav valet av en konventionell helikopterkonfiguration. För att undvika direkt konkurrens med den större helikoptern Mi-38 har maxvikten valts till ton jämfört med cirka 15 ton för Mi-38. För utprovning av den nya helikopterns rotorsystem och motorer har Russian Helicopters under tagit fram en testbädd baserad på Mi-24. Provplattformen visades bland annat på försvarsutställningen MAKS Tabell 30. Tekniska data för PSSTDV Max startvikt: Max nyttolast: Motor: Marschfart: Cirka 10 ton 3 4 ton 2 x Klimov VK-2500M, 2 x hk km/h (krav på civil version) Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

93 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 83 (131) 13. Flygburen beväpning Vapenbalk till kryssningsrobot Ch-101/102 På den ryska försvarsutställningen Armija 2015 visades dubbellavetten AKU-5M monterad på en vapenbalk under på Tu-95MS. Balken är avsedd att bära Rysslands nya kryssningsrobot Ch- 101 och dess kärnstridsdelsförsedda motsvarighet Ch-102 under Tu-95MS. Balken i sig är inte ny och den har tidigare observerats under de Tu-95MS som använts för utprovningsverksamhet. Däremot är det första gången balken förekommer på en utställning. Denna gång var den hängd under en flygplansindivid betecknad 10/1. Tu-95MS kommer inte att kunna bära Ch-101/102 i det interna bombutrymmet på grund av platsbrist. Istället kommer flygplanet kunna ta åtta stycken robotar i de fyra dubellavetter som kan monteras under vingarna. Se bild från utställningen Armija 2015 nedan. (Bild 99) Ch-101 är 7,4 meter lång och har en vikt på omkring kg. Roboten är enligt öppn a källor försedd med en penetrationsstridsdel på 400 kg. Roboten är extremt långräckviddig med räckvidd på uppemot km. Under året har roboten avfyrats mot mål i Syrien från Tu-160. Bild 99. Tu-95MS med åtta stycken vapenbalkar av modell AKU-5M. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

94 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 84 (131) Vidareutveckling av BrahMos På försvarsutställningen Aero India 2015 i Bangalore hade det indisk-ryska företaget BrahMos ställt upp en större monter än vanligt. Dels visades flera komponenter till roboten med samma namn som företaget, exempelvis motorsteg och balk för den flygburna versionen, och dels modeller av nästa generation BrahMos-NG. I montern fanns även en modell av BrahMos II som en hypersonisk konceptrobot. BrahMos finns för närvarande fullt integrerad på ytstridsfartyg, men en ubåtsversion och en flygburen version är på väg. fullständiga integrationsprov med en flygburen version var planerade att genomföras under 2015, men information saknas om att så har skett. Att testerna återigen har blivit försenade tillhör normen då företaget BrahMos varje år säger att roboten är klar för test och att det kommer att genomföras under året Fartygsburen BrahMos BrahMos är operativt integrerat på ett stort antal olika fartyg i Indien. Tabell 31. Antal BrahMos-robotar på olika fartygsklasser Fartygsklass Antal BrahMos per enhet Tre RAJPUT-jagare 4 (en enhet) respektive 8 robotar Två (+ 1 från 2017) KOLKATA-jagare (projekt 15A) 16 robotar Tre TALWAR-fregatter 8 robotar Tre SHIVALIK-fregatter (projekt 17) 8 robotar Sju fregatter i projekt 17A (den första operativ 2023) Kommer att kunna bära BrahMos Originalversionen av roboten har vidareutvecklats i två steg, benämnda Block II och Block III: Block II är utvecklad för armén och har förmåga att slå mot markmål. Till skillnad originalversionen har målsökaren bättre kapacitet att diskriminera mål; Block III har en robot försedd med vertikal anfallsförmåga Flygburen BrahMos Efter att Suchoj hade begärt ett för högt pris på flygplansintegration av BrahMos vände sig företaget till Hindustan Aeronautics Limited (HAL) som inte gjort något liknande tidigare. De har arbetat tillsammans med DRDO och CEMALAC och integrationen går framåt om än något försenad i förhållande till originalplanen. BrahMos VD Sudhir Mishra har uppgett att flygversionen av BrahMos ska genomgå flygtester med full combat configuration under mars I skrivande stund har samme Mishra up pgivit att dessa tester kommer att genomföras på en Su-30MKI under Förutom den aktiva radarmålsök aren som BrahMos använder sig av använder roboten tre olika satellitnavigeringssystem, GPS, den indiska motsvarigheten GAGAN som täcker området runt indiska oceanen samt GLONASS BrahMos-NG Eftersom BrahMos konstruerades på 1990-talet kommer tekniken att vara föråldrad om några år. Därför tittar nu företaget på att ta fram en ny och förbättrad version av roboten med ny teknik. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015 från

95 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 85 (131) Roboten benämns i dagsläget Brahmos NG. Roboten kommer bli mindre än nuvarande version som väger kg. BrahMos-NG kommer i flygburen version väga 1,4 ton och 200 kg mer i sjörobotversion. Tanken är att fem BrahMos-NG ska kunna bäras av Su-30MKI. Den lägre vikten gör det också möjligt att integrera roboten på lättare flygplan som MiG-29K och FGFA, den indiska varianten av PAK FA från Suchoi. Båda flygplanen kommer då att kunna ta två robotar under vingarna. Bild 100. BrahMos-NG med booster avsedd för flottan. Det finns planer på att komplettera den aktiva radarmålsökaren med passiv (signalsökande) målsökare och bildalstrande IR-målsökare (IIR). Kombinationsmålsökare förefaller vara en trend vid utveckling av nya robotkoncept. Bild 101. Flygburen BrahMos. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

96 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 86 (131) Precisionsstyrd bomb SPICE 250 Det israeliska företaget Rafael visade för första gången upp den precisionsstyrda bomben SPICE 250 på försvarsutställningen Aero India SPICE 250 ingår i en serie precisionsstyrda bomber där de större varianterna benämns SPICE 1000 (500 kg) och SPICE 2000 (1 000 kg). Dessa består av ett ving- och målsökarpaket som monteras på befintliga ostyrda bomber medan SPICE 250 är en egen bombkonstruktion. SPICE 1000 använder Mk-83 och RAP1000 bombkroppar och har liksom SPICE 250 en räckvidd på 100 km. SPICE 2000 kan använda bombkropparna Mk-84, RAP2000 samt BLU-109. Den dubbelt så tunga bomben SPICE 2000 har en räckvidd på 60 km. SPICE 250 kan förses med splitter/spräng eller penetrerande stridsdel. På grund av dess låga vikt och ringa storlek kan den liksom Small Diameter Bomb (SDB) monteras på multipelbalk och hängas på F-15 som då kan ta 28 bomber eller F-16 som kan ta 16 stycken. Bomben har ett bomavstånd (CEP) på tre meter och navigerar mot målet från fällningspunkten med hjälp av tröghetsnavigering och GPS. Bomben kan programmeras med anslagsvinkel i vertikal och azimut för att kunna slå från optimal anfallsvinkel med maximal effekt. Exempelvis vill man ofta att bomben ska komma in vertikalt mot ett mål för att optimera penetrationsdjupet. Den elektrooptiska målsökaren används i slutfasen för terrängjämförelse mot förinprogrammerad terrängdatabas. Terrängjämförelsesystemet gör det möjligt för SPICE 250 att slå mot mål i områden där GPS-systemet är stört. SPICE är operativ i det israeliska flygvapnet och har enligt tillverkaren använts med mycket god verkan. Bild 102. SPICE Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

97 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 87 (131) Bild 103. SPICE 250, glidbomb med terrängjämförelse och GPS-navigering Flygburen beväpning från Novator Fram till 2009 brukade företaget Novator dela ut konceptbroschyrer för en flygburen version av sjömålsrobotfamiljen Club. Konceptet går ut på att en robot ligger förpackad i en tub som bärs av ett flygplan. Vid avfyrning fälls tuben och roboten avfyras ur tuben efter fällning. Sedan dess har detta koncept inte visats igen förrän på försvarsutställningen Armija Detta indikerar att företaget återupptagit utvecklingen, men troligen är det i reklamsyfte som Novator visar upp alla utvecklingsprojekt de hållit på med de senaste åren. Novator var för några år sedan även involverade i ett projekt för en långräckviddig jaktrobot benämnd K-100. Men troligen har projektet lagts ned till förmån för Tactical Missile Corporations (TMC) långräckviddiga jaktrobotprojekt Izdelije 810. Bild 104. Flygburen Club visad av Novator på Armija Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

98 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 88 (131) Nya vapen från Tactical Missiles Corporation (TMC) Försvarsutställningen MAKS 2015 hölls i augusti på flygbasen Zjukovskij utanför Moskva. Som vanligt var TMC på plats med en stor monter. Årets monter var ungefär dubbelt så stor som den brukar vara. Det hör inte till vanligheterna montern uppmärksammas av president Putin som brukar besöka utställningen. Företagets nya vapensystem förevisades för Putin av den verkställande direktören Boris Obnosov. (Bild 105) Bild 105. President Putin vid förevisning hos TMC på MAKS De nyheter som presenterades var ett helt nytt system av styrd raket/bomb i två versioner, Grom-E1 och Grom-E2. De två versionerna skiljs åt genom att Grom-E1 har en raketmotor medan Grom-E2 saknar motor. Grom har utvecklats för att passa i interna vapenutrymmet på PAK FA och har därför utfällbara roder och vingar. Vapnet är till utseendet likt Small Diameter Bomb (SDB) som väger cirka 125 kg medan den större Grom troligen har en vikt på kg. Raketens/bombens längd är cirka 4 m och delar av den har stora likheter med den nya attackroboten Ch-38M. I bilden nedan visas Grom-E1 tillsammans med en ny spaningssatellit med beteckningen Kondor-E (blå låda). Lägg märke till de fällbara vingarna och rodren hos Grom-E1. Bild 106. Satellit Kondor-E och raketdriven bomb Grom-E1. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

99 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 89 (131) En annan nyhet som visades var en ny ombyggd version av den taktiska kryssningsroboten Ch-59MK2. Till skillnad från ursprungsversionen som hade cylindrisk kropp och motorn hängd under kroppen har stort arbete lagts vid att konstruera om roboten för att kunna bäras invändigt i vapenlastutrymmet på PAK FA. Kroppen har likt KEPD 350 ett kvadratiskt tvärsnitt och en nos mer anpassad för låg radarmålarea. De elektrooptiska sensorer som var placerade under robotkroppen på ursprungsversionen har nu ersatts av ett system placerat i nosen avsett för slutfasstyrning. Det nosplacerade systemet går under benämningen OE-M. Roboten navigerar med hjälp av satellitstöttning med GLONASS och NAVSTAR fram till målområdet där målsökaren aktiveras och läser in terrängen vilken sedan jämförs med en förprogrammerad terrängdatabas. Bild 107. Sprängskiss över den nya versionen av Ch-59MK2. Bild: TMC Ytterligare en nyhet som presenterades var att två bildalstrande IR-sensorer hade integrerats i den signalsökande attackroboten Ch-58USjKE. IR-sensorerna ska förbättra robotens förmåga att identifiera och träffa en radarstation även om den slutar att sända. Förutom de tillförda IRsensorerna är roboten som tidigare utrustad med en bredbandig signalsökande målsökare som arbetar inom frekvensområdet 1,1 11 GHz. Även denna robot ska kunna bäras av PAK FA i det invändiga vapenutrymmet. Texten IRR på roboten i bilden nedan beror på en felstavning. Det ska egentligen stå IIR. (Bild 108) Bild 108. Ch-58USjKE med tillförda bildalstrande IR-sensorer (IIR). Under mässan höll den verkställande direktören för TMC Boris Obnosov en presskonferens där han hävdade att de svårigheter TMC hade med att rekrytera personal berodde på företagets lokalisering till Moskva. Rekryteringen borde inte utgöra ett probl em eftersom t eftersom det är eftertraktat att bo i huvudstaden, men de höga bostadspriserna gör att nyutexaminerade ingenjörer inte har råd att flytta dit. Företaget överväger att omlokalisera till något område i Ryssland, exempelvis Dubna, där prisbilden är mer gynnsam. För att lösa problemen tillfälligt Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

100 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 90 (131) har företaget köpt ett stort antal lägenheter som de tillhandahåller för sina anställda till en tredjedel av marknadspriset. Boris Obnosov nämnde att orderboken ser bra ut och att de har ett stabilt kassaflöde, men han varnade samtidigt för att den pågående krisen med Ukraina kan komma att orsaka stora förseningar på sikt. Det är fortfarande inget problem att köpa små komponenter, men de exportrestriktioner som införts i leverantörsländerna gör att det blir allt svårare att få större delkomponenter levererade Styrd bomb Paveway IV till brittiska Typhoon Raytheon UK har fått i uppdrag att utveckla och testa en ny penetrationsstridsdel till den 226 kg tunga Paveway IV. Bomben ska bäras av de Typhoon som brittiska Royal Air Force opererar. Stridsdelen tillverkas i Italien av Rheinmetall och prestandan kommer att vara likvärdig med BLU-109:s, som används tillsammans med Paveway III på de brittiska Tornado GR4. Bomben planeras bli operativ på Typhoon 2019 samt på brittiska F-35B. Ett kontrakt har slutits med BAE Systems för integration av vapnet samt utreda möjligheten att använda en dubbellavett mellan bomb och flygplan Sjömålsrobot AGM-158C genomgår flygprov Det första flygprovet med AGM-158C genomfördes den 3 november Hängd på balk under en F/A-18E Super Hornet mättes vibrationer och strukturella laster på roboten. AGM-158C, även benämnd, Long Range Anti-Ship Missile (LRASM), är en potentiell ersättare till sjömålsroboten AGM-84 Harpoon. DARPA, den amerikanska försvarsforskningsmyndigheten, har under robotens utveckling genomfört prov där roboten har avfyrats mot ett målfartyg varefter robotskottlänken har lämnats över till ett annat flygplan som har uppdaterat robotens anfallsmål till ett annat fartyg. Ytterligare funktionalitet har testats genom att en prototyp av LRASM har fällts från en B-1 för att navigera genom ett antal brytpunkter för att sedan undvika ett hinder som dyker upp i flygbanan. I februari 2014 övergick projektet från att vara ett demonstratorprojekt i DARPA:s regi till amerikanska flottan och sedan dess har utvecklingen fortsatt med målet att nå operativ status Tidigare rapportering om AGM-158C återfinns i FMV Teknisk Und Materielunderrättelser Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

101 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 91 (131) 14. Luftvärnssystem Luftvärnssystem Buk-M3 under utveckling Det ryska luftvärnsystemet Buk-M3 är enligt pressuppgifter från ryska nyhetsbyråer under utveckling och har under 2015 genomgått provverksamhet med lyckat resultat. Införande av Buk-M3 hos de ryska markstridskrafterna är enligt uppgift nära förestående och ska ske under Buk-M3 är en vidareutveckling av de ryska medelräckviddiga luftvärnssystemen Buk-M1 och Buk-M2. När Buk-M3 införs kommer systemet troligen att ersätta eller komplettera Buk- M1 och Buk-M2 vid respektive förband. Ett förband av Buk-M3 består av ett ledningsfordon 9S510M, en spaningsradar av typen 9S18 Kupol alternativt ett nyutvecklat spaningsradarsystem, ett antal primärlavetter med eldledningsradar och sex skjutklara robotar samt ett antal sekundärlavetter med tolv skjutklara robotar. Sekundärlavetten slavas till primärlavetten och avfyrar robot på måldata och belysning från primärlavettens eldledningsradar. I förbandet ingår dessutom transport- och laddningsfordon 9T243M. Roboten hos Buk-M3 har beteckningen 9M317M och är monterad på lavetterna i robottub. Den framdrivs troligen av en enstegs krutraketmotor och är utrustad med en semiaktiv radarmålsökare. Bild 109. Primärlavett och sekundärlavett hos luftvärnssystem Buk-M3. Foto: NIIP Tabell 32. Prestanda för luftvärnssystem Buk-M3, Buk-M2 och Buk-M1 Buk-M3 Buk-M2 (SA-17) Buk-M1 (SA-11) Systembeteckning: 9K317M 9K317 9K37M1 Robotbeteckning: 9M317M 9M317 9M38M1 Träffavstånd: 3 70 km 3 45 km 3 35 km Höjdtäckning: m m m Maximal målfart: m/s m/s 830 m/s Samtidigt bekämpade mål: 6 mål per primärlavett 4 mål per primärlavett 1 mål per primärlavett Status: Kan bli operativ 2016 Operativ 2011 Operativ 1983 Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

102 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 92 (131) Ny axelavfyrad luftvärnsrobot Verba Verba är ett nytt ryskt portabelt luftvärnssystem av typen MAN Portable Air Defence System (MANPADS) som premiärvisades under försvarsutställningen Armija 2015 och visades senare även på MAKS Huvuduppgift för Verba är att bekämpa flygplan, helikoptrar, kryssningsrobotar och UAV på korta avstånd med korta reaktionstider. Systemet består av robottub, avfyrningsenhet, batteri, kylflaska och en IR-målsökande robot. Robottub, batteri och kylflaska är förbrukade efter avfyrning men avfyrningsenheten, även benämnd grip stock, kan återanvändas. Verba är en vidareutveckling av Igla-S (SA-24) med ny trefärgsmålsökare och något modifierad stridsdel. Vid behov kan systemet utrustas med IK-system och/eller termiskt sikte. Enligt tillverkaren KBM bidrar den nya målsökaren till att bekämpningsavståndet för mål med låg IR-signatur ökar med cirka 2,5 gånger jämfört med Igla-S och dessutom ökar förmågan att urskilja motmedelsfacklor rejält. Bild 110. Luftvärnsrobot Verba, premiärvisad på Armija Robotgrupper om tre luftvärnsrobotskyttar ansluts till mobila radarenheter, såsom 9S321-1 eller 1L122, via en portabel ledningsplats 9S933. Det automatiska siktessystemet 9S935 fördelar mål till respektive skytt som får målinvisning på en bildskärm framför ena ögat. Enligt KBM har Verba under 2015 blivit operativ hos de ryska markstridskrafterna men enligt vissa pressuppgifter har systemet sedan en tid tillbaka varit operativ i VDV, de ryska luftlandsättningstrupperna. Tabell 33. Tekniska data för luftvärnsrobotsystem Verba Systembeteckning: 9K333 Verba Robotbeteckning: 9M336 Träffavstånd: m Höjdtäckning: m Maximal målfart: 500 m/s Robotlängd: 1,6 m Robotdiameter: 72 mm Robotvikt: Cirka 12 kg (hela systemet med gripstock och tub väger cirka 20 kg) Stridsdelsvikt: Cirka 3 kg Målsökartyp: Trebands IR-målsökare Status: Operativ 2015 Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

103 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 93 (131) Luftvärnsystem Sosna under utveckling Sosna är ett nytt ryskt luftvärnsrobotsystem avsett att skydda arméenheter mot attackerande flyg och spaningsflyg under alla former av strid och under förflyttning. Systemet finns även i en marin version under namnet Palasj med exportnamnet Palma där även automatkanonsystem ingår. Den marina versionen finns på vietnamesiska och ryska fartyg. På försvarsutställningarna IDEX 2015 och Armija 2015 presenterades Sosna integrerat på bandfordonet MT-LB. Denna version är nu troligen färdigutvecklad. Tidigare benämndes arméversionen Bagulnik men detta namn har inte använts av tillverkaren Nudelman under senare tid. Det kan möjligen bero på att man främst är ute efter att sälja robotsystemet och namnet Bagulnik avser möjligen hela systemet inklusive fordon. Laddade i tuber har Sosna tolv robotar som benämns Sosna-R. Det är en laserledstrålestyrd robot med fällbar booster och slutsteg utan framdrivning. Ledstrålesystemet använder radiostyrning i boostfasen och laserledstråle efter det att boosterdelen fällts. Detta gör troligen systemet okänsligt för de vanligaste typerna av motmedel. Roboten har laserzonrör och en stridsdel på drygt 7 kg. Siktet till Sosna består av en termisk IR-kamera, två TV-kameror med olika synfält och en laseravståndsmätare. I siktet finns dessutom laserledstrålesystemet, som består av ledstrålelasern och en termisk IR-kamera som mäter in robotens läge. Uttalanden i rysk press gör gällande att arméversionen kommer att tillföras förband under Bild 111. Luftvärnsrobotsystem Sosna (Bagulnik) under utprovning. Foto: Nudelman Tabell 34. Tekniska data för luftvärnssystem Sosna (Bagulnik) Systemnamn: Träffavstånd: Höjdtäckning: Sosna (tidigare Bagulnik), Palasj (marin version), Palma (marin exportversion) 1,3 10 km m Robotfart: 875 m/s (max), 565 m/s (medel) Robotlängd: 2,3 m Robotdiameter: 72 mm (slutsteg), 130 mm (boostersteg) Robotvikt: Stridsdelsvikt: 28 kg (startvikt) 7,2 kg Status: Möjligen operativ 2016 Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

104 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 94 (131) Ny robot till det korträckviddiga luftvärnssystemet Tor-M2 Luftvärnssystem Tor-M2 (SA-15) marknadsfördes under de ryska försvarsutställningarna Armija 2015 och MAKS 2015 med en moderniserad robot, betecknad 9M331D. Roboten erbjuds till alla kända exportvarianter av Tor-M2, det vill säga bandgående Tor-M2E, hjulgående Tor-M2K och moduluppbyggda Tor-M2KM. Enligt representanter för Almaz-Antej har den moderniserade roboten längre räckvidd tack vare en förändrad styralgoritm. Mot flygplansmål har 9M331D ett träffavstånd ut till m, vilket kan jämföras med föregångaren som har ett träffavstånd ut till m. Bild 112. Robotmagasin 9M334D med fyra robotar 9M331D samt Tor-M2KM. Under de ryska försvarsutställningarna visades dessutom samma Tor-M2KM-modul som användes 2014 i de indiska utvärderingstesterna av systemet. Under dessa prov tillkännagavs att systemet lyckats bekämpa en målrobot på ett avstånd av m, vilket tyder på att den moderniserade roboten användes. Huruvida roboten är operativ hos någon exportkund eller i Ryssland är inte officiellt tillkännagivet i dagsläget. Tabell 35. Prestanda för lu ftvärnssystem Tor-M2 med robot 9M331D Träffavstånd, kommande - flygplan och kryssningsrobot, underljud: - flygplan, överljud: - kryssningsrobot, överljud: Träffavstånd, tvärsgående: Höjdtäckning, - flygplan och kryssningsrobot, underljud: - flygplan, överljud: - kryssningsrobot, överljud: Maximal målfart: Maximal manöverförmåga hos robot: 1 15 km 1 12 km 1,5 7 km m m m m 700 m/s 30 G Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

105 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 95 (131) Nya moderniserade Osa-AKM1 presenterad Det modifierade ryska luftvärnsystem Osa-AKM1 (SA-8) presenterades under de ryska försvarsutställningarna Armija 2015 och MAKS Enligt representanter för Almaz-Antej utrustas Osa-AKM1 med nya digitala komponenter och ett nytt elektrooptiskt siktessystem. Detta ger enligt Almaz-Antej systemet bland annat förbättrad kapacitet mot framförallt snabba mål. Systemet använder samma robotar som föregående modifieringsprogram, det vill säga robot 9M33M3 eller 9M33M2 och har således i stort samma förmåga. Fordonet hos Osa-AKM1 har beteckningen 9A33BM4 och en synbar förändring är det nya elektrooptiska siktessystemet OES med mörkerkapacitet. Moderniseringen riktar sig mot redan befintliga kunder av Osa-AKM och enligt Almaz-Antej kan uppgraderingen ske på två sätt. Antingen uppgraderas de befintliga Osa-AKM vid företagets anläggning i Ryssland, men då i ett begränsat antal i taget, eller så kan en moderniseringsanläggning byggas upp i kundlandet med stöd av rysk personal och utrustning. Bild 113. Luftvärnssystem Osa-AKM1, visad på Armija Tabell 36. Tek niska data för luftvärnssystem Osa-AKM och Osa-AKM1 Osa-AKM Osa-AKM1 Systembeteckning: 9K33M3 9K33M4 Träffavstånd, kommande: 1,5 10 km 1,5 10 km Träffavstånd, tvärsgående: m m Höjdtäckning: m m Maximal målfart: 500 m/s 700 m/s Beräkningskomponenter: Analoga Digitala Besättning: 4 man 3 man Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

106 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 96 (131) Luftvärnsystem Pantsir med ny spaningsradar Pantsir-S1 (SA-22) är exportbeteckningen på det ryska kombinerade eldrörs- och robotluftvärnssystemet som i Ryssland går under benämningen Pantsir-S. Systemet är utvecklat av ryska KBP och är avsett att främst skydda militära och civila punktmål eller andra prioriterade enheter till exempel grupperingar med S-400 (SA-21). Systemet består av två vätskekylda 30 mm automatkanoner, tolv kommandostyrda robotar, en eldledningsradar, ett elektrooptiskt sikte samt en spaningsradar. Den senare har i ursprungsversionen en ensidig antenn med beteckning 1RS1-1 eller 1RS1-1E för exportversionen. Under senare år har däremot en ny spaningsradar monterats på vissa exportversioner Pantsir-S1 och under försvarsutställningarna Armija 2015 och MAKS 2015 visades två fordon av typen Pantsir-S1 med ny spaningsradar. Enligt uppgifter från ryska försvarsministeriet ska en rysk version av systemet utrustas med den nya spaningsradarn och ska då benämnas Pantsir-SA. Den nya spaningsradarn har en dubbelsidig antenn och ska i viss mån ha högre prestanda. Beteckningen för den nya radarn är 1RS1-2 och 1RS1-2E för exportversionen. Enligt uppgifter från tillverkaren KBP finns ytterligare en ny spaningsradar till Pantsir-systemet. Denna har troligen beteckningen 1RS1-3(E) och ska vara en lättare version av 1RS1-2(E) men mer utförlig information finns inte i dagsläget. Bild 114. Luftvärnssystem Pantsir-S1 visad på Armija 2015 och MAKS De utställda fordonen på Armija 2015 och MAKS 2015 hade exportbeteckningar och är således mö jligen ämnade för utländska kunder, vilka är dock inte känt men bland annat Irak och Algeriet har denna version av Pantsir-S1. Tabell 37. Tekniska data för spaningsradar 1RS1-1(E) och 1RS1-2(E) Spaningsradar 1RS1-1(E) Spaningsradar 1RS1-2(E) Frekvens: S-band S-band Max instrumenterad räckvidd: 50 km > 50 km Praktisk upptäckts- och följeräckvidd, taktiskt stridsflygplan: 36 km > 40 km kryssnings-/signal sökande robot: km > 20 km Målfart: m/s m/s Antal samtidigt följda mål: 20 > 40 Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

107 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 97 (131) Luftvärnssystem Chu-SAM Det japanska luftvärnsystemet Chu-SAM är sedan 2003 operativt i den japanska armén, Japanese Ground Self-Defence Force (JGSDF). En eldenhet av systemet består av ett ledningsfordon, ett fordon med en flerfunktionsradar och upp till fyra lavettfordon med sex vertikalstartande robotar vardera. Dessutom ingår ett antal transport- och omladdningsfordon samt fordon med generatorer. Flerfunktionsradarn är utrustad med en aktiv fasstyrd antenn och upptäcker, mäter in och skickar styrkommando och måluppdatering till roboten i banan. Radarn har möjlighet att följa 100 samtidiga mål varav tolv för samtidig bekämpning. Roboten framdrivs av en enstegs krutraketmotor som utnyttjar vektoriserad styrning, har avancerad stridsdel med radarzonrör samt är utrustad med en aktiv radarmålsökare för slutfasen. Sedan 2014 pågår arbete att uppgradera systemet för att bland annat förbättra kapaciteten mot kryssningsrobotar. Det uppgraderade systemet går under beteckningen Chu-SAM Kai och förbättringar omfattar bland annat sensorsystem och nätverksintegrering. Under sommaren 2015 genomfördes ett antal skjutprov med systemet vid White Sands Missile Range i New Mexico, USA. Resultaten var mycket goda med tio bekämpade mål av tio möjliga. Bland skjutproven fanns bekämpning av överljudsmålrobot GQM-163 Coyote som kan representera både lågt flygande kryssnings- eller sjömålsrobotar samt brant dykande markmålsrobotar. Ytterligare prov av Chu-SAM Kai är planerade under 2016 och systemet uppges bli operativt Bild 115. Lavett- och radarfordon hos luftvärnssystem Chu-SAM. Foto: Wikipedia Tabell 38. Tekniska data för luftvärnssystem Chu-SAM Systemnamn: Chu-SAM, Type 03 eller SAM-4 Träffavstånd: max 50 km Höjdtäckning: max m Robotfart: Mach 2,5 Robotlängd: 4,9 m Robotdiameter: 0,32 m Robotvikt: 570 kg Stridsdelsvikt: 73 kg Status: Operativ 2003 Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

108 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 98 (131) Israeliskt och indiskt samarbete kring luftvärnsystem Barak-8 Ett samarbetsprojekt mellan Israel och Indien har resulterat i luftvärnsrobotsystemet Barak-8, som finns i både landbaserad och marin version. Systemet är framtaget för att bekämpa flygplansmål, kyssningsrobotar, sjömålsrobotar och UAV-system. Barak-8 är baserad på den israeliska marina luftvärnsroboten Barak-1 som är vertikalstartande, kommandostyrd och operativ sedan tidigt 1990-tal. En rad förändringar är införda i Barak-8, bland annat är roboten utrustad med en aktiv radarmålsökare, dubbelriktad datalänk och bättre motor samt har längre räckvidd. Barak-8 är dessutom både längre och har större diameter än Barak-1. Under 2014 och 2015 har systemet genomgått provverksamhet som omfattar både den landbaserade och marina versionen. I slutet av november 2015 genomfördes den första lyckade provskjutningen med systemet genom att bekämpa en målrobot i bana. Detta genomfördes från det israeliska fartyget INS Lahav. Ytterligare provverksamhet planeras, bland annat från det indiska fartyget INS Kolkata som även blir det första fartyget där systemet blir operativt. En långräckviddig version av roboten är under utveckling, benämnd Barak-8ER ( Extended Range ). Den har en fällbar booster vilket ger en utökad räckvidd till 150 km. Den indiska försvarsmakten har för avsikt att anskaffa den landbaserade versionen av systemet med ledningsplats, flerfunktionsradar samt lavettfordon med robot Barak-8. Denna version går under namnet Medium Range Surface-to-Air Missile (MRSAM) och planeras bli operativ Den indiska marina versionen av systemet går under namnet Long Range Surface-to-Air Missile (LRSAM) men om detta avser endast Barak-8ER eller inte är i dagsläget okänt. Bild 116. Robotarna Barak-8ER och Barak-8 samt lavett hos landversionen. Tabell 39. Tekniska data för luftvärnssystem Barak-8 och Barak-8ER Barak-8 Barak-8ER Träffavstånd: 0,5 90 km km Höjdtäckning: m m Robotlängd: 4,5 m 6,0 m (varav booster 1,5 m) Robotdiameter: 0,23 m 0,23 m (robot), 0, 54 m (booster) Robotvikt: 275 kg Ingen uppgift Stridsdelsvikt: 60 kg 60 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

109 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 99 (131) Antisatellitsystem Nudol under utveckling Sedan ett antal år pågår i Ryssland arbete med att utveckla antisatellitförmåga, där bland annat utveckling av ett robotsystem ingår. Systemet går under namnet Nudol och har under 2015 genomgått provverksamhet. Enligt amerikanska pressuppgifter har det under året genomförts tre provskjutningar med systemet där endast det senaste, som genomfördes 18 november, anses vara lyckat. Provskjutningarna genomförs vid den ryska kosmodromen i Plesetsk 80 mil norr om Moskva. Nudol är ett mobilt antisatellitsystem med lavetter på sexaxliga fordon med två vertikalstartande robotar vardera. Dessutom ingår sannolikt förvarningssystem och ledningssystem kopplat till lavetterna. Roboten är troligen cirka 10 m lång och uppbyggd av flera motorsteg. Möjligen används en så kallad Kinetic Kill Vehicle (KKV) för att bekämpa satelliten genom direktträff. Informationen om systemet är mycket knapphändig i dagsläget och enda bild som publicerats är denna datoranimering från Almaz-Antej. (Bild 117) Bild 117. Lavettfordon hos antisatellitrobotsystem Nudol. Foto: Almaz-Antej Det betyder att Ry ssland, i likhet med Kina, tar upp jakten på att bemästra rymden. Kina slutförde nyligen utprovning av ett ny tt antisatellitsystem, benämnt Dong Neng-3. Detta prov gen omfördes den 30 oktober 2015 från en robotförsöksplats i Korla i västra Kina och var det åttonde provet med antisatellitsystem sedan Det mest kända kinesiska provet genomfördes 2007 när en vädersatellit, som satts ur funktion, bekämpades på 865 km höjd med en robot utrustad med KKV. Information om detta system är även den mycket knapphändig. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

110 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 100 (131) Ledningssystem Eldledningssystem 1V V172-2 är ett nytt ryskt ledningssystem för indirekt eld, det vill säga för granatkastare, eldrörs- och raketartilleri. Systemet är utvecklat av det ryska företaget JSC Radiozavod från Penza. På bilderna nedan visas systemet integrerat i en BMP-3, men det gå också att få varianter av systemet integrerat i fordon som MT-LBu, BTR-80 och Tigr. Systemet har tre arbetsstationer där officerare kan verka i befattningar som: Eldledare för artilleri och chef för artillerispaning på brigadnivå; Chef för artillerispaning och eldledare på batterinivå. Sensorerna för spaning sitter på en höj- och sänkbar mast. Inga uppgifter föreligger om maximal höjd för masten. Det är upp till kunden att välja sensorer. På den större bilden sitter det elektrooptiska sensorer, en laseravståndsmätare och långt fram sitter något som möjligen är fyra akustiska sensorer. På den första bilden nedan finns troligen även en radar. (Bild 118) Bild V172-2 integrerat i en BMP-3. Foto: JSC Radiozavod Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

111 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 101 (131) Tabell 40. Data för 1V Antal arbetsstationer, officerare: signalist: Tid för att beräkna och sända skjutelement: Tid för att reläsända data: Förbindelseavstånd till högre ledningsnivå: Förbindelseavstånd för i systemet ingående enheter UHF radio: VHF radio: HF radio: Kanaler för dataöverföring: Tid för gruppering eller att bli marschfärdig: Tid för kontinuerlig drift: 3 st 1 st 3,5 min 9 s 300 km 8 km 3 30 km 100 km 8 st 5 min 72 tim Bild V172-2 integrerat i en BMP-3. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

112 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 102 (131) Kommunikationssystem Fjärde generationens mobiltelefonsystem för försvarsändamål Den amerikanska försvarskoncernen General Dynamics har demonstrerat att fjärde generationens mobiltelefoni (4G LTE) kan användas för att utöka kapaciteten i den amerikanska arméns taktiska nätverk inklusive Warfighter Information Network-Tactical (WIN-T). Demonstrationer har ägt rum under oktober 2014 i samarbete med US Army Communications- Electronics Centre of the Research, Development and Engineering Command vid basen Fort Dix i McGuire-Dix-Lakehurst, New Jersey. 4G LTE-nät användes under övningen av soldater för att ta bilder och samla in information med hjälp av sina egna smartphones, och därefter överföra data tillbaka till sina chefer, vilka därefter kunde spåra soldaternas position och få det presenterat på fordonsmonterade bildskärmar. Tillsammans med taktiska radiosystem som AN/PRC-155 Manpack och AN/PRC-154A Rifleman ansluter 4G LTE-lösningen till arméns säkra stamnät Army s Secure Communication Backbone Network. Tanken är att vanliga smartphones ska kunna användas. Basstationerna, som i LTE-sammanhang heter enodeb, kan även uppträda autonomt, det vill säga behöver inte anslutas till ett fysiskt kärnnät för att kunna förmedla samband inom en cell. Ett virtuellt kärnnät (VCN) är integrerat i den mobila basstationen. Videoinspelad film från UAV:er ska kunna hämtas via en basstation för att distribueras vidare i nätverket. 4G LTE teknik används även i så kallade allmänna säkerhetsnät i delstaterna Colorado och New Mexico, och ersätter på så sätt blåljusradio som TETRA (motsvarande vårt Rakel). Det är möjligt att använda andra frekvensområden än de som de civila operatörerna använder och på så sätt elimineras den kapacitetsbrist, som kan uppstå i akuta katastrofsituationer. Bild 120. Mobil basstation enodeb från General Dynamics. Foto: General Dynamics Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

113 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 103 (131) 17. Sensorsystem Mastintegrerad AESA-radarprototyp ÇAFRAD Turkiska Aselsan utvecklar sedan 2013 ett mastmonterat skalbart radarsystem, kallat Çok Amaçli Faz Dizili Radar (ÇAFRAD) eller multifunktions fasstyrd radar avsett för den kommande turkiska luftförsvarsfregattklassen TF2000. Radarsystemet är monterat på mastens fyra sidor och vardera sidan har tre olika och oberoende radarer för olika funktioner, således totalt tolv radarer vilka är av typen aktiv elektroniskt styrbar antenn (AESA). Utöver radar har systemet även en antenn för igenkänning (IK) bestående av en elektroniskt styrbar antenn (ESA) monterad i masttoppen vilken har 360 täckning i azimut. De tre olika radarsystemen är följande: En X-bands multifunktionsradar vilken ska utföra både volym- och ytspaning, luft- och ytmålsdetektering, målföljning samt klassificering. Vidare ska radarn kunna detektera och följa små, snabba och lågflygande mål, exempelvis sjömålsrobotar. Slutligen ska radarn även ha eldledningsfunktion. En långräckviddig radar som ska utföra volymspaning, luft- och ytmålsdetektering samt målföljning. Ett separat radarsystem som målbelysare för semiaktiva robotar. Utvecklingen är enligt tillverkaren i slutskedet, men i nuläget utvecklas en demonstrator som delvis består av utländska komponenter. Den seriemässiga radarn ska enbart bestå av inhemska komponenter. Bland annat utvecklar Aselsan i samarbete med ett turkiskt universitet produktionskapacitet för galliumnitridkomponenter (GaN), detta genom det gemensamma företaget AB-MikroNano bildat i december Aselsan utvecklar även egna högeffektförstärkare i GaN vilka de ska tillverka. På försvarsutställningen IDELF 2015 i Istanbul visades en modell av X-bandsradarn. I den seriemässiga versionen för TF200 ska varje gruppantenn bestå av patchantennelement monterade i ett triangulärt gitter. Då systemet är skalbart kan dess storlek minskas och monteras på ett betydligt mycket mindre fartyg än TF2000 som deplacerar ton. Utifrån radarmodellens antennelementavstånd är den övre gränsfrekvensen troligen i nedre halvan av X-bandet. Uppdateringstakten angavs till 40 Hz med kapacitet att följa 500 samtidiga mål. Bild 121. Prototyp av mastmonterad X-bands AESA-radar. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

114 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 104 (131) Marin eldledningsradar Pharos Thales har utvecklat en ny K a -bands marin eldledningsradar av typen passivt elektroniskt styrbar antenn (PESA) för stöttning och kontroll av ett fartygs självförsvarssystem mot bland annat lågt flygande sjömålsrobotar. Radarsystemet kan antingen stå självständigt på ett eget vridbord alternativt integreras på en kanon med kalibrarna 40 mm, 57 mm och 70 mm. Tre samtidiga mål kan följas med en uppdateringstakt på 33 Hz. Teoretiskt kan, enligt uppgift från en representant från Thales, upp till tio mål följas dock med lägre uppdateringstakt. Utöver bekämpning av sjömålsrobotar kan radarn även stötta styrbar ammunition mot ett mål i taget, exempelvis mot UAV. Radarn kan även styra korträckviddiga luftvärnsrobotar. Radarsystemet består bland annat av ett cassegrain antennsystem, det vill säga en matarantenn vars strålning reflekteras i en subreflektor för att sedan reflekteras i en huvudreflektor. I Pharos fall består huvudreflektorn av 16 mindre gruppantenner. Lobstyrning utförs genom att fasen kan ändras hos varje enskilt antennelement, totalt i storleksordningen stycken, i gruppantennerna. Momentant utstyrningsområde för loben anges till ±45 och ±35 i azimut respektive elevation. I en broschyr anges dock utstyrningsområdet till 140 i både azimut och elevation. Detta är möjligen en felskrivning då antennvinsten sjunker drastiskt vid så stora utstyrningar. Vid 60 utstyrning har, på grund av den skenbara aperturens minskning, gruppfaktorn halverats (-3 db) och antennelementens antennvinst har även den minskat med 1 2 db, totalt 4 5 db minskning. Vid 70 utstyrning är förlusten ännu större. Vidare kan antennen roteras mekaniskt i azimut. Lobbredden är som minst 0,8 men kan breddas genom tapering. Gruppantennerna är uppbyggda efter lager-på-lager-principen, så kallad tile. Sändaren består av ett vandringsvågrör av typen Travelling Wave Tube (TWT) med en medeleffekt på 100 W. Tabell 41. Data och prestanda för Pharos Instrumenterad räckvidd: Detektionsavstånd, stridsflygplan: sjömålsrobot: Frekvensband: Målföljningskapacitet, uppdateringstakt: fart: acceleration: noggrannhet: Antennkaraktäristik, lobbredd: momentant täckningsområde: Medeleffekt: Dimensioner (b x h x d): Vikt (ovan däck): m m m K a 100 / 50 / 33 Hz för 1 / 2 / 3 samtidiga mål m/s 15 G 0,3 mrad / 5 m i vinkel respektive avstånd 0,8 (Kan ändras elektroniskt) ±45 och ±35 i azimut respektive elevation 100 W x x mm 950 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

115 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 105 (131) Subreflektor Huvudreflektor Bild 122. Eldledningsradarn Pharos. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

116 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 106 (131) Marint radarsystem MFI Ryska Kontsern Morinformsistema-Agat har presenterat ett skalbart koncept för ett marint mastintegrerat radarsystem kallat MFI och som är avsett för fartyg över ton. Systemet består av radarer av typen aktivt elektroniskt styrbara antenner (AESA) inom ett antal olika frekvensband. Det kompletta systemet består utöver de mastintegrerade AESA-radarerna på S- (2 4 GHz), G- (4 6 GHz) och X-band (8 12 GHz) även av en roterande AESA-radar på L-bandet (1 2 GHz). Beroende på fartygets storlek och behov kan såväl antalet som storleken på sensorerna varieras. I nuläget har endast radarprototyper på S- och G-bandet tagits fram. Ett komplett MFI-system ska bland annat kunna utföra: Tidig förvarning genom L-bandsradarn; Volym- och ytspaning, luft- och ytmålsdetektering, följning samt eldledning; IK genom sekundärradarn på G-bandet; Passiv pejling. AESA rr L-band AESA IK G-band AESA rr X-band AESA rr G-band AESA rr S-band Bild 123. Komplett MFI-radarsystem. Foto: Kontsern Morinformsistema-Agat L-bands AESA-radar från Kontsern Morinformsistema-Agat Radarn består av en roterande AESA som är skalbar i storlek för att kunna anpassas efter fartygets tonnage. Radarn är avsedd för större fartyg och kan monteras såväl på den förliga mastens topp alternativt den aktres dito. I nuläget har inget fartyg i den ryska marinen denna typ av radar. I väst förekommer denna typ av radar, exempelvis SMART-L från Thales, på en rad olika fartyg. Radarns funktion är att upptäcka och följa luftmål samt ballistiska mål på långa avstånd. Vidare ska radarn kunna skicka data till stridsledningssystemet. Avsökning sker dels genom mekanisk rotation i azimut samt genom elektronisk avsökning i båd e azimut och elevation. Den elektroniska utstyrningen anges till ±45 i azimut. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

117 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 107 (131) Tabell 42. Data och prestanda för AESA-radar på L-band Antennstorlek (b x h): Antal antennelement: Täckningsområde, avstånd: azimut: elevation: höjd: Detektionsavstånd, Roterande / Zon P D = 50 %: P D = 90 %: Avsökningstid: Primärkraftsbehov: Vikt per AESA: 7,1 x 7,1 m st km 360 (roterande) alt 90 elektronisk avsökning km RCS = 0,1 m 2 RCS = 0,02 m km 800 km 4,3 s kw 24 ton 870 km 530 km RCS = 0,005 m km 380 km S-bands AESA-radar från Kontsern Morinformsistema-Agat Detta radarsystem består av fyra fastmonterade AESA-radarer monterade i masten, i bilden ovan är dock radarn uppbyggd av tre antenner. (Bild 123) Radarsystemet ska kunna detektera och följa både yt- och luftmål samt kunna förmedla informationen till stridsledningssystemet. Varje antenn kan styras elektroniskt ±50 i azimut vilket sammantaget ger täckningen varvet runt. Täckningen i elevation är Systemet marknadsförs i tre olika storlekar på antennerna för att kunna anpassas till fartygets tonnage. Prototypen är cirka 0,8 m bred och 0,3 m hög med en centerfrekvens på drygt 3 GHz. (Bild 124) Bild 124. Prototyp på S-bands AESA från Kontsern Morinformsistema-Agat. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

118 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 108 (131) Tabell 43. Data och prestanda för AESA-radar på S-band Centerfrekvens: Cirka 3,3 GHz Antennstorlek (b x h): 3 x 3 m 2,7 x 2,7 m 1,5 x 1,5 m Antal antennelement: st st 960 st Täckningsområde, avstånd: azimut (med fyra AESA): elevation: 600 km km km höjd: 50 km 50 km 50 km Avsökningstid: 3 s 2,8 s 1 s Detektionsavstånd, (RCS = 1 m 2, P fa = 10-6 ) P D = 50 %: 570 km 370 km 220 km P D = 90 %: 350 km 240 km 150 km Pulseffekt: 178 kw 101 kw 48 kw Primärkraftsbehov: 180 kw 110 kw 50 kw Vikt per AESA: 6 ton 3,3 ton 1,6 ton G-bands AESA-radar från Kontsern Morinformsistema-Agat Även detta radarsystem ska bestå av fyra antenner montera de i en mast och täcker var sin kvadrant, dock förekommer reklamblad som visar systemet uppbyggt med tre antenner. I samma reklamblad marknadsförs även en roterande version. En prototyp avsedd för fast installation har förevisats på mässor vilken är cirka 0,4 m bred och 0,25 m hög och har en centerfrekvens på cirka 5 GHz. (Bild 125) Radarsystemet är avsett för mindre fartyg vilket opererar kustnära. Radarsystemet ska kunna detektera samt följa luft- och sjömål. Avsökningen sker elektroniskt i såväl azimut som elevation för den mastintegrerade versionen med ett täckningsområde på 100. Den mekaniskt roterbara versionen har endast elektronisk avsökning i elevation. Tabell 44. Data och prestanda för AE SA-radar på G-band Centerfrekvens: Antennstorlek (b x h): Antal antennelement: Täckningsområde, avstånd: azimut: elevation: höjd: Avsökningstid: Pulseffekt: Primärkraftsbehov: Vikt per AESA: Cirka 5 GHz 1,5 x 0,8 m st 150 km 360 (roterande) alt 100 per AESA (mastintegrerad) m 2,3 s (roterande) alt 0,6 s per AESA (mastintegrerad) 26 kw 12 kw 900 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

119 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 109 (131) Bild 125. Prototyp på G-bands AESA från Kontsern Morinformsistema-Agat X-bands AESA-radar från Kontsern Morinformsistema-Agat I likhet med G-bandsradarn marknadsförs även detta system utöver som ett mastintegrerat system även som en mekaniskt roterande AESA-radar. Till skillnad från tidigare beskrivna radarsystem från Kontsern Morinformsistema-Agat så har denna radar förlänats med det ryska namnet Kasatka (späckhuggare eller orca om latin föredras). Radarsystemet ska kunna detektera, följa och eldleda mot luft- och sjömål, såsom flygplan (RCS = 3 5 m 2 ), helikoptrar (RCS = 1 3 m 2 ), lätta flygplan (RCS = 0,1 1 m 2 ), kryssningsrobotar (RCS = 0,1 0,3 m 2 ), UAV:er (RCS = 0,005 0,15 m 2 ) samt små sjömål (RCS = 0,1 1 m 2 ). Tabell 45. Data och önskad prestanda för AESA-radar på X-band Detektionsavstånd, kryssningsrobot (lågt, snabbt och manövrerande): UAV: simmande människa vattenskoter/rib: mindre fartyg: Avståndsupplösning: < 130 km < 50 km < 2,5 km < 10 km < 30 km < 3 m Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

120 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 110 (131) Elektrooptiskt system CATS för helikoptrar och UAV Det turkiska företaget Aselsan har utvecklat ett gyrostabiliserat elektrooptiskt spanings- och målinmätningssystem för helikoptrar och UAV, Common Aperture Targ eting System (CATS). CATS har ett flertal sensorer och elektrooptiska ljuskällor, som laseravståndsmätare, laserpekare, laserbelysare samt TV- och IR-kameror, se tabellen nedan (Tabell 46). Laserbelysaren är anpassad för at t fungera med lågljus-tv-kameran. Aselsan har inte angett någ on våglängd för belysaren mer än att den ligger i det nära infraröda området (NIR), troligen ligger den mell an 0,7 och 0,9 µm. Lasern på 1,064 µ m kan också användas för målutpekning ( laser designation ) för laserstyrda vapen. CATS kan automatiskt följa flera mål, men det finns ingen uppgift på hur många samtidiga mål som kan följas. Systemet kan användas för att bestämma målkoordinater, samt kurs och hastighet för rörliga mål. Systemet är betydligt lättare än tidigare gyrostabiliserat sensorsystem från Aselsan. Jämfört med ASELFLIR 300T har vikten mins kat med 34 kg. CA TS väger 61 kg, vilket ändå medför att den inte kan sättas på mindre UAV:er. Den tydligaste skillnaden mellan detta nya och äldre system är våglängdsområdet för IR-kamerorna, CATS använder MWIR (3 5 µm ) medan ASELFLIR 300T använder LWIR (8 12 µm). Det är också sannolikt en av förklaringarna till viktminskningen. Den kortare våglängden i MWIR-området leder i regel till mindre aperturer och kortare strålgång, vilket ger lägre vikt. Bild 126. CATS är ett elektrooptiskt spanings- och målinmätningssystem. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

121 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 111 (131) Tabell 46. Data för CATS IR-kamera, detektor: våglängdsband: synfält: TV-kamera, detektor: våglängdsband: synfält: Lågljus TV-kamera, detektor: våglängdsband: synfält: Utvridning av sensorhuvudet, azimut: elevation: Laseravståndsmätare, mätområde: våglängd: pulsrepetitionsfrekvens: Laserpekare, våglängd: Laserbelysare, våglängd: Dimensioner: Vikt: 640 x 512 pixlar 3 5 µm, MWIR 0,5º 0,9º / 3,2º 30º x pixlar 0,4 0,7 µm, synligt ljus 0,5º 0,9º / 3,2º 30º 640 x 512 pixlar Cirka 0,5 0,9 µm, synligt ljus + NIR 0,5º 360º +10º till -105º 25 km ± 5 m 1,064 µm 20 Hz 850 nm NIR 437 x 520 mm (bredd x höjd) 61 kg Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

122 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 112 (131) Termiskt IR-sikte Sager TS Sager TS är ett termiskt IR-sikte utvecklat av det turkiska företaget Aselsan. Det är ett lätt IR- sikte avsett för det ryska pansarvärnsrobotsystemet Kornet-E. Den turkiska armén har Kornet-E. Troligen köptes de utan ryska IR-sikten, i avsikt att använda IR-sikten tillverkade i landet. Sager TS är en modul som fästs på sidan av det vanliga dagsiktet. Bilden från IR-kameran speglas in i dagsiktets strålgång, det vill säga om IR-siktet används så har man valt bort att använda synligt ljus i siktet. Om man istället väljer att använda visuellt ljus så går det enkelt genom att öppna ett lock framtill på Sager TS, där IR-bilden speglas in i dagsiktet. Sager TS kan användas för att detektera och identifiera mål inom hela robotens räckvidd, upp till meter, i både dagsljus och mörker. Det finns flera ryska IR-sikten till Kornet-E. Det vanligast förekommande i den ryska marknadsföringen av Kornet-E har enligt tillverkaren en räckvidd på endast meter, vilket är kortare än Sager TS. Sager TS Locket måste öppnas om visuellt ljus ska användas. Bild 127. Det termiska IR-siktet Sager TS till Kornet-E. Tabell 47. Data för Sager TS Detektor: Våglängdsband: Synfält: Digital zoom: x 2 Tid för nedkylning av detektor: Vikt, inklusive batteri: 640 x 512 pixlar, kyld 3 5 µm, MWIR 2º 15º, kontinuerlig zoom Möjlighet till tre förvalda synfält < 7 min < 7 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

123 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 113 (131) 18. Telekrigssystem Optiskt störsystem 5P -42 Gratj/Filin I s amband med försvarsutställningen IMDS 2013 visades en prototyp av det optiska störsystemet 5P-42 Gratj. Systemet är avsett att skydda fartyg genom att blända visuella spanings- och siktessystem inom det ultravioletta, visuella och nära infraröda våglängdsområdet (0,35 2 µ m). Prototypen har ett fundament med kraftförsörjning och vridmotor för att rikta störsystemet i azimut. På fundamentet finns en laserenhet som kan vridas i elevation och har åtta ljuskällor som är m onterade på ett vridbord där fyra ljuskällor används samtidigt. Monterat på laserenhetens sidor finns utrustning fö r kylning. Prototyper av 5P-42 finns idag installerat på enheter av GRATJONOK- och ADMIRAL GORSJKOV-klass. Bilden nedan visar prototypen till 5P-42 (vänster), bländning av den visuella sensorn (mitten) samt 5P Gratj (höger). (Bild 128) Bild P-42 Gratj/Filin, bländning sensor, och 5P Gratj. Foto: Integral och FOI Under IMDS 2015 presenterades en vidareutvecklad version av störsystemet med beteckningen 5P Gratj. Denna version har ett modifierat fundament och parvis monterade laserenheter med en ljuskälla vardera. Ljuskällan på bilden till höger består av en xenonlampa. Vid behov kan flera laserenheter staplas på varandra för att utöka systemets våglängdsområde. Störsystemet manövreras manuellt med avseende på invridning av systemet, aktivering och val av störform. Tabell 48. Data för det optiska störsystemet 5P-42 Gratj/Filin Antal ljuskällor: 2 eller 4 st Våglängdsområde: 0,35 2 µm Störformer: Pulsrepetitionsfrekvens 2 15 Hz alternativt 5 khz Max kontinuerlig störtid: 3 h Max tid i standby: 10 h Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

124 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 114 (131) Laservilseledningsystem MDM-2 I samband med försvarsutställningen IMDS 2015 presenterade företaget Tajfun en rysk version av det ukrainska laservilseledningsystemet Kasjtan-3M. Det ryska systemet har beteckningen MDM-2 och det finns även en exportversion som betecknas MDM-2E och hårdvarumässigt finns slående likheter med Kasjtan-3M. Båda systemen har till uppgift att skydda fartyg och markförband mot semiaktivt laserstyrda robotar, bomber och granater. MDM-2 har under 2015 installerats på den första enheten i ADMIRAL GORSJKOV-klassen, fregatten Admiral Gorsjkov. Bild 129. Laservilseledningsystemet MDM-2E. Foto: Kvant MDM-2E och Kasjtan-3M är en vidareutveckling av Kasjtan-3 där laservarnarmodulerna är mer kända med NATO-beteckningen HALF CUP. Laservarnarmodulernas utformning har modifierats med högre känslighet för att öka sannolikheten att detektera laserbelysning som riktas vid sidan av plattformen samt tillförts kapacitet att detektera flera samtidiga laserkoder. Kraftförsörjning, kylning och operatörskonsolen har modifierats med ny elektronik och systemet kan nu integreras med plattformens befintliga ledningssystem. Laserbelysarmodulen har genomgått mindre modifieringar och innehåller en eller två vridbara aktiva laserenheter för att skapa falska laserfläckar vid sidan av plattformen eller det skyddade objektet. Systemet består av två eller flera laservarnarmoduler, beroende på plattformens längd, för att med hög sannolikhet kunna detektera och riktningsbestämma varifrån laserbelysning sker inom en halvsfär runt plattformen eller skyddsobjektet. Laservarnaren täcker våglängdsområdet 1,06 µm vilket är den vanligaste förekommande våglängden för laserbelysare. Systemet har signalbehandling för automatisk riktningsbestämning och klassificering av hotet genom att analysera laserkällans pulsrepetitionsfrekvens och pulslängd. Klassificeras laserkällan som en belysare beräknas en lämplig riktpunkt för en eller två aktiva laserenheter för att återutsända mottagna laserpulser och skapa en falsk laserpunkt m från fartyget. Aktivering av laserenheter kan ske i automatisk eller semiautomatisk mod. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

125 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 115 (131) Bild 130. Kasjtan-3M. Foto: Tajfun Tabell 49. Tekniska data för laservilseledningssystemen Kasjtan-3M och MDM-2E Laservarnare Kasjtan-3M Vinkeltäckning azimut: MDM-2E Vinkeltäckning elevation: -15 till till +90 Riktningsnoggrannhet: < 15 < 15 Våglängd: 1,06 µm 1,06 µm Pulsrepetitionsfrekvens: Hz Pulslängd: 6 10 ns Aktiv laserenhet Max utvridning, azimut: elevation: ± till till +60 Avståndsintervall skenfläck: m Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

126 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 116 (131) Fordonsintegrerad radar och HPM-vapen Aselsan har utvecklat en prototyp av en radar som ska upptäcka respektive förstöra elektroniska integrerade kretsar vilka finns hos radioutlösta IED:er (RCIED Radio Controlled Improvised Explosive Devices ). Genom att sända med radarn på 1 GHz och detektera övertoner på 2 och 3 GHz, vilka kan alstras hos integrerade kretsar kan sådana objekt hittas. Med detta förfarande minskar risken för falsklarm. Detektionsavstånd är upp till 50 m. Integrerat på fordonets tak är en HPM-störare ( High Power Microwave ), kallad EJDERHA, vilken stör eller till och med förstör de integrerade kretsarna så att RCIED:n inte kan utlösas. HPM-systemet består av ett likströmskraftaggregat och en Marx-generator vilken skapar den höga fältstyrkan som transmitteras av en bredbandig antenn. Maximal fältstyrka anges till 400 kv/m på 1 m avstånd. Mer än tio pulser per sekund anges. HPM-antenn Sändar- & mottagarantenn Bild 131. Fordonsintegrerad HPM-störare samt antenner. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

127 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 117 (131) Flygburen radarstörsändare MEHPOD Aselsan utvecklar en flygburen radarstörsändare, kallad MEHPOD. I nuläget är det en prototyp och mycket kan ändras framöver. Kapseln mäter in emittrar inom 2 18 GHz 360 i azimut varvid klassificering och identifiering av emittern utförs. Kapseln innehåller såväl momentan frekvensinmätning (IFM) samt digital mottagare (DRx). Vinkelinmätning sker genom såväl interferometri samt amplitudjämförelse. Vinkelinmätningen kan utföras runt hela horisonten och i riktning framåt och bakåt även ge höjdinmätning då två ortogonalt orienterade gruppantenner används. Detta möjliggör lokalisering av emittrar och inte bara en bäring till den samma. Störning i frekvensområdet 6 18 GHz sker genom två hornantenner riktade framåt respektive bakåt. Effekten (såväl pulsad som kontinuerlig) genereras av en Microwave Power Module (MPM) med en uteffekt på W. Genom att nyttja ett digitalt radiofrekvent minne (DRFM) kan olika störningar effektivt genereras. Polarisationen vid inmätning är cirkulär och vid störning sannolikt linjär (olika polarisation framåt respektive bakåt på prototypen). Antennarrangemanget är något som med stor sannolikhet kan ändras då Aselsan avser att implementera gruppantenner av typen aktivt elektroniskt styrbara antenner (AESA), möjligen för såväl mottagning som sändning. Aselsan har ett antal gruppantennprototyper, vilka består av antennelement av typen taperade slitselement, med ett bandbreddsförhållande på 3:1, exempelvis 2 6 GHz och 6 18 GHz. An tennelementen är linjärpolariserade och endast orienterade i en riktning varför inte cirkulärpolariserad inmätning eller sändning kan ske genom denna typ av gruppantenn. Om två ort ogonalt orienterade och möjligen även samlokaliserade gruppantenner används kan cirkulärpolarisation åstadkommas. Bild 132. Störkapseln MEHPOD från Aselsan. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

128 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 118 (131) Landbaserat telekrigssystem KORAL Telekrigssystemet KORAL består av en signalinhämtningsenhet ( Electronic Support, ES) och en störarenhet ( Electronic Attack, EA) integrerade på var sitt hjulgående fordon. ES-enheten härbärgerar två operatörer (en vardera för ES- respektive EA-funktionen) samt en chef. Inmätning sker genom såväl ett antal (sannolikt) gruppantenner för olika frekvensområden monterade på en halv cylinder samt en roterande antenn med en smal lobbredd. Den senares primära uppgift är vinkelinmätning. De båda antennsystemen är monterade på var sin mast. Tre olika typer av gruppantennerna är monterade i ett triangulärt gitter och täcker sannolikt var sitt frekvensområde. Genom att använda flera samverkande ES-enheter kan en emitters läge lokaliseras. Störarfordonet har två fasstyrda gruppantenner med flera halvledarbaserade förstärkare. Antennerna är monterade på ett vridbord med möjlighet till individuell höjning och sänkning av antennerna. Systemet använder DRFM för störning. Bild 133. Signalinhämtningsfordonet i KORAL-systemet. Bild 134. Störarfordonet i KORAL-systemet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

129 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 119 (131) Motmedelsystemet L370E8 Vitebsk på Mi-8AMTSj Allt fler typer av ryska militära helikoptrar får moderna motmedelsystem ( Directed Infrared Countermeasure, DIRCM) mot värmesökande robotar. Precis som i väst är de första ryska DIRCM-systemen baserade på IR-lampor, men de moderna utnyttjar lasrar som ljuskällor. De första bilderna på en Mi-8AMTSj med DIRCM dök upp på Internet för ett par år sedan visades systemet på MAKS vilket sannolikt var första gången som det visades på en försvarsutställning. Hela motmedelssystemet på Mi-8AMTSj går under beteckningen L370E8 Vitebsk, vilket är en variant av det moduluppbyggda motmedelssystemet Vitebsk L370. Olika moduler kan utnyttjas för olika plattformar. För helikoptrar är ofta bärbara luftvärnsrobotar ett stort hot. Därför består L370E8 förutom av aktiva störare (betecknade L370-5) som sänder ut pulsad strålning också av fyra robotskottvarnare (L370-2), fackelfällare (UV-26) och styrelektronik. Varje helikopter har tre sådana aktiva störare, en ytterst på varje sidobalk och en på stjärtbomen. L370-5 är samma typ av störare som sitter på Ka-52. (skymd) Bild 135. Mi-8AMTSj med ett DIRCM-system betecknat L370E8. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

130 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 120 (131) Telekrigshelikopter Mi-8MTPR-1 med störsystemet Rytjag-AV Mi-8MTPR-1 är en ny rysk helikopter avsedd för telekrig baserad på en standard Mi-8MTV-5-1 med störutrustning med beteckningen Rytjag-AV. De första exemplaren av helikoptertypen överlämnades troligen till den ryska försvarsmakten för ett par år sedan. Totalt ska det levereras 18 stycken till det ryska försvaret enligt det kontrakt som finns nu. Mi-8MTPR-1 visades upp på en försvarsutställning för första gången Enligt öppna uppgifter är den utvecklad för att kunna detektera och störa ledningssystem, radarsystem och robotar med radarmålsökare. Rostec anger att den ska klara att störa ut fienden inom några hundra kilometer. Systemet är utrustat med en databas med många olika typer av hot. Detta gör att den effektivaste typen av störning kan väljas av operatören. Rytjag-AV sägs helt vara baserad på inhemsk teknik, bland annat DRFM-teknologi. Störsystemet kan också installeras på fartyg, flygplan och fordon. Bild 136. Mi-8MTPR-1 är en helikopter för telekrig. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

131 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 121 (131) Radarstörsändare Krasucha-4 En rad nya system för telekrig har utvecklats i Ryssland de senaste åren och många av dessa är operativa idag. Ett av systemen är radarstörsändaren Krasucha-4, även betecknad 1RL257. Systemet är utvecklat för att störa radarsystem i X- och Ku-bandet. Den stör sannolikt alla typer av radarer inom dessa frekvensband. Systemet verkar emellertid speciellt vara inriktat på att störa flyg och spaningssatelliter som använder SAR-teknik ( Synthetic Aperture Radar ). Krasucha-4 är operativt i Ryssland idag. De har också placerat ut systemet nära den flygbas de utnyttjar i Syrien. På försvarsutställningar har det visats en störare avsedd för export kallad 1RL257E. Det är emellertid inte klart om det finns några skillnader mellan den inhemska och exportvarianten. Bild 137. Krasucha-4 är en radarstörare för X- och K -bandet. u Tabell 50. Data för 1RL257E (exportversionen) Våglängd, övre gräns: Våglängd, undre gräns: Uteffekt: 3 cm 2 cm 50 dbw Utvridning i azimut: 0º till 360º Utvridning i elevation: -1º till +60º Grupperingstid, sommartid: vintertid: Effektförbrukning: 20 min 40 min 30 kw Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

132 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 122 (131) Aktivt skyddssystem Akkor Akkor är ett aktivt skyddssystem för stridsfordon mot inkommande hot, såsom pansarvärnsrobotar och RPG-granater. Enligt det turkiska företaget Aselsan är systemet fortfarande under utveckling. Prov och försök pågår och de räknar med att systemet ska bli operativt Akkor ska utrustas med funktionalitet för både hard kill och soft kill. Med soft kill avser de att kunna skicka granater som snabbt genererar en multispektral rök. Röken ska kunna dölja den egna plattformen från hotsensorer det vill säga hindra siktlinjen för det mänskliga ögat eller sensorer i EO-sikten. Röken ska fungera i både det synliga och infraröda våglängdsområdet. Vad Aselsan tänker sig för typ av hard kill är lite diffusare, men systemet kommer definitivt att kunna skicka ut granater som på något sätt förstör inkommande hot. Kastarna till den modell av Akkor som visades på pansarskyttefordonet Arma liknar i hög grad det israeliska Iron Fist, från Israel Aerospace Industries, vars granater har zonrör och en stridsdel som genom tryckverkan skadar eller förstör hotet. Det finns även likheter med det tyska motmedelssystemet AVePS från Diehl och den första varianten av israeliska Trophy (nu kallad ASPRO) från Rafael. Precis som de israeliska systemen ska radar användas i Akkor-systemet för att mäta in inkommande hot. Radarfrekvensen ligger i C-bandet och den har en täckning på 70º. För pansarskyttefordonet Arma, se bilden nedan, krävs fyra radarantenner för att få en täckning runt fordonet och två kastare. Radar Kastare Radar Bild 138. Skyddssystemet Akkor på pansarskyttefordonet Arma. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

133 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 123 (131) Bilden nedan visar delsystemen som består av radar för varning och inmätning av hot, vridbara kastare, olika typer av granater samt en styrenhet. (Bild 139) Kastare Radar Styrenhet Kastartub med granat Granat Bild 139. Delsystemen till skyddssystemet Akkor. Bild 140. Systemets tänkta placering på en stridsvagn. Bild: Aselsan Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und

134 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2015 Sida 124 (131) Laservapen Mobilt laservapen HEL Boxer Rheinmetall har utvecklat ett laserbaserat system som är betecknat HEL ( High Energy Laser ). HEL är ett modulsystem som nu finns i flera varianter, såsom containerbaserade och mobila konfigurationer. Effekten för lasersystemen i de olika konfigurationerna som Rheinmetall testat har varierat från 1 till 50 kw. Genom att kombinera fler lasermoduler är det möjligt att få högre uteffekt, men samtidigt ökar vikten, volymen och kravet på kraftförsörjning. De lasrar som används är fiberlasrar som kombineras på olika sätt för att ge önskad uteffekt för laserstrålningen. Under året visades ett mobilt laservapen kallat HEL Boxer Mobile HEL Effector Wheel XX. Det är ett lasersystem på 20 kw som integrerats i pansarterrängbilen Boxer. De användningsområden som framhålls av tillverkaren är att skjuta ner UAV, blända eller förstöra elektrooptiska sensorer på flygplan och helikoptrar, neutralisera ammunition till vapensystem och ammunitionsröjning. Systemet har också använts för att hitta kikarsikten och fjärrstyrda kameror på avstånd över 2 km och startat följning av hoten varefter de neutraliserats eller förstörts. På mindre än 30 minuter går det att montera bort lasersystemet och göra om fordonet en vanlig pansarterrängbil för trupptransport. Med ett undantag, lasersystem för ammunitionsröjning, är troligen inget mobilt laservapensystem operativt ännu. Det finns emellertid flera andra länder och företag som utvecklar mobila system. Det mobila system som möjligen ligger närmast att bli operativt är Iron Beam, utvecklat av israeliska Rafael. Belysningslaser HEL-apertur Bild 141. HEL Boxer Mobile HEL Effector Wheel XX är ett mobilt laservapen. Teknisk Und Materielunderrättelser 2015

135 ÅRSRAPPORT 2015 Bilaga Sida 125 (131) Laservapen Oerlikon High Energy Laser Gun Oerlikon, ett dotterbolag till Rheinmetall, har utvecklat ett laservapen kallat High Energy Laser Gun. Det finns flera namn på detta system, exempelvis Skyshield HEL Effector. Systemet har funnits ett par år, men ska nog fortfarande ses som en teknikdemonstrator. Detta laservapensystem är utvecklat för att vara en del av det moduluppbyggda luftförsvarssystemet Skyshield, där andra moduler exempelvis består av 35 mm luftvärnsautomatkanon, luftvärnsrobot och radarsystem. Skyshield är utvecklat för att skydda fasta installationer och det som framhålls är framför allt basförsvar. Den tillämpning som verkar stå högst på agendan är att kunna motver ka små mål i ett C-RAMM-scenario ( Counter-Rocket, Artillery, Mortar, Missile ). Lasersystemet är skalbart med avseende på uteffekt. Systemet på bilden har en uteffekt på 30 kw och är uppbyggt av tre moduler på vardera 10 kw. Enligt företaget ska effekten på detta lasersystem vara tillräcklig för att neutralisera en inkommande granat från granatkastare på ungefär 3 km avstånd. Granaterna deflagerar ofta efter några sekunders belysning. Varje lasermodul baseras på en kommersiellt tillgänglig fiberlaser, som även används av industrin. Rheinmetall/Oerlikon har också byggt och testat ett laservapen på 50 kw. Det systemet hade fem aperturer. Aperturer för lasersystemet Bild 142. Oerlikon High Energy Laser Gun. Materielunderrättelser 2015 Teknisk Und